Kvinnor som skapar teknik - Tekniska museet

Grannskap, Holland 

Partnerskap för jämställdhet i metallsektorn, Spanien 

Kommunal Teknikskola, Sverige 

Nutek Förlag

Denna bok är sammanställd av Naoberschapsbank (Danielle van Diemen, Else Rose Kuiper, Bert 

Mulder), I.O. Metal (Technical services - FEMEVAL), Kommunal Teknikskola (Harriet Aurell, Bulle Davidsson, 

Inga-Britt Skogh, Inga Lill Stjerndahl) som en slutrapport från ett transnationellt partnerskap inom 

Europeiska Socialfondens program Equal. 

Copyright: Naoberschapsbank, I.O. Metal, Kommunal Teknikskola (KomTek) inom EU-programmet Equal. 

Innehållet kan citeras fritt med angivande av källa. 

Grafisk design: 

Trapped in Suburbia, Haag, Nederländerna 

Originalproduktion: 

Forma Viva, Linköping 

Översättning från engelska: 

Prof Sven Jacobson, Saltsjö-Duvnäs 

Tryck: 

Centraltryckeriet, Linköping, 2005 

Utgivare: 

Nutek Förlag 

Nuteks infonr 053-2005 

ISBN 91 7318 365-2

Kvinnor som skapar teknik

Förord

6 Kvinnor som skapar teknik 

Förord 

Denna bok är resultatet av ett transnationellt samarbete 

under EU:s EQUAL-initiativ mellan tre nationella 

utvecklingspartnerskap som har sin verksamhet i 

Nederländerna, Spanien och Sverige. De tre partnerskapens 

gemensamma mål är lika möjligheter för 

kvinnor och män inom det tekniska området 

Hanna, 6 år från Sverige 

“Jag gör en bil som sprider ut lemonad på gatorna 

åt hundar som blir törstiga när det är varmt.” 

När ett nationellt partnerskap söker transnationella 

partners, måste det finna ett eller flera andra nationella 

partnerskap, som på väsentliga punkter delar 

dess egen målsättning. Idealet är att ett transnationellt 

partnerskap skall leda till ömsesidigt utbyte av 

kunskaper och erfarenheter och som extra bonus ge 

en inblick i de kultur- och samhällsförhållanden som 

de olika partnerskapsländerna har. Förväntningarna 

att man verkligen skall uppnå detta mål varierar. 

Då vårt transnationella partnerskap nu närmar sig 

sitt slut, kan vi konstatera att vi har lärt oss väldigt 

mycket och att de förväntningar vi hade då vi började 

i flera fall har överträffats. 

Vi har skrivit denna bok för att själva dra nytta av de 

erfarenheter vi förvärvade genom vårt transnationella 

partnerskaps olika aktiviteter och för att dela 

med oss av våra erfarenheter, tankar och slutsatser 

till andra. Vi börjar med en beskrivning av vår gemensamma 

filosofi, som bildar grundvalen för våra 

aktioner och föresatser. 

Ett väsentligt inslag i våra partnerskapsaktiviteter 

är de studier som genomfördes i Nederländerna, 

Spanien och Sverige om flickors och kvinnors tankar 

om teknik. Även om resultaten i vissa hänseenden är 

överraskande, har studierna fyllt sitt ändamål – att 

förse oss med tips och idéer om nya sätt att introdu-

Förord 

7 

cera flickor och kvinnor i teknikens fascinerande och 

komplexa värld. 

De tre nationella partnerskapens gemensamma 

mål är att verka för att kvinnor och män skall ha lika 

möjligheter att hävda sig på arbetsmarknaden. Hur 

partnerskapen på olika sätt söker uppnå detta mål 

förklaras i denna bok genom en ingående beskrivning 

av varje lands projekt. 

Slutet av boken markerar början på något nytt: hur 

skall vi ta tillvara de erfarenheter och kunskaper, 

som det transnationella projektet gett oss, för att gå 

vidare? Vi har kallat det sista kapitlet “Strategier“. 

Det visar att de tre partnerskapsländerna har olika 

syn på vilka insatser som krävs i framtiden. 

Vi presenterar också för våra läsare tre kvinnor från 

varje partnerskapsland. De berättar vad tekniken har 

betytt i deras liv och hur de upplevt kampen för lika 

möjligheter. 

Det transnationella partnerskapets 

organisation: 

samarbete författat och publicerat denna bok. 

Det spanska utvecklingspartnerskapet kallas 

“Partnerskap för jämställdhet i metallsektorn“ 

och leds av Federacion Empresarial Metalurgica 

Valenciana, FEMEVAL. Partnerskapet omfattar en 

kommun, två universitet, fem arbetsgivarförbund 

inom metallindustrin, ett förbund för kvinnliga arbetsgivare, 

chefer och anställda med akademisk 

utbildning och två fackföreningar. FEMEVAL har 

hållit teoretiska kurser på olika nivåer för att höja 

kvinnors medvetenhet om den genusrelaterade 

maktstrukturen, ledarskap och möjligheter till förändring. 

Naoberschapsbank (´IT i grannskapet“) representerar 

Nederländerna i det transnationella partnerskapet 

och Brekend Vaatwerk i Amsterdam leder 

projektet. Med användande av en speciell metod 

för att främja sociala nätverk och elementär informationsteknik 

har Naoberschapsbank som målsättning 

att höja kvinnors, flickors, mäns och pojkars 

aktiva deltagande i den demokratiska process som 

pågår i deras grannskap. Särskild vikt fästes vid att 

få flickor och kvinnor att engagera sig i projektet. 

Företrädare för de nationella spanska och svenska 

utvecklingsprojekten träffade avtal om ett transnationellt 

partnerskap i juni 2002. 

Då avtalet ratificerats, kontaktades det svenska partnerskapet 

av ett holländskt partnerskap, och man 

fann då att ett transnationellt partnerskap var en 

lämplig lösning. Det finns alltså nu två formella avtal, 

och de tre partnerskap som ligger bakom dem har i 

Sverige representeras av Kommunal Teknikskola, 

vars syfte är att hjälpa fler flickor och pojkar, kvinnor 

och män att upptäcka glädjen i att skapa 

med teknik och stimulera dem att välja en teknisk 

yrkeskarriär. Sverige behöver fler personer som 

är beredda att satsa på en teknisk utbildning, 

särskilt kvinnor, som är dåligt representerade inom 

traditionella tekniska områden. Sverige behöver 

också fler företagsamma och idérika kvinnor och


män som kan kombinera sitt intresse för teknik med 

kreativitet och entreprenörskap. Projektet genomförs 

i Örebro kommun, men modellen har redan spritt sig 

till tio andra kommuner. Det svenska partnerskapet 

omfattar Örebro kommun, NUTEK (Näringslivsutvecklingsverket), 

AMS och Svenska ESF-rådet. 

Vi beslöt att skriva denna bok på vårt första transnationella 

möte i Stockholm 2002. Sedan dess har 

vi årligen hållit två sådana möten, som alternerat 

mellan våra tre länder. 

Projektet avslutades med ett seminarium i Bryssel i 

september 2004. Men arbetet för att uppnå målet 

“Lika möjligheter för kvinnor och män“ fortsätter. 

Om ansvar : 

Varje utvecklingspartnerskap är ansvarigt för innehållet 

i presentationen av sitt lands studie (kapitel 2), 

för beskrivningen av det nationella projektet (kapitel 

3) och för de över hela boken spridda intervjuerna 

med kvinnor som engagerat sig i teknik. För innehållet 

i övriga texter delar vi ansvaret.

Innehåll

Innehållsförteckning 

11 

Innehåll 

Hur ser kvinnor på teknik? Denna bok tar dig ut på en resa för att få frågan 

besvarad i Nederländerna, Spanien och Sverige. 

Kapitel 1 - Allmänna synpunkter 

Kapitlet introducerar det transnationella projektets bakgrund, diskuterar kvinnors 

svårigheter när det gäller att komma in på den tekniska arbetsmarknaden och 

beskriver bokens syfte. 

Kapitel 2 - Studier 

Vad innebär teknik för dig? Sammanlagt 300 flickor och kvinnor har besvarat denna 

och andra frågor. Resultaten av de studier som genomförts i Nederländerna, Spanien 

och Sverige diskuteras och jämförs. 

Kapitel 3 - Nationella projekt 

Beskrivning av tre EQUAL-projekt, som skiljer sig åt på många sätt men har samma mål. 

Kapitel 4 - Strategier för att främja kvinnors delaktighet i, 

och utveckling av, teknik i samhället 

Strategier på olika nivåer för att förbättra kvinnors situation på det tekniska området 

föreslås.. 

11 

17 

79 

103 

På flera ställen i boken möter läsaren holländska, spanska och svenska kvinnor som 

förtäljer sina egna erfarenheter av teknik. Läsaren finner också teckningar gjorda av 

flickor och kvinnor inom ramen för varje lands studie, och i slutet av boken ges ett 

exempel på ett företags försök att stimulera kvinnor att arbeta i teknisk industri. 

Appendix 

• Lista över medverkande. 

• Länkar. 

• Noter. 

113

Kapitel 1 

Allmänna synpunkter


Kapitel 1 - Allmänna 

synpunkter 

Ambitionen att verka för att kvinnor på ett långsiktigt 

och framträdande sätt skall ta del i samhällets 

tekniska framåtskridande kräver att både detta mål 

och de incitament och andra åtgärder som behövs 

för att förverkliga det har en fast grund i samhället 

– bland dess medborgare, beslutsfattare och företrädare 

för olika frågor. Faktorer som kan bidra till 

framgång i denna strävan är att erbjuda flera varaktiga 

incitament och vidta olika främjande åtgärder 

på både kollektiv och individuell nivå. 

Under många århundraden har kvinnor genom 

den kultur som patriarkatet omhuldar utsatts för 

erfarenheter och undergått socialiseringsprocesser 

som skiljer sig från männens. Därigenom har kvinnor 

och män utvecklat olika kompetens- och intressesfärer 

och utfört olika sysslor. Det var först långt in 

på 1900-talet som kvinnor fick tillträde till sitt lands 

utbildningssystem och arbetsmarknad på samma villkor 

som männen – åtminstone formellt sett. De flesta 

utbildningar och yrken är fortfarande anpassade av 

män för män, och kvinnor måste rätta sig därefter så 

gott de kan. Detta gäller speciellt teknikområdet. 

Vad som betraktas som viktigt för samhället ifråga 

om tekniska kunskaper, tjänster och varor bestäms 

vanligen utan att kvinnor får vara med och bidra 

med synpunkter. Detta skapar stora svårigheter för 

kvinnor som på lika villkor vill komma in på den 

tekniska arbetsmarknaden. 

Frågan om kvinnors tillträde till traditionellt manliga 

områden har diskuterats under flera decennier 

från olika synvinklar. Därvid har en hel del kunskap 

vunnits som kan användas för att undvika misstag


15 

och bryta ny mark. Denna bok har som mål att i ett 

genusperspektiv analysera kvinnors erfarenheter 

och kunskaper inom teknikområdet och därigenom 

bana väg för en förändring. 

Erfarenhet och kultur 

Liknande svårigheter som inom teknikområdet möter 

kvinnor inom andra mansdominerade områden 

både som anställda och som entreprenörer. I grund 

och botten är det samma ständigt återkommande 

problem - skillnaden mellan kvinnors och mäns 

erfarenhetsbas och verklighetssyn. En segregerad 

arbetsmarknad är den tydliga och konkreta manifestationen 

av hur en patriarkisk kultur påverkar 

samhället i form av skilda yrken för kvinnor och män. 

I viss utsträckning kan kvinnors inträde på mansdominerade 

områden jämföras med nykomlingars 

situation, t.ex. invandrares upplevelser i ett nytt land. 

Dessa är omedvetna om det nya landets oskrivna 

regler, de saknar ett stödjande nätverk och vet inte 

varthän de skall vända sig för att komma in på 

arbetsmarknaden. En hel del av den information de 

skulle kunna behöva är omöjlig att förvärva genom 

läsning, eftersom den är “tyst“ kunskap som inte är 

nedskriven utan överföres i muntliga kontakter från 

mera erfarna människor till mindre erfarna. 

Arbetssituation 

Nästan alla studier som behandlar förhållandet 

mellan teknik och genus visar, att kvinnor som söker 

sig till tekniska branscher ställs inför enorma krav på 

fysisk och psykisk kraft. En delförklaring är att verktyg 

och utrustning vanligen är anpassade till manliga 

mått och muskelkrafter. Arbetsskador förekommer 

därför oftare bland kvinnor än män inom extremt 

mansdominerade yrken. En annan förklaring är att 

kvinnor sällan tas emot med öppna armar av de 

andra arbetarna i tekniskt inriktade företag, och 

denna brist på stöd inverkar negativt på deras 

psykiska hälsa. Vidare innebär en situation, där 

en kvinna enbart har manliga arbetskamrater, att 

det hon gör blir mera synligt, speciellt de misstag 

hon gör. Det är ingen lätt uppgift att behålla ett 

gott självförtroende under sådana förhållanden. 

Hon måste inse att problemet inte är hennes eget 

tillkortakommande utan en situation som hon inte 

har någon kontroll över. Det är faktiskt så att det är 

själva systemet som placerar hinder i kvinnors väg. 

De som ligger bakom systemet har nämligen inte 

räknat med kvinnors närvaro. 

Vad orsakar problemet? 

Genusforskare betraktar de återverkningar som följer 

av att flickor och pojkar åtskiljes under barn- och 

ungdomsår som problemets kärna. Detta åtskiljande 

innebär att flickor får andra erfarenheter, kunskaper 

och färdigheter än pojkar som förberedelse 

både för arbetslivet och livet i övrigt. Härigenom 

får kvinnor och män olika möjligheter och kvinnor 

upplever att de diskrimineras på arbetsmarknaden. 

De upplever också att samhället har en manlig 

maktstruktur som innebär att kvinnor som grupp är 

underordnade män som grupp. Denna maktstruktur 

innebär att kvinnor på de flesta arbetsplatser får 

mindre intressanta uppgifter, lägre löner och färre 

utvecklingsmöjligheter än män. En studie genomförd 

av Fil. Dr. Lena Abrahamsson vid Institutionen för


arbetsvetenskap, Luleå tekniska universitet i Sverige, 

visar att när denna struktur undanröjes genom 

aktiva jämställdhetsinsatser, så återskapas den snart 

genom andra åtgärder. 

Detsamma gäller t.o.m. i yrken där numerisk 

jämställdhet har uppnåtts, t.ex. för läkare i de holländska, 

svenska och spanska hälso- och sjukvårdssystemen. 

I jämförelsevis stor utsträckning har kvinnor 

fått fullt tillträde till det länge mansdominerade 

kirurgyrket, men den klassiska indelningen med 

över- och underordnade kan redan skönjas. Den 

innebär att kvinnliga kirurger ofta ansvarar för mindre 

komplicerade operationer i kliniker med enkel 

teknisk utrustning, medan manliga kirurger i större 

utsträckning tenderar att utvecklas till “Nintendokirurger“ 

på specialistsjukhus. 

Samma sak händer också i företag med en modern 

organisation och en atmosfär som gör att de anställda 

trivs, som t.ex. i delar av IT-branschen. Fastän 

det finns en uttrycklig avsikt att ta hänsyn till allmänna 

värderingar och se till alla anställdas bästa, 

uppstår en på genustillhörighet baserad löne-, 

yrkes- och arbetsstruktur som är särskilt märkbar när 

det gäller inflytande och medbestämmande över 

företagets verksamhet. 

Trösklar 

Är det då någon mening med att gå till strids för att 

få tillträde till ingenjörs- och andra teknikbaserade 

yrken? Är inte priset helt enkelt för högt? Det är det 

inte, om man beaktar att den arbetsmarknad som 

är öppen för kvinnor är mycket liten och blir mer 

och mer inskränkt genom besparingar i offentlig och 

statsfinansierad verksamhet, så som sker i hela EUregionen. 

En utvidgad arbetsmarknad ger kvinnor 

och män fler alternativ och möjligheter att skaffa sig 

en utkomst. Ett ytterligare skäl att gå till strids är att 

teknik länge reserverats för män och att i stort sett 

alla beslut i samhället att satsa på teknisk utveckling 

fattas av män, trots att kvinnors liv och situation 

berörs lika mycket som mäns av denna utveckling. 

Tekniska kunskaper och färdigheter kan också göra 

det dagliga livet både billigare och mera intressant. 

Många män ägnar sig åt tekniska aktiviteter på sin 

fritid, eftersom de finner det både stimulerande och 

kreativt. Varför skulle inte kvinnor göra detsamma? 

Genom att tillägna sig såväl färdigheter som kunskaper 

på det tekniska området kan kvinnor stärka 

sin kompetens och få möjlighet att påverka beslut 

som berör vårt framtida samhälle. 

Och om vi slutligen tänker på den brist på tekniker 

– kvinnliga och manliga – som ökar i hela Europa, 

så borde det ligga i allas vårt intresse att finna nya


17 

vägar att engagera kvinnor såväl som män i den 

viktiga uppgiften att finna lösningar på världens 

sociala, ekonomiska, tekniska och klimatologiska 

problem. 

Bokens syfte 

I denna bok vill vi bygga på den kunskap och 

erfarenhet som vi förvärvat under den senaste tiden 

inom området kvinnor och teknik och föra utvecklingen 

framåt genom de iakttagelser vi gjort och de 

insikter vi vunnit genom våra tre länders respektive 

projekt.

Kapitel 2 

Studier



Inledning och metoder 

Som tidigare nämnts, bygger det transnationella 

projektet huvudsakligen på de inledande studier 

som genomfördes i Nederländerna, Spanien och 

Sverige om kvinnors och flickors tankar om, eller 

attityder till, teknik. Studiernas främsta syfte var att 

vinna nya insikter om dessa tankar och attityder, 

både på individ- och gruppnivå, och därigenom 

upptäcka nya sätt att stimulera flickor och kvinnor 

till att ägna sig åt teknisk verksamhet. Innovation var 

det nyckelord som styrde vårt intresse. 

I detta kapitel vill vi först redogöra för den metod 

som de tre länderna kom överens om beträffande 

hur studierna skulle genomföras i vart och ett av 

dem. Denna redogörelse följs av en utförlig sammanfattning 

av varje lands studie. Härvid beskrivs 

först utgångspunkter och uppläggning,och därefter 

diskuteras svaren på de olika frågor som ställdes till 

intervjuade personer. Slutligen görs en jämförelse 

mellan de tre nationella studierna och deras resultat. 

De tre länderna kom överens om hur varje studie 

i stort skulle läggas upp, varvid följande riktlinjer 

angavs: 

· Studien skulle genomföras i form av en serie 

intervjuer/samtal baserade på en antal frågor och 

genom användning av ett frågeformulär. 

· I varje land skulle 50 flickor i åldern 6-10 år och 

50 kvinnor i åldern 30- 40 år intervjuas. 

· Intervjuerna skulle utföras av en kvinna, som 

skulle skriva ned flickornas svar i ett frågeformulär. 

Kvinnorna däremot kunde själva fylla i frågeformuläret. 

Intervjuerna med flickorna skulle spelas in.


21 

Frågeformuläret omfattade först följande mera allmänna frågor rörande deltagarnas bakgrund, och sedan 

nedanstående mera specifika frågor om deras inställning till teknik. De senare var desamma för flickor och 

kvinnor: 

Flickor (6-10 år) 

Ålder 

Faderns yrke 

Moderns yrke 

Vad skulle du vilja bli då du blir stor? 

Vad skulle du vilja studera? 

Vilka lekar leker du? 

Vem eller vilka leker du med? 

Kvinnor (30-40 år) 

Ålder 

Yrke 

Studier/Utbildning 

Faderns yrke 

Moderns yrke 

Gift/Ogift/Skild/Änka 

Vad lekte du då du var flicka? 

Vem eller vilka lekte du med? 

Vad gör du på din fritid? 

Vad skulle du vilja göra på din fritid? 

Vad innebär teknik för dig? 

Rita en symbol som passar för hur du uppfattar teknik. 

Anser du att teknik (enligt ditt svar på fråga 1) är någonting positivt eller negativt? 

Finns det någonting du skulle vilja veta mer om när det gäller kunskapsområdet 

teknik? 

Finns det någon särskild uppgift/aktivitet inom det tekniska kunskapsområdet, som du 

skulle vilja arbeta med/pröva på? Om ja, vilken? 

Varje land skulle senare välja och anpassa frågorna till sina speciella förhållanden, såsom framgår av de 

landsvisa sammanfattningarna.


Nationella studier 

Kvinnors och flickors tankar om teknik 

i Nederländerna 

Inledning 

Denna studie, som gjorts på uppdrag av NUTEK, 

genomfördes under oktober och november 2003 i 

Amsterdam med omnejd. 

Studiens bakgrund: kvinnor och teknik 

i Nederländerna 

Nederländernas sociodemografiska siffror visar i den 

högsta utbildningskohorten en grupp, som har en 

allmänt negativ attityd till teknik. Dessa “motströmsmänniskor“ 

påverkar den allmänna opinionen i hög 

grad. 

Vid början av 1970-talet fick människor upp ögonen 

för klyftan mellan natur och teknik, vilket sedan i 

hög grad påverkade deras tankar om ekonomiska 

framsteg, miljöförstöring, hälsa, mat och andlighet. 1 

Enligt denna syn är teknik förknippat med mänsklighetens 

nedsmutsning och exploatering av naturen. 

Under samma period upplevde Nederländerna ett 

ekonomiskt uppsving och tekniska framsteg som 

saknade motstycke. Stora grupper av befolkningen 

drog nyttja av denna utveckling, som skapade fler 

arbetstillfällen och stigande inkomstnivåer. Antalet 

studerande i tekniska ämnen förblev stabilt. Omkring 

10% av dem var kvinnor. 2 

Nytt hopp: internet 

Introduktionen av internet i Nederländerna omkring 

1995 möttes med stora förväntningar av både 

enskilda personer och organisationer. Många 

trodde, att internets industriella användning även 

skulle attrahera kvinnor, eftersom dataprogrammerare 

behövdes också i sådana typiskt kvinnliga 

branscher som design och kommunikation. Vi kan 

nu konstatera, att kvinnor inom dessa branscher 

inte i någon större omfattning sökt arbeten som 

inneburit användning av internet. Kvinnor arbetar 

som designers och chefer, medan datahanteringen 

nästan uteslutande sköts av män. Sedan början 

av nittiotalet har antalet teknikstuderande stadigt 

sjunkit, och antalet kvinnliga tekniska studerande är 

nu runt 15 %. 3 

Det finns dock nya typer av dataprogram, som 

lockar fler flickor att ägna sig åt tekniska studier. 4 

Detta skulle kanske få till följd att fler kvinnor söker 

arbete i branscher där internet används. Men trots 

tillkomsten av nationella och europeiska program 

avsedda att få kvinnor 5 och flickor 6 att söka sig till 

tekniska utbildningar och yrkeskarriärer, finner vi 

att endast 10% av alla anställda i it-, internet- och 

andra teknikbranscher är kvinnliga. Kvinnor och män 

använder internet lika mycket men för olika ändamål. 

Det holländska projektet “Naoberschapsbank“ 

drar fördel av entusiasmen för detta världsomspännande 

datanät genom att använda internet som ett 

verktyg för att öka människors intresse för teknik. 

EQUAL 

Som en del av Spaniens, Sveriges och Nederländernas 

transnationella aktiviteter inom EUinitiativet 

EQUAL beställde Femeval, KomTek och 

Naoberschapsbank en studie av kvinnors och flickors 

tankar om teknik i vart och ett av de tre länderna. 

Kunskap om individers och gruppers tankar om 

teknik kan användas både när det gäller att utforma


23 

strategier för att definiera teknikbegreppet och för 

att öka människors intresse för teknik. 

Utgångspunkter 

Resultaten av studien bekräftar i stort sett tidigare 

genusroller, men de ger också ett par utgångspunkter 

för hur teknik kan definieras på ett annorlunda 

sätt och för hur kvinnor kan erbjudas utbildning som 

kommer att hjälpa dem i deras dagliga liv eller vid 

start av en ny yrkeskarriär 

Studiens uppläggning 

För studien om flickors tankar om teknik i Nederländerna 

intervjuades 25 flickor i en skola norr om 

Amsterdam. Denna skolas elever kommer från både 

förstads- och landsbygdsområden. Ytterligare 25 

flickor intervjuades i Amsterdams innerstad. Samplet 

är representativt för flickor i Nederländernas stads-, 

förstads- och landsbygdsområden ifråga om 

följande variabler: föräldrarnas inkomst, utbildning, 

socialgrupp och yrke. 

Hälften av kvinnorna i samplet intervjuades i ett 

kulturcentrum norr om Amsterdam. Detta sampel 

representerar kvinnor med förstads- och landsbygdsbakgrund. 

Den andra hälften av kvinnorna intervjuades 

i Amsterdams innerstad och representerar 

ett stadsområde i Nederländerna ifråga om variablerna 

inkomst, utbildning, socialgrupp och yrke. 

Var och av deltagarna fick sju frågor. Svaren skrevs 

ned av intervjuaren i ett frågeformulär. 

Introduktion 

“I världen runt oss talas det mycket om teknik och 

vi stöter på en mängd tekniska saker. Förr betydde 

teknik stålproduktion och elektronik. Under de 

senaste åren har mobiltelefoner och internet kommit 

att spela en allt större roll. Jag skulle vilja fråga dig 

vad du tycker och känner om detta.“ 

Resultat : 9-åriga flickors tankar om teknik 

Frågor 8 

· Vad tänker du på då du hör ordet teknik? 

· Rita en symbol som visar vad teknik innebär för 

dig. 

· Är teknik något positivt eller negativt för dig? 

· Finns det någonting tekniskt som du skulle vilja 

lära dig? 

· Finns det några tekniska ämnen som du skulle vilja 

lära dig då du blir äldre? 

· Gör du ibland tekniska saker på din fritid? 

· Vad vill du bli då du blir stor? 

Tankar om teknik i allmänhet 

De flesta av flickorna ansåg teknik vara “något som 

har att göra med elektricitet, datorer och tekniska 

apparater“. En mindre del av dem uppfattade teknik 

som att vara riktigt bra på någonting. Slöjd betraktades 

också som teknik och likaså att konstruera 

saker och ting. 

Följande introduktion fick alla deltagare, både flickor 

och kvinnor, vid början av varje intervju. 7


“Tekniskt tänkande är att få ordning på saker“ 

Teknikens roll i Susannes ungdom: 

Susannes fars yrke var planerare i en byggnadsfirma 

och hennes mors yrke barnskötare. Föräldrarna 

ansåg inte att teknik var någonting för flickor och 

de uppmuntrade inte Susanne att studera tekniska 

ämnen, fast hon faktiskt ända sedan hon var liten 

flicka tyckt om att syssla med tekniska saker. 

Susanne Hollenkamp 

Ålder: 30 år 

Bostadsort: Amsterdam, Nederländerna 

Utbildning: Mavo-D (högstadieutbildning), 

ETS (elektroteknisk skola), guld- och silversmedsskola 

Yrke: Reparatör av spelautomater och 

flipperspel. 

