Arbete, arbetsorganisation och arbetsmarknad ... - Lunds universitet

har varit till men för den konstnärliga utvecklingen: lagen om anställningsskydd
tvingar teatrarna att behålla personal som av olika skäl inte kan, eller av teaterns
konstnärliga ledning inte tillåts, stå på scen. Inom privatteatervärlden har trygghetslagstiftningen
skrivits bort.
Sedan Larsson och Sundbom gjorde sin studie har en del hänt på området.
Arbetslösheten har ökat ytterligare. Många institutionsteatrar har minskat, en del
mycket kraftigt, på den fasta personalen. De flesta fria grupper har mycket få, om
ens några, fast anställda. Allt större del av deras verksamhet sker inom ramen för
tillfälliga projekt där arbetsmarknadsmedel är vanliga. Flera institutionsteatrar
(och även andra kulturinstitutioner) har drabbats av ekonomisk och i vissa fall
kulturpolitisk kris, såsom Dramaten, Operan i Stockholm och Göteborgs
Stadsteater. Riksteaterns tidskrift Entré analyserar i ett antal artiklar krisen vid
Göteborgs Stadsteater och hur andra teatrar har hanterat sin situation (Lewin,
1997a, 1997b). I artiklarna intervjuar Lewin cheferna för fyra institutionsteatrar
av varierande storlek (Borås Stadsteater, Dalateatern, Stockholms Stadsteater,
Folkteatern Gävleborg). Intervjuerna handlar om hur cheferna hanterar arbetsrätt,
publikarbete, konstnärlig frihet och utveckling och kommunal kulturpolitik.
Regissören Ralf Långbacka diskuterar i samma tidskrift huruvida institutionsteatern
går mot sin undergång och ”projektteatern” tar över (Långbacka 1997).
1998 kom Teaterförbundet och Teatrarnas Riksförbund överens dels om avtal för
mer långvariga tidsbegränsade anställningar som inte måste leda till fast anställning,
dels om Teateralliansen som anställer ett antal etablerade skådespelare
och från vilken de tar tjänstledigt när de får ett arbete. Alliansen möjliggör alltså
för dessa skådespelare att säga upp sig från fasta anställningar på olika teatrar
och därmed lämna plats för andra. Alliansen utvärderas för närvarande av
Arbetsmarknadsverket.
Estetiken – kulturella och sociala fält
Den norska antropologen Ellen Aslaksen påpekar att den nordiska kulturpolitiska
forskningen till stora delar tagit sin utgångspunkt i offentliga kulturpolitiska
verkningsmedel och åtgärder och kring effekterna av dessa (Aslaksen 1998).
Forskningen har till stora delar fokuserat på de sociala strukturer som påverkar
konstnärernas arbete. Det finns endast ett fåtal studier kring kultur- och medieverksamma
som intresserar sig för vilka estetiska regler och resurser som
strukturerar deras agerande, men allt fler studier är på väg.
De svenska utbildningssociologerna Donald Broady och Mikael Palme har
tidigare intresserat sig för hur Bourdieus teori om kulturella och sociala fält kan
användas för att förstå bägge dessa strukturer, i första hand i deras studier av
olika högskoleutbildningar (se exempelvis Broady & Palme, 1992). I fokus för
deras intresse står rekryteringsvägar och hur normer reproduceras inom ramen
32