ART i skolan den R.tta1 - Skola & barnomsorg - Linköpings kommun

Institutionen för tematisk utbildning och forskning - ITUF 

Campus Norrköping 

ART i skolan 

ett modernt samhällsfenomen 

Anna Ylisuvanto 

Magisteruppsats från Utbildningsprogrammet för Samhälls- och kulturanalys 

ISRN: LiU-ITUF/SKA-D--04/21--SE 

Linköpings universitet, Campus Norrköping, 601 74 Norrköping

ART i skolan 

ett modernt samhällsfenomen 


Thomas Öhlund 

D-uppsats år 2004 

ISRN: LiU-ITUF/SKA-D—04/21--SE 

Institutionen för tematisk 

utbildning och forskning

Språk 

Language 

xSvenska/Swedish 

Engelska/English 

________________ 

Rapporttyp 

Report category 

Licentiatavhandling 

Examensarbete 

AB-uppsats 

C-uppsats 

x D-uppsats 

Övrig rapport 

________________ 

URL för elektronisk version 

http://www.ep.liu.se/exjobb/ituf/ 

Titel 

ART i skolan – Ett modernt samhällsfenomen 

Title 

ART in the school – A modern society fenomena 

Författare 

Author 


Sammanfattning 

Datum 

Date 2004-06-03 

ISBN 

______________________________________ 

_______________ 

ISRN LIU-ITUF/SKA-D--04/21--SE 

_________________________________________________________ 

________ 

ISSN 

_________________________________________________________ 

________ 

Serietitel och serienummer 

Title of series, numbering 

Handledare Thomas Öhlund 

Abstract 

ART; Aggressive Replacement Training, is a quite new method in Sweden which has for a goal to re- 

socialise aggressive juveniles and make them chose other more acceptable behaviours than 

aggressiveness. In the community of Linkoping they have had a project in which ART has been introduced 

as a way for assistants in the ground –school to do a good job in their meetings with aggressive children. 

In this study I have tried to answer the question why there is a need for methods like ART in the society to 

day. To reach my purpose I have interviewed ART- educated assistants who are working with children in 

the school, and an ART –educator. By using the method of hermeneutics I have analysed those interviews 

in a context of the modern society. 

Practices of the modern society can be seen in several ways in the method of ART. Aggressiveness by 

children today can be a result of their difficulties in feeling safe in the modern society of risks. Several of 

the earlier structures which made people feel safe has been given another meaning today, for example 

family, religion and the relation between the generations. In the same time the school of today asks for 

pupils who can deal with insecurity and fast changes. ART can in this perspective bee seen as a way to 

reshape those mentioned structures in the modern society. The modern thought of subjects as changeable 

projects and also the modern thought of how to govern those subjects can be seen in the ART- method. 

Nyckelord 

ART aggressivitet modernitet ilskekontroll kognitiv beteendeterapi skola 

Keywords 

Institution, Avdelning 

Department, Division 

Institutionen för tematisk utbildning och 

forskning 

Samhälls- och kulturanalys

Förord 

Jag vill här ta tillfället i akt och tacka alla dem som på ett eller annat sätt medverkat 

till att denna uppsats blivit skriven. Jag vill tacka min kontaktperson i Linköpings 

kommun, Jon Torkelstam för litteraturtips och hjälp med informanter till min studie. Ett 

stort tack vill jag även rikta till de informanter som delgivit mig sina erfarenheter och 

sin kunskap. Utan er medverkan hade den här uppsatsen inte varit möjlig. Tack 

också till de studiekamrater som uppmuntrat vid tillfällen då arbetet gått trögt. Min 

handledare, Thomas Öhlund vill jag tacka för goda råd, uppmuntran och inte minst 

intressanta och givande litteraturtips. Slutligen vill jag tacka min familj, min man Olaf 

som uppmuntrat och hjälpt mig att få tid att tillbringa kvällar och helger på Spetsen. 

Till mina söner Filip och Ludvig vill jag säga: Datorn är ledig!

Innehåll 

Inledning..................................................................................................................... 1 

ART- projektet i Linköping....................................................................................... 1 

Syfte och frågeställning .............................................................................................. 2 

Metod ......................................................................................................................... 3 

Intervjuer................................................................................................................. 3 

Metodkritik ........................................................................................................... 3 

Hermeneutik............................................................................................................ 4 

Den hermeneutiska cirkeln .................................................................................. 4 

Den dubbla hermeneutiken ................................................................................. 5 

Avgränsningar......................................................................................................... 6 

Forskningsetiska överväganden ................................................................................. 6 

Etiska riktlinjer vid intervjuer.................................................................................... 6 

ART ............................................................................................................................ 7 

Beskrivning av ART- metoden ................................................................................ 7 

Interpersonell färdighetsträning ........................................................................... 7 

Ilskekontrollträning............................................................................................... 8 

Träning i moraliskt resonerande .......................................................................... 8 

Forskning om ART: s effekter ............................................................................... 10 

Sammanfattning.................................................................................................... 14 

Utvärdering av ART –projektet i Linköping ........................................................ 15 

Teori ......................................................................................................................... 16 

Förändringar i det moderna samhället .................................................................. 16 

Tillit till expertsystem ......................................................................................... 17 

Ontologisk trygghet ............................................................................................... 18 

Ontologisk trygghet i relation till biografiska berättelser..................................... 19 

Ontologisk trygghet i relation till skam ............................................................... 19 

Ontologisk trygghet i relation till anorexi............................................................ 20 

Återtagande av trygghetsskapande strukturer ...................................................... 21 

Styrning av subjekten i det moderna samhället..................................................... 22 

Skolan i moderniteten ........................................................................................... 26 

Psykologiska teorier om aggressioner .................................................................. 27 

Pojkars och flickors aggressioner får olika konsekvenser ................................. 28 

Lärande i ett sociokulturellt perspektiv .................................................................. 29 

Resultat .................................................................................................................... 31 

Intervjuer med ART -tränare ................................................................................. 31 

Positiva till metoden........................................................................................... 31 

Barnen hamnar ofta i konflikter.......................................................................... 32 

Ilskekontrollträningen viktigast........................................................................... 33 

Snabb respons viktigt ........................................................................................ 34 

Föräldrar viktiga................................................................................................. 34 

Motivera barnen – sälja idén ............................................................................. 35 

Positiva resultat av träningen ............................................................................ 35 

ART behövs precis lika mycket för tjejer som för killar ...................................... 36 

Förändrat beteende hos ART- tränarna............................................................ 37 

Önskan om spridning och mer tid till ART ......................................................... 39 

Intervju med ART –utbildare ................................................................................. 40 

Ingen har sagt att det inte fungerar ................................................................... 40

Alla måste tro på projektet om det ska lyckas ................................................... 40 

ART är till för alla............................................................................................... 41 

ART handlar mycket om att skapa samtal ......................................................... 42 

Gamla system har försvunnit............................................................................. 42 

ART- Ett sätt att värna om demokratin .............................................................. 43 

Ett samhälle utan behov av ART ....................................................................... 44 

Bakgrunden till problem viktig............................................................................ 44 

Tolkning och slutdiskussion ...................................................................................... 46 

Det moderna barnet .............................................................................................. 46 

Brist på vuxenkontakt ........................................................................................ 47 

Brister i den ontologiska tryggheten .................................................................. 48 

Det moderna barnet som förändringsprojekt......................................................... 50 

Styrda val .......................................................................................................... 51 

Formbara barn................................................................................................... 52 

Skolans syn på barnen ...................................................................................... 53 

ART - ett försök till sociokulturell återinbäddning? ................................................ 54 

Flickors aggressionsproblematik........................................................................... 58 

ART för alla –en demokratisk tanke ...................................................................... 59 

Exkurs....................................................................................................................... 62 

Den moderna synen på självet.............................................................................. 62 

Risk för upplevelse av ”falskt själv” ................................................................... 62 

Större tonvikt borde läggas på det multimodala .................................................... 63 

Sammanfattning ....................................................................................................... 64 

Referenser................................................................................................................ 65

Inledning 

1 

Barn med allvarliga uppförandestörningar upplevs bli allt fler och ungdomsvåldet 

anses öka. Professor Arnold P. Goldstein, m.fl. har utarbetat en multimodal metod 

för att åtgärda aggressionsproblem hos ungdomar. 1 Metoden som benämns ART 

(Aggression Replacement Training), är en form av kognitiv beteende terapi och 

bygger på att aggressivitet är ett beteende som lärts in tidigt och därför är mycket 

svårt att förändra. 2 Förändring kan ske genom att andra socialt accepterade 

beteenden tränas och lärs in. 3 ART har sitt ursprung i Amerika, där ungdomsvåld 

anses vara ett mycket stort samhällsproblem. I Sverige upplevs utagerande barn och 

ungdomar vara ett växande problem bland annat för skolorna. Linköpings 

kommun har därför satsat på ett projekt som går ut på att utbilda skolpersonal till 

ART- tränare som ett sätt att komma åt problemen. Detta projekt har jag valt att ha 

som avstamp på det mer lokala planet i min uppsats, då ART är ett fenomen som 

sprider sig och förmodligen kommer att beröra många på individnivå. 

Diskussionen kommer dock att föras på ett övergripande och teoretiskt plan. 

ART- projektet i Linköping 

Den vanligaste stödresursen för barn och unga i behov av särskilt stöd, är 

personliga assistenter. För gruppen barn och unga med fysiska funktionshinder är 

assistenten oftast ett relevant stöd och en lämplig åtgärd. När det gäller barn och 

unga med sociala och beteendemässiga störningar menar man assistentens uppdrag 

är betydligt mer komplicerad och vid vissa tillfällen blir uppdraget enbart en form 

av bevakning eller avskiljning. Assistenter som arbetar med barn med sociala eller 

beteenderelaterade störningar, anses ha en mycket krävande och svår uppgift, 

kanske den svåraste inom skola och barnomsorg. Relativt ofta saknar dessa 

assistenter pedagogisk eller annan adekvat utbildning. Följden av detta menar man 

vara att barnen inte alltid får det stöd och den hjälp de behöver och assistenterna 

förbrukas snabbt. Utan kunskaper och utan lämpliga redskap är dessa assistenter 

oftast ställda inför en omöjlig uppgift. 4 

1 Multimodal innebär att det är en flerkanalsmetod, i detta fall tre fristående delar som kompletterar 

varandra. 

2 Kognitiv beteendeterapi är en form av psykoterapi som grundar sig på forskning och teoribildning 

inom inlärningspsykologi, kognitionspsykologi och socialpsykologi. Begreppet kognitiv beteendeterapi 

anger att tonvikten ligger på samspelet mellan individen och omgivningen, här och nu. www.kbt.nu 

3 Arnold Goldstein m.fl., ART – Aggression Replacement Training, (Malmö, 2000), s. 11 

4 http://www.linkoping.se/bub/skag_ART.htm

2 

Mot bakgrund av detta väcktes tanken om att försöka förse assistenterna med en 

användbar metod för deras arbete. ART- metoden kan vara ett användbart verktyg i 

arbetet med dessa barn. 

ART är en arbetsmetod som främst används i arbete med utåtagerande tonåringar. 

ART- metoden har inte tidigare använts i arbetet med yngre barn i skolmiljö och 

inte heller som ett verktyg för personliga assistenter. 5 

ART- tränarutbildningen innefattar genomgångar av de olika momenten, diskussion 

och reflektion över dessa, genomförandemiljö och motivation, modellering, träning 

i små grupper samt utvärdering. När kursen avslutas ska varje deltagare ha 

genomfört och dokumenterat 15 egna träningstillfällen som ART- tränare. 6 

Syfte och frågeställning 

Det har alltid funnits barn med sociala problem med ursprung i exempelvis svåra 

hemförhållanden. I de enskilda fallen är det naturligtvis olika och många gånger 

komplexa problem som ligger till grund. Om det stämmer att aggressioner hos barn 

är ett växande samhällsproblem borde anledningen gå att söka i ett större och 

vidare samhällsperspektiv. Den här uppsatsen syftar till att diskutera varför metoder 

som ART anses behövas i dagens samhälle? Detta vill jag utröna genom att besvara 

följande frågställning: 

• Vad berättar de som arbetar med ART ute på skolorna och 

utbildare/projektledare om metoden och dess resultat, och hur kan det de 

berättar tolkas ur ett samhälleligt modernitetsperspektiv? 

5 http://www.linkoping.se/bub/skag_ART.htm 

6 Linköpingskommun, ART -tränarutbildning, Barns och ungdomars bästa 2002-2003, 

http://www.edu.linkoping.se/cse/skoldag…/ART

Metod 

3 

Med utgångspunkt i Linköpings kommuns ART- projekt vill jag söka förklaringar 

till varför metoder såsom ART anses behövas idag. För att uppnå detta har jag att 

genomfört och tolkat följande: 

- Läsning av dokument om ART- projektets mål och syfte, samt en mindre 

utvärdering av detsamma. 

- Intervjustudie med ART- utbildare samt utbildad och ART- praktiserande 

personal. 

- Läsning av för ämnet relevant litteratur. 

Genom läsning av dokument har jag tillägnat mig projektets syfte och mål. I 

intervjustudien har jag sedan kunnat utröna hur arbetet med ART beskrivs samt 

hur man uppfattar resultatet av detsamma. Jag har även sökt orsaker till varför 

barnen idag uppfattas som mer utagerande än tidigare. Detta har jag sedan med 

hjälp av den lästa litteraturen tolkat och satt in i en modernitetskontext. 

Intervjuer 

Jag har intervjuat fyra assistenter på två skolor i olika delar av Linköping där ART 

används som metod att hantera utagerande elever. Två av dessa assistenter hade 

önskemål om att intervjuas tillsammans varför jag genomförde gruppintervjuer i 

båda fallen. Detta för att ha samma utgångspunkt i tolkningsarbetet. Utöver dessa 

intervjuer har jag genomfört en enskild intervju med ART –utbildare. Under 

intervjuerna utgick jag från en intervjuguide med grundläggande frågor som 

formulerats utifrån uppsatsens frågeställningar och med följdfrågor för att få 

utförligare information. Intervjuerna spelades in med intervjubandspelare varefter 

de transkriberades för att sedan tolkas hermeneutiskt. (Se nedan) 

Metodkritik 

En nackdel med gruppintervju som jag upplevde i de här fallen var att det i båda 

fallen blev den ena personen som förde talan i något större utsträckning än andra. 

På detta sätt kan jag missat att få information som jag skulle ha fått vid enskilda 

intervjuer. I ett fall var båda informanterna män, vilket försvårade transkriberingen; 

det var i vissa fall svårt att avgöra vem sade vad. Det är också i alla 

intervjusammanhang viktigt att ha möjligheten av social önskvärdhet i åtanke. Det

4 

föreligger alltid en risk att informanten omedvetet ger de svar som i den givna 

situationen är de som känns korrekta och önskvärda. 

Hermeneutik 

Med hermeneutik har man traditionellt menat konsten att förstå, tolka och utlägga. 

Det är en förmåga vi alla har som språkliga aktörer, en förmåga vi erhållit i 

samband med att vi tillägnat oss ett naturligt språk. 7 Ett särdrag hos människor är 

att de tillskriver sina egna handlingar och andra fenomen en mening. De ger själva 

beskrivningar och tolkningar av vad de gör och av samhället de lever i. I dessa 

beskrivningar används begrepp av olika slag för att säga vad som har och inte har 

värde för dem. 8 

Upplevelsen av samhället vi lever i kommer till uttryck i våra utsagor. Detta är 

något som gäller oss alla. I de fall då min tolkning kan uppfattas som kritisk vill jag 

poängtera att eventuell kritik är riktad mot de samhällstendenser som på detta sätt 

synliggörs och inte mot enskilda informanter. Att göra en hermeneutisk tolkning av 

ART- projektet som meningsfyllt fenomen anser jag vara en relevant metod, då 

aktörer i olika positioner är inblandade och kan ge olika beskrivningar och 

tolkningar av fenomenet. Inom den hermeneutiska forskningstraditionen menar 

man att forskningen syftar till att uppnå förståelse av det studerade fenomenet (i 

det här fallet ART- projektet). Förståelse i den mening som hermeneutiker lägger i 

ordet kan beskrivas som att förstå innebörder; att förstå en individ är att förstå vad 

hon vill uttrycka med sina handlingar och slutprodukten, texten, konstverket, eller 

institutionen är ett uttryck för en eller flera personers avsikter. 9 I detta fall vill jag 

genom att tolka innebörden i informanternas utsagor försökt förstå ART som ett 

uttryck för det moderna samhället. 

Den hermeneutiska cirkeln 

För att uppnå förståelse krävs tolkning. Tolkningsprocessen börjar aldrig helt 

förutsättningslöst, utan tolkaren har alltid en viss förförståelse. Utifrån denna 

förförståelse gör vi en första grovhuggen tolkning av det fenomen vi har framför 

oss. Denna preliminära tolkning vägleder oss sedan när vi undersöker detaljerna. 

Detaljundersökningen kan sedan endera styrka den preliminära tolkningen eller 

7 Erik Hellesnes, Hermeneutik och kultur- Filosofiska fragment, (Göteborg, 1991), s.24 

8 Nils Gilje och Harald Grimen, Samhällvetenskapens förutsättningar, (Göteborg, 2002), s.179 

9 Lars Göran Johansson, Introduktion till vetenskapsteorin, (Stockholm, 2000) s. 70

5 

revidera densamma. Tolkningsprocessen växlar sedan mellan att betrakta helheten 

och delarna. Denna process kallas för den hermeneutiska cirkeln. Cirkelrörelsen 

avstannar då vi uppnått tillräcklig koherens mellan delarna och helheten. 

Tolkningsprocessen är då avslutad. 10 I denna studie kommer flera 

tolkningsprocesser att äga rum. Dels tolkningar av de olika intervjuerna, då 

intervjun är helheten och de olika intervjufragmenten är delarna vars innebörder 

skall sättas i helhetens sammanhang. Dels kan hela uppsatsen ses som en helhet där 

delarna utgörs av dokument, intervjuer och teori. När dessa delar ingår i ett tydligt 

meningssammanhang är tolkningsprocessen över. 

Den dubbla hermeneutiken 

Människor har uppfattningar om sin egen identitet, vilka de själva är och vilka de 

önskar vara. Deras egna och andras uppfattningar om vilka de är avgör ofta vilka de 

är. De har uppfattningar om hur deras samhälle är och hur det bör vara. 

Uppfattningar som dessa är också ofta med och bestämmer hur deras samhälle är. 

Samhällsforskare måste därför ofta tolka och förstå något som redan är tolkningar, 

dvs. sociala aktörers tolkningar och förståelse av sig själva, andra och den fysiska 

världen. 11 Följaktligen blir mina tolkningar av intervjuer, teorier och dokument 

tolkningar av något som andra aktörer redan har tolkat. Aktörerna agerar utifrån 

sina tolkningar av världen och det jag uppfattar är mina egna tolkningar av vad jag 

upplever. 

Hellesnes poängterar att resultatet av den hermeneutiska verksamheten inte är att vi 

blir i stånd att utforma en adekvat hypotes om vad aktören gör, en hypotes som vi 

kan inordna i en större teoretisk kontext, utan resultatet är att vi blir i stånd att 

tillägna oss meningen (min kursivering) i det som görs. 12 

Vad gäller forskningsintervjun så beskriver Kvale den som ett samtal om den 

mänskliga livsvärlden, där den muntliga diskursen förvandlas till texter som skall 

tolkas. Han menar att hermeneutiken alltså kan sägas vara dubbelt relevant just för 

intervjuforskningen: först genom att belysa den dialog som skapar de intervjutexter 

som ska tolkas och sedan genom att klarlägga den process där intervjutexterna 

tolkas, vilken återigen kan uppfattas som en dialog eller att samtal med texten. 13 

10 Johansson, s. 71 

11 Gilje och Grimen, s. 179 

12 Hellesnes, s.31 

13 Steinar Kvale, Den kvalitativa forskningsintervjun, (Lund, 1997), s.53

6 

Avgränsningar 

Min intention har inte varit att göra någon jämförelse vad gäller etnicitet, kön, klass 

eller ålder när det gäller informanternas uppfattning om ART. Intervjuerna är 

således inte några djupintervjuer i den meningen, utan omfattar enbart ART, dess 

betydelse och eventuella följder för berörda aktörer. Frågor om informanternas 

bakgrund har alltså inte varit av relevans i studien. 

