the smile Magazine

VI HAR
BESÖKT
POLKAGRISARNAS
PARADIS
SUGEN PÅ
ATT
PLUGGA
I ETT ANNAT
LAND?
TEMA:
RESOR
DESSUTOM:
* REDAKTIONENS
NYÅRSLÖFTEN
* RESETIPS
* HUR BLIR MAN
AUPAIR?

När telefonsvararen erkänner
”Hej, du har kommit till Matilda Aldsjö,
jag kan tyvärr inte ta ditt samtal just nu,
men prata gärna in något eller skicka ett
sms efter pipet så hör jag av mig så fort
jag bara kan…”
JUST DEN FRASEN som du just läste är
ett väldigt gott exempel på något, inte
bara jag, har spelat in för att rädda mig
när jag inte har tid. Ett sådant fall när
den frasen uttalas av telefonsvararen
är en standardsituation på tillfällen då
man inte har tid. Det är en situation
som är mycket enkel att erkänna att
man har för mycket att göra. Jag ska
erkänna att jag ogillar att säga att jag
inte har tid, det är därför som det tillhör
ovanligheterna att en bekant till mig hör
den ovanstående telefonsvararfrasen.
I DAGENS SAMHÄLLE är det en
självklarhet att man alltid ska vara
tillgänglig och det föredrar jag att
vara. Jag vill att kompisar, kollegor och
samarbetspartners ska ha förtroende
för mig och veta att jag alltid ställer
upp i lägen där de behöver mig.
Ni vet den gyllene regeln: Så som jag
vill att andra ska behandla mig - så ska
jag också behandla dem. Jag vet inte
om vi i dagens samhälle har tagit lite
väl hårt på detta, i vissa hänseenden,
tror i alla fall jag att jag ibland går in
lite väl ”all in” på detta. Jag har inte
tillräckligt många fingrar för att räkna
hur många gånger jag fått uttrycket:
”Men hörredu, du är faktiskt bara
mänska” upptryckt i mitt ansikte. Till det
här årsskiftet har jag därför bestämt mig
att 2014 ska förändras på just denna
punkt. Ibland blir det helt enkelt för
mycket av det goda.
JAG SKA FORTFARANDE ÄGNA
mycket tid åt det som betyder något
men jag ska prioritera mera så att jag
slipper hamna i lägen där andra måste
erkänna inför mig att jag har för mycket
runt omkring mig och inte har tid att
bara umgås med mig själv och de jag
älskar mest. Därför har jag bestämt
mig för att testa en ny vidd med The
SMILE magazine och speciellt mig själv.
2014 blir den stora prövningens år för
mig. Hon som går igång på en bokad
kalender och tio bollar i luften samtidigt
ska trycka på “pause” och fokusera.
DEN HÄR TIDNINGEN har alltid varit
mycket av den jag är och på så vis
varit ett sätt för mig att uppfylla mina
drömmar och det ska den fortsätta vara.
Men just nu vill jag så mycket annat än
att bara skriva och det funkade att ett
tag göra både och men nu har resan
gått för långt att jag bara “gör”. Jag vill
inte att The SMILE magazine ska drivas
med meningen “Jag måste!”. Den ska
vara “made with love”. Nu börjar en ny
resa för happyfacet som älskar ljudet
när landningshjulen fälls upp. Resor är
så mycket mer än bara kritvita stränder,
dubbeldäckare, salt hav, solskyddsfaktor
och annorlunda mattraditioner. Resor
handlar om en själv och resan man gör
i sig själv. Från ett blankt papper till en
bibel. Hela livet är en resa.
MEN SMILIGT BLIR DET den närmaste
framtiden med, för jag är fortfarande
med i matchen och har så många runt
omkring mig som är det med.
2014 ÄR ÅRET då jag ska prioritera det
jag känner för att göra just nu, as we
speak. Jag har fått en otrolig fascination
för TV, att det enda jag tänker på
när jag ser på “Nyhetsmorgon” är
bildproducentens val av kameravinklar.
Jag kan konversera en hel natt om
lönsamma framtida TV-format. Ja, det
är dags att fokusera på detta. NU. Så The
SMILE magazine tar en paus.
OM NI UNDRAR vad jag gör när
telefonsvararen säger ”Var god tala in
ett meddelande efter pipet…” vet ni
det nu. Men tills vi ses på denna sida
igen: På återseende, kära magazine
och läsare. Ni får mig att må bra
och jag älskar att få vara erat “smile”.
MATILDA ALDSJÖ
2

REDAKTIONENS NYÅRSLÖFTEN:
MATILDA ALDSJÖ,
CHEFREDAKTÖR
GABRIELLE WICKSTRÖM,
MARKNADSANSVARIG
BEATRICE CAUSEY,
KRÖNIKÖR
ANNA PERSSON,
LAYOUTANSVARIG
All my brain is saying now
is television! Sant men
åsido, under 2014 Matilda
så ska du prioritera dig själv
och ditt välmående. Ta din
paus - du behöver andrum
för att kunna uppnå större
drömmar!
Att sluta tänka att det behövs
ett nytt år, en ny vecka eller
en ny dag för en nystart eller
förändring. Varje sekund,
varje dag är en ny möjlighet
att ta tag i det där som man
vill, funderar på eller kanske
inte tidigare vågat göra. Så,
vad det än är, vänta inte - just
do it!
Ta tag i mitt drömliv, kort
och väldigt gott!
Att andas. Ge tid åt mig själv
och göra sådant jag själv vill
och inte måsten från andra.
THE SMILE MAGAZINE #6
Utgivningsdatum 20 januari 2014
The SMILE Magazine – Sveriges gladaste magazine. Med
ambitionen att inspirera, motivera och stötta unga tjejer och
killar.
Omslagsmodell Annica Viklund
Fotograf Matilda Aldsjö
Ansvarig utgivare och chefsredaktör
Matilda Aldsjö, 0730 - 68 28 28
matilda@thesmilemagazine.se
Marknadsansvarig
Gabrielle Wickström, gabrielle@thesmilemagazine.se
Layoutansvarig
Anna Persson, anna@thesmilemagazine.se
3

Högt uppe
VEM DRÖMMER INTE SIG BORT I DESSA TIDER PÅ ATT FÅ STIGA OMBORD PÅ ETT FLYG
SOM TAR EN TILL PLAYAN ELLER SHOPPINGPARADISET?
DET HÄR ÄR VÅRA BÄSTA TIPS OM DU ÄR SUGEN PÅ ATT DRA IVÄG MEN INTE VET VAR.
KORT, LÅNGT, WEEKEND, SOLSEMESTER, SHOPPING, MAT, DRYCK, ELLER VARFÖR INTE
EN SISTA MINUTEN TILL EN OKÄND DESTINATION?
“
JAG HAR VARIT I EGYPTEN, SHARM EL
SHEIKH, TRE GÅNGER (!!!!) SÅ DET VORE
FEL ATT INTE TIPSA OM DET PARADISET!”
“
FANTASTISKA PALMA PÅ MALLORCA. ERBJUDER HÄRLIGT
KULTURLIV, VACKER ARKITEKTUR, GRÄNDER ATT FÖRLORA
OCH FÖRÄLSKA SIG I, TAPASBARER MED GUDOMLIG MAT,
LISTAN KAN GÖRAS LÅNG. TIPS: TA EN KAFFE PÅ BAR
BOSCH OCH TITTA PÅ FOLKET SOM PASSERAR FÖRBI.
“LONDON, JAG TROR INTE DET FINNS
NÅGON SOM KAN GÅ SYSSLOLÖS
I DENNA STAD, DET HÄNDER
ALLTID NÅGOT!”
3 SNABBA
BERLINTIPS
* När du besöker Berlin så bör du räkna med att gå en hel del.
Tänk på att ta med bra promenadskor.
* Stressa inte! Se till att ha gott om tid för att hinna uppleva
staden. Man stannar ofta till på vägen och kollar på olika
sevärdheter som finns på gatan.
* Ha kontanter! Berlins gator och torg bjuder på mysiga
marknader där de inte tar kortbetalning.
4

