Oss emellan på USÖ, nr 1 2008

PÅ USÖ
N R 1 • 0 0
Federica
fortsätter sin resa
Eliane Forsse,
personalchef på USÖ:
Trygg chef = nöjda
medarbetare
Hisnande tekniksprång
Anita Magnusson, 0 år på onkologen
1

Federica får tiden att räcka till
för
– Fritiden tillbringar vi gärna ute i skog och mark med barnen, säger Federica Fant och Davide Perniola som båda är läkare och forskare.

l
Forskningen
är en del i
ett livslångt
lärande
för både patienter, forskning och familj
Det skulle bli ett år utomlands. Det har blivit sju. Och
det kommer att bli ännu fler för Federica Fant. Skälet är
att hon trivs på USÖ och börjat forska.
– Jag vill ha variation. Det får jag genom att både forska
och arbeta kliniskt.
Federica är läkare på ANIVA-kliniken och kom till USÖ
år 2000. Fyra år senare blev hon specialist inom anestesi
och intensivvård. Nu tar hon ytterligare ett steg i sin yrkeskarriär.
Ett större nätverk och en fördjupad kunskap inom sitt
specialområde är något av vad Federica förväntar sig att
forskningen ska ge henne.
– Jag kommer också att kunna följa den vetenskapliga
debatten på ett ännu bättre sätt och bilda mig en egen
uppfattning om vad som är vetenskapligt relevant eller ej,
säger Federica som ser forskningen som ett mycket viktigt
inslag i ett livslångt lärande.
Just nu går hon en grundforskarutbildning och det sker
under hennes mammaledighet. Tillsammans med sin
sambo – Davide Perniola som också är läkare och forskare
– har hon två barn. Den yngste är knappt ett år och
den äldste drygt 2,5 år. Att paret är småbarnsföräldrar,
har krävande yrken och att de satsar på forskning gör att
livspusslet ibland borde bli lite svårt att få ihop, eller…?
– Kollegor och handledare gav oss råd och rekommenderade
oss att gå igenom vår situation ordentligt. Vi har
verkligen funderat och diskuterat innan vi bestämde oss.
Men nu är beslutet fattat och det
fungerar, säger Federica och pratar
om ett familjeprojekt i god italiensk
tradition.
Det hon syftar på är bland annat
att både hennes och Davides föräldrar
kommit upp från Italien och besökt
barn och barnbarn under var
sin månad.
– Jätteroligt för dem och ett fint
stöd för oss.
Att Federica och Davide hamnade
i Sverige under det utlandsår paret
bestämt sig för att ta, kan de tacka
professor Narinder Rawal för.
– Vi möttes på en konferens i Italien och fick god kontakt.
När paret senare kom till USÖ introducerades de på
ANIVA på ett välkomnande sätt. De upptäckte också att
den specialistutbildning de påbörjat i Italien kunde slutföras
i Sverige och att den var bättre upplagd här.
Bemötandet och klinikens positiva inställning till forskning
har starkt bidragit till att Federica fattat sitt ”forskarbeslut”.
– Jag kom i kontakt med
en grupp på kliniken som
forskar om postoperativ
smärta. Jag mötte en god
stämning och trivdes. Så
nu ska jag också ägna mig
åt samma område med
överläkare Anil Gupta som
handledare, säger Federica
som är doktorand på Hälsoakademin
vid Örebro universitet.
Federica har en tjänst
som innebär att hon kan
kombinera kliniskt arbete
och forskning. Från
Hälsoakademin får hon en
ersättning som i princip
täcker det inkomstbortfall
som uppstår när hon inte
kan arbeta heltid kliniskt.
– Det är en bra och nödvändig
lösning. Att forska
bara på fritid orkar man
inte med.
Fritiden tillbringar Federica
och Davide gärna
ute i skog och mark med
barnen.
– Jag kommer från norra
Italien och med Alperna
på nära håll har det blivit
mycket skidåkning och
vandringar under uppväxt
och ungdom. Nu med barn
blir det lite lugnare aktiviteter,
säger Federica och
återgår till att plugga inför
den halvtidstenta som närmar
sig inom grundforskarutbildningen.

