Visioner i missionsarbetet - Till Liv

Visioneri missionsarbetetReferat från missionsseminarium på Missionsgården Strandhem.Hur ska vi gå vidare med missionsarbetet i Kenya? Var vill Gud att vi ska satsa?Är mission att arbeta i områden där det finns procentuellt fler kristna än i Skandinavien?Det missionsseminarium som anordnadespå Missionsgården Strandhemden 9–10 maj samlade drygt 50 personer.Många var f. d. missionärer mendet fanns även andra deltagare och avdem var några blivande missionärer.Vi fick ta del av mycken information,inte minst från Kenyakommittén, somhade anordnat seminariet för att såmånga som möjligt skulle få ta del avdess preliminära rapport och även fåtillfälle att ge synpunkter på denna.VI LEVER I ETT KOMMUNIKATIONSSAMHÄLLERedan i inledningsföredraget konstateradeSven-Ingvar Nilsson att vi leveri ett kommunikationssamhälle ochställde frågan om vi lever kvar i 1920-talet i stället för att leva inför 2000-talet.Sedan följde aktuell missionsinformation:e-mail från Peru, fax och brevfrån Kenya och intervjuer med PerOlof Nilsson, nyss hemkommen frånEtiopien, och Sven-Ingvar Nilsson,som hade varit på privatbesök iEritrea. På alla missionsfälten finns detbåde glädjeämnen och sådant somman oroar sig för och önskar förbönför.SE PÅ JESUS!På kvällen bereddes missionärerna tillfälleatt berätta under temat ”Han sågtill dem i deras nöd…” Vi blev påmindaom att det i missionsarbetet harfunnits visioner, som förverkligatsförst efter lång tid. EFS (och senareBV) såg det som sin uppgift i Etiopienatt nå galla-folket (numera kallatoromo-folket) ända sen missionsarbetetsbörjan 1865, men först 1920kunde man ge detta folk evangelium.I Kenya ville man nå Turkana-folketoch försökte från 1920 till dess att manlyckades 1996.Vi uppmanades att se på Jesus: ”Sålåt nu också oss, som har en sådan skyav vittnen omkring oss, lägga av alltsom tynger, även den synd som harlättast att snärja oss, och hålla ut i detlopp som vi har framför oss. Låt oss hablicken fäst på honom som är tronsupphovsman och fullkomnare, Jesus,som i stället för att ta den glädje somlåg framför honom led korsets dödutan att fråga efter vanäran, och somnu sitter på högra sidan om Gudstron. Tänk på honom som har uthärdatså mycket fiendskap från syndare,så att ni inte tröttnar och inte tapparmodet.” (Hebr. 12:1–3.)DEN STORA UTMANINGEN PÅ AFRIKAS HORNLördagen inleddes med ett föredragav Oddrun och Finn Aasebo-Rønne.Finn började föredraget med att påpekaatt all mission har sin utgångspunkti missionsbefallningen (Matt. 28:18–20), i vilken Jesus uppmanar oss att gåut till alla folk. Sedan fortsätter detmed en rak linje fram till Jesu återkomst(Matt. 24:14). Vi får inte stagneraeller komma bort från dennalinje.Finn menade att bristande missionsintressebland ungdomar i dagdelvis kan bero på att de inte automatisktkan tänka sig att fortsätta med ettmissionsarbete som har pågått längeoch som ibland dessutom förekommeri områden där det finns fler kristnaän i våra skandinaviska länder.Somalierna är det största muslimskaonådda folket och de bor i områdensom gränsar till några av våra nuvarandeverksamhetsfält. Det kunde därförkännas naturligt för oss att antautmaningen att missionera blandsomalier. Men vi ska veta att det är etthårt arbete Gud kallar oss till blandmuslimer: det är en andekamp.Även i ett missionsarbete blandnomader (somalierna är delvis nomader)är kommunikationsmedlen viktiga.Eftersom radioapparater är allmäntförekommande hos nomadernaskulle radiomission vara möjlig.Vidare skulle rörlighet vara nödvändig:inget husbyggande, utan personligakontakter och besök i lägren. TEE(Theological Education by Extension= teologisk distansutbildning) skullekunna användas genom att manutnyttjade marknadsplatser och vattenhålsom utbildningsplatser.Det påpekades också att vi egentligeninte behöver resa till Somalia föratt missionera bland somaliska muslimer– de finns bland oss i våra skandinaviskaländer (i Sverige finns det c:a10 000 somaliska flyktingar). I Danmarkhar man påbörjat ett arbete somgår under benämningen ”Tværkulturelmission” och syftar till att nå t. ex.somalier i Danmark (som sedan i sintur kan nå landsmän i Somalia).KENYAKOMMITTÉNS RAPPORTTyvärr blev vissa delar av seminarietmest envägskommunikation, eftersomdet inte blev tid över för samtal ochfrågor. Denna information gav ändåupphov till tankar och funderingar,som sedan togs upp under samtal igrupper där man behandlade kommitténsrapport. Roland Gustafssonintroducerade kommitténs redogörelsegenom att hänvisa till skildringen12 till liv juni 1997