i det blå
“NYA ZEELAND OCH DESS FANTASTISKA LANDSKAP OCH
HIKING. MIN FAVORITSTAD ÄR WANAKA MED UNDERBAR
NATUR OCH BERGSKEDJOR SOM FLÄTAR SIG I FJÄRRAN,
GLACIÄRER OCH ISBLÅA SJÖAR. BRA VANDRINGSLEDER
SOM MAN KAN GÖRA PÅ EGEN HAND.
“
BERLIN ÄR
MIN FAVORIT!”
“LIVERPOOL, MIN
BRITTISKA HEMSTAD,
EN MAGISK HAMNSTAD”
SMILE TIPSAR
DESTINATION: BERLIN
OM DU BEFINNER DIG I en av Europas just nu kanske hetaste
huvudstäder Berlin så får du inte missa att besöka Mauerpark flea
market - paradiset på jorden om man gillar loppisar och marknader.
Här hittar du allt mellan himmel och jord och kan göra grymma
fynd på såväl begagnat som nytt. Extra roligt är att många lokala
hantverkare finns på plats och säljer egenproducerade saker.
Tröttnar du på shoppingen så finns det en mängd olika matstånd
att vraka mellan för att hitta någonting att fylla magen med för att
slå sig ned, titta på allt folk som stömmar förbi och avnjuta den
underbara stämningen som råder. Observera att det lätt springer
iväg ett antal timmar här så se till att ha gott om tid planerat för
besöket.
5

ÄR RÖDVITT
GRÄNNA
ÅRET RUNT
ATT BAKA POLKAGRISAR I GRÄNNA ÄR EN TRADITION SOM STRÄCKER SIG LÅNGT TILLBAKA
I TIDEN. UNDER ÅRET BESÖKER MÅNGA TURISTER DEN SMÅLÄNDSKA STADEN FÖR ATT
BETRAKTA HANTVERKET PÅ NÄRA HÅLL. JULEN ÄR INGET UNDANTAG, DÅ TYCKS DEN
RÖDVITRANDIGA KARAMELLEN VARA MER AKTUELL ÄN NÅGONSIN.
DECEMBERSOLEN SLÅR MOT DE
FUKTIGA KULLERSTENARNA längs
Grännas gågata. Trots att julen står för
dörren lyser snön med sin frånvaro och
termometern visar plusgrader. Inne
på Grenna polkagriskokeri är dock
stämningen helt annorlunda. Fönstren
längs det gula gamla trähuset är
dekorerade med glittriga julkulor och
rödvitrandiga polkagriskäppar. Doften
av sötsaker når näsborrarna samtidigt
som trädörren slås igen bakom ryggen
med en dov smäll. Trägolvet knarrar
under vinterkängorna medan blicken
vandrar runt i butiken som snabbt för
tankar till Astrid Lindgrens berättelse
om Kajsa Kavat. Bakom dem gamla
trädisken fylld med knäckklubbor,
skymtas kokeriets marknadsansvariga
Linnea von Hoffsten med sitt blonda
hår uppsatt en busig knut. Med ett glatt
leende visar hon vidare in på sitt kontor.
FORTSÄTTER ATT VÄXA
Inne på det trånga kontoret som är
belamrat med pärmar och böcker
berättar Linnea om företagets
tjugofemåriga historia. Hur det gått
från familjemedlem till familjemedlem
och hur hon som den nuvarande
ägarens dotter är uppvuxen bland
polkagrisar och karameller.
I DAG ARBETAR SEX PERSONER på
kokeriet i Gränna. På sommaren när
företaget har som allra mest att göra,
femdubblas antalet och arbetstempot
ökar ordentligt. Under en lagom varm
sommardag har kokeriet nästan tusen
besökare som trängs i den lilla butiken.
JULEN ÄR OCKSÅ EN POSITIV
HÖGTID för kokeriet som tack vare sina
två butiker på Lisebergs julmarknad
håller försäljningen levande även
6

under årets mörkaste månad.
— Polkagrisar är väldigt tacksamma att
sälja eftersom nästan alla har en relation
till dem samtidigt som det bygger på
en lång historia som vi försöker hjälpa
till att berätta, säger Linnea samtidigt
som hon pekar på en tavla ute i butiken.
HISTORIEN LEVER KVAR
Den stora tavlan med guldram är placerad
i mitten av butiken och föreställer
ett svartvitt fotografi av en kvinna
— Detta är Amelia Eriksson och det var
hon som bakade världens allra första
polkagris här i Gränna, förklarar Linnea
och pekar mot den mörkhåriga kvinnan
på fotografiet.
AMELIA VAR EN HEMLIGHETSFULL
DAM och ingen vet säkert hur hon kom
på idén att göra polkagrisar. Allt man
vet är att hennes man dog och att hon
blev ensamstående med sin dotter.
Samma år, 1859, sökte hon tillstånd hos
stadens borgmästare att få öppna ett
bageri där hon kunde sälja bland annat
bröllopskonfektyr. Efter detta blev det
vanligt för många hemmafruar att baka
egna polkagrisar hemma i sina kök som
de sedan kunde sälja på stadens torg.
— Det var även många yngre som hade
det som ett extraknäck. Att de gick längs
med gågatan och sålde direkt ur sina
korgar, förklara Linnea medan hennes
blick vandrar mot en träkorg fylld med
knäck som står i ett av butikens fönster.
Trots att gatuförsäljningen senare
blev förbjuden har traditionen
om polkagrisar levt kvar i den lilla
småländska staden och i dag finns
här hela 15 stycken polkagrisbutiker.
Något som lockar många turister,
speciellt under sommarmånaderna.
— Vädret spelar roll. När det är en bra
sommar väljer folk att turista i Sverige
men dock får det inte vara för varmt, då
väljer många att ligga på stranden. När
det är runt 20 grader är det perfekt att
gå på stan och köpa polkagrisar, säger
Linnea.
DE FLESTA BESÖKARNA tycker
det är roligt att få vara med och
titta när polkagrisarna tillverkas.
Många butiker har därför valt att
ha sin tillverkning parallellt med
försäljningen så att besökarna lätt
ska kunna ta del av det hantverk
som tillverkningen kräver. Grenna
polkagriskokeri är inget undantag.
Längs butikens ena vägg vetter ett långt
glasfönster rätt in till polkabageriet.
ETT SNABBT HANTVERK
FÖR DEN FINGERFÄRDIGA
Fredrik Roman har arbetat som
polkagrisbagare i fem år och trivs
bra med alla besökare som dagligen
tittar in genom den stora glasrutan
— Den första sommaren var jag
ganska nervös men nu glömmer jag
bort att de står där. Det är så naturligt,
säger han medan han tömmer en
påse socker i en av de stora varma
kastrullerna inne i bageriet. För att
göra den perfekta polkagrisen behövs
förutom socker även vatten och ättika.
Tillsammans kokar ingredienserna upp
till 150 grader innan massan töms ut
på ett kylbord, där den sedan färgsätts
och smaksätts med pepparmint.
Från att massan har kokat upp har
bagaren ungefär tio minuter på sig
att arbeta ut degen innan den stelnar.
— Vad många inte vet är att degen
faktiskt är ljusbrun från början. Det
är först när man börjar arbeta med
degen och får luft i den som den blir vit,
förklarar Linnea som även hon kan den
ädla konsten att baka polkagrisar.
DET ALLRA SVÅRASTE MED
TILLVERKNINGEN AV POLKAGRISAR är
att rulla så att de blir jämna. Det gäller
att vara lätt på handen och att inte
arbeta för långsamt. Att klippa grisarna
i jämnstora storlekar är också något
som kan vara svårt för nybörjaren.
Trots att tillväxten av polkagrisar har
ökat kraftigt sedan Amalias tid så är
tillverkningssättet nästintill identiskt.
Hantverket är detsamma och så även
kvalitén. Den enda skillnaden är att
man i dag använder sig av gasspisar
istället för dåtidens vedspisar. Linnea
menar att alla i dag har möjlighet att
blir polkagrisbagare om intresset finns.
— Man får börja med att gå som
lärling och det tar ungefär ett
år innan man är fullärd bagare
och kan hantverket ordentligt.
POPULÄRT
TURISTMÅL
I den lilla butiken på Brahegatan
fortsätter kunderna att strömma
in denna fredagseftermiddag.
Många köper polkagriskäppar
och klubbor inför julen och de blir
vackert inslagna med färgglada
snören. Linnea tror att polkagrisens
popularitet ligger i att det är något
som alla gillar, såväl barn som vuxna.
“DET FINNS VÄL INTE MÅNGA
SOM INTE GILLAR GODIS?”
7