I skolan visade det sig att Susanne led av dyslexi. 

När hon gått ut högstadiet, började hon på en 

elektroteknisk skola i Amsterdam. Övergången 

från grundskolans högstadium till teknisk utbildning 

var svår. De andra eleverna hade genomgått 

yrkesteknisk linje och hade där inhämtat viktiga 

baskunskaper som Susanne saknade. Förutom en 

flicka från Surinam var hon den enda flickan i skolan. 

Pojkarna och lärarna var inte särskilt öppenhjärtiga 

mot flickorna. Lärarna motarbetade de två flickorna, 

och de manliga eleverna var nära nog fientliga. 

En av lärarna sade: “Varför sitter inte ni flickor intill 

varandra så att ni kan prata sömnad tillsammans?“ 

Efter sex månader lämnade Susanne skolan. Under 

nästa år arbetade hon på ett barndaghem. 9 Sedan 

började hon studera på guld- och silversmedsskolan 

i Amsterdam. Efter tre och ett halvt år måste 

hon sluta skolan, eftersom hennes dyslexi hindrade 

henne från att klara kursen i tyska, som var obligatorisk 

för att få diplom från skolan. 10 Genom att ta 

endast yrkeskurserna lyckades hon dock senare bli 

auktoriserad guldsmed. . 

Under ett år arbetade Susanne som guldsmed. 

När hon träffade sin blivande make, fann hon att 

hans far drev ett företag med spelautomater och 

flipperspel. Medan hon var hemma för att vårda sin

Susanne Hollenkamp 

25 

första son, började hon hjälpa sin svärfar att reparera 

maskinerna, och det visade sig då att hon vara 

ganska bra på detta. Hon lärde sig allting om den 

maskinella sidan av spelautomater och flipperspel, 

och skickas nu dagligen ut till de barer och klubbar 

där dessa är placerade. Detta har nu pågått 

i tre år, och Susanne planerar att överta företaget 

någon gång i framtiden när hennes svärfar drar sig 

tillbaka. 11 Hennes svärfar sade först att han aldrig 

skulle anställa en kvinna med säger nu att hon är 

den bästa i företaget: “Man behöver aldrig förklara 

en sak mer än en gång för henne!“ 

Fördelar och nackdelar 

För Susanne var det i början en nackdel att ha 

tekniska talanger, eftersom hon mobbades ut från 

den skola hon valt. Det dröjde ett helt år, innan hon 

kunde återgå till teknisk utbildning, denna gång i 

en guld- och silversmedsskola med flera kvinnliga 

studerande. Nu då Susanne är vuxen, har hon nytta 

av sin tekniska begåvning eftersom hon tjänar bra, 

tycker om sitt arbete och kan kombinera det med att 

ta hand om sina två barn. Någon gång i framtiden 

kommer hon att ta över företaget. 

Det är emellertid en nackdel att det holländska samhället 

fortfarande har problem med att acceptera 

kvinnor inom tekniska utbildningar och yrken. Ibland 

har det uppstått slagsmål på en bar, medan hon 

hållit på med att reparera en spelautomat. Flera av 

besökarna på barerna och kaféerna har också fällt 

nedsättande kommentarer om henne som kvinna. 

Män frågar henne ofta om hon behöver hjälp. En 

del berusade gäster har frågat henne om hon är 

lesbisk. När hon svarar att det är hon inte, säger de: 

“Du kommer snart nog att se att det är du“. 

Det viktigaste med tekniskt tänkande 

För Susanne är det viktigaste med tekniskt tänkande 

att få ordning på saker och ting. Om Susanne råkar 

ut för ett tekniskt problem, kan hon förstå det och 

lösa det. Men om någon talar om en “känsla“ eller 

en “idé“, vet hon inte vad hon skall göra. Hon vill 

tänka på ett ordnat strukturerat sätt. Efter att i flera 

år ha reparerat spelautomater och flipperspel, har 

Susanne utvecklat en känsla för hur maskinerna 

fungerar och vet precis hur de skall repareras. 

Susanne skulle dock inte vilja kalla detta intuition. 

Hon säger att hon inte vet hur man definierar 

intuition. 

Slutsats 

Susanne mötte en hel del motstånd, som hon 

måste övervinna, då hon sökte en utbildning och en 

yrkeskarriär inom ett tekniskt område. Och trots att 

hon hade en enastående talang, kunde hon inte 

fortsätta i den elektrotekniska ingenjörsutbildning 

som hon senare kommit in på. Med stöd av sin 

svärfar lärde hon sig ett yrke på egen hand. Nu 

har hon ett arbete, som hon tycker om och som ger 

henne en inkomst som mer än väl räcker både för 

henne själv och familjens försörjning. Susanne råkar 

fortfarande ut för motsträviga kunder som inte tror 

på hennes tekniska kompetens. Men hon får också 

många uppmuntrande ord från gästerna i de kaféer 

och barer där hon reparerar spelautomater och 

flipperspel.


Flickorna förknippade teknik med följande: 

Föremål eller aktivitet 

Elektricitet 13 

Datorer 11 

TV, radio, dataspel 7 

Bilar 6 

Bra i sport/hobby/konst 4 

Mobiltelefon 4 

Slöjd/hantverk 3 

Hushållsmaskiner 2 

Klocka 1 

Konstruera saker och ting 1 

Antal flickor 

Finns det någonting, som du skulle vilja lära dig 

ifråga om teknik? 

“Ja, jag skulle vilja lära mig om datorer“ 

Ovanstående fråga fick ett positivt svar. Flickorna 

kände att de hade en massa att lära sig och ansåg 

att det var lika nödvändigt att lära sig teknik som 

andra ämnen. Att lära sig något på det tekniska 

området likställdes i stort sett med att lära sig hur 

saker fungerar. Två tredjedelar av flickorna sade att 

de skulle vilja lära sig något om hur datorer fungerar, 

så att de kunde hitta och fixa fel. 

Svar 

Antal flickor 

Positiv eller negativ värdering av teknik 

“Med telefonen kan man ringa till en vän som 

bor långt borta“ 

Flickorna hade i allmänhet en välvillig syn på teknik. 

De betraktade teknik som något praktiskt och fiffigt. 

De gjorde inga genusrelaterade kommentarer, vilket 

betyder att för dessa nioåriga flickor var teknik något 

genusneutralt. De flestas värdering av teknik var 

positiv, och de förväntade sig inte råka ut för särskilt 

många problem på det området. 

Värdering 

Antal flickor 

Positiv 23 

Neutral 5 

Negativ 1 

Inget svar 21 

Ja, jag vill lära mig något om 

teknik 

30 

Jag vet inte 15 

Nej, jag vill inte lära mig 

något om teknik 

15 

Specificerande svar: 

Svar 

Antal flickor 

Om datorer 12 

Om kameror 5 

Om mobiltelefoner 4 

Om bilar 3 

Om elektricitet 3 

Om konstmålning 3


27 

Finns det några tekniska ämnen som du 

skulle vilja lära dig mera om, när du blir äldre 

(16 år gammal)? 

“Jag vet inte.“ 

Något över hälften av flickorna ställde sig frågande 

eller negativa till om skulle vilja lära sig något på 

det tekniska området, då de blir äldre. Men nästan 

lika många gav ett positivt svar. Det mest angelägna 

för dem var att fixa datorn, då den inte fungerar. 

Men detta måste passa in i målet att göra livet 

lättare. Liksom i den svenska studien, ansåg flickorna 

att lära sig ett tekniskt ämne är att lära sig hur saker 

fungerar, så att man kan använda dem på rätt sätt. 

Inga av flickorna önskade lära sig något på det tekniska 

området av rent intresse. Inga av dem nämnde 

att de skulle vilja välja en teknisk utbildning. 

Svar 

Antal flickor 

Ja, jag skulle vilja lära mig mera 

23 

om teknik när jag blir äldre 

Vet inte 12 

Nej, jag vill inte lära mig mer 

15 

om teknik när jag blir äldre 

Ägnar du dig åt några tekniska aktiviteter 

på din fritid? 

“Jag spelar dataspel“ 

Hälften av flickorna sade att de ägnade sig åt 

tekniska aktiviteter på sin fritid. Tekniska aktiviteter 

betydde främst att använda datorn och spela dataspel. 

Att använda datorn innebar chattning, ritning, 

informationssökning och skolarbete. Det är värt att 

notera, att användningen av dator inte betraktades 

som teknisk. Att fixa datorn, då den hängt upp sig, 

var en teknisk uppgift, men inte att använda den. De 

flickor som hade en förälder med tekniska kunskaper 

ägnade sig mer än de andra åt diverse småjobb 

hemma och tillverkning av statyetter av järntråd. 

Guld- och silversmide var också populärt. 

Svar 

Antal flickor 

Jag ägnar mig åt tekniska aktiviteter 

på min fritid 

25 

Inget svar 10 

ag ägnar mig inte åt tekniska 

15 

aktiviteter på min fritid 



Svar 

Antal flickor 

Svar 

Antal flickor 

Om datorer 18 

För att få veta mer 5 

Målning 2 

(Hem)arbete på datorn 11 

Dataspel 7 

Chattning på datorn 7 

Lite mekande därhemma 4 

Sågning/Lödning/Hamring 2


Vad vill du bli då du blir stor? 

“Veterinär“ 

De typiskt kvinnliga yrkena dominerade. De flesta 

flickorna ville ha samma yrken som sina föräldrar, 

med undantag av de tekniska yrken som deras 

fäder i vissa fall hade. 

Svar 

Antal flickor 

Veterinär/djurskötare 10 

Lärare 7 

Läkare 7 

Hårfrisörska 5 

Snabbköpskassörska 4 

Polis 4 

Arkeolog 2 

Journalist 2 

TV-presentatör 1 

Konstmålare 1 

Kosmetolog 1 

Brandsoldat 1 

Affärsbiträde 2 

Något med datorer 1 

Vet inte 1 

Fig. 1. 8-10-åriga flickors symboler för teknik 

Symboler för teknik 

Flickorna ritade sådana traditionella symboler för 

teknik som verktyg, datorer och mobiltelefoner. 

Konstmålning och sådana hobbies som dans var 

också populära. Några av dem såg mera abstrakt 

på uppgiften genom att rita hästar eller kugghjul.


29 

Resultat : 35-40-åriga kvinnors tankar om teknik 

Kvinnorna tänkte på: 

Antal kvinnor 

Kvinnorna fick följande frågor: 

· Vad tänker du på då du hör ordet teknik? 

· Rita en symbol som visar vad teknik innebär för 

dig. 

· Är teknik något positivt eller negativt för dig? 

· Finns det några tekniska ämnen som du skulle vilja 

lära dig mer om? 

· Finns det någonting tekniskt arbete som du skulle 

vilja att du kunde? Vilket? 

· Finns det du något tekniskt som du gör på din 

fritid? 

· Är du den som gör de tekniska jobben i ditt hem? 

Om inte, vem gör dem? 

· Vilket yrke tycker du skulle vara idealiskt för dig? 

Datorer 15 


Bilar 15 

TV, radio 1 

Livsmedelsindustri 1 

Hushållsmaskiner 1 

Mobiltelefoni 1 

Fabriker 1 

Är teknik något positivt eller negativt för dig? 

“Teknik berikar våra liv men det är mycket som 

jag inte förstår“ 

Vad tänker du på då du hör ordet teknik? 

“Telefoni och internet.“ 

Datorer, elektricitet och bilar tänkte kvinnorna mest 

på i samband med ordet teknik. 

En stor majoritet av kvinnorna hade en positiv 

inställning till teknik. Den var praktisk och ett tecken 

på framsteg. Som nackdelar nämndes: män och 

barn, som tillbringar alltför mycket tid vid datorn, och 

massuppsägningar orsakade av teknisk förnyelse 

och nedsmutsning av miljön. En liten grupp kvinnor 

såg teknik som en manlig domän, från vilken kvinnor 

är utestängda. 

Värdering 

Antal kvinnor 

Positiv 35 

Neutral 5 

Negativ 10


Finns det några tekniska ämnen som du skulle vilja 

lära dig mer om? 

Finns det något tekniskt arbete som du skulle vilja 

lära dig? 

“Ja, man måste följa med sin tid 

“Arbete med elektricitet“ 

Majoriteten vill veta mer om datorer, eftersom dessa 

spelar en viktig roll i det dagliga livet. Kvinnorna ville 

också följa med sin tid. 

Värdering 

Antal kvinnor 

Positiv 30 

Neutral 15 

Negativ 15 

Teknik associerades med elektricitet av omkring en 

tredjedel av kvinnorna, och de tekniska arbeten som 

har att göra med elektricitet ansågs som de mest 

utmanande. Kvinnorna betraktade dessa arbeten 

som svårare än att åtgärda fel på datorn. De flesta 

av kvinnorna i den studerade åldersgruppen, 35-40 

år, lärde sig inte att laga elektriska fel i hemmet, då 

de var unga. 

Svar 

Antal kvinnor 


Kvinnornas hobbyintressen gjorde att de kände ett 

behov av tekniska färdigheter. De behövde speciellt 

kunna använda datorn för en del av dem. Grafisk 

design på datorn var till exempel mycket populärt 

och likaså digital fotoeditering (att göra julkort och 

inbjudningar, designa webbplatser etc). 

Ja, det finns ett tekniskt arbete 

som jag skulle vilja lära mig 

35 

Inget svar - 

Nej, det finns inget tekniskt arbete 

som jag skulle vilja lära mig. 

15 

Specificerade arbeten: 

Hobbies 

Antal kvinnor 

Arbete 

Antal kvinnor 

Datorer 20 

Guld- och silversmide 5 


Grafisk design på datorn 5 

Fotoeditering på datorn 5 

Laga elavbrott 20 

Reparera bilen 10 

Reparera tvättmaskinen 5 

Digitalfoto/videokamera 5


31 

Vem gör de tekniska jobben i ditt hem? 

Svar 

Antal kvinnor 

“ Det måste jag göra““ 

Kvinnornas svar visade, att i de flesta av deras 

familjer utför oftast männen och/eller sönerna de 

tekniska jobben. En liten del av kvinnorna gör jobben 

själva, därför att de inte vill vänta tills männen 

gör dem. De har lärt sig att själva klara av jobben. 

Frånskilda kvinnor är tvungna att klara av jobben 

själva, och i allmänhet är de inte särskilt glada 

över det. En underliggande övertygelse bland kvinnorna 

var att det bara är en social konvention, att 

männen utför de tekniska jobben i hemmet. Denna 

sociala konvention kan lätt utmanas genom att 

både män och kvinnor gör dessa jobb. Varken de 

ensamstående eller de sammanboende kvinnorna 

är särskilt förtjusta i att behöva ägna sig åt tekniska 

jobb i hemmet, därför att de har en massa andra 

saker att göra. De intervjuade kvinnorna visade, att 

de förespråkade jämlika genusrelationer. Detta kan 

betraktas som något typiskt holländskt, eftersom 

jämlikhet är en viktig samhällsfråga i Nederländerna. 

Här är homoäktenskap tillåtet, rasism anses knappast 

existera, och man beter sig på samma sätt mot 

människor av olika åldrar och samhällsklasser. Även 

om skillnader finns i praktiken, så tror både män och 

kvinnor på teoretisk jämställdhet. Denna attityd kan 

illustreras med ett yttrande som: “Varför skulle inte 

en kvinna kunna klara tekniska jobb och en man 

ta hand om ett litet barn? Män och kvinnor är ju 

varandras jämlikar.“ 

Kvinna 15 

Man/son 25 

Båda 10 

Inget svar - 

Vilket yrke tycker du skulle vara idealiskt för dig? 

“ Det arbete jag har just nu“ 

Det stora flertalet av kvinnorna hävdade, att de 

var nöjda med det yrke de hade valt. En liten del 

av dem arbetar på kontor och skulle hellre vilja 

ägna sig åt “någonting med psykologi, omsorg 

och kommunikation“. En minoritet hade känt och 

kände fortfarande en viss dragning till ett tekniskt 

yrke, men deras familj och sociala förhållanden 

hindrade dem från att försöka sig på en karriär inom 

detta område. Några av kvinnorna sade att deras 

arbete med tiden hade blivit mera tekniskt (särskilt i 

telekomindustrin). De kände sig tillfreds med denna 

utveckling. 

Antal 

Svar 

kvinnor 

Har ett idealiskt yrke 35 

Skulle föredra ett annat yrke 5 

Skulle hellre vilja ha ett tekniskt yrke 5 

Inget svar 5


“Situationen ändrar sig hela tiden, och fler och fler kvinnor 

kvalificerar sig för sådana jobb som mitt“ 

Ana Martínez 

Ålder: 27 år 

Bostadsort: Valencia, Spanien 

Utbildning: Industriingenjör 

Yrke: Arbetsledare (byggnadssektorn) 

Bakgrund 

Ana Martínez är industriingenjör. Hon föddes 1977 

och bor för närvarande hos sin far, som är läkare, 

sin mor, som är barnmorska, och sin yngre bror, som 

är 22 år och studerar arkitektur. På gymnasiet valde 

Ana den naturvetenskapliga linjen, som hon föredrog 

framför den litterära. När hon i början av sin 

universitetsutbildning tog en orienteringskurs, beslöt 

hon sig för att sikta mot en teknisk karriär, om möjligt 

någon som hade att göra med miljövetenskap. Hon 

övervägde att studera biologi, men till slut valde hon 

industriteknik, eftersom detta ämne erbjöd en möjlighet 

att längre fram välja miljövetenskap som specialämne. 

Hennes val var helt hennes eget, och hennes 

familj stödde henne. På universitetet var fördelningen 

mellan kvinnliga och manliga studenter i genomsnitt 

20% respektive 80%. De flesta av Anas kvinnliga 

studiekamrater specialiserade sig också inom 

miljövetenskap. Här var andelen kvinnliga studenter 

60%, medan ämnen som mekanik, elektronik och 

automation var övervägande mansdominerade. De 

andra specialämnena hade en jämn fördelning mellan 

kvinnor och män. Ana menar att detta troligen 

berodde på att den specialisering hon valde var 

ny och kunde förefalla mindre teknisk och mindre 

öronmärkt än en mansdominerad. På det hela taget 

behandlade lärarna inte män och kvinnor olika. Ana 

kommer dock ihåg några petiga och subtila kommentarer 

fällda av ett par fördomsfulla lärare som 

tvivlade på kvinnors förmåga att utföra de uppgifter 

som en teknisk karriär för med sig.

Ana Martínez 

33 

Arbete 

Ana tog sin examen 2001. Tack vare ett Leonardostipendium 

kunde hon praktisera ett år i ett tyskt 

bolag, vars verksamhet rörde just hennes specialämne. 

Då hon kom tillbaka till Spanien, tog det 

henne bara en månad att finna det arbete som hon 

har för närvarande. Ana är arbetsledare i ett luftkonditioneringsföretag, 

som oftare är sysselsatt med att 

installera än att konstruera luftkonditioneringssystem. 

Dock måste man ibland inom Anas avdelning 

revidera de tekniska konstruktionslösningarna. Anas 

uppgifter omfattar att på byggplatsen modifiera och 

anpassa luftkonditioneringssystemen och övervaka 

installationerna. Hon anser att hennes arbete 

motsvarar hennes kvalifikationer, även om det inte 

helt täcker hennes specialämne. Hon är nöjd med 

sitt anställningskontrakt och är inriktad på att lära 

sig mera och få större erfarenhet. Hon samarbetar 

direkt med sin manliga avdelningschef och med en 

kvinnlig kollega, som har samma uppgifter som Ana 

men större erfarenhet, eftersom hon varit anställd 

i flera år. Ana har ett utmärkt förhållande till båda 

och känner inte av någon genusdiskriminering 

i företaget och har inte heller blivit annorlunda 

bemött därför att hon är kvinna, vare sig det gäller 

löner eller möjlighet att få tilldelas till mera ansvarsfulla 

uppgifter. Vad hennes företag värderar högst 

är kunskap, personlig skicklighet och erfarenhet. De 

två befattningar i företaget, som ligger närmast över 

Anas, innehas av en kvinna (management) och en 

man (tekniska avdelningen). 

Ana säger att förhållandena på byggarbetsplatserna 

skiljer sig mycket från dem på kontoret, eftersom 

de flesta av arbetarna är män. Många av dem blir 

fortfarande förvånade, när de ser en kvinna där. 

Ana känner att de skärskådar henne “från huvud 

till fot“. Liknande reaktioner från andra ingenjörer 

eller förmän är mindre påtagliga men varierar med 

deras ålder. Från dem som är lika gamla som Ana 

eller något äldre märker hon inte någon reaktion. 

Men hon säger att ännu äldre män “behandlar mig 

som om jag inte visste vad jag skulle göra“, och de 

erbjuder sig att göra jobbet åt henne. “De hör vad 

man säger men lyssnar inte“, säger hon. Men då 

visar hon dem, att det är hon som är arbetsledare 

och att hon kan sitt jobb. I allmänhet har hon då 

inte haft några problem med att hävda sin ställning. 

Alla större frågor löser hon tillsammans med sin chef, 

som alltid backar upp henne i dessa fall. 

Ana är nöjd och lycklig i sitt arbete, även om hon 

ibland skulle vilja ge svar på tal till personer med 

sexistiska attityder. Men hon förklarar att hon oftast 

måste avstå från detta, därför att dessa personer är 

kunder eller sådana som det inte är värt att diskutera 

med. Hittills har hon inte upplevt någon särskilt 

otrevlig situation som skulle försvåra hennes arbete, 

men hon säger att det skulle kunna hända.. Hennes 

kvinnliga kollega har berättat, att hon ibland råkat 

ut för svårigheter med några av förmännen, som 

ber att få tala med hennes chef istället för henne. 

Att som kvinna arbeta med teknik 

Ana är mycket medveten om att hon utför ett 

tekniskt arbete, som utvecklar och tillämpar vad 

hon lärt sig som teknolog på universitetet. Som 

kvinna har hon inte känt av några svårigheter i sitt 

förhållande till teknik. För henne ligger svårigheterna 

i universitetsstudierna, som är långa och mödosamma. 

Från arbetsmarknadssynpunkt betraktar hon 

sin yrkeskarriärs allmänna situation som acceptabel.


Hon känner sig inte exceptionell som kvinna med 

ett sådant traditionellt maskulint yrke som industriingenjör. 

Hon tycker att vi är inne i en tid med stora 

omvälvningar. Situationen ändrar sig hela tiden, och 

fler och fler kvinnor kvalificerar sig för det slags jobb 

som hon har. 

Att arbeta på byggplatsen är hårt, främst från fysisk 

synpunkt “eftersom man är utomhus den mesta tiden 

och måste gå fram och tillbaka mellan byggplatsen 

och kontoret.“ Hon anser att det största hindret 

som kvinnor kan råka ut för i hennes jobb är att det 

kan finnas män med “macho“ åsikter och attityder. 

Men frånsett detta känner Ana att hennes kontakter 

med teknik givit henne en väsentlig tillfredsställelse 

i livet. För henne är “ingenjörsyrkets främsta mål att 

utforma och genomföra projekt, och detta ger en 

möjlighet att se hur ett projekt som man planerat 

till slut förverkligas.“ I sitt företag känner hon att hon 

har “möjlighet att designa ett tekniskt system, att 

utföra eller övervaka installationen av det, att starta 

det och kontrollera, att det fungerar och uppfyller 

det ändamål för vilket utformades.“ Därför är hon 

trots de svårigheter hon råkat ut för övertygad om 

att hon skulle välja samma bana igen, och hon 

vill gärna rekommendera sitt yrke till alla kvinnor 

som funderar på att bli tekniker eller ingenjörer. 

Beträffande de hinder som hon upplever på byggplatserna, 

känner hon att det är en fråga om tid, 

och hon är säker på att med fortsatt integrering 

av kvinnor inom det tekniska området, så kommer 

problemen att försvinna under nästa generation.


Startpunkter och nästa steg 

9-åriga flickor – Saker är mera tekniska 

än de verkar 

Några av de arbeten som kvinnorna i studien har, 

eller flickorna sade att de skulle vilja ha, betraktas 

inte i allmänhet som tekniska. De kräver emellertid 

teknisk skicklighet. 

Exempel: 

· veterinär 

· tandsköterska 

· läkarassistent 

· guld- och silversmed 

· kosmetolog 

Detta talar emot föreställningen att flickor endast 

vill arbeta inom yrken som har att göra med 

kommunikation och omsorg. De yrken som nämns 

ovan kräver teknisk skicklighet, men de bryter inte 

existerande genusgränser, enligt vilka män har 

tekniska arbeten på hög nivå, medan kvinnor har 

arbeten på en något lägre nivå, där kommunikation 

och inte endast teknisk skicklighet är av vikt. 

Förhållandet mellan en förälders arbete 

och attityden till teknik: 

Ett resultat av studien var att de flickor som har en 

far eller mor med ett tekniskt yrke inte visade sig 

ha en mera positiv attityd till teknik än de andra 

flickorna. Inte heller har de planer på att lära sig 

något om teknik vare sig nu eller när de blir äldre. 

Men de ägnar sig åt fler tekniska aktiviteter på sin 

fritid än de andra flickorna, t.ex. gör-det-själv-arbete, 

sågning, lödning och hamring. Detta kan bero på 

tidig erfarenhet av tekniska aktiviteter i hemmet. 

35-40-åriga kvinnor 

Omskolning senare i livet 

5 % av kvinnorna sade att de skulle ha föredragit 

en teknisk utbildning eller ett tekniskt arbete. 

Omskolning till ett tekniskt yrke skulle kunna vara ett 

alternativ för denna grupp. 

Hobbies skulle kunna sänka tröskeln till teknik 

Hobbies sådana som grafisk design och fotoeditering 

på datorn, som nämndes av några av de 

intervjuade kvinnorna, skulle kunna stimulera kvinnor 

till att förbättra sina datakunskaper. Även när det 

gäller andra hobby- och fritidsaktiviteter tycker 

många kvinnor, att det är ett rent nöje att använda 

datorn, och detta skulle kunna sänka tröskeln till att 

ta en datakurs. Samtidigt känner särskilt ensamstående 

kvinnor och mödrar ett behov av att lära sig 

mer om tekniska, speciellt elektriska, jobb i hemmet. 

Ett sätt att lösa detta problem är att sammanlänka 

de datakurser och tekniska kurser som erbjuds av 

olika kulturcentra, så att kvinnorna startar med en 

datakurs och sedan fortsätter med en teknisk kurs. 

Den andra ordningsföljden skulle givetvis också 

vara möjlig.


37 

Vilken inställning har flickor och kvinnor till 

teknik? En titt på situationen i Spanien. 

Inledning 

Denna studie är en del av programmet “Två för 

jämställdhet “, som inom EQUAL-initiativets ram 

genomförs av det transnationella samarbetspartnerskapet 

mellan Sverige och Spanien. Studien utfördes 

av det spanska utvecklingspartnerskapet (ES-ES051) 

under våren 2003, i städerna Valencia och Alaquás 

(Valenciaprovinsen), dvs. i ett av de områden där det 

spanska nationella projektet har sin verksamhet. 

