Fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling ...

352 fyss – smärta
mindre risk att utveckla fibromyalgiliknande syndrom till följd av sömndeprivering (51).
Flera studier pekar på att patienter med fibromyalgi har nytta av fysisk aktivitet (52, 53).
Man har sett en reduktion av smärta och i antalet ”tender-points” samt en upplevd allmän
förbättring (54, 55). Det kan till och med vara så att den nedsatta konditionen kan vara en
del av orsaken till patientens besvär, genom att otränade personer rör sig mindre och därför
försvagas successivt och får ännu sämre kondition. Smärtsyndromet skulle då kunna vara
sekundärt till ”ovan” muskelansträngning hos dessa otränade personer. Att patienter med
fibromyalgi kan få förbättrad maximal syreupptagningsförmåga av aerob träning talar
emot en perifer muskeldefekt (46).
Isometrisk muskelkontraktion (till 22 % av max) minskade smärttröskeln för tryckutlöst
smärta under och efter arbete hos personer med fibromyalgi (tvärtom mot kontroller)
(20). Orsaker till detta skulle kunna vara defekt smärtmodulering under
muskelkontraktion (20), eller sensitivisering av muskelreceptorer i otränad muskel (44).
Patienter med fibromyalgi kan också uppleva en övergående ökning av smärtan efter
fysisk aktivitet. Dessa patienter bör inte aktiveras på sedvanligt sätt, eftersom de då riskerar
att försämras till en början och därmed minska eller ge upp sin aktivitet. Patienten bör
inleda mycket lågintensivt, till exempel enbart med rörelseövning och övningar för bättre
kroppskännedom. Aktiviteten bör sedan ökas långsamt och successivt. Total fysisk inaktivitet
är lika förödande för dessa patienter, som för andra inaktiva personer utan smärta.
Dysmenorré
Tre månaders aerobt träningsprogram reducerade signifikant symtomen vid dysmenorré
(56). Man har spekulerat i om detta medieras via minskad sympatikustonus och därmed
sekundärt minskad uteruskontraktion och ischemi, eller via förbättrat stämningsläge,
alternativt via endorfiner (57).
Reumatoid artrtit/osteoartrit
Regelbunden fysisk aktivitet hos patienter med kronisk ledvärk kan också få effekt på
ledsmärta och smärttolerans (58).
Ischemisk smärta – kärlsjukdom
Ett annat samband mellan fysisk aktivitet och smärta ses vid olika ischemiska smärttillstånd
som angina pectoris och perifer kärlsjukdom (cludicatio intermittens). Fysisk
aktivitet bidrar vid perifer kärlsjukdom till smärtlindring och förlängd gångsträcka (55,
56). Vid kranskärlssjukdom leder rätt doserad fysisk aktivitet till en ökning av den funktionella
kapaciteten vid given belastning (57). En lägre hjärtfrekvens vid ett visst arbete
medför en reduktion av hjärtmuskelns syrgasförbrukning, vilket i sin tur ger minskad
ischemi (60), och fördröjer debuten av kärlkramp (59).
Interaktioner
Vi försöker ofta hämma smärta med analgetika eller andra smärtmodulerande substanser.