— Det finns väl inte många som inte gillar godis?
säger hon medan hon rättar till några klubbor
som är på väg att åka ur sitt träställ inne i butiken.
För några år sedan blev Gränna utsedd till Sveriges
tredje största turistmål, något Linnea tror inte
enbart beror på den rödvitrandiga godsaken
— Vi får inte glömma bort att Gränna är en otroligt vacker
stad beläget precis vid Vätterns strand med en vy ut över
Visingsö. Men självklart skulle turismen avta kraftigt om
polkagrisen en dag plötsligt försvann.
PÅ GRENNA POLKAGRISKOKERI tar man tillvara
på turismen genom att under sommarhalvåret
anordna guidade turer i butiken, där besökarna
får en inblick i verksamheten och historien.
— Det är många som frågar vart vi gömmer maskinen.
De flesta tror inte på att vi göra allting för hand.
Linnea tror polkagrisindustrin kommer fortsätta att vara
stark även i framtiden. Hon ser inget tappat intresse
för Grännas godsaker samtidigt som det självklart
alltid finns saker att jobba på. Det senaste tillskottet i
försäljningen är glass, som kokeriet började sälja i somras.
— Det går alltid att utveckla smaker och liknande men
polkagrisen i sig är dock ganska låst i sin form och
storlek. Men man vill även behålla traditionen och då
går det ju inte att ändra för mycket, påpekar Linnea
och blickar mot den svartvita tavlan med Amelia.
Och visst lever traditionen kvar i den lilla butiken på
Brahegatan, där man har valt att bevara den gamla stilen.
Klubbor, käppar och karameller är utplacerade i gamla
trälådor som är staplade på varandra. Intill dörren står en
gammal koffert fylld med chokladtomtar och praliner. I
bakgrunden hörs glada skratt från arbetarna i bageriet
medan nybakta polkagrisar paketeras i vaxat rosa papper.
En doft av nygräddad polka hinner sipprar ut i den friska
decemberluften innan trädörren till Grenna polkagriskokeri
återigen slår igen med en smäll. Solen kastar dagens sista
strålar över staden och ännu har ingen snö hunnit falla över
marken. Om det blir en vit jul i Gränna återstår att se, men
traditionen om den vitrödrandiga karamellen kommer nog
alltid leva kvar i den småländska staden vid Vätterns strand.
TEXT OCH FOTO: KLARA CARLSSON
8

PATRIK TIPSAR:
För att vara helt uppriktigt är det svårt att sätta
ord på Berlin. En stad full med hopp efter andra
världskriget. Berlin går i kulturens tecken. En
fantastisk stad att besöka som kultur- och
historieresmål men också för en avslappnad
semester full med shopping.
BERLIN ÄR EN STAD SOM MÅSTE upplevas och
är svår att beskriva. Några resmål som är ett
måste när du besöker Berlin är det fantastiska
köpcentret Alexa vid Alexanderplatz.
Köpcentret har 180 affärer och 17 resturanger
och har sammanlagt fem plan. Under tiden
du är vid Alexanderplatz bör du också besöka
Fernsehturm, även känt som TV-tornet. Du ser
Berlin från en höjd på 203 meter upp i luften
UNDER DITT BESÖK I Berlin måste du besöka
avenyn Unter den Liden. Avenyn används
ofta som en av stadens olika paradgator och
kopplas samman med torget Brandenburger
Tor. Avenyn är ett livfullt storstadsområde med
affärer och restauranger.
PATRIK GREN
GÖR:
JOURNALIST
BLOGGAR PÅ:
PATRIKGREN.COM
Artministra.net är en svensk agent för
endast ett fåtal personer. Artministra
sätter högt värde i den personliga
kontakten, punktlighet - att leverera
med hög kvalitet. Agent Linda Luco
har över 20 års erfarenhet av bokning,
administration och försäljning. Genom
att arbeta med Artministra.net kan du
lita på att jobbet blir ordentligt gjort.
ETT
GLITTRIGARE
2014
inför det år som vi nu står framför. 2014. Precis som vid varje års
början, känns det som om det nya året kommer bli så mycket
mer, så mycket viktigare och så mycket bättre än de tidigare
åren. Denna utgångspunkt, tror jag, är viktig för att vi ska kunna
släppa taget om saker, blicka framåt och faktiskt sätta punkt för
det som varit.
Ingen kommer glömma 2014. Det råder fullständigt tumult
i Sverige, Europa och resten av omvärlden, och i året som
väntar kommer vi tvingas utstå tragedi, kaos och elände.
Valåret inleds i Sverige, och debatten kring skola såväl som
främlingsfientlighet har aldrig varit starkare. Det finns så oerhört
mycket skit i Sverige just nu, så mycket påtagligt hat som jag
bara vill utrota helt och hållet. Jag hoppas, men tvivlar på, att
Sverige kommer inse att den enda vägen till ett bättre samhälle
är genom att acceptera människors olikheter i såväl sexuell
läggning, etnicitet och bakgrund som i alla människors rätt till
yttrandefriheten. Här ligger ett stort problem, yttrandefriheten
och diskriminering av andra människor sammanfaller, vilket
gör att folk runtom i landet tror att det är helt acceptabelt att
kränka andra människor, med hänvisning till yttrandefriheten.
Jag hoppas att vi under 2014 lär oss tygla det är, att vi börjar
förstå vad som helt enkelt är okej. Framförallt hoppas jag på att
de starka konstraster som idag håller människor isär, kan börja
suddas ut. Utan den framgången kommer vi aldrig bli av med
den världsbild som många idag besitter.
Ni kanske tycker att jag är naiv. Dessa saker jag talar för, kommer
aldrig kunna redas ut helt och hållet. Främlingsfientlighet och
orättvisor kommer alltid förekomma, men det betyder inte att
vi skall sluta stå upp för de saker vi tror på. Om vi lägger ned
kampen för det som är viktigt, vad är i så fall betydelsefullt?
Vad det än gäller, måste vi kämpa för det vi tror på. Jag tror
på alla människors rätt till att vara den de vill vara och säga
det de vill säga och i det acceptera alla människors individuella
rättigheter. Utan denna tro, skulle jag inte vara bättre än de som
kämpar för det motsatta.
”Låt 2014 bli året som vi levde, älskade och glittrade mer än
någonsin”, detta kan appliceras på samtliga utsikter om vad
som komma skall. Var och en av oss måste leva nu, göra det
yttersta av vad vi kan och vilka vi är och uppskatta det liv vi
har. Vi måste älska varandra, det här en bro till jämlikhet,
medmänsklighet och antirasism kan börja byggas. Låta alla
glittra så mycket som de bara kan, oavsett bakgrund, etnicitet,
sexuell läggning, inkomst eller någonting annat. Dessa tre ord;
”leva, älska och glittra”, kan sammanfatta vad vi bör göra för att
2014 skall bli ett år där vi i slutet ändå kan se med viss stolthet
på vad vi åstadkommit.
LISA SVENHARD
9