Forskningsetiska överväganden 

Inför intervjuer är det viktigt att ha ett väl genomtänkt etiskt förhållningssätt till det 

empiriska materialet. Det andra människor har delgivit är av stor vikt för studien, 

utan deras medverkan hade denna inte varit möjlig. Att hantera materialet med 

största respekt för informanterna är därför särskilt viktigt. I denna studie har den 

skolpersonal som deltagit som informanter garanterats anonymitet. Namnen på de 

skolor jag besökt kommer inte heller att nämnas. Den person som företräder ART- 

utbildningen är dock svår att helt anonymisera då denne är känd för övriga 

informanter. I detta fall deltar denne informant som professionell och är därmed 

informerad om att han inte på samma sätt kan garanteras full anonymitet. Jag har 

dock valt att i uppsatsen ge honom precis som övriga informanter fingerat namn. I 

övrigt omfattas utbildaren precis som övriga informanter av nedanstående: 

Etiska riktlinjer vid intervjuer 

Informerat samtycke: Jag har upplyst mina informanter om undersökningens 

övergripande syfte och varför deras deltagande är betydelsefullt. De har också 

informerats om att deltagande i studien är frivilligt. 

Konfidentialitet: Alla privata data som kan kopplas till informanten har kodats så 

att dessa ej går att identifiera. Namn och andra identifierande drag har fingerats. 

Även händelser som informanterna berättat om har fingerats ifall risk förelegat att 

dessa skulle kunna kopplas till den enskilde informanten på negativt sätt. 

Eventuella platser och personer eller annat som utomstående kan koppla till 

informanten eller den han/hon berättar om har alltså även kodats. Även detta har 

informanterna att informerats om före intervjun. 

Konsekvenser: För att deltagande i studien inte skall innebära några negativa 

konsekvenser för informanterna har min ambition varit att kontakta informanten 

för att få klartecken om några tveksamheter uppstått vad gäller anonymiteten eller 

annat som kan upplevas vara oetiskt, eller avstå från att ta med det som kan

7 

innebära negativa följder. Några sådana åtgärder har emellertid inte blivit aktuella i 

detta sammanhang. 

Jag har också försäkrat mina informanter om att de fakta de delger mig enbart 

kommer att användas i denna studie och aldrig i något annat sammanhang. 14 Efter 

att de bandade intervjuerna transkriberats till kodad text har bandinspelningarna 

förstörts för att försäkra att de inte kommer i orätta händer. 

I övrigt har jag tagit del av ”Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådets 

etikregler” och kommer att förhålla mig i enlighet med dessa. 15 

ART 

Beskrivning av ART- metoden 

Grundtanken i ART är att varje fall aggression hos barn och ungdomar har många 

orsaker, både inre och yttre. Den yttre påverkan från familj och jämnåriga kamrater 

anses vara särkilt stark. I allmänhet är barn och ungdomar med aggressionsproblem 

svaga i eller saknar många av de mellanmänskliga och sociala – kognitiva 

färdigheter som tillsammans utgör ett effektivt socialt beteende. Deras impulsivitet 

och överdrivna användning av aggressiva metoder för att möta sina dagliga behov 

och långsiktiga mål gör att de har en bristande förmåga att kontrollera sin ilska. 

Dessa barns och ungdomars moraliska resonerande ligger på en egocentrisk och 

relativt primitiv nivå. Brister i dessa områden tränas genom ART: s samordnade 

komponenter; interpersonell färdighetsträning, ilske- kontrollträning och träning i 

moraliskt resonerande . 16 

Interpersonell färdighetsträning 

I den interpersonella färdighetsträningen ingår ett antal procedurer som är 

utformade för att öka den sociala färdighets nivån. Deltagarna instrueras genom att 

goda exempel på beteenden visas upp (modellering). De ges sedan flera tillfällen att 

under vägledning öva och repetera dessa beteenden (rollspel). Uppmuntran, 

upprepad instruktion samt återkoppling om hur väl de lyckats matcha förebilden är 

14 Kvale, s. 104-116 

15 http://www.hsfr.se/info_mtrl/etikreglre.html 

16 Goldstein, m.fl., s. 45

8 

här viktiga inslag. Här ingår också aktiviteter som är utformade för att öka 

sannolikheten för att den inlärda färdigheten skall bli bestående 

(överföringsträning). Med dessa metoder; modellering rollspel och 

överföringsträning erbjuds undervisning i ett program bestående i 50 olika sociala 

färdigheter. 17 Dessa färdigheter består av allt från att kunna lyssna på andra, be om 

hjälp, utrycka känslor, framföra och bemöta kritik till att ta reda på orsaken till 

problem och att kunna koncentrera sig på en uppgift. 18 

Ilskekontrollträning 

Den interpersonella färdighetsträningen, ART: s beteendemässiga komponent lär ut 

vad man ska göra istället för att bete sig aggressivt. Ilskekontrollträningen 

kompletterar detta med att lära ut vad eleverna inte ska göra. Målet är att höja 

elevernas självkontroll och att lära dem reducera eller hantera sin ilska. 

Ungdomarna tränas i att svara på provokationer utan ilska. De skall lära sig att 

känna igen och tolka vad som får dem ilskna (igångsättare) och identifiera de 

signaler som är förknippade med ilskan för att med hjälp av olika tekniker minska 

graden av ilska, t ex räkna baklänges eller tänka fridfulla tankar (ilskedämpare). De 

ska även genom påminnelser i form av påståenden utformade för att omtolka och 

desarmera utlösande faktorer kunna använda sig av de lämpligare alternativ till 

aggression som lärs ut i den interpersonella färdighetsträningen. Slutligen ingår 

självutvärdering av genomförande och resultat i ilskekontrollsekvensen. 19 Det kan 

exempelvis röra sig om att fylla i en ”strul- journal” där vederbörande med ord eller 

bilder redogör för sitt deltagande i en konflikt. 20 

Träning i moraliskt resonerande 

För att vara motiverad att agera socialt och behärska sitt aggressiva beteende krävs 

moraliskt resonerande på en mogen nivå. I moralträningen utgår man från 

”Kohlbergs moralstege” som mått på elevernas utvecklingsnivå i moralisk mognad. 

Stegen symboliserar fyra nivåer av moralisk mognad. Nivå 1 innebär att det är den 

som är starkast som har rätt. Så länge ingen som är starkare eller mäktigare vet vad 

som händer anser personer på den här nivån att kriminella och omoraliska 

handlingar är i sin ordning. Handlingen är fel om du blir bestraffad för den. Det är 

17 Goldstein, m.fl., s. 45 f. 

18 Goldstein, m.fl., s. 63 


20 Goldstein, m.fl., s. 89 ff.

9 

bestraffningen i sig som gör handlingen fel, inte vad den kan leda till i form av 

exempelvis andra människors lidande. Personer som befinner sig på nivå 2 anser att 

moral är ett utbyte av tjänster; ”Om någon är snäll/dum mot mig så är jag likadan 

tillbaka” Den främsta anledningen till att exempelvis inte fuska är för personer på 

denna nivå risken för att ertappas. På nivå 3 finns en moralisk mognad och en 

insikt om andra människors känslor och beteenden. Personer på den här nivån 

inser ’hur dyrbart och värdefullt livet är’, men de riskerar att bry sig för mycket om 

vad andra människor anser om dem, vilket göra dem till ’moraliska vindflöjlar’ i 

svåra situationer. Slutligen nivå 4; här finns insikt om ömsesidigt beroende och 

samarbete för samhällets skull. Samhället kan inte fungera om människor inte 

respekterar varandra. I svåra situationer gör en person som befinner sig på nivå 4 i 

Kohlbergs moralstege vad han anser sig tvungen till för att behålla integritet och 

självrespekt även om detta innebär att bli impopulär. 21 

I samtalsgrupper med deltagare på olika nivåer av moraliskt resonerande exponeras 

eleverna för olika moraliska dilemman som väcker en känsla av kognitiv konflikt. 

Att lösa denna konflikt anses höja den moraliska resonemangsnivån till den högre 

resonemangsnivån hos deltagarna. Exempel på moraliskt dilemma som diskuteras 

kan vara om en person ska hålla sitt löfte att gå på en bjudning trots en senare 

inbjudan till en roligare fest. 22 

Självinstruktionsträning 

Elever som ART –tränar lär sig även att instruera sig själva i pressade situationer. 

Vid ”Förberedelse för provokation” kan eleven exempelvis intala sig: ”jag kan 

hantera situationen. Jag kan behärska min ilska” eller ”Ta det lugnt och kom ihåg 

att ta det med humor”. Vid sammanstötning och konfrontation bör eleven 

instruera sig själv genom att tänka tankar som; ”Leta efter det positiva. Dra inga 

förhastade slutsatser” eller ”Jag behöver inte tvivla på mig själv. Det han säger har 

ingen betydelse”. Slutligen när det gäller att hantera en förhöjd fysisk spänningsnivå 

kan exempel på självinstruktioner vara ”Det är dags att andas djupt” , ”Min ilska är 

en signal på vad jag behöver göra. Dags att instruera mig själv” eller ”Ta det lugnt 

var inte för hetsig”. När sedan konflikten är löst skall eleven reflektera över 

provokationen och försöka ”skaka den av sig”. Sista steget är att berömma sig själv 

för att ha löst eller hanterat situationen på ett bra sätt. Berömmet kan bestå av 


22 Goldstein, m.fl., s. 46 f.

10 

tankar som: ”Jag klarade faktiskt det här utan att bli arg” eller ” Jag klarade den här 

situationen bra. Det fungerade!” 23 

Multimodal metod 

När de tre olika komponenterna i ART, Ilskekontrollträning, Interpersonell 

färdighetsträning och Moralträning, används var sig resulterar de enligt författarna i 

betydande förändringar hos dem som utsätts för dessa. Det finns dock 

begränsningar i de uppnådda förändringarna. Både ilskekontrollträning och 

interpersonell färdighetsträning ger tillförlitliga kortsiktiga effekter. Tillsammans 

förväntas komponenterna ge långsiktiga resultat: "Med utgångspunkt i vår 

multimodala filosofi är vår hypotes att dessa behandlingar tillsammans ger ett bättre 

resultat än enkanalsbehandlingar". 24 

Varje steg i utvecklingen av ART har baserats på upprepade utvärderingar. 

Uppfattningen hos dem som utvecklat metoden är att utvecklingen av effektiva, 

fungerande behandlingar för brottsliga och aggressiva ungdomar är en process utan 

slut. ART ses alltså som en början på detta sökande. 25 

Forskning om ART: s effekter 

För att få en inblick i ART –metodens effekt är en översikt av forskning kring 

denna av vikt. Detta ger även en fingervisnig vilken betydelse metoden tillskrivits i 

det moderna samhället vilket är en viktig bakgrund till studiens empiri som sedan 

tolkas med hjälp av teorier om det senmoderna samhället. 

När det gäller forskning av vilka effekter ART kan ge finns inga studier i vanlig 

skolmiljö att tillgå. Nedanstående undersökningar återger därför resultat från mer 

eller mindre slutna institutionssammanhang. Då ART- träningen alltid skall vara 

byggd på samma komponenter borde dessa resultat i viss mån samstämma med vad 

som kan förväntas i skolsammanhang. Studierna visar exempelvis att nära anhörigas 

agerande och reaktioner är av stor betydelse för resultatet av ART. Goldstein m.fl. 

hävdar att familjemedlemmar och kamrater visar ofta likgiltighet eller till och med 

fientlighet då eleverna visar upp de nya prosociala färdigheter de lärt sig genom 

ART –metoden. Detta menar men ger betydande svårigheter för ungdomarna att 


24 Goldstein, m.fl. s. 47 

25 Goldstein, m.fl. s. 48 f.

11 

överföra sina färdigheter från den relativt skyddade och gynnsamma träningsmiljön 

på institutionen till de miljöer de möter i verkliga livet: 

Familj och kamrater förstärker ofta asociala beteenden genom att ignorera eller till 

och med bestraffa konstruktiva alternativa beteenden. Vår förhoppning var att ART 

skulle fungera som en tillräckligt stark intervention för att åstadkomma åtminstone 

en måttlig överföring av de framsteg eleverna gjort med ART innanför institutionens 

väggar. 26 

Effekterna av ART härleder alltså i stor utsträckning till hur den omgivning (familj 

och kamrater) i vilken individen erhållit det asociala beteendet reagerar på de 

inlärda alternativen. Att även involvera dessa i ART har därför visat sig vara 

gynnsamt för resultatet. 

För att undersöka överföringseffekter (hur väl individen klarar att föra över de 

inlärda beteendena till reella situationer) konstruerades ett globalt bedömningsmått 

för hur bra individer fungerar i samhället. Under loppet av ett år efter att ART 

införts på en anstalt (Ansville, New York State) släpptes 54 ungdomar därifrån. Av 

dessa hade 17 genomgått ART och 37 hade inte det. Ungdomarnas övervakare fick 

utan att veta vilka av dem som genomgått ART utföra bedömningsmått på var och 

en av ungdomarna. På fyra av sex områden - hem och familj, kamrater, laglydighet, 

och globalt - fick de ungdomar som genomgått ART betydligt högre resultat vad 

gäller förmågan att fungera i samhället än de ungdomar som inte genomgått ART. 

På området skola och arbete noterades inga signifikanta skillnader. Här visar sig 

resultatet vara positivt vad gäller hem, familj och kamrater, och även laglydighet. 

Huruvida överföringen var permanent eller hur länge den bestod framgår dock inte 

av studien. I detta fall fanns ingen kontrollgrupp där även närstående deltagit i 

ART. 27 

ART har alltså enligt ovanstående studie effekt på fängslade ungdomsbrottslingar, 

och denna effekt kan kvarstå även efter frigivningen. För att utröna värdet av ART 

ute i samhället gjordes en utvärdering med 84 ungdomar i två grupper, som deltog i 

ART efter utskrivning. I grupp 1 hade såväl ungdomen som familj deltagit i ART 

och i grupp 2 hade enbart ungdomen deltagit. Dessa båda grupper jämfördes med 

26 

Arnold P. Goldstein, , Barry Glick m.fl. ART Aggression Replacement Training, (Aneby 2000), s. 

213 

27 Goldstein, , m.fl. s. 213

12 

en kontrollgrupp 3, som inte hade genomgått ART. Den totala 

färdighetsförändringen visade att grupp 1 och 2 ökade sin sociala kompetens 

betydligt jämfört med grupp 3. Ett liknande resultat visade sig i fråga om en 

minskning i de ilskenivåer de själva rapporterade som svar på milda 

ilskeprovocerande situationer (t.ex. mindre störning eller orättvis behandling), men 

inte på svårare (t.ex. svek, tvång och fysisk misshandel). I detta fall sågs inte någon 

skillnad mellan grupp 1 och 2, båda grupperna uppvisade förbättrade färdigheter i 

samma utsträckning. 28 

Ett viktigt utvärderingskriterium i behandlingsarbete med ungdomsbrottslingar är 

återfall i kriminalitet. Majoriteten av de tidigare tvångsplacerade ungdomarna som 

återfaller i brott gör det under de 6 första månaderna efter utskrivningen. Därför 

registrerades återarresteringar hos två grupper ungdomar som genomgått ART dels 

under de 3 månader ART- träningen pågick och dels under påföljande tre månader. 

Dess två grupper jämfördes med en kontrollgrupp utan ART. 

Tabell 8.1 

Återarresteringsfrekvens för behandlingsbetingelserna i den samhällsbaserade 

utvärderingen 

Tabell 8.1 

Återarresteringsfrekvens för behandlingsbetingelserna i den samhällsbaserade 

utvärderingen 

Betingelse Summa Återarr. Procent återarr. 

Ungdomar i ART plus 

förälder/syskon i ART 13 2 15 

Enbart ungdomen i ART 20 6 30 

Kontrollgrupp utan ART 32 14 43 29 


29 Goldstein, m.fl s. 217

13 

Här uppvisas en tydlig skillnad mellan gruppen där familjen deltagit i ART och 

gruppen där endast ungdomen deltagit. Skillnaden mellan kontrollgruppen och 

gruppen där såväl ungdom som familj deltagit ART är markant i denna studie. 

Psykologen Tore Andreassen poängterar i Institutionsbehandling av ungdomar – Vad 

säger forskningen? att bredden av komponenter i behandlingsprogrammet tycks vara 

särskilt viktig för ungdomar med omfattande problem på många områden. Flera 

metaanalyser och större enskilda undersökningar har kommit fram till att program 

med multimodala metoder som exempelvis ART generellt uppvisar bättre resultat 

än program som satsar på behandling med en enda metod. 30 Eftersom man menar 

att kriminellt beteende är multideterminerat av ömsesidigt samspel mellan individen 

och viktiga sociala system kan interventioner som inte riktas mot de multipla 

faktorer som bestämmer kriminellt beteende inte lyckas (min kursivering) För att 

åstadkomma en förändring måste flera terapeutiska uppgifter lösas. Familjen måste 

aktivt delta i behandlingen, behandlare och familj måste tillsammans utveckla 

relevanta behandlingsmål (koncentrera sig på de variabler som bidrar till antisocialt 

beteende) och ha en konsekvent plan för att nå upp till målen. 31 

Andreassen hävdar vidare att en sannolik förklaring till att institutionerna som 

använder flera metoder får bättre resultat är att de olika metoderna riktar sig mot 

olika färdigheter som alla är nödvändiga för att åstadkomma en generell förbättring 

i beteendet och sättet att fungera. För ungdomarna är det nödvändigt såväl med 

träning i sociala färdigheter, med träning i aggressionskontroll och med 

förändringar av sättet att tänka och moraliska värderingar. 32 

Också Martin Lardén hävdar i Från brott till genombrott, att det som kännetecknar de 

framgångsrika modellerna för interpersonell färdighetsträning är att de också 

omfattar speciella element av socialt perspektivtagande och socialproblemlösning, 

eller att de är multimodala, dvs. att de angriper flera olika aspekter på antisocialitet. 

Här nämns ART som ett bra exempel. 33 

För att ett behandlingsprogram skall vara effektivt poängterar Lardén att det är av 

vikt att klienten upplever att det faktiskt leder till förändring. Att optimera klientens 

möjligheter att uppleva förändring är därför angeläget för att denne skall fortsätta 

30 

Tore Andreassen, Institutionsbehandling av ungdomar - Vad säger forskningen? (Stockholm, 2003) 

s. 206 

31 

Andraessen, s.249 ff. 

32 

Andreassen, s. 211 

33 

Martin Lardén, Från brott till genombrott, (Stockholm, 2002) s.22

14 

engagera sig i behandlingsarbetet. Genom att involvera så många aspekter som 

möjligt av personen, individen eller organismen ökar både inlärningseffekten och 

möjligheterna att uppleva att ens relation till omvärlden fungerar bättre. Om 

behandlingen involverar såväl tankar, känslor som beteenden borde den alltså få 

större verkan. Detta åstadkommer man genom att försöka få klienten att delta så 

aktiv som möjligt både under och mellan sessionerna. Rollspel, övningar och 

beteendeexperiment spelar följaktligen en stor roll för att komplettera det kognitiva 

arbetet. 34 

Lardén beskriver ART som ett manualbaserat behandlingsprogram med tydliga 

instruktioner om vad terapeuten ska göra och säga under sessionerna. Fördelen 

med detta är att förutsättningarna att programmet genomförs på rätt sätt är större 

om det finns tydliga instruktioner för behandlaren. ART är också anpassat och 

utprovat tillsammans med lärare och behandlingsassistenter vilket gör det tämligen 

lätt att lära sig även för den som inte är psykolog, psykoterapeut eller liknande. 

