Om kunskap och kunskapssyn

Kunskap i särskolan – och skolan
Vilka kunskaper vill vi att våra elever ska ha med sig när de lämnar skolan? På
vilket sätt ska vi mäta kunskaper i särskolan och skolan? Å du! Vad är kunskap?
All undervisning syftar till att förmedla kunskap. För pedagogen är detta en välbekant
och självklar portalformulering av uppdraget. Detta uppdrag gäller för både särskolans
elever som elever i den ”vanliga” skolan. I kunskapsdebatten visar det sig att begreppet
”kunskap” används på olika sätt; oftast används begreppet som synonym för en aktivitet
hos pedagogen som innebär en förmedling av fakta och information och ibland tolkas
det som en aktivitet som utgår från eleven och som innebär en bearbetning av
erfarenheter och där reflektionen är tankeverktyget.
Syftet med denna artikel är att uppmärksamma vikten av en undervisning som
har fokus på basfärdigheter/kognitiva strukturer som är nödvändiga
förutsättningar för att tillägna sig kunskap - oavsett vilken definition vi använder.
Diskussionen är inte bara en angelägenhet för särskolan utan i högsta grad också
för den ”vanliga” skolan.
De båda tolkningarna av kunskapsbegreppet är förstås rimliga och synsätten motsvarar
de två huvudriktningarna i den kunskapsteoretiska traditionen.
Varifrån kommer kunskapen? Två tanketraditioner
En av dem – Empirismen - utgår från att vi föds som ”tomma tavlor” och kunskapen
förmedlas genom våra sinnen. Eleverna lär sig genom att läsa, lyssna på läraren, söka
information på webben osv. Empirismen blir på detta sätt också ett svar på frågan om
hur verkligheten är beskaffad: Verkligheten är beskrivbar med hjälp av fakta som kan
kvantifieras. Skolans organisation, klassrumsmöblering och tekniska utrustning är en
avspegling av denna verklighetsuppfattning.
Den andra traditionen - Rationalismen – utgår från att vi har ”medfödd kunskap”,
tankekategorier, kognitiva strukturer. Begreppen är många och avspeglar den tid som
fött dem. Exempel på sådana kognitiva strukturer är
Generalisering – Det mesta av vårt vetande bygger på denna kognitiva struktur.
Utifrån några observationer och erfarenheter har vi rätt att
dra allmänna slutsatser. Även om slutsatsen är felaktig är
generaliseringen en fullt accepterad kunskapsgrund.
Analogier - Att kunna tillämpa/överföra kunskap inom ett område till ett
annat.
Logiska
slutledningar - Utifrån ett antal påståenden drar vi en slutsats som är sann
(eller falsk).
Språkliga strukturer - En förutsättning för att ett barn på så kort tid kan tillägna sig
ett så komplicerat system som ett språk förutsätter att de