MUSIKEN
ÄR HANS
ALLT
ATT STÖTA PÅ DEN
HÄR NORDISKA KILLEN
UTAN EN GITARR ÄR
OMÖJLIGT OM MAN
SKA TRO VAD HANS
FAMILJ SÄGER. VAD SOM
ÄN HÄNDER KOMMER
MUSIKEN ALLTID VARA
ONNIS GREJ.
Han kallar sig Sermon and the Mountain när han tar
plats på scen men hans vanliga namn är Onni Kauppinen
och han är sedan barnsben en musikant. Passionen till
musiken har funnits i denna finska kille hjärta sedan den
dagen han lärde sig att prata.
— Min mamma och min äldre bror säger alltid lite retsamt
att jag har alltid har spelat musik, mitt första framträdande
var med skolbandet när jag var femton år men då var jag
bara gitarrist, säger han och skrattar.
EN STOR OCH LÅNG KILLE med fantastisk röst, det
är sådana kommentarer som Onni brukar få efter ett
uppträdande. Publiken är oftast chockade, fast på ett positivt
sätt, efter ett gig med honom. Folk säger att har en röst som
är skön att lyssna till. Låtarna är baserade på hans egna
liv och blir till hemma i hans vardagsrum i Joensuu i östra
Finland vid tillfällen då han endast har sällskap av en gitarr
och en dator. Det är så hans bästa sånger skapas påpekar
han under samtalet.
— Jag skulle aldrig bara kunna skriva låtarna och låta någon
annan framföra dem, dels för att mina låtar väldigt mycket
är som min dagbok skulle det vara som att lägga mina
ord i någon annans mun, musiken är mitt liv, menar han.
I dag är han en typisk singer/ songwriter men Onni började
bakom instrumenten. Först var det gitarr sedan testade han
på klarinett och i dag har gitarren hans röst i sällskap. 2010
insåg han att sången hade en plats i hans musik och sedan
dess har Onni varit ute i Europa och bjudit på sin största
passion, musiken. Bland annat har Tyskland fått njuta av
hans egenskrivna melodier.
TILL DET HÄR NYA ÅRET blir det mer framträdanden, faktum
är att redan nu finns Helsingfors, Turku och Nederländerna
inplanerat på Onnis turnéplan och mer hoppas han på att
det blir vid sidan av sina påbörjade högskolestudier förstås.
— Mitt val att studera på universitet är ingen direkt backupplan
om musiken inte skulle funka, att jag pluggar till
ljudtekniker är för att det också är något som jag vill arbeta
och det är en väldigt stor fördel för mig som musiker att vi
har en studio på campus, men jag drömmer nog ändå mest
om att få försörja mig på musiken, men så länge som jag får
spela, skriva och sjunga, vilken nivå det än är på så är jag
glad, påpekar Onni charmigt.
I DAG FINNS DET VÄLDIGT MÅNGA BAND och artister som
vill spela och det gör det svårt att få spelningar men det är
inte en anledning för killen bakom Sermon and the Mountain
att lägga ner. Onni tar en dag i taget och kommer släppa
sitt första album i mars. På den samlingen kommer både
nyskrivna låtar som han aldrig spelat finnas samtidigt som
hans mest spelade låtar finns där med men med en ny touch.
— Jag vill att även de som hört mig tidigare
ska få en ny upplevelse, allas öron ska
tillfredsställas, utbrister han glädjande.
TEXT: MATILDA ALDSJÖ
FOTO: NINA VILLMAN
10

