Sektionens <strong>ekonomi</strong> 16 ipikuré text Erik Lind bild sxc.hu Det har kommit till undertecknads kännedom att I-sektionens <strong>ekonomi</strong>ska situation återigen är synnerligen god. Vid närmare granskning framkommer att <strong>ekonomi</strong>n faktiskt är alltför god. Något måste göras åt detta, tyckte universitetets ledande skribenter, som i sin tur gjorde vad de gör bäst, hyrde in en påtagligen mycket bättre skribent. För den enfaldige (läs ekonomen) som inte förstått det ännu är denne tidigare nämnda, påtagligen mycket bättre skribent, ingen annan än undertecknad själv. Till följd av denna, en ipikurés inhyrning, följer här ett reportage om hur I-sektionen skall sluta gå med vinst och uppvisa förlust. Något tillsynes självklart för sektionen att lägga sina överflödiga kronor på är Island. Island synes undertecknad ofta vara fullbelagt. Detta problem är dock ej överdrivet svårt att råda bot på. En tredje våning till denna underbara datorsal skulle vara som en skänk från – alternativt mot, om man bestämmer för att lägga den nya våningen ovanför de två befintliga – ovan. Det är ofta, och i synnerhet under början av höstterminen, konstanta vallfärder mellan de diverse byggnaderna på campusområdet. Det har kommit till vår uppmärksamhet att den duktige I:aren på väg mot sin fysiska aktivitet på Campushallen, särskilt vid passering av Key-huset och övriga filfaksrelaterade byggnader, stöter på stora problem med imbecilla kretiner, i folkmun filfakare. Nu skall detta självklart inte tolkas som ett påhopp av samtliga filosofiskt inriktade studenter, utan endast dem som ännu ej lärt sig skilja på de utmärkta bilderna av pedestrianer och velocipedryttare – som självfallet, och kan tyckas även självförklarande, påvisar var pedestrianer och velocipeder skall framföras. Dessa bör tolka denna paragraf som ett påhopp. Så till hur detta spelar in i dilemmat som påtalas i denna artikel. Allting har ett pris, något som den sanne I-aren vet väl. Det enda som kvarstår är alltså att ta reda på priset för de filosofiskt inriktade sektionerna, upphandla dessa, samt flytta dem till mer avlägset belägna lokaler, läs Norrköping. Problemet utrett! Nästföljande! Ett fenomen som uppstod för länge sedan, cirka 1969 i samband med I-sektionens stiftande, är vaskning. Nuförtiden är fenomenet icke begränsat till de som har råd, utan vilken bondlurk som helst kan syssla med detsamma. Detta faktum till trots yrkar undertecknad på att från och med nästa år skall lite I-anda, och därmed stil, läras ut till de nya studenterna, även kallade Nollan. Förslaget är alltså att köpa in dubbla mängder alkoholhaltig berusningsdryck till nästa årskull färska studenter på sektionen samt införa obligatorisk vaskning för dessa. Uttrycket ”varannan vatten” bör vidare bytas ut mot ”varannan i vasken”. Ett sätt som har visat sig fördelaktigt för uppnående av mål i stil med dem som omskrivs i denna artikel är att minska sina intäkter. Avgiften som erläggs samtliga nya studenter, den så kallade nolle-pengen, blir större och större årligen. Den granskande studenten frågar sig själv frågan ”varför då?” vid upptäckten av detta. Ett godkänt svar på frågan innehas dock ej av denna skribent, utan erhålls lämpligen av sektionens kassör eller annan person med makt nog att kunna ändra på detta. Tvenne problematiska moment som upplevs dagligen av en stor del av studenterna på den Tekniska Högskolan är bristen av utrymme att parkera sin velociped klockan åtta, samt köerna till microvågsugnssalar – alternativt Golfen för de mindre olyckligt lottade studenterna – strax efter klockan tolv. Lösningarna är lika geniala som de är självklara. Speciella velocipedparkeringar och microvågsugnssalar för studenter vid Sektionen för <strong>Industriell</strong> Ekonomi! Självklart, för att nå uppmärksamheten hos de som faktiskt kan få detta genomfört, krävs en biklausul till förslaget som säger att ett antal bord skall reserveras på Golfen dagligen, samt företräde vid kö. Då många I-are, trots det faktum att de faktiskt är just I-are, lider av ett allmänt känt syndrom som i folkmun betecknas ”student<strong>ekonomi</strong>” och vars symptom bland annat innefattar kapitalbrist, saknas de respektabla fordon som ligger I-are varmt om hjärtat. Ikaros i all ära, men det skära antalet studenter som skulle behöva transportmedel är alltför stort för vår kära trotjänare. Därför skulle ett antal nya fortskaffningsmedel behöva anskaffas. Namnförslag till dessa: Ferrar-I, Maserat-I, Lamborghin-I, och så vidare. Sist, men inte minst, av de förslag som kom så här långt i sållningsprocessen, och det var ack så många förslag som inte kom hela vägen hit, lyder som följer. Matchande laptops till ClubMästeriet (ClubMäseriet?)! Det är inte något som den ofokuserade studenten ser, men för någon som letar efter tätade hål att riva upp och stoppa pengar i är det självklart. Våra kära fadder- och tillika festerister, som gör ett underbart uppdrag och representerar sektionen på bästa sätt skall självklart matcha varandra ned till minsta detalj. Inte bara ska de ha överensstämmande utstyrslar, de ska självfallet även ha enhetliga laptops. Skribenten frågar sig hur sektionens pengar spenderas bäst. Verksamhetsåret 2009 – 2010 hade Sektionen för <strong>Industriell</strong> Ekonomi en omsättning på cirka 1,5 miljoner kronor.
Grow Further. ipikuré 17