Nyaste
tekniken –
men samma
gamla
yrkesstolthet
Anita Magnusson
Från radioterapiassistent till onkologsjuksköterska
med specialistkompetens.
Både Anita Magnusson och Siv Jonasson har gjort en
spännande jobbresa.
– Det har verkligen hänt mycket under mina år på
onkologen. Och det har varit roligt hela tiden, säger Anita
Magnusson.
Anita började som radioterapiassistent på onkologen
1967. Tio år senare, 1977, började Siv Jonasson där. Tillsammans
har de upplevt hisnande tekniksprång, men de
frestas inte att vare sig hylla den nya tekniken förbehållslöst
eller att måla historien i nostalgiskt vackra färger.
Det som genomsyrar allt är deras inställning till jobbet.
En yrkesstolthet som, oavsett tekniska förutsättningar,
under decennier aldrig tappat fokus på det viktigaste
– patienternas behov.
– Ja, jag har alltid varit stolt över mitt yrke, säger Siv.
– Precis så är det, annars skulle jag inte ha kunnat
stanna här i 40 år, säger Anita.
Det märks tydligt när de pratar om dåtid och nutid.
Strålbehandlingen gjordes då med koboltmaskiner och
ett radioaktivt material som krävde mycket handpåläggning
och noggrannhet.
– Med den tekniken kunde det inte vara millimeterprecision.
Därför kunde exempelvis inte prostatacancer behandlas
på något bra sätt, det kräver så höga stråldoser
och biverkningarna blev för svåra, säger Siv.
Jag har alltid varit
stolt över mitt yrke,
säger Siv Jonasson.
Anita har i alla år sysslat med dosplanering, att skapa
ett schema för hur strålbehandlingen ska göras. Hon
minns hur hon förr jobbade med färgpennor och smörpapper
där tumören ritades in. Steg för steg växte patientens
behandlingsplan fram.
– Det tog tid och man hade alltid färg på händerna,
skrattar hon.
Med åren har strålbehandlingen moderniserats. Ett
stort steg togs med acceleratorerna, maskiner som
alstrar joniserande strålning, som ersatte koboltmaskinerna.
Och med datorerna gavs helt nya möjligheter att
både förbereda och genomföra behandlingarna.
– Inför varje uppgradering av behandlingen, så brukar
två–tre medarbetare få utbildning som de sedan kan lära
vidare på arbetsplatsen. Nu senast fick jag och en fysiker
åka till Schweiz för att utbilda oss i ett nytt säkerhetssystem
för strålningsapparaterna, säger Siv.
Och numera gör Anita dosplaneringen helt och hållet
på dator. Med hjälp av röntgenbilder och skiktröntgenbilder
kan hon få fram en exakt
behandlingsplan med
stråldoser och hur strålningen
ska placeras.
– Dessutom kan datorn
ta fram alternativa behandlingsplaner.
Då får man göra
olika avvägningar för att
komma fram till vad som är
bäst.
Senaste tillskottet på
avdelningen är en strålningsapparat
med inbyggd
röntgen som gör det enklare
att fixera patienten i
precis rätt läge för behandlingen.
Det är absolut nödvändigt
för en effektiv och
lyckad behandling.
Det har alltså hänt
mycket på onkologen under
Anitas och Sivs tid där
– men inte med deras inställning
till jobbet.
– Vi är noggranna och
kan vår sak, men så var
det förr också, säger Anita
med ett leende till en lika
leende Siv.
Men de menar allvar, tro
inget annat!
USÖ inviger ny AT-lokal
Som ett led i satsningen på att utveckla och förbättra allmäntjänstgöringen
(AT) slår USÖ upp portarna till en ny lokal för
AT-läkarna.
– Det känns riktigt roligt att vår nya AT-lokal står färdig och
det fyller verkligen på mina positiva förväntningar på framtiden
för AT på USÖ, säger studierektor Per-Ola Sundin.
Vi på USÖ har bestämt oss för att bli en av landets mest
Per-Ola Sundin
attraktiva arbetsplatser för nyexaminerade läkare. Att vi nu
kan erbjuda våra AT-läkare ett eget utrymme där de kan träffa
sina AT-kollegor i samband med gemensamma måltider men
också dra sig tillbaka för enskilt arbete kommer att betyda
oerhört mycket för deras trivsel på vår arbetsplats. Viktigast
för kvaliteten på vår utbildning är förstås fortfarande det arbete
vi alla gör då vi möter våra AT-läkare i vardagen.

