Sy din egen vikingadräkt

Vad gäller Norden, främst med tanke på de isländska sagorna, är svaren på ovan ställda
frågor många. Eftersom prosan och poesin båda är mycket talrika synes det omöjligt att
på denna begränsade plats besvara alla dessa frågor. Det viktiga i sammanhanget är att
dessa skrifter, för en historiker, är rena skräckupplevelsen. Källkritiken sätts då på sin
spets och alla frågor måste besvaras och vägas in. Trots detta räknas många av dessa
verk till den historiska litteraturen. Detta kan med all rätt göras vad gäller beskrivningen
vardagslivet i det vikingatida, västnordiska samhället 1 . Det är detta vardagliga liv som
ligger till grund för analysen i nedanstående huvuddel.
De material, färger och tekniker som beskrivs i sagorna kan anses som de material,
färger och tekniker som faktiskt användes under vikingatiden. Även om ett klädesplagg
eller dylikt starkt överdrivs eller underdrivs så är det inom ramen för verkligheten. Visst
är sagorna till stor del skönlitterära, t.ex. då ett föremål beskrivs inneha magiska attribut,
men sådana ändrar sällan föremålets fysiska attribut. Utanpå synes ett magiskt föremål
vara helt normalt, eller möjligen högkvalitativt.
Ett stort problem med de isländska sagorna är att de sällan beskriver hur människor såg
ut och klädde sig. Anledningen skulle kunna vara att den publik som litteraturen vände
sig till redan visste hur en person i det samtida samhället klädde sig. Mer troligt är dock
att de färdigheter som betydde mest var styrka, mod, ärlighet, rikedomar etc. Detta i
kombination med att man faktiskt inte visste vilka kläder som bars vid tillfället, sagorna
skrevs ju ned mellan 50 och 300 år efter att de ägt rum, gör att det är svårt att hitta
hänvisningar på ämnet. Att de över huvud taget finns hänvisningar till kläder kan tyckas
underligt, men dessa sätts ofta in i ett viktigare sammanhang, då plagget faktiskt inverkar
på själva handlingen. Ett av mångtaliga exempel kan tas ur Eyrbyggarnas saga, då Egil
skall ta ut hämnd på Tord och smyga sig på honom: ”Men när han skulle kliva över
tröskeln, trampade han på skoremmen, som han drog efter sig, och när han skulle flytta
fram den andra foten, satt tofsen fast, så att han föll framstupa in på golvet” 2 .
1.3.2 Utomnordiska källor
De utomnordiska källorna, krönikor och bildtapeter, har andra förutsättningar. Där är
vikingar ofta, på gott och ont, ett exotiskt inslag och beskrivs således som något alldeles
extra. Överdrifterna tycks ligga i storlek, antal, bedrifter, uppförande 3 . Dessa källor
skiljer sig dock så mycket ifrån varandra att det kan vara svårt att antaga någon generell
källkritik.
Den huvudsakliga fördelen med de utomnordiska källorna ligger just i att vikingarna
uppfattades som exotiska. På så vis fås den alldeles extra detaljerade beskrivningen som
så ofta saknas i de nordiska källorna, men man får också vara mycket mer försiktig i sina
antaganden då dessa författare gärna, som ovan nämnts, överdriver sina skildringar.
2. BESTÅNDSDELAR OCH MATERIAL
1 Inledning av Strömbeck, Alving (vol. ett), s. IX
2 Alving (vol. ett), s. 107 (Eyrbyggarnas saga)
3 Jmf. Snorri/Magnusson och Pálsosn (Harald Hårdrådes saga) med Anglo Saxiska krönikan
3