språkliga strukturerna (grammatiken) är genetiskt givna.(den
språkliga s k formläran är förstås ett resultat av den språkliga
omgivningen
Under 16-och 1700-talet gav dessa båda traditioner svar på frågan om varifrån
kunskapen härstammar. Men visst, frågan väcktes förstås långt tidigare av det gamla
radarparet (Sokrates) Platon och Aristoteles. För skolfolk väcker de minnen från våra
tidiga studier i pedagogikens historia. Förblir de bara minnen?
Kunskapsväxt och ”normalitet”
De flesta av oss har under vår uppväxttid – från spädbarn till tonåringar – tränat basfärdigheter.
Tillsammans med utforskandet av den empiriska världen formas den tysta
kunskap, kunskapens struktur som kommer att bli en allt viktigare förutsättning för
kunskapsutvecklingen. Många av våra skolor erbjuder våra elever en skoldag med en
aktiv, medierande miljö och många sociala relationer. Elevernas förmåga att reflektera,
dra slutsatser, se skillnader och likheter, generalisera och abstrahera utvecklas alltmer.
De ”rationalistiska, analytiska” tankeverktygen blir alltmer dominerande. Kriterierna för
de högre betygen avspeglar och förutsätter denna kognitiva förmåga. På vilket sätt
tränar skolan – på ett medvetet sätt – denna förmåga? Lever vi ”på hoppet” om att den
kognitiva utvecklingen ska ske ”normalt”?
Det gemensamma för eleverna i särskolan är att de har en intellektuell funktionsnedsättning.
Detta innebär att förutsättningen för en förväntad kognitiv utveckling hos
denna elevgrupp uteblivit. Redan som ny rektor i en skolform som jag inte hade så
mycket kunskap om möttes jag av många ”valda sanningar” om särskoleelevernas
(o)förmåga;
- Eftersom eleverna är utvecklingsstörda, kan de inte generalisera, dra slutsatser eller
förstå abstrakta sammanhang!
Denna förställning har mycket liten - om ens någon - vetenskaplig grund och motsägs
snarast av modern hjärnforskning.
För gymnasiesärskolans elever innebär dessa ”sanningar” att flertalet av dem aldrig
kommer längre än till låg – och mellanstadiets kunskapsnivå och den fortsatta
undervisningen som erbjuds är en livslång kompensatorisk undervisning som följer dem
även på särvux.
Elever i behov av särskilda insatser
Alltfler elever blir föremål för särskilda insatser i såväl grundskolan som gymnasieskolan.
Antalet elever som i högstadiet ansöker om eller blir anmodade att söka mottagande
i särskolan ökar.
Orsakerna till detta förhållande är sannolikt flera. Arbetsformerna och arbetssätten i
grundskolans högre stadier kännetecknas av projekt, temaarbeten och självständigt
arbete. För att kunna klara dessa arbetssätt krävs att eleverna behärskar flera kunskapstekniker
och har lärt sig vilka tankeverktyg som behövs i den konkreta uppgiften.
Kognitiva strukturer
De exempel på ”basfärdigheter” som jag presenterar nedan är kunskaper som våra
elever behöver som en förutsättning för lärande.

Felaktigt utgår vi från att de flesta elever har dessa grundläggande färdigheter då de
kommer till gymnasiesärskolan. På samma sätt utgår lärare från att elever som börjar
sina gymnasiestudier besitter dessa färdigheter. Dessa baskunskaper är inte främst
”kunskaper” utan kognitiva strukturer som är nödvändiga för att vi ska kunna
bearbeta de INPUT som omvärlden ger.
Pedagogisk kartläggning
En viktig uppgift för pedagogen är att kartlägga och identifiera var eleven befinner sig
vad gäller de kognitiva strukturerna. Denna analys är nödvändig för att förstå de
svårigheter som eleven ställs inför när de arbetar med skolämnena. De utredningar som
görs då vi bedömer om en elev ska tas emot i särskolan består bl a av en psykologisk och
en pedagogisk utredning. Dessa utredningar görs oberoende av varandra, men båda
måste peka mot samma slutsats: Eleven är i behov av stöd!
Svagheten med denna metod är att den är ett osäkert underlag för en pedagogisk
plattform för såväl elev som pedagog!
För att nå fram till en rättvis bedömning av på vilken kognitiv nivå eleven befinner sig
behöver vi verktyg som förenar ett pedagogiskt och ett psykologiskt perspektiv.
Vilka kunskaper ska vi lära eleverna? Vilka är de baskunskaper som våra elever
måste ha för att tillägna sig kunskap?
Schematiskt kan vi beskriva lärandeprocessen i följande steg:
INPUT BEARBETNING AV
INPUT
Eleven mottar stimuli/information
genom att höra/se/läsa/lukta/känna
Skolan har många olika sätt att sända
INPUT till eleverna (skolans kurser,
socialt umgänge, samtal,
Kommunikation, Omvärldskunskap
mm)
Vilka är de kognitiva strukturerna
(Elaboration)
Hjärnans funktion.
Bearbetning av info.
”Planning”
Genom upprepning (ofta
återkommande) av
moment möter eleven
”ny” INPUT och kan
reflektera, känna igen.
OUTPUT
(Exploration)
Den enskilde eleven
visar på ett relevant
sätt att den förstått.
Vår elevgrupp har
ofta en outvecklad
förmåga att meddela
sina kunskaper.
*Känna igen föremål och namnge dem
En intensiv träning av elevens förmåga att känna igen och namnge föremål ger snabbt
goda resultat. Matchning tränar olika färdigheter som kan vara förutsättning för
användbara kunskaper och en väg till ökad självständighet i daglig verksamhet. Det
mesta av vårt vetande – på alla utbildningsnivåer och skolformer – är resultat av
imitationer. Imitationer och matchningar utgör grundmaterialet för det kunskapsverktyg
som vi kallar ”generalisering”.

