Industriell ekonomi, Linköping

Sektionens ekonomi
16 ipikuré
text Erik Lind bild sxc.hu
Det har kommit till undertecknads
kännedom att I-sektionens ekonomiska
situation återigen är synnerligen
god. Vid närmare granskning
framkommer att ekonomin faktiskt
är alltför god.
Något måste göras åt detta, tyckte universitetets
ledande skribenter, som i sin
tur gjorde vad de gör bäst, hyrde in en
påtagligen mycket bättre skribent. För den
enfaldige (läs ekonomen) som inte förstått
det ännu är denne tidigare nämnda, påtagligen
mycket bättre skribent, ingen annan än
undertecknad själv. Till följd av denna, en
ipikurés inhyrning, följer här ett reportage
om hur I-sektionen skall sluta gå med vinst
och uppvisa förlust.
Något tillsynes självklart för sektionen att
lägga sina överflödiga kronor på är Island.
Island synes undertecknad ofta vara fullbelagt.
Detta problem är dock ej överdrivet
svårt att råda bot på. En tredje våning till
denna underbara datorsal skulle vara som
en skänk från – alternativt mot, om man
bestämmer för att lägga den nya våningen
ovanför de två befintliga – ovan.
Det är ofta, och i synnerhet under början av
höstterminen, konstanta vallfärder mellan
de diverse byggnaderna på campusområdet.
Det har kommit till vår uppmärksamhet
att den duktige I:aren på väg mot sin
fysiska aktivitet på Campushallen, särskilt
vid passering av Key-huset och övriga filfaksrelaterade
byggnader, stöter på stora
problem med imbecilla kretiner, i folkmun
filfakare. Nu skall detta självklart inte tolkas
som ett påhopp av samtliga filosofiskt
inriktade studenter, utan endast dem
som ännu ej lärt sig skilja på de utmärkta
bilderna av pedestrianer och velocipedryttare
– som självfallet, och kan tyckas även
självförklarande, påvisar var pedestrianer
och velocipeder skall framföras. Dessa bör
tolka denna paragraf som ett påhopp. Så till
hur detta spelar in i dilemmat som påtalas
i denna artikel. Allting har ett pris, något
som den sanne I-aren vet väl. Det enda som
kvarstår är alltså att ta reda på priset för de
filosofiskt inriktade sektionerna, upphandla
dessa, samt flytta dem till mer avlägset
belägna lokaler, läs Norrköping. Problemet
utrett! Nästföljande!
Ett fenomen som uppstod för länge sedan,
cirka 1969 i samband med I-sektionens
stiftande, är vaskning. Nuförtiden är fenomenet
icke begränsat till de som har råd,
utan vilken bondlurk som helst kan syssla
med detsamma. Detta faktum till trots yrkar
undertecknad på att från och med nästa år
skall lite I-anda, och därmed stil, läras ut
till de nya studenterna, även kallade Nollan.
Förslaget är alltså att köpa in dubbla
mängder alkoholhaltig berusningsdryck till
nästa årskull färska studenter på sektionen
samt införa obligatorisk vaskning för dessa.
Uttrycket ”varannan vatten” bör vidare bytas
ut mot ”varannan i vasken”.
Ett sätt som har visat sig fördelaktigt för
uppnående av mål i stil med dem som
omskrivs i denna artikel är att minska sina
intäkter. Avgiften som erläggs samtliga nya
studenter, den så kallade nolle-pengen, blir
större och större årligen. Den granskande
studenten frågar sig själv frågan ”varför då?”
vid upptäckten av detta. Ett godkänt svar på
frågan innehas dock ej av denna skribent,
utan erhålls lämpligen av sektionens kassör
eller annan person med makt nog att kunna
ändra på detta.
Tvenne problematiska moment som upplevs
dagligen av en stor del av studenterna
på den Tekniska Högskolan är bristen av
utrymme att parkera sin velociped klockan
åtta, samt köerna till microvågsugnssalar
– alternativt Golfen för de mindre olyckligt
lottade studenterna – strax efter klockan
tolv. Lösningarna är lika geniala som de är
självklara. Speciella velocipedparkeringar
och microvågsugnssalar för studenter vid
Sektionen för Industriell Ekonomi! Självklart,
för att nå uppmärksamheten hos de
som faktiskt kan få detta genomfört, krävs
en biklausul till förslaget som säger att ett
antal bord skall reserveras på Golfen dagligen,
samt företräde vid kö.
Då många I-are, trots det faktum att de
faktiskt är just I-are, lider av ett allmänt
känt syndrom som i folkmun betecknas
”studentekonomi” och vars symptom bland
annat innefattar kapitalbrist, saknas de respektabla
fordon som ligger I-are varmt om
hjärtat. Ikaros i all ära, men det skära antalet
studenter som skulle behöva transportmedel
är alltför stort för vår kära trotjänare.
Därför skulle ett antal nya fortskaffningsmedel
behöva anskaffas. Namnförslag till
dessa: Ferrar-I, Maserat-I, Lamborghin-I,
och så vidare.
Sist, men inte minst, av de förslag som
kom så här långt i sållningsprocessen, och
det var ack så många förslag som inte kom
hela vägen hit, lyder som följer. Matchande
laptops till ClubMästeriet (ClubMäseriet?)!
Det är inte något som den ofokuserade studenten
ser, men för någon som letar efter
tätade hål att riva upp och stoppa pengar i
är det självklart. Våra kära fadder- och tillika
festerister, som gör ett underbart uppdrag
och representerar sektionen på bästa sätt
skall självklart matcha varandra ned till
minsta detalj. Inte bara ska de ha överensstämmande
utstyrslar, de ska självfallet
även ha enhetliga laptops.
Skribenten frågar sig hur sektionens pengar
spenderas bäst.
Verksamhetsåret 2009 – 2010 hade Sektionen för Industriell Ekonomi en omsättning på cirka 1,5 miljoner kronor.