Med den nya strålningsapparaten
är det enklare för Siv Jonasson
att ge exakt behandling.
Hälsans toner : Musik för ökat välbefinnande
USÖ gav år 2004 ut en CD-skiva med klassisk musik i samarbete med Naxos. I år ges
”Hälsans toner 2” ut. Skivan innehåller en blandning av olika slags musik, vald för att
ge återhämtning och vila.
Skivan säljes till förmån för Nyckelfonden och den medicinska forskningen vid USÖ.
Försäljning sker i sjukhusets informationsdiskar och via Nyckelfondens webbplats
www.nyckelfonden.se.
Hälsans toner
Musik för ökat välbefinnande2
5

Coaching
över
Dagens rätt
NOKIA prisar USÖ för bästa poster
Siv Rosén och Margita Svensson, sjuksköterskor
vid ANIVA-kliniken, har
vunnit 1:a pris i postertävlingen under
NOKIA (Nordisk Kongress för Intensivvårds-
och Anestesisjuksköterskor).
Postern ”Lugn eller inte lugn. Orsaker
som bidrar till patientens sinnesstämning
före planerad kirurgi” redovisar en
studie som de båda sjuksköterskorna
gjort i samband med sin magisterexamen
i omvårdnad. Studien genomfördes
vid Dagkirurgiska enheten på USÖ.
6

Sju kvinnliga chefer runt ett konferensbord och
med Dagens rätt från personalmatsalen framdukad
framför sig.
Möt chefsgruppen som inte ville splittras och bildade
ett eget nätverk på USÖ.
– Vår grupp är oerhört viktig, här kan vi ta upp alla
frågor som har med jobbet att göra, säger Ewa Öhrling,
avdelningschef på thorax.
I tre års tid deltog de sju cheferna i USÖ:s handledning
för chefer. Med jämna mellanrum träffades de för att
diskutera sin yrkesroll samt lära av varandra och handledaren
Eliane Forsse hur man kan utvecklas som chef.
För ett år sedan tog handledningen slut, men gruppen
finns kvar – och nu kan man säga att de coachar varandra
en gång i månaden över en lunch.
– Vi ville inte sluta att träffas. Det gav så mycket att
ha en grupp där man har förtroende för alla och viktiga
saker kan ventileras, säger Anita Skantz, avdelningschef
på karidiologen.
Alla nickar och håller med. Förutom Ewa och Anita
har ytterligare tre avdelningschefer dykt upp på det här
månadsmötet: Lena Göransson från blodcentralen,
Ann-Chatrine Karlsson från kirurgen och Eva-Lena Sjöberg
från kemlab. Just den här dagen kunde inte Pia
Gustafsson från gastro- och endokrinsektionen i öppenvården
och vårdplatskoordinator Kerstin Fredlund
komma ifrån.
– Det kan bli så. Vi hinner ju inte träffas på arbetstid,
inte ens på lunchen ibland, säger Lena Göransson.
Även om det är lite knivigt att planera in träffarna, är
det ändå värt besväret. Alla runt bordet är överens om
att nätverket behövs och gör stor nytta. Grundreglerna är
enkla: frågorna som tas upp ska vara yrkesrelaterade och
det som sägs stannar i gruppen.
Det finns alltså ingen särskild dagordning och inga
obligatoriska punkter. Medlemmarna tar upp det som råkar
vara aktuellt, även om en fråga som konflikthantering
har en förmåga att dyka upp med jämna mellanrum.
– När det handlar om mänskliga relationer finns det
inga standardlösningar, därför kommer det också upp
ofta, säger Eva-Lena Sjöberg.
Lönefrågor och schemaläggning
är andra frekventa
ämnen. Ibland kan
någon behöva ”vräka ur
sig” något, det är också
tillåtet. Att formulera ett
problem blir det första steget
till en konstrutiv lösning
som bygger på mångårig
gemensam erfarenhet.
Anita avbryter plötsligt
och håller upp ett pekfinger.
– Men vänta nu, det låter
ju som om vi bara pratar
om svårigheterna! Så
är det ju inte, för det mesta
har vi bara trevligt och bollar
tankar och idéer.
Alla är överens om att
nätverket behövs. Ingen
vill vara utan möjligheten
att spegla sin egen vardag
i de andras erfarenhet, att
kunna känna igen sig i
andras berättelser och
utvecklas som yrkesmänniska.
Men hur skulle det vara
om nätverket inte fanns?
Alla runt bordet tystnar ett
slag, som om tanken är
orimlig. Sedan säger Ewa.
– Då skulle vi nog alla ha
stressmage.
Och alla skrattar, ett
lättat och befriat skratt.
ÖNH-kliniken
belönades under
Riksstämman
Mathias von Beckerath, läkare vid Öron-,
näs- och halskliniken, belönades under
Riksstämman 2007 för bästa presentation
i Läkarsällskapets sektion för Öron-, Näsoch
halssjukdomar. Presentationen berättade
om vidareutveckling av fotokemi, en
tumörbehandling där ljus och läkemedel
kombineras. På USÖ har en ny form av belysning
via fibrer som sticks in i tumören
utvecklats.
– Med vår nya metod kan vi som enda
klinik i Sverige behandla större och mer
avancerade tumörer än tidigare, berättar
Mathias von Beckerath.