Risken är dock ganska stor att en del ungdomar som genomgår behandlingen inte 

kommer att arbeta med problem som är relevanta just för dem och efter just deras 

förutsättningar. Ska man kunna vara flexibel och göra justeringar och anpassningar 

till enskilda ungdomar krävs avsevärt mer kunskap om bakgrunden till de metoder 

och tekniker man lär ut. 35 

Ytterligare en brist belyser Andreassen, som menar att även om multimodala 

program anses vara de effektivaste av den orsaken att de kan riktas mot en rad 

behov och problem, är det svårt att avgöra vilka delar som är effektiva och vilka 

som inte är det i en given situation. Detta leder till att det är svårt att avgöra vad 

som ger bäst effekt för olika slags ungdomar med beteendeproblem. 36 


Det är alltså viktigt för effekten av ART att klienten upplever reella positiva 

förändringar under behandlingen. Användning av multimodala metoder anses 

nödvändigt då dessa angriper flera aspekter på asocialitet som samverkar vid 

kriminellt beteende. De personer som är nära klienten har stor betydelse för 

resultatet av ART, men effekt kan även uppnås utan att dessa är involverade, 

beroende på hur väl överföringen av de inlärda färdigheterna till verkliga livet 

34 Lardén, s. 46 

35 Lardén, s. 12 

36 Andreassen, s. 197

15 

fungerat. Om effekten är permanent eller hur länge förändringen kan förväntas 

bestå framgår dock inte. Till bristerna med ART hör dess lättillgänglighet för 

personer utan djupare kunskaper i bakgrunden till metoderna vilket kan innebära 

bristande förmåga att individanpassa programmet. En annan nackdel är att det är 

svårt att avgöra exakt vad i behandlingen som gett effekt i en given situation. 

Utvärdering av ART –projektet i Linköping 

Jag har tagit del av en mindre utvärdering som gjorts av det tidigare beskrivna 

ART- projektet i Linköping, och som jag här mycket kortfattat återger. Utvärdering 

baseras på gruppintervjuer med 19 av de 20 assistenter som deltog i utbildningen. 

Av dessa är det 8 assistenter som kontinuerligt använder sig av ART i sitt arbete 

och 11 som av olika anledningar inte använder metoden eller endast använder delar 

av den, och då främst ilskekontrollträning. Den största anledningen till att inte 

använda ART anges vara tidsbrist. Samtliga intervjuade säger sig dock vara positivt 

inställda till metoden. Alla informanter i utvärderingen uppger också att de på ett 

eller annat sätt har influerats av metoden, främst då det gäller konfliktlösning där 

utagerande barn är inblandade. Alla uppger också att ART inte inneburit någon 

ökad föräldrakontakt, trots att detta anses vara en viktig del i ART- arbetet. Flera 

anger dock en önskan om en förbättrad sådan. 37 

37 Gunnel Delsten- Lundgren, Utvärdering av ART –projektet

Teori 

16 

Då jag med denna uppsats vill placera in ART i ett modernt samhälleligt 

sammanhang presenteras nedan teorier om samhälle och modernitet. I takt med att 

samhället förändras så förändras också synen på människan och följaktligen även 

synen på hur människor effektivast bör styras för samhällets bästa. ART kan ur 

detta perspektiv ses som ett uttryck för en sådan förändring. 

Förändringar i det moderna samhället 

För att tydliggöra hur människans förutsättningar ändrats under moderniteten kan 

en beskrivning av samhällets övergripande förändringar vara av vikt. 

Under 1800- talet upprättades en stark åtskillnad mellan den privata och den 

offentliga sfären. I den privata sfären odlades de intima relationerna och banden, 

medan man i den offentliga ägnade sig åt lönearbete och åt att utforma den 

politiska dagordningen. Den privata sfären var kvinnornas, tjänstefolkets och 

barnens plats, medan den offentliga sfären tillhörde männen. Det fanns en stor 

klyfta mellan dessa båda världar. Den klyftan har minskat i takt med att 

könsordningen vacklat. På 60 – och 70 – talet har uppdelningen mellan offentligt 

och privat blivit allt mer ohållbar. 38 

Zygmunt Bauman beskriver resultaten av den senaste tidens utveckling som 

enorma. Han hävdar att vi nu klarare än någonsin tidigare kan se betydelsen av 

tiden, rummet och medlen för att bemästra deras gestaltning, hur stabilitet övergår i 

flexibilitet, och sociokulturella och politiska helheters försvinnande. Forna tiders så 

kallade ”tätt sammanhållna samhällen” frambringades och vidmakthölls, som vi nu 

kan se av klyftan mellan den nästan ögonblickliga kommunikationen innanför den 

småskaliga gemenskapen och den enorma tid och resurser som behövdes för att 

överföra information mellan platser. Bauman refererar också till Michael Benedikt 

som menar att social sammanhållning är en funktion av konsensus, av gemensam 

kunskap. Utan en konstant uppdatering och interaktion beror denna 

sammanhållning i grund och botten på en tidig och strikt utbildning i – och 

hågkomst av – kulturen. Social flexibilitet menar han däremot vara beroende av 

glömska och av billig kommunikation. 39 Bauman menar att den information vi 

38 

Thomas, Johansson, Bilder av självet. Vardagslivets förändring i det senmoderna samhället. (Falun, 

2002), s. 111 

39 

Zymunt Bauman, Globalisering, (Lund, 2000), s. 19

17 

förmedlas i dag kommer från de mest skilda håll och förmedlar därmed vitt skilda 

och många gånger oförenliga budskap. Han belyser att i samspelet mellan 

datorterminaler och videoskärmar betyder skillnader mellan här och där inte längre 

någonting. Den gemensamma kunskap som utgör grunden för social 

sammanhållning hotas alltså av den stora mängden tillgänglig kunskap som finns. 

Människor har idag många valmöjligheter när det gäller vilken kunskap de skall 

tillägna sig. Mängden gör också att kunskapen snabbt kan ersättas med en annan 

vilket enligt omöjliggör sammanhållning enligt tidigare mönster. 40 

I boken Ny ungdom skriver Thomas Ziehe att det idag förekommer vad han kallar 

störningar i den nedärvda kulturen och syftar då på sådana betydelsefulla 

utvecklingsdrag som religionens minskade betydelse när det gäller människornas 

orientering i livet och vardagen, förändringar i sexmoralen och det sexuella 

beteendet, upplösning av generationsrollerna, problematiseringen av könsrollerna 

och den förändrade inställningen till så kallade auktoritetspersoner. Störningen i 

traditionerna har också fått omfattande följder för människors sätt att se och förstå 

sig själva. De olika samhällsklassernas traditionella livsform har tidigare inneburit 

en på förhand given tolkning av det innehåll människor har kunnat ge sin biografi. Till 

skillnad från idag var det så tydligt att vad den enskilde kunde vänta sig av livet, att 

spelrummet för avvikelser var mycket litet. 41 

Tillit till expertsystem 

Människor påverkas av det omgivande samhället och barnen är på intet sätt 

förskonade från detta. Anthony Giddens skriver i Modernitetens följder om problemen 

med att känna sig trygg i det moderna samhället. Tillvaron i dagens samhälle är 

farofylld och kräver enligt Giddens tillit till experter. För att kunna känna oss trygga 

måste vi exempelvis lita på att inte kärnvapenkrig skall bryta ut, även om detta är 

något som vi aldrig kan vara helt säkra på. 42 Ulrich Beck betecknar i Risksamhället de 

mest ödesdigra av dagens risker som moderniseringsrisker, och menar att dessa genom 

sin natur äventyrar livet på jorden i alla dess former. Han syftar då på globala hot 

som härrör från de kemiska och nukleära produktionsmetoderna som han menar 

upphäver grundvalarna för vårt hittillsvarande tänkande och handlande. 

40 Bauman,s. 20 f. 

41 Thomas Ziehe, Ny ungdom, (Malmö, 1986), s. 16 

42 Anthony Giddens, Modernitetens följder, (Lund, 2000/ 1990), s. 93

18 

Risksamhället menar han är ett katastrofsamhälle där undantagstillståndet riskerar 

att bli normaltillståndet. 43 

Det krävs med andra ord en stark övertygelse om att experterna har kontroll för att 

kunna känna tillit. Giddens hävdar att grunden till denna tillit utvecklas i 

barndomen av de närstående omvårdnadspersonernas kärlek. Denna tillit ligger 

sedan till grund för alla kommande former av tillit. 44 Den tillit det lilla barnet 

normalt får till omsorgspersoner kan enligt Giddens i Modernitet och självidentitet 

betraktas som en sorts vaccinering mot existentiell ångest. Tilliten utgör ett skydd 

mot framtida hot och faror som gör att individen kan behålla hopp och mod i vilka 

förskräckliga situationer som än inträffar senare i livet. Denna tillit utgör en 

skyddshinna som alla normala individer bär på som ett medel för att kunna gå vidare 

med sina vardagliga aktiviteter. 45 

Giddens menar också att de personer som vårdar barn oftast sätter en överdriven 

vikt vid rutiner, något som för barnets del både leder till intensiva frustrationer och 

psykologiska fördelar. Att de små, dagliga rutinerna är förutsägbara har ett djupt 

samband med känslan av trygghet. När sådana rutiner av en eller annan anledning 

bryts forsar rädslan in, och detta kan leda till att även mycket fast grundade 

aspekter av personligheten kan försvinna eller förändras. De känslor av förvirring 

och svek som uppstår kan, enligt Giddens leda till misstänksamhet och fientlighet. 46 

Ziehe belyser en annan aspekt på det moderna samhällets trygghetsproblematik när 

han skriver om hur medvetenheten om farorna även tränger sig på barnen: 

Idag handlar det om barndom och ungdom i en högexplosiv historisk-kulturell fas: 

det handlar om att tvingas bli vuxen i en tid när de destruktiva följderna av att 

mänskligheten blivit vuxen kan upplevas på ett övertydligt sätt. 47 

Ontologisk trygghet 

Vad som krävs för att kunna känna grundläggande tillit och som risksamhället gör 

så svårt att uppnå, benämner Giddens som ”ontologisk trygghet”. Ontologisk 

43 

Ulrich, Beck, Risksamhället. På väg mot en annan modernitet, (Uddevalla, 2000) s. 34 ff. 

44 

Giddens, (2000/1990), s 93 

45 

Anthony Giddens, Modernitet och självidentitet. Självet och samhället i den senmoderna epoken, 

(Uddevalla, 1999/1991) s. 52 

46 

Giddens, (2000/1990), s. 96 

47 

Ziehe, s. 21

19 

trygghet är den tillförsikt som människor hyser rörande att deras identitet kommer 

att uppvisa kontinuitet och att den sociala och materiella handlingsmiljön kommer 

att förbli konstant. Känslan av att personer och ting är pålitliga, som är central i 

begreppet tillit, är också grundläggande för den ontologiska tryggheten. 48 Johansson 

refererar till Ronald D Laing som först myntade begreppet ”ontologisk trygghet” 

och beskriver detta som ”den barnsliga tillit som krävs för att känna sig trygg och 

lita på att experterna vet vad de gör”. 49 Han menar vidare att när grundvalarna för 

existensen hotas, när de alltid lurande farorna plötsligt ter sig verkliga och det råder 

kaos i den inre världen, då hotas också den grundläggande tryggheten till andra 

människor. I värsta fall brister den ontologiska tryggheten. 50 

Ontologisk trygghet i relation till biografiska berättelser 

Giddens refererar till Goffmans begrepp 'normala framträdanden', vilket innebär 

att det är tryggt att fortsätta med en pågående aktivitet utan att man behöver ägna 

mer än en perifer uppmärksamhet åt att kontrollera omgivningens stabilitet. Att 

normala framträdanden kan utföras så att de överensstämmer med individens 

biografiska berättelse menar han vara av vital betydelse för känslan av ontologisk 

trygghet. Alla människor i alla kulturer bevarar en åtskillnad mellan sin självidentitet 

och de uppträdanden som de genomför i vissa sociala kontexter. I vissa situationer 

kan individen dock komma att känna att alla hans aktiviteter är påklistrade och 

falska. 51 I situationer där dissociationen blir mer genomgripande och mindre 

kontextuell kan personen känna att han ständigt spelar en roll i de flesta eller alla 

rutiner istället för att följa dem av välgrundade skäl. Råder det stor diskrepans 

mellan de accepterade rutinerna och individens biografiska berättelse, kan detta leda 

till uppkomsten av det som Laing kallar för ett falskt själv, där kroppen framträder 

som ett objekt som manipuleras av självet bakom kulisserna vilket i sin tur leder till 

existentiell ångest. 52 

Ontologisk trygghet i relation till skam 

Även skam är enligt Giddens förknippat med känslan av ontologisk trygghet. 

Öppen skam refererar till de känslor som ett barn upplever när det på ett eller 

48 Giddens, (2000/1990), s. 91 



51 Giddens,( 1999/1991) s. 74 

52 Giddens, (1999/1991) s. 75

20 

annat sätt förödmjukas av en annan person. Avledd skam är korrelatet till en skuld 

vi inte erkänner, en skam från en omedveten ångestupplevelse av att självet är 

bristfälligt eller otillräckligt. Giddens refererar här till Helen Lewis som påpekar att 

den avledda skammen är direkt kopplad till känslan av ontologisk otrygghet. Den 

består av borträngda rädslor för att självidentitetens berättelse inte ska stå emot det 

överväldigande trycket från på dess inre sammanhållning eller att den är socialt 

oacceptabel. Enligt detta synsätt är det med andra ord av stor vikt att barn får bete 

sig på ett sätt stämmer med dess biografiska berättelse, och att de inte utsätts för 

skamkänslor om de skall upprätthålla känslan av ontologisk trygghet. 53 

Ontologisk trygghet i relation till anorexi 

Giddens hävdar att anorexi är en extremt komplicerad reaktion på en förvirrad 

självidentitet. Anorexi menar han bör förstås mot bakgrund av den mängd 

valmöjligheter som senmoderniteten erbjuder, samtidigt som kvinnor fortfarande 

utesluts från att helt och fullt delta i den värld av sociala aktiviteter som genererar 

dessa möjligheter. Kvinnor kan idag rent formellt ägna sig åt en rad aktiviteter och 

möjligheter, men i den maskulina kultur som råder förblir många av dessa vägar i 

verkligheten stängda. Dessutom måste kvinnorna, för att kunna ta till vara på de 

möjligheter som finns, överge sina traditionellt fastlagda identiteter på ett mer 

genomgripande sätt än män. De upplever med andra ord senmodernitetens 

öppenhet på ett mer fullständigt, men samtidigt motsägelsefullt sätt. 54 Att kvinnan 

har hamnat utanför moderniteten ger även Nina Björk uttryck för i Sireners sång, där 

hon menar att anorexi är uttryck för ångest som skapas i samband med att 

modernitetens löften kom att omfatta även kvinnor. Matvägran, tappade kilon och 

smärttolerans blir metaforer för stark karaktär, vilja och självkontroll. 55 

Vidare menar Giddens att känslan av destruktivitet vid anorexi härrör från en 

omedveten skam som riktas mot kroppsregimer. (Skam är som tidigare nämnts 

intimt kopplad till känslan av ontologisk trygghet.) Det är ett uttryck för en 

skoningslös inre hängivelse vars upphov i självidentitetens projekt individen bara 

delvis är medveten om. Individen känner sig bara ’värdig’ om självkontrollens 

regim är så total att minsta felsteg blir hotfullt. Svält och överdrivna aktiviteter ger 

en känsla av prestation istället för ångest och förtvivlan. Anorexi representerar en 


54 Giddens, (1999/1991), s. 130 f. 

55 Björk, Nina, Sireners sång. Tankar om modernitet och kön.(Danmark, 2000), s. 213 – 225

21 

strävan efter trygghet i en värld av mångfaldiga men vaga valmöjligheter. Den strikt 

kontrollerade kroppen är en symbol för en trygg existens i en öppen social miljö. 56 

Återtagande av trygghetsskapande strukturer 

Den otrygghet som skapas av risksamhället förstärks av att tidigare 

samhällsstrukturerna exempelvis familje- och släktband fått minskad eller förändrad 

betydelse. Detta benämner Ziehe att det pågår en ”sociokulturell friställning” från 

traditionerna på sexuallivets, äktenskapets och familjeformernas område. 57 

Giddens belyser likartad problematik när han talar om ”urbäddning” av sociala 

system. Med det menar han att sociala relationer ”lyfts ur” sina lokala 

interaktionssammanhang och omstruktureras över obegränsade områden i 

tidrummet 58 . En urbäddningsmekanism förskjuter sociala relationer från det 

omedelbara sammanhanget 59 . Det finns två olika typer av urbäddningsmekanismer; 

symboliska medel och expertsystem. Symboliska medel är exempelvis pengar. 

Pengar är en form för senareläggning som erbjuder medel att förbinda kredit och 

skuldförbindelse under förhållanden där ett omedelbart utbyte av produkter är 

omöjligt. Man kan säga att pengar är ett medel att sätta tiden inom parantes och 

därmed lyfta ut transaktioner ur deras särskilda utbytes miljö. Pengar är med andra 

ord ett medel att skapa avstånd i tidrummet. 60 

Expertsystem är urbäddningsmekanismer eftersom de, i likhet med symboliska 

medel, förskjuter sociala relationer från det omedelbara sammanhanget. Båda 

typerna av urbäddningsmekanismer förutsätter och bidrar samtidigt till tidens 

avskiljande från rummet som villkor för det avståndsskapande i tidrummet som de 

befrämjar. Ett expertsystem urbäddar på samma sätt som symboliska medel: genom 

att erbjuda ”garantier” för förväntningar som sträcker sig över tidrummet med dess 

skapade avstånd. Att sociala system på det här sättet kan ”tänjas ut” uppnås genom 

de opersonliga tester som används för att pröva och bedöma teknisk kunskap och 

genom den allmänna kritik som används för att kontrollera dess form. 61 

56 

Giddens, (1999/1991), s. 131 f. 

