Arbete, arbetsorganisation och arbetsmarknad ... - Lunds universitet

villigt att vara arbetsledningens ”arbetsmaterial” under förutsättning att dirigenten,
regissören eller koreografen åstadkommer den magiska förvandlingen av
deras arbete till en fantastisk föreställning. Soila-Wadman (1997) kommenterar
också denna underkastelse, och hon uppfattar regissörens arbete som förnedrande
för skådespelarnas eget arbete med att forma rollen.
Forskningen kring kulturarbetets organisering behandlar olika temata:
arbetssätt, demokrati på arbetsplatsen, samarbete och tillit i arbetsprocessen,
finansiering och arrangemang av kulturarbete och relationer mellan konstärlig
ledning, medbestämmande och lokal kulturpolitik. Ofta handlar det om teaterarbete,
kanske för att teatern ofta har anspråk på att spegla samhället. Det handlar
om auktoritära ledare och patriarkala strukturer. Det handlar exempelvis om hur
en teatergrupp navigerar på teaterfältet (Granath 1997). Sundboms studie av
svenska jazzklubbar visar hur musiklyssnandets sociala former är intimt
sammanvävt med musikutövandet och musikernas arbetsmarknad (Sundbom
1997).
Att finansiera kulturarbete handlar om att kryssa mellan kritiker, kulturpolitiska
ambitioner och det som attraherar publiken, på liknande sätt som för
mediearbete. Finansiering har således ett nära samband med val av repertoar och
konstnärligt uttryck. Förutsättningarna för kulturproduktion skiljer sig dock
mellan olika konstformer beroende på publikens sociala sammansättning,
livsform och på graden av institutionalisering och offentligt stöd. Vad som
räknas som publikmässig framgång och svårigheterna att uppnå detta skiljer sig
kraftigt mellan exempelvis film och opera.
Samarbete och tillit i det konstnärliga arbetet beskrivs som centralt för att
åstadkomma det förväntade resultatet, förvandlingen till konst. Det finns ett
mytiskt och romantiskt drag över regissörens, koreografens och dirigentens
arbete (Lagercrantz 1996). Att förstå myter, underförstådda kontrakt och hur och
med vilka medel de upprätthålls inom ramen för repetitionsprocessen är en
central forskningsuppgift.
Många kulturinstitutioner har råkat i ekonomisk kris (och ibland även konstnärlig
kris) under 1990-talet. Flera olika orsaker utpekas: arbetsrätten som
tvingar institutionerna att behålla personal som av konstnärliga skäl inte alltid
kan ges uppdrag, minskade offentliga medel, ökade hyreskostnader, minskat stöd
från den lokala kulturpolitiken mm. Andra orsaker är mer subtila: publiken sviker
(”de dör ifrån oss de djävlarna”) eller annorlunda uttryckt, institutionerna förmår
inte locka ny publik och den gamla minskar i antal och ork. Det finns ett behov
av att finna nya konstnärliga uttryck, nya sociala former för kulturkonsumtion
och en ny samhällsroll. De fasta kostnaderna ökar inom institutionerna och
antalet tillfälliga projekt inom kulturområdet ökar på bekostnad av institutionerna.
Till del är detta en effekt av den tidigare omfattande tillgången till arbetsmarknadspolitiska
medel. Men det handlar också om ett sätt att kringgå stela
63