med syateljé, bageri, ”small-scale farming”finns också bland idéerna.PANGANI PRIME SCHOOL PROJECTTre nya klassrum(två av dem sammanbyggda)på Panganiskolan intill uppförsnu och skall stå redo att ta emoteleverna i september. Skolan har fåttett stort uppsving sedan byggnationernasattes i gång. Rektor berättadeatt en klass blivit främst i hela rektorsområdetoch att ett par andra fåttutmärkelser. Goda lärare dras till skolan,studiemotivationen har ökatbetydligt. Från att ha varit en ”slumskola”håller den och för övrigt helaområdet på att få ny självkänsla genomden högst påtagliga yttre upprustningenoch de planer som finns förskola och kyrkcenter.PANGANI-VÄN, NU BÖRJAR JOBBET!Projektkommittén för Church &Community Centre i Pangani sjuderav verksamhetslust och framtidsförhoppningar.Medlemmarna betonaratt de vill göra projektet självbärande iså stor omfattning som möjligt, mende vill gärna ha svenska medarbetareunder en tid framöver. Bed över omNakuru-bygget har kommit längre än såhär och i september beräknas det vara klart.inte någon av er skulle kunna tänka eratt vara med i något ungdomsteam,som kunde vara här ute ett par år!Kanske någon familj med hjärta för(skol-)evangelisation passar in här?För oss som suttit bland kyrkanskrishärdar i 21 månader var det värmandeatt se detta konstruktiva arbeteoch denna vi-anda. Grunden är lagdför en spännande missionsutmaning,där vi kan få verka i dynamisk storstadsmiljötillsammans med kristnafrån hela Kenya med Ordet som grundi den Helige Andes kraft för att Kristusskall få kropp och kontur i Nakurustad och distrikt.Missionärsgruppen i Kenya, Era medarbetarei Kristus, 1 Petr. 2:4–5erik & ann-mari wiberg,lärare resp. journalistfoto: karin gunnarssonÖppen titti backspegeln1996 – det var ett märkligt år! 1996 vardet år då Lill-Olle fyllde femtio. Lill-Olle är en liten Nils Holgerssondocka,som min lillasyster Eva fick närvi flög från Bromma en snöig februaridagför att fyra dagar senare landa iAddis Abeba i sällskap med ”mosterThea”, Petrea Paulsson. Med på planetvar, förutom ett antal svenskaexperter i etiopiska regeringens tjänst,även dr Agges fru Tenzen och derasdotter Alfhild.1996 var det 30 år sedan jag avskildessom missionär i Roseniuskyrkan iStockholm, varefter följde mångainnehållsrika och omväxlande år bådei Etiopien och i Kenya. Även om deyttre omständigheterna var skiftandeunder åren i Afrika, var det något sominte förändrades och det var denHerre som gav kallelsen och alla destora löften han gett i sitt ord.1996 kom förnyad kallelse till tjänsti yttre missionen efter flera år i Sverige,och vi förberedde oss för utresa tillEtiopien igen, min make Worknehoch jag. Löftesordet ur Jes. 54:10: ”Ja,om än bergen viker bort och höjdernavacklar, så skall min nåd inte vika ifråndig och mitt fridsförbund inte vackla,säger Herren, din förbarmare” var ettav de minnesord jag fick i maj 1966,och samma ord blev vi på nytt påmindaom vid missionshögtiden i Åsljungai september 1996. Vi kände ossverkligen omslutna och burna avGuds löften och välsignelse och sågfram emot ett nära förestående uppbrott.Visst hade det varit oerhörtarbetsamma veckor under sommarenoch hösten med att tömma ett helthus, välja ut vad som skulle packas ner14 till liv juni 1997