*Rumsorientering
Många av våra elever har svårigheter med rumsorientering. Med enkla metoder kan vi
träna höger och vänster, upp och ned. Vi vet också att prepositionsuttryck (på, i, bakom,
under, framför mm) är svåra att förstå för våra elever.
Enkla pronomen (han, hon, den, vi, vår ) är också svåra för våra elever.
Möjligheterna för spännande lektioner som tränar dessa färdigheter är oändliga!
*Bildanalys (”Läsa illustrationer”)
Ibland hamnar vi i specifika situationer som ställer krav på vår förmåga att ”läsa av”.
Övningar med bilder av situationer, föremål, händelsekedjor, känslouttryck, orsakverkan
tränar elevernas förmåga till uppmärksamhet, koncentration och särskiljande.
*Jämförelser (Sortering)
Motsatsorden (stor-liten, smal-tjock, ung-gammal osv) ställer till besvär därför att de är
vaga och vi behöver en tänkt skala för att avgöra deras värde. (Hur gammal är en person
som är i fyrtioårsåldern?) Med enkla medel kan vi träna eleverna på att se motsatser.
En populär sorteringsövning är ”finn fem fel” och ”memory” som många använder.
Övningar av detta slag kan också utgöra minnesträning.
*Kategorier
En av våra basfärdigheter handlar om att kunna gruppera föremålen i kategorier.
Växter, djur, verktyg, köksföremål, fordon, kläder osv är exempel på kategorier vi kan
träna.
*Spatial uppfattning
Övningar som tränar elevernas förmåga att känna igen, benämna och särskilja
geometriska figurer, trianglar, kvadrater, cirklar m fl är förmågor som kan tränas i
skolans alla kurser och aktiviteter.
*Slutledningsförmåga
Ett av de viktiska verktygen för kunskapen är förmågan att dra slutsatser ur ett givet
material. På högskoleprovet är uppgifter av denna typ vanliga. På vilket sätt kan vi träna
eleverna i denna förmåga?
Den logiska förmågan, förmågan att se likheter och skillnader, förmågan att förstå en
formalisering är färdigheter som måste tränas för att behärska matematik.
Kanske måste vi hitta andra svar på frågan: Vilken nytta har vi av matematiken? Men
detta är en annan historia.
Uppdragen
För oss med barn födda på 70 – och 80-talet minns hur Magnus, Brasse och Eva i Fem
myror är fler än fyra elefanter på ett lekfullt sätt tränade sina små och kunskapstörstande
tittare i dessa kognitiva strukturer. Tv-serien inspirerades av den amerikanska
förlagan Sesamy Street. Amerikansk skolforskning visade att TV-programmet hade stor
betydelse för skolbarnens lärande – men bara så länge som programmet visades! För att
kunskapen ska ge resultat krävs intensiv, upprepad och leende träning. Kunskap och
tråkighet har inget med varandra att göra!

Att träna eleverna i basfärdigheter leder oss också till andra mål som ligger i vårt
uppdrag. Genom att öva basfärdigheter tränar vi också koncentration, uppmärksamhet,
särskiljande, planering.
Jag tror att vi kommit en bit på den mödosamma vägen fram till ett möjligt svar på våra
frågor om vårt kunskapsuppdrag. De verktyg vi använder för att eleverna ska nå målen
– våra kurser, vår skolmiljö, våra aktiviteter – är medlen vi använder för vårt uppdrag.
Vårt pedagogiska uppdrag – att förmedla kunskap – är gemensamt för skolans personal i
alla skolformer och jag tror att vi lättare når våra mål om vi krokar arm!
Håll med om att vi - behörig som obehörig - har det roligaste och mest spännande jobbet
av alla – LEDSAGARENS! PEDAGOGENS!
Conny Lundsten
Conny.lundsten@taby.se