Med användande av de transnationella partnernas 

gemensamma metodologi och målsättning, sökte 

det spanska utvecklingspartnerskapet skaffa sig 

en inblick i hur flickor och kvinnor i Spanien ser på 

teknik. Målet var inte att genomföra uttömmande 

forskning om detta ämne, vilket givetvis skulle ha 

överskridit programmets ramar, utan att försöka ge 

några ledtrådar för hur man skulle kunna gå vidare. 

Intervjuerna genomfördes av en kvinnlig sociolog. 

De omfattade femtio 8-10-åriga flickor från två 

grundskolor i Alaquás och femtio 30-40-åriga 

kvinnor, som arbetar och/eller bor i Alaquás eller 

Valencia och har olika yrken och social bakgrund. 

Kallelsen att deltaga hade förmedlats av de lokala 

husmodersföreningarna och deras kontaktnät, den 

offentliga förvaltningen (främst stadsfullmäktige 

i Alaquás, en partner i det spanska utvecklingspartnerskapet) 

och andra lokala kontakter. Även 

om kvinnorna gärna medverkade i studien, var 

det inte alltid lätt att finna lämplig tid och plats för 

intervjuerna. Detta är skälet till att intervjupersonerna 

främst utvaldes bland kvinnor i Alaquás eller bland 

kvinnor som presenterades för sociologen av andra 

kvinnor i denna stad. Det oaktat anses de sampel 

man fått fram för båda åldersgrupperna som 

representativa för stads- och förstadsbefolkningen 

i Valenciaprovinsen och kan extrapoleras till andra 

regioner i Spanien med liknande befolkningsstruktur. 

Det bör i detta sammanhang framhållas, att teknik 

har varit ett undervisningsämne på den spanska 

grundskolans högstadium (ESO, 12-16-åringar) 

under åtminstone de senaste 10 åren. Ämnet är 

obligatoriskt under de två första åren med två 

timmar i veckan. Under det tredje och fjärde året 

är det valfritt med först två timmar i veckan och 

sedan tre timmar. Syftet med att undervisa teknik 

är att främja kunskapsinlärning och utveckling av 

elevernas förmåga att förstå tekniska apparater och 

hur man använder dem. Skolan vill också uppmuntra 

eleverna att använda olika former av informationsoch 

kommunikationsteknik för att ta fram, analysera, 

utbyta och presentera information. Man ser detta 

som ett sätt att hos eleverna skapa och utveckla 

en innovativ förmåga att finna lösningar till olika 

problem. Här bör det dock beaktas, att de i studien 

intervjuade flickorna ännu inte nått den ålder (12 år) 

då teknikundervisningen börjar och att ämnet inte 

fanns med på schemat då kvinnorna gick i skolan. 

Studien ger oss därmed en inblick i vilka svårigheter 

som flickor och kvinnor som inte fått någon skolundervisning 

i teknik ställs inför när de konfronteras 

med detta begrepp.


Den spanska studien utformades i enlighet med de grundläggande synpunkter som de tre länderna kommit 

överens om. Ett frågeformulär utarbetades för flickorna och ett annat för kvinnorna med respektive följande 

frågor: 

Flickor (6-10 år) Kvinnor (30-40 år ) 

Ålder 

Faderns yrke 

Moderns yrke 

Vad skulle du vilja bli då du blir stor? 

Vad skulle du vilja studera? 

Vilka lekar leker du? 

Vem eller vilka leker du med? 

Ålder 

Yrke 

Studier/Utbildning 

Faderns yrke 

Moderns yrke 

Gift/Ogift/Skild/Änka 

Vad lekte du då du var flicka? 

Vem eller vilka lekte du med? 

Vad gör du på din fritid? 

Vad skulle du vilja göra på din fritid? 

Vad innebär teknologi för dig? Och teknik? 

Rita en symbol som visar hur du uppfattar teknologi/teknik. 

Anser du att teknologi/teknik (enligt ditt svar på fråga 1) är någonting positivt eller 

negativt? 

Finns det någonting du skulle vilja veta mer om när det gäller kunskapsområdet 

teknologi/teknik? 

Finns det någon särskild uppgift/aktivitet inom det teknologiska/tekniska kunskapsområdet, 

som du skulle vilja arbeta med/pröva? Om ja, vilken? 

Den första gruppen frågor gav grundläggande information om deltagarna: ålder, yrke, studier, familj, fritidsaktiviteter 

och framtidsplaner. Syftet med den andra gruppen frågor var att få flickor och kvinnor att uttrycka 

vad de tänker på när de hör orden teknologi och teknik samt vad de har för önskningar när det gäller det 

teknologiska/tekniska kunskapsområdet.


39 

På spanska skiljer man mellan “teknologi“ och 

“teknik“. I intervjuerna ville man därför ta reda på 

om deltagarna (1) kände till termerna och (2) kände 

till skillnaden mellan dem eller använde dem på 

olika sätt. Utan att ha fått någon tidigare ledtråd fick 

deltagarna därför en direkt fråga vad de tänkte på 

när de hörde de två termerna. 

Vid en jämförelse mellan svaren till frågorna “vad 

skulle du vilja bli då du blir stor?“ och “vad skulle du 

vilja studera?“, finner vi några intressanta skillnader. 

Till exempel 22% av de intervjuade flickorna svarade 

“veterinär“ på den första frågan men endast 

9.2% ville ägna sig åt “veterinärstudier“. Detsamma 

gällde “hårfrisörska“. 

Resultaten av intervjuerna och svaren, som skrevs in i 

frågeformulären, inklusive teckningarna, systematiserades, 

klassificerades och analyserades när fältarbetet 

var färdigt. De statistiska uppgifterna presenteras 

i en separat publikation, vars titel på engelska 

lyder Results of the questionnaires – Survey on 

technique and technology, Spain – Two for Equality 

Transnational Partnership (“Svaren i frågeformulären 

– intervjuundersökningen om teknik och teknologi 

i Spanien – Två för jämställdhet, Transnationella 

Partnerskapet“). 

Det kunde också hända, att flickorna tänkte mera 

på studierna än yrket. Knappast någon av dem 

sade, att hon skulle vilja bli kriminolog eller ägna 

sig åt ett yrke som har att göra med statskunskap 

eller datavetenskap, men respektive 1.8%, 3.7% och 

5.5% ville gärna skaffa sig en utbildning inom dessa 

områden. En slutsats som vi kan dra av detta är att 

många flickor i den åldern inte kopplar samman 

“yrke“ med “studier“, dvs. de tänker inte på vad 

arbetsmarknaden fordrar ifråga om utbildning och 

kompetens för olika yrken. 

Analys av resultaten 

Allmän information 

Flickor 

De flickor som deltog i studien var mellan 8 och10 

år gamla med följande fördelning: 4 i åldern 8 år 

(8%), 20 i åldern 9 år (40%), 26 i åldern 10 år (52%). 

Ifråga om föräldrarnas yrke, är det intressant att se 

att döttrarna till flera av de mammor som anges 

som hemmafruar (32%) betraktar en hemmafrus 

arbete som ett yrke. Hade frågan lytt “vad arbetar 

din mamma med“, skulle dessa flickor troligen svarat: 

“hon arbetar inte eller “hon är hemmafru“. 

Det är också värt att notera, att statistiken visar en 

tydlig skillnad mellan flickornas yrkesönskemål och 

föräldrarnas faktiska yrken. Endast 3% av flickorna 

säger att de vill bli hemmafruar, vilket 32% av dem 

hade uppgett som sin mammas yrke. Och ingen 

enda vill bli outbildad fabriksarbetare, vilket 38% av 

deras mammor är. Vi märker en tydlig förändring i 

flickornas yrkesförväntningar i förhållande till mammornas 

yrken tack vare de större utbildningsmöjligheter 

som står till buds för yngre generationer. 

I allmänhet har inte flickorna upptäckt vilka tekniska 

karriärer som finns. Endast 5.5% av dem skulle vilja 

studera datavetenskap. Ingen av dem skulle vilja 

ägna sig åt något tekniskt yrke som vuxen (de flesta


av dem vill hellre bli läkare, hårfrisörskor, veterinärer 

eller lärare). 

Beträffande vilka lekar flickorna leker nämns speciellt 

sådana traditionella grupplekar som kurragömma, 

tafatt, hoppa hage och tjuv och polis samt traditionella 

flicklekar som hoppa rep. Ofta nämns även 

fotboll och basketball vid sidan av andra lekar. 

Endast sex av de intervjuade flickorna ägnar sig åt 

dator- eller videospel. Fem säger att de leker pappa 

och mamma, med dockor, etc. Man kan konstatera, 

att med tanke på den intervjuade gruppens sociala 

och ekonomiska förhållanden så har flickorna ganska 

liten tillgång till dator- och videospel. 

Kvinnor 

De kvinnor som deltog i studien var mellan 30 och 

40 år gamla med följande fördelning: 7 i åldern 

30 år (14%), 3 i åldern 31 år (6%), 6 i åldern 32 år 

(12%), 2 i åldern 33 år (4%), 4 i åldern 34 år (8%), 2 

i åldern 35 år (4%), 2 i åldern 36 år (4%), 5 i åldern 

37 år (10%), 3 i åldern 38 år (6%), 6 i åldern 39 år 

(12%), and 10 i åldern 40 år (20%). 

Av kvinnorna i den intervjuade gruppen arbetar 

94% i den tredje sektorn. 28% sköter administrativa 

uppgifter i olika organisationer (det föreligger ingen 

information om användning av dator, eftersom 

kvinnorna inte blev tillfrågade om detta) och 14% 

är lärare. 

haft. Även de 56% av kvinnorna som har en universitetsexamen 

har i sina studier mestadels siktat mot 

kvinnodominerade yrken. 

Några av de kvinnor som har universitetsexamen 

eller en specialiserad yrkesutbildning är för närvarande 

undersysselsatta. Denna situation kan 

förklaras av de hinder som kvinnor möter på arbetsmarknaden, 

av yrkessegregering och av kvinnors 

tendens att nöja sig med tjänster som de tror de kan 

klara utan problem, även om de har utbildning för 

högre befattningar. Dessutom är ansvar för hem och 

familj ett hinder för en mera framgångsrik utveckling 

av kvinnors yrkeskarriärer. 

Att så många som 56% av kvinnorna har en universitetsexamen 

är ett stort steg framåt ifråga om social 

rörlighet i förhållande till deras mödrar, av vilka 76% 

var hemmafruar. Dessa hade inte samma möjlighet 

till högre utbildning som sina döttrar. På den tiden 

var den roll som samhället anvisade för kvinnor att 

vara “hemmafru, mor och hustru“, och det ingick mer 

eller mindre i det allmänna medvetandet, att detta 

var vad kvinnor skulle göra. Följaktligen var studier 

för en universitetskarriär så gott som otänkbara, 

särskilt en teknisk karriär. Trots denna avsevärda 

förbättring kan man konstatera, att samhällsutvecklingen 

inte gjort lika stora framsteg när det gäller 

kvinnors möjligheter att slå sig fram inom tekniska 

yrken. Det finns fortfarande starka band mellan män 

och teknik. 

Kvinnodominerade yrken har stark övervikt (84%), 

vilket hänger samman med kvinnornas ålder och 

de yrkesplaner och utbildningsmöjligheter de har


41 

Teknologi/teknik 

Vad tänker du på då du hör ordet teknologi? Och teknik? 

Flickor 

Flickorna besvarade frågan på följande sätt: 

Teknologi 

Antal flickor 

Teknik 

Antal flickor 

Kablar 2 

Att göra saker 2 


Datorer 21 

Maskiner 2 

Att uppfinna saker 1 

Att lära sig 1 

Videospel 1 

Verktyg 2 

Mobiltelefoner 3 

Något modernt 1 

Något avancerat 1 

Vet inte 11 

Att uppfinna avancerade saker 1 

Att kunna något eller lära sig något 1 

Att planera något 4 

Att veta hur man gör saker 1 

Att göra något 1 

Att öva sig i något 3 

Att reparera en bil 1 

Strategi 1 

Krigskonster 1 

Verktyg 1 

Datorer 1 

Vet inte 6 

Inget svar 28 

När det gäller teknologi, tänker de flesta på datorer (42%), men några nämner också mobiltelefoner, kablar 

(“teknologi är en sak med kablar“), elektricitet, maskiner och att göra saker. Många av flickorna säger, att de 

inte vet (22%). Beträffande teknik ger de flesta (56%) inget svar, troligen därför att de inte känner något behov 

av att säga något annat än vad de redan sagt om teknologi. De som svarat tänker främst på att planera 

och göra något, men också på att lära sig något och veta hur man gör saker, dvs. en aktivitet eller förmåga 

snarare än apparater och andra saker, som i fallet teknologi. 

Många flickor ger olika svar för de båda begreppen, vilket innebär att de har en känsla för skillnaden mellan 

dem, även om de inte klart kan ange vari den består. Tre av de fyra yngsta flickorna nämner datorer, två när 

det gäller teknologi och en när det gäller teknik. Två av dessa fyra yngre flickor ger olika definitioner för teknologi 

och teknik. Men i stort sett tycks inte flickornas ålder ha spelat någon väsentlig roll för hur de svarat, utom 

att det i allmänhet är 10-åringarna som inte svarat eller sagt att de inte vet (brist på intresse för frågan?).


“Jag fick alla chanser att visa vad jag kunde“ 

När Mirka Mikes-Lindbäck snabbt ska beskriva sina 

känslor för begreppet teknik svarar hon direkt. 

“Nyfikenhet!“ 

Hon har alltid varit intresserad av teknik, ända 

sedan uppväxten på 40- och 50-talen i dåvarande 

Tjeckoslovakien. Pappan var civilingenjör i maskinteknik 

och intresset föll sig naturligt för Mirka. I dag 

arbetar hon på ABB:s centrala forskningsavdelning 

i Västerås i Sverige och sitter i staben som ansvarig 

för ABB:s samarbete med universitet och högskolor. 

Hon arbetar också som mentor för unga kvinnor 

som är civilingenjörer. 

“De behöver bygga upp sitt självförtroende“, säger 

hon. 

Mirka Mikes-Lindbäck 

Ålder: 60 

Bostadsort: Västerås 

Utbildning: Fysik 

Yrke: Forskningsrådgivare 

Mirka Mikes-Lindbäck hann utbilda sig till fysiker 

innan Sovjetunionen ockuperade Tjeckoslovakien 

1968. Vid universitetet i Brno var de fyra flickor och 

16 pojkar i klassen. Det var en rätt hög andel då, på 

60-talet, 20 procent! De blev jämställt behandlade, 

minns hon. 

“I Tjeckoslovakien var det naturligt att flickor skulle 

utbilda sig, och det var självklart att välja det man 

var bäst lämpad för. Jag stötte aldrig på några 

könsfördomar.“ 

Foto : Lasse Fredriksson, Västerås 

Mirkas pappa, maskinteknikern, hade rått henne 

att välja inom naturvetenskapen, eftersom den är 

oberoende av politiska förändringar. 

“Det var ett bra råd, jag fick jobb direkt när jag kom 

till Sverige!“

Mirka Mikes-Lindbäck 43 

Det var 1968, den sovjetiska ockupationen hade fått 

henne att lämna hemlandet. Hon var helt ensam när 

hon kom. Sverige hade ett starkt sug efter tekniker 

och efter bara fyra månader började hon på dåvarande 

ASEA. Visst hade hon problem med det nya 

språket i början, men kände sig aldrig annorlunda 

behandlad än sina svenska manliga kollegor. 

“Jag fick alla chanser att visa vad jag kunde. I min 

situation, helt ensam i ett främmande land, var jag 

tvungen att bygga min identitet själv. Kanske detta 

gjorde att jag engagerade mig så starkt i arbetet.“ 

Att det inte var lika självklart för svenska kvinnor 

att arbeta i tekniska yrken, som det varit i Tjeckoslovakien, 

märkte hon snart. Redan på 70-talet, då 

hon själv var i 30-årsåldern, var hon den äldsta 

kvinnliga civilingenjören på ASEA. Senare började 

det droppa in yngre kvinnor. Men än idag det är 

inte problemfritt att vara kvinna och civilingenjör. 

Mirka är mentor för ganska många tjejer. Hon känner 

igen deras svårigheter, som mest handlar om 

självförtroende, om att ta sig fram på samma sätt 

som killarna. 

Sedan hon började på ASEAs centrala utvecklingslaboratorium 

i slutet av 60-talet har hon bland 

annat arbetat med utveckling av isolationsmaterial, 

hon har varit chef för utvecklingen av halvledare och 

arbetat på ABB Atom med att utveckla kärnbränsle. 

Nu som ansvarig för samarbetet med universitet 

och högskolor, har hon också uppdrag i Stiftelsen 

för strategisk forskning. Där arbetar hon med att 

uppmuntra unga forskare och särskilt med att ”ta 

fram” de duktiga tjejerna. Det har givit resultat. I dag 

svarar de unga kvinnorna för 20 procent av inlämnade 

och beviljade forskningsansökningar i teknik 

och fysik, mot bara ett fåtal för några år sedan. 

Målet ligger förstås betydligt högre. 

“Det är ett minoritetsproblem“, menar Mirka Mikes- 

Lindbäck. “Kommer man som ung kvinna till ett 

internationellt teknikföretag blir man en av få. Då 

måste man tro på sig själv. Tjejerna behöver en uppmuntrande 

klapp på axeln och hjälp att förstå att 

problemet inte ligger hos dem själva utan hos miljön 

och systemet. Efter ett par år har de kaxat upp sig 

och finner sig mer till rätta.“ 

Själv har Mirka Mikes-Lindbäck gjort en rejäl karriär.



Kvinnornas individuella tolkningar av teknologi och teknik skiljer sig mycket. Teknologi gav inspiration till alla 

dessa svar: 

Teknologi Antal kvinnor Procent 

Nya it-grejer 1 2% 

Framsteg, vetenskap 14 28% 

Kombination av tillämpade tekniker 3 6% 

Vetenskaplig process 2 4% 

Industriella material & verktyg 1 2% 

Olika tekniska områden 1 2% 

Den vetenskap som studerar teknik 5 10% 

Mänskliga framsteg för ett bättre liv 1 2% 

Forskning 2 4% 

Maskiner 1 2% 

Maskinella framsteg 2 4% 

Industriella processer 1 2% 

Stöd för kunskap och hjälpmedel 1 2% 

Tekniska framsteg 1 2% 

Datorer 1 2% 

Framtiden 1 2% 

Den vetenskap som studerar betydelsefulla hjälpmedel 2 4% 

TV, radio 1 2% 

Teknik som tjänar kapitalet 1 2% 

Elektriska och vetenskapliga apparater 1 2% 

Apparatur 1 2% 

Mekanik 1 2% 

Yrkeskunskap 2 4% 

Datoranvändning 1 2% 

Sätt att göra saker med precision och snabbhet 1 2% 

Vet inte 1 2% 

Om vi försöker att fastställa några allmänna svarskategorier, skulle vi kunna säga att 12% av svaren syftar på 

ett specifikt föremål, 12% på någon form av kunskap, 14% på praktisk tillämpning av kunskap och 60%, dvs. 

flertalet, på vetenskap och framsteg.


45 

Kvinnornas svar om teknik: 

Teknik 

Antal 

kvinnor 

Procent 

Tillämpning av teknologi 12 24% 

Att lättare kunna göra saker 1 2% 

Verktyg, tillvägagångssätt 5 10% 

Specialisering 2 4% 

Maskin- eller datorarbete 1 2% 

Förmåga att göra något 1 2% 

Öva något 1 2% 

Sätt att göra saker 11 22% 

Hjälpmedel 2 4% 

Metodologi 4 8% 

Mekanism 1 2% 

Sätt att finslipa något 1 2% 

Tillämpning av de kunskaper 

man har i ett yrke 

1 2% 

Verktyg för att få insikter 1 2% 

Sätt att lära sig eller lära ut 

något 

1 2% 

Organiserad och systematisk 

process 

1 2% 

Vet inte 1 2% 

Inget svar 3 6% 

Teknik har fått mera dynamiska och praktiska tolkningar 

än teknologi. Om vi ser närmare på svaren, 

finner vi att teknik inte förknippas med vetenskap 

och framsteg, och detta skulle kunna sägas vara det 

som främst skiljer de båda begreppen åt. När det 

gäller teknik, tänker 60% av kvinnor på någon praktisk 

tillämpning, 12% på ett föremål eller ett verktyg 

och 20% på någon form av kunskap. 

Rita en symbol som visar hur du uppfattar 

teknologi/teknik 

Både flickorna och kvinnorna ombads rita en symbol 

av teknologi eller teknik i enlighet med sina svar på 

fråga 1. 

Flickor 

33 av flickorna ritade datorer. Nio av dessa flickor 

hade svarat “Vet inte“ på fråga 1. Fem flickor 

ritade en symbol (en dator, en elektrisk lampa, en 

glödlampa, en el-sladd, en mobiltelefon) som var 

mera konkret än den definition de givit (“något 

modernt“, “att uppfinna saker“). Tre av dem ritade 

en dator, fast de hade angett ett annat föremål i sin 

definition (de tyckte kanske att en dator är lätt att 

rita). En intressant sak var att de flickor, som försökt 

definiera teknik som “att göra något“ eller “kunna 

något“, också ritade en person som kan göra något 

(t.ex. hoppa höjd). En minoritet (6%) ritade saker som 

knappt går att identifiera. 


30-40-åriga kvinnor tycks inte vara särskilt pigga på 

att rita. 11 av dem ritade inte något alls (en skrev 

“Jag passar“), och 14 ritade sådana symboler som 

en bokstav eller ett tecken (inte alltid uttydbara, mest 

“C“ eller “T“). När de ritade något konkret (vilket omkring 

50% av dem gjorde), så skilde det sig i allmänhet 

från den definition de givit. Men när flickorna 

som svar på fråga 1 sade att de tänkte på en dator, 

så blev den symbol de ritade också i de flesta fall 

en dator. Men endast 2 kvinnor som ritade en dator 

(8 av 50) hade svarat “dator“ eller “it-grejer“ på 

fråga 1. Endast 9 av teckningarna motsvarade klart 

den definition som givits. De föremål som kvinnorna


ritade var verktyg (2), en mobiltelefon (2), tecknet @ 

(2), en tvättmaskin (2), människoansikten (2), varav 

ett tillhörde en man och försetts med texten “japan“, 

en glödlampa (2), en atom (2), planeten Jorden (1), 

en elektrisk lampa (1), eller en väg (1). Detta vittnar 

om en bristande förmåga hos kvinnorna att grafiskt 

beskriva de definitioner av begreppen teknologi och 

teknik, som de hade givit som svar på fråga 1. 

Anser du att teknologi/teknik (enligt ditt svar på 

fråga 1) är någonting positivt eller negativt? 

Alla flickorna utan undantag svarande “någonting 

positivt“ på denna fråga. Detta gällde även dem 

som inte kunde finna de rätta orden för att definiera 

begreppen teknologi och teknik i fråga 1och/eller 

svarade “Vet inte“. Något man verkligen kan undra 

över är om denna positiva inställning till teknologi/ 

teknik är något som flickorna spontant har tillägnat 

sig genom sina upplevelser i det spanska samhället. 

De har ju inte fått någon undervisning i teknik i 

skolan. En annan tankeväckande sak är att flickorna 

inte gjorde några genusrelaterade kommentarer när 

de gav sitt svar. De var bara positiva. 

Fig.1 8-10-åriga flickors symboler för teknologi/teknik. 

Kvinnornas attityder var mera blandade. Endast 6% 

av dem betraktade teknologi/teknik som någonting 

helt och hållet negativt. De flesta av dem (40%) 

ansåg, att teknologi/teknik är någonting både 

positivt och negativt, beroende på vilket syfte man 

har och vad som kan hända vid användningen. 

Bland de negativa aspekterna nämnde kvinnorna: 

“olustigt då man känner att man inte hänger med“, 

“en vettlös konsumtion“, “slöseri med pengar “, “det 

skapas onödiga behov hos människor“, “kan förstöra 

miljön“, “kan vara dödsfarligt“, “får oss att gå


47 

för fort fram“ och “människor blir arbetslösa“. Men 

50% hade en helt och hållet positiv inställning. Detta 

gällde speciellt för dem som förknippade teknologi/ 

teknik med vetenskap och framsteg, vilket 60% av 

kvinnorna gjorde. Andra synpunkter var att teknologi 

“förbättrar livet“, “innebär välstånd“, “hjälper till att 

rädda människoliv“. En kvinna sade att för henne 

“var det sak samma“, och de övriga svarade inte. 

Finns det någonting du skulle vilja veta mer om 

när det gäller kunskapsområdet teknologi/teknik? 

Flickor 

Låt oss påminna våra läsare om vad vi sagt tidigare: 

med tanke på den intervjuade gruppens sociala och 

ekonomiska förhållanden så har flickorna ganska 

liten tillgång till datorer. Här följer flickornas svar, då 

de tillfrågades om de ville veta mer om teknologi/ 

teknik. 

Svaret nej gällde främst flickor som inte besvarade 

fråga 1 eller svarade “Vet inte“ på den. Undantag 

Svar 

Antal 

flickor 

Procent 

Nej 13 26% 

Ja 37 74% 

om vad: 

Djur 3 6% 

Vatten, Jorden 1 2% 

Verktyg 2 4% 

Datorkunskap 7 14% 

Internet 2 4% 

Inte specificerat 22 44% 

var några av dem som svarade “datorer“. Av dem 

som nu gav svaret ja fann 44%, att det inte var lätt 

att ange något speciellt, särskilt när deras svar på 

fråga 1 var “Vet inte“. De återstående 30% ville 

främst “lära sig saker“ eller “lära sig att göra saker“, 

t.ex. “hur djur föds“, “hur man använder verktyg“ 

(sagt av en flicka för vilken teknologi är “att göra 

någonting med verktyg“, dvs. hennes svar kan likställas 

med att lära sig “använda teknologi“), “hur man 

tillverkar en dator eller mobiltelefon“. Datorkunskap 

(inkl. internet) intresserade 18% av flickorna. Fyra 

flickor ville veta “allting“ om teknologi, och en annan 

sade: “Jag skulle faktiskt vilja lära mig vad teknologi 

egentligen handlar om“. 


Av kvinnorna var 28% inte intresserade av lära sig 

mer om saker som har göra med teknologi/teknik 

eller fann det svårt att uttrycka det. 34% sade att de 

skulle vilja lära sig mera datakunskap (använda en 

dator, programmeringsspråk, nya teknologier och 

datorstödd design). En kvinna sade att hon skulle 

vilja lära sig att använda en mobiltelefon. Några 

kvinnor var intresserade av att lära sig mera om 

medicin eller epidemiologi eller sådana miljöfrågor 

som att använda miljövänliga material eller att 

utnyttja solenergi Andra sade att de skulle vilja veta 

“var gränserna går“ eller “varthän vi är på väg“. 

Liksom en del flickor ville en del kvinnor “lära sig allt“ 

om teknologi och teknik.


Finns det någon särskild uppgift/aktivitet inom 

det tekniska/teknologiska kunskapsområdet, som 

du skulle vilja arbeta med/pröva? Om ja, vilken? 