Bättre och tryggare chefer,
nöjda medarbetare
– och effektivare verksamheter.
Eliane Forsse, personalchef
på USÖ, är mycket
nöjd med de positiva reaktionerna
på handledningen
för chefer som hon arbetat
med sedan 2002.
– Nu börjar även andra
större sjukhus tänka i
samma banor som vi, så vi
ligger väldigt långt framme.
Eliane Forsse är socionom,
legitimerad psykoterapeut
och utbildad handledare.
Hon har i många
år arbetat som chef och
handledare inom offentlig
förvaltning.
På USÖ började arbetet
med handledning av chefer
1997. Det slog väl ut och
några år senare beslutades
det att ytterligare utveckla
verksamheten.
– Jag kom till USÖ som
internkonsult 2002 för att
arbeta med chefsstöd. En
av anledningarna var att
USÖ vill fortsätta erbjuda
cheferna handledning som
de upplevt som ett mycket
bra stöd.
Under dessa sex år har
hon handlett omkring 300
chefer, både i grupp och
individuellt. Deltagarna har
fått reflektera över en rad
olika företeelser och fallgropar
som en chef kan
ställas inför, allt från konflikthantering
till utvecklingsfrågor.
– Vi pratar också mycket
om hur man kommunicerar
och hur man förhåller
sig till medarbetarna som
chef – man ska inte bara
spela rollen som chef, man
måste vara med i pjäsen
också, till exempel vid konflikter.
Resultatet är mycket bra.
I en medarbetarundersökning
som publicerades i
slutet av förra året vittnar
många chefer om att de
känner stöd och uppbackning
i organisationen. Därför
tänker Eliane Forsse
fortsätta att satsa på chefsstöd,
nu i egenskap av personalchef.
– Vi planerar bland annat
att komplettera chefsutbildningen
med att organisera
mentorskap för
trainees, våra framtida
ledare.
Handledningen
får gott betyg
Satsningen på chefsstöd
har fallit bra ut och ska
utvecklas, enligt personalchef
Eliane Forsse.

