Kap 17 Röster om fiskets framtid - Vänermuseet

More documents

Recommendations

Info

Foto:Elinor Runosson I slutet av 1970-talet vände utvecklingen och både fiskare och myndigheter såg en ljusare framtid för fisket. I Nya Lidköpings-Tidningen 1974 5 kan man läsa ”Vänerns löjrom världsberömd”. Optimistiskt berättar fiskarna att semesterfirare på Kanarie öarna inte skall bli förvånade om de på restaurangernas julbord finner Vänerrom från fiskeläget Spiken på Kållandsö. Efterfrågan hade även vuxit sig stark i andra länder, som Australien och Japan. Myndigheterna gjorde stora insatser för att minska utsläppen av föroreningar från industrier och hushåll, och halterna av kvicksilver i fisken började sjunka. Fiskeristyrelsen skriver i Vänerutredningen 1978 6 att de ser en möjlighet att öka totalfångsterna i Vänern upp till 1 200 ton fisk per år. Tidigare hade 194 den totala fångstvolymen leg at på 449–825 ton per år under åren 1966 till 1975. 7 Sett ur ett biologiskt perspektiv ansågs även flera arter i sjön var underutnyttjade. Därför fanns det också goda förutsättningar att utveckla själva fisket i sjön. Styrelsen nämnde dock att detta sannolikt inte innebar att antalet yrkesfiskare skulle bli fler. Fiskeristyrelsen hade redan tidigare på 1970-talet observerat en trend, att fiskarna använde mer och mer redskap i relation till fångsten. Det fanns också brister i marknadsföringen och distributionen av fiskeprodukterna. Med fokus på den då pågående teknikutvecklingen vad gäller redskap, ekolod och båtar förutspåddes även en utveckling av hamnarna och förvaringsutrymmen i dessa.
Fiskeristyrelsen 5 tittade inte bara på yrkesfiskets framtid, utan även på fritidsfiskets utvecklingspotential. Även här ansåg tjänstemännen att det fanns möjlighet till ett ”väsentligt utökat” rekreativt fiske i Vänern. Argumentet för detta påstående sökte stöd i 1950 års lagstiftning om rätten till fritt fiske, och i arbetstidsförkortningen, vilken förutspåddes skapa ett ökat behov av attraktiva och stimulerande fritidsaktiviteter så som fiske. Skulle detta ske var det angeläget att öka tillgängligheten för fritidsfisket. Utbredningen av vassbältena runt Vänern sågs då som ett problem. Gemensamt för de båda utvecklingsförslagen var att man skulle säkerställa fiskarnas lek- och uppväxtområden från att ta skada. 30 år senare I dag 2012 vet vi att totalfångsten hos de registrerade yrkesfiskarna nådde 1 200 ton 1993. Därefter har den minskat för att de senaste åren ligga runt 550 ton per år. Förra året, 2011, var dock fångsten uppe i 603 ton. 8 Samma utveckling med minskande fångster kan noteras även hos de registrerade fritidsfiskarna i Vänern, som 2011 uppgick till 3 272 stycken. 1988 fångade de cirka 225 ton per år, vilket gradvis sjunkit till 90 ton de senaste åren. Minskningen hos den senare gruppen antas bero på att antalet fritidsfiskare som rapporterar sina fångster har blivit färre sedan början av 1990-talet. Den minskade fångsten inom yrkesfisket däremot, anses bero på sämre lönsamhet inom siklöjefisket, att trålfisket under åren minskade i omfattning för att 2005 förbjudas helt, samt att flera yrkesfiskare har slutat. Vad gäller den uttalade farhågan för en minskande yrkesfiskarkår, som framfördes av Fiskeristyrelsen 1978, kan man konstatera att den stämde. Antalet personer som utövade yrkesmässigt fiske i Vänern 1975 uppgick till 130 personer. Av dessa uppgav endast 30 personer att de hade fisket som enda yrke och lika många hade fisket som huvudnäring. Resten var, enligt Statistiska Centralbyråns kriterier, registrerade som binäringsfiskare. I början av 1992 hade antalet personer som 195 bedrev yrkesfiske sjunkit till 97 stycken varav 79 var registrerade som licensierade yrkesfiskare och 18 uppgav att de hade fisket som huvudnäring eller binäring. 9 Inrättandet av den nya fiskelagen 1994 gjorde att ett större antal binäringsfiskare, som fiskade och sålde fångsten, kunde erhålla yrkesfiskelicens. 8 De var också tvungna att ansöka om licens för att få fortsätta att bedriva ett yrkesmässigt fiske med en större mängd redskap. Antalet licensierade yrkesfiskare uppgick då till 100 personer. Fyra år senare, 1998, var antalet licenser nere i 88 stycken. I dag, 2012, finns 72 registrerade yrkesfiskare i Vänern, en siffra som varit stabil under de senaste åren. Inom Fiskeområdet Vänerskärgården med Kinnekulle, som omfattar Lidköpings, Götene och Mariestads kommuner, finns 34 av dessa yrkesfiskare, och av dem uppskattar vi, efter samtal med yrkesfiskare, att drygt 20 är aktiva för närvarande. Fiskaryrket har utvecklats under åren och för många innefattar det idag inte bara själva fisket, utan också förädling av fisken och egen försäljning. Värt att påpeka är att det under de senaste decennierna funnits ett antal personer, till exempel hustrur till fiskarna, som arbetat som fiskare, fiskförädlade och fiskförsäljare, utan att ha yrkesfiskelicens. Dessa personer ingår alltså inte i statistiken över antalet yrkesfiskare. Fisket kräver tidvis också mer personal, särskilt Gös. Illustration: Vänermuseet/robert bernhoft
Page 1: Röster om fiskets framtid Jag satt
Page 5 and 6: av denna fiskart, trots höga dioxi
Page 7 and 8: - De förbjöd siken i november 201
Page 9 and 10: finns dock en tveksamhet bland fisk
Page 11 and 12: lir framtiden, det är en dyr inves

Kap 17 Röster om fiskets framtid - Vänermuseet

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?