Flickor 

Många av flickorna (48%) svarade nej på ovanstående 

fråga, främst de som redan hade svarat 

nej, eller ja utan att specificera, på den föregående 

frågan. Av dem som då svarade ja ville 18% lära sig 

mera datakunskap, och “datakunskap“ var också 

det svar som 34% av flickorna (inklusive de nämnda 

18%) gav på ovanstående fråga. Tre flickor som ville 

bli respektive dansös, lärare och veterinär var också 

beredda att lära sig de tekniska färdigheter som 

ingår i dessa yrken. 

Svar 

Antal flickor Procent 

Nej 

24 

48% 

Ja 

26 52% 

av vilka: 

Datakunskap 17 34% 

Sekreterare 2 4% 

Lärare 1 2% 

Dansös 1 2% 

Veterinär 1 2% 

Inte specificerat 4 8% 


Datakunskap (22%), film, bild & ljud (4%), forskning 

(10%) och läkaryrket (8%) var de områden, inom 

vilka mer än en kvinna av de 50 intervjuade sade 

att de skulle vilja arbeta med tekniska/teknologiska 

uppgifter. Men 30% av kvinnorna svarade nej på 

denna fråga. 

Slutsatser 

Som vi sagt ovan, är det mål som Spaniens skolväsen 

satt upp för ämnet teknik att det skall utveckla 

elevernas förmåga att förstå tekniska apparater 

och hur man använder dem. Skolan bör uppmuntra 

eleverna att använda olika former av informationsoch 

kommunikationsteknik för att ta fram, analysera, 

utbyta och presentera information. Man ser detta 

som ett sätt att hos eleverna skapa och utveckla en 

innovativ förmåga att finna lösningar till olika problem. 

Med dessa mål i tankarna vill vi nu ge några 

synpunkter grundade på de resultat av vår studie 

som vi diskuterat ovan. 

Rent allmänt kan konstateras, att flickorna sannolikt 

var för unga (8-10 år) för att ha satt sig in hur tekniska 

hjälpmedel fungerar och användes på ett rätt 

sätt. Några av dem kände till vissa tekniska apparater, 

t.ex. datorer, och kunde rita dem, trots att de inte 

visste hur de skulle definiera teknologi och teknik 

och inte heller kände till skillnaden mellan de två 

begreppen. De visste att datorer har någonting att 

göra med teknologi därför att de, troligen omedvetet, 

hade hört personer i sin omgivning säga det. De 

ville lära sig mer om användning av datorer och/ 

eller hur de fungerar samt om teknologi och teknik i 

allmänhet, även om de inte riktigt kunde ange vad 

dessa begrepp innebär. Det enda hindret var tydligen 

bristen på möjligheter att använda tekniska 

hjälpmedel. Detta hinder har att göra med de stereotypiska 

könsroller som flickor tilldelas och inte 

med deras förmåga. 

Tydligen är det via olika former av informationsoch 

kommunikationsteknik som flickor och kvinnor kan


49 

vinna inträde i teknikens värld, om de får adekvat 

utbildning och deras familjer stöder dem. Både 

hemma och i skolan kommer säkerligen datorer, 

mobiltelefoner och andra tekniska redskap att vara 

en värdefull resurs för dem, när det gäller att hantera 

all den information och teknik de behöver för 

att klara av sin utbildning och sitt yrkesliv och även 

sinafritidsaktiviteter och sysslor i hemmet. 

Svenska flickors och kvinnors 

tankar om teknik 

Vad är egentligen teknik? Frågan kan tyckas trivial. 

De flesta av oss använder dagligen detta begrepp 

utan att närmare reflektera över dess betydelse. Det 

är först när vi ställs inför uppgiften att precisera vår 

tolkning av detta vardagliga ord som begreppets 

mångtydighet blir uppenbar. I det svenska språket 

kan ordet teknik användas för att beteckna såväl en 

företeelse som en aktivitet. För vissa är det självklart 

att koppla teknikbegreppet till ingenjörskonst, matematik, 

mekanik eller till industriell verksamhet. För 

andra är det lika självklart att knyta teknikbegreppet 

till aktiviteter som sport (”bra fotbollsteknik”) eller 

musikutövande (t.ex. en tekniskt väl skolad pianist). 

Teknikbegreppets mångtydighet är på många sätt 

problematisk – inte minst för skola och utbildning. 

Det är inte bara den problematik som är knuten 

till det faktum att kunskapsområdet teknik är brett 

och mångfasetterat som ställer till det. När också 

själva teknikbegreppet väcker så vitt skilda förväntningar 

hos studerande i alla åldrar blir uppgiften att 

förmedla kunskaper i teknik än mer komplicerad och 

krävande. 

Frågan om hur vi uppfattar och definierar kunskapsområdet 

teknik har visat sig vara betydelsefull. 

Senare års forskning 12 visar att det finns ett samband 

mellan teknikdefinition, teknisk erfarenhet och teknisk 

aktivitet. Hur vi definierar kunskapsområdet teknik 

beror av och återspeglar våra tidigare tekniska 

erfarenheter (eller vår brist på sådana erfarenheter). 

Den definition vi väljer återspeglar vårt förhållnings-


“Man bör alltid veta vad som skall göras först 

och vad som skall göras sedan“ 

“ 

Irene Kosten 

Ålder: 27 

Bostadsort: Amsterdam, Rotterdam, De Lier, 

Nederländerna. 

Utbildning: Kulturvård (Teaterskolan, Amsterdams 

konstakademi), Kultur- och samhällsvetenskap 

(Erasmusuniversitetet, Rotterdam), VWO (dvs. förberedande 

universitetsutbildning, Naaldwijk). 

Yrke: Huvudsekreterare i en kulturpolitisk 

organisation. 

Teknikens plats Irenes ungdom 

Irenes far, farfar och dennes bror hade ett tekniskt 

yrke. De två senare har gjort sig kända som de som 

introducerade den första datorn i Nederländerna. 

Irenes far lärde sina två döttrar att utföra tekniska 

småjobb som att laga cyklar och förfärdiga olika 

saker i hemmet. Tillsammans programmerade de 

t.o.m. en dator med användande av BASIC. Efter ett 

tag ansågs flickorna duktiga nog att på egen hand 

utföra dessa uppgifter. 

Irenes äldre syster var under hela sin ungdomstid 

ganska vild och pojkaktig, och när det var tid att 

välja studieväg valde hon datavetenskap. Irene 

däremot uppförde sig mera som man väntar sig av 

en flicka, och hon älskade att dansa balett. Irenes 

första framträdande inför sin klass i grundskolan 

handlade om ett fysikexperiment som hon tog från 

en bok. På högstadiet valde Irene tekniska ämnen 

som kemi, matematik och fysik. Fysikkursen omfattade 

saker som var ganska svåra för henne och 

hon valde bort den. Hon fick rådet att istället välja 

en kurs med matematiska tillämpningar, som passade 

den ekonomiska gren som hon senare tog 

examen i. 13 

Vid sidan av sitt skolarbete begav sig Irene till en 

dansskola i en närbelägen stad och tog balettlektioner. 

I sitt nuvarande arbete har Irene några tekniska 

uppgifter (varav en är att serva datorerna), och hon 

älskar fortfarande balett och teater. I hennes bostadshus 

bor det många aktiva datoranvändare, 

och man samlas gärna för att diskutera datorfrågor. 

Irene deltar livligt i dessa diskussioner, när de kom-

Irene Kosten 51 

mer in på de sociala effekterna av datornätverk. 

Irene känner inte att hon som kvinna har mindre 

möjligheter än män att skaffa sig tekniska kunskaper. 

Inte heller är det faktum att hon är kvinna något 

som försvagar hennes prestige i de diskussioner 

som äger rum i huset där hon bor. 


Att ha en far med stor teknisk kompetens och att 

ha genomgått en utbildning som omfattar tekniska 

ämnen ger Irene en känsla av säkerhet, när det 

gäller att ta itu med tekniska uppgifter. “Tekniska 

uppgifter“ innebär för Irene att handskas med 

datorer i hemmet och på arbetet samt sådana 

hemmajobb som att tillverka en säng. Irene känner 

att hon har förmåga att förstå hur en teknisk 

apparat fungerar, när detta en gång förklarats 

för henne. Hon kan också ringa till sin far för att 

få upplysningar. Om hon har ett problem på sitt 

arbete, behöver hon bara fråga systemoperatören 

en gång. Sedan känner hon sig kapabel att själv 

lösa problemet. Detta sparar både tid och pengar, 

och hon behöver inte be någon om en tjänst. Hon 

säger att hon inte tycker om att be andra om hjälp 

och är glad att hennes tekniska färdigheter gör 

henne oberoende. Irene känner emellertid, att det 

också finns nackdelar med att ägna studier och 

yrkesliv åt tekniska ämnen. Dessa ämnen hörde inte 

till de mest populära i Irenes högstadieskola, som 

var belägen i ett traditionellt holländskt odlingslandskap. 

14 Dessutom älskar Irene balett och teater, som 

inte tillhör teknikens värld. 

Kärnan i tekniskt tänkande 

För Irene betyder tekniskt tänkande att finna en väg 

ut ur ett problem på en kronologiskt strukturerat 

sätt: “Man bör alltid veta vad som skall göras först 

och vad som skall göras sedan.“ För Irene är det 

omöjligt att ta itu med ett problem utan att veta 

i vilken ordning olika saker skall utföras. Detta är 

motsatsen till att komma fram till en lösning genom 

att osystematiskt bunta samman olika idéer. 15 Enligt 

litteraturen på området spelar intuition en viktig roll 

i denna senare form av problemlösning, och därför 

tillämpas den i allmänhet av konstnärer. Men 

tekniskt tänkande är noggrant och logiskt. Irene 

illustrerar detta med följande historia: En ekonom, 

en naturvetare och en matematiker reser med ett 

tåg i Skottland, och från fönstret ser de en brun ko. 

Ekonomen hävdar: Alla kor i Skottland är bruna. 

Naturvetaren konstaterar: Det finns åtminstone en 

brun ko i Skottland. Matematikern säger: Ur det här 

perspektivet är kon brun. Matematikerns sätt att se 

är det mest exakta och tekniska av de tre, enligt 

Irene. 

Slutsats 

Irene fick tidigt en utbildning som innefattade tekniska 

ämnen, och hon kommer från ett hem där 

hennes far lärde henne att klara tekniska småjobb. 

I sitt yrkesliv har hon dock inte valt en rent teknisk 

karriär, därför att hon tycker om kulturella aktiviteter 

som balett och teater. Irene drar dock fördel av sin 

utbildning genom att själv i hemmet göra diverse 

småjobb som kräver tekniska färdigheter (t.ex. att 

tillverka en säng), och på arbetet servar hon datorerna, 

helst utan att be andra om råd. Innerst inne 

tycker Irene mera om kultur än teknik, men hon 

känner att hon har stor nytta av det hon lärt sig 

inom teknikens område.


sätt till teknik och den kommer därmed att också 

återspegla vår benägenhet att ägna oss åt teknik 

och teknisk verksamhet. För skola och utbildning är 

detta ett viktigt samband. Kunskap om hur individer 

och grupper uppfattar och definierar teknik kan 

användas som utgångspunkt när det gäller att formulera 

strategier för en utveckling och fördjupning 

av inte bara definitionen av detta begrepp utan 

också av intresset för teknik (och i förlängningen av 

detta också den tekniska erfarenheten och kompetensen). 

Teknik för alla … eller? 

Många i dagens vuxengeneration saknar helt eller 

delvis skolunderbyggnad i teknik. På 1960-1970- 

talet var teknik ett tillvalsämne på högstadiet i den 

svenska skolan. Undervisningen var yrkesförberedande 

med sikte mot industriarbete och ämnet valdes i 

stort sett uteslutande av pojkar. 16 Teknikämnets traditionella 

framtoning som ett manligt kunskapsområde 

och verksamhetsfält var under denna period väl 

befäst i Sverige, såväl inom som utom skolans värld. 

Kvinnors och flickors frånvaro i denna sektor kan 

beskrivas som inbyggd både i det kulturella systemet 

och i utbildningsstrukturen. Som en följd av den 

intensiva teknikutvecklingen i samhället under senare 

delen av 1900-talet förändrades förutsättningarna. 

Den tidigare rekryteringsgrunden till den tekniska 

sektorn (teknikintresserade pojkar och män) behövde 

förstärkas och den kompetensreserv som den stora 

gruppen kvinnor och flickor hela tiden utgjort blev 

mer och mer intressant. Beslutet att i början på 

1980-talet (Läroplan för grundskolan, Lgr 80) göra 

teknik till ett obligatoriskt ämne i grundskolan kan 

ses bland annat mot bakgrund av just detta förhål- 

lande. Ambitionen var att alla elever skulle få undervisning 

i teknik under hela sin skoltid, något som på 

sikt ansågs kunna öka såväl jämställdheten mellan 

könen på det tekniska området som rekryteringsunderlaget 

till tekniska yrken och utbildningar. 

I praktiken har skolans teknikundervisning, drygt 

tjugo år senare, ännu inte fått den genomslagskraft 

och den effekt som var avsikten (Östros, 2002, 

Persson, 2003, CETIS, 1999, 2004). Fortfarande möter 

många elever teknikämnet först under den senare 

delen av sin grundskoletid (f.d. högstadiet) och 

då endast under en begränsad period (Malm, 2001). 

Inte heller när det gäller undervisningens effekter 

med avseende på jämställdheten inom det tekniska 

området har situationen utvecklats enligt förväntningarna. 

Skolverkets utbildningsstatistik (2003) visar 

att andelen kvinnliga studerande på teknikprogrammet 

i genomsnitt är så låg som 10%. 17 

Frågan är vilka slutsatser vi kan dra av detta faktum. 

Är flickor och kvinnor generellt sett ointresserade av 

teknik? Och vad lägger kvinnor och flickor av idag in 

i begreppet teknik? 

Equal-projektets studie av flickors och kvinnors 

tankar om teknik Inom ramen för Equal-projektet 

genomfördes våren 2003 en serie intervjuer/samtal 

med 50 flickor i åldern 6-10 år och 50 kvinnor i 

åldern 30-40 år. 18 Syftet med dessa samtal var att 

fånga hur flickor i den tidiga skolåldern och kvinnor i 

medelåldern tycker och tänker om teknik i allmänhet 

och om teknikbegreppet i synnerhet. Samtliga flickor 

och kvinnor i studien ställdes inför följande fem frågeställningar: 

19


53 

1. Vad är teknik för dig? 

2. Rita en symbol som passar för hur du uppfattar 

teknik 

3. Anser du att teknik (enligt ditt svar på fråga 1) 

är någonting positivt eller negativt? 

4. Finns det någonting du skulle vilja veta mer om 

när det gäller kunskapsområdet teknik? 

5. Finns det någon särskild uppgift/aktivitet inom 

det tekniska kunskapsområdet som du skulle vilja 

arbeta med/pröva? Vilken/vilka då? 

Kvinnornas och flickornas svar 20 på de olika frågorna 

skrevs av intervjuaren (under respektive kvinnas/flickas 

överinseende) in i ett enkätformulär. 

Det faktum att kvinnor i den aktuella åldern (30-40 

år), på grund av sin livssituation, ofta har begränsade 

möjligheter att avsätta tid för intervjuer/samtal 

har påverkat urvalet av deltagande kvinnor i denna 

undersökning. Vid sidan av skola och utbildning är 

det få verksamheter som tidsmässigt och lokalmässigt 

medger samtal/intervjuer av den typ som 

denna studie kräver. Det är av detta skäl som flertalet 

kvinnor i undersökningen har anknytning till just 

denna sektor – i de flesta fall som studerande i olika 

utbildningar/fortbildningskurser men, i några fall, 

också som lärare. Samtliga kvinnor i studien bor i 

eller i närheten av Stockholm. Trots denna begränsning 

med avseende på urvalet är variationen stor 

när det gäller såväl kvinnornas personliga bakgrund 

som deras yrkes- och utbildningserfarenhet (tabell 1). 

Också flickorna i studien bor i närheten av Stockholm. 

De är elever i två olika skolor. Den ena skolan 

är en F-6 skola (förskola och grundskolans år 1-6), 

den andra är en F-9 skola (förskolan och år 1-9). 

Relevanta bakgrundsfakta om flickorna framgår av 

tabell 2. 

Det är nu dags att redovisa hur flickorna och kvinnorna 

i studien uppfattar begreppet teknik. Vilka 

bilder av teknik bär de med sig och hur ser de på 

sin egen roll i teknikens värld? 

Teknikbegreppet 

Enkätens två inledande frågeställningar gäller 

teknikbegreppet. Kvinnorna och flickorna ställs först 

inför uppgiften att verbalt uttrycka hur de uppfattar 

teknikbegreppet. Därefter uppmanas de att rita en 

symbol som passar deras respektive teknikdefinitioner. 

Låt oss först se hur flickorna i studien svarar. 

Flickornas verbala definitioner 

När flickorna ställs inför uppgiften att verbalt uttrycka 

vad teknik ”är” får flera av dem (särskilt de 

yngsta flickorna) stora problem. Som framgår av 

sammanställningen nedan (figur 1) är det få av de 

allra yngsta flickorna (sex- och sjuåringarna) som har 

hört talas om begreppet teknik. Inga av dem anser 

att de har en egen personlig erfarenhet av det som 

kallas teknik och bara en av sexåringarna formulerar 

en teknikdefinition som bygger på en mer direkt 

personlig kontakt med begreppet teknik. Den flickan 

tänker på sin pappa: 

“Min pappas jobb. Han gör saker.“ (flicka, 6 år) 

Det är också bara hälften av de sex- och sjuåriga 

flickorna (till största delen sexåringar) som alls vill ge 

sig in på att försöka formulera någon form av teknikdefinition. 

De förslag som kommer upp är av skilda


slag. Att knyta teknikbegreppet till skolans värld 

eller till aktiviteter för barn i mer allmän bemärkelse 

(t.ex. leka, måla) är allra vanligast även om enstaka 

sexåringar också kopplar teknik till vuxenvärldens 

jobb och yrkesliv. 

Definition av teknikbegreppet 

Ålder 

“Aldrig hört talas om (7 av 10).“ 6 

“Kanske saker som har med barn att 

göra?“ 

“När vi leker tillsammans. Det är roligt!.“ 

“Kanske ett jobb?“ 

“Det låter som när man koncentrerar 

sig.“ 

“Min pappas jobb. Han gör saker.“ 

“Det vet jag! Duktig. Man måste vara 

duktig (med penna, papper och sudd 

... och pensel).“ 

“Kanske saker … som en klocka eller 

att måla.“ 

“Aldrig hört talas om.” (4 av 5) 7 

“Har det att göra med barn …?“ 

Figur 1 Sex- och sjuåriga flickor om sin tolkning av teknikbegreppet 

Frågan om vad den starka kopplingen mellan 

teknikbegreppet och verksamheter som berör barn, 

som dessa mycket unga flickor ger uttryck för, beror 

på är intressant. Möjligen ligger förklaringen i det 

faktum att flickorna har blivit tillfrågade om det för 

dem okända begreppet teknik när de befinner sig i 

sin förskola/skola. De kan också ha uppfattat att den 

person som ställde dem inför dessa frågor om teknik 

på något sätt var knuten till förskolan/skolan (en 

ny okänd lärare, rektorn eller någon annan okänd 

skolperson). Att i detta läge koppla teknikbegreppet 

till aktiviteter som man själv bedömer som både 

tillhörande denna värld (att kunna koncentrera sig 

så att man blir duktig i skolan och kan läsa, skriva, 

att behärska ett sudd) och samtidigt som tillräckligt 

viktiga för en utomstående att fråga om är, sett ur 

flickornas perspektiv, fullt logiskt.. 

Också bland de lite äldre flickorna (åtta- och nioåringarna) 

ställer uppgiften att verbalt definiera teknikbegreppet 

till bekymmer. Teknik är inget självklart 

begrepp för dessa flickor heller. Även om det finns 

åtta- och nioåringar som utan vidare medger att de 

inte vet vad teknik är tycks flertalet anse att denna 

brist på kunskap är lite förarglig. För att slippa stå 

svarslösa är det många som gissar: 

“Det vet jag! Det är att ta det lugnt. Det har de 

sagt på TV!“ (flicka 8 år) 

“Tja, (ser sig omkring i rummet)… det kan vara ett 

skåp … som man förvarar saker i.“ (flicka, 9 år) 

Bland åtta- och nioåringarna är det vanligt att 

associera begreppet teknik till någon form av 

aktivitet (figur 2)


55 


Ålder 

“Vilken svår fråga!“ 8 

“Fotboll! Sport!“ “Experiment. När man kan 

TV-apparater och datorer. När man kan 

många saker och är smart. Yrken – alla 

yrken!“ 

“Att måla. Lyssna på saker. Göra saker.“ 

“Saker man kan göra (inte själva sakerna 

utan det man gör).“ 

“Att ta det lugnt (det har de sagt på TV!)“ 

“Det håller vi på med i skolan ibland, i 

smågrupper. Tekniken berör nästan bara 

barn – inte vuxna. Hemma hos mig finns 

ingen teknik.“ 

“Jag vet inte.“ (2 av 12) 9 

“Sport. När man gör saker. Att bygga saker 

– för det mesta med batterier. Måla och så. 

När man fantiserar… uppfinningar! Bygga 

saker? Kanske skriva? Experiment. Kanske 

jättesmå saker? Det lär man sig på Disney 

Channel. Massor av saker – datorer, TV ….“ 

“Det kan vara ett skåp – som man förvarar 

saker i.” 

”När man håller på med det (teknik) behöver 

man inte köpa saker – man gör dem 

själv.“ 

“När man är bra på något. Koncentration.“ 

“Att man är klyftig och smart.“ 

“Vi hade teknik igår. Då gjorde vi en 

speciell såg (frigolitsåg).“ 

Figur 2 Åtta- och nioåriga flickor om sin tolkning av 

teknikbegreppet 

Flickorna nämner olika sportaktiviteter, byggaktiviteter, 

att måla, lyssna eller att lära sig saker på 

TV. Flera av flickorna påpekar att teknik handlar om 

hur man gör något snarare än att man gör det. Att 

teknik hör ihop med koncentration anser enstaka 

sexåringar. Bland åtta- och nioåringarna är denna 

koppling vanligare. Flera flickor framför också synpunkten 

att teknik är ”svårt” och att teknik kräver att 

man är ”smart”. Associationer till uppfinningar och 

experiment dyker också upp nu. 

Ett fåtal av åtta- och nioåringarna (tre flickor från en 

och samma klass) berättar om att de själva har ”hållit 

på” med teknik. Dessa tekniska erfarenheter har 

de fått i skolan och det framgår att de då har byggt 

olika saker – ofta med hjälp av batterier. Att arbetet 

skedde i smågrupper påpekar dessa flickor särskilt. 

För dessa flickor är kopplingen mellan teknik och 

det barn gör tydlig. De är alla eniga om att teknik är 

något som uteslutande barn håller på med: 

“Teknik, sånt håller bara barn på med – inte 

vuxna!“ (flicka 8 år) 

När det gäller de äldsta flickorna i denna studie 

– tioåringarna – tycks begreppet teknik mer bekant. 

Alla säger sig ha hört ordet förut och även om 

många behöver fundera en stund kommer de flesta 

upp med förslag på vad teknik ”är” för någonting. 

Av sammanställningen i figur 3 framgår att många 

av förslagen är d samma som dem vi möter hos de 

yngre flickorna (t.ex. sport, byggaktiviteter, experiment 

och uppfinningar). Idén att teknik har att göra 

med hur man gör något återkommer också. Här


finns en tendens hos flickorna att tolka in att teknik 

i första hand gäller sånt man är bra på. Att man 

behöver vara klyftig och smart för att hålla på med 

teknik tror också många av tioåringarna. 


Ålder 

“Jag har hört ordet förut och jag vet 10 

vad det är.” (2 av 12) 

“Teknik finns det mycket av.“ 

“Lego och sport! När man gör saker 

(målar, håller på med datorn).“ 

“Bygga saker. Experiment.“ 

“Uppfinningar (elektriska). Verktyg och 

hur man använder dem. Elektricitet och 

datorer. Min gitarr.“ 

“Kameror, telefoner, bilar, båtar, 

maskiner och robotar.“ 

“Teknorama (ett science center).“ 

“Teknik – när man sätter ihop saker.“ 

“Hur man gör något. När man är bra på 

något.“ 

“Att man är klyftig.“ 7 

“När man gömmer sig ….walkie-talkies!“ 

“Människokroppen.“ 

Figur 3 Tioåriga flickor om sin tolkning av teknikbegreppet 

Även om tioåringarnas verbala teknikdefinitioner 

således har vissa likheter med de yngre flickornas 

finns det skillnader. Dessa lite äldre flickor ger betydligt 

fler konkreta exempel på föremål som de anser 

hör till teknik. Det blir också allt tydligare att teknikbegreppet 

hos tioåringarna inte längre associeras i 

första hand till aktiviteter för barn eller till aktiviteter 

med anknytning till skolan. För tioåringarna har teknikbegreppet 

i allt högre grad kommit att förknippas 

med det som i dagligt tal går under beteckningen 

hemelektronik (kameror, bilar, datorer, telefoner osv.). 

Bland tioåringarna finns det också enstaka flickor 

som ger uttryck för att begreppet teknik har anknytning 

till dem själva. En flicka berättar om att hon har 

egna verktyg som hon brukar använda hemma: 

“Teknik – det är verktyg och hur man använder 

dem. Jag har själv många verktyg och dem använder 

jag ofta. Det är jag bra på!“ (flicka , 10 år) 

En annan flicka tänker (precis som en av sexåringarna) 

på sin pappa: 

“Media tänker jag på. Min pappa kan det.“ 

(flicka, 10 år) 

Flickornas ritade symboler/bilder av teknik 

Sedan flickorna verbalt fått uttrycka hur de uppfattar 

teknikbegreppet uppmanades de att rita en symbol 

för teknik. Bilden de ritade skulle stämma överens 

med den verbala teknikdefinition de just gett uttryck 

för. Tabell 5 visar en sammanställning över flickornas 

bilder/ symboler. För många av de yngsta flickorna 

(totalt 8) är uppgiften alltför svår och de vill inte rita 

någon bild. Flera av dessa flickor kommenterade det 

omöjliga i denna uppgift: 

”Man kan inte rita sånt man aldrig har 

hört talas om!“ (flicka, 6 år) 

När det gäller vilka symboler för teknik som flickorna 

i studien väljer att rita är det allra vanligast att knyta


57 

teknikbegreppet till sport och sportaktiviteter. Sju (7) 

flickor ritar sådana bilder/symboler. Nästan lika vanligt 

är det att koppla teknikbegreppet till djur och 

natur (5) och till aktiviteter som att rita och att måla 

(5). Några av flickorna väljer att rita mer traditionella 

symboler för teknik. Fem (5) ritar ett verktyg, fyra 

(4) en lampa och tre (3) en TV, radio eller telefon. 

Endast en (1) flicka ritar en dator. 

