Arméns lätta radiostationer under 1900-talet - Försvarets Historiska ...

37
krav på god kontakt även efter längre tids förrådsförvarning. Kontaktytorna grovförsilvrades och
hårdpolerades och med lämplig borstkvalitet erhölls god funktionssäkerhet, vilket verifierades
genom långvariga prov.
Tillverkningen överlämnades till firma Uno Särnmark i Göteborg. Samtliga vagnar förseddes
med denna svirvel, som visade sig fungera utan anmärkning.
Man ansåg att anskaffningen av stridsvagnar inte skedde i det snabba tempo som tidsläget krävde.
Man vände sig till Skodafabrikerna i Tjeckoslovakien och man fick firma Jungner i Oskarshamn
att åtaga sig agenturen. Det var en mindre vagn med kulsprutor i tornet. Man fick stuva in radion
på olika ställen i vagnen. Det militära värdet hos dessa vagnar bedömdes nog inte vara
tillfredsställande och vagnserien utgick ur organisationen när andra vagnar kom fram.
De radiostationer, som monterades in i stridsvagnar och fordon var av serien 25 W Sv. Dessa
skilde sig från 10 W endast genom andra rörtyper. Glödströmmen kom från vagnens ackumulator,
som även drev en omformare för anodspänningen. Omformaren var av vibratortyp,
utvecklad och levererad av hissfirman Graham Brothers. Sedermera kunde utländska roterande
omformare anskaffas, vilka nog gav oss mindre bekymmer.
Vid installation av radio i stridsvagnar måste skyddet mot mekaniska påkänningar utformas. Vid
körning på isiga vägar förseddes banden med dubbar som åstadkom kraftiga vibrationer hos
vagnen och även besättningen. Vid träff på vagnen uppstår kraftiga sättningar. Upphängningen av
stationen måste därför skyddas mot sådana påkänningar. Härför användes gummibuffertar som
måste anpassas för denna tvåfaldiga funktion. Ett visst rörelseutrymme måste finnas för
apparatlådan så att denna inte utsätts för slag mot pansarväggen. Dessutom måste finnas en
mekanisk säkring så att lådan inte kastas loss och kan skada besättningen. Ett annat krav är att
gummikvaliteten skulle i det närmaste behålla sin elasticitet i kyla.
Åtskilliga utföranden provades. Vi konsulterade en gummispecialist. Genom skakprov konstaterades
att den värmeutveckling som erhölls vid vibrationsarbetet måste avledas, i annat fall
förstördes gummit. Konstruktiva lättnader erhölls när man skaffat sig tekniken att svetsa ihop
gummi och stål. Ett samspel föreligger mellan buffertarnas skyddsverkan och apparatens egen
hållfasthet mot påkänningar.
Slut citat Hilding Björklund.
I denna radiopersonterrängbil
9111, som tillfördes armén från
1943, installerades 25 W Bl.
Bilen tillhör Militär Fordons
Historiska Föreningen