Vad är
kvalitet för dig?
USÖ har ett
övergripande
mål att 2010
vara ett
kvalitetsledande
universitetssjukhus.
Vivianne Larsson, läkarsekreterare,
Neurokliniken: Kvalitet för mig är att vi är
kunniga inom vårt område och att vi strävar
mot samma mål.
Ingalill Tell, operationskoordinator,
Plastikkirurgiska kliniken: För mig, inom
min profession, är kvalitet att vi bemöter våra
patienter så att de känner sig synliga och omhändertagna.
Oili Piippo Huotari, röntgensjuksköterska,
Röntgenkliniken: Kvalitet är ett bra bemötande
av våra patienter och att det är rimliga
väntetider till sjukhusvården. Det är viktigt att
vi följer med i utvecklingen, forskningen och
tillämpar nya metoder.

Ett sätt att förhindra
fallolyckor är att öka
kunskapen om vilka
risker det finns att
råka ut för fall och
fallskador t ex i hemmet.
10

– Om vi kan minska antalet fall och fallskador,
minskar vi inte bara ett stort mänskligt
lidande för många. Samhället sparar också
stora summor, säger Åsa Andersson, avdelningschef.
Samverkan
mellan
yrkesgrupper
ska få färre
på fall
Varje år orsakar fall och följdskador mycket lidande
för dem som drabbas. Och inte nog med det! Jämför man
med hur många som dör i trafiken – cirka 500 personer
om året – omkommer mer än dubbelt så många av fall
och följdskador som t ex lårbensbrott! Samhällets kostnader
för fallskador är också höga. De uppgår årligen till
runt 5 miljarder – nästan lika mycket som det kostar att
driva hela USÖ under två år!
Den här kostnaden och allt lidande som fallolyckor
orsakar vill Åsa Andersson, avdelningschef på Geriatriska
klinikens sjukgymnastikavdelning, minska. Hur? Jo,
genom att få olika yrkeskategorier inom vården att samverka
och bidra med sin kompetens.
– Då kan vi skräddarsy insatser för varje individ och på
så sätt minska risken för fall och fallskador.
Som sig bör har Åsa och hennes arbetskamrater startat
jobbet på hemmaplan. När en patient skrivs in gör man
en samlad bedömning om hur stor risken är att patienten
ska råka ut för fallskador. Bedömningen sker med hjälp
av ett frågeformulär i kombination med att patienten intervjuas
och undersöks.
– Vi tar in uppgifter om bland annat tidigare fallolyckor,
medicinering, gångförmåga och vi tittar också på hur väl
orienterad i tid och rum patienten är, säger Åsa Andersson
som f ö är doktorand i klinisk åldersforskning.
Konkret betyder det t ex att sjuksköterskor och läkare
går igenom vilka mediciner patienten har och om de
påverkar risken för att han eller hon ska falla. Arbetsterapeuter
ser bland annat på fallrisker vid toalettbesök,
teknik vid förflyttning samt behov av hjälpmedel.
– Vi sjukgymnaster tittar, undersöker och frågar. Det
vi tittar på är patientens funktionsförmåga – bland annat
styrka, gång och balans. Frågorna vi ställer är många och
omfattande och fångar in allt från yrsel till om man är
rädd för att ramla.
Genom den här samverkan hittar man riskpatienter
och kan jobba för att förhindra fall och fallolyckor.
– Vi belönades för drygt ett år sedan
med USÖ:s kvalitetspris och det gladde oss
verkligen.
Ett skäl till glädjen var att ”Håll dig på
benen” – som arbetet döptes till – inte är något
högteknologiskt projekt. Det handlar om
att få in ett syn- och arbetssätt i vårdens vardag
som man vet fungerar.
Intresset för att förebygga fall och fallolyckor har också
spridit sig som ringar på vattnet till vårdavdelningar
på USÖ.
– En viktig förklaring är att arbetet mot fallskador i juni
2007 togs med i USÖ:s verksamhetsplan för 2008–2010
inom målområdet kvalitet, säger Åsa Andersson.
Ett sätt att arbeta kan vara att vårdavdelningarna gör
en riskanalys med utgångspunkt från en standardiserad
checklista.
”En viktig förklaring
är att arbetet
mot fallskador i
juni 2007 togs med
i USÖ:s verksamhetsplan
för 2008–
2010 inom målområdet
kvalitet.”
– Olika yrkeskategorier
samverkar och bidrar till att
man hittar riskpatienter, så
att vi kan försöka förhindra
fallskador på sjukhuset.
Önskvärt är också att
USÖ rapporterar vidare
den information och kunskap
man skaffat sig till
t ex kommunen och anhöriga
när patienter går hem.
– Vi vill självfallet medverka
till att minska risken
för fall och fallskador
i hemmen, säger Åsa Andersson
och pekar på att
de flesta fallolyckor sker
inomhus i vardagliga situationer.
Några exakta uppgifter
hur framgångsrikt arbetssättet
varit, har inte Åsa
tillgång till. Hur mycket enskilda
patienter faller kan
man inte följa efter utskrivningen.
Med de avvikelserapporter
som nu kommer
från vårdavdelningarna när
en olycka skett, får man en
möjlighet att över tid följa
utvecklingen av fallolyckor
på USÖ.
– Vi frågar naturligtvis
våra egna patienter.
Nästan alla av dem – 95 %
– svarar att de haft nytta av
den kunskap
vi förmedlat
till dem, säger
Åsa Andersson
och tillägger att
man också kan
se av de frågor
man ställt till
patienterna att
de fått ny kunskap
av sjukhuset hur man
kan förebygga fallolyckor.
11

