Arméns lätta radiostationer under 1900-talet - Försvarets Historiska ...

11
Innan jag lämnar denna apparat till historien vill jag nämna en detalj i konstruktionsarbetet. För
att åstadkomma en så stor förstärkning som möjligt i denna raka mottagare ville jag undersöka
om lågfrekvensförstärkaren kunde förbättras genom bättre anpassning till rörets impedans. Jag
beräknade villkoret, vilket finns att se i det protokoll, som med andra bands in i röda pärmar.
Vid sekundäravstämning till 1000 Hz , där örat har sin största känslighet, och en primärlindning
på endast 10 varv erhölls ökad förstärkning samtidigt med god selektivitet vid denna ton och
därigenom minskad störning av andra frekvenser.
En annan historia är att många år senare igångsattes patentprocesser, där ett amerikanskt patent
gällde samma sak. Huruvida jag var först blev inte undersökt men jag hade nytta av mitt arbete,
när jag deltog som sakkunnig i processen.
Slut citat av Hilding Björklund.
Efter 1936 års försvarsbeslut och den därmed igångsatta upprustningen, kom tillverkningen i
gång på allvar av 1 wattaren. I KATD Dnr 546. 1937-11-22 kan man läsa ut att 283 stationer
tillverkades för infanteriet. Dessa fördelades:
I 1 10 st I 6 13 st I 11V 13 st I 15 13 st I 20 13 st
I 2 8 st I 7 10 st I 11K 8 st I 16 13 st I 21 13 st
I 3 13 st I 8 13 st I 12 13 st I 17 13 st I 22 10 st
I 4 13 st I 9 13 st I 13 13 st I 18 15 st InfSS 4 st
I 5 13 st I 10 13 st I 14 10 st I 19 13 st
Dessa radiostationer tillverkades vid Fälttelegrafkårens Tygverkstäder i Solna. Ytterligare
beställningar gjordes. Hur många totalt och deras fördelning till andra truppslag än infanteriet är
svårt att läsa ut i Krigsarkivets handlingar, men den ursprungliga planen 324 stationer samt
ersättningen för den ej tillverkade stationen för räckvidd 2 km gör att slutsumman blev drygt 400
stationer.
Foto taget av Thomas Hörstedt vid
Armémuseum, Stockholm februari 2007
Fler foton av 1W Br finns på
http://gronradio.sm7dlf.se/1wbr.htm