JESSICA BERÄTTAR: FIMPA ELLER INTE?
SKA DU SLUTA RÖKA ELLER PÅBÖRJA EN RESA SOM ÄR ETT
KRIG? DU SOM RÖKARE, OCH ALLA ANDRA FÖR DEN DELEN,
HAR JU HÖRT AV FÖRÄLDRAR OCH ANDRA UTONSTÅENDE
ATT DET ÄR NÄST INTILL EN OMÖJLIG UPPGIFT ATT BLI
AV MED CIGARETTEN. DET ÄR BARA NÅGRA FÅ SOM HAR
LYCKATS. EN AV TJUGO LYCKAS SLUTA RÖKA PÅ EGEN
HAND. DET ÄR ALLTSÅ INTE BARA ATT SLUTA RÖKA DET
HANDLAR OM. MAN BÖRJAR ETT KRIG OCH EN AV TJUGO
VINNER DET.
JAG HAR SLUTAT RÖKA. Jag rökte i tre år och sen bara
slutade. Jag tror inte på att man ska trappa ner eller börja
med nikotintabletter. Att trappa ner är en ursäkt till att få
röka lite längre och nikotintabletter är ett annat beroende
du måste ha. Det anser jag och därför slutade jag tvärt. Sista
kvällen jag rökte så satt jag på min altan med två paket och
kedjerökte med en kompis fram till tolvslaget, för jag visste
att det var den sista cigaretten jag skulle ta i hela mitt liv.
Jag började röka på samma sätt som alla andra tror jag. Det
skedde när jag var tillsammans med min första pojkvän och
började feströka. Sen gick det över till att jag tog ännu en
cigarett dagen efter festen och sen var man fast. I tre år var
ciggen min vän och ovän. Den var alltid där och tröstade när
man var ledsen, den var alltid där när man hade matkoma
och behövde bara ta det lugnt ett tag, den var alltid där när
man hade rast i skolan eller på jobbet. De var en tröst man
alltid kunde lita på. Den orsakade dock att jag inte orkade
springa till bussen, att jag inte kunde gå upp på morgonen
utan att första tanken var “morgoncigg”, att jag inte kunde
stanna inne en hel dag när det spöregnade eller var -25
grader kallt. Men när man är ung som jag, 18 år, så behöver
man inte bry sig så mycket om vad man stoppar i sin kropp.
Du kan äta snabbmat, dricka mycket alkohol, röka och man
behöver inte träna så mycket för att klara sig. Min kropp
kan ta en del skit just nu och fixa det rätt bra ändå. Så jag
hade ingen anledning eller movitvation under dessa tre år
att sluta. Visst, mamma och pappa skulle bli arga om de fick
reda på det, men jag höll det bara hemligt. Är det många
som kan känna igen sig i det jag skriver? Det vet jag. När jag
fyllde 18 år i mars berättade jag för mina föräldrar. Jag kan
säga att de ni alla minderåriga rökare tror kommer hända
ifall era föräldrar får reda på det, stämmer tyvärr. Mamma
blev väldigt besviken, för hon är rökare själv så hon vet att
det enbart är dumt. Hon grät och skrek och kunde inte förstå
att jag hade gjort samma misstag som henne. Pappa var
lite lugnare. Han bestämde att han inte skulle sponsra mig
med pengar under månaderna. Såklart vande de sig både
vid tanken och verkligheten. Jag kunde till och med stå och
röka med mamma efter ett tag. Jag hade dröm-scenariot, i
det där läget hade jag verkligen ingen anledning till att sluta,
eller hur? Jag är ung, har jobb och föräldrarna vet. Pappa
försökte få mig att sluta genom att säga “snälla”. Men jag
visste att utan motivationen skulle det aldrig gå. Jag kunde
inte påbörja ett krig utan att vilja vinna det.
NU ÄR DET ungefär 5 månader sedan åkte min mamma
in på sjukhus för att hon inte kunde andas. Hon fick ingen
luft när hon tog in andetag så hon kunde inte röra sig utan
att bli yr. När hon låg inne på sjukhuset fick hon diagnosen
“dåligt syreupptag och på väg att få sjukdommen kol”. Det
var inte så kul att få reda på att ens mamma kommer att dö
om hon fortsätter röka. Det fick mig, som aldrig hade haft en
anledning innan, att tänka om. Jag tänkte att jag vill att mina
barn ska ha en mormor, och då kom jag på att mina barnbarn
vill nog också ha en mormor… Så i stöd för mamma som har
rökt i 30 år, och i egoistiska tankar att jag vill ha min mamma,
så hittade jag motivationen till att sluta röka. Jag har nu varit
rökfri i 5 månader ungefär och inte fuskat en ända gång! Jag
gav mig in i kriget och jag håller på att vinna. Jag anser att
om du har varit rökare någon gång och slutar så kommer du
inte vinna detta krig fören du dör. För det här är ett krig som
fortsätter hela ditt liv. Men jag är på god väg att vinna det
här. Resan till vinsten är lång och jobbig, men det är värt det
tro mig.
JESSICA PALM
11

JOHANNA
HAR PLUGGAT
I AUSTRALIEN
DEN HÄR TJEJEN ÄR EN RIKTIG ”SUCKER” FÖR
SVERIGE MEN RESOR ÄR NÅGOT AV DET BÄSTA
HON VET. DET FINNS INGET, ENLIGT HENNE, SOM
ÄR LIKA LÄRORIKT SOM ATT FÅ FLYGA IVÄG OCH
LANDA I ETT FRÄMMANDE, NYTT LAND. DÄRFÖR
TAR HON ALLA CHANSER TILL DET.
CITATET ”LIVET BÖRJAR I SLUTET AV DIN KOMFORTZON”
står hemma i 22-åriga Johanna Ekmans lägenhet. Det är
ett citat som hon bär med sig och peppas av varje dag.
För bara några veckor sedan kom denna Stockholmstjej
tillbaka till Sverige efter sin utomlandstermin i Austrailen,
en termin hon aldrig kommer glömma och en termin där vi
verkligen kan tala om att kasta sig ut och pröva sina vingar.
— När jag tänker tillbaka på min termin som utbytesstudent
där blir jag alldeles bubblande lycklig, dock känns det som
en annan tid av livet nu när jag är på svensk mark igen och
inte sådär nyligen som den varit, berättar Johanna spralligt.
För henne har utomlandsstudier varit en självklarhet.
Tanken på att få kombinera resande med studier är som en
riktig fet ”high five” och det är inte första gången som hon
varit på resande fot ute i världen. Innan Johanna riktigt
bestämde sig för att bege sig till Perth och Australien
gjorde hon research. Att besöka just den kontinenten
har länge varit ett måste på hennes bucketlist, även
utanför studierna. När hon sedan blev antagen till Curtin
University i Perth kändes valet bara mer givet för henne.
— I dag är jag glad för att jag just kom till Perth, den staden
ligger långt isolerat från andra storstäder. Jag tror att jag
som vanlig backpacker inte hade åkt till den sidan eftersom
staden är så ensam, men den staden är helt klart värt ett
besök, menar Johanna.
RESOR HAR ALLTID VARIT EN STOR GREJ för Johanna,
efter studenten 2010 jobbade hon mycket i Sverige för
att sedan periodvis kunna resa. Hon har också jobbat
utomlands, fram för allt på Mallorca. Ett av hennes
favoritländer på jorden är Peru, där hon arbetat med barns
rättigheter i Cusco’s slumområden. En av hennes stora
passioner i livet. Efter några säsonger på Mallorca som
servitris sökte den äventyrslystna stockholmstjejen efter
ny kunskap och nya erfarenheter. 2011 flyttade Johanna
ner till Vätterns sydpunkt, Jönköping, och påbörjade där
sina globala studier på programmet Internationellt arbete.
— Jag valde faktiskt Högskolan i Jönköping av
anledningen till utbyte världen över, säger hon och ler.
Under ett kvartal i Australien fylldes Johannas liv allt från
morgonsurfing på stranden till eftermiddagar surplandes på
campus bästa kaffe, biljardturneringar till svettiga träningspass
i det gemensamma studentutrymmet, koalor på zoo till vilda
kängurus utanför lägenhetsfönstret, sömnlösa studienätter
till sömnlösa partynätter och en väldans massa BBQ’s.
— BBQ är Australiernas absoluta favoritsyssla, dem gör det
hela tiden, poängterar hon och skrattar.
AUSTRALIEN ÄR ANNORLUNDA och har utvecklat
Johanna på många sätt. Det som motiverade henne att
åka dit var att få nya insikter, lärdomar och fram för allt
den internationella erfarenheten. Såhär i efterhand kan
hon verkligen se utvecklingen hon har gått igenom.
Allt från studiesätt till att bli mer öppen som människa.
— Man växer mycket som människa genom att våga studera
på ett främmande språk, genom att lära sig annorlunda
studietekniker, men framförallt växer man genom att lära
känna människor från olika nationaliteter och kulturer
och att knyta kontakt med dem, förklarar Johanna klokt.
Att bege sig ut i världen kan kännas skrämmande, nervöst
och läskigt men att känna så är man inte ensam om. Men när
man väl vågar trotsa denna rädsla och kasta sig ur normen,
lösa problem i ett land som inte funkar som hemma gör att
man lär känna sig själv ur ett nytt perspektiv.
NU ÄR HON ÅTERIGEN ÄR PÅ SVENSKA BREDDGRADER
inser hon hur mycket hon skulle vilja att vi svenskar lärde oss
av Australiens kultur. Speciellt deras medmänsklighet och
artighet. På bussen bemöter man varandra med ett ”you first
darling”, ger ett leende trots att man råkar gå in i varandra i
mataffären och startar upp en konversation på bussresan med
en främling. I Australien har man inte bråttom och i deras ögon
är det nästan så att det står ”no worries” för saker löser sig alltid.
— Jag ser egentligen ingen anledning till att inte studera
utomlands, det är bara fördelar, när du vet var du vill åka,
vilket land du vill upptäcka, gör det, vare sig det är för
studiesyfte eller för bara resandets skull, det ger en ökad
interkulturell förståelse som man bara kan ha nytta av i livet,
säger hon med ögon som tindrar.
TEXT: MATILDA ALDSJÖ
FOTON: PRIVAT
12

