Text: rené sepul Foto: cici olson Under de senaste två århundradena har Bryssel genomgått stora förändringar och sett många nya byggnadsprojekt genomföras. Det mesta av stadens centrum byggdes om under slutet av 1800-talet när Belgien var världens näst mest industrialiserade land. Liberala ledare propagerade för anläggandet av dagens boulevarder och beslutade att täcka över floden Senne som en gång slingrade sig igenom stadens hjärta. (Senne finns fortfarande men rinner numera under staden.) Resultatet blev att Bryssel förlorade mycket av sitt medeltidsarv och sin äldre charm, medan städer som Brugge och Gent, vilka styrdes av konservativa katolska politiker, bevarades. Men bakom den moderna fasaden finns ännu pärlor från ett äldre Bryssel gömda. Vackra hus och kvarter som ser ut som små byar med lustiga marknader ligger insprängda mellan mastodontbyggen i stål och glas. Det bästa med Bryssel i dag är att stadens invånare slutat se EU-kommissionens närvaro som en invasion. I stället njuter de av att bo i en multikulturell stad som de gärna delar med sig av. Det verkar som om Bryssel äntligen vuxit i sin roll som Europas centrum. Grand Place Stadsdelar med tips Grand Place Grand Place, som också kallas världens vackraste torg, är Bryssels hjärta. Där bedrevs handeln med siden, spetsar och diamanter som skapade stadens rykte. Från och med 1200- talet uppfördes flera byggnader som representerar skråväsendet. Stadshuset blev färdigt på 1400-talet. 1695 förstördes Grand Place av en eldsvåda, förorsakad av franska bomber. Stadshuset och ytterligare två byggnader klarade sig undan flammorna. Hantverksgillena, som finansierade torgets återuppbyggnad, insisterade på en enhetlig arkitektur och valde stilen flamländsk renässans. Varje gille hade sitt eget hus. Bagarhuset, där brasseriet Le Roy d’Espagne finns i dag, vittnar om bagarnas framgång. I samma arkitektoniska länga ser man tyghandlarnas hus som pryds av en räv och båtbyggarnas hus vars pediment har formen av en 1600-talsfregatt. Omkring Grand Place finns ett antal små museer som väl mest kan intressera amatörer i respektive ämne. I La Maison de Roi finns Musée de la Ville de Bruxelles (Bryssels stadsmuseum). Choklad- och kakaomuseet gömmer sig bredvid restaurangen T’Kelderke. Bryssels vackraste barer ligger runt torget. Terrasserna till barerna Le Roy d’Espagne, Le Cygne och La Roue d’Or är oundvikliga för den som vill avnjuta en belgisk öl. Enda nackdelen är att det, förutom på söndagar, är mycket sällsynt med äkta Brysselbor i kvarteret. Manneken Pis Adress: hörnet av Rue du Chêne och Rue de l’Etuve Om man tar Rue Charles Buls, bredvid stadshuset, kan man röra vid armen på bronsskulpturen Everard T’Serclaes, en Brysselhjälte som mördades på 1300-talet. Smekningen anses bringa lycka och evig kärlek. Gatan leder också fram till Manneken Pis, stadssymbolen som ingen säkert vet ursprunget till. Den lilla statyn är daterad 1619. En legend berättar hur en liten pojke från kvarteret släckte en stor eldsvåda genom att kissa på elden. En annan hävdar att det handlar om en adlig pojke som ertappades med att urinera på gatan. Det är i princip omöjligt att fotografera den lilla statyn utan att få med minst tre japaner på bilden. När Bryssel får viktigt besök, till exempel det svenska kungaparet, får Manneken Pis en passande kostym. Han äger i dag ungefär fem hundra kostymer som kan beskådas i La Maison du Roi på Grand Place. Den lokala favoriten är en gul t-shirt som han har på sig varje gång en belgare ligger i täten i cykelloppet Tour de France. L’Ilot Sacré Kvarteret runt la Grand Place kallas L’Ilot Sacré och har lyckats bevara en viss arkitektonisk autencitet. Som gatunamnen låter påskina var de reserverade för olika yrken. Den mest kända är Rue des Boucher (Slaktargatan). I dag är gatan ett riktigt turiststråk. Restaurangerna som kantar gatan, liksom de på Rue des Lombards, är veritabla turistfällor och bör undvikas (om man nu inte vill bli tilltalad på bruten svenska). Till och med den berömda restaurangen Chez Léon, som länge ansågs vara en traditionsbevarare inom det belgiska köket har tappat det mesta av sin genuinitet. Galeries Saint Hubert Ett stenkast från Grand Place ligger Galeries Saint Hubert, som invigdes av Leopold I år 1847. Med sin ovanliga elegans (nyrenässans) var det Europas första shoppinggalleria. Lyxbutiker, två teatrar och stadens två bästa bokhandlar trängs med kaféer och restauranger. Den som är intresserad av konstgallerier och böcker ska absolut besöka Galerie Bothier. Det byggdes 1848, ritat av samma arkitekt och ligger på granngatan, Rue de la Madeleine 55. Théatre Royal de Toone Hit går man för att ta sig en öl och möjligen titta på marionettterna. En del föreställningar är på engelska eller tyska. I kvarteret ligger brasserier och restauranger vars atmosfär knappt har ändrats. Teatern Toone är en folkloristisk skattkista som fungerar som pub på dagtid och marionetteater på kvällarna. Man ger till exempel skämtsamma versioner av Carmen och De tre musketörerna på grov Brysseldialekt. Toone öppnades redan 1830. I början av 1800-talet hade alla teatrar stängts av de holländska ockupanterna på grund av allt för mycket farlig politisk satir. Marionetteater på barer blev ett sätt att fortsätta spridningen av satiren. Adress: Impasse de Schuddeveldgang 6 (intill Petite Rue RES mars 2005 RES mars 2005