57 

Ziehe, s.27 

58 


59 


60 


61 

Giddens, (2000/1990), s. 35

22 

De system som omfattar expertkunskap påverkar kontinuerligt många aspekter av 

vad vi gör. Oftast vet vi mycket lite om de kunskapskoder som experterna besitter, 

men vi hyser likväl tillit till dem. Exempelvis är du helt ”genomsyrad av 

expertkunskap” då du sätter dig i en bil. Vi litar helt på den expertkunskap som de 

som konstruerat bilen besitter. Sedan litar vi på att trafikljus o. dyl. synkroniserar, 

att brokonstruktioner håller osv. 62 

När de urbäddade systemen sedan ’dyker upp’ i en annan form kallar Giddens detta 

för ’återinbäddning’. Återinbäddning är följaktligen återtagande eller omfördelning 

av urbäddade sociala relationer så att de, om än bara delvis och övergående, fixeras 

vid lokala tids- och rumsbetingelser 63 . Alla urbäddningsmekanismer, såväl 

symboliska medel som expertsystem är grundade på tillit. Modernitetens 

institutioner vilar därför enligt Giddens på ett fundamentalt sätt på tillit. 64 

Styrning av subjekten i det moderna samhället 

Beteendeterapi kan i en modernitetsdiskussion ses som ett expertsystem som träder 

in som styrningsmekanism där tidigare system urholkats. Nicolas Rose, skriver i 

Governing the soul att när beteendeterapi först gjorde inträde i England var 

psykiatrikerna rädda om sitt verksamhetsområde och ovilliga att släppa in andra 

yrkesgrupper; de menade att endast psykiatriker kunde försäkra att alla organiska 

rubbningar och sjukdomar blev korrekt diagnostiserade och behandlade. Man ville 

ogärna reducera mentala rubbningar till att betraktas som psykologiska 

missanpassningar av personligheten: 

But within these constraints, under medical guidance, given a tightly specified 

problem and a desired end state, clinical psychologists were let lose upon an 

aggregation of somewhat marginal categories that had now found some kind of 

home within the psychiatric apparatus. Alcoholics, anorexics, bulimics, phobics, 

obsessives, and the anxious could now have their behaviour managed back to 

normality through an expertly designed programme employing the systematic use of 

sanctions and rewards. 65 




65 Nicolas Rose, Governing the soul - The shaping of private self, (London, 1989) s. 239

23 

Det var alltså mer eller mindre marginaliserade grupper som skulle normaliseras 

med hjälp av beteendeterapi. Eftersom det ofta var svårt att återskapa 

ångestproducerande situationer i laboratoriemiljö kunde den verkliga situationen 

ersättas med att klienten föreställde sig situationen. Med denna teknik öppnades 

möjligheter att för utvidgning och generalisering. Nu kunde i stort sett alla former 

av abnormalt beteende reformeras genom att belöna önskvärda beteenden och 

vägra belöningar för, eller ignorera icke önskvärt beteende. 66 

Idag har olika former av terapi och självhjälpsböcker vunnit stor terräng inom 

livsprojektets område. Giddens diskuterar Janette Rainwaters bok Self - Therapy i 

vilken hon poängterar vikten av livsplanering för att ta kontroll över det egna livet. 

Det gäller att, som hon uttrycker sig, ”bli chef över sitt eget liv”. Genom 

självinstruktioner kan hela levnadsförloppet styras och planeras. Men gränsen går 

inte vid livet. Genom självhjälpsprogram kan du även gå så långt som att planera 

din död. Genom att tankemässigt konfronteras med döden och planera för hur den 

kommer att gestalta sig, var man kommer att bo då döden inträffar osv. kan du 

enligt, Rainwater vara chef även över döden. Hela livsprojektet kan alltså planeras i 

detalj. Självterapi, menar hon, förutsätter 'en dialog med tiden' - en process där man 

ställer frågor till sig själv om hur man hanterar tiden i sitt förlopp. 67 Detta kan 

upplevas vara särskilt viktigt i en värld där det existerar många alternativa 

livsstilsmöjligheter. 68 

Giddens hävdar att terapi utgör ett expertsystem som är djupt rotad i självets 

reflexiva projekt - ett fenomen som tillhör modernitetens reflexivitet. 69 Terapi bör 

alltså förstås och bedömas som en metodologi för livsplanering. Dagens 

”kompetenta individ” har inte bara en utvecklad självförståelse, utan har även 

förmågan att harmonisera nuvarande angelägenheter och framtida projekt med ett 

psykologiskt arv från det förflutna. Terapi är inte bara ett anpassningsinstrument. 

Som ett uttryck för generaliserad reflexivitet uppvisar den enligt Giddens till fullo 

den förvirring och den osäkerhet som moderniteten innebär. Samtidigt deltar den i 

den blandning av möjligheter och risker som är så utmärkande för 

senmodernitetens villkor. Terapi kan befrämja beroende och passivitet, men också 

skapa engagemang och återtillägnelse. 70 

66 Rose, s. 240 

67 Giddens, (1999/1991) s. 93 


69 Reflexivitet: Tankar och handlingar återspeglar tidigare tankar och handlingar

24 

Kognitiv beteendeterapi används idag inom svensk kriminalvård som ett sätt att 

anpassa de intagna till samhällets normer. Likheterna mellan kriminalvårdens och 

exempelvis skolans syn på hur subjekten bör konstrueras belyses av Kenneth 

Petersson i Fängelset och den liberala fantasin. Han menar att vi kan finna 

motsvarigheter inom en rad andra sociala institutioner och välfärdsinrättningar som 

t.ex. socialvård, hälso- och sjukvård, skol- och utbildningsväsendet etc. Det råder 

enligt Petersson stor samstämmighet inom såväl de svenska socialpolitiska 

institutionerna som motsvarande institutioner i övriga delar av västvärlden vad 

gäller synen på subjektet och på hur detta skall styras och styra sig självt. Detta 

gäller även i fråga om att försöka praktisera och förverkliga idéer om 

decentralisering, självstyrning, självförverkligande, ansvar, autonomi, självomsorg, 

valfrihet etc. 71 Vidare menar Petersson att den svenska kriminalvårdande praktiken 

utgör en av flera socialpolitiska exempel på behovet att skapa en människotyp 

lämpad till ett samhälle som generellt uppfattas som något som befinner sig i 

ständig förändring. Det som eftersträvas är en människa med socialt kompetenta 

egenskaper och med förmåga till problemlösning, till anpassning, flexibilitet, kritiskt 

tänkande, förmåga till kommunikation, ökad tanke- och reflektionsförmåga. Det 

handlar om nya principer och strategier i fråga om styrning av mänskliga beteenden 

och attityder, dvs. behovet av att reflektera och problematisera hur vi skall styras 

och hur vi skall styra oss själva. 72 

För att tydliggöra vikten av att veta i vilken mån människor i olika situationer är 

styrbara förklarar Petersson Foccaults begrepp Governmentality; och menar att detta 

rör sig om att undersöka vilken inställning eller mentalitet som föreligger i fråga om 

hur vi skall styra andra och oss själva. Politisk styrning är i botten kunskapsbaserad 

och han menar att i princip kan ingenting styras om det inte görs vissa antaganden 

om det som skall styras. Det måste med andra ord finnas en tro på det man gör: 

Att påverka eller styra mänskliga beteenden vilar sålunda på för- sant- tagande vilket i 

princip betyder att för att kunna styra något måste först ett antal hypoteser vara vid 

handen om hur detta som skall styras är beskaffat, exempelvis förändringsbenägenhet 

hos dem som skall styras. 73 


71 Kenneth Petersson, Fängelset och den liberala fantasin, ( Norrköping, 2003), s. 16 

72 Petersson, s. 19 

73 Kenneth Petersson, s. 22

25 

Ett av de mest väsentliga för- sant- tagandena som står att finna i ett modernt 

vetenskapligt och politiskt tänkande, hävdar Petersson är tanken och 

föreställningen om det självständigt handlande subjektet. Grundläggande för detta för- 

sant- tagande är att subjektet i ett liberalt och demokratiskt samhälle endast på ett 

legitimt sätt kan styras i termer av frihet, samtidigt som denna frihet utgör själva 

förutsättningen för att åstadkomma denna frihetsmöjlighet. 74 Mats Börjesson 

framhåller likartade tankegångar i Om skolbarns olikheter. Eleverna i den moderna 

skolan ska fostras till att bli självständiga människor samtidigt som ramarna för 

frivilligheten behöver sättas av skolan självt då samhället på intet sätt är likgiltigt för 

vilka livsstilar och attityder som elever väljer. 75 

Peterson refererar till Det livslånga lärandet, utgiven av skolverket. Där synliggörs att 

det livslånga lärandet innebär en förskjutning av ansvar för utbildning och lärande 

från den offentliga sfären till den privata och civila, men det innebär också en 

förskjutning av ansvar från stat till individ. Förverkligandet av det livslånga 

lärandeprojektet är beroende av individens motivation men det är statens ansvar att 

skapa goda förutsättningar. 76 Avgörande är den enskilda individens förhållningssätt till 

sitt eget behov av vidarelärande, förmågan att lära nytt och attityden till utbildningen. 

Här klargörs också kraven på den moderna eleven: 

Ämnesspecifika kunskaper måste kompletteras med lust att lära, självförtroende, 

förmåga att behärska förändring och känna sig trygg i osäkerheten. 77 

Ziehe hävdar att barnet idag i det stora hela har kommit att bli en produkt – ett 

projekt. Nu för tiden handlar det mindre om att bekämpa och tämja barnets 

arkaiska drag och mer om att på ett klokt sätt utnyttja dess biologiska, sociala och 

psykiska elasticitet. Detta menar han är ett uttryck för den moderna myten om 

obegränsad formbarhet. 78 Det som tidigare sågs som av naturen ödesbundet kan 

idag förändras med skicklighet och en insats av konsekvent behandling. Ziehe 

menar att naturen inte längre duger som ursäkt för formbarhetsmyten. Därför kan 

barnens genombrott av asocial lust eller raseri hos ett barn idag ses som ett hot, en 


75 Mats Börjesson, Om skolbarns olikheter. Diskurser kring ”särskilda behov” i skolan – med 

historiska jämförelsepunkter, (Spånga, 1997) s. 42 



78 Ziehe, s.79

26 

rädsla för att stöta på gränserna för barnets formbarhet, en möjlighet för projektets 

misslyckande. 79 Han hävdar vidare att anspråken på formbarhet inte begränsas till 

föräldrarnas förhållande till barnen. De förs vidare av de institutioner som ska 

utföra det professionella socialisationsarbetet och delegeras så att säga till dessa av 

föräldrarna. 80 

Skolan i moderniteten 

Då implementering av ART i skolmiljö som en följd av moderniteten diskuteras i 

denna uppsats är det också av vikt att belysa hur denna specifika institution har 

påverkats till att se ut som den gör idag. 

Innehållet i skolan var, enligt Ziehe, tidigare inbäddat i en traditionellt fastställd 

bildningskanon som gav de enskilda läroelementen en annan självklarhet än idag 

och som samtidigt satte in dem inom ramen för en ganska enhetlig världsbild. Han 

menar att det är tämligen säkert att skolämnena och sakinnehållet förmedlades på 

ett minst lika isolerat sätt som idag, men det fanns en annan kulturellt överförd ram 

för dessa ämnens inordning som gjorde att isoleringen inte blev lika påtaglig. Den 

gamla skolan tillgodogjorde sig gratiskraften från en bildningskanon respektive – när det 

gällde barn och ungdomar från arbetarklassen – gratiskraften från i den överförda 

klasskulturen och de förhållningsmönster och verklighetstolkningar som 

framhävdes i denna. Dessutom var förhållandet till läraren inbäddat i ett 

förhållande mellan generationerna med en annan viktfördelning än den nuvarande. 

Läraren var i första hand en representant för vuxen världen. 81 

Vuxenvärlden var inte heller lika känd för de yngre som den idag är genom medier, 

samtal och deltagande i erfarenheter. Det gav lärarens roll som dörrvakt in i 

vuxenvärlden en annan betydelse. Och inte minst var vetandet ett medium med 

vilket man så småningom kunde frigöra sig från de vuxnas överlägsenhet. Skolan 

profiterade alltså även på gratiskraften i de traditionella förhållandena mellan generationerna. 

Eleverna var förmodligen varken bättre eller sämre än i dag, men deras 

självförståelse, deras egen tolkning av skolans verklighet och sin egen roll i denna 

ingick i ett nedärvt identitetsmönster. 82 

79 Ziehe, s. 80 

80 Ziehe, s. 80 

81 Ziehe, s.153 

82 Ziehe, s. 154

27 

Ziehe hävdar att det kulturella sammanhang som gäller vid varje tidpunkt slår 

igenom i skolan och undervisningen så att den värdering och den kvalitet man 

upplever i skolans verklighet präglas av de inblandades sociala tolkningsmönster, 

identitetsföreställningar och psykodynamik. Skolans atmosfäriska täthet 

möjliggjordes av att dess empiriska verklighet kunde vara en representation för en 

överordnad kulturell och symbolisk verklighet. Som motsats till detta kan man 

karaktärisera förhållandet i den nuvarande skolan som något som måste uthärdas, 

men den ansträngning detta innebär kan enligt Ziehe inte inneslutas i en 

institutionellt åstadkommen aura. Han poängterar att det inte är underligt att den 

processen leder till att de flesta av de situationer som tidigare tolkades som 

oundvikliga i dag uppfattas som ansträngande och meningslösa .83 

Psykologiska teorier om aggressioner 

Aggressioner anses vara det största problemet med barnen i skolornas ART – 

grupper. Utgångspunkten i ART är som tidigare nämnts att aggressivitet är ett 

beteende som lärts in. 

Per Isdal skriver i Meningen med våld att allt beteende är begripligt sett i relation till en 

kombination av en persons livshistoria, den kulturella ramen inom vilken personen 

lever och den situation denne befinner sig i. 84 Vidare hävdar Isdahl att ilska bör ses 

som en viktig signal som berättar att något är fel i våra liv. 85 Hans huvudpoäng är 

att våld och aggressioner hos barn skall betraktas som ett symptom som har 

bakomliggande orsaker i form av exempelvis vanmakt eller otrygghet. 86 Isdahl 

betonar att våld har sitt ursprung i ojämlika maktförhållanden och menar att det 

huvudsakligen är där lösningen står att finna. 87 

Barns aggressivitet kan enligt James Garbarino, utlösas av våldskonsumtion i form 

av TV, dataspel och dylikt. De kan ta efter rollkaraktärernas aggressiva beteende 

om de blivit avvisade av sina närstående och därmed saknar människor att 

identifiera sig med i sin närhet. Aggressiva rollkaraktärer kan då utgöra en 

ersättning för riktiga relationer. 88 Också Ziehe hävdar att barnet blir mer sårbart när 

det avvisas och när det råkar ut för besvikelser i fråga om sina speglings – och 

83 

Ziehe, s. 155 

84 

Per Isdahl, Meningen med våld, (Stockholm, 2001), s. 19 

85 

Isdahl, s. 264 

86 

Isdahl, s. 273 

87 

Isdahl, s. 263 ff. 

88 

James Garbarino, Pojkar som gått vilse, (Nordstedts Tryckeri AB, 2000) s. 111

28 

trygghetsbehov och menar att dessa samtidigt skruvas upp på en mycket hög nivå 

av förväntan. 89 Detta är något som även poängteras av Andreassen som hävdar att 

studier visar att ungdomar placerade på behandlingshem, visar större behov av nära 

relationer till de vuxna (personalen) ju större deras beteendeproblem är. 90 

Virena Kast ger i Vredens kraft i likhet med Isdahl, uttryck för att aggression är ett 

inlärt beteende. Kast hänvisar till undersökningar som visar att maktorienterad 

uppfostran ökar barnets aggressionsberedskap. Om barnet sedan upplever att 

aggression är ett effektivt sätt att göra sig gällande på ökar dess benägenhet att bli 

våldsamt. 91 En annan orsak till att fortsätta med ett aggressivt beteende menar 

Gudrun Uddén i Det var nåt med uppväxten, att det ofta är starka känslor av obehag 

som ligger bakom. När ett angrepp mot någon utförs släpps känslorna loss för ett 

ögonblick och ersätts av ett tillfälligt välbehag. För barn som är auktoritärt 

uppfostrade blir dessutom oklarheter om normer och gränser frustrerande vilket i 

sin tur leda till aggressivitet. 92 

Kast refererar även till en undersökning som visar hur föräldrar talar på olika sätt 

till flickor och pojkar även om det rör sig om samma typ av ofog eller misstag. 

Undersökningen visat att flickor förväntas och bör först bli ledsna och sedan 

tröstade, medan pojkar förväntas och bör först bli rädda och sedan arga. Just vrede 

verkar vara det adekvata reaktionssättet för pojkar. 93 Kast betonar även i likhet med 

Isdahl att aggression är ett symptom som visar att något är fel. 94 

Pojkars och flickors aggressioner får olika konsekvenser 

Flickors rektioner på otrygghet hamnar ofta i skymundan. Deras aggressioner är 

många gånger inte lika utagerande som pojkars och därmed inte störande för 

omgivningen på samma sätt. Mörch påpekar att när man definierar allvarliga 

beteendeproblem inom barnavård och psykiatri så utgår man inte från barnets eller 

ungdomens upplevelse, utan ifrån ungdomens beteende och hur det förhåller sig till 

gällande normer och regler. 95 Samma förhållande synliggörs när Bengt Persson 

intervjuas om sin senaste rapport i tidskriften Specialpedagogen, där han framhåller att 

89 Ziehe, s. 97 

90 Andreassen, s. 233 

91 Virena Kast, Vredens kraft, (Smedjebacken, 2000), s. 192 

92 Gudrun Uddén, Det var nåt med uppväxten, (Fälth och Hässler, 20009), s. 87 ff. 

93 Kast, s. 193 

94 Kast, s. 14 

95 Andreassen, s. 227

29 

specialläraren har två uppgifter, först ’att ge elever stöd, stimulans och individuellt 

anpassad undervisning’. Den andra uppgiften – som inte visar sig i några centrala 

måldokument – är att befria klassen från störande inslag, till exempel elever med 

inlärningssvårigheter. 96 

Lärande i ett sociokulturellt perspektiv 

ART handlar om att lära om, att ersätta ett tidigare inlärt beteende med ett mer 

prosocialt alternativ. ART – träningen sker i grupp och tanken är att barnen där 

skall förstärka varandras positiva beteenden. Detta föranleder en närmare 

granskning av synen på lärande som en grupprocess. Roger Säljö behandlar detta 

ämne i Lärande i praktiken. Ett sociokulturellt perspektiv där han betonar att vi lär 

tillsammans med andra och menar att vår omvärld förtolkas för oss: 

Alltifrån begynnelse gör vi våra erfarenheter tillsammans med andra. Dessa 

medaktörer hjälper oss - oftast helt oavsiktligt - att förstå hur världen fungerar och 

skall förstås. Vi kan med andra ord säga att kunskapstraderingen sker genom att 

omvärlden förtolkas - eller för att använda det begrepp som är grunden för ett 

sociokulturellt perspektiv: medieras - för barnet genom lek och annan form av samspel 

med personer i omgivningen. Vi lär oss helt enkelt att uppmärksamma, beskriva och 

agera i verkligheten på det sätt som omgivningen tillåter och uppmuntrar. 97 

Man kan med andra ord säga att människor lever på kunskap som de lånat från 

andra. Hur vi uppfattar och tänker om omvärlden är ur detta perspektiv inte någon 

enskild och privat angelägenhet. Säljö menar att människors sätt att uppfatta och 

agera i världen har ett nära samband med omgivande sociala och kulturella 

mönster. De sätt att tala, definiera och lösa problem som vi möter i vår omgivning, 

tar vi till oss och använder för eget bruk. 98 

Även tänkande är i en sociokulturell bemärkelse former av kommunikation som 

individen har tagit till sig av andra och använder i kommande situationer. "Våra 

tankar och idéer, liksom våra sätt hantera situationer har ett genuint socialt och 

interaktivt ursprung". 99 Tänkande behöver inte heller vara något som pågår inom en 

enskild individ utan det kan likaväl ske mellan individer. "Det som håller samman 

96 Börjesson, s. 70 

97 Roger Säljö, Lärande i praktiken. Ett sociokulturellt perspektiv, (Smedjebacken, 2000), s. 66 

98 Säljö, s. 105 

99 Säljö, s. 107

30 

ett samtal eller en konversation är just att vi ger och tar mening enligt vissa 

gemensamma spelregler, att vi tänker i grupp". 100 

En viktig aspekt ur ett sociokulturellt perspektiv är att tänkande och handlande är 

situerat och att det ur denna synvinkel inte finns någon neutral kontext. Det en 

människa gör, säger och tänker i ett visst sammanhang överförs inte med lätthet till 

andra sammanhang. Att en färdighet utförs framgångsrikt i ett sammanhang 

innebär inte att detta kan förväntas ske i ett annat. 101 

Det är också viktigt att poängtera distinktionen mellan tal och tanke. Det vi säger är 

inte alltid en direkt avspegling av vad vi tänker och det vi tänker avspeglas inte alltid 

i det vi säger. 102 I ett sociokulturellt perspektiv är kommunikation en situerad handling 

som är delvis oförutsägbar. Vad vi säger och gör grundas på dynamiken i samtalet, 

samtalets förlopp och hur parterna samarbetar. 103 

100 Säljö, s. 110 

101 Säljö, s. 144 

102 Säljö, s. 115 

103 Säljö, s. 117

Resultat 

31 

Nedan följer resultatet av intervjuer med fyra ART – tränare på två skolor och 

sedan från intervju med ART- utbildare/projektledare. Det är detta resultat som 

ligger till grund för den tolkning som senare följer. Informanterna har här fingerade 

namn. De som nedan kallas ”Agneta” och ”Bosse” är kollegor och arbetar 

tillsammans med ART – grupper på en skola. ”Carl” och ”David” arbetar på 

samma sätt på en annan skola. Dessa fyra benämns även som ”ART- tränarna” i de 

fall då det som skrivs berör dem mer generellt och i de fall då de är av samma åsikt. 