På flera punkter stämmer flickornas verbalt uttryckta 

och ritade teknikdefinitioner väl överens. 

Sportanknytningen kommer fram liksom kopplingen 

till verksamheter som att läsa, måla och skriva. På 

andra punkter finns det skillnader. Vissa definitioner 

kommer inte alls med (att bygga, att koncentrera 

sig, att vara bra på saker, uppfinningar och experiment). 

Andra definitioner nämns inte verbalt men 

dyker upp som symboler. Det gäller till exempel 

teknikbegreppets koppling till djur och natur. Fem (5) 

flickor väljer detta som symbol för teknik. En tänkbar 

förklaring till detta förhållande skulle kunna vara 

problematiken kring själva ritandet. Det kan ha varit 

svårt att rita det som de egentligen hade tänkt sig. 

Att istället välja att rita något som de ritat förut (t.ex. 

djur och blommor) kan ha varit ett sätt att lösa en 

problematisk situation. Att symbolen inte riktigt hör 

ihop med den egna definitionen av teknik är, för 

flickorna, inte så viktigt. Det viktiga är att uppgiften 

att rita har klarats av. 

Hur uppfattar då kvinnorna i studien teknikbegreppet? 

Hur ser deras bilder av teknik ut? Precis som för 

flickorna redovisas först kvinnornas verbala definitioner 

och därefter deras ritade symboler. 

Fig. 4. 10-åriga flickors symboler för teknik


“Han lät mig inte skruva på maskinerna för att jag var tjej“ 

Tekniken eller musiken – där stod valet för Mona 

Wallin när hon 16 år gammal skulle välja gymnasielinje. 

Båda inriktningarna betydde lust, glädje och 

utmaningar. Mona hade praktiserat i verkstad under 

några veckor på högstadiet och gått en teknikkurs 

för tjejer. Efter mycket funderande valde hon att gå 

tekniskt gymnasium, något som hon inte ångrat. 

Musiken – hon sjunger och spelar gitarr – har fått 

sitt ändå. 

Mona bodde med sina föräldrar i Tibro nära 

Skövde, där Volvo har en stor fabrik och ett eget 

industrigymnasium. Bland de ungdomar som valt att 

gå tekniskt gymnasium valde Volvo ut 10 flickor och 

10 pojkar, som redan direkt efter nian fick tillbringa 

sommaren på industrigymnasiet och lära sig svarva, 

fräsa, svetsa och göra bänkarbeten. 

Mona Wallin 

Ålder: 32 

Bostadsort: Linköping 

Utbildning: Tekniskt gymnasium 

Yrke: Sjukhustekniker 

“Det var jätteroligt! Jag jobbade där alla sommarlov 

och tredje året fick jag vara i kärnmakeriet, där man 

gör sandkärnor för gjutning av motorblock. Jag var 

18 år och tyckte det var fantastiskt spännande.“ 

Efter ett par år i gymnasiet valde Mona inriktning 

på el och inför det sista, fjärde året beslöt hon sig 

för teleteknik med inriktning på medicin. Det valet 

innebar att hon flyttade 15 mil till Linköping, där 

hon fick praktik på sjukhusets strålavdelning. Hon 

stortrivdes, men musiken drog. Efter skolans slut gav 

hon musiken två år på folkhögskola, men sedan 

återvände hon till strålavdelningen. 

Foto : Staffan Gustavsson, Redakta. 

“Musiker skulle jag inte bli, men jag har stor glädje 

av den utbildningen ändå. Jag spelar ibland i kyrkan 

här till exempel.“

Mona Wallin 

59 

Det roliga med jobbet på strålavdelningen är att 

man får göra så många olika saker, menar Mona. 

Hon är medicintekniker och samtidigt elektriker, 

rörmokare och allt-i-allo. Hon sköter service och 

underhållning på strålappartur, hon får svarva och 

fräsa i verkstan och utveckla egna idéer. Särskilt 

handlar det om att utveckla den hantverksmässiga 

framställningen av plastfixturer som sker på 

avdelningen. Fixturen hjälper patienten att ligga så 

stilla som möjligt medan tumören strålas. Monas gör 

främst masker som används på ansiktet och håller 

på att utveckla metoden efter en egen idé. Hon ser 

det som en fördel att ha ett jobb där hon både får 

möta patienter och arbeta med teknik. 

“Det jag har lärt mig här har jag kommit fram till 

själv under perioder när det varit lite lugnare, som 

på somrarna.“ 

Hon ser sig också delvis som en brygga mellan 

sköterskor och tekniker. En kvinna i vården går hellre 

till en annan kvinna med sina tekniska problem, i 

stället för att gå till en man och få sexistiska ironiska 

kommentarer. 

Mona lever frånskild med sin son och dotter. Hon 

har byggt om sitt kök och gjort det allra mesta själv, 

bytt skåp, lagt golvmatta, kopplat kran, borrat och 

skruvat. 

Mona Wallin är den första kvinnan i den yrkesrollen 

på universitetssjukhuset i Linköping. På avdelningen 

arbetar tre personer. Den första tiden hade hon en 

äldre manlig arbetskamrat som ansåg att kvinnans 

rätta plats var vid spisen. 

“Han lät mig inte skruva på maskinerna för att jag 

var tjej, och tjejer kunde ju så lätt tappa ner en skruv 

i maskinen. Men den andre kamraten stöttade mig. 

Ändå tog det lång tid innan jag verkligen vågade 

mig på att skruva på maskinerna.“ 

Hur ser hon på framtiden? Svaret kommer rappt. 

Den saken har hon tänkt igenom och planen är klar: 

“Jag ska närma mig de riktiga ingenjörerna. Jag vet 

inte om jag ska ta en formell utbildning, men jag 

ska se till att skaffa mig behörighet för att felsöka i 

maskinerna på egen hand.“ 

Tack vare Mona har Linköping börjat titta på nya 

sorters fixturer. Och snart ska hon åka iväg på konferens 

och diskutera fixturteknik med kolleger från 

övriga Sverige. 

Den negativa attityden till kvinnor med tekniska 

yrken kom överraskande för Mona. Volvo hade ju 

en gång valt henne som en av tio tjejer tillsammans 

med lika många pojkar, och några könsfördomar 

hade hon tidigare inte stött på. Ställd inför den 

äldre kamratens förtryckande kommentarer valde 

hon att lita till sig själv. 

Barnen då? Pojken har inte visat så mycket teknikintresse 

än, men flickan älskar verktyg. Vid tre års 

ålder skruvade hon ihop en Ikea-hylla själv, mamma 

bara instruerade.


Kvinnornas verbala teknikdefinitioner 

När kvinnorna i studien får höra att det är teknik 

som samtalet ska handla om reagerar många med 

en suck. Den första repliken är ofta i stil med denna 

kvinnas kommentar: 

“Oj då! Ja det är ju inte min grej precis.“ 

Många av kvinnorna inleder också sitt svar på 

frågan om vad begreppet teknik står för med att 

deklarera sin egen brist på såväl intresse som erfarenhet 

av detta ämnesområde. 

“Jobbigt, jag tycker inte om det!“ Alltså, jag kan 

ingenting.“ 

känslor och nästan alla kvinnor kommer också in 

på könsroller och könsmönster. Figur 5 visar en sammanställning 

över kvinnornas svar på frågan om vad 

teknik ”är” för dem. 

Kvinnornas tolkning av teknikbegreppet 

Datorer 

27 

Vardagsföremål (hemelektronik) 20 

Elektricitet/elektronik 19 

Att göra saker, att lära sig göra saker 17 

Fordon 15 

Hjälpmedel 21 , maskiner 10 

Figur 5 Kvinnornas tolkning av teknikbegreppet 

Antal 

kvinnor 

Det faktum att begreppet teknik används i så många 

olika sammanhang upplever många av kvinnorna 

som ett problem. Det gör att det blir svårt att avgöra 

vad som är teknik och vad som inte är det. 

“Teknisk är för mig en som kan mycket om teknik. 

Teknik däremot hör ihop med att någon är tekniskt 

kunnig i t.ex. en sport… Det här är svårt att 

förklara!“ 

“Teknik – det är som luften – det finns liksom 

överallt!“ 

De flesta av kvinnorna behöver fundera en stund 

innan de besvarar frågan. Efterhand dyker erfarenheter 

och minnen av teknik upp. Det handlar 

inledningsvis mest om prylar av olika slag, om experiment 

och om utveckling. Teknikbegreppet väcker 

Av figuren framgår att i stort sett samtliga kvinnor i 

studien kopplar teknikbegreppet till någon form av 

föremål. Av alla de föremål som kvinnorna nämner 

är det ett som nämns oftare än alla andra. Det är 

datorn. Över hälften av kvinnorna (27) kopplar teknikbegreppet 

till just datorn. För i stort sett alla kvinnor 

är datorer ingenting som de är särskilt intresserade 

av. Behovet av (och kraven på) att de ska lära sig 

hantera datorer möter de i första hand i yrkeslivet 

men ganska ofta också i privatlivet: 

“Man behöver ha en – och kunna använda den.“ 

Bland de många vardagsnära föremål som kvinnorna 

nämner i samband med teknikbegreppet intar 

TV, video, CD och olika hushållsapparater tätpositionen. 

Av sammanställningen framgår att elektronik


61 

och elektricitet uppfattas ha en tydlig koppling till 

teknik. Det syns tydligt i de exempel på föremål som 

kvinnorna förknippar med teknik. I stort sett samtliga 

dessa föremål är just eldrivna. Det förefaller således 

som om en majoritet av kvinnorna delar en outtalad, 

underförstådd föreställning om att teknik och elektricitet/elektronik 

hör ihop. 

Det finns också andra föreställningar och förväntningar 

som på olika sätt påverkar bilden av teknik. 

En sådan förväntan är att teknik är någonting som 

är svårt. 

“Jag tänker på maskiner, vetenskap, höga betyg 

och långa studier.“ 

“Teknik – ja, läskigt, svårt, klurigt – och en massa 

tålamod.“ 

“Apparater och manualer, usch!“ 

Det är heller inte många av kvinnorna som någon 

gång har övervägt att ägna sig åt teknik yrkesmässigt. 

De fåtal som en gång har haft sådana ambitioner 

har av olika skäl valt bort tekniken för andra 

yrken och sysselsättningar. Så här berättar två av 

kvinnorna: 

“Jag har alltid varit intresserad av problemlösning, 

av att konstruera och se hur saker fungerar. Som 

grundskoleelev var jag faktiskt inne på att arbeta 

inom verkstadssektorn men de kändes som om 

den utbildningen gjorde mig sämre rustad på 

andra områden så jag ändrade mig och valde 

om.“ 

Efter grundskolan sökte jag el-tele. Det var en bra 

utbildning. Men som kvinna var det svårt att bli 

accepterad i den yrkesrollen – av arbetsplatsen 

men också av kunderna.“ 

Behov av att ”kunna” teknik känner nästan alla kvinnorna. 

Att lära sig behärska elementär teknik och 

inte behöva be om hjälp är av både ekonomisk och 

social betydelse: 

“Som ensam tjej blir det dyrt att lämna iväg t.ex. 

bilen på reparation. Sånt borde man få lära sig i 

skolan!“ 

“Allt blir ju enklare om man klarar sånt själv.“ 

En majoritet av kvinnorna knyter, som tidigare 

nämnts, teknikbegreppet till föremål av olika slag 

(figur 5). Av kvinnornas utsagor framgår att det inte 

alltid är föremålen ”i sig” som kvinnorna kopplar 

teknikbegreppet till. För många är det den funktion 

som föremålen representerar som är det viktiga. 

När det gäller frågan om vad som kännetecknar 

en ”teknisk” person menar flertalet kvinnor att det 

inte räcker med att kunna använda sig av teknisk 

apparatur/utrustning. En ”teknisk” person måste 

förstå funktionen – veta hur och varför apparaturen/utrustningen 

fungerar och helst också kunna 

laga och reparera den. Av de 50 kvinnorna i denna 

undersökning anser sig tre (varav två med teknisk 

utbildning) vara ”tekniska” i denna bemärkelse. De 

allra flesta anser att teknik är krångligt och svårt och 

tilltron till den egna tekniska förmågan är hos de 

allra flesta låg.


“Jag vill förstå varför saker fungerar som det gör. 

Det har jag aldrig lyckats med.“ 

“Det är nog för sent för mig. Men mina döttrar ska 

jag uppmuntra.“ 

Sjutton (17) av kvinnorna i studien kopplar teknikbegreppet 

till någon form av aktivitet. Precis som 

vissa av flickorna i studien påpekar kvinnorna att en 

”teknisk” aktivitet inte bara handlar om aktiviteten 

”i sig”. Begreppet ”teknisk” berör också frågan om 

hur en aktivitet utförs. Ord som skicklighet, handlag 

och kompetens förekommer här ofta. När det gäller 

frågan om vilka aktiviteter som helt säkert kan räknas 

som ”tekniska” finns en påtaglig samsyn bland dessa 

kvinnor. Här lyser kvinnornas tankar om teknik som 

en manlig domän igenom. De allra flesta tänker på 

aktiviteter som män av tradition brukar syssla med: 

“Man … män (skratt) som sätter ihop 

komponenter.“ 

“Verkstan så klart ... och att reparera.“ 

“Elektriker och så … ja, du vet.“ 

Bara ett fåtal av kvinnorna exemplifierar tekniska 

aktiviteter genom att hänvisa till aktiviteter knutna till 

dem själva och/eller den egna vardagen: 

“Att fixa t.ex. lampor. Lite gör man faktiskt.“ 

“Mitt arbete. Jag lyfter och vänder patienter 

– då är teknik viktig.“ 

“Laga och reparera saker hemma. Sånt är kul.“ 

Synen på teknik som i första hand en manlig sysselsättning 

är inte något som alla kvinnor uppfattar 

som något negativt. Uttalanden i stil med följande 

citat är förhållandevis vanliga: 

“Alltså jag tar inte i en borrmaskin. Jag varken 

kan eller vill. Sånt får min karl göra!“ 

För många av kvinnorna är emellertid kvinnors frånvaro 

i teknikens värld ett problematiskt faktum: 

“Teknik är mansdominerat! Så borde det inte 

vara!“ 

Kvinnornas ritade symboler/bilder av teknik 

Också kvinnorna ställdes inför uppgiften att rita en 

symbol för teknik som svarade mot den definition 

de själva hade formulerat. De allra flesta av kvinnorna 

tog sig an denna uppgift med viss bävan och 

flertalet uttryckte att de tyckte att uppgiften var svår. 

Som framgår av tabell 5 skiljer sig kvinnornas verbalt 

uttryckta definition av teknik på flera punkter från 

den symbol som de väljer att rita. Drygt hälften av 

kvinnorna ritar en symbol som inte överensstämmer 

med deras verbalt uttryckta teknikdefinition. 

Det förväntade stora antalet datorer som kvinnornas 

verbala teknikdefinitioner låter antyda uteblir. Bara 

sju (7) av kvinnorna ritar en bild av en dator. De 

bilder/symboler som flest kvinnor (22) väljer att rita 

knyter istället teknikbegreppet till mekanik/verktyg. 

Det är i första hand hjul av olika slag (vanliga hjul 

men också kugghjul) som kvinnorna har ritat. Flera 

av dem nämner, medan de ritar, att de tänker på 

inledningen av ”Tekniskt magasin” – ett populärt 

TV-program som sändes i svensk TV under deras


63 

barndom/ungdomstid. I programmets ingress visades 

kugghjul som rörde sig och gick i varandra. Minnet 

av detta lever fortfarande kvar och det är denna 

bild (och den bild av teknik som programmet gav 

dem) som dyker upp när de nu som vuxna ställs inför 

uppgiften att rita en passande symbol för teknik. 

För den andra hälften av kvinnorna stämmer den 

verbala definitionen och den ritade symbolen bättre 

överens. Utöver de sju (7) kvinnor som i såväl sina 

bilder som i sina muntliga definitioner hänvisat till 

datorer har fyra (4) kvinnor ritat en lampa, två (2) 

har ritat ett fordon och lika många (2) har ritat en 

TV respektive en radio. Sju (7) kvinnor har ritat bilder 

som tillhör kategorin ”övrigt”. Det är bilder av en 

liggande patient och av kablar (finns nämnda i de 

verbala definitionerna), en vägg- eller stickkontakt 

och bilder av ett kretskort, en robot och en hästskomagnet 

(nämns inte i de verbala definitionerna). Sex 

(6) av kvinnorna har valt att rita ”färdiga” symboler. 

En ritar en ”sjörövarsymbol” (ett kranium med två 

korslagda benknotor), en ritar en blixt, tre ritar S- 

märket (symbolen för typgodkända el-produkter) och 

en ritar ett frågetecken. 

”genuint” upplevda teknikdefinitioner som nyckeln till 

framgångsrika strategier när det gäller utbildningssatsningar 

i teknik för kvinnor ligger? 

Flickornas och kvinnornas attityd till teknik 

När det gäller attityden till teknik (tabell 6) visar 

resultaten att tretton (13) av flickorna (i första hand 

de riktigt unga flickorna) inte vet vad det ska tycka 

om teknik. De är osäkra på vad teknik är och de har 

därför svårt att ge uttryck för någon särskild attityd 

till detta, för dem, okända ämnesområde. Övriga 

flickor kan delas in i två lika stora grupper. Hälften 

(19) är flickor som tycker att teknik är något positivt. 

Den andra hälften (18) är flickor som ger uttryck för 

en ambivalent inställning till teknik, dvs. de uppfattar 

teknik som både positivt och negativt. På frågan om 

varför teknik är bra eller dåligt hänvisar flickorna till 

personliga upplevelser. De ger i sina kommentarer 

uttryck för en personlig relation till det som de uppfattar 

som teknik. Här följer några citat från flickor 

som uppfattar teknik som något positivt: 

“Jag tycker om att bygga.“ “Ordet låter kul.” 

“Min pappa gillar det.“ “Jag gillar sport!“ . 

Frågan om hur vi ska tolka de bilder av teknik som 

kvinnorna ritar är intressant. Syftet med rituppgiften 

var att fånga kvinnornas mer omedvetna tankar om 

teknik. Sett ur denna aspekt kan vi konstatera att hos 

hälften kvinnorna i studien skiljer sig den ”officiella”, 

verbalt uttryckta teknikdefinitionen från den bild av 

teknik som kvinnorna själva bär på innerst inne (bilden 

av teknik som nära kopplat till mekanik). Kanske 

är det just i denna kunskap – insikten om kvinnors 

Bland negativa aspekter av teknik framför flickorna 

bland annat dessa exempel: 

“Det är tråkigt när man inte förstår eller gör fel.“ 

“När det är svårt.“ “Vår lärare är inte snäll.“ 

“Det kan vara dåligt – som att djur utrotas.“ 

Bara ett fåtal (6) av kvinnorna uppfattar teknik som 

uteslutande negativt. De flesta är antingen positiva


(27) eller ambivalenta (17) i sitt förhållningssätt 

gentemot teknik. När kvinnorna argumenterar för 

sin attityd hänvisar de inte lika ofta som flickorna 

till personliga upplevelser och/eller erfarenheter av 

teknik. Det gäller särskilt när kvinnorna berättar om 

det som de upplever som positivt med tekniken. 

Då är exemplen ofta av generell natur: 

“Tekniken leder till utveckling i samhället.“ 

´”Tekniken ger oss nya möjligheter.“ 

“Global utveckling.“ 

I stort sett alla kvinnor i studien tycker att frågan är 

svår att besvara. Teknik har inte haft någon särskilt 

stor plats i deras liv och tanken på att ta en mer 

aktiv del i teknikens värld har inte varit aktuell. 

Följande citat är ett exempel på det som många 

av kvinnorna ger uttryck för: 

“Att lära mig teknik? Ja, det är ju inget stort 

intresse för mig precis. Det handlar nog mera om 

att man måste … om man vill bli oberoende och 

klara sig själv.“ 

När det gäller negativa sidor av tekniken bär kvinnornas 

kommentarer i högre grad spår av personliga 

känslor och upplevelser 

“Dåligt med teknik? Ja, det är väl när den inte 

fungerar!“ ”Svårt att lära sig.“ 

“Arbetstillfällen försvinner för folk.“ 

“Miljöförstöring – nya material och sånt.“ 

Vad vill flickorna och kvinnorna lära sig mer om? 

Få av kvinnorna och flickorna i denna studie har 

fått undervisning i teknik i skolan. Många av dem, 

särskilt kvinnorna, är påtagligt medvetna om att de 

har bristande kunskaper och erfarenheter på detta 

område. Vilken teknisk kompetens och erfarenhet är 

det då som kvinnorna och flickorna uppfattar att de 

saknar och som de vill lära sig mer om? I enkätens 

näst sista fråga tillfrågas kvinnorna och flickorna om 

just detta. 

Också flickorna tycker att frågan är svår att besvara. 

Teknik är för de flesta inget väletablerat begrepp 

och frågan om vilken kunskap som är viktig inom 

detta okända kunskapsområde blir, om inte omöjlig, 

så i alla fall svår att besvara. Fast gissa kan man ju… 

De svar som frågan genererar bland kvinnorna och 

flickorna har här delats in i fyra olika svarskategorier 

(tabell 7). Den första (och största) kategorin avser 

svar som ger uttryck för en önskan om en utveckling 

av den personliga förmågan. Det handlar främst 

om en önskan att lära sig behärska tekniken i 

vardagen (laga bilen, felsökning och reparation av 

saker i hemmet, använda datorer). Ett mindre antal 

kvinnor nämner, inom denna kategori, önskemål 

om utveckling av sin förmåga att göra saker av 

”hobbykaraktär” (handarbete, träarbeten) eller av 

mer specifik karaktär (bli pilot). Flickornas svar påminner 

till en hel del om kvinnornas. Att kunna hantera


65 

tekniken i vardagen är viktigt också för dem (lösa 

praktiska vardagsproblem och reparera saker, i en 

framtid lära sig köra bil) liksom att lära sig brodera/ 

sy. Det finns emellertid också exempel på mer ”barnspecifika” 

önskemål. En önskvärd teknisk förmåga 

bland flickorna kan också vara att lära sig hantera 

en sax, knyta en rosett eller dra ut en tand. 

Den andra svarskategorin (bland kvinnorna nästan 

lika vanlig som den första kategorin) avser kvinnornas/flickornas 

önskemål om att utveckla sin teoretiska 

kunskap om olika saker. Den traditionella synen 

på teknik och naturvetenskap som i stort sett samma 

sak är väl etablerad bland kvinnorna i studien. 22 

Att många anger att de vill lära sig mer om just 

naturvetenskap (magnetism, fysik, vetenskaplig forskning 

och laboratoriearbete) är därför inte särskilt 

förvånande. Andra önskar sig mer traditionellt ”tekniska” 

kunskaper. Det kan handla om ingenjörskonst 

(någon nämner Christoffer Polhem), om datorernas 

mjukvaror, om tekniken på våra sjukhus eller om hur 

man gör TV-program. Bland mer ovanliga svar från 

kvinnorna kan nämnas en önskan om hur man som 

pedagog kan intressera unga flickor för teknik (en 

lärare) och hur man kan göra tekniken tillgänglig för 

fler i vår värld. 

Flickornas svar på frågan om vad de skulle vilja lära 

sig inom det tekniska området tillhör i de flesta fall 

den första svarskategorin – de vill i första hand lära 

sig göra saker. Några av flickorna (i första hand 

10-åringarna) nämner emellertid också teoretiska 

tekniska kunskaper som kan vara bra att ha. Precis 

som många av kvinnorna kopplar flera av flickorna 

teknik till naturvetenskap. Flickorna vill lära sig om 

kemi, människokroppen, hur jorden uppstod och 

vad eld är för något. En flicka nämner ett för henne 

aktuellt ämne med anknytning till såväl biologi som 

henne själv: 

“Jag vill lära mig varför man ska ta det lugnt när 

man är sjuk.“ (flicka,9 år) 

Det är till dessa två första svarskategorier som 

huvuddelen av flickornas och kvinnornas svar har 

räknats. Det finns emellertid ytterligare svarsvarianter. 

Den tredje svarskategorin avser svar som uttrycker 

önskemål om färdigheter som har med sport/fysiska 

aktiviteter att göra. Ingen av kvinnorna men väl en 

handfull av flickorna anger färdigheter som att lära 

sig åka skidor, cykla, rida på en häst, stå på händer, 

spela fotboll och göra en frivolt. 

Den fjärde och sista svarskategorin avser svar med 

anknytning till aktiviteter med en traditionell teknisk 

laddning – konstruktioner och byggaktiviteter. Det 

är värt att notera att antalet svar i denna kategori 

är allra lägst. Ingen av kvinnorna och bara tre (3) 

av flickorna vill lära sig något som hör ihop med 

konstruktion och byggnad. För flickornas del gäller 

intresset konstruktion av en luftballong, en robothund, 

och ett bord och en stol.


Enkätens avslutande fråga tar upp frågan om 

det finns någon särskild uppgift/aktivitet inom det 

tekniska kunskapsområdet som flickorna/kvinnorna 

skulle vilja pröva/testa. Här är svaren, i första hand 

från flickornas sida, många och varierande. Deras 

svar handlar om allt ifrån att uppfinna saker, blåsa 

glas och flambera mat till att arbeta som veterinär 

eller professor, att kunna cykla och att använda en 

walkie-talkie. Kvinnorna har svårare att svara på 

denna fråga. De flesta hänvisar till de svar de gav 

på den tidigare frågan om vad de ville lära sig mer 

om när det gäller teknik. Tiden de funderar på hur 

de ska svara använder många till att sammanfatta 

sin syn på vad teknik egentligen är för dem. En av 

kvinnorna formulerar det många kvinnor ger uttryck 

för: 

”Jaa, teknik … Alltså det finns egentligen mycket 

man skulle vilja göra. Men teknik är så nära förknippat 

med saker och med ensamarbete. Jag vill 

ju vara med människor!” 

Bilder av teknik – och vart de bär 

Vi har nu tagit del av kvinnornas och flickornas bilder 

av teknik. Vi kan konstatera många likheter men 

också vissa skillnader när det gäller hur flickorna och 

kvinnorna uppfattar teknikbegreppet. 

Teknik är, för både kvinnor och flickor, ett ämnesområde 

som uppfattas som ”svårt” och som man 

själv ofta har liten erfarenhet av. Få av de tillfrågade 

flickorna och kvinnorna har fått någon undervisning 

i teknik i skolan, och tilltron till den egna tekniska 

förmågan är, särskilt hos kvinnorna, mycket låg. Även 

om ämnesområdet teknik av många uppfattas som 

främmande och ovant, är både flickor och kvinnor 

överens om att kunskap i teknik är viktigt. Att kunna 

hantera tekniken i vardagen uppfattas som en 

nyckel till självständighet och oberoende. 

När det gäller svaret på frågan om flickor och kvinnor 

generellt sett är ointresserade av teknik kan vi 

således konstatera att så är det inte. Brist på teknikintresse 

är inte problemet – det är i avsaknaden på 

tekniska erfarenheter och i alltför liten tilltro till den 

egna tekniska förmågan som bristerna ligger. 