“
JAG TROR ATT JAG SOM
VANLIG BACKPACKER
INTE HADE ÅKT TILL DEN
HÄR SIDAN EFTERSOM
STADEN ÄR SÅ ENSAM,
MEN DEN STADEN ÄR
HELT KLART VÄRT ETT
BESÖK...”
13

DRÖMMEN OM
NEW YORK
”New York, vi ska ses i höst”, så lyder bildtexten till en bild jag
la upp på Instagram för 10 månader sedan. Mycket har hänt i
mitt liv sedan jag lade upp bilden men min resa till New York
har inte blivit av. Jag kan inte riktigt sätta fingret på varför
men av någon konstig anledning har jag alltid haft ett begär
efter just den staden. Trots mitt begär så har resan ändå inte
blivit av och jag kan inte sluta att undrar varför.
Vissa människor älskar att resa medan andra föredrar att
stanna hemma. Att ge sig ut och resa innebär osäkerhet.
Man lämnar tryggheten bakom sig och tvingas uppleva
utmaningar som man annars inte stöter på. Trots att jag själv
anser mig vara en person som älskar utmaningar, i alla fall
på hemmaplan, är jag ändå ingen resemänniska. Inom min
utbildning till civilekonom erbjuds man att under femte termin
studera utomlands. Skolan löser det mesta och det handlar
egentligen bara om att bestämma sig för att åka. Enklare sätt
att uppleva ett annat land finns egentligen inte. Jag skulle
uppskatta att 80% av alla mina vänner stack iväg, många med
motiveringen ”att alla gör det ju.” Jag, jag stannade hemma.
Oavsett det enkla upplägget och skolans stöd kände jag
helt enkelt inte behovet av att sticka iväg. Att använda
argumentet ”att alla andra gör det ju” är inget jag kan stå
för. Om jag ska resa iväg ska det vara för att jag själv vill.
Inte för att leva någon annans dröm. Men så kommer vi då
tillbaka till New York, staden jag vill besöka men ändå inte
gjort. När jag tänker på det fascineras jag över mig själv. Vad
är det egentligen som håller mig tillbaka? Har jag byggt upp
så pass stora förväntningar på ”the big apple” att jag är rädd
för att bli besviken? Är målet med att besöka staden bara en
illusion i mitt huvud för att få mig att må bra. För att ge mig
något att luta mig tillbaka på när alla andra pratar om sina
resmål? Just nu har jag inga svar. Det enda jag vet är att jag
vill dit och uppleva staden ut ifrån mina egna drömmar och
mål.
Många reser bara för resandets skull och det passar för
vissa. Det är ju faktiskt så att oavsett vart, när eller varför du
reser kommer du uppleva nya saker, få nya erfarenheter som
gör att du växer som person. Själv vill jag känna ett begär,
ha ett mål med min resa och kanske är det vad som saknas
med New York. Jag intalar mig själv att staden en dag ska bli
mitt hem, mitt centrum i livet. Men jag har inte ens varit där.
Kanske har jag för stora krav på resor i allmänhet? Kanske är
det bäst att bara resa för resandets skull? Kanske bygger mitt
begär till staden upp ett hinder som egentligen inte finns?
Jag vet att resor i framtiden kommer att vara en stor del av
mitt liv. Att ett av mina många stopp kommer att vara just
New York. Om staden sen blir centrum i mitt liv låter jag vara
osagt men jag ska i alla fall ta mig dit och ge den en ärlig
chans! För vad vet jag, man kan inte bedöma en resa för än
den är gjord!
MARTIN ANDERSSON
SÅHÄR EFTER NYÅR SÅ KAN DET VARA
ROLIGT ATT STARTA 2014 MED ATT TESTA NYA
SORTERS EFTERRÄTTER OCH NÅGONTING
JAG DEFINITIVT TÄNKER TESTA PÅ ÄR EN
STRACCIATELLAMOUSSE.
Detta är ett italienskt recept på en god och enkel
dessert, med grädde, kesella och hackad choklad
(valfri chokladsort efter eget önskemål).
4-6 små portioner
INGREDIENSER:
100 g mörk choklad
2 dl vispgrädde
250 g kvarg 10%
1 dl florsocker
1 tsk vaniljsocker
Utrustning du behöver:
elvisp
portionsglas
ett glatt humör ;-)
GÖR SÅ HÄR:
STRACCIATELLA
MOUSSE
1. Använd en vass kniv för att hacka chokladen
och vispa grädden så att den blir lagom tjock
2. Kesellan, florsockret, vaniljsockret och ca hälften
av chokladen ska blandas ihop - ett tips är att
använda elvispen på lägsta hastigheten!
3. Den nu vispade grädden från början av receptet
ska blandas samman till en fluffig och fin smet, du
kan här fortsätta att använda elvispen på samma
låga hastighet (disk emellan ej nödvändigt).
4. Smeten ska nu blandas ihop med den vispade
grädden och fördelas i portionsglas. Resten av
chokladen strös på som topping.
5. Låt stå i kylskåpet i minst 30 minuter före
servering av denna smaskiga efterrätt!
BEATRICE CAUSEY
RECEPT: RECEPTEN.NU
14