Alla excerpter från intervjuerna efterföljs konsekvent av informantens fingerade 

namn inom parentes, detta för att skilja dessa från litteraturcitat. 

Intervjuer med ART -tränare 

Positiva till metoden 

Det som slog mig mest under intervjuerna med ART – tränarna var hur positiva de 

var. En stark hängivelse till ART- metoden genomsyrade intervjuerna. 

Uppfattningen var genomgående att de hade fått en fungerande metod, ett sätt att 

hantera sin arbetssituation. David berättar: 

Nu känner man att man har nåt som funkar. Vi brinner verkligen för det här och 

försöker sprida det vidare på alla sätt. Det bästa vore om all personal var utbildad 

och visste vad det var frågan om. Så att barnen fick förstärkning direkt och inte efter 

två veckor när vi har fått höra talas om det. Nån lärare kan säga: det där gjorde Kalle 

för två veckor sen och då är det för sent, berömmet skall komma direkt. Men det 

känns absolut att det ger mycket i arbetet. Men flera skulle vara insatta. (David) 

ART -tränarna upplever även att de får mycket uppskattning av övrig personal på 

skolan för sitt arbete med ART, de får ofta höra från lärare eller fritidspersonal hur 

elever har förbättrat sitt beteende. En stor anledning till den positiva inställningen 

är förstås också känslan när arbetet lyckas. 

Det är jättekul. När en förälder säger att ett barn har blivit helt förändrat hemma. 

Och det funkar med syskon och… då blir man också man alltså… för mig blir det

32 

nästan att jag går nästan på tånaglarna i en vecka sen och känner att det här är 

underbart. Jag blir så lycklig, jag blir så glad, jag tycker det är så kul. (Agneta) 

Barnen hamnar ofta i konflikter 

De barn som är med i ART –grupperna och som vi pratar om i intervjuerna är 

mellanstadiebarn som beskrivs som utåtagerande och aggressiva. ”Det är ju inga 

dunungar vi har precis” (Agneta) Barnen har svårt att hantera situationer som 

kräver hänsyn mot andra individer. ”De tänker bara på sig själva.”(Carl) Ofta 

hamnar de olika konflikter i klassrummet eller på skolgården; ”Om de springer ut 

på rast och någon råkar knuffa, eller om de är tjugo stycken som jagar en bandyboll 

så förstår dom inte att det kan vara en olycka. Många tror att allt som händer på 

skolgården är med flit.” (David) ”En del av de här barnen… jag kan nog säga att 

det går inte en enda rast utan att de hamnar i bråk.” (Carl) 

Orsaken till att barnen är aggressiva och utåtagerande antas bland annat bero på att 

barnen ser så mycket våld på TV och att de ofta spelar våldsamma data – och TV - 

spel. Barnen beskrivs också som väldigt egocentrerade. 

Det har blivit så att de bara tänker…det är bara jag, jag, jag. De tänker inte på att det 

finns andra också. Allt kretsar runt dem. (David) 

Han menar även att barnen uppmärksammar och påverkas av vad som pågår i 

samhället och exemplifierar det med händelsen i en skola i USA, där några pojkar 

sköt ned skolelever och personal. Barnen har även till stor del förlorat respekten 

för vuxna, anser han. 

Man har inte respekt för vuxna längre. Förr räckte det om det närmade sig en vuxen 

om några bråkar. Idag törs inte de vuxna närma sig, de kan ju bli nedslagna själva. 

(David) 

Lösningen tror David är att alla vuxna skulle börja bry sig mer om barnen och vad 

de gör.

33 

Ilskekontrollträningen viktigast 

När det gäller själva träningen betonas ilskekontrollträningen som den viktigaste 

biten. Det är aggressioner som upplevs som det största problemet bland barnen. 

Agneta berättar om hur hon först hörde talas om ART genom en tidningsartikel 

om ett ART -projekt i Malmö. Det som väckte hennes intresse var just 

ilskekontrollträningen och möjligheten att erbjuda barnen alternativa handlingssätt: 

Att dom får välja eller att man lär dem att välja…(Agneta) 

Det poängteras också att man måste vara medveten om att träningen måste få ta 

tid, man kan inte förvänta sig snabba resultat även om detta ibland inträffar. 

”Det går inte att tro att tro att det (ART instruktionsboken) är nån slags bibel och så 

blir allt bra direkt (David) 

David och Carl menar att det bästa vore att börja med ART –träning redan i första 

klass, och sedan ha uppföljning under resten av skoltiden och menar att det då 

kanske skulle ”vara lugnt” på högstadiet. Informanterna upplever att modellering 

och rollspel är det som uppskattas mest hos de yngre deltagarna och Carl belyser 

detta med att ”När man frågar vem som vill börja åker alla sex händer upp i 

luften.” Det man utgår ifrån är händelser från barnens vardag, det kan exempelvis 

vara någon som varit osams med mamma och så turas man om att spela mamma 

och barn i den situationen och träna sig på att lösa den på ett bra sätt. Att spela 

situationen ger insikt i olika sätt att hantera den. 

När de själva får vara med och spela upp händelsen ger det mycket mer än om vi står 

och säger att så och så skall ni göra det fastnar mer när de varit med om det. Sen kan 

de ju i och för sig springa ut och göra just den grejen man tränat på att man inte ska, 

men det tar tid, och till slut fastnar det”. (Carl) 

Det händer också att barnen själva ägnar sig åt ART - inspirerade rollspel på 

rasterna eller pratar i termer som de andra barnen inte är insatta i, exempelvis ”Kör 

med ART” eller ”Tänk SBK” (Situation, Beteende, Konsekvenser. Min 

anmärkning.) När barnen har deltagit i konflikter på rasterna får de fylla i en ”strul- 

journal” där de klargör för sin del i konflikten med ord eller bilder. Detta är något 

som ofta sker helt utan vuxnas påminnelse. ”Jag ska bara in och fylla i min strul-

34 

journal, jag har varit i bråk”, kan det låta. De äldre barnen uppskattar 

moralträningen, ”kan vi inte göra det där när man pratar”, händer det att de frågar. 

Denna träning har det dock inte lagts så mycket tid på vid någon av skolorna till 

förmån för ilskekontrollträningen. 

Snabb respons viktigt 

För att få barnen motiverade att delta och även för att få resultat betonas vuxnas 

respons på deras framgångsrika beteenden. Agneta berättar att de börjar varje ART 

– lektion med att berömma om anledning finns. Det kan exempelvis vara något 

positivt de har hört från annan personal på skolan som barnen då får respons på. 

Man ser ju alltså att dom växer ju, dom blir ju… dom gillar att få den responsen. 

(Agneta) 

Att responsen kommer omedelbart är av stor vikt. David menar att det därför är 

värdefullt att så många som möjligt av skolans personal är insatta i ART – arbetet. 

Det händer att de får höra om något bra en elev har gjort för två veckor sen och 

han menar att då är det för sent. Berömmet ska komma direkt. Att barnen 

uppskattar det beröm de får och blir stolta tydliggörs när Bosse berättar att det 

händer att barnen frågar ”kan inte vi få det där nedskrivet på papper så vi kan ha 

det klassrummet”. 

Föräldrar viktiga 

Förutom den snabba responsen på positivt beteende framhålls föräldrarnas roll 

som mycket viktig för resultatet. Att barnen har stöd hemifrån beskrivs som ”A 

och O” i sammanhanget. Det är också viktigt att det finns en kontakt mellan ARTtränare 

och föräldrar. Där verkar samarbetet dock vara lite vagt och de 

beskrivningar jag får på vad de kan göra för att underlätta sammanarbetet är lite 

tveksamma. Agneta berättar att de kan bjuda in föräldrarna och förklara vad de gör 

och varför. Svaret på frågan om detta brukar fungera bra är lite vacklande: 

...ja vi har ju inte gjort det så mycket… Det är ett föräldrapar vars barn inte ville gå 

kvar…(Agneta) 

Även Carl och David menar att man borde ha mer föräldrakontakt än vad man har 

idag och kan inte riktigt förklara varför så inte är fallet.

35 

Motivera barnen – sälja idén 

För att få barnen motiverade till att delta i en ART –grupp introduceras projektet 

på ett positivt och inbjudande sätt. David och Carl berättade att de ”försökte sälja 

idén” genom att berätta varför ART är bra för de här barnen och berätta om 

rollspel och annat som ingår på ett sätt som lät lockande och ”kul”. Också Bosse 

använde sig av uttrycket ”sälja idén” när han och Agneta berättade om hur de 

introducerade barnen i en nystartad ART –grupp med att åka iväg på en 

skogsutflykt: 

Nä, vi åkte iväg alltså med en grupp som skulle ha ART ihop. Och sen så… ja i 

annan miljö kunde vi prata om det lite grann då vad vi skulle börja med och varför 

det var bra och så. Vi sålde idén kan man säga. (Bosse) 

Min reflektion är att introduktionen av ART är ett känsligt kapitel. Att det hela 

inleds på positivt sätt så att barnen ”köper idén” verkar vara av särskilt stor vikt för 

det framtida resultatet. 

Positiva resultat av träningen 

När det gäller resultat av barnens ART – tränande berättas många goda exempel. 

Informanterna framhåller att det är dessa som gör att arbetet känns stimulerande. 

En del exempel är riktigt roande som ett barn David berättar om som gav 

komplimanger på frita: 

Plötsligt satte han igång och ge alla komplimanger. Till personalen och till föräldrar 

som kom för att hämta och… han sa trevliga saker till alla. Till slut började frita- 

personalen undra ’vad är det med honom då? ’ Sen kom dom på att ’javisst ja han har 

ju börjat med ART’. (David) 

David berättar att det är när barnen märker att andra blir glada av det dom gör eller 

säger som de märker att beteendet lönar sig; de känner att de får något tillbaka. 

Agneta berättar om en händelse som kunde ha urartat (och menar att den 

förmodligen gjort det före ART) men som löstes på ett positivt sätt. En pojke som 

hon beskriver som ”hetlevrad” blev fälld när ett gäng killar spelade fotboll på

36 

rasten. Förväntningarna från övriga deltagare var att nu blir det slagsmål. Även 

Agneta väntade spänt på vad som skulle ske. En deltagare i matchen peppade den 

fällda pojken med orden ”Vad blir det av det här nu då”? Pojken fick då syn på 

Agneta och, som hon tror, genom detta en påminnelse om ART. Sedan vände han 

sig mot de övriga deltagarna i fotbollsmatchen och svarade helt lugnt: ”Frispark.” 

Att sådana till synes ganska små händelser ses som stora framsteg för de här barnen 

belyses av Agnetas reaktion på händelsen: 

Det var så häftigt! Det är en sån där grej som man bara njuter av. Och så kutar man 

in i personalrummet; vet ni vad som hände! Liksom. Det är ju en positiv grej. 

(Agneta) 

Ett annat exempel är när hon mötte ett barn utanför matsalen som sa: ”Kan du 

hjälpa mig?” ”Jag är arg.” De gick då undan tillsammans och pratade och löste 

problemet. Att barnet bad om hjälp istället för att exempelvis slåss var även det ett 

stort framsteg. 

Alla barn blir inte hjälpta av ART – träningen. Carl och David berättar dock att i 

deras förra ART – grupp förbättrade fyra av sex barn sitt beteende. Dessa väljer nu 

i stor utsträckning exempelvis en ”ilskedämpare” istället för att starta bråk. Agneta 

och Bosse menar också att vissa barn har träningen hjälpt väldigt mycket och 

menar att barnen i de fallen själva upplever att de blir hjälpta. 

För kommer de så långt att de själva känner att de har hjälp av det, då använder dom 

det ju. Då blir det ju automatiserat liksom då använder dom det ju. (Agneta) 

Negativa kommentarer om ART - träningen från barnen i ART – grupperna 

förekom naturligtvis emellanåt, men det var inte så vanligt. Om det varit bråk på 

rasten och en av ART – tränarna varit med och löst konflikten kunde det 

förekomma uttalanden som ”jag ska inte komma på din jävla ART – lektion sen”, 

dock har det inte inträffat att någon verkligen uteblivit. 

ART behövs precis lika mycket för tjejer som för killar 

När jag frågar vilka barn det är som behöver ART –träning får jag samma svar från 

samtliga informanter. De menar att alla barn borde få möjligheten att ART- träna. 

Det poängteras att detta inte är en metod enbart för utagerande aggressiva barn

37 

utan lika viktig för exempelvis tysta inåtagerande barn. Agneta understryker att hon 

tycker att alla, både vuxna barn har nytta av ART. Bosse håller med och menar att 

alla förmodligen har något de behöver träna: 

Ja alla har väl vissa färdigheter som man behöver träna. Även om man inte är så 

spontan i sina aggressioner utan man är inåtbunden istället och då behöver man 

istället få lära sig hur man gör när man framför vissa saker och hur man handskas 

med grupptryck eller vad det kan röra sig om. (Bosse) 

Bosse menar att även om det är fler pojkar än flickor som är aggressiva så tycker 

han att beteendet är väldigt lika i de fall då flickor är utagerande, det rör sig om 

svordomar, könsord, knuffar osv. 

Men trots att man framhåller att ART har lika stor betydelse för pojkar och flickor 

består samtliga 4 ART- grupper som startats på de två skolorna enbart av pojkar. 

Detta beror enligt informanterna på önskemål från övrig skolpersonal eller på att 

det är klasslärarna som plockar ut ART – grupperna efter en lista på färdigheter 

som eleverna bör ha uppnått, och att det är pojkar som då ansetts vara de som är i 

störst behov av ART. 

På den ena skolan har de pratat om att man borde starta en tjejgrupp: 

Det behövs precis lika mycket för tjejer som för killar. Man kan ju precis lika gärna 

ha aggressioner som man vänder inåt mot sig själv. Vi har pratat om det faktiskt…en 

tjejgrupp vore kul. (David) 

(Det bör dock påpekas att det finns flickor i en vanlig klass där alla tränar ART på 

en av de skolor jag besökt. Då är det de flickor som ”råkar gå” i den klassen där 

ART –tränaren arbetar som assistent som deltar i träningen. I de 4 ART – grupper 

där deltagarna valts ut efter behov ingår enbart pojkar.) 

Förändrat beteende hos ART- tränarna 

De som har gått ART – tränar utbildningen har också fått anledning att reflektera 

över sitt eget beteende. Agneta berättar att hon egentligen har väldigt kort stubin, 

men att ilskekontrollträningen har fått henne att hantera ilskan på ett helt annat sätt

38 

än tidigare. Att hon själv upplever positiva resultat gör att hon tror mycket på ART 

–metoden. 

Nej men när man känner att man har nytta av det själv så tror jag…att det är… för 

mig har det gett det har gett så mycket och speciellt med ilskekontrollen så därför så 

tror jag, jag tror att jag tror så himla dant på det här och tycker att det är så roligt att 

få fortsätta att lära ut. (Agneta) 

David berättar han och Carl inte bara träffas under arbetet, utan de umgås även 

privat. Eftersom båda är väldigt engagerade och tror mycket på ART- metoden så 

blir det, som han uttrycker sig, ”väldigt mycket ART – snack.” 

Man tänker ART hela tiden. Hemma i familjen också med sina egna ungar, inte så att 

man kör ART - träning direkt, men det tankesättet finns med där i bakhuvet. ” 

(David) 

Informanterna uttryckte också att de i och med ART – tränarutbildningen tagit till 

sig ett nytt sätt att agera i de konflikter som kan uppstå mellan barnen i skolmiljö. 

Vikten av att verkligen prata med barnen och att låta dem få tala ut ordentligt vid 

konflikter de är inblandade i betonas. Agneta menar att de nu pratar på ett annat 

sätt än tidigare med barnen. Hon upplever att hon innan ART –tränarutbildningen 

agerade mer som en domare vid konflikter mellan barnen. Nu tar hon reda på vad 

det är för situation och vad som lett fram till den. De som deltagit i konflikten får 

var och en tid på sig att redogöra för sin syn på händelseförloppet. Detta menar 

hon leder till ett större gensvar från barnen. 

Så känner att jag har fått mera … barnen respekterar mig mer när jag pratar med 

dem. Så känner jag. (Agneta) 

Carl menar också att han och David numera löser de konflikter som uppstår på 

skolgården under rasterna genom att alla inblandade får tid att tala ut som sin 

delaktighet. Att verkligen avsätta den tid som behövs för konfliktlösning anses vara 

en betydande faktor. Denna insikt menar han har lett till ett ökat självförtroende i 

arbetet. 

Nu vet man vad man ska göra. Tidigare gjorde man fel många gånger. (Carl)

39 

Önskan om spridning och mer tid till ART 

Min sista fråga under intervjuerna var om informanterna hade något att tillägga. 

Återigen synliggjordes deras entusiasm. Än en gång framhölls hur givande arbetet 

med ART var: 

Det enda jag vill säga är att jag tycker det är jätteroligt att jobba med det. Det vill jag 

säga. Och att jag skulle jätte- gärna vilja ha ännu mer tid till ART. (Agneta) 

Ja, att det här verkligen borde spridas. Och att det behövs mer tid. (David) 

Mer tid till ART – träningen och även mer förståelse från övrig personal önskades. 

Man upplevde att det inte riktigt fanns förståelse för att det tar tid, både med 

planeringen, genomförande och efterarbete. Carl och David upplevde att 

förväntningarna var att man i samma utsträckning som tidigare skulle kunna delta i 

övrigt arbete, något som de själva upplevde som omöjligt om de samtidigt skulle 

utföra ett bra arbete med ART. Önskemål om mer tid var också det enda som 

framhölls då jag frågade om det fanns något negativt med ART – arbetet. 

Sammanfattning av intervju med ART -tränarna 

ART – tränarna upplever att deras arbetssituation har blivit bättre och att de med 

hjälp av ART hanterar konflikter på ett bättre sätt. De gynnsamma resultaten de 

upplever att de får med barnen i ART – grupperna främjar arbetsglädjen. Genom 

sitt arbete med ART har de också reflekterat över sitt eget beteende i olika 

sammanhang. Upplevelsen är också att barnen blir hjälpta och får ett bättre 

beteende av träningen. Det är också av stor vikt att barnen introduceras i ART- 

träningen på ett positivt sätt. Den komponent i ART som det arbetas mest med är 

Ilskekontrollen då aggressioner hos barnen ses som det största problemet. 

Aggressioner hos barnen antas bero på våldsamma TV – dataspel, våldsamma 

filmer och vuxna i samhället som inte bryr sig om barnen i tillräcklig utsträckning. 

För att träningen skall lyckas betonas omedelbar respons på positiva beteenden och 

även föräldrarnas stöd hemifrån är viktigt. Samarbetet med föräldrar ter sig dock 

något tveksamt. Att flickor och pojkar har samma behov av ART framhålls också. 

Trots detta ingår enbart pojkar i de ART – grupper där barn placerats efter behov.

40 

Önskemål finns om mer tid och förståelse från övrig skolpersonal, för att om 

arbetet med ART skall bli bra så går det inte att arbeta med andra göromål i samma 

utsträckning som tidigare. 

