Nr 12 2010 - Byggnadsarbetaren

KROSSADES
Kranförarna ska själva få välja om de ska sitta
i kranen eller gå med radiostyrning. Och vi ska alltid
få hjälp med koppling. Det är Tommy Westerbergs
fasta övertygelse sedan han 2001 förlorat foten i en
kopplingsolycka.
TEXT: MARGITE FRANSSON FOTO: KRISTINA WIRÉN
Läkarna försökte först
rädda foten men man
tvingades amputera när
foten blev svart.
HAN SKULLE BARA hjälpa till.
Kranföraren Tommy Westerberg
gick fram för att koppla och lyfta en
takstol. Det ändrade i ett slag hela
hans liv. Takstolen välte och krossade
hans högra fot.
– Det är bättre om någon annan
än kranföraren kopplar. Det är för
mycket att både köra och koppla.
Risken är att du förlorar koncentration och
överblick, säger Tommy Westerberg i dag, nio år
senare.
I nummer 10 av Byggnadsarbetaren berättade
vi om kranförare som tvingas radiostyra kranar
från marken. En tanke med detta är att de ska
hjälpa till på bygget, något som både kranförare
och fackliga företrädare är kritiska till, om det sker
under tvång.
Flera kranförare berättar också att detta ofta
leder till att de själva kopplar och lyfter lasten, vilket
ger ökade olycksrisker. I mars i år dog kranföraren
Ulf Ryding efter att ha fått ett parti väggelement
över sig i samband med lossning av last.
FÖR TOMMY WESTERBERG, då med 20 år i
yrket, var det ovanligt att han kopplade själv.
Vid byggandet av Ikeas lager i Torsvik utanför
Jönköping, körde han visserligen från
marken, men hade arbetskamrater som
hjälpte honom att koppla. Då hade han
överblick både över kopplaren och
killarna som stod i skyliften
och arbetade med att
fästa takstolarna.
GRANSKAR
KRANFÖRARNAS
TUFFA ARBETS-
MILJÖ
Men strax före olyckan hade han
kört från valvet och var nere och flyttade
kranen.
– Då tänkte jag att jag lika gärna
kunde koppla en takstol och köra
upp, så att ingen behövde gå ner.
DE DRYGT ETT TON tunga takstolarna
stod på backen i buntar med 10–15 i
varje. Nedtill satt de fast med reglar. Han satte ett
par stroppar i den närmaste takstolen.
– Sedan började jag köra ner kroken och var
koncentrerad på det. Men under tiden välte takstolen,
hur i helsicke det nu gick till. Jag fick den först i
sidan och då slängde jag mig bort.
Men han fick inte med högerfoten. Takstolen, en
fackverkskonstruktion i stål, slog ner strax bakom
skons stålhätta. Tommy drog till så att han fick
loss foten, men tror att den gick sönder då, med
ben och nerver och allt. Efteråt ställde han sig upp,
körde kroken i topp så att ingen skulle skadas och
hoppade sedan i väg efter hjälp. På sjukhuset när
han för första gången satte ner foten, bara forsade
blodet och röntgenbilderna visade att allt var av.
Tommy blev opererad och läkarna försökte få
ihop foten genom att köra in smala stålstänger genom
tårna och gänga fast dem i gamla benet. Men
med tiden blev halva foten helt svart och Tommy
Westerberg tvingades till amputation. För honom
innebar detta att han måste sluta arbeta. Han kan
gå med specialskor, men har också fått en snedbelastning
som medfört att han slitit ut sin ena höft.
– Men det värsta var och är fortfarande värken.
De sa att den skulle gå över men det har den inte
gjort.
NR 12 OKTOBER 2010 BYGGNADSARBETAREN 39
38-40_kran_12.indd 39 10-09-28 15.14.30