Vad är
kvalitet för dig?
Per Jacobson, sjuksköterska,
Ortopedkirurgiska kliniken: Kvalitet är ett bra bemötande
av våra patienter, både i det personliga mötet
och vid kontakt via telefon. Tillgänglighet, att ge
vård när den behövs, är en viktig del.
Akutkliniken fick 2007 års kvalitetspris
Kvalitetspriset 2007 tilldelades Akutkliniken
för Akutlarmsprojektet, ett
projekt som utvecklat ett systematiskt
och evidensbaserat arbetssätt som påtagligt
förbättrat omhändertagandet av
svårt sjuka patienter. I projektet identifierar
Akutkliniken en grupp svårt sjuka
patienter (de som inte varit utsatta för
olycka eller hade en misstänkt stroke
eller hjärtinfarkt) där det tidigare saknats
effektiva vårdkedjor. Akutkliniken
har med detta projekt lyft ut internationella
kriterier för omhändertagande
av svårt sjuka patienter prehospitalt i
ambulanssjukvården, vilket inte finns
applicerat tidigare.
Maria Engström, narkossköterska,
Anestesi- och intensivvårdskliniken: Patientsäkerhet
är kvalitet. Vi använder överenskomna metoder
och vet varför vi gör på det ena eller andra sättet.
Hur bemöter vi behoven från multisjuka äldre?
Hur kan vi på USÖ möta de ökade behoven
från våra multisjuka äldre patienter?
Flera åtgärder har genomförts och
nu går vi vidare genom att starta ett
multiprofessionellt kompetensteam för
denna patientgrupp.
– Genom ett flexibelt arbetssätt mellan
olika kliniker och professioner kan
kompetensteamet bygga upp enkla och
smidiga former för vård av multisjuka,
säger Mikael Rizell, läkare på Medicinska
kliniken. Till exempel kan ansvarig
läkare och vårdplatskoordinator samarbeta
kring inläggning och var på sjukhuset
det finns bäst förutsättningar för en
god vård.
Kompetensteamet kan också genomföra
regelbundna ronder på
USÖ:s kliniker, underlätta hemgång
genom samverkan med kommunerna
samt tillhandahålla rådgivning och
utbildning till olika vårdinstanser och
dess personalgrupper.
Jan Åman, överläkare,
Barn- och ungdomskliniken: Kvalitet är att vi är tillgängliga
för våra patienter och ger ett bra omhändertagande.
Vi har god kunskap om de sjukdomar vi
tar hand om och använder beprövade metoder som
är vetenskapligt förankrade.
Oss emellan på USÖ ges ut av Ledningsstaben/Information och produceras i samarbete med Strateg Marknadsföring.
Ansvarig utgivare: Ove Petersson. Redaktör: Ulrika Julin. Text: Ulrika Julin, Gunnar Sundell och Lars-Gunnar Hedenquist.
12 Foto: Magnus Westerborn. Form: Shanna Kolheden.