Intervju med ART –utbildare 

Nedan följer en sammanställning av intervjun med Erik, som är en av de två 

personer som leder ART –utbildningarna och det är även han som ansvarar för 

projektet att utbilda assistenter till ART – tränare. 

Ingen har sagt att det inte fungerar 

Erik berättar att de första reaktionerna från de som utbildar sig till ART – tränare 

brukar vara att de tycker att de får mycket av sina tidigare erfarenheter och 

tankegångar bekräftade. De känner igen och håller med om mycket i resonemangen 

inom ART och de känner även att de blir stärkta i sin yrkesroll. Han menar dock att 

de som går utbildningen brukar uppleva en förändring i sitt sätt agera och sättet se 

på mötet med barn och ungdomar. När de sedan inlett ART – arbetet upplever de 

hur det nya synsättet påverkar barnen eller ungdomarna. Erik upplever att detta 

generellt upplevs som väldigt positivt. 

… men det är kanske ingen som har vågat säga det till mig… men det är faktiskt 

ingen som har sagt att det inte funkar. (Erik) 

Han påpekar dock att det kan upplevas som svårt att fullfölja hela konceptet. När 

det uppstår problem med ART – arbetet beror detta oftast på att man inte fullföljt 

de strategier som ingår i metoden. Bland det allra viktigaste är modelleringen: 

”Man kan inte kalla det för ART om man inte modellerar man kan inte kalla det för 

ART om man inte rollspelar man måste ha med de här delarna” (Erik) 

Alla måste tro på projektet om det ska lyckas 

Erik poängterar också att det är oerhört viktigt att vara medveten om att ART - 

träningen tar tid, och måste få ta innan den ger resultat. Det är också av stor vikt att 

lyssna på och samtala med barnen som deltar i ART –träningen. Han framhåller 

även att barnens stöd hemifrån är en nödvändig del i motivationsarbetet.

41 

Föräldrarna ses som det viktigaste motivationsverktyget och det är alltså av stor 

betydelse att de är delaktiga i och medvetna om arbetet med ART. 

För att en förutsättning för att klara av det här det är att alla tror på projektet och det 

är ju det som är själva idén med motivationsarbetet nämligen att få allihop med på 

projektet. (Erik) 

Detta menar han vara förutsättningen för att lyckas med att nå de uppsatta målen 

och hålla de kvalitetskrav som ställs på verksamheten. Både föräldrar, barn och 

personal måste tro på projektet, då menar Erik att det finns väldigt goda 

möjligheter till framgång. 

Viktigt är också att vuxna på skolorna agerar som goda förebilder under hela sin 

professionella tid i skolan, att de hela tiden är medvetna om att barnens läroprocess 

är ständigt pågående. Erik menar att man ständigt, i alla vardagliga situationer och 

möten skall ta sitt modellerande och sitt ansvar att vara en god förebild på allvar. 

Även en trivial händelse som att möta en kollega i korridoren är ett starkt 

modelleringsstöd med en enorm inlärningskapacitet för de barn som iakttar mötet: 

Om vi då möts på ett sätt som inte är ansvarsfullt eller inte helt och fullt är en god 

modell, utan är på ett annat sätt, då är det ju det dom lär sig. (Erik) 

Erik säger att han är medveten om att detta kan låta väl puritanskt, men menar att 

det egentligen blir mycket enklare om man gör detta att vara en god förebild till en 

strategi att följa under hela sin arbetstid. 

ART är till för alla 

Erik anser också att ART borde vara hälsoorienterat, alltså något som man arbetar 

med innan stora problem uppstår. Hans förhoppning är att det synsättet och 

förhållningssättet man har inom ART i grunden är det som ska komma att råda i 

skolan. ART är, eller borde vara, för alla barn, även de som inte har några problem. 

Och detta gäller i samma utsträckning för både pojkar och flickor. Idén med ART 

säger han vara att skapa goda förebilder. Erik menar att ju fler goda förebilder det 

finns i en grupp desto lättare blir det ”att kliva vidare” för övriga gruppmedlemmar. 

Detta för att det är hos de goda förebilderna kunskapen ligger och det är genom att 

iaktta varandra som barn och ungdomar tar in mycket av sina kunskaper. 

Exempelvis 14- åriga flickor tittar på andra 14-åriga flickor.

42 

Så det är inget som bara är till för utåtagerande, kroniskt aggressiva pojkar eller nåt 

sånt där utan det hjälper alla. (Erik) 

ART handlar mycket om att skapa samtal 

När det gäller anledningen till att metoder som ART behövs idag betonar Erik att 

samtalet och mötet mellan vuxna och barn har fått en annan karaktär i dagens 

samhälle jämfört med tidigare. Erik säger att han är ganska övertygad om att 

samtalet förändrats under de senaste 30 åren och då framförallt den tid vi lägger på 

att samtala med barn och ungdomar: 

Så att vad ART handlar om väldigt mycket det är att strukturera upp ett samtal alltså 

att skapa möjligheter för ett samtal i en pedagogisk miljö. (Erik) 

Erik menar att det är oerhört viktigt att skapa de här möjligheterna till samtal och 

att ett stort behov av detta brukar synliggöras hos barnen då ART – verksamheter 

startas. Motivationsarbetet för att få barnen att aktivt delta i verksamheten behöver 

ofta bara bestå just av möjligheten att få ingå i en ART –grupp. 

Därför att dom känner att det som händer där det är så bra för mig. Jag behöver det. 

Alltså dom behöver det dom gillar det, dom mår bra, dom har trevligt, dom tycker 

om den tryggheten som den strukturen producerar och dom här ständiga samtalen 

som hela tiden pågår. (Erik) 

Gamla system har försvunnit 

Erik menar att samtalet påverkats av strukturomvandling i samhället. Gamla system 

som religion och andra regelverk menar han har till stor del försvunnit, samtidigt 

som skillnaden mellan offentligt och privat blivit allt otydligare. 

Hela rummet, det offentliga rummet, det privata rummet, alla rum är helt öppna för 

ett fullständigt kommersiellt tryck. (Erik) 

Detta menar han har fått till följd att alla är åtkomliga för allting i dagens samhälle. 

Dagens människa anser han också till en viss del ha tappat tidsperspektivet. Det

43 

överdrivna konsumerandet tyder på att man inte längre tänker på framtiden och 

funderar på vad detta kommer att leda till. Erik förmedlar en tanke om att vi idag 

många gånger istället för att bruka olika produkter mer gått över till att missbruka 

dem och att detta synliggör oförmåga att tänka på framtiden. 

ART- Ett sätt att värna om demokratin 

Erik anger att demokratin är hårt ansträngd i dagens Sverige som ett skäl till 

behovet av ART. Han menar att många människor har en moral befinner sig på de 

två lägsta nivåerna av de fyra som beskrivs i Kohlbergs moralstege. 104 Nivå ett är ett 

rent makt- kontrolläge, medan nivå två beskrivs som att ingå ett avtal. I dessa båda 

nivåer saknas kompetens till perspektivtagande. 

Vi kan ju inte byta perspektiv du och jag då. Ja, vi kan ju förstå att vi kan tjäna på 

varann när vi sluter ett avtal och när vi är i nivå ett där makt – kontroll då handlar det 

bara om oss själva det handlar inte om nånting annat. (Erik) 

Detta beskriver Erik som ett omoget resonerande där tidsuppfattningen till stor del 

är satt ur spel. Steg tre framställs som ett slags ömsesidighet där det ingår en 

begynnande empatiförmåga eller perspektivtagande. Man kan förstå att folk har 

olika behov och det är inte bara mina, utan allas behov som gäller. Slutligen steg 

fyra som omfattar systemtänkande och demokrati. Här handlar det om att fördela 

våra resurser över större områden. 

Inte bara över min villagata eller vad det nu är. Utan att det fler det är fler människor 

det handlar om att folk har så många olika behov. (Erik) 

I ART ingår att höja nivån på det moraliska resonerandet. Erik menar att det våld 

vi kan se runt om i världen idag beror på att många människor har fastnat på makt- 

kontroll nivån och att beror på att våld är effektivt. 

Våld är ju så framgångsrikt, våld är ju väldigt framgångsrikt. Alltså slår du nån på 

käften så når du ju oftast dom kortsiktiga syften du har i allmänhet. (Erik) 

104 Goldstein, m.fl., s.114 f.

44 

Han menar att detta resonerande har övertaget i många sammanhang och att 

många människor som hävdar att dom är systemtänkare med ett demokratiskt 

synsätt och tankar på att fördela resurser, i själva verket har avstannat i den 

moraliska utvecklingen och ligger på maktnivå och kontrollnivå för att nå sina egna 

syften. 

Och är det tillräckligt många människor som har ett makt- och kontrolltänkande i ett 

samhälle då går ju samhället under. Och så länge det är så, så behöver man strukturer 

och kognitiva strategier som typ ART jobbar med. (Erik) 

Det här menar Erik att man bör se i ett globalt sammanhang och menar att det 

handlar om att försöka ta ansvar för idén att ha en uttalad demokrati och att 

försvara denna. För Erik är ART i första hand ett verktyg i demokrati, mångfalds- 

och färdighetssammanhang. 

Ett samhälle utan behov av ART 

Ett samhälle som inte är i behov av ART skulle enligt Erik vara ett samhälle där de 

vuxna tar ansvar för sitt vuxenskap genom att vara goda förebilder för de yngre. 

Han betonar att alla barn i ett sådant samhälle skulle ha tillgång till flera relationer 

med vuxna som de kan samtala med och ha många vuxna förebilder. 

Så att de kan se och jämföra att det finns olika sätt att göra saker på inte bara pappas 

eller mammas sätt, det finns flera sätt. (Erik) 

Bakgrunden till problem viktig 

Att kognitiv beteende terapi som exempelvis ART kan kritiseras för att bara 

behandla symptom och inte de bakomliggande orsakerna bemöter Erik med att vi 

ofta fastnar i ett orsakstänkande och att det inte alltid är enbart det som krävs. Han 

poängterar att både orsak och symptom bör finnas med i samtidigt och betonar 

vidare att man måste ha en komplex syn på den här typen av arbete och att ständigt 

söka ny kunskap om hur och varför problem har uppstått. 

Och alla dom här olika psykologiska resonemangen som byter av varann och på nåt 

sätt ska konkurrera med varann det är ju bara löjligt. (Erik)

45 

Det skall inte behöva handla om det ena eller det andra, istället poängterar Erik 

vikten av att samarbeta i stället för att konkurrera, då det faktiskt är resultatet som 

är viktigare än metoden. 


De assistenter som utbildats till ART –tränare brukar enligt Erik uppleva att de 

blivit stärkta i sin yrkesroll. ART bekräftar ofta tankegångar som de själva haft om 

hur man bör agera i arbetet med barn. När problem uppstår i ART –arbetet beror 

detta oftast på att man inte fullt ut följt de strategier som ART bygger på. Erik 

menar vidare att för att ART skall fungera så måste alla involverade tro på att 

projektet kommer att lyckas. Särskilt viktigt i sammanhanget är att få barnets 

föräldrar delaktiga. Skolpersonalen skall vara medveten om att barnens läroprocess 

ständigt pågår och att de därför bör agera som goda förebilder under hela sin tid i 

skolan. Att ART är lika betydelsefullt för pojkar som för flickor betonas också; 

– Alla behöver goda förebilder. 

ART handlar också mycket om att ge barnen möjligheter till samtal, något som Erik 

menar inte sker i tillräcklig utsträckning i dagens samhälle. Detta är ett behov hos 

barnen som han menar synliggörs när dessa får gå med i en ART- verksamhet. 

Anledningen till den minskade förekomsten av samtal mellan vuxna och barn är 

enligt Erik att gamla traditionella system har försvunnit och att skillnaden mellan 

privat och offentlig sfär minskat så att vi ständigt är tillgängliga för allt. Det 

överdrivna konsumerandet anser han vara ett tecken på att dagens människa många 

gånger saknar tidsperspektiv; man tänker inte på vad detta leder till i framtiden. 

Erik anser vidare att många människor idag har en moral som ligger på en makt- 

kontroll nivå; den lägsta enligt Kohlbergs moralstege. Detta menar han på sikt vara 

en fara för demokratin i samhället och poängterar att det är av vikt att tänka globalt 

och att det ytterst är att bevara demokratin som ART handlar om.

Tolkning och slutdiskussion 

46 

I det följande presenteras min tolkning av det empiriska materialet med 

utgångspunkt i det föregående teoretiska kapitlet. Den hermeneutiska cirkeln sluts 

kring modernitetsperspektivet i tolkningar om hur dagens barn kan påverkas av det 

moderna samhället, hur synen på barn har förändrats och hur ART kan vara ses 

som ett uttryck för den moderna synen på styrning av subjekten och även som ett 

sätt att återskapa trygghetssystem. Med andra ord tolkningar om hur det kommer 

sig att det finns behov av ART i dagens samhälle. 

Det moderna barnet 

Under intervjuerna framgick att ART –tränarna tyckte att ART är en adekvat 

metod för deras arbete med utagerande barn. De upplevde att barnens beteende 

förbättrades i många fall och detta ledde till ökad arbetsglädje. Metoden behövs 

alltså enligt dem, och allra viktigast anser de ilske – kontroll – träningen vara. De 

orsaker som nämns i empirin till barnens aggressivitet är för mycket 

våldskonsumtion i form av TV –tittande samt våldsamma data- och TV-spel, för 

lite vuxenkontakt och för få relationer med vuxna. Att vuxna inte vågar ingripa i 

barns och ungdomars konflikter anges också som anledning. 

Om vi tänker oss ett fiktivt barn med alla de negativa egenskaper och beteenden 

som beskrevs i det empiriska avsnittet, då får vi ett ilsket, egocentriskt, 

misstänksamt, utagerande barn som ofta hamnar i slagsmål och andra konflikter. 

Ingen dununge precis. Ett riktigt ”ART – barn”. Om vi också tänker oss att 

uppfattningen att barn med dessa egenskaper blir allt fler är riktig, hur kan då detta 

då förklaras? Naturligtvis kan orsakerna till ett enskilt barns beteende vara i stort sett 

vad som helst, men om det är så att antalet barn med aggressionsproblematik ökar 

så att detta ses som ett samhällsproblem så bör frågan sättas i ett större perspektiv 

än det enskilda barnets. I stället blir frågan; hur kan barnets aggressivitet förklaras 

som en följd av det moderna samhället? 

Enligt Isdahl är allt beteende är begripligt sett i relation till en kombination av en 

persons livshistoria, den kulturella ramen inom vilken personen lever och den 

situation denne befinner sig i. Isdahl menar att det inte finns några "meningslösa 

handlingar" utan människan har en benägenhet att upprepa beteenden som hjälpt

47 

oss tidigare. 105 Min tolkning är följaktligen att ”ART – barnets” agerande inte är 

meningslöst. Förklaringen finns någonstans i livssituationen. 

Brist på vuxenkontakt 

En förklaring till barnens aggressiva beteende som angavs i empirin var att de 

utsattes för mycket intryck från våldsamma TV- program samt våldsamma TV – 

och dataspel. Enligt Garbarino, finns det absolut anledning att varna för dylik 

våldskonsumtion. Barn som av någon anledning blivit, eller känner sig 

känslomässigt övergivna av sina närstående använder sig av bland annat TV:n som 

ersättning för riktiga relationer. 106 Här bör man kasta ljus på en viktig punkt i 

ovannämnda resonemang. Tittar man närmare på det så är det inte 

våldskonsumtionen i sig som utgör problemet. Det verkliga problemet ligger i 

barnens brist på relationer, brist på de människor som exempelvis TV: n i vissa fall får 

utgöra ett surrogat för. För barn som har sunda relationer och vuxna att identifiera 

sig med utgör TV –våldet enligt ovanstående argumentering inte ett hot på det 

viset. 

Min tolkning är att orsaken till aggressioner i dylika fall är brist på vuxenkontakt, i 

likhet med vad som angavs i empirin, och stor våldskonsumtion och identifikation 

med våldsamma rollkaraktärer är ett symptom på detta. 107 Detta är något som även 

Ziehe belyser då han skriver att barnet blir mer sårbart när det avvisas och när det 

råkar ut för besvikelser i fråga om sina speglings – och trygghetsbehov. 108 Behovet 

av trygghet och identifikation ökar alltså, som tidigare nämnts, ju mindre av detta 

barnet får. 

Våldskonsumtion och identifikation med våldsamma rollkaraktärer kan alltså ses 

som symptom på brister i kontakten med vuxna i det moderna samhället. Isdahl 

hävdar att ilska skall ses som en viktig signal som berättar att något är fel i våra 

liv. 109 Hans huvudpoäng är att våld och aggressioner hos barn skall betraktas som 

ett symptom som har bakomliggande orsaker i form av exempelvis vanmakt eller 

otrygghet. 110 

105 Isdahl, s. 19 

106 Garbarino, s. 111 

107 Garbarino, s. 111 

108 Ziehe, s. 97 

109 Isdahl, s. 264 

110 Isdahl, s. 273

48 

Brister i den ontologiska tryggheten 

TV: n och andra medier förmedlar också alla de faror som finns i det moderna 

risksamhället. De risker som Beck betecknar som ”moderniseringsrisker” och som 

betraktas som globala hot synliggörs hela tiden även för barn. 111 Medvetenhet om 

farorna tränger sig enligt Ziehe på barnen: 

Idag handlar det om barndom och ungdom i en högexplosiv historisk-kulturell fas: 

det handlar om att tvingas bli vuxen i en tid när de destruktiva följderna av att 

mänskligheten blivit vuxen kan upplevas på ett övertydligt sätt. 112 

För att kunna hantera dessa risker krävs enligt Giddens ’tillit till expertsystemen’. 113 

Vi måste lita på att experter undanröjer hoten. Grunden till all tillit utvecklas enligt 

Giddens av omvårdande närstående i tidiga barndomen och förutsätter alla 

kommande former av tillit. 

Förtröstan om den omvårdandepersonens kärlek bildar kärnan i det avstamp till 

engagemang som den grundläggande tilliten, och alla senare former av tillit, 

förutsätter. 114 

Giddens betonar även vikten av rutiner för känslan av tillit hos barn. Detta inger en 

förvissning om att personer och aktiviteter återkommer. 115 Känslan av att personer 

och ting är pålitliga som är grundläggande för känslan av tillit är som tidigare 

nämnts även grundläggande för den ontologiska tryggheten. 116 Även känslor av 

skam menar han vara kopplat till känslan av ontologisk trygghet. Hos barn som 

utsätts för kränkande behandling kan brister i den ontologiska tryggheten uppstå. 

Enligt Giddens kan brister i den ontologiska tryggheten som tidigare nämnts, leda 

till fientlighet och misstänksamhet. Min tolkning är alltså att barns aggressivitet och 

utagerande beteende kan ha sin grund i bristande ontologisk trygghet. Detta i sin 

tur kan exempelvis bero på att det läggs för lite vikt på barnens behov av rutiner 

eller på grund av kränkande behandling. 

