Arméns lätta radiostationer under 1900-talet - Försvarets Historiska ...

19
Med utgångspunkt från den ramantenn som redan fanns (1 W Br) igångsattes experiment och de
8 stationer som tillverkades gav lyckade räckviddsegenskaper, 5 km. Detta meddelades Kungl
Arméförvaltningen med begäran om tillverkningsuppdrag. Men därom blev intet besked.
Svenska AB Trådlös Telegrafi, SATT, hade hos Arméförvaltningen begärt uppdrag såsom
varande den enda i landet som tillverkade militär radiomateriel och som på grund av Ellabs
arbeten blivit utestängda från armésidan.
Arméförvaltningen ansåg framställningen vara rimlig och hoppades därjämte att en mer avancerad
lösning skulle kunna förväntas.
SATT fick beställningen och därjämte ritningarna på vår ramkonstruktion.
När tiden var inne för prototypen från SATT fick Ellab uppdraget att kontrollera densamma.
Anmärkningar gjordes på rätt många punkter varav den viktigaste var att räckvidden inte på
något sätt kunde innehållas.
SATT arbetade om en del saker men stationerna underkändes bl a för räckviddens skull och den
kraftiga strömförbrukningen. SATT ansåg sig orättvist bedömd och begärde tillsättande av
skiljemän. Som skiljemän antogs professor Pleijel vid Kungl Tekniska Högskolan och kapten
Rudling, artilleriet.
Dagen då räckviddsprovet skulle ske, över den av oss tidigare använda 5 km långa sträckan från
Frösunda till Silverdal på Järvafältet, hade vi ställt upp våra radiostationer och SATT sina i
omedelbar närhet till varandra.
Förbindelsen mellan våra stationer gick med så kraftig ljudstyrka att man inte kunde lägga
hörtelefonen på öronen utan smärta. SATT-förbindelsen var mycket svag så att man med
svårighet kunde höra att tal pågick men inte uppfatta detsamma. Jag lämnade över telefonen till
Pleijel och sa att det här inte är uppfattbart tal. Han lyssnade och sa att han hörde ljud i alla fall.
Skiljemännen godkände stationerna och SATT fick leverera beställningen.
Stationerna levererades och översändes till artilleriets signalskola för vilken kapten Rudling var
chef.
Det dröjde inte många veckor förrän det kom rapporter om klagomål på stationerna bl a att
anodbatterierna tog snabbt slut, räckvidden dålig o s v.
Efter en månads användning på skolan måste kapten Rudling rapportera att stationerna borde
kasseras, det var omöjligt att längre använda dem vid skolan. Stationerna blev också kasserade.
Vi kände precis inte någon skadeglädje över detta resultat, det hade kostat staten mycket pengar.
Vi kände oss i stället rehabiliterade beträffande vårt omdöme om stationerna.
I detta läge fick arméförvaltningen bråttom att beställa stationerna från oss. För att visa oss på
styva linan angav vi en kort leveranstid, vilket orsakade mycket övertid för att rädda den iråkade
situationen för arméförvaltningen.
Det gällde 100 stationer och vi lyckades att hålla leveranstiden. Stationerna blev även bättre än
vad våra prototyper uppvisade.
Slut citat Hilding Björklund.