Det finns många gemensamma drag i de bilder vi 

här har fått ta del av. På en punkt skiljer sig emellertid 

flickornas och kvinnornas uppfattningar åt. 

Det gäller den i debatten ofta omnämnda synen 

på teknik som ett ”manligt” ämne. Bland kvinnorna 

i undersökningen är teknikämnets maskulina framtoning 

väl etablerad. En övervägande majoritet 

av kvinnorna kommenterar på ett eller annat sätt 

att teknik är något som intresserar i första hand 

pojkar och män. Bland flickorna i undersökningen 

är det däremot bara ett fåtal som för fram liknande 

tankar. Majoriteten av flickorna varken nämner eller 

jämför sig med pojkarna i detta sammanhang. För 

dessa unga flickor har teknikämnet ingen maskulin 

laddning. Att arbeta för att bibehålla denna könsneutrala 

inställning till teknik och till teknisk aktivitet 

är en viktig uppgift för skola och utbildning. 

De bilder av teknik som flickorna och kvinnorna i


67 

studien förmedlar till oss ger oss en inblick inte bara 

i flickornas och kvinnornas tankar om teknik. De ger 

oss dessutom en inblick i hur bilden av teknik påverkas 

och förändras med tid och ålder. För de allra 

yngsta flickorna kan teknik vara nästan vad som 

helst. De har få förutfattade meningar och förefaller 

öppna när det gäller att ta till sig och pröva på det 

som kallas för teknik. Denna vida, divergenta teknikdefinition 

som de yngsta flickorna ger uttryck för blir 

allt ovanligare ju äldre flickorna blir. Bland de vuxna 

kvinnorna är den hos de allra flesta utbytt mot en 

mer avgränsad, konvergent syn på vad teknik ”är” 

för något. Det fåtal kvinnor som ger uttryck för en 

divergent tekniksyn har två saker gemensamt – de 

är mer tekniskt aktiva än övriga kvinnor och visar 

också uttryck att de har ett gott tekniskt självförtroende. 

Det tycks som om insikt om teknikens mångfald 

leder till insikt om de många beröringspunkter som 

tekniken har till oss som individer – en delaktighet 

i ”teknikens värld” som gör tekniken tillgänglig och 

angelägen och därmed också intressant att lära sig 

mer om. 

svårt. Kanske kan insikt om detta förhållande vara 

till hjälp för såväl pedagoger som beslutsfattare när 

det gäller att förändra och utveckla undervisning 

och utbildning i teknik till gagn inte bara för flickor 

och kvinnor utan också för samhället som helhet. 

Tabeller 

Tabell 1 Specificering av kvinnornas ålder 

Ålder 

Antal 

30 4 

31 3 

32 0 

33 3 

34 0 

35 12 

36 7 

37 3 

38 4 

39 10 

40 4 

I inledningen ställdes frågan om var, hur och när 

våra bilder av teknik formas. När det gäller flickorna 

och kvinnorna i denna studie vet vi att det är i vardagen 

som teknikbegreppet tar form. Bilden av vad 

teknik ”är” växer fram i samspelet med de människor 

som omger oss. För de som i hem och skola får 

möjlighet att bygga upp en teknisk kompetens blir 

teknik en naturlig del av livet. För dem som inte får 

denna möjlighet blir teknik något främmande och


“De tog knappt någon notis om oss 

och behandlade oss på ett nedlåtande sätt“ 

Beatriz Fadón 

Ålder: 36 

Bostadsort: Extremaduraregionen, Spanien 

Utbildning: Akademisk examen i kemi 

Yrke: Ekologisk odlare 

Bakgrund 

Beatriz Fadón föddes i Madrid 1968 som det äldsta 

barnet av tre syskon och med två filologer som 

föräldrar. Hon valde att studera kemi vid universitetet 

“av egen vilja och utan någon speciell kallelse“, 

eftersom hon i skolan hade valt den naturvetenskapliga 

linjen. Hon övervägde också att studera matematik, 

men hon menade att “kemi skulle erbjuda 

bättre sysselsättningsmöjligheter“. En av hennes 

yngre bröder är sociolog och den andre manager 

för ett musikband. Det var inget speciellt som styrde 

hennes val av studieämne vid universitetet. Det var 

snarare följden av en “viss tröghet“, och Beatriz 

anser inte att hon hade någon viss förebild eller att 

hon fick några råd eller upplevde någon påverkan 

från släktingar, vänner eller lärare inför sitt beslut att 

studera kemi. På kemiinstitutionen fanns det många 

kvinnliga studenter och lärare, eftersom denna 

institution var betydligt mera kvinnodominerad än 

den naturvetenskapliga fakultetens andra institutioner 

i ämnen som matematik, fysik och biologi. Men 

även inom kemiämnet växlade fördelningen mellan 

manliga och kvinnliga studenter. Oorganisk kemi till 

exempel var kvinnodominerat, medan motsatsen var 

fallet inom fysikalisk kemi. Beatriz valde agrikulturkemi 

– eftersom hon gillade sådana ämnen inom dess 

studieplan som kartografi och markvetenskap. Här 

var det en jämnare fördelning mellan manliga och 

kvinnliga studenter. Hon minns att lärarna inte behandlade 

dem på likvärdigt sätt. Men det betydde 

inte så mycket, för under de tre första åren hade 

hon ganska liten kontakt med lärarna på grund av 

den stora tillströmningen av studenter. Beatriz deltog 

aktivt i studentkårens politiska arbete, och här lade 

hon också märke till att kvinnor inte betraktades som

Beatriz Fadón 

69 

jämlikar: “De tog knappt någon notis om oss och 

behandlade oss på ett nedlåtande sätt“. 

Medan Beatriz studerade vid universitetet, började 

hon utbilda kvinnor genom ett samarbete med 

kvinnoenheten inom Madrids regionstyrelse. Hon 

fortsatte med detta även efter sin examen och sökte 

därför inte genast något arbete som kemist. Några 

år senare kände hon, att hon “stött i taket“ i sitt 

arbete och beslöt att välja en annan bana. Hon 

ville ha ett mera självständigt yrke. År 1999 skrev 

hon in sig för en ettårig kurs i ekologisk odling. När 

den var slut, började hon tillsammans med en del 

likasinnade att se sig om efter en egendom där hon 

kunde verkställa sina planer och samtidigt dra nytta 

av sina tekniska kunskaper. 

Arbete 

För närvarande arrenderar Beatriz ett område om 

30 hektar på en 60 hektars egendom i Cáceres, 

Spanien. Här idkar hon ekologisk odling av oliver i 

en lund på elva hektar och fikon i en fruktträdgård 

på ett hektar. Hon hävdar, att detta arbete har nära 

samband med hennes studier och att hon har stor 

nytta av sina tekniska kunskaper, speciellt när det 

gäller att använda de tekniska hjälpmedel som står 

till buds. 

har ibland känts sig osäker och rädd. Att som 

kvinna starta ett projekt, (1) på egen hand, (2) i ett 

lantligt område, (3) i ekologisk odling, var något 

apart. Hon märkte, att människor i det område där 

hon slagit sig ned reagerade med förvåning och 

ibland med misstänksamhet. Å andra sidan hade 

både hennes familj och hennes partner en positiv 

syn på hennes beslut och stödde henne hela tiden. 

När hon började sin odling, mötte hon mest andra 

ekologiska odlare, till större delen män. Hon säger 

att till en början “ville alla komma och lösa mina 

problem“, men erfarenheterna var ganska negativa. 

Vid ett offentligt möte bemöttes hon kritiskt av en av 

männen därför att hon var kvinna, och några andra 

ifrågasatte hennes fysiska och tekniska förmåga att 

sköta odlingen. Beatriz lärde sig att själv köra en 

traktor genom att öva varje dag, och nu använder 

hon den ständigt i sitt arbete. Där hon bor kör 

inte kvinnor traktorer, och därför har hon ofta blivit 

bemött med kritiska eller förmyndaraktiga attityder 

från de manliga odlarna och misstro och kritik från 

en del kvinnor. Beträffande maskiner och verktyg 

hade hon i början några dåliga erfarenheter, när 

hon skulle köpa eller reparera saker, och var ledsen 

över att folk försökte lura henne eller sälja utrustning 

till henne som hon inte behövde. 

Till en början var hon mycket entusiastisk. Valet av 

ekologisk odling erbjöd henne en möjlighet att lära 

sig något nytt, att förvärva praktiska erfarenheter 

och att fördjupa sina kunskaper i agrikulturkemi från 

innovativ synvinkel och enligt egen livsfilosofi. 

Beatriz är medveten om att det redan från första 

början var ett handikapp att vara kvinna, och hon 

Så småningom har Beatriz övervunnit de svårigheter 

hon mött genom att gå emot omgivningens stereotypiska 

uppfattningar, även om detta inte varit så lätt 

alla gånger. När det gäller kunder, säljer Beatriz alla 

sina produkter till en konsumentförening i Madrid. 

Hon har alltså ingen direktkontakt med de slutliga 

konsumenterna och vet inte om detta att hon är 

kvinna är något positivt eller negativt för dem.


Teknikens betydelse i arbetet 

Beatriz är medveten om att hon utför ett arbete 

där tekniken spelar en viktig roll och där hon alltså 

har användning för både sina teoretiska tekniska 

kunskaper och praktiska färdigheter. Under hela den 

ekologiska produktionscykeln måste hon använda 

naturliga agrikulturella och kemiska metoder och 

processer samt anpassad maskinutrustning, planlägga 

arbetet och ständigt ta tekniska beslut. Från 

teknisk synpunkt känner hon sig stimulerad både av 

möjligheten att experimentera med och tillämpa 

sina tekniska kunskaper in situ och att genomföra 

forskning baserad på de resultat hon uppnår. 

Dessutom är Beatriz alltid på jakt efter senaste nytt 

och håller sig uppdaterad om alla tekniska framsteg 

som gäller ekologisk odling. För närvarande föredrar 

hon att leja arbetare för tyngre uppgifter istället 

för att till varje pris klara allting själv. Hon anlitar 

dessutom alltid specialister för sådana jobb som 

ympning. 

inte heller nödvändigt, säger hon. Fastän hon till en 

början hade trott detta, så anser hon nu att det är 

en maskulin myt. 

Beatriz säger att hennes styrka är hennes lust att 

övervinna problem, att lära sig mer och att forska 

om det som hon tycker om: yrkets tekniska sida. 

Beatriz älskar att bo på landet och ägna sig åt 

odling, och detta arbete har alltid gett henne stort 

utbyte. Hon medger att hon var “ganska blåögd“, 

då hon startade sin verksamhet, och att hon hade 

en i hög grad idealiserad syn på lantlivet, främst 

baserad på böcker hon läst. “Man utsättes för 

en annan kultur med andra regler och sedvänjor 

och känner sig som en inkräktare“, säger hon. En 

ekologisk odlare betraktas som en Robinson Crusoe, 

en fanatiker som mycket oftare är en man än en 

kvinna. Hon har övervunnit “myten att man skall 

klara sig själv.” Det går inte i verkligheten och är


Tabell 2 Specificering av kvinnornas nuvarande och tidigare yrke/anställning. 

När kvinnorna tillfrågades om sitt nuvarande yrke, specificerade några det som “studerande“ och några 

hänvisade till sin “vanliga“ sysselsättning. Tabell 2 använder de begrepp som valdes av kvinnorna själva. 

Nuvarande yrke/anställning 

Antal kvinnor 

Tidigare yrke/anställning 

Antal kvinnor 

Administratör 2 

Vårdare/vaktmästare (sjukhus, 

pensionärshem) 

9 

Smed 1 

Vårdare (på daghem) 1 

Städerska 1 

Kallskänkar 2 

Konsult 

1 

Universitetslektor 1 

Elevassistent 1 

Dagmamma 2 

Receptionist (hotell) 1 

Butiksbiträde 1 

Sjuklön 1 

Studerande på kommunal 

vuxenskola 

8 

Studerande (AMS-utbildning) 5 

Kursverksamhetsstuderande 4 

Lågstadielärare 4 

Förskolelärare 2 

Arbetslös 1 

Fångvaktare 2 

Administratör 1 

Badmästare i simhall 2 

Vårdare/vaktmästare (sjukhus, 

pensionärshem) 

Vårdare (på daghem) 3 

Köksmästare 2 

Städerska 3 

Kallskänka 1 

Miljökonsult 1 

Entreprenör 1 

Blomsterkonstnär 1 

Hårfrisörska 1 

Hotelldirektör 1 

Mekaniker 1 

Dagmamma 2 

Receptionist (hotell) 1 

Butiksbiträde 8 

Lågstadielärare 1 

Arbetslös 2 

Servitris 4 

Socialvårdare 1 

8


73 

Tabell 3 Specificering av flickornas ålder 

Tabell 5 Flickornas/kvinnornas ritade 

tekniksymboler 

Ålder 

Antal 

Symbol Antal flickor Antal kvinnor 

6 10 

7 5 

8 11 

9 12 

10 12 

Tabell 4 Föräldrars yrke 

Mors yrke 

Vårdare (sjukhus), affärskvinna, data-någonting, 

sjuksköterska, arbete i hemmet, arbete med djur, 

lantbrukare, brevbärare, fabriksarbetare, köksmästare, 

apotekare, elektriker, servitris, butiksbiträde, 

lärare, kontorist, polis, fastighetsmäklare, sjukledig, 

vårdare (på daghem), studerande, hårfrisörska. 

Fars yrke 

Ingen bild 8 - 

Datorer 1 7 

Mekanik/verktyg/ 

en process 

5 22 

Sport 7 - 

Skolanknytning* 3 - 

Rita/måla 5 

Robot/leksaker 1 - 

Rörliga saker 2 - 

Djur och natur 5 - 

TV, radio, telefon 3 2 

Lampa 4 6 

Fordon 2 2 

Övrigt 4** 5*** 

Tecken/symbol - 6 

* Skolaktiviteter = läsning, skrivning och matematik. 

** Övrigt = ett skåp, en tallrik,, kniv och gaffel, vatten i en skål 

(ett experiment), en ugn. 

*** Övrigt = en hästskomagnet, en stickkontakt, ett vägguttag, 

en liggande patient, ett kretskort, kablar, en robot. 

Elektriker, försäljare, lagar saker, byggmästare, 

snickare, lastbilschaufför, lantbrukare, kontorist, 

brevbärare, brandman, vet inte, städare, lärare, 

studerande, data-någonting, vårdare (sjukhus), 

väktare, byggnadsarbetare, smed, reparatör (bilar, 

larmapparater), gör saker (papper, läsk). 

Tabell 6 Flickornas/ kvinnornas attityder till teknik 

Attityder Kvinnor Flickor 

Positiv 27 19 

Både positiv och negativ 17 18 

Negativ 6 0 

Vet inte - 13


Tabell 7 Kvinnornas/flickornas svar om saker inom teknikområdet som de skulle vilja lära sig mera om 

Kategorier Kvinnor Flickor 

Utveckla den personliga 

förmågan 

Laga min bil, använda datorer, 

hantera en projektor, förklara 

saker för mina elever, bli pilot, 

felsökning, elektricitet, reparera 

saker hemma, svetsa, ta EUkörkort 

för motorcykel och lastbil, 

handarbete, träslöjd 

Skriva och läsa, köra bil, knyta en 

rosett, dra ut en tand, matematik, 

måla, bli bättre i sömnad, reparera 

saker, hur saker fungerar, 

vad teknik är, laga mat, datorer, 

filma, bli pilot/astronaut, konstruera 

saker, såga, göra stål- och 

järnsaker, lösa praktiska problem, 

ingenjörskonst, hur man använder 

verktyg, laga däck, hantera en 

sax, koncentrera sig 

Förbättra kunskapen om 

Sport/fysiska aktiviteter/ 

färdigheter 

Magnetism, fysik, elektronik, 

kabeldragning, säkringar, hur 

saker fungerar (hemma), motorer, 

datorer, miljön, laboratoriearbete, 

dataprogram (mjukvara), 

medicinsk utrustning, tidigare 

byggnadsteknik, ingenjörskonst 

(Polhem), hur få flickor intresserade 

för teknik, hur man skall göra 

tekniken tillgänglig för människor, 

hur naturvetare arbetar, hur man 

gör TV-program 

Människokroppen, varför man 

bör ta det lugnt när man är sjuk, 

att vara vig, hänga som en apa, 

hur en telefon fungerar, vad eld 

är, kemi, hur en kopiator fungerar, 

hur jorden uppstod, hur det är att 

vara lärare 

Åka skridskor, simma, cykla, rida, 

ta hand om djur, stå på händerna, 

lära sig fotboll 

Bygga eller konstruera 

En varmluftsballong, ett bord 

och en stol, en robothund


75 

Referenser: 

· Ginner, T. & Skogh, I-B (1999) Hur står det till med 

tekniken? Linköping: CETIS [Opubl.]. 

· Malm, I. (2001) Teknik. Skolinspektörernas 

halvårsrapport (grundskolan). Stockholms stad. 

· Persson, G. (2003) Citat i Tekniken i skolan, nr 2, 

Norrköping: CETIS. 

· Skogh, I-B (2001) Teknikens värld – flickors värld. 

En studie av yngre flickors möte med teknik i hem 

och skola. Studies in Educational Sciences 44. 

Stockholm: HLS Förlag. 

· Skogman, Eva (2004) Teknik i 100 skolor. 

CETIS-rapport, Norrköping: CETIS (i tryck). 

· Skolverket (utbildningsstatistik) www.skolverket.se 

Östros, T. (2002) Pressmeddelande 9 mars, 2002. 

En transnationell jämförelse 

De holländska, spanska och svenska partnerskapen 

genomförde inte exakt samma studie. Några 

detaljer måste anpassas till varje lands situation, 

och därigenom uppstod en viss variation, som inte 

enbart kan sägas vara negativ utan även berikande 

genom den större mångsidighet den erbjuder. De 

tre studierna har dock en kärna av homogen information, 

som kan utgöra basen för en jämförelse. 

Låt oss emellertid först se på vad som främst åstadkommer 

variationen mellan de tre studierna. 

Teknik och teknologi 

Som framhållits ovan i början av redogörelsen för 

den svenska studien, kan det svenska ordet “teknik“ 

användas för både kunskaper och färdigheter. 

I Sverige motsvaras till exempel sådana engelska 

begrepp som “computer technology“ och “information 

technology“av “datateknik“ och “informationsteknik“. 

Av denna anledning använder den svenska 

studien enbart ordet “teknik“ i frågorna till flickorna 

och kvinnorna. I den spanska studien ville man 

däremot ha med båda begreppen “tecnología“ och 

“técnica“ för att undersöka om deltagarna kunde 

se någon betydelseskillnad mellan dem. Frågorna 

innehåller därför dubbeluttrycket “tecnología/técnica“. 

Holländskan har visserligen orden “technologie“ 

och “techniek“, men i dagligt tal är gränsen mellan 

dem oskarp, och man har därför inte som spanjorerna 

använt något dubbeluttryck i frågorna till de 

intervjuade. I den svenska översättningen av den 

holländska studien har liksom i den svenska studien 

ordet “teknik“ använts.


Ovanstående skillnad i formuleringen av frågorna i 

de tre länderna återspeglar betydelsenyanser, som 

har en viss inverkan på de svar som givits. 

Intervjuade deltagare 

I alla tre studierna deltog 50 kvinnor i åldern 30 till 

40 år. I samtliga studier deltog också 50 flickor, men 

de var i Sverige i åldern 6 till 10 år, i Nederländerna 

9 år och i Spanien 8 till 10 år. Den ursprungliga planen 

var att flickorna skulle vara i åldern 6 till 10 år, 

men tekniska svårigheter, när det gällde att genomföra 

intervjuerna, gjorde att man i Nederländerna 

och Spanien minskade åldersklyftan. Vissa aspekter 

beträffande 6- och 7-åriga flickor belyses därför 

bara i den svenska studien. 

Deltagarna bor i eller nära stora städer (Stockholm, 

Valencia, Amsterdam), med det undantaget att 

den holländska studien också har deltagare från 

landsbygden. Trots denna ganska stora likhet, 

bör en djupstudie genomföras, beträffande både 

kvinnor och flickor, för att kolla hur homogena de 

tre länderna är ifråga om sådana variabler som 

föräldrarnas inkomst, personlig inkomst, utbildning, 

socialgrupp, typ av hushåll och yrke samt dessa 

variablers inverkan på jämförelser mellan resultaten. 

Frågeformulär 

Länderna valde olika frågor från de två grupperna 

med respektive allmänna och specifika frågor, och 

i några fall lade de till nya frågor eller anpassade 

dem. Vår jämförelse mellan länderna kommer endast 

att göras på basis av de för flickor och kvinnor 

gemensamma frågorna, dvs.: 

· Vad innebär teknik för dig? 

· Rita en symbol som visar hur du uppfattar teknik. 

· Anser du att teknik (enligt ditt svar på fråga 1) är 

någonting positivt eller negativt? 

· Finns det någonting du skulle vilja veta mer om 

när det gäller kunskapsområdet teknik? 

· Finns det någon särskild uppgift/aktivitet inom 

det tekniska kunskapsområdet som du skulle vilja 

arbeta med/pröva på? Om ja, vilken? 

Se de nationella studierna i kapitel 2 beträffande 

den exakta formuleringen av dessa frågor i de olika 

länderna och första avsnittet ovan beträffande alternativet 

teknologi/teknik. 

Uppfattningar om teknik 

Vi kan lägga märke till att kvinnorna och flickorna 

visade ett större intresse för att beskriva sina tankar 

om teknik i ord än att rita symboler för hur de 

uppfattar teknik. Det kan finnas flera skäl till detta: 

(1) de är inte vana att rita, (2) de är inte vana att 

tänka på hur tekniska föremål ser ut och fungerar, 

och (3) många av dem nämnde ny teknik men ritade 

traditionella tekniska föremål. 

Flickornas teckningar är härvidlag mycket talande. I 

Nederländerna och Spanien ritade flickorna huvudsakligen 

“traditionella“ symboler (datorer, verktyg 

och mobiltelefoner). I Sverige ritade flickorna också 

sådant som hör till olika sportaktiviteter (man kan ju 

till exempel säga, att någon har “fin bollteknik“). 

När det gäller kvinnorna, sägs det i den svenska 

studien, att syftet med att rita symboler var “att 

fånga kvinnornas mera omedvetna tankar om 

teknik“. Men tydligen saknade många en mental bild


77 

av begreppet teknik Detta kan vara orsaken till att 

den holländska studien inte rapporterar någonting 

om kvinnornas teckningar, och att endast hälften av 

de spanska kvinnorna ritade något. Av den andra 

hälften var det endast 36% som ritade vad de 

tidigare hade sagt de tänkte på då teknologi/teknik 

nämndes. I Sverige, där alla kvinnorna ritade någonting, 

skiljde sig mer än 50% av deras symboler från 

den verbala definition de tidigare hade givit. 

De flesta av de 8-10-åriga flickorna i de tre länderna 

förband teknik antingen med olika aktiviteter (att 

göra någonting eller vara bra på någonting) eller, 

ännu oftare, med hemelektronik (datorer, elektriska 

apparater, etc.). I allmänhet tyckte de att det var 

svårt att definiera begreppet. 

Även om de flesta av kvinnorna inte hade något 

omedelbart svar, då de tillfrågades om sin uppfattning 

om vad teknik innebär, så visade de slutliga 

svaren en stor variation och var oftast baserade 

på personliga erfarenheter eller någon aktivitet, 

speciellt i Sverige. I Nederländerna och Sverige 

associerade kvinnorna teknik främst med datorer, 

elektricitet, hemelektronik, bilar och maskiner. I 

Sverige tänkte man dessutom på att göra någonting 

eller lära sig göra någonting, t.ex. reparera saker 

(jfr. flickornas svar i föregående stycke). I Spanien 

gjorde kvinnorna en klar åtskillnad mellan teknologi 

och teknik. De flesta förknippade teknologi med 

vetenskap och framsteg och teknik med praktisk 

tillämpning av kunskap. En intressant sak var att i 

Sverige uppfattade kvinnorna tekniken som en manlig 

domän, när de tillfrågades om vilka aktiviteter de 

ansåg som “tekniska“. Visserligen ställdes inte denna 

fråga till de spanska kvinnorna, men man kan ändå 

dra vissa slutsatser av ingen av dem under intervjun 

sade att hon upplevt någon diskriminering ifråga om 

teknisk verksamhet. Ytligt sett verkar det alltså inte 

finnas några hinder, men en djupstudie skulle troligen 

visa att det under jämställdhetens täckmantel 

faktiskt förhåller sig så att kvinnor inte har lika goda 

utsikter inom det tekniska området som män. 

I Nederländerna ledde frågan “Vem gör de tekniska 

jobben i ditt hem?” till att 50% av kvinnorna 

svarade, att det gjorde deras man eller en son. De 

föreföll övertygade om att de bara följde en social 

konvention, då de lät männen utföra de tekniska 

jobben. De gör dessa jobb endast då det är nödvändigt, 

t.ex. då det inte finns någon man tillhands 

som kan göra dem. 

Inställningen till teknik 

I alla studierna ansåg de flesta av flickorna att teknik 

är något positivt, särskilt i Spanien och i något lägre 

grad i Nederländerna, där 42% inte besvarade 

frågan. I Sverige var inställningen något mera 

nyanserad. Här svarade 26% “vet inte“, och 36% 

ansåg teknik som något både negativt och positivt 

och nämnde därvid personliga erfarenheter, vilket 

flickorna i de andra länderna inte gjorde. Inga av de 

intervjuade flickorna gjorde några genusrelaterade 

kommentarer ifråga om teknik. 

När flickorna tillfrågades, om det fanns något som 

de skulle vilja veta mer om inom kunskapsområdet 

teknik, hade de i allmänhet svårt att svara. Speciellt 

gällde detta de minsta flickorna i Sverige, främst 

beroende på att så unga flickor inte ännu förstått


“Tekniskt tänkande är inte reserverat för män“ 

Teknikens roll under Haikeys ungdom 

Haikeys mor arbetade inom barnomsorgen och 

Haikeys far var portvakt. På sin fritid utförde hennes 

far en hel del småjobb och gör-det-själv-arbeten. 

Haikey sökte upp honom i trädgårdsskjulet och 

tillsammans plockade de isär klockor och högtalare 

till radioapparater. Hon lärde sig också att snickra 

och att använda sådan teknik som konsttryck och 

etsning. Haikey avslutade inte sin högstadieutbildning 

utan tog istället ett antal jobb. Efter ett tag gifte 

hon sig och fick tre barn. Tio är senare skilde hon sig 

och tog flera datakurser. Nu driver hon ett datacenter 

i ett bostadsområde och anordnar datakurser för 

flickor. 23 

Vid sidan av sitt arbete och vård av sina barn ägnar 

sig Haikey åt konsttryck och målning. 

Haikey Raterink 

Ålder: 42 

Bostadsort: Emmen, Nederländerna 

Utbildning: Mavo (högstadieutbildning) 

Datakurser: Praktisk IT, MS Office, Webbdesign, 

Photoshop 

Yrke: Animatör 


På grund av sina tekniska färdigheter har Haikey 

kunnat skaffa sig ett intressant arbete och få en 

inkomst som räcker väl till för henne och barnen. 