111 Beck, s. 34 ff. 

112 Ziehe, s. 21 




116 Giddens, (2000/1990), s. 91

49 

När vi inte lyckas upprätthålla den ontologiska tryggheten väller oron in och med 

den misstänksamhet, rädsla och aggression. Även i vardagliga möten där inga 

egentliga konfrontationer förväntas hyser vi i normala fall tillit till de människor vi 

möter. Giddens refererar till Goffman som kallar den tillit som man vanligen hyser 

i vardagliga kontakter med människor för ”civil ouppmärksamhet”. Detta kan 

beskrivas som att i det närmaste reflexmässigt avgöra att den vi möter inte har 

fientliga avsikter (ofokuserad interaktion), exempelvis vid ett möte på gatan. En 

förutsättning för detta är dock en primär tillit. 117 Vid avsaknad av grundläggande 

tillit kan ett helt neutralt möte uppfattas som hotfullt. Detta uttrycks i nedanstående 

excerpt som beskriver barn som deltar i ART- träning: 

Om de springer ut på rast och någon råkar knuffa, eller om de är tjugo stycken som 

jagar en bandyboll så förstår dom inte att det kan vara en olycka. Många tror att allt 

som händer på skolgården är med flit. (David) 

Relaterat till ovanstående teoretiska resonemang är min tolkning att excerpten kan 

ses som ett uttryck för barnens brist på tillit till de människor de möter. Detta är 

något som också synliggörs när Goldstein m.fl. i ”ART- boken” skriver att 

aggressiva människor förutom att ha ett egocentriskt perspektiv, också ofta tror att 

andra uppträder fientligt mot dem även om så inte är fallet. De misstolkar lätt 

andras neutrala beteende och ser det i stället som aggression riktad mot dem. Det 

är därför många ungdomar tyder andras blickar (neutrala handlingar) som 

utmaningar, hot eller förolämpningar (fientliga handlingar). 118 

Fenomenet att barn är egocentriska och tror att andra är fientligt inställda mot dem 

kan tyda på avsaknad av tillit och en aggressivitet som har sin grund i den otrygghet 

som dagens samhälle sprider genom medvetenhet om de faror som ständigt hotar 

vår tillvaro. Denna otrygghet kan vara direkt genom barnens egen ’påtvingade’ 

medvetenhet, eller indirekt genom de vuxnas oförmåga att förmedla trygghet på 

grund av sin egen brist på ontologisk trygghet. Vuxnas rädsla för att ingripa i 

konflikter där barn eller ungdomar är inblandade, som uttrycks i excerpten nedan, 

kan även det tolkas som otrygghet och brist på tillit. 


118 Goldstein m.fl. s. 16

50 

Man har inte respekt för vuxna längre. Förr räckte det om det närmade sig en vuxen 

om några bråkar. Idag törs inte de vuxna närma sig, de kan ju bli nedslagna själva. 

(David) 

I det fallet är det vuxnas tillit till barnen som saknas. I situationer där vuxna 

underlåter att ingripa kanske barnen med rätta kan känna att de vuxna inte är att lita 

på. Och tyvärr kanske de vuxna har rätt i sina farhågor om att de själva kan råka illa 

ut om de ingriper. Detta kan enligt min tolkning synliggöra brister i trygghet och 

tillit som ett modernt samhällsproblem. 

Det moderna barnet som förändringsprojekt 

För att få barn med aggressionsproblematik att inse att det finns ett behov av 

förändring, krävs att alla berörda parter är insatta och positivt inställda till detta. 

Erik framhöll under intervjun att för att ART – träningen skall vara framgångsrik så 

krävs det att ”alla är med på projektet.” 

För att en förutsättning för att klara av det här det är att alla tror på projektet och det 

är ju det som är själva idén med motivationsarbetet nämligen att få allihop med på 

projektet. (Erik) 

Detta menar han vara förutsättningen för att lyckas med att nå de uppsatta målen 

och hålla de kvalitetskrav som ställs på verksamheten. Både föräldrar, barn och 

personal måste tro på projektet, då menar Erik att det finns väldigt goda 

möjligheter till framgång. 

För att implementera ett förändringsprojekt som ART behövs även viss kunskap 

om dem som berörs. Detta kan relateras till Peterssons förklaring av Foucaults 

begrepp Governmentality, där vikten av kunskap om subjektens 

förändringsbenägenhet synliggörs. 119 Att de ART- tränare jag intervjuat ”är med på 

projektet” framgår av deras entusiasm över arbetet med ART. En av de främsta 

anledningarna som för angavs för tilltro på metodens relevans var den egna 

upplevelsen av resultat: 

Nej men när man känner att man har nytta av det själv så tror jag…att det är… för 

mig har det gett det har gett så mycket och speciellt med ilskekontrollen så därför så 

119 Petersson, s. 22

51 

tror jag, jag tror att jag tror så himla dant på det här och tycker att det är så roligt att 

få fortsätta att lära ut. (Agneta) 

Ytterligare en viktig anledning till att tro på projektet är upplevelsen av att ha en 

fungerande arbetsmetod. 

Nu känner man att man har nåt som funkar. Vi brinner verkligen för det här och 

försöker sprida det vidare på alla sätt. Det bästa vore om all personal var utbildad 

och visste vad det var frågan om (David) 

För att få barnen (de som i det här fallet utgör dem som skall styras) positivt 

inställda ”såldes” idén om ART –träningens relevans till dem på ett så positivt sätt 

som möjligt och det roliga och nyttiga med bland annat rollspel och ilske- 

kontrollträning framhölls. Både personal och barn skall tro på att en förändring är 

möjlig. Även föräldrar bör som nämnts vara delaktiga, även om så inte alltid verkar 

vara fallet. Liknande tankegångar synliggör Andreassen då han hänvisar till Mörch 

som menar att det är viktigt att det bildas en allians mellan terapeut/personal och 

ungdomen/barnet för att nå ett bra behandlingsresultat då det gäller att behandla 

asocialt beteende. Kvaliteten på den här alliansen är beroende av framförallt tre 

viktiga komponenter; enighet om behandlingsmål, förmåga att samarbeta med 

uppgifterna för att nå dessa mål, och att det upprättas en trygg och förtrolig relation 

mellan parterna. Alla berörda parter skall alltså vara involverade och lita på att detta 

kommer att fungera. 120 Min tolkning är att det som här synliggörs är vikten av att 

känna tillit till expertsystem, vilket Giddens som nämnts menar ha framträdande 

roll i det moderna samhället. 

Styrda val 

Goldstein m.fl. beskriver hur elever kan motiveras till att delta i ART –träning 

bland annat med att man ”hjälper dem att förstå att målet med programmet är att 

förse dem med alternativa möjligheter – alternativa responser som det står dem fritt 

att välja att använda”. 121 Petersson betonar att ett av de mest väsentliga för- sant- 

tagandena som står att finna i ett modernt vetenskapligt och politiskt tänkande är 

tanken och föreställningen om det självständigt handlande subjektet. Grundläggande för 

detta för- sant- tagande är att subjektet i ett liberalt och demokratiskt samhälle 

120 Andrassen, s. 228 

121 Goldstein, m.fl. s. 134

52 

endast på ett legitimt sätt kan styras i termer av frihet, samtidigt som denna frihet 

utgör själva förutsättningen för att åstadkomma denna frihetsmöjlighet. 122 

Ovanstående visar ett komplext förhållande där frihet konstitueras av frihet. När 

det gäller att styra barnen till att själva välja beteenden som inte är utagerande och 

aggressiva synliggörs det motsägelsefulla i följande excerpt, där informanten 

tydliggör vad som är positivt för barnen med ilskekontroll- träning : 

Att dom får välja eller att man lär dem att välja…(Agneta) 

Barnen skall själva göra det val som andra har lärt dem att välja. Jag motsätter mig 

på intet sätt att det finns många barn som behöver lära sig andra alternativ än 

aggressioner, men det är inte barnens fria, självständiga val, utan man bör vara 

medveten om att de i grunden faktiskt blir styrda. Börjesson belyser att denna 

ambivalens allmänt existerar inom skolvärlden då han framhåller att eleverna i den 

moderna skolan ska fostras till att bli självständiga människor samtidigt som 

ramarna för frivilligheten behöver sättas av skolan självt då samhället på intet sätt är 

likgiltigt för vilka livsstilar och attityder som elever väljer. Eleven bör snarare själv 

inse att de behov som skolan och dess professionella på förhand definierat, är de 

bästa. Bäst av allt, från skolans synvinkel, är förstås om eleven upplever detta val 

som självständigt fattat. 123 Barnen skall alltså helst uppleva att de gjort ett 

självständigt val då de väljer ett annat beteende än aggression. Jag tolkar detta som 

att det är den moderna styrningen av subjektet som här träder fram i ljuset, 

nämligen det Peterson benämner ”det självständigt handlande subjektet” som bara 

kan styras i termer av frihet. 

Formbara barn 

Ziehe hävdar att barnet idag i det stora hela har kommit att bli ett projekt och 

uppfostran idag handlar om på ett klokt sätt utnyttja dess biologiska, sociala och 

psykiska elasticitet. Detta menar han är ett uttryck för den moderna myten om 

obegränsad formbarhet. 124 Han hävdar vidare att anspråken på formbarhet inte 

begränsas till föräldrarnas förhållande till barnen, utan de förs vidare av de 

institutioner som ska utföra det professionella socialisationsarbetet och delegeras så 



124 Ziehe, s.79

53 

att säga till dessa av föräldrarna 125 . Det går med lätthet att göra tolkningen att ART i 

skolan är ett led i projektet att forma det moderna barnet. Det som tidigare sågs 

som av naturen ödesbundet kan idag förändras med skicklighet och en insats av 

konsekvent behandling. Därför kan, enligt Ziehe barnens genombrott av asocial 

lust eller raseri hos ett barn idag ses som ett hot, en rädsla för att stöta på gränserna 

för barnets formbarhet, en möjlighet för projektets misslyckande. 126 

Den förändring som framhålls är alltså att mycket av det som förr sågs som 

naturligt och lagbundet i barnens förmågor och beteende idag ses som föränderligt 

om resurserna bara utnyttjas på rätt sätt. Dagens barn ses således som formbara 

framtidsprojekt. Implementeringen av ART i skolvärlden kan således ses som en 

del av denna förändrade syn. 

Skolans syn på barnen 

Förändringar i förhållandena synliggör också Peterson då han refererar till Det 

livslånga lärandet, utgiven av skolverket. Här tydliggörs ytterligare en aspekt; 

nämligen barnets/elevens egna ansvar för projektets framgång. Det livslånga 

lärandet innebär en förskjutning av ansvar för utbildning och lärande från den 

offentliga sfären till den privata och civila, men det livslånga lärandet innebär också 

en förskjutning av ansvar från stat till individ. Förverkligandet av principerna det 

livslånga och livsvida är beroende av individen och individens motivation och 

förmåga att söka och tillgodogöra sig möjligheter i lärandelandskapet. 127 

Förverkligandet av det livslånga lärandeprojektet är beroende av individen, men det 

är statens ansvar att skapa goda förutsättningar. Avgörande är den enskilda 

individens förhållningssätt till sitt eget behov av vidarelärande, förmågan att lära nytt och 

attityden till utbildningen. 128 Här tydliggörs individens ansvar, men kraven på den 

enskilda eleven är betydligt större än så: 

Ämnesspecifika kunskaper måste kompletteras med lust att lära, självförtroende, 

förmåga att behärska förändring och känna sig trygg i osäkerheten. 129 

125 Ziehe, s. 80 

126 Ziehe, s. 80 



129 Petersson, s. 78

54 

Eleverna skall vara ”trygga i osäkerheten”. Att orden finns nedtecknade i 

skolverkets text uppvisar en medvetenhet om den osäkerhet som omger 

modernitetens barn. För barn med brister i den ontologiska tryggheten blir kraven 

väl stora. Att barnen skall behärska förändringar står i kontrast till Giddens som, 

vilket tidigare nämnts, anser att kontinuitet och rutiner inger trygghet. 130 Sett i detta 

ljus kan implementeringen av ART i skolan tolkas som att det finns en 

medvetenhet om att dagens samhälle genererar många otrygga barn. 

ART - ett försök till sociokulturell återinbäddning? 

Det moderna barnets liv i en riskfylld tillvaro kan leda till otrygghet och brist på 

tillit vilket i sin tur kan leda till ett utagerande aggressivt beteende. Barnen blir till 

förändringsprojekt där försök görs för att förmå dem att bli tåliga moderna 

människor som känner ”trygga i osäkerheten”. Att metoder som ART behövs idag 

anser Erik bero på att de system som tidigare gav tillvaron struktur till stor del har 

försvunnit. 

Det centrala där det är vad som hänt med samtalet hur det ser ut idag. Alltså mötet 

mellan vuxna och barn framförallt. Och avregleringen av andra övergripande system i 

form av religion och andra så att säga regelverk som har funnits som faktisk har 

avreglerats. Dom har ju försvunnit. (Erik) 

(Den minskade betydelsen av religion och familjeband framhåller som tidigare 

nämnts också Ziehe som viktiga utvecklingsdrag.) Även samtalet mellan barn och 

vuxna menar Erik har förändrats både till sin karaktär och i minskat antal minuter 

som barn samtalar med en närstående vuxen på en dag. Erik menar även att dagens 

människa ständigt är tillgänglig för ett fullständigt kommersiellt tryck. Detta 

överensstämmer med Baumans resonemang om samhällsutvecklingen där han 

bland annat poängterar sociokulturella och politiska helheters försvinnande samt 

betydelsen av dagens snabba kommunikation över tidrummet. Bauman belyser 

även att social sammanhållning är en funktion av konsensus, gemensam kunskap 

som utan konstant uppdatering och interaktion i grund och botten beror på en tidig 

och strikt utbildning i kulturen. Denna sammanhållning har idag urholkats bl.a. 

genom den stora mängd av olika kunskaper varje individ i dag har tillgång till. 131 


55 

När Erik uttrycker att ART till stor del handlar om att skapa samtal kan detta tolkas 

som ett försök att återinföra denna form av social sammanhållning: 

Vad ART handlar om väldigt mycket det är att strukturera upp ett samtal alltså att 

skapa möjligheter för ett samtal i en pedagogisk miljö. Där man ger samtalet väldigt 

tydliga strukturer, alltså inte själva samtalet utan det som det finns med i. (Erik) 

Han poängterar att det är oerhört viktigt att skapa de här möjligheterna till samtal 

och menar att det är väldigt tydligt att barnen mår bra av detta. Han uttrycker att 

behovet är så stort att det många gånger inte behövs någon annan motivation för 

barnen än just möjligheten att få delta i en ART –grupp: 

Därför att dom känner att det som händer där det är så bra för mig. Jag behöver det. 

Alltså dom behöver det, dom gillar det, dom mår bra, dom har trevligt, dom tycker 

om den tryggheten som den strukturen producerar och dom här ständiga samtalen 

som hela tiden pågår. (Erik) 

Detta kan tolkas som en önskan att med hjälp av ART försöka återinföra en del av 

de försvunna trygghetsskapande strukturerna. De urbäddade eller ”försvunna” 

strukturerna återinbäddas här på en ny arena där samtal, tydliga strukturer och 

rutiner får nytt utrymme. ART- tränarna upplevde att barnen reagerade positivt på 

beröm och uppmärksamhet. Att barnen i många fall mycket riktigt uppskattar den 

uppmärksamhet de får i ART –grupperna framkom i det empiriska avsnittet, 

exempelvis då de ville få berömmet nedskrivet på en lapp. Detta kan tolkas som att 

det finns ett behov av återinbäddning av sådana strukturer. Behovet av tydliga 

normer belyses också av Uddén, som menar att avsaknad av sådana kan leda till 

aggressivitet i de fall då barn är vana vid auktoritärt styre hemifrån. 132 Även 

Giddens poängterar vikten av rutiner för upprätthållande av tillit och ontologisk 

trygghet. 133 

Likartad problematik behandlar Ziehe då han talar om ”sociokulturell friställning” 

med vilket han menar att tidigare sociala och kulturella system helt eller delvis 

förlorat sin betydelse och lämnat utrymme för andra livsalternativ, men också för 

131 Bauman, s. 19 

132 Uddén, s. 87 ff. 


56 

självtvivel. 134 När det gäller att se ART som ett försök till återtagande av 

sociokulturella strukturer kan även kopplingar till Säljö och lärande ur ett 

sociokulturellt perspektiv göras. Exempelvis hävdar Säljö att det vi uppfattar och 

tänker om omvärlden inte är någon enskild angelägenhet utan vi lär tillsamman 

med andra. Sättet att uppfatta och agera i världen har ett nära samband med 

omgivande sociala och kulturella mönster. 135 Modellering och rollspel är viktiga 

komponenter i ART och tanken här är just att lära tillsammans och att ta efter de 

goda beteende som uppvisas. Att agera tillsammans med andra anser informanterna 

vara ett adekvat lärosätt : 

När de själva får vara med och spela upp händelsen ger det mycket mer än om vi står 

och säger att så och så skall ni göra det fastnar mer när de varit med om det. (Carl) 

Även tänkande är i en sociokulturell bemärkelse former av kommunikation som 

individen har tagit till sig av andra och använder i kommande situationer 136 . 

Tänkande behöver inte heller vara något som pågår inom en enskild individ utan 

det kan likaväl ske mellan individer. Det som håller samman ett samtal eller en 

konversation är just att vi ger och tar mening enligt vissa gemensamma spelregler, 

att vi tänker i grupp. 137 Här finns likheter med det moraliska resonerandet som är en 

ART: s komponenter. I ett sociokulturellt perspektiv är kommunikation en situerad 

handling som är delvis oförutsägbar. Vad vi säger och gör grundas på dynamiken i 

samtalet, samtalets förlopp och hur parterna samarbetar. 138 Under moralträningen är 

utgångspunkten att hög moral bland några av deltagarna leder till att den höga 

moralen sprider sig till övriga deltagare, något som synliggörs i följande excerpt där 

Erik talar om hur kunskap kan föras över från goda förebilder: 

Ju fler goda förebilder vi har bland dom som ska kliva vidare i livet desto lättare blir 

det ju för alla, för det är ju där kunskapen på nåt sätt ligger väldigt ofta. En 14-årig 

flicka tittar ju på en annan 14-årig flicka eller en 15-årig flicka eller 16-årig flicka det 

är ju där det ligger. (Erik) 

134 Ziehe, s. 27 

135 Säljö, s. 105 

136 Säljö, s. 107 

137 Säljö, s. 110 

138 Säljö, s. 117

57 

Där accepterade beteenden inte lärs ut inom de traditionella ramarna träder ART in 

som ersättning. Att modellering och rollspel har en så framträdande roll i ART 

beror på en medvetenhet om svårigheterna med att föra över en inlärd färdighet till 

andra sammanhang. Detta är också en viktig aspekt ur ett sociokulturellt perspektiv, 

tänkande och handlande är situerat och att det ur denna synvinkel inte finns någon 

neutral kontext. Det en människa gör, säger och tänker i ett visst sammanhang 

överförs inte med lätthet till andra sammanhang. Att en färdighet utförs 

framgångsrikt ett sammanhang (som kanske dessutom är fiktivt) innebär inte att 

detta kan förväntas ske i ett annat. 139 Av den anledningen bör stor vikt läggas på vad 

som kallas överföringsträning, och även på att de närstående i omgivningen är 

”med på projektet”. 

Min tolkning är alltså att ART kan ses som ett försök att återskapa förlorade 

strukturer för att förmedla trygghet genom samtal, rutiner och tydliga ramar. Varför 

detta blir aktuellt i skolan nu belyses av Ziehe som hävdar att det kulturella 

sammanhang som gäller vid varje tidpunkt slår igenom i skolan och 

undervisningen. Den värdering och den kvalitet man upplever i skolans verklighet 

präglas av de inblandades sociala tolkningsmönster, identitetsföreställningar och 

psykodynamik. 140 Även om innehållet i skolan inte förändras nämnvärt så påverkas 

skolan som institution av den samhälleliga kontext aktörerna ingår i. Tidigare fanns 

en annan kulturellt överförd ram, den gamla skolan tillgodogjorde sig alltså 

gratiskraften från en bildningskanon respektive – när det gällde barn och ungdomar från 

arbetarklassen – gratiskraften från i den överförda klasskulturen. 141 Även då det gällde 

synen på läraren som auktoritetsperson var förhållandet annat. Skolan profiterade 

även på gratiskraften i de traditionella förhållandena mellan generationerna. Eleverna var inte 

bättre eller sämre än i dag men deras självförståelse, deras egen tolkning av skolans 

verklighet och sin egen roll i denna ingick i ett annat nedärvt identitetsmönster. 142 

Att ART anses behövas i skolan idag beror alltså inte så mycket på att skolan har 

ändrats utan på att den kontext barnen lever idag återspeglas. Idagens moderna 

samhälle kan man inte på samma sätt profitera på klasskultur och förhållande 

mellan generationer, då dessa med tiden fått förändrad innebörd. 

