Claes Gunnarsson - Göteborgs Symfoniker

Musiker i blickfånget
Jennifer Downing Olsson
TEXT stefan nävermyr Foto anna hult
Du har fått anställning i en ny orkester?
– Ja, i Grant Park Symphony Orchestra, Chicagos ”andra”
orkester. Jag har spelat med dem i flera år som vikarie
men nu har jag fått fast anställning. Det känns väldigt roligt!
Merparten av musikerna kommer från Lyric Opera
of Chicago. En trumpetare kommer från Los Angeles
Philharmonic och arbetar med Gustavo Dudamel.
Så nu lämnar du Göteborgs Symfoniker?
– Inte alls, tvärtom! Det här innebär att jag kan fortsätta
spela med Göteborgs Symfoniker och samtidigt bibehålla
kontakten med USA och min familj där. Det är en perfekt
lösning för mig att få arbeta i Chicago på somrarna och
med Göteborgs Symfoniker under den övriga säsongen –
”the best of both worlds!”
Då blir det arbete hela sommaren?
– Grant Park Symphony är aktiv från juni till augusti.
Vi har en utomhusscen i Millennium Park mitt i stan
där man gett gratiskonserter sedan 1930-talet. Vi ger
tre konserter varje vecka, med två olika program, så det
är väldigt intensivt. I somras var den finske dirigenten
Hannu Lintu hos oss en vecka, det var en höjdpunkt, han
är väldigt omtyckt där. Vi gjorde Kullervo av Sibelius med
två finska solister och en amerikansk kör som sjöng på
finska. Det var en fantastisk upplevelse.
Du kommer från Florida och hamnade i Göteborg.
Hur gick det till?
– Jag spelade i en studentorkester, Civic Orchestra of Chicago
som är kopplad till Chicago Symphony, och tog privatlektioner
när jag träffade en svensk student som gick
sin musikutbildning där. Vi blev tillsammans i Chicago
och när han var klar med sin utbildning och återvände
till Sverige följde jag med. Jag provspelade både för Sveriges
Radios symfoniorkester och Göteborgs Symfoniker
och fick ett ettårigt vikariat hos Radiosymfonikerna. Det
var ganska roligt: Charles DeRamus provspelade också
och fick ett ettårsvikariat i Göteborgs Symfoniker. Sedan
bytte vi så att vi arbetade halva tiden var hos respektive
orkester.
Och sedan blev du fast i Göteborg?
– Symfonikerna hade provspelning för en tjänst i basstämman
och Charles fick jobbet. När det sedan blev en
ny vakans provspelade jag och blev antagen. Min man
Jimmy Olsson är frilansande trombonist här i stan och
spelar just nu i Gothenburg Wind Orchestra och arbetar
med El Sistema i Hammarkullen.
Du har varit med på hela äventyret med vår chefdirigent
Gustavo Dudamel. Hur har det varit?
– Otroligt. Han är en fantastisk människa och musiker
som får orkestern att överträffa sig själv. Konserterna
med honom är outstanding.
Du har jobb i två orkestrar, är gift och har en fyraårig
dotter. Hur får ni vardagen att fungera?
– Det funkar. Vi har min baskollega Jenny Ryderbergs
lillasyster som barnvakt. Vi turas om att sköta hemmet
och skriver in familjedagar i kalendern också. Favoritutflykten
är en söndagspromenad i skogen.
Vi ser dig i de flesta konserterna med Göteborgs Symfoniker.
Något särskilt du ser fram emot nu i vinter?
– Brahms är en höjdpunkt för mig. Han skriver alltid
spännande basstämmor som sitter bra. De är svåra men
inte alltför svåra. Man känner sig levande när man spelar
Brahms, det är härligt att spela hans orkestermusik. Vi
gör den andra pianokonserten med Yefim Bronfman och
Gustavo Dudamel i december. Och Mendelssohns tredje
symfoni, också den med en fantastisk basstämma, så det
ser jag verkligen fram emot.
Jag har hört att basstämmans instrument håller hög
klass?
– Vi har väldigt fina instrument. De senaste åren har vi
bytt upp oss efter hand och nästa gång är det min tur att
få ett nytt instrument. Jag tror inte det finns någon orkester
i världen som har en sådan fin samling ”gamla italienare”.
Jag håller utkik på den internationella marknaden
och så fort något intressant dyker upp vill jag provspela.
Det är jättespännande!
74 75