Den Heliga Bibeln - The Society for Distributing Hebrew Scriptures

2:6—2:23 1 Mosebok 3
6 Men en dimba gick upp
af jordene, och vattnade alla
markena.
7 Och Herren Gud gjorde
menniskona af jordenes stoft,
och inblåste uti hans näso en
lefvande anda, och så vardt
menniskan en lefvande själ.
8 Och Herren Gud
planterade en lustgård uti
Eden öster ut, och satte der
in menniskona, som han gjort
hade.
9 Och Herren Gud lät
uppväxa af jordene allahanda
trä, lustig till att se och god
till att äta; och lifsens trä
midt i lustgårdenom, och
kunskapsens trä på godt och
ondt.
10 Och utaf Eden gick en
ström till att vattna lustgården,
och han delade sig i fyra
hufvudfloder.
11 Den förste kallas Pison,
den löper om hela Havila land,
och der finnes guld.
12 Och dess landes guld
är kosteligit, och der finnes
Bedellion, och den ädle stenen
Onix.
13 Den andre floden heter
Gihon, den löper kring om
hela Ethiopien.
14 Den tredje floden kallas
Hiddekel, den löper fram för
Assyrien. Den fjerde floden är
Phrath.
15 Och Herren Gud tog
menniskona, och satte honom
in uti lustgården Eden, att
han honom bruka och bevara
skulle.
16 Och Herren Gud böd
menniskona, och sade: Du
skall äta af allahanda trä i
lustgårdenom;
17 Men af kunskapsens trä på
godt och ondt skall du icke äta;
förty, på hvad dag du deraf
äter, skall du döden dö.
18 Och Herren Gud sade: Det
är icke godt, att menniskan är
allena; jag vill göra honom ena
hjelp, den sig till honom hålla
må.
19 Som nu Herren Gud gjort
hade af jordene allahanda djur
på markene, och allahanda
foglar under himmelen, hade
han dem fram för menniskona,
att han skulle se, huru han
skulle nämna dem; ty, såsom
menniskan allahanda lefvande
djur nämnde, så skulle de heta.
20 Och menniskan gaf hvart
och ett fänad, och foglomen
under himmelen, och djuren
på markene, sina namn. Men
till menniskone vardt icke
funnen någon hjelp, den sig
till honom hålla måtte.
21 Då lät Herren Gud falla en
tung sömn på menniskona, och
vid han sof, tog han ett af hans
sidoref, och uppfyllde kött i
samma staden.
22 Och Herren Gud byggde
ena Qvinno utaf refvet,
som han uttagit hade af
menniskone, och hade henne
fram för honom.
23 Då sade menniskan: Detta
är dock ben af minom benom,
och kött af mino kötte, hon
skall heta Manna, derföre att
hon är tagen utaf mannenom.