Sport Extra

More documents

Recommendations

Info

8 W W W . S P O R T P R E S S E N . F I S P O R T P R E SSEN SPECIAL - IDROT T S G A L A N 2012 TE X T & FOTO: MIK A EL HEINRICHS Årets tränare Henrik Dettmann inte rädd att sticka ut hakan ”Debattklimatet i Idrottsfinland kunde vara bättre” Basketen i Finland fick ett välbehövligt lyft av herrlandslagets framgångar i EM i Litauen i höst. Finland tog sig smått sensationellt vidare från gruppspelet och var nionde i den slutliga tabellen trots att man inledde turneringen med två förluster – och vips var mediesynligheten för basketen något helt annat än den brukar vara. Detta trots att matcherna tvsändes på en betalkanal. I själva verket väcktes en liten folkstorm som krävde att också slutspel i basket skulle klassas som sådana evenemang som bör sändas på gratiskanaler. <strong>Sport</strong>journalisterna i Finland röstade fram hockeylandslagets lots Jukka Jalonen till Årets tränare vid Suomen Urheilugaala – här på Idrottsgalan är det basketherrarnas tränare och förbundets träningschef samt tränarutbildare Henrik Dettmann som belönas. Dettmann har under åren blivit känd som en idrottsprofil och -ledare som inte är rädd med att sticka ut hakan och både ha och säga sin åsikt om saker och ting. Han skriver sedan åtta år tillbaka en månatlig kolumn i tidningen Veikkaaja och figurerar varje vecka i YLE Puhe som gäst hos Arto Teronen. Dettmanns respekt för skrivande journalister har ökat under hans tid som regelbunden kolumnist. – Veikkaaja hörde av sig innan fotbolls-EM 2004 och bad mig skriva. Då bad de mig ta upp hur det är möjligt att ett litet land som Lettland kan kvala in till EM-slutspelet. Det var säkert den första kolumnen jag någonsin skrev. För mig är det intellektuellt mycket krävande, eftersom jag aldrig varit en särskilt stark skribent. I skolan var jag mycket bättre på matematik än på modersmålet. Efter att ha fått vara med så här länge har min respekt för skrivande journalister stigit och jag förstår att det kan vara ganska tufft om man varje dag ska presentera nya artiklar. Dettmann kritiserar däremot sportjournalisterna i landet för att vara alltför trångsynta. Enligt honom borde det finnas mera rum för annat än ishockey och fotboll i tidningarnas spalter. – Det är synd att alla dagstidningar i dag koncentrerar sig på någonting och glömmer resten. Idrottens styrka är dess bredd, att det finns lite för alla och att alla kan få lite. Nu dirigerar medierna vilka grenar man får ta del av. YLE var kanske värst av alla på den fronten, då kanalen hade rättigheterna till hockey- VM glömde de bort allt annat. Ett bolag som arbetar med skattemedel behöver inte springa efter den vackraste och rikaste – och nu är de helt på knä. Jag tycker att YLE alltid borde ha visat stora slutspel i alla internationellt stora sporter. Idrottsgalor behövs Dettmann talar för idrottsgalor av olika slag, men poängterar att man ännu bättre än nu borde kunna knyta samman dem med historian som ligger bakom. Då man respekterar sig själv kommer också andra att göra det. – Till exempel Stafettkarnevalen är ett jättebra koncept, de flesta finlandssvenska skoleleverna har varit där och på olympiastadion. Idrottsfolket kunde en gång om året bjudas in på idrottsbal på olympiastadion. Inramningen skall vara värdig för en sådan tillställning. Farligt med åsikter