Att förebygga brott och problembeteenden i skolan

i d é s k r i f t # 1 9
Tonåringars benägenhet att anmäla brott och deras förtroende för
rättsväsendet (Brå 2009b) framgår att vanliga orsaker till att inte anmäla
brott är att man bagatelliserar eller förminskar händelsen;
brottet betraktas som en ”småsak”, trots att våld mot unga generellt
inte är lindrigare än våld mot vuxna. Av de niondeklassare som utsatts
för grovt våld (behövt uppsöka någon form av sjukvård) uppger
endast var femte att de gjort en polisanmälan. Vid våld av mer lindrig
karaktär uppger endast sex av hundra att de gjort en polisanmälan.
Många anser också att anmälan är meningslös, eftersom man
tror att polisen inte kan göra något. Flickor uppger oftare än pojkar
att de inte anmälde för att de inte vågade eller för att de känner gärningspersonen.
Ungdomar med svensk bakgrund har en något högre
benägenhet att anmäla egendomsbrott medan ungdomar med utländsk
bakgrund oftare vänder sig till polisen när de utsatts för våld.
Rapporten visar också att utsattheten och anmälningsbenägenheten
för brott inte verkar ha förändrats nämnvärt bland ungdomar
sedan mitten av 1990-talet. Samtidigt har antalet misshandelsbrott
som anmäls till polisen ökat under samma period, vilket kan tyckas
paradoxalt. En delförklaring som framförs i rapporten till att antalet
anmälningar ökat, trots att anmälningsbenägenheten förefaller vara
konstant, är att gruppen ungdomar ökat i samhället 5 under denna
tidsperiod, vilket inneburit att fler brott anmäls till polisen. En annan
delförklaring till ökningen är att även små förändringar gällande
andelen utsatta ungdomar och andelen som anmält får stor betydelse
för hur många misshandelsfall som registreras hos polisen, då
mörkertalet är mycket stort bland ungdomar främst när det gäller
lindrigt våld.
5) I början av 2000-talet (1999/2001) var 105 000 femtonåringar folkbokförda i Sverige. Några
år senare (2003/2005) fanns 125 000 folkbokförda femtonåringar, vilket motsvarar en ökning
på 19 procent (Brå 2009b).
17