Den Heliga Bibeln - The Society for Distributing Hebrew Scriptures

8:10—9:5 1 Mosebok 11
handena ut, och tog henne till
sig in i arken.
10 Och bidde ännu andra sju
dagar, och lät än en tid flyga ut
dufvona af arkenom.
11 Hon kom till honom emot
aftonen, och si, hon förde i sin
mun ett afbrutet olivelöf. Så
förnam Noah, att vattnet var
förfallet på jordene.
12 Men han töfvade ännu
andra sju dagar, och lät så ena
dufvo flyga ut, hvilken intet
igen kom till honom.
13 På första och
sjettehundrade årena af
Noahs ålder, på första
dagenom i första månadenom,
förtorkades vattnet på jordene.
Då lät Noah taket upp på
arkenom, och såg, att jorden
var torr.
14 Så vardt då jorden
allstinges torr på sjunde och
tjugonde dagenom i den andra
månadenom.
15 Då talade Gud till Noah
och sade:
16 Gack utur arkenom, du
och din hustru, dine söner och
dina söners hustrur med dig.
17 Allahanda djur, som när
dig äro, utaf hvarjo och eno
kötte, både i foglar och fänad,
och det som på jordene kräker,
det gånge ut med dig. Och
förkofrer eder uppå jordene,
och varer fruktsamme, och
föröker eder på jordene.
18 Så gick Noah ut med sina
söner, och med sine hustru,
och sina söners hustrur.
19 Dertill allahanda djur,
allahanda krypande, allahanda
foglar, och allt det som på
jordene kräker, det gick utur
arkenom, och hvart och ett till
sitt slag.
20 Och Noah byggde
Herranom ett altare, och tog
utaf allahanda ren fänad, och
utaf allahanda rena foglar, och
offrade brännoffer på altaret.
21 Och Herren luktade
en söt lukt, och sade i sitt
hjerta: Ingalunda skall jag
mer härefter förbanna jordena
för menniskones skull, förty
menniskones hjertas uppsåt är
ondt allt ifrå ungdomen. Och
skall jag nu icke mer härefter
slå allt det som lefvandes är,
såsom jag gjort hafver.
22 Så länge jorden står, skall
icke återvända sående och
uppskärande, köld och hette,
sommar och vinter, dag och
natt.
9 Och Gud välsignade
Noah och hans söner,
och sade: Varer fruktsamme,
och förökens, och uppfyller
jordena.
2 Edor fruktan och rädsla
vare öfver all djur på jordene,
öfver alla foglar under
himmelen, och öfver allt det
som kräker på jordene, och
alle fiskar i hafvet vare gifne i
edra hand.
3 Allt det som röres och
lefver, det vare eder till mat;
såsom gröna örter hafver jag
allt det gifvit eder.
4 Allena äter icke kött, det
ännu lefver i sinom blod.
5 Förty, jag vill ock hämnas
öfver edar kropps blod, och