139 Säljö, s. 144 

140 Ziehe, s. 155 

141 Ziehe, s. 153 

142 Ziehe, s. 154

58 

Flickors aggressionsproblematik 

I det empiriska avsnittet framgår att flickor anses ha samma behov av ART som 

pojkar. Det hävdas att detta inte enbart är en metod för utagerande pojkar utan alla 

kan ha nytta av ART. Trots detta ingick endast pojkar i ART –grupperna. Flickor 

borde i samma utsträckning som pojkar råka ut för känslan av otrygghet, brist på 

tillit och följaktligen reagera på detta. Problemet verkar vara att deras reaktioner 

inte är utagerande på samma sätt som pojkarnas, utan snarare inåtagerande, något 

som också framkommer i empirin. Detta tolkar jag som att ett jämlikhetsproblem 

synliggörs; det är inte de barnen som har problem som får hjälp, utan de barn som 

man har problem med. Flickorna stör oftast inte, men de har förmodligen problem i 

samma utsträckning som pojkarna. Detta förhållande tydliggör Mörch som påpekar 

att när man definierar allvarliga beteendeproblem inom barnavård och psykiatri så 

utgår man inte från barnets eller ungdomens upplevelse, utan ifrån ungdomens 

beteende och hur det förhåller sig till gällande normer och regler. 143 Även 

Börjesson belyser problemet och refererar till Bengt Persson som i en intervju 

uttrycker att specialläraren har två uppgifter, först ’att ge elever stöd, stimulans och 

individuellt anpassad undervisning. Den andra uppgiften – som inte syns i några 

centrala måldokument – är att befria klassen från störande inslag, till exempel elever 

med inlärningssvårigheter. 144 Flickorna reagerar inte i samma utsträckning som 

pojkarna med störande beteende, och därför uppmärksammas inte eventuella 

problem. 

I stället för att agera utåt riktar en del flickor sina aggressioner mot sin egen kropp, 

vilket kan ge uttryck i exempelvis anorexi. (Naturligtvis reagerar flickor även på 

andra sätt, detta är dock ett mycket konkret exempel på en problematik som just 

berör främst flickor) Giddens hävdar, som tidigare nämnts att anorexi är en 

extremt komplicerad reaktion på en förvirrad självidentitet och bör förstås mot 

bakgrund av den mängd valmöjligheter som senmoderniteten erbjuder, samtidigt 

som kvinnor ännu inte helt kan delta i den värld av sociala aktiviteter som genererar 

dessa möjligheter. I den maskulina kultur som råder förblir många av dessa vägar i 

verkligheten stängda. Dessutom måste kvinnorna, för att kunna ta till vara på 

möjligheter som finns, överge sina traditionella fastlagda identiteter på ett mer 

genomgripande sätt än män. 145 Här kan en koppling göras till Ziehes tidigare 

nämnda resonemang om att ”tillgodogöra sig gratiskraften” från tidigare 

traditionella strukturer. Min tolkning är att flickors/kvinnors avsaknad av 

143 Andreassen, s. 227 


145 Giddens (1999/1991) s.130 f.

59 

utagerande beteende kan vara ett tecken på gratiskraft från tidigare könsrollsmönster. 

Detta överensstämmer med Kasts beskrivning om hur pojkar och flickor 

uppfostras att reagera olika: 

Flickor förväntas - och bör - bli ledsna och sedan tröstade, medan pojkar förväntas - 

och bör - bli rädda och sedan arga. Just vreden verkar vara det adekvata 

reaktionssättet hos pojkar. 146 

Att pojkar i de här sammanhangen förväntas vara aggressiva (och förmodligen 

också är det) tydliggörs i ‘ART –bokens’ tabell ”Förelöpare till aggressivt 

beteende”. På första plats på listan över orsaker till aggressivitet står ”Mankön”, 

sedan följer olika kulturella kontexter, miljöer osv. 147 I stället för aggressivitet kan 

anorexi vara ett uttryck för kvinnors och flickors otrygghet i det moderna 

samhället. Detta belyser Giddens med att det i grunden till problemen finns en 

omedveten skam som är intimt kopplad till känslan av ontologisk trygghet. Svält 

och överdrivna aktiviteter ger en känsla av prestation istället för av ångest och 

förtvivlan. Anorexi representerar en strävan efter trygghet i en värld av mångfaldiga 

men vaga valmöjligheter. Den strikt kontrollerade kroppen är en symbol för en 

trygg existens i en öppen social miljö. 148 Där pojkars brister i den ontologiska 

tryggheten leder utagerande beteende kan flickor med samma problematik komma 

att agera självdestruktivt. 

Att både pojkar och flickor berörs av otryggheten i det moderna samhället är 

naturligt. Hur de reagerar kan till en del bero på uppfostran och förväntningar. I 

vilken utsträckning barnen får hjälp med eventuella problem verkar bero på hur 

deras oro utrycks. Att pojkar/män blir allt mer utagerande behöver alltså inte 

betyda att det är de som på något sätt har den största delen 

modernitetsproblematik. Flickors mindre benägenhet att använda utagerande 

beteende kan enligt min tolkning bero på gratiskraft från tidigare könsrollsmönster. 

ART för alla –en demokratisk tanke 

Erik anser att ART borde vara hälsoorienterat, alltså något som man arbetar med 

innan stora problem uppstår. Hans förhoppning är att det synsättet och 

146 Kast, s. 193 


148 Giddens, (1999/1991), s. 131f.

60 

förhållningssättet man har inom ART i grunden är det som ska komma att råda i 

skolan. ART är, eller borde vara, för alla barn, även de som inte har några problem: 

Så det är inget som bara är till för utåtagerande, kroniskt aggressiva pojkar eller nåt 

sånt där utan det hjälper alla. (Erik) 

Samma inställning fanns hos ART –tränarna. Även de poängterade att detta inte 

enbart är en metod enbart utagerande aggressiva barn utan lika viktig för exempelvis 

tysta inåtagerande barn. Agneta understryker att hon tycker att alla, både vuxna 

barn har nytta av ART. Bosse håller med och menar att alla förmodligen har något 

de behöver träna: 

Ja alla har väl vissa färdigheter som man behöver träna. Även om man inte är så 

spontan i sina aggressioner utan man är inåtbunden istället och då behöver man 

istället få lära sig hur man gör när man framför vissa saker och hur man handskas 

med grupptryck eller vad det kan röra sig om. (Bosse) 

Synsättet att alla på något sätt har behov av åtgärder av något slag är ingalunda 

unikt. Börjesson menar att han ofta stöter på åsikten att de särskilda behoven ligger 

inom ramen för normalvariationen. Frågan han ställer sig känns relevant i det här 

sammanhanget: 

Är vi inne i en period där det omöjliga har skett, att vi – åtminstone på det retoriska 

planet – har fått ett heltäckande ”normalt klientel”, där alla elever är i tänkbart behov 

av särskilt stöd? 149 

Att alla idag kan anses vara i behov av terapi belyser Rose, som hävdar att trenden 

inom beteendeterapi har gått från att omfatta marginella grupper till bli en 

normalitetsterapi som hjälper oss alla att handskas med stress, oro eller krävande 

sociala situationer. Det har blivit en teknik för perfektion av livsstilen för ett 

autonomt och ansvarsfullt själv. 150 Åsikten att alla har vissa färdigheter som 

behöver tränas synliggör att detta på ett tydligt sätt. Alla kan ha nytta av ART, 

anledningen till det kan som diskuterats tidigare, vara att trygghets skapande system 

försvunnit och ersatts med en mångfald av möjligheter som gör det svårt att finna 

sig till rätta i tillvaron. 


150 Rose, s. 241

61 

Petersson påpekar att man kan lätt förledas att tro att i och genom dessa 

styrningsmekanismer löper konspirationsteoretiska överväganden. Men han 

poängterar att det inte är fråga om någon manipulation. Styrningen har inga 

anspråk på att lura några subjekt, utan inbäddade i styrningens rationalitet vilar 

förhoppningar på effektivare och bättre resursutnyttjande samt vördnad av 

demokratiska och humanistiska värden. 151 Att det är ett demokratiskt och humant 

tankesätt som ligger till grund för Eriks syn på ART synliggörs i följande excerpt: 

Det handlar ju verkligen om att försöka ta ansvar för idén att ha en uttalad demokrati 

försvara demokratin. För mig är ART i första hand ett verktyg i demokrati, 

mångfalds och färdighetssammanhang ett sätt att jobba med dom tre begreppen. Att 

komma åt dom tre på ett vettigt och enkelt sätt. (Erik) 

ART kan alltså ses som ett sätt att underbygga demokrati. Det finns en önskan om 

att ge barn möjligheter till ett bra liv som socialt kompetenta individer som kan 

ansvara både för sig själva och andra människor. I alla sammanhang där samhället 

på olika sätt försöker styra medborgarna poängterar Petersson att det även finns en 

tanke på mobilisering och bättre och effektivare hushållning av gemensamma 

resurser, såväl mänskliga som materiella. 152 Detta förhållande synliggörs också i 

ART, då metoden till sin utformning är tänkt som ett billigt fungerande alternativ 

som ursprungligen riktats mot familjer med låga inkomster vilka man menar stått 

utan adekvat hjälp tidigare. 153 Även detta kan ses som en demokratisk tanke. 

Metoden finns lätt tillgänglig för den som vill lära sig, men detta kan även leda till 

att mindre lämpade personer rör om i de mycket komplicerade strukturer som 

möjliggör en människas upplevelse av trygghet. 



153 Goldstein m.fl. s.43

Exkurs 

62 

Nedan ämnar jag frångå mitt ursprungliga syfte, nämligen att besvara frågan hur det 

kommer sig att det finns behov av ART det moderna samhället, för att belysa några 

reflektioner jag gjort med utgångspunkt i den teori jag tagit del av i denna studie. 

Den moderna synen på självet 

När moderna samhällsproblemproblem diskuteras är det lätt att glömma att den 

västerländska synen, exempelvis på vad som utgör en person, inte är den 

allenarådande. Detta är väl värt att ha i åtanke i dagens globaliserade värld, då det i 

västerländska länder som Sverige finns människor med ursprung från alla delar av 

världen. Rose refererar Marcel Muass som menar att det exempelvis i vissa 

Nordafrikanska och Australiensiska samhällen inte finns några enhetliga "själv". 

Personer där är inte individualiserade i form av en unik identitet, utan genom ett 

namn som uppvisar vissa rättigheter, status och plikter i förhållande till klanen. 

Mauss hävdar vidare att det i det antika Rom endast var människor med politiska 

och juridiska plikter som ansågs vara "personer". Personlighet var långt ifrån att 

vara något allmänmänskligt. Lägre klasser och i synnerhet slavar var vare sig 

politiska eller juridiska personer. Dagens västerländska idé om att var och en är ett 

enhetligt "själv" härstammar enligt Mauss från den kristna läran där var och en har 

ett enskilt och privat förhållande till gud. 154 Att dagens syn på vad vårt ”själv” är 

något som vuxit fram genom historien och även kan skilja mellan olika kulturer 

idag, kan vara en viktig reflektion då det talas om resultaten av olika terapiformer. 

Kognitiv beteendeterapi som exempelvis ART utgår från en västerländsk syn på 

självet och skulle troligtvis inte fungera på en person från ett av de samhällen 

Mauss refererar till. 

Risk för upplevelse av ”falskt själv” 

Visst finns det som Rose påpekar, en demokratisk och liberal tanke med tekniker 

för att omskapa våra själv. Vem som helst kan bli vem som helst. Beteende blir inte 

längre ett uttryck för inre själsliga kvaliteter, utan för inlärda tekniker eller sociala 

färdigheter. Och, som Rose poängterar, ”det som är inlärt kan läras om”. 155 Detta 

medger alternativa livsstilar, vilket kan ses som en frihet jämfört med tidigare 

traditionella levnadsförlopp som inte gav mycket utrymme för avvikelser. Men 

medvetenheten om att beteenden kan läras in och bytas ut kan enligt Rose medföra 

154 Rose, s. 222 

155 Rose, s. 241

63 

att individen utför en konstant utvärdering av sitt uppförande och även känner ett 

konstant självtvivel. Enligt Giddens argumentation så är det otroligt viktigt för 

känslan av ontologisk trygghet att en människas beteende stämmer överens med 

den personliga biografin. Ett inlärt beteende som i för stor utsträckning skiljer sig 

från den personliga biografin kan leda till upplevelsen av ett falskt själv och därmed 

existentiell ångest. 156 

Informanterna i skolan gav uttryck för att det inte lades så mycket energi på att 

skapa bra föräldrakontakter. För varaktig effekt visar dock forskningen att stor vikt 

måste läggas på att få närstående att delta aktivt i ART om ett bestående resultat 

skall förväntas. Att hela kontexten kring barnet är samstämmig och inte erbjuder en 

mängd alternativ är inte bara av betydelse för ett varaktigt resultat. Om vi relaterar 

till Rose och Giddens gör detta också att barnets biografi långsamt förändras och 

därmed minskar risken att barnen upplever sig ha ”ett falskt själv” med allt vad det 

kan innebära. 

Större tonvikt borde läggas på det multimodala 

Den forskning som gjorts om ART visar att metoden ger ett gott resultat. Även i 

min intervjustudie ger informanterna uttryck för att resultatet är lyckat. 

Forskningen betonar dock det multimodala, att effekten av ART beror på de tre 

komponenternas (ilskekontrollträning, interpersonell färdighetsträning och 

moralträning) gynnsamma samverkan då dessa tillsammans utgör människans 

responskanaler; här ingår både vad vi säger, gör, tänker och känner. 157 I de skolor 

jag besökt lades dock tonvikten på ilskekontrollträning vilket enligt den forskning 

jag redovisat endast förväntas ge kortsiktigt resultat. Syftet med ART –projektet var 

att ge assistenterna ett verktyg så att de kan hantera de situationer som uppkommer 

med utagerande barn. Detta syfte upplevde den intervjuade skolpersonalen vara 

uppfyllt. Syftet med ART som metod däremot, är att få ett långsiktiga resultat. 


157 Goldstein, m.fl., s. 10


64 

ART; Aggressive Replacement Training är en i Sverige relativt ny metod för att 

resocialisera aggressiva ungdomar. Syftet med metoden är att få klienterna att välja 

andra, alternativa beteenden i stället för att agera aggressivt. I Linköpings kommun 

har ett projekt genomförts där man satsat på att utbilda elevassistenter, som i sitt 

arbete i skolan möter utagerande aggressiva barn, till ART- tränare för att på så sätt 

ge dessa ett bra verktyg i sitt arbete. 

Syftet med denna uppsats är att utifrån ovan nämnda projekt försöka besvara 

frågan hur det kommer sig att det finns behov av metoder som ART i det moderna 

samhället. För att genomföra denna studie har jag intervjuat fyra assistenter på två 

skolor i olika delar av Linköping som ingått i projektet, samt en person som 

utbildar, och även ansvarar för projektet att utbilda assistenter till ART- tränare. 

Genom att relatera informanternas utsagor till modern samhällsteori med 

hermeneutisk tolkning har jag placerat in ART i en modernitetskontext. 

Det moderna samhällets praktiker har på flera sätt gått att synliggöra i ART – 

metoden. Barn kan idag ha svårigheter att känna ontologisk trygghet bland annat på 

grund av att det moderna risksamhället ständigt gör sig påmint. Brister i den 

ontologiska tryggheten kan resultera i aggressivt beteende. Tidigare 

trygghetsskapande strukturer som familj, släkt, religion och förhållande mellan 

generationerna har idag i många sammanhang fått en minskad betydelse. Samtidigt 

ställer dagens skola krav på att eleverna skall vara flexibla och ha förmåga att 

behärska förändringar. ART kan i det moderna samhället ses som ett sätt att 

återskapa trygga strukturer, då metoden bygger på samtal, diskussioner om moral, 

och att genom rollspel lära tillsammans med andra. 

Den moderna tanken på människan som en föränderlig produkt kan också urskiljas 

i ART- metoden, liksom den moderna synen på effektiv styrning av subjekten. 

Denna styrnig innebär att individen i en kontext av självständigt handlande styrs till 

att välja, i det här fallet ett annat beteende än aggressivitet.

Referenser 

65 

Andreassen, Tore, Institutionsbehandling av ungdomar - Vad säger forskningen?, 

(Stockholm, 2003) 

Bauman, Zygmunt, Globalisering, (Lund, 2000) 

Beck, Ulrich, Risksamhället. Påväg mot en annan modernitet, (Uddevalla, 2000) 

Björk, Nina, Sireners sång. Tankar om modernitet och kön. (Danmark, 2000) 

Börjesson, Mats, Om skolbarns olikheter. Diskurser kring ”särskilda behov” i skolan – med 

historiska jämförelsepunkter, (Spånga, 1997) 

Garbariono, James, Pojkar som gått vilse, (Nordstedts Tryckeri AB, 2000) 

Giddens, Anthony, Modernitetens följder, (Lund, 2000) 

Giddens, Anthony, Modernitet och självidentitet. Självet och samhället i den senmoderna 

epoken. (Uddevalla, 1999) 

Gilje, Nils och Grimen, Harald, Samhällvetenskapens förutsättningar, (Göteborg, 2002) 

Goldstein, m. fl., Arnold och Glick, Barry m.fl., ART. Agressinon Replacement Training 

- En multimodal metod för att ge aggressiva barn och ungdomar sociala alternativ, (Malmö, 

2000) 

Hellesnes, Erik, Hermeneutik och kultur - Filosofiska fragment, (Göteborg, 1991) 

Isdal, Per, Meningen med våld, (Stockholm, 2001) 

Johansson, Lars- Göran, Introduktion till vetenskapsteorin, ((Stockholm, 200) 

Johansson, Thomas, Bilder av självet. Vardagslivets förändring i det senmoderna samhället. 

(Falun, 2002) 

Kaiser, Lars och Öhlander, Magnus (red.) Etnologiskt Fältarbete, (Lund, 1999)

66 

Kraft, Virena, Vredens kraft, (Smedjebacken, 2000 ) 

Kvale, Steinar, Den kvalitativa forskningsintervjun, ( Lund, 1997 ) 

Lardén, Martin, Från brott till genombrott, ( Stockholm, 2002 ) 

Petersson, Kenneth, Fängelset och den liberala fantasin ( Norrköping, 2003 ) 

Rose, Nicolas, Governing the soul - The shaping of the private self, (London, 1989) 

Säljö, Roger, Lärande i praktiken - ett sociokulturellt perspektiv, (Smedjebacken, 2000) 

Uddén, Gudrun, Det var nåt med uppväxten. Unga kriminellas livshistorier, (Fälth och 

Hässsler, 2000) 

Ziehe, Thomas, Ny ungdom, (Malmö, 1986) 

I författarens ägo: 

Transkriberat material från intervju med ”Agneta” och ”Bosse” 2004 – 03 – 16 

Transkriberat material från intervju med ”Carl” och ”David” 2004 – 03 – 18 

Transkriberat material från intervju med ”Erik” 2004 – 03 – 19 

Utvärdering av ART –projektet, av Gunnel Dellsten – Lundgren, socionom på 

Barns och ungdomars bästa, Linköpings kommun 

Övriga källor: 

Internetadresser: 

http://www.hsfr.se/info_mtrl/etikreglre.html 

http://www.linkoping.se/bub/skag_ART.htm 

http://www.edu.linkoping.se/cse/skoldag…/ART 

http://www.kbt.nu

ART i skolan den R.tta1 - Skola & barnomsorg - Linköpings kommun

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?