Dettmann är känd för att säga vad han tycker, vilket inte alltid uppfattas som en positiv sak av alla andra. Men han håller fast vid sin stil. – Visst är det farligt att ha en åsikt, det är farligt att skriva i Veikkaaja och farligt att delta i Teronens program. Mest vänner får man om man bugar och bockar åt alla håll hela tiden. Problemet här i Finland är kanske det att det vid en viss tidpunkt alltid bara finns en enda, stark sanning som råder i landet. Säger man något som inte är i linje med det, tar någon illa upp. Då man har en annan åsikt bör man kunna motivera den. Det är synd att det finns så få platser där man både hamnar och får argumentera. Debattklimatet i Finland är dåligt – oftast blir det dåligt för att det inte finns kunnande. Enligt Dettmann finns det många åsikter som aldrig kommer fram, eftersom man hellre tiger än riskerar att bli åsidosatt. – Jag har många kolleger som frågar mig hur jag klarar av det medan de direkt hamnar åt sidan då de säger något ”obekvämt”. Vet inte, kanske beror det på att basketen är en mindre gren i Finland? Ett sådant här klimat existerar inte till exempel i Tyskland, där jag tillbringat en stor del av mitt vuxna liv. Då man verkligen kommer in i hetluften i ett annat samhälle så ger det en oerhört mycket. Vi glömmer alltför ofta bort att man nog tänker ganska annorlunda på annat håll i världen än hos oss här i Norden. Det här med att vara stolt och respektera sig själv beskrivs bra av en sann berättelse från slutet av 1990-talet. Då Dettmann år 1997 tog över det tyska basketlandslaget talade laget aldrig om sig själv som ”Deutschland”. Det var helt enkelt inte tillåtet för den dåvarande generationen att vara fosterländsk. – Då gick vi in för att kalla oss ”Saksa” på finska. Det tog ända fram till 1999 innan en spelare, för övrigt en spelare med den andra föräldern hemma från ett annat land, att ifrågasätta varför vi kallade oss ”Saksa” och inte ”Deutschland”. Då konstaterade jag att jag väntat länge på den här frågan. Efter det blev vi Deutschland och snart dök också den tyska örnen, adlern, igen upp på landslagsuniformen. Det här skedde endast ett decennie tillbaka i tiden. Ett närmare exempel kommer från EM-kvalet. Matcherna mot t.ex. Frankrike och Italien marknadsfördes stort med att stjärnor som Tony Parker och Andrea Bargnani – man sålde 3 300 biljetter per match. Senaste sommar då de avgörande matcherna mot Portugal och Ungern spelades marknadsfördes matcherna med att man skulle komma och se Finland spela och kvala in till EM – man sålde dubbelt fler biljetter. Hur mår den inhemska basketen? – Basketligan mår väl hyfsat, helt som alla andra ligor som vill kalla sig proffsligor i vårt land. Alla kämpar med sina dagliga problem och det är tufft att driva ett lag på den högsta nivån, inte minst i Finland. Kvaliteten på våra matcher är klart bättre än t.ex. i Sverige. Dettmann konstaterar att man från förbundshåll – trots att det säkert finns brister – gjort saker klart bättre de senaste fem åren jämfört med de 25 åren innan det. – En stor missräkning som gjordes var att den internationella delen av basketen nästan dödades helt och hållet då man försökte göra basketen till en nationell sport. Basket är inte boboll. Det var ett otroligt strategiskt fel som har stått oss dyrt. Nu är vi inne på rätt linje och satsar på den internationella biten.