Hon älskar sitt jobb och kommer sannolikt att 

fortsätta med att driva datacentret. Hon har funnit 

att flickorna i områdets grundskola är mycket mindre 

förtrogna med datorer än pojkarna och försöker 

stimulera skolan att anordna datakurser för flickor. 

Haikey känner sig i viss mån som feminist, eftersom 

hon ogillar det motstånd som hon har stött på från 

en hel del män. Hennes granne tror till exempel inte, 

att hon som är kvinna skall kunna lägga ett trägolv 

själv eller hjälpa honom med några dataproblem. 

I sitt arbete på datacentret möter hon också motstånd 

från män som inte vill ta emot råd om datorer 

från en kvinna.

Haikey Raterink 

79 

Det viktigaste med tekniskt tänkande 

Enligt Haikey är tekniskt tänkande inte reserverat 

för män, men männen i hennes kurser handlar på 

ett mera strukturerat sätt än kvinnorna och ser saker 

i högre grad i svart och vitt. Kvinnorna däremot 

pratar om mycket annat än datorer och känner en 

gemenskap under kursens gång. Resultaten (i form 

av webbplatser) är ungefär desamma. 

Slutsats 

Haikey har haft stor nytta av sina tekniska färdigheter, 

eftersom de gjort det möjligt för henne att 

finna ett arbete som hon tycker om och kan försörja 

sig och sina barn på nu och i framtiden. Men hon 

stöter på motstånd från män som inte tror att en 

kvinna kan skaffa sig lika goda kunskaper om 

datorer som de flesta män.


vad begreppet teknik innebär. De svar som de 

äldre flickorna (9-10 år) gav var ungefär desamma i 

Spanien, Sverige och Nederländerna. Dessa flickor, 

som har en klarare uppfattning om vad teknik är, 

vill vanligen lära sig datakunskap eller något annat 

tekniskt ämne eller tillägna sig tekniska färdigheter, 

t.ex. att laga eller bygga saker. 

De svar som flickorna gav på den sista av frågorna 

varierade mycket i de tre studierna. I Spanien var 

flickorna ganska försiktiga och svarade i allmänhet 

antingen att det inte fanns någon särskild uppgift/ 

aktivitet inom det tekniska kunskapsområdet, som 

de skulle vilja arbeta med/pröva på, eller att de ville 

arbeta med datorer. Men några av dem hade liksom 

flickorna i Sverige mera specifika önskningar. De 

holländska flickorna verkade mera praktiskt inställda, 

troligen beroende på att den fråga de fick var 

omformulerad till “Ägnar du dig åt några tekniska 

aktiviteter på din fritid?“ och alltså hade att göra 

med vad de gör och inte vad skulle vilja göra. 

Kvinnornas inställning till teknik var i allmänhet 

positiv i de tre länderna. Helt negativa var 6% av de 

spanska kvinnorna (som såg teknik som ett hot mot 

välfärd och god miljö), 20% av de holländska kvinnorna 

(som betraktade teknik som en manlig domän 

från vilken kvinnor är uteslutna), och 12% av de 

svenska kvinnorna (som även de såg teknik som en 

manlig domän), dvs. en minoritet i alla tre länderna. 

Hälften av de spanska och svenska kvinnorna och 

70% av de holländska hade en positiv inställning. En 

mindre grupp i Sverige och Spanien ansåg att teknik 

kunde vara både positivt och negativt beroende på 

användning. En liknande inställning hade 10% av de 

holländska kvinnorna, men de kallade den “neutral“, 

vilket kan tolkas som mera positiv än negativ . 

När kvinnorna i de tre länderna tillfrågades vad 

de skulle vilja lära sig mer om, nämnde många av 

dem datorer, men en del sade också att de ville 

lära sig saker som kunde utveckla deras personliga 

färdighet eller öka deras kunskaper inom olika tekniska 

områden. Något liknande skulle kunna sägas 

om svaren på den sista frågan. Datorer var vad 

kvinnorna skulle vilja arbeta med, även om andra 

tekniska apparater också nämndes. 

Slutsats 

Vid en jämförelse mellan resultaten av de tre 

ländernas studier finner vi några fall där det råder 

stor överensstämmelse men också några fall med 

vissa skiljaktigheter, av vilka en del beror på olika 

formulering av frågorna. Överensstämmelserna är 

främst följande: 

· Flickorna och i viss utsträckning även kvinnorna 

hade svårigheter i att hålla isär olika begrepp. 

· Den allmänna uppfattningen var att teknik är 

någonting konstigt eller “svårt“, vilket uttrycktes 

explicit eller implicit (när de intervjuade inte 

svarade eller inte visste…). 

· Flickorna och kvinnorna vände sig inte emot 

teknik. De bara saknade erfarenhet och/eller 

kunskap.

Kapitel 3 

Nationella projekt



Hur kan vi lära av varandra? 

I detta kapitel ges beskrivningar av de tre ländernas 

nationella projekt. Dessa projekt skiljer sig i många 

hänseenden men har också flera likheter. Alla tre 

konstaterar, att kvinnor ser på teknik på ett annat 

sätt än män. Våra svenska partners har gett följande 

förklaring till detta: en kvinna tillägnar sig ända från 

barndomen kunskaper av ett annat slag. Deras 

tankar i samband med senare erfarenheter anknyter 

till tidigare erfarenheter (som också är av ett annat 

slag). På detta sätt uppstår genom åren ett handlingsmönster 

som skiljer sig från männens. 

Det holländska projektet “Naoberschapsbank“ (”IT i 

grannskapet“) vill skapa lika tillträde till teknik för alla 

invånare, kvinnor såväl som män. Därför utvecklar 

projektet en metod för att främja den sociala samhörighetskänslan 

och använder därvid internet som 

ett viktigt verktyg. Målet är att: 

· stimulera den demokratiska processen 

· kombinera arbete och vård 

· social kvalitet (samverkan mellan individer och 

deras omgivning). 

Att behärska informationssamhällets teknik betyder 

att träda in en ny värld, som annars förblir dold. 

Våra spanska partners står inför ett mycket konkret 

problem: kvinnors medverkan på alla nivåer i metallföretag 

måste främjas och utvecklas. Man har valt 

en praktisk lösning som innefattar: 

· Att höja medvetenheten bland arbetsgivare och 

arbetare om genusfrågor och att främja kvinnors 

tillträde till beslutsfattande positioner, så att de


83 

får en bättre chans att utveckla sin yrkeskarriär 

(“att bryta igenom glastaket“). 

· Att utbilda kvinnor i management och ledarskap 

och därvid anlägga ett genusperspektiv. 

· Att utbilda kvinnor till befattningar som har att 

göra med nya teknologier, för att tillgodose 

behovet av kvalificerad teknisk arbetskraft. 

Det svenska projektet syftar till att åstadkomma en 

teknisk handlingsrepertoar och är baserad på tanken 

att om flickor från tidig ålder kommer i kontakt 

med teknik, så kommer detta att ändra det sätt de 

gör sina val senare i livet. Målet är att ge flickor och 

pojkar positiva erfarenheter av teknik – roliga grejer 

som de gillar att hålla på med. Annars kommer de 

aldrig att införliva tekniska tillvägagångssätt i sina 

tankebanor och handlingsmönster. Tekniska kunskaper 

och tekniska tillämpningar bör inte specialanpassas 

för vare sig pojkar eller flickor och inte 

betraktas som vare sig manliga eller kvinnliga. 

Vi söker att på olika sätt kunna höja både kvinnors 

och mäns tekniska kunskaper och färdigheter. 

De tre projekten söker på olika sätt att åstadkomma 

en förändring i kvinnors inställning att tekniken 

endast är männens domän. De söker lösa detta 

problem genom att ge kvinnor positiva erfarenheter 

ända från den tid då de är unga och går i grundskolan 

fram till den tid då de anvancerat så högt 

i vuxenarbete att de har chans att bli delaktiga i 

beslutsprocessen i företag. 

sig på fritidsverksamhet med låga krav på tekniska 

kunskaper och stöder detta med utbildning av lärare 

och frivilliga medarbetare. 

yrkestid 

fritid 

Spanien 

Sverige 

Nederländerna 

Låg kunskapsnivå Hög kunskapsnivå 

Det svenska projektet “KomTek“, som satsar avsevärd 

energi på att utbilda lärare på låg- och mellannivå, 

intar en position i mitten. 

Det spanska projektet I.O. Metal söker involvera 

kvinnor på hög yrkesnivå i sin verksamhet. Tillsammans 

täcker de tre projekten en skala från låg 

informell fritidsnivå till hög formell yrkesnivå och 

bidrar vart och ett på sitt sätt till att ge kvinnor kunskaper 

och erfarenheter som sätter dem istånd att 

skapa ny teknik och nya tekniska tillämpningar. 

Följande figur visar relationerna mellan de tre nationella 

projekten och aktiviteternas omfattning. Det 

holländska projektet “Naoberschapsbank“ siktar in


Nederländerna - Projektet 

De Naoberschapsbank (”IT i grannskapet”) 

Historia 

Bargeres är ett bostadsområde med 10.000 invånare 

i den nederländska kommunen Emmen(totalt 

100.000 invånare). Bostadsområdet byggdes 

på sjuttiotalet och har stadsmässig karaktär. 

Den bebyggelseplan som valdes för Bargeres är 

mycket spatiös och har stått som modell för många 

arkitekter och stadsplanerare inom och utanför 

Nederländerna. Det är ett bostadsområde med 

många olika livsstilar. Arbetslösheten är ganska 

stor, och endast ett fåtal av invånarna tar del i 

samhällslivet. Samtidigt har människor ett behov av 

gemensamma aktiviteter, och grannskapsanda ses 

som något betydelsefullt. 

Sedan år 2000 har tre bostadsområden i Emmen, 

byggda efter kriget, speciellt uppmärksammats 

ifråga om fysisk och social omstrukturering. Bargeres 

är ett av dessa områden, och här sjösattes för omstruktureringen 

en ny organisation, Emmen Revisited, 

där kommunstyrelsen, socialvårds- och bostadsorganisationer 

var representerade. Tillsammans med 

invånarna beslöt de att lägga tonvikten på social 

omstrukturering. 

Social omstrukturering är det ämne som sammanförde 

Emmen Revisited, De InformatieWerkPlaats och 

Brekend Vaatwerk i juli 2000. Tillsammans utarbetade 

de ett förslag om att främja kontakterna mellan 

invånarna och ge dem bättre möjligheter att hjälpa 

varandra genom användning av internet. Målet var: 

hur kan vi förbättra kontakterna mellan invånarna 

i detta bostadsområde, och hur kan internet spela 

en roll i detta? Det handlade inte om att få många 

besökare till en webbsida. 

Med stöd av kvartersplattformen (som representerar 

olika partier i bostadsområdet), Stuurgroep 

Dagindeling från Social- och arbetsmarknadsdepartement 

och senare också EU startade projektet. De 

två sistnämndas intresse för projektet hade sin grund 

i möjligheterna att främja informella tjänster mellan 

människorna i bostadsområdet och därigenom 

underlätta för dem att förena arbete och omsorg. 

Situationen 

Bostadsområdet, som det tidigare såg ut, kan man 

knappt finna motsvarigheter till i dagens stora 

nederländska kommuner. På femtiotalet ägde människors 

familjeliv, utbildning och umgängesliv rum i 

hemkvarteret. Nu är vi mera rörliga, och vi pendlar 

ofta. Vi känner inte samma samband med vårt 

grannskap. Ändå vill vi bo i ett område där vi kan 

hjälpa varandra en smula. Och det gäller alldagliga 

saker. Till vilken av våra grannar kan vi ge nyckeln 

till vårt hus, så att de kan ta in vår tvätt om vädret 

hastigt skulle slå om till det sämre? Vem kan ta hand 

om våra guldfiskar, när vi är på semester? Vem kan 

titta till vår grannfru när hon är sjuk, och vem kan 

titta till oss när samma sak händer oss? Vilka ska 

tillsammans med oss se till att vår gata hålls ren? 

Så även om vi tillbringar mindre tid i vårt hemkvarter, 

vill vi finna tillförlitliga vänner där och vill att det skall 

vara en plats som är värd att bo i.


85 

Syftet 

Om tillförlitliga grannar betyder så mycket, hur 

kan vi då i vårt bostadsområde uppnå en känsla 

av samhörighet och tillit? Detta beror vilken plats 

området har i våra tankar, dvs. vad vi vet om det 

och vad vi gör där. Om vi lär oss att hitta där och 

om vi lär känna de människor som bor där, känner 

vi oss mera hemma. Hemkvarteret blir mer än en 

uppehållsplats på väg till någon annan plats. Den 

betydelse vårt bostadsområde har för oss beror på 

hur mycket tid vi tillbringar där och gör saker tillsammans 

med grannarna. 

Om vi som invånare i ett bostadsområde vill stärka 

vår samhörighetskänsla, måste vi ta reda på vad 

människor vill göra tillsammans där. Därför har 

projektet “Naoberschapsbank“ utarbetat en plan 

i två delar: metod och verktyg. Metoden syftar till 

en dialog mellan människor och organisationer för 

att ta reda på vilka deras incitament och tillgångar 

är. Ett annat mål är att sammanlänka initiativ. 

Verktygen i form av en verktygslåda på internet 

stödjer aktiviteter som hänger samman med detta. 

“Naoberschapsbank“ utbildar människor, som kallas 

animatörer, att leda denna typ av dialog och att använda 

verktygslådan på ett sätt som stimulerar människor 

i bostadsområdet att sätta igång med olika 

aktiviteter. De träffas i området i ett “digitalt vardagsrum“, 

där båda delarna av verksamheten kan äga 

rum (både dialogen och arbetet med verktygslådan 

på internet). Invånare kan titta in för att få råd eller 

använda datorer och andra digitala apparater, som 

de kanske inte har hemma. Animatörerna kan också 

anordna kurser i detta “digitala vardagsrum“. 

Vad har it att erbjuda? 

Tills nyligen var internet någonting för nördar eller 

hackers. Webbsidor var eleganta journaler för artister 

eller tekniker. I Nederländerna har användningen 

av internet ökat dramatiskt under de senaste åren. 

Idag har omkring 69% av holländarna tillgång till 

internet hemma. Internetanvändare kan nå människor 

över hela världen. 

Användning av internet för att förbättra vår närmaste 

omgivning eller upprätthålla lokala kontakter har 

inte utvecklats i någon högre grad. Inte desto mindre 

erbjuder internet flera möjligheter att underlätta 

detta. Om bostadsområdet har en egen webbplats, 

kan man till exempel kolla hur långt förberedelsen 

för det lokala grillpartyt har avancerat eller få annan 

aktuell information om vad som pågår och hur man 

kan delta. 

Informera 

Via datorer och internet kan vi dela med oss 

information till andra: nyheter, skvaller, aktiviteter, 

soptömningstider, lovdagar i skolan, eller distriktsläkarens 

semester. Vi kan publicera vår dagbok med 

texter, fotos eller filmer eller ett födelsedagsalbum 

för barnen eller hela familjen. Vi kan placera en kamera 

i vår kvartersträdgård för att på internet kunna 

visa, vilka grönsaker som växer där. Vi kan bygga 

upp ett arkiv över bostadsområdets historia genom 

att samla berättelser och fotos and ordna dem 

kronologiskt. Alla dessa aktiviteter innebär visning, 

lagring, sökning eller insamling av information.


Kommunicera 

Internet kan förenkla kommunikation i följande 

hänseenden: 

Tid · Internet kan användas för direkt kommunikation, 

t.ex. chattning. Men människor behöver inte 

nödvändigtvis vara närvarande samtidigt. De kan 

till exempel meddela sin reaktion på en fråga eller 

diskussion genom att skriva ett forum eller skicka 

epost. 

Plats · Människor behöver inte befinna sig på en viss 

plats för att delta i ett informations- eller meningsutbyte 

utan kan delta på distans. 

Skala · Stora grupper av människor kan använda 

internet för att kommunicera samtidigt med varandra, 

t.ex. via forum eller epostlistor. 

Tillgänglighet · Genom internet kan människor 

kontakta personer som de skulle ha svårt att finna 

på annat sätt, t.ex. personer som lider av samma 

sjukdom. Möjligheten att vara anonym kan också 

göra det lättare för människor att kommunicera om 

känsliga ämnen. 

Organisera 

Datorer och internet gör det lättare för människor 

att organisera ett gemensamt arbete. Det effektiva 

informationsutbyte som erbjuds gör det möjligt för 

dem att samarbeta online från olika platser, fördela 

arbetsuppgifter, skicka dokument till varandra, få tillgång 

till bostadsområdets program och bestämma 

träffar och sammanträden. Människor behöver inte 

befinna sig i bostadsområdet för att kunna delta i 

dess aktiviteter. Detta är inte bara en fördel för människor 

som har ont om tid utan också för människor 

med begränsad rörelseförmåga. 

Internet i sig själv kan också utgöra ett skäl för 

människor att samarbeta. De som vill bygga upp en 

webbplats eller annat inslag på internet samlas för 

att diskutera ämne, format och innehåll. 

De tre funktioner beskrivits ovan är väl lämpade till 

att bygga upp förtroende: 

· Informera · stödjer kunskap om vad som händer i 

bostadsområdet. 

· Kommunicera · betyder att människor träffas och 

lär känna varandra. 

· Organisera · stödjer samarbete. 

Alla måste kunna vara med 

Om man vill främja den sociala sammanhållningen 

i ett bostadsområde och se till att alla kan vara 

med, är det viktigt att de har tillgång till internet och 

kan bygga upp webbplatser på egen hand eller 

tillsammans med andra. Givetvis finns det lokala 

webbplatser designade av webbexperter som sköter 

den redigeringsprocess eller det dataspelsystem 

som en del människor använder för att annonsera 

sin hemsida. Men systematisk användning av internet 

för att organisera daglig verksamhet existerar 

knappast. Det är här “Naoberschapsbank“ kommer 

in. Detta projekt gör det möjligt för människor 

att bygga upp en webbplats för att efterlysa en 

bortsprungen katt eller att utlysa ett kvartersmöte 

och sedan ta bort webbplatsen, när den inte längre 

behövs. Som en av sina kontaktskapande metoder 

erbjuder “Naoberschapsbank“ en verktygslåda 

på internet, som alla kan använda för att bygga


87 

upp webbplatser. Denna verktygslåda är så lätt 

att använda, Kapitel 3 - Nationella projekt att alla 

(män och kvinnor) kan organisera sina aktiviteter 

med den. Den tekniska kunskapen är inte längre 

det centrala problemet utan webbplatsens innehåll 

och användning. Förutom verktygslådan erbjuder 

“Naoberschapsbank“ en samlingsplats i bostadsområdet, 

ett “digitalt vardagsrum“, där människor kan 

få råd och hjälp. 

Och “Naoberschapsbank“ når ännu längre. Detta 

projekt förser inte bara invånarna med de verktyg 

de behöver för att utforma en webbplats, där de 

kan presentera någonting eller förmedla sin reaktion 

på någonting. Dess största betydelse är de sociala 

processer som det sätter igång och som sedan 

fortsätter. “Naoberschapsbank“ har ambitionen att 

utveckla metoder som är förtroendeskapande, är 

användbara även på lång sikt och bereder nöje att 

tillämpa. 

För att verkliga framsteg skall kunna göras beträffande 

vad invånarna vet om sitt bostadsområde, 

hur väl de känner varandra och hur mycket de gör 

tillsammans, är det viktigt att alla deltar och inte 

bara en utvald skara. Detta betyder att systemet 

måste uppfylla särskilda krav. Huruvida människor 

vill använda detta system bestäms av: 

· Vilka andra som använder det. 

· Vad som publiceras genom det. 

· Hur verktygslådan fungerar. 

· Vilken information man kan få fram genom det. 

Detta är skälet till att den mjukvara som “Naoberschapsbank“ 

framställer underkastas omfattande 

test av de människor som skall använda det. 

Flera olika aktiviteter 

De aktiviteter som stöds av “Naoberschapsbank“ är 

av mycket skiftande slag. Metoden syftar till att invånarna 

i första hand själva skall planera och genomföra 

sina aktiviteter. Den har sitt ursprung i tanken att 

internet kan förenkla informella tjänster i ett bostadsområde 

och därigenom underlätta både arbete 

och omsorg. Men professionella omsorgsorgan visar 

sitt intresse mer och mer, t.ex. Socialtjänsten, som vill 

utarbeta program för sina klienter på grundval av 

“Naoberschapsbank“. 

Män och kvinnor 

För dem som vill nå alla i bostadsområdet är det 

av största vikt att ta hänsyn till skillnader ifråga om 

kön, kulturell bakgrund och ålder. I samarbetet 

mellan de tre olika nationella projekt som beskrivs 

i denna bok är genusfrågan det centrala ämnet. 

Ifråga om attityder till användning av internetteknik 

påvisas ett antal skillnader mellan män och kvinnor 

av forskare i Nederländerna (Liesbeth van Zoonen 

från Katholieke Universiteit Brabant, Nelly Outshoorn 

från Technische Universiteit Twente and Kea Tijdens 

från Universiteit van Amsterdam). Då metoden 

utvecklades, beaktades dessa forskningsresultat och 

även tekniska skolor för kvinnor konsulterades. De 

viktigaste skillnaderna är: 

· Kvinnor använder internet mera målmedvetet. 

Medan män gärna leker med verktygslådans 

material, vill kvinnor veta vilken användning de 

kan ha av det. Verktygen bör därför vara så lätta 

att använda, att innehållet blir den centrala 

frågan, inte medlen. Men materialet bör också 

tillfredsställa dem som är intresserade av själva 

verktygen.


“Acceptera aldrig vare sig skämt eller flirt på arbetsplatsen“ 

Sara Flores 

Ålder: 33 

Bostadsort: Valencia, Spanien 

Utbildning: Högstadieutbildning med specialisering 

på bokföring 

Yrke: Lampmakare 

Bakgrund 

Sara Flores föddes i Ecuador år 1971 och flyttade till 

Spanien år 2000. Hennes far, timmerman, och hennes 

mor, ägare till en speceributik, är pensionerade 

och tillbringar långa tider hos sina barn, som alla 

bor i Spanien. Sara är nummer två av fyra syskon. 

En av hennes bröder arbetar i byggnadssektorn 

och den andre studerar. Hennes syster är städerska. 

Sara bor tillsammans med sin dotter (11 år) och sin 

yngre bror (17 år). I Ecuador genomgick hon högstadieutbildning 

på bokföringslinjen och arbetade i 

familjeföretaget. 

Efter att ha skiljts sig från sin man, kom Sara till 

Spanien i förhoppning om att finna bättre arbetsmöjligheter 

och för att återförenas med sin familj. 

Först arbetade hon som städerska och senare 

som ackordsarbetare hos en sömmerska, vilket 

innebar många arbetstimmar alla dagar i veckan. 

En frivilligorganisation föreslog, att hon skulle gå en 

utbildningskurs till lampmakare. Kursen fick bidrag 

från Valencias arbetsförmedling, som erbjöd goda 

anställningsmöjligheter (50% av deltagarna) tack 

vare ett avtal med metallsektorns entreprenörsförbund 

(Valencias metallurgiska förbund - Femeval). 

Sara fann att det var svårt att fatta beslut om att 

sluta sitt arbete, vilket var nödvändigt för att kunna 

genomföra kursen, men till slut skrev hon in sig 

med hopp om att få bättre arbetstimmar och fria 

veckoslut. Hennes familj tyckte detta var en chans 

hon skulle ta och stödde henne. När hon besökte 

ett informationsmöte om kursen, var det många av 

kvinnorna som gick därifrån, då de insåg att ämnet 

skulle vara “mycket tekniskt“. Men Sara skrämdes 

inte bort. Hon fann att kursen var lätt och mycket 

intressant. Av de 20 deltagarna var endast två kvin-

Sara Flores 

89 

nor. Inte alla männen fullföljde kursen, men Sara och 

den andra kvinnan gjorde det. Hon kommer ihåg, 

att under kursen ansträngde sig lärarna att behandla 

alla deltagarna lika, “främst för att männen 

inte skulle ta illa vid sig, därför att det fanns kvinnor 

som lärde sig detsamma som de“. 

Två månader efter avslutad kurs och efter några 

anställningsintervjuer, erbjöds hon och den andra 

kvinnan i kursen anställning i den lampfirma där 

hon för närvarande arbetar. Efter ett års praktiktjänstgöring, 

under vilken Sara tycker hon lärde sig 

mycket, erbjöds hon nyligen ordinarie anställning 

med placering lägst på de kvalificerade arbetarnas 

löneskala. Hon var nöjd med sin situation, även 

om hon arbetar som städerska varje lördag för att 

tjäna extra pengar. Sara är medveten om att utan 

utbildningskursen och de goda vitsord hon fick i den 

skulle hon inte haft den minsta möjlighet att arbeta i 

den firman: “Kursen gjorde mig kvalificerad, gav mig 

de nödvändiga verktygen“. Hon är också medveten 

om att det erbjudande hon fick om anställning delvis 

berodde på att företagets chef är en kvinna, som 

kände till hennes personliga situation. Men Sara 

säger att hon insåg att hon nu inte skulle få mera 

hjälp utan måste klara praktiktjänstgöringen helt på 

eget ansvar. 

Arbete 

Sara har två huvuduppgifter på sitt arbete. Den 

första, som hon endast delar med fabrikens förman, 

är att maskintillverka en lampas beståndsdelar och 

göra dem färdiga att skickas vidare till målning. Den 

andra är att sätta ihop de målade delarna och 

ombesörja den elektriska installationen av lampan, 

en uppgift som hon delar med sju manliga arbetare. 

Hon är medveten om att hon har ett ansvarsfullt arbete, 

och hon ser till att noggrant åtlyda alla regler 

om förhindrande av skador i arbetet. Under sin praktiktjänstgöring 

fick hon vara med om alla delar av 

lamptillverkningsprocessen för att bli förtrogen med 

dess olika moment. Hon kommer ihåg att när hon 

började i företaget, så var hennes manliga kolleger 

mera aviga mot henne för att hon hade genomgått 

en kurs i lamptillverkning, vilket de flesta av dem 

inte hade gjort, än för att hon var kvinna. De kunde 

till exempel vägra att förklara ett visst arbetsmoment 

för henne, när hon bad om det, eftersom de tyckte 

att det skulle väl hon veta som gått igenom en kurs. 

Sara säger att sådana friktioner arbetare emellan 

är vanliga i början innan alla lärt känna varandra. 

Hon kände sig aldrig annorlunda bemött därför att 

hon är kvinna, och nu tycker hon att arbetsmiljön 

är bra och att det bemötande hon får från chefer 

och kolleger alltid är korrekt. En lustig sak är att hon 

ibland lägger märke till att de manliga arbetarna 

undviker oanständiga ord i hennes närvaro. Vid ett 

tillfälle märkte hon också, att några av dem talade 

om henne, men hon förstod dem inte, eftersom de 

talade valenciansk spanska. Hon löste problemet 

genom att kalla på förmannen och be honom att 

i deras närvaro översätta vad de sade om henne. 