HON ÄR AU PAIR I FRANKRIKE
NÄR TOVE GANNHOLM FRÅN
LINKÖPING HADE TAGIT
STUDENTEN KÄNDE HON ATT
DET VAR BÄST ATT TA TAG I
JOBBSITUATIONEN. HON VISSTE
ATT DET SKULLE BLI SVÅRT ATT
HITTA JOBB I SVERIGE OCH EFTER
ETT TIPS PÅ AU PAIR- JOBB FRÅN
EN KOMPIS BESTÄMDE HON SIG
FÖR ATT SÖKA. HON SPENDERADE
MER TID MED ATT SKRIVA BREV
TILL VÄRDFAMILJER ÄN ATT
FORMULERA MENINGARNA TILL
SITT FRANSKA PROJEKTARBETE
DE SISTA GYMNASIEMÅNADERNA.
DET VAR DET TUR ATT HON
GJORDE FÖR EFTER BARA NÅGRA
VECKOR HITTADE HON FAMILJEN
HON I DAG BOR OCH JOBBAR HOS
I PARIS.
HUR ÄR DET ATT JOBBA
SOM AU PAIR I FRANKRIKE?
Au pair i Frankrike, låt oss säga att det
är en upplevelse. Sen om det är en
dröm eller en mardröm beror på vem
du är och vilken familj som du haft
turen/oturen att hamna med. Trots
att jag klagar ganska mycket så tycker
jag att jag har hamnat i en väldigt bra
familj. Familjemedlemmarna och mina
arbetsuppgifter passar mig ganska
bra, och dessutom bor vi väldigt bra
tycker jag, d.v.s på metrosystemet så
att jag lätt kan ta mig runt i Paris. Jag
har hört så många skräckhistorier och
så många au pairer som har dragit en
nitlott eller vad man ska säga, att ju
längre jag varit här desto mer börjar
jag uppskatta det jag faktiskt har här.
VARFÖR VALDE DU ATT BLI AU PAIR?
Min kompis skrev upp sig på
aupairworld.net och det gav mig en
spark i baken. Jag hade tänkt på det
innan men då insåg jag att jag var
tvungen att bestämma mig. Varför
jag bestämde mig? Lathet! Jag är väl
ingen speciell tänkte jag, och dessutom
hade jag aldrig haft ett jobb förut.
Jag ville inte riskera att inte få något
jobb hemma i Sverige, så jag valde
den enkla vägen ut. Lite pinsamt att
erkänna... Jag tänkte att här så kommer
i alla fall någon att nappa på att jag är
ordningsam och kan både väldigt bra
engelska och franska. Och jag hade
rätt. Istället för att skriva på mitt franska
projektarbete satt jag och skrev franska
email till au pair familjer och redan
efter några veckor hade jag en familj!
VAD HAR DU LÄRT DIG AV DETTA?
Jag har lärt mig massor med franska
och massor om min egen kultur, och
andra kulturer, inte bara franska. Jag har
stuckit hål på min lilla Sverigebubbla
och insett att världen är ganska stor.
OCH jag har lärt mig hur oviktiga vissa
saker är och hur viktiga andra saker är.
Världen liksom ändrar fokus. Vänner
är väldigt viktiga och mina har hjälpt
mig igenom många tråkiga stunder
och vi har haft en väldigt bra tid här i
Paris. Saker som kanske verkar löjligt
men kan göra en väldigt stor skillnad:
en bekväm säng. Så länge man kan få
en god natts sömn kan man lösa det
mesta.
DINA TIPS TILL FRAMTIDA AU PAIRER:
* Var beredd på kulturkrockar
* Jämför många familjer innan du
bestämmer dig.
* Sätt ner foten vad gäller städning och
betalning (vissa kan “glömma” att ge
dig pengar)
* Ta vara på din fritid! Det är den du är
där för! ;-)
REPORTER: MATILDA ALDSJÖ
FOTO: PRIVAT
TOVES FEM
FÖRDELAR
1. GRATIS BOENDE UTOMLANDS
2. GRATIS MAT
3. MAN FÅR BETALT FÖR ATT LEKA
MED BARN
4. SPRÅKTRÄNING
5. ANSVARSTRÄNING
15

"ETT HELT NYTT LIV"
INGENTING AV DET SOM HÄNDE VAR PLANERAT, HELT
PLÖTSLIGT EN DAG VAKNADE WIND ØYVIND AAMOT
UPP OCH MINDES INTE ETT DUGG AV SITT TIDIGARE LIV.
NÅGOT SOM I DAG HAR GETT HONOM ALLT.
DEN HÄR MÄNNISKAN är en berest typ. Han har rest
i över femtio länder, bott i sju av dem och pratar åtta
språk flytande. Adjektiven frågande och öppen beskriver
honom kort och gott väldigt bra. Med en nära relation till
världen och dess folk är denna man oftast ute på resande
fot runt om i världen. Han har ett hektiskt schema med
jobb som exempelvis medieproducent, toastmaster på
bröllop, musikant eller föreläsare på skolor inbokade i
kalendern på olika kontinenter. Just av den anledningen
kan vi därför ibland också finna Wind Øyvind Aamot
uppe på en fjällstopp med endast meditation på tanken.
Men det har inte alltid varit på det här viset, men hur det
var dess för innan vet han inte. När Wind var 27 år var han
med om ett uppvaknade. En dag vaknade han upp i en liten
landsby i Hunanprovinsen i Kina och visste ingenting om
sitt tidigare liv. Han kunde inte minnas vad som hade skett.
— Det var inte som att vakna upp, som man dagligen
gör varje dag. Det var en underlig övergång att inte veta
någonting om det eller vad som hade skett med mig,
berättar han.
I DAG SKULLE WIND kunna skriva en hel bok om
erfarenheterna och lärdomarna han fått från uppvaknandet.
Men precis efter att det skett minns han bara att han hade
väldigt svårt att förstå att det hade hänt och ville knappast
prata. I dag har han en helt annan syn på vad han var med om.
— Jag var kulturlös, utan känsla och historisk kontakt mot
mig själv och samhället, tack vare uppvaknandet har jag lärt
mig fler aspekter av livet och det är det jag lever för just nu,
påstår Wind.
UNDER SINA FÖRELÄSNINGAR för skolor och näringsliv
vill Wind sprida just det han varit med om. Han
fokuserar i sina föreläsningar mycket på personlig
utveckling, samhällsutveckling, hur man kan använda
sig av sin fantasi i stress och att upptäcka nytt i sig själv.
— Jag skulle kunna skriva ner en massa saker om detta, men
man ska ta möjligheten till att ta reda på saker om sig själv
och passa på att förändra om du känner att det är något du
inte trivs med, förklarar inspiratören.
TEXT: MATILDA ALDSJÖ
FOTON: PATRIK SÄFSTRÖM OCH ALI GUIDA
Psst...det blir mer Wind Øyvind Aamot i
SMILE. Den här världsvana människan finns det
hundratals frågor till att ställa, därför var bara
det här var ett smakprov. I vår får ni träffa denna
fantastiska inspiratör i SMILEtalk. The SMILE
magazines egna talkshow.
16

