funktionsnedsättning funktionsuppsättning - SMoK - Sveriges Musik

kullagrets musikalgrupp
Hur visar man olika känslor så att andra fattar? Vi
upplever ju att våra elever är väldigt spontana och
verkligen visar upp hela sitt känsloregister. Är dom
glada så är dom SÅ glada och är dom ledsna så är
dom SÅ ledsna. Men att visa det när man inte är glad
på riktigt hur gör man då? Det fick vi träna mycket på.
Det blev väldigt mycket fokus och prat om allas känslor
så vi hade svårt att hinna med något annat därför
vi blev det så att vi införde en ”känslotermometer”
innan vi började våra träffar. En känslotermometer
är när man visar med handen var man befinner dig
känslomässigt just nu. Långt ner mot golvet mår man
pyton och högt upp med handen mot taket är man
på topp. Det har vi fortsatt med och när vi vet hur
alla mår kan man också visa hänsyn och förståelse om
någon är lite ”låg”. Sen försöker vi inte prata mer om
det just då, utan är det något man verkligen vill och
behöver prata om så stannar man kvar på slutet och
så sitter vi kvar och pratar av oss. Ofta händer det
att vi får kommentarer som att, ”ja, men nu har mitt
dåliga humör tagit slut så nu vill jag inte prata mer
om det” och för det mesta så har de hunnit berätta
för sina kamrater innan vi börjat eftersom de alltid är
i så god tid för att hinna ”hänga.”
När vi väl hade fått ihop gruppen började vi mer och
mer jobba mot att utforma en musikal utifrån de dramaövningar,
sånger och danser vi hade använt oss av.
Nu skulle vi upprepa och göra om samma moment
flera gånger och ändå behålla lusten och lekfullheten.
Vi pedagoger fick lära oss att inte ge för många
olika instruktioner på en gång, vi måste var strukturerade
och väl förberedda. Tre pedagoger som skulle
hålla samma linje var inte heller alltid är så lätt.
Vi märkte ganska snart att det som kanske är svårast
för eleverna när man står inför en publik, är väl att
behålla energin på scenen och att komma ihåg nästa
moment. Det är ett stort ansvar att bara lämna eleverna
helt ensamma på scenen. Vi bestämde ganska
snart att någon vuxen skulle vara med på scenen som
stöd och igångsättare. Ungdomarna skulle vara stjärnorna
vi skulle bara var små bifigurer såsom berättare,
förälder, lärare m.m.
När de väl står där på scenen ska de känna sig
trygga och säkra på vad som ska hända. De ska förstå
varför de går hit eller dit, vart fokus ska vara så
att de är medvetna vart de ska hålla blicken. Vad de
ska göra när de är på sin plats och varför. Allt för att
de inte bara ska bli stående och sysslolösa, inte alltid
så lätt men väl värt att jobba med. Innan vi ställer
våra ungdomar inför publik lägger vi stor vikt vid att
göra dem medvetna om att, vad dom än gör på scenen
så ser publiken det. Men kanske det viktigaste
av allt var upprepning, upprepning.
Manus, en mycket viktig detalj. Även om flera av våra
ungdomar inte kan läsa så har det varit viktigt att få
ett manus i handen. Vi har kompletterat det med en
inspelad cd där vi läst in manus och sjungit in sångerna
så att alla har samma förutsättningar att träna
hemma.
Vad som var viktigt att tänka på när vi satte ihop ett
manus var att de vuxnas repliker skulle vara igångsättande
såsom frågor eller påståenden. Inte för mycket
ord och långa meningar och de elever som kanske
hade svårt med talet behövde ju t.ex. någon som
förtydligade det de sa genom att upprepa vad som
sagts.
Tyvärr har vi inte lyckats locka killarna till oss. Vi har
haft några som stannat ett kort tag men att vara
ensam kille är ju inte så lätt. Dock har vi haft en kille
med Asperger som går och lär sig spela dragspel och
eftersom han sökte ett forum där han kunde få spela
upp och vi behövde en kille så började vi vårt samarbete
med att han var förband och musiker till vår första
musikal som hette ”Allting var bättre förr?”. Vad
passar väl bättre på en dansbana än ett dragspel? Vi
fortsatte vårt samarbete med honom och det utvecklade
sig till att han även fick små talroller.
Det har varit viktigt att det vi gör ska vara så ”professionellt”
som möjligt och att allt ska vara på riktigt.
Kostym, ljud och ljus, scenografi och kanske det
viktigaste för ungdomarna är att sminket och logen
ska hålla en hög nivå. Vad gällde det musikaliska så
hade vi lärare skött den delen och också använt oss
av inspelad musik. Vi ville även utveckla detta och
70