S P O R T P R E SSEN SPECIAL I D R OT T S G A L A N 2012 W W W . S P O R T P R E S S E N . F I 9 Lindfors har nått önskad nivå I <strong>Sport</strong>pressens vinternummer deklarerade Anton Lindfors att han inte längre skulle nöja sig med att hänga kring 30-strecket i världscupen i snowboardcross. Han sade sig ha siktet inställt på åtminstone några placeringar bland de åtta bästa. Och det visade sig vara mer än bara tomt prat. Direkt i säsongens första världscupsdeltävling i schweiziska Veysonnaz i mitten på januari åkte Lindfors in på en fjärde plats, och förbättrade sin bästa VC-notering med elva pinnhål. I följande tävling på samma ort misslyckades 20-åringen, men topplaceringen innan visar att Lindfors är på rätt väg. (JI) För tillfället gäller det att bli bättre framför allt i skolorna, där förutsättningarna att spela basket redan nu är goda. Basketen skall bli stark där den kan vara det. – Klarar vi den biten och jobbar hårt, så kan vi nå en ny nivå och i framtiden kanske till och med ha en fin professionell basketliga med en starkare supporterbas. Det vi behöver för att växa är inte bort av någon annan gren. Ungefär 42 % av finländarna på något vis är med i idrotten. Då står 58 % utanför – och får vi kanske två till fyra procent av den kakan har vi en helt annan sits. Ett stort steg i riktningen att jämna ut försprånget till övriga länder har man tagit i och med grundandet av Helsinki Basketball Academy. Där får de bästa basketspelarna i åldrarna 13– 16 år och 16–19 år träna, gå i skola och spela under goda förutsättningar. Aningen förenklat konstaterar Dettmann att det finns två vägar för basketen att gå framåt i Finland: antingen utbildar man bättre spelare eller flera spelare. – Det är mycket krävande att utveckla dimensionen ”flera spelare”. Det är lätttare att arbeta med det man har än det man inte har. Arbetar man tillräckligt bra med det man har, kan man uppnå trovärdighet och gå vidare därifrån. Med HBA vill vi komma åt det mellanrum som finns mellan den internationella och den nationella nivån. HBA samarbetar med Pohjois-Haagan yhteiskoulu på högstadiesidan och Mäkelänrinteen urheilulukio på gymnasiesidan. De yngre spelar redan nu i en nordeuropeisk liga mot de bästa från Kaunas, Riga, Minsk och Moskva... De möter antingen klubblag eller lag från motsvarande akademier, nästa år spelar också gymnasiet i en liknande talangserie. Akademin har tränare i skolorna som arbetar på heltid med det här och gör upp individuella träningsprogram för ungdomarna. I höst kör en liknande verksamhet i gång i Lahtis och det finns också långt gående planer på att etablera en akademi i Åbo. Tammerfors och Uleåborg kan vara potentiella orter i framtiden. – Vill man ha flera spelare måste den problematiken attackeras på ett annat sätt. Man kan lätt tycka att vi enbart är intresserad av de bästa, men det stämmer nog inte. Däremot tror vi på att om man bygger upp något bra och hjälper de bästa på rätt sätt, kan också alla andra dra nytta av det i det långa loppet. – Basketen är en internationellt sett mycket stor sport. För att få respekt även på hemmaplan krävs det att vi klarar oss internationellt, om vi sedan har 50 000 spelare eller färre spelar en mindre roll i den ekvationen. Vi måste klara oss mot de stora, vilket vi gjort sedan 2008 då vi första gången lyckades vinna mot Serbien. Volleyn har kanske kommit längst på den punkten, men konkurrensen i basket är kanske ännu hårdare. I jämförelse med hur stora grenarna är och hur bra Finland klarat sig ligger vi nog ganska bra till. Däremot skall vi inte ta någonting bort av t.ex. hockeylandslaget, att vara världsbäst i en gren är aldrig lätt trots att grenen globalt sett ännu är ganska liten. En av orsakerna till att basketen inte har lyckats skapa sig ett starkt fotfäste i huvudstadsregionen trots att