för Etiopien, vad som skulle magasinerasoch vad som skulle slängas, såtill att börja med var det skönt meddagar av vila och avkoppling, tid attbli stilla inför Ordet, tid för varandra,men – ovissheten! Hur lång tid skulledet dröja innan arbetstillstånden varklara?Rent konkret kunde vi slappna avoch överlämna oss åt Herrens ledningoch invänta hans tid. Magnus Malmsbok Vägvisare läste jag med storbehållning. Han skriver på ett ställeatt ibland kan det vara nödvändigtinte bara att handla i tro utan även attvänta i tro. Vi beredde oss på att fortsättaatt vänta i tro, för vi trodde, ochtror fortfarande, att det var Herrensom kallade oss till tjänst i sitt rike påmissionsfältet. ”Jag fortsätter väl attpacka i tro”, tänkte jag, när jag stoddär i Tuves maskinhall, omgiven avfärdigpackade tunnor och banankartongermed en halvfull tunna framförmig. Men så slog det mig: Min tro ärså liten! Det började sjunga inom mig:Min tro är så liten,men Gud är så storoch Jesus har gripit min hand.När han leder färden,då går det så brapå resan till himmelens land.Jag slöt ögonen och började be:”Herre, föröka min tro!” Då kändejag mig liksom omgiven av en förunderligvärme och ett ljus, något oförklarligt,och jag ville inte öppna ögonenutan så länge som möjligt hållakvar denna konkreta upplevelse avpsalmistens ord: ”Du omsluter mig påalla sidor och håller mig i din hand.” Iden handen är vi, vare sig vi kännerdet eller ej, men jag tror att Gud ocksåkan ge en människa verkliga och trosstärkandebevis på det.Vi hade trott att det var bråttommed vår avresa, men Gud ville annat.Han ville visa oss att arbetet i Gudsrike inte är avhängigt av människor.Han är suverän. Han behöver inte oss– det är vi som behöver honom. Hanär det som skall stå i centrum, inte vi.Petrus trodde att han skulle hjälpaMästaren och högg till, men Jesussade: ”Stick ditt svärd i skidan.”Petrus stod inte ens vid korset i Jesudödsstund. Han hörde till de räddalärjungar som satt bak låsta dörrar,och ändå fick han vara med när denUppståndne stod mitt ibland dem ochsade sitt ”Frid vare med er”. Sedan desett honom och uppfyllts av stor glädjefick de dessutom höra orden: ”SomFadern har sänt mig, så sänder jag er.”Jesus utvalde de svaga. I dem kundehan bli stor. När vårt behov av honomoch beroende av honom verkligengått upp för oss, när vi blivit avkläddaallt vårt eget, då träder nåden i funktion.Tar vi då en titt i backspegeln,ser vi att ”alla Herrens vägar är nådoch trofasthet”.Nåd, ja nåd, hur han än den kläder,nåd,som fostrar för himmelriket opp,nåd som livar vår tro, vårt hopp,nåd som tröstar och gläder.Svinstorp i december 1996.hanna-karin stark-hechamo,lärare.– Hur länge ska vi behöva vänta på arbetstillstånd?Workneh Hechamo i samspråk medSusanne och Olof Göransson (lilla Rebeckaverkar mest vara intresserad av fotografen),som, i likhet med Christina och Jan-ÅkeJohansson, också är beredda att resa till Etipien.BAKGRUNDVarför är det så svårt att fåarbetstillstånd i Etiopien?I Etiopien pågår sedan i höstas en avde statliga myndigheterna påbjudennyregistrering av samtliga organisationersom på något sätt är involveradei biståndsverksamhet. Innandenna registrering är klar, utfärdasinga arbetstillstånd för missionäreroch biståndsarbetare. LCEt:s ledningoch MBV:s missionsrepresentantPer Olof Nilsson har kontinuerligtuppvaktat de statliga kontor somhandhar processen för att om möjligtför missionens del påskyndadenna, men hittills utan resultat.Per-Ebbe Ingvert skriver i ett brevav den 10 maj om ett nytt försök attfå besked i ärendet: ”Seminariekommitténhade sammanträde i AddisAbeba igår. De flesta av ledamöternaär ju också med i kyrkans styrelse, såde passade på att tillsammans åkaned till ato Awash’ kontor för attfråga om de fått någon signatur påbrevet med kyrkans tillstånd ochregistrering. De blev bara tillsagdaatt de får ha tålamod, och sedan fickde ett nytt frågeformulär att fylla i.Frågorna är tydligen avsedda attavskräcka kyrkorna från att i onödananvända sig av utländsk personal,som ju endast anses konsumera denpotentiella utvecklingshjälpen. Sådet är nog tydligt att det i fortsättningenkommer att bli svårare att fåin några missionärer.”foto: hanna-karin stark-hechamotill liv juni 199715