Den Heliga Bibeln - The Society for Distributing Hebrew Scriptures

24:11—24:27 1 Mosebok 33
11 Der lät han camelarna
blifva utanför stadenom, vid
en vattubrunn, om aftonen
då qvinfolken plägade der
komma och taga vatten,
12 Och sade: Herre, mins
herras Abrahams Gud, kom
i dag emot mig, och gör
barmhertighet med minom
herra Abraham.
13 Si, jag står här när
vattubrunnenom, och deras
döttrar, som bo i denna stad,
varda här utkommande till att
taga vatten.
14 Hvar nu någon piga
kommer, och jag säger till
henne: Håll hit dina kruko,
och låt mig dricka, och hon
säger: Drick, jag vill ock gifva
dina camelar dricka, att hon
är den samma, som du hafver
beskärt dinom tjenare Isaac,
och att jag derpå må förstå, att
du hafver gjort barmhertighet
med minom herra.
15 Och förra än han uttalat
hade, si, Rebecka Bethuels
dotter kom ut, hvilken är
Milcas son, den Nahors
Abrahams broders hustru var;
hon bar ena kruko på axlarna.
16 Och hon var en ganska
dägelig piga under ansigtet,
och var ännu jungfru, och
ingen man hade känt henne:
Hon kom ned till brunnen, och
fyllde krukona, och ville gå
hem igen.
17 Då lopp tjenaren emot
henne, och sade: Låt mig
dricka något litet vatten af dine
kruko.
18 Och hon sade: Drick,
min herre; och strax tog hon
krukona ned på sina hand, och
gaf honom dricka.
19 Och då hon hade gifvit
honom dricka, sade hon: Jag
vill ock ösa vatten åt dina
camelar, till dess att de få alle
dricka.
20 Och hon slog straxt
vattnet utu krukone i hoen,
och lopp åter till brunnen till
att ösa, och vattnade alla hans
camelar.
21 Men mannen undrade på
henne, och var stilla, till dess
han kunde få veta, om Herren
hade gjort hans resa lyckosam,
eller ej.
22 Då nu alle camelarne
hade druckit, tog han fram
ett gyldene ännespann,
vägandes en half sikel, och två
armringar till hennes händer,
vägande tio siklar guld;
23 Och sade: Min dotter,
hvem hörer du till? Säg mig
dock det. Hafve vi ock rum
till att få herberge i dins faders
huse?
24 Hon sade till honom: Jag
är Bethuels dotter, Milcas
sons, som hon hafver födt
Nahor.
25 Och hon sade ytterligare
till honom: Är ock så mycket
halm och foder när oss, och
rum nog till herberge.
26 Då böjde mannen sig ned,
och bad till Herran.
27 Och sade: Lofvad vare
Herren, mins herras Abrahams
Gud, som icke hafver tagit
sina barmhertighet och sina