många försökt genom åren är enligt Dettmann att man helt enkelt förlorat kampen mot infrastrukturen. – Så länge vi spelar i Tölö sporthall kan basketen inte bli stor. Hallen kan inte ta mera än 1 500 åskådare. Vi måste få ut budskapet om att vi har något att erbjuda som är värt att komma och se också för andra än familj och vänner. Men då måste vi också spela i hallar där det ryms mera åskådare. Den här dimensionen har vi inte ännu lyckats sälja in hos sponsorer och kommunala beslutsfattare. Det kan ta 20–30 år, men det är bara att jobba på. Skada spolierar säsongen för skidlöfte Det blir inga tävlingar alls för en av FSS:s mest lovande skidåkare Julia Rask denna vinter. Pargas IF:s storlöfte besväras av en skadad akillessena och efter att diverse behandlingar inte har hjälpt måste 18-åringen nu undvika smärta på senan i sex månader. Även förra säsongen besvärades Rask av en massa skadebekymmer. – Det har kommit skada efter skada, i över ett år nu har det varit allt möjligt. Jag orkar inte ens räkna upp allt. Det är jättejobbigt att se på när andra tävlar, jag skulle kunna gå i vinterdvala och vakna upp igen på våren, säger en nedstämd Rask. (JI) Cuptitlar i handboll till Sjundeå och West Sjundeå IF:s damer och HC Wests herrar korades inte helt oväntat till cupmästare i handboll. Slutturneringen avgjordes på Solvalla i Esbo 21–22 januari. Helsingfors IFK fick ge sig i finalerna på såväl spinn- som svärdsidan men bjöd på hårt motstånd. West vann med uddamålet medan SIF vände ett fyramålsunderläge i halvtid till seger med två bollar. Sjundeå och West toppar också FM-serien i respektive klasser och var fram till utgången av januari obesegrade hemma i Finland denna säsong. (Mata L) OS-guld till Grankulla IFK Skicrossåkaren Niki Lehikoinen tog ett av Finlands två guld i de första olympiska vinterspelen för ungdomar i Innsbruck. GrIFK Alpines 15-åring fick högsta poäng i kvalet och då finalen inhiberades på grund av snöfall tilldelas han guldet. Lehikoinen bor nuförtiden i Schweiz dit familjen flyttade då pappa Petri blev Heikki Kovalainens fysioterapeut. GrIFK hade även en annan OS-deltagare – Olivia Schoultz bästa placering var en 13:e plats i flickornas slalom. Finland fick ihop fem medaljer i Innsbruck. Förutom Lehikoinen vann ishockeypojkarna guld efter ett straffavgörande i finalen mot Ryssland, medan Ilkka Herola i nordisk kombination och Lauri Kivari i freestylehalfpipe tog silver. Den enda flickmedaljen vann Eveliina Viljanen som tillsammans med en ukrainsk pojke och ett ryskt par kom tvåa i en mixednationell lagtävling i konståkning. (JI) Bioteekki Lyko D-plus Stark, 25 µg D3- vitamin och 5 mg lykopen. Bioteekki Teho D-plus Stark, 25 µg D3-vitamin. Prisbelönad! Bioteekki Teho D-droppar Dryg, 10 µg /droppe D3-vitamin. D-vitamin då det är som bäst, vegetabilisk olja främjar absorptionen. Säkra din tillförsel av D- vitamin! Försäljning: Hälso- och naturkostaffärer, -avdelningar och på apotek. Träningsläger i Lappland? – Raitismaja det självklara alternativet Arrangera själv träningsläger eller kom med på våra resor. Raitismaja erbjuder över 50 bäddplatser med helpension (frukost, lunch, middag och kvällsmål) till mycket förmånliga priser. Stora torkrum och vallningsrum. Info om aktuella resor på vår webbplats eller ring och fråga 0400 126 830. FJÄLLGÅRDEN MED FULL SERVICE Bokningar & förfrågningar: 06-3180 900 / 0400 126 830 www.raitismaja.fi
Page 1 and 2: Källa/Lähde:Fonecta B2B IDROTTSGA
Page 3 and 4: www.sportpressen.fi S P O R T P R E
Page 5 and 6: S P O R T P R E SSEN SPECIAL I D R
Page 7: S P O R T P R E SSEN SPECIAL I D R
Page 15 and 16: Mullfjälle bollhall/Pirkkolan pall
Page 17 and 18: K E S Ä 20 0 9 1 7 Svenska Finland
Page 19 and 20: K E S Ä 20 0 9 Skolidrott 1 9 Gymn

Sport Extra

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?