Arbete, arbetsorganisation och arbetsmarknad ... - Lunds universitet

lägre än KLYS’ och SCB:s, i synnerhet Thams och Forsmans utredningar (SOU
1997:183 och SOU 1997:190). I de senare har syftet varit att begränsa arbetsmarknaden
till de ”etablerade”. Men som jag visat finns det två problem med
deras beräkningar. Dels är de godtyckligt utformade och dåligt motiverade, dels
innebär det en risk för en begränsning av arbetsmarknaden till de ”etablerade”.
Det finns av naturliga skäl ingen statistik över antalet personer som identifierar
sig som kultur- och medieverksamma eller som är på väg att bli det. På
kulturområdet kan man anta att det handlar om medlemmar i KLYS’ medlemsorganisationer
samt ytterliggare ett antal personer, exempelvis de som befinner
sig i olika utbildningsprogram på området.
Forskning och utredning om kultur- och medieverksamma
Det finns mycket lite forskning om arbetsmarknaden för kultur- och medieverksamma.
I huvudsak finns data i de statliga utredningarna på området. Det
finns några studier av enskilda grupper, varav en del är intressanta för att de
också analyserar hur arbetsmarknaden fungerar utifrån olika teoretiska perspektiv:
genusordning (Nyberg 1999), utbildning, arbetsrätt mm (Larsson & Sundbom
1991, SOU 1990: 39) och arrangörernas betydelse (Arrangera mera, 1998,
Granström 1995). Vidare finns det två studier av hur de sociala trygghetssystemen
fungerar för kultur- och medieverksamma.
Det mesta av forskningen kring arbetsmarknaden för kultur- och medieverksamma
fokuserar på betydelsen av politiska strukturer. Det finns dock några
intressanta studier som intresserar sig för hur individer och grupper positionerar
sig på kulturens fält utifrån olika habitus, resurser och strategier (Aslaksen 1997,
1998, Björkås 1998, Granath 1997,Gustavsson 1999). Däremot saknas det i stort
sett studier som fokuserar på efterfrågan på kultur- och medieverksammas
prestationer, i synnerhet den privata efterfrågan.
Vidare finns det en del forskning kring hur kulturinstitutioner, grupper och
individer organiserar sitt kultur- och mediearbete. Det finns ett antal teman som
berörs: lärande (Lilliestam 1994, 1995), kulturarbete som livsform (Cederberg
1981, Torkelson 1997), genusrelationer (Skard 1984, Sörensen 1993), beroendet
av den lokala kulturpolitiken (Lindblom 1980, Sanne 1999), förhållandet mellan
institution och projekt (Lyth 1999, Långbacka 1997), hur det konstnärliga
tolkningsarbetet eller iscensättningen går till, (Alvesson & Köping 1993, Köping
1997, Lagercrantz 1995, Lillieholm Johansson 1996, Soila-Wadman 1997),
gruppens egen dynamik (Backéus 1979, Granath 1997, Kallis 1976, Swedner &
Arnman 1974).
Vidare finns ett antal studier av enskilda yrkesgrupper. De mest intressanta rör
bibliotekarier (Almerud 1998, Järv (red) 1991), reklamarbete (Alvesson &
Köping 1993, Roman 1992), cirkusartister (Cederberg 1981), dansare (Cramér
1981), jazzmusiker (Granström 1995), orkestermusiker (Svenska Rikskonserter
66