ÅRETS POPULÄRASTE?
VEM SKULLE INTE VILJA GÖRA FILM OM SITT EGET
LIV? MEN HUR INTRESSANT SKULLE DEN EGENTLIGEN
BLI? DET FINNS EN SOM LYCKATS. EN FILM SOM FELIX
HERNGREN STÅR BAKOM.
Det är sällan jag går på bio, men tillfällena då jag gör
det, då är det riktiga höjdarfilmer. Sådana filmer som
rosats av (vanligtvis) kritiska tidningsrecensenter.
Många av dessa prisbelönade lämnar eftertryck i
mig och skapar ett visst ”jag vill producera”-behov
och för några dagar sedan var det dags igen, men
denna gång ännu mer. Filmen som är nominerad till
Guldbaggegalan lockade inte bara fram ostoppbara
garv i den röda biostolen i mitten på rad tre utan gav
mig många relevanta livsmotton från en hundraårings
liv.
”Hundraåringen - som klev ut genom fönstret och
försvann”, en bok som blev en film och en riktig
fullträff om man ska tro mediernas skriverier, de övriga
biogästernas kommentarer, upprepande skratt och den
förväntansfulla tystnaden i salongen.
Jag fullkomligt älskar filmer som griper tag i en och
får en att inse hur livet ska levas. Ja, jag är en sucker
för just livet och alla lärdomar som kommer med
den resan. Med en emsemble som består av bekanta
Solsidan-skådespelare och en av de skarpaste namnen
just nu som regissör kan det inte gå fel. Felix Herngren
gör halva filmen trots att han bara är bakom kameran.
Robert Gustafsson sköter det snyggt framför och
resan Roberts karaktär Allan Karlsson gör från barn till
gamling är bara den värd att nämnas. Jag har haft svårt
för smink ända sedan tonåren. Tack vare sjuka ideal har
jag aldrig riktigt förstått dess funktion, men nu, WOW!
Det går att göra bra förändringar som har en viktig
poäng.
Året som var, minns jag som en hektisk period då
jag oroade mig för framtiden än hur den senaste
tentan gick. Det kan vara en anledning till varför
”Hundraåringen” och Allan Karlssons motto satte sig
som superlim. Helt enkelt: Ta det som det kommer och
det löser sig. En dag i taget.
Har du inte sett denna? Gör det! Jag lovar att du får en
hel del bra tankar kring livet och om inte det, väldigt
goda skratt som känns i magmusklerna. Jag gick i alla
fall ut lite klokare från den där biosalongen.
MATILDA ALDSJÖ
FÖRRÅDET SOM
GLÖMS BORT
Med julen och jullov finns en del förväntningar på
oss. Vilka man ska spendera julen med, vad vi ska
hitta på i mellandagarna, planering inför nyår osv. Vi
plockar fram våra säsongsbetonade gardiner och
ljus. Vi ger nytt liv i traditionerna för varje år och
även i år var julfirandet en höjdpunkt för mig. För
oss som studerar och kommer hem på jullov har vi
oftast en förmodad förväntning på lugna dagar, tills
vederbörande förälder efter någon vecka ger oss en
menande blick och frågar om inte det där förrådet
längst in i sovrummet kan vara i behov av en rensning
snart. Förrådet ja. Platsen där jag lämnar in allt jag
inte vill se längre, eller alls kännas vid, men som jag
inte kan släppa taget om. Platsen där saker staplas
på hög i väntan på, ja vadå?, på en slags förnimmelse
som ska få en att inse hur det en gång var. Förrådet
finns inne i oss också.
Såhär runt nyår vill vi gärna tro att saker kan förändras
och bli till det bättre. Vid tolvslaget den 31 december
tänker många att magiska ting ska uppfyllas, att livet
ska sopa bort alla hittills lagda problem. Jag medger,
jag är en av dem. Sätter nya mål och förväntningar
- utan en tanke på att ta itu med allt det gamla som
finns kvar, mycket ofta oavslutat, som kanske känns
obekvämt och oönskat i det ”nya” livet. Jag stuvar
in det i förrådet. För så gör vi ofta; så länge det finns
ännu en hylla inne i garderoben, ännu en ofylld hörna
i byrån, så stuvar man ned sina problem där - de som
skaver lite extra och som man egentligen helst av allt
vill glömma, i hopp om att de en dag inte finns där
längre. Och det man inte ser finns ju inte, eller?
Igår tog jag tjuren vid hornen. Jag och min syster
drog oss motvilligt in i rummet där förrådet finns
och började sakta städa ut våra saker. En efter en.
Rummet såg senare ut som en krigsskådeplats och
det låg saker överallt - mycket sådant som man
plötsligt insett att man ej behövde längre. Mycket av
det som jag trodde betydde något att ha kvar, var
faktiskt något utan värde för mig idag. Det var otroligt
befriande, att knyta ihop ett halvt dussin påsar med
gamla kläder för att skänka iväg. Jag behövde dem
inte.
Att ta tag i saker man förskjutit är inte något jag är så
bra på, men förrådsrensningen igår fick mig att inse
vad skönt det är för själen att rensa ut sådant man
inte behöver. Det är ändå först när vi ger ny plats
åt nya tankar och drömmar som vi har förmågan att
förfölja dem till fullo, med lättad tyngd i förrådet.
BEATRICE CAUSEY
17

“AND THE MEN… OH LORD!
GOD SAVE THE QUE…ME!”
EN TJEJWEEKEND
PÅ SEX AND THE CITY'S VIS
KLÄDER, KÄRLEKSRELATIONER OCH CAFFE
LATTES ÄR TYPISKA TJEJGREJER VILKET SPRÅK
SOM ÄN TALAS. MEN VIKTIGAST AV ALLT ÄR ÄNDÅ
TIDEN MAN FÅR SPENDERA TILLSAMMANS MED
SIN SJÄLSFRÄNDE OCH VID SÅDANA TILLFÄLLEN
FINNS DET ALLTID NÅGOT ATT PRATA OM.
DET VAR EN SEN SÖNDAGSKVÄLL i december. Snart
var det jul men snön syntes inte till på de julpyntade
storstadsgatorna. Två tjugoåringar, en från Finland och
en från Sverige möttes upp på Arlanda i Stockholm.
De hade inte setts på två år och nu var en reunion
här, i metropolen Stockholm, planerad för de två
mediestuderande nordiska tjejerna. Dagarna var tillsynes
oplanerade men i deras två huvuden snurrade allt
från vilka väskbutiker på Stureplan de skulle besöka
till vilken maträtt de var mest sugna på i Kungshallen.
PÅ DAGARNA STROSADE VÄNNERNA runt bland alla
butiker de kunde hitta och på eftermiddagen när mörkret
lagt sig lämnades påsarna på hotellrummet och byttes ut
mot systemkamera och promenaden i Gamla stan tog vid
för att hitta den perfekta bilden med fisheye-objektivet.
De gick på bio, fastnade i hissar, spanade i kändisar på NK,
satt på café i timmar och kollade på amerikanska b-filmer
på hotellrummet. Utan att tveka, det är en sådan där typisk
tjejweekend där ledordet är: energipåfyllning. Dagar som
dem alla behöver ibland. Dagar då man kan stanna upp
och andas, prata strunt om roliga kärlekshistorier till det
mest onödiga shoppingfyndet. Trots att dagarna knappt var
planerade lyckades de mediatokiga vännerna utan problem
fylla ut tiden som fanns tillgodo och det var precis det som de
båda behövde. Den finska tjejen fick uppleva något helt nytt
och den svenska blev nykär i sin all-time-high favoritstad.
Win-win situation så att säga.
TEXT: MATILDA ALDSJÖ
FOTO: NOORA-MARIA TURUNEN
18

!
FINNISH PEOPLE: IT
IS POSSIBLE TO LOOK
GOOD WHEN YOU
LEAVE HOME.
“PEOPLE ARE MORE
STYLISH HERE!”
FINSKA VÄNNEN
KORT & GOTT
Namn:
Noora- Maria Turunen
Ålder:
20
Bor:
Joensuu, Finland
Gör:
Pluggar en kandidatexamen i media
och kommunikation
Beroende:
Jag är helt klart ”hooked on fashion”
“IN FINLAND YOU CAN’T SIT
IN A CAFÉ FOR MORE THAN
1,5 HOURS AND HERE YOU
CAN SIT THE WHOLE DAY.
AWESOME!”
19

VI TAR EN
PAUS...
...but we’ll be back!