Men då blev de helt förlägna, och detta slags uppförande 

upprepades inte . Enligt Sara vet alla nu sin 

plats. Hon känner sig respekterad och uppskattad, 

och detta gör henne lycklig över det arbete hon har 

i fabriken. Sara tjänar detsamma som de manliga 

kolleger hon har, men endast de äldre av dem har 

möjlighet att arbeta övertid. 

På grund av arbetsstyrkans struktur vet hon, att hon 

inte har några utsikter att nå befordran, men hon


kan växa med jobbet. Hon tycker om sitt arbete. I 

början var hon “rädd“ för maskinerna, trots att hon 

hade lärt sig att använda dem under utbildningskursen. 

Men hon kom snart underfund med hur man 

kontrollerar de olika arbetsmomenten. Nu känner 

hon att hon behärskar sin arbetsuppgifter, och 

det händer t.o.m. att hennes manliga kolleger ber 

henne hjälpa dem när det måste maskintillverka en 

lampdel. 

Teknik 

Sara är medveten om att hon har ett tekniskt arbete, 

och det gläder henne, dels därför att hon tycker 

om att kunna göra ett bra jobb, dels därför att hon 

utför arbetsuppgifter, som några av hennes manliga 

kolleger på företaget tvivlade på att hon kunde 

klara. Tidigare hade hon alltid arbetat på platser 

där det var fler kvinnor än män. I den här fabriken 

måste hon till en början låtsas vara en kärvare 

person än hon verkligen är för att bli respekterad av 

sin manliga kolleger. Ibland känner hon sig som en 

“rebell“ i en klart manlig omgivning. Men trots detta 

tycker hon, att kvinnor måste handla beslutsamt och 

bestämt, säga ifrån när problem uppstår och “aldrig 

acceptera vare sig skämt eller flirt på arbetsplatsen“. 

Sara skulle vilja vidareutbilda sig inom den yrkesbana 

hon valt. Hon är övertygad om att många 

kvinnor skulle klara sig bra inom liknande yrken, om 

de fick ordentlig utbildning och om de hjälpte varandra 

att övervinna den rädsla för det okända som 

man har i början. Hon är medveten om att inte alla 

kan klara av detta slags arbete och att man måste 

tycka om det, om man skall kunna göra ett bra jobb. 

Men för Sara har det hon uppnått under de senaste 

åren varit mödan värt.


· Kvinnor inriktar sig mera på samverkan. För att få 

ett resultat konsulterar de gärna andra människor 

och reflekterar över deras kommentarer. De 

koncentrerar sig på att leverera en slutprodukt 

tillsammans med andra, medan män vill leverera 

slutprodukten själva. “Naoberschapsbank“ gör 

det möjligt för människor att samarbeta för att 

nå ett resultat, men på deras egen tid och plats. 

Den metod som “Naoberschapsbank“ erbjuder 

har utvecklats och organiserats på basis av den 

iterativa principen. Nya tillämpningar testas på 

blandade grupper. Resultaten är inte definitiva 

men kan hela tiden förbättras. 

· Medan män mera inriktar sig på resultat, inriktar 

sig kvinnor mera på kommunikation. Möjligheten 

att utbyta erfarenheter är ett viktigt villkor 

för att de skall förbli personligt motiverade. 

“Naoberschapsbank“ fokuserar starkt på kommunikation. 

Liksom epostbrev (som kvinnor använder 

lika ofta som män) och sms-meddelanden 

(som kvinnor använder oftare än män), kan de 

verktyg “Naoberschapsbank“ erbjuder användas 

för nära samverkan. Människor kan här reagera 

på vad andra gör nästan lika lätt som om de 

använde epost eller samtalade. 

· Kvinnor har ljumma känslor gentemot teknik men 

anger att de vill göra mer med datorer. Kvinnor 

har ganska liten teknisk kunskap och känner sig 

illa till mods i en teknisk omgivning, därför att de 

inte känner sig kompetenta. Män däremot förväntas 

ha ett intresse för teknik. Många förvärvar 

sig tekniska kunskaper redan vid tidig ålder, och. 

faktiskt anses ett tekniskt intresse vara maskulint 

(enligt forskarna Agneta Fisher och Thea Willems 

vid Katholieke Universiteit Brabant). 

“Naoberschapsbank“ värdesätter webbplatsernas 

innehåll högre än den använda tekniken. I första 

hand appellerar “Naoberschapsbank“ till kvinnors 

sociala kompetens, vilket underlättar deras medverkan 

när det gäller webbplatsernas innehållssida. 

Om denna medverkan gör dem intresserade att 

vidareutveckla sina färdigheter som webbplatsbyggare, 

är det emellertid nödvändigt för dem att 

utveckla ett tekniskt tänkande. “Naoberschapsbank“ 

erbjuder kurser för flickor och kvinnor som vill göra 

detta. De animatörer inom “Naoberschapsbank“ 

som anordnar dessa kurser är kvinnor. Här kan kvinnor 

experimentera fritt utan att känna att de måste 

hävda sig mot män, och de kan ägna sig åt vilka 

ämnen de vill. 

Det är detta behov av tekniskt intresserade kvinnor 

som ledde till det nuvarande transnationella 

samarbetet. Inom “Naoberschapsbank“ fanns det 

intresse för utbyte av erfarenheter och kunskaper 

om olika sätt att stimulera kvinnor (och män) till att 

ägna sig mera åt den tekniska sidan av internet. I 

praktiken betyder det, att kvinnor måste se på olika 

aspekter av granskapsumgänget på ett sådant sätt, 

att det går att uttrycka på en webbplats. När de 

blivit förtrogna med verktygslådans material och 

använt det ett antal gånger, förväntas de finna det 

mer och mer tilltalande att effektivisera utformningen 

av webbplatser och starta en dialog med programmerarna 

om nya tillämpningar. Detta kräver ett sätt 

att tänka som liknar tekniskt tänkande. Förutom 

denna process som kvinnor måste genomgå försö-


93 

ker “Naoberschapsbank“ också utarbeta en metod 

som skapar en sådan atmosfär, att flickor såväl som 

pojkar finner sig tillrätta i en teknisk omgivning. 

Detta är inte endast värdefullt i samband med 

“Naoberschapsbank“. I framtiden kommer vi att 

behöva män och kvinnor, som är villiga att utnyttja 

sin passion för internet till att utforma mjukvara för 

allmänt bruk. Vår forskning visar att kvinnor är pigga 

på att göra detta, men hur skall vi stimulera dem till 

att fortsätta även om de möter svårigheter? 

pilotprojektet på andra platser. Projektet startade i 

Emmen i ett bostadsområde med 4.500 hushåll. För 

närvarande har det också genomförts i Moerwijk 

(18.000 invånare), Wateringse Veld (10.000 hushåll), 

Ypenburg (15.000 invånare). Dessa bostadsområden 

är alla belägna i Haag. Nästa år kommer projektet 

också att starta i ett bostadsområde i Almere med 

10.000 invånare. Andra städer är intresserade. 

Under projektet har en speciell organisation 

etablerats för att utveckla metoden i resten av 


Sammanfattningsvis kan “Naoberschapsbank“ beskrivas 

som ett pilotprojekt, vars syfte är att utforma 

en metod för att främja de sociala kontakterna i 

ett grannskap genom att använda internets olika 

möjligheter. 

Organisation 

Bakom “Naoberschapsbank“ står: 

· De InformatieWerkPlaats, en konsultbyrå som 

stimulerar användningen av it för sociala 

ändamål i såväl holländska kommuner som på 

internationell nivå. De InformatieWerkPlaats är 

också rådgivare till den holländska regeringen 

på detta område. 

· Emmen Revisited, ett samarbete för stadsutveckling, 

vars styrelse är sammansatt av representanter 

för kommunstyrelsen, allmännyttiga 

bostadsföretag och välfärdsorganisationer. 

· Brekend Vaatwerk, en projektbyrå som utvecklar 

socialvårdsprojekt på nationell och internationell 

nivå. 

Dessa tre organisationer har ett omfattande nätverk, 

som gör det möjligt för dem att genomföra 

Spanien - I.O. Metal (Lika möjligheter för 

män och kvinnor inom metallsektorn) 

Det spanska projektet “I.O. Metal“, som godkänts 

för Rond 1 av gemenskapsinitiativet EQUAL, sorteras 

under pelare 4, “Lika möjligheter för män och kvinnor“, 

inom temaområdet “Att minska skillnaderna 

i behandlingen av kvinnor och män och stödja 

desegregering på arbetet“. 

I.O. Metal är ett flerregionalt projekt, vars verksamhetsfält 

omfattar följande spanska regioner 

och provinser: Comunitat Valenciana (provinserna 

Valencia och Alicante), regionen Murcia, Andalusien 

(provinsen Sevilla) och Kanarieöarna (Las Palmas och 

Santa Cruz de Tenerife). Utvecklingspartnerskapet 

“Agrupación para la Igualdad en el Metal“ (ES- 

ES051), som driver projektet I.O. Metal, består av 

följande medlemmar: 

· Arbetsgivarförbund inom metallindustrin: 

· “Federación Empresarial Metalúrgica 

Valenciana“ (FEMEVAL), som representerar


projektet i förhållande till Administrativa 

enheten för Europeiska sociala fonden inom 

Spaniens arbetsmarknads- och socialdepartement. 

· “Federación Provincial de la Pequeña y 

Mediana Empresa del Metal de Las Palmas“ 

(FEMEPA). 

· “Federación del Metal de Sevilla“ (FEDEME). 

· “Federación Regional de Empresarios del 

Metal de Murcia“ (FREMM). 

· “Federación de Empresarios del Metal de 

Tenerife“ (FEMETE). 

· Stadsfullmäktige i Alaquás. 

· “Asociación para el Desarrollo Empresarial“ 

(ADE) (Valencianska förbundet för kvinnliga arbetsgivare, 

chefer och anställda med akademisk 

utbildning). 

· Fackföreningar i Valencia: CCOO y UGT (MCA, 

UGT-PV). 

· Universiteten i Valencia och Alicante (Centro de 

Estudios de la Mujer). 

FEMEVAL och stadsfullmäktige i Alaquás är projektets 

två samfinansierande organisationer. 

I.O. Metal är ett sektoriellt projekt, som verkar 

inom metallsektorn. Denna sektor är i Comunitat 

Valenciana en av de mest produktiva, även om 

bristen på kvalificerad arbetskraft är ett problem och 

efterfrågan på akademiskt utbildade personer inom 

områdena datalogi och nya teknologier bara växer. 

Inom projektets verksamhetsområde uppvisar denna 

industriella sektor en signifikant genusasymmetri med 

en högre andel kvinnliga löntagare och korttidsanställda 

än manliga. Det finns emellertid få kvinnliga 

arbetsgivare och chefer. Projektets verksamhet går ut 

på att försöka reducera denna genusobalans. 

Syftet för det spanska projektet I.O. Metal är att få 

metallsektorns företag att inkorporera ett genusperspektiv 

och en policy som går ut på lika möjligheter 

för kvinnor och män och därigenom främja jämställdhet 

och jämlikhet på alla nivåer och åstadkomma 

ett nytt förhållningssätt till kvinnor och män 

på arbetsmarknaden. Projektets genomförande sker 

i olika steg för att förverkliga detta mål inom metallsektorn. 

Nya tider och nya realiteter på arbetsmarknaden 

och i företagen kräver nya synsätt, metoder 

och relationer som beaktar nya värderingar och 

eliminerar all diskriminerande obalans mellan kvinnor 

och män. 

Projektets viktigaste mål är: 

· Att inkorporera ett genusperspektiv och en policy 

som går ut på lika möjligheter för kvinnor och 

män i metallsektorn och därigenom skapa de 

villkor som krävs för att främja handlingsprogram 

för lika möjligheter och positiv särbehandling. 

· Att höja medvetenheten om lika möjligheter och 

jämställdhet bland arbetsgivare, arbetare, 

“human resources“-personal och fackföreningspersonal 

i metallsektorn och utbilda dem i 

genusfrågor. 

· Att verka för en höjning av metallsektorns medvetenhet 

om lika möjligheter och jämställdhet i 

samhället som helhet 

· Att främja och utveckla kvinnors medverkan på 

alla nivåer i metallföretag och minska rådande 

obalans och diskriminering. 

· Att öka och utveckla kvinnors kompetens och


95 

därigenom underlätta deras tillträde till 

metallsektorns högre tjänster och mera 

avancerade aktiviteter. 

· Att utbilda kvinnor till befattningar som har att 

göra med nya teknologier, speciellt informationsoch 

kommunikationsteknologi, för att tillgodose 

behovet av kvalificerad arbetskraft i metallsektorn. 

· Att undanröja alla hinder för kvinnors möjlighet 

att få befordran och fast plats inom metallsektorn. 

· Att främja och stödja kvinnors delaktighet och 

medverkan i metallsektorns beslutsprocesser och 

att utbilda kvinnor i management och ledarskap. 

· Att främja nya modeller för relationen mellan 

kvinnor och män inom metallsektorns företag. 

· Att ta initiativ till en utveckling inom metallsektorn 

som gör det möjligt att integrera genusperspektivet 

och positiv särbehandling i dess operativa 

och organisationella dynamik. 

För att uppnå målet att inkorporera jämställdhetsoch 

jämlikhetsprinciper i en traditionellt maskulin 

sektor omfattar projektet åtgärder av två huvudtyper: 

medvetenhetshöjande åtgärder och kompetenshöjande 

åtgärder. Dessa är avsedda att: 

· Bidra till förbättring av kvinnors yrkeskarriärer, 

speciellt genom bättre tillgång till utbildning. 

· Främja kvinnors tillträde till beslutsfattande positioner 

och medverkan i kollektivförhandlingar. 

· Underlätta en mera jämn fördelning av kvinnor 

och män i all produktions- och entreprenörsverksamhet. 

· Höja medvetenheten hos alla huvudaktörer på 

arbetsmarknaden om vikten av lika möjligheter 

för kvinnor och män. 

· Tillse, speciellt genom utbildning av jämställdhetsansvariga, 

att lika möjligheter blir en 

rutinsak inom det arbete som bedrivs av sådana 

huvudaktörer på arbetsmarknaden som företag, 

arbetsförmedlingar, yrkesvalslärare, fackföreningar 

och arbetsgivarorganisationer. 

· Uppmuntra en positiv attityd i samhälle och familj 

till kvinnors avancemang på arbetsmarknaden. 

· Främja jämställda och likvärdiga villkor för kvinnor 

och män på arbetsplatsen. 

· Höja den samhälleliga och medborgerliga 

medvetenheten om betydelsen av jämställdhet 

och lika värde genom förbättring av genusrelationerna 

mellan kvinnor och män och ökning av 

bådas livskvalitet. 

· Bryta stereotyper och röja undan patriarkaliska 

och traditionella genusroller på arbetsmarknaden 

och i samhällslivet. 

· Hjälpa kvinnor att bryta igenom glastaket på 

arbetsmarknaden. 

Projektet har följande verksamhet på nationell nivå: 

· Kampanjer för att höja medvetenheten bland 

deltagare och andra samhällsmedborgare i form 

av: 

· Öppnings- och avslutningsarrangemang. 

· Ett internationellt seminarium om “Kvinnors 

makt och delaktighet“. 

· Workshops och konferenser. 

· Utbildningskurser för att underlätta kvinnors tillträde 

till kvalificerade befattningar i metallsektorn 

inom följande områden: 

· Computer Assisted Design (CAD). 

· Kvalitetsstyrningssystemet ISO-9000 

· Granskning av kvalitetsstyrningssystemen 

ISO-9000 och ISO-14000.


· Integrerade ledningssystem. 

· Förebyggande av arbetsskador. 

· Internetkommunikation. 

· Nya informationsoch kommunikationsteknologier. 

· Avancerad databehandling. 

· En utbildningskurs för att underlätta kvinnors 

tillträde till ledande befattningar i metallsektorn 

inom följande områden: 

· Ledarskap och management. 

· Utbildningskurser om lika möjligheter och 

genusperspektivet för personalen inom 

arbetsgivarorganisationer, fackföreningar, 

universiteten, och “human resources“- 

avdelningar. Följande områden behandlas: 

· Jämställdhetsansvarigas uppgifter. 

· Utbildning i vad lika möjligheter innebär 

· Utarbetande av ett operativt protokoll om 

positiv särbehandling i metallsektorn.. 

Projektet är riktat till: 

· Människor som har anknytning till metallsektorn: 

· Metallsektorns arbetsgivare, chefer och arbetare 

samt inom sektorn verksamma arbetsgivarorganisationers 

tekniska stab och inom sektorn 

verksamma fackföreningars personal. 

· Arbetare inom sektorn med möjlighet till 

befordran och/eller tillträde till befattningar som 

innebär beslutsfattande och chefskap. 

· Människor, som inte har anknytning till metallsektorn: 

· Studerande (huvudsakligen kvinnor som studerar 

för en teknisk karriär och personer i yrkesutbildning 

med möjlighet till yrkesmässig vidareutveckling 

inom metallsektorn. 

· Samhället i dess helhet. 

Två bra arbetsmetoder (“good practices“) inom I.O. 

Metal-projeket har ansetts speciellt intressanta som 

förebilder ifråga om innehåll och metodologi. 

Den första arbetsmetoden utvaldes för den spanska 

tematiska gruppen “Lika möjligheter för män och 

kvinnor“ inom temat om “Att minska segregation“ 

och deltemat om “Att undvika muskulinisering och 

feminisering av arbetsmarknadens sektorer“. Arbetsmetoden 

förekommer i de workshops som behandlar 

“Jämställdhet och jämlikhet: från den traditionella 

modellen till de nya relationerna mellan kvinnor och 

män“ och “Genusperspektivet: en helhetssyn“. Målet 

för dessa workshops är att lära känna ursprunget 

och orsakerna till de diskriminerande obalanserna 

mellan kvinnor och män och också till socialiseringsprocessen, 

som yttrar sig på olika sätt för kvinnor 

och män i patriarkatet. Denna kunskap blir startpunkten 

till att människor blir medvetna om situationen, 

så att en mentalitetsförändring kan äga rum 

och invanda beteendemönster och stereotyper 

brytas. Arbetsmetoden har blivit mycket positivt bedömd. 

Den är i hög grad innovativ, emedan tonvikten 

läggs såväl på de termer och begrepp, som 

används i genusteori och genusanalys, som på 

uppbyggandet av identitet och subjektivitet. Även 

synvinkeln (genusperspektivet) och de instruktörer 

som leder dessa workshops (experter i genus, feminism, 

lika möjligheter och interaktiv och upplevelsebaserad 

metodologi) har fått positiv kritik av den 

tematiska gruppen, som framhävt följande aspekter 

av arbetsmetoden: 

· De workshops vi deltagit i ger tillfälle till interaktivt


97 

arbete, som syftar till att visa den mentalitetsförändring 

som individer upplever då de blir 

medvetna om situationen. 

· Metodologin, som är i hög grad interaktiv och 

didaktisk, ger upphov till konstruktiva reflektioner 

om det teoretiska innehållet från en upplevelsebaserad 

synvinkel. 

Den andra arbetsmetoden har gett upphov till 

en ny aktivitetslinje inom projektet “Verktyg för 

management: kvinnors delaktighet och ledarskap i 

metallsektorn“ inom ramen för Aktion 3 av EQUALinitiativet. 

Denna nya aktivitetslinje syftar till att 

upptäcka bra arbetsmetoder och använda dem i 

nationella handlingsprogram. En viktig aktivitet är 

att genomföra studier och forskning om specifika 

ämnen, särskilt sådana som stödjer utvecklingen av 

yrkeskarriärer där kvinnor är underrepresenterade, 

t.ex. inom tekniska och naturvetenskapliga områden. 

I.O. Metal-projektet har valt som sin arbetsmetod 

att utbilda kvinnor i management och ledarskap för 

att främja deras delaktighet. För att stärka denna 

arbetsmetod, som syftar dels till att erbjuda kvinnor 

i chefsbefattningar i metallsektorn och angränsande 

verksamhetsområden några genusinriktade verktyg 

och tekniker för utveckling av den yrkeskarriär de 

valt, dels till att skapa förebilder för andra kvinnor 

ifråga om management, ledarskap och delaktighet, 

har följande skrifter utarbetats: 

· Empowerment Guide for Women 

(Delaktighetsguide för kvinnor). 

· Materials for gender-oriented management 

and leadership (Material för management och 

ledarskap med genusinriktning). 

· Curricular Design for Training in Management 

and Leadership from a gender perspective 

(Utformning av kursplan för utbildning i management 

och ledarskap ur ett genusperspektiv). 

I.O. Metal:s spanska nationella program har samma 

mål att inkorporera en policy för lika möjligheter för 

kvinnor och män i metallsektorns företag som det i 

denna bok beskrivna transnationella programmet 

“Två för jämställdhet“, i vilket utvecklingspartnerskapet 

“Agrupación para la Igualdad en el Metal“ 

deltar. Men dessutom har det följande specifika mål: 

· Att eliminera genushinder och diskriminerande 

åtgärder riktade mot kvinnor i metallsektorns 

företag. 

· Att bryta genusstereotyper, särskilt sådana som 

har att göra med teknik. 

· Att i samhället i stort sprida information och kunskap 

om lika möjligheter för kvinnor och män. 

· Att ordna utbildningskurser i lika möjligheter och 

genusämnen. 

· Att arbeta för kvinnors tillträde till ledande företagsbefattningar. 

Dessutom bidrar projektet med sin erfarenhet och 

sina erkänt goda arbetsmetoder till det transnationella 

programmets utveckling genom följande 

positiva bidrag till det nationella programmets 

verksamhet: 

· Till medvetenhetshöjning och utbildning med syfte 

att bryta stereotyper bidrar projektet genom att 

införa av nya begrepp, arbetsmetoder och konstruktiva 

tillvägagångssätt. Bland dessa märks de 

som det nationella programmet experimenterat 

med speciellt i sådana workshops och utbildnings-


“Jag är mest stolt över att jag numera 

kan läsa ett kopplingsschema ...“ 

Inför starten av KomTek (kommunal teknikskola), som 

beskrivs i denna bok, arrangerades en specialutbildning 

för teknikpedagoger. Den utfördes med stöd av 

EU:s Mål 3-program. De flesta som gick utbildningen 

hade konstnärlig bakgrund av något slag. Den 

pedagogik som skulle användas i KomTek var hörnstenen 

i utbildningen av teknikpedagogerna. 

Johanna Holmstedt är en av dem som nu, efter 80 

veckors utbildning med inbyggd praktik, arbetar som 

teknikpedagog vid KomTek i Örebro. 

”Det är ett fantastiskt jobb,“ säger Johanna. ”Helt 

underbart! Jag får meka och ha roligt, träffa barn, 

fundera ut roliga lösningar – jag får betalt för att ha 

roligt.“ 

Johanna Holmstedt 

Ålder: 31 

Bostadsort: Örebro 

Utbildning: Utbildning till teknikpedagog 

Yrke: Teknikpedagog 

Johanna hade, när hon började utbildningen, en 

brokig bakgrund där tekniken hela tiden funnits med 

som en röd tråd. Det började redan när hon var 

mycket liten. Johannas far var mycket teknikintresserad 

och hennes familj var alltid först med tekniska 

nyheter. De hade stereo och video långt före sina 

grannar, och alltid de mest avancerade modellerna. 

”Min mor var ofta sjuk när jag var liten. Därför hölls 

jag med far i garaget, när pappa mekade. Han var 

ständigt frustrerad över att jag hela tiden skruvade 

isär saker, allt jag kom över skulle undersökas. Jag 

minns att min högsta önskan under flera år var en 

Märklin-tågbana, men jag fick aldrig någon, den var 

för dyr, tyckte mina föräldrar.” 

Foto : Roger Lundberg 

På gymnasiet gick hon teaterlinjen. Valet hade gällt 

den eller fordonslinjen. Men Johanna ville flytta från 

hemorten Eskilstuna och teaterlinjen var flera mil

Johanna Holmstedt 

99 

bort, i Örebro, så den vann. Hon kompletterade 

sedan med gymnasiestudier i allmänna ämnen för 

att få behörighet att gå på universitet. Samtidigt 

fördjupade hon sitt musikintresse. 

”Det bästa var att jag hade en så bra mattelärare, 

som visade mig vägen till datorn. Vi jobbade med 

första versionen av Windows, som kom just då. Sen 

dess har jag varit helt såld på vad man kan göra 

med en dator!“ 

Under en tid arbetade Johanna hos en musikalförening, 

där hon gjorde allt från manus till scenografi. 

Hon arbetade också som reparatör i en cykelaffär 

och gick datakurser. Hon var lycklig över att 

behärska datorer och utvidga sina möjligheter vid 

tangentbordet. När hon började på universitetet, 

drevs hon av sitt starka intresse för medeltiden att 

ägna sina studier åt historia, och i samband därmed 

gjorde hon en del medeltidshantverk. Men sedan 

visste hon inte vad hon ville göra. 

Medan hon funderade hade hon en rad arbeten 

som gjorde henne skicklig på att möta människor: 

telekommunikatör, resande försäljare, lagerarbetare. 

Hemma på bondgården, där hon bor med sin 

sambo, mekar hon med deras gamla bil, en Volvo 

240 från 1985. Det förvånar många, men de som 

känner Johanna Holmstedt vet att hon trivs utmärkt i 

garageoverallen. 

”De flesta av våra kompisar har inte så mycket 

begrepp om teknik. Vissa av dem kan inte byta ett 

luftfilter.“ 

I arbetet som teknikpedagog står hon ständigt inför 

frågeställningar som har med genus och teknik att 

göra. Johanna reflekterar: 

”Jag syr kläder och jag renoverar bromsar. Det är 

jag, jag är kvinna. Att tala om ’kvinnlig’ eller ’manlig’ 

teknik konserverar bara könsrollstänkandet.“ 

Om sitt arbete på KomTek säger hon att det som är 

mest fantastiskt är att ungarna inte vill gå hem. 

”De är så vetgiriga och tycker det är så kul. Och det 

är det som är meningen, att de ska upptäcka att det 

är kul med teknik. Både barnen och deras föräldrar 

tycker det är viktigt.“ 

Så damp kursinbjudan för teknikpedagogutbildningen 

ner i Johannas brevlåda. 

Under tiden som teknikpedagog har Johanna lärt 

sig svetsa, mycket för att kunna laga mer på Volvon. 

”Jag såg direkt att det var något för mej. Det var 

det. Jag lärde mig att det handlar om teknik när 

jag ritar mönster till kläder likaväl som när man ritar 

delar till ett flygplan. Den bredden är det. Jag har 

verkligen vidgat mitt teknikbegrepp!“ 

”Det som jag är mest stolt över är att jag numera 

kan läsa ett kopplingsschema, till och med det till 

bilen.“


kurser om lika möjligheter där man använt den 

interaktiva och erfarenhetsbaserade metodologi 

som ovan beskrivits som en bra arbetsmetod. 

· Till utveckling av nya verktyg för att avlägsna alla 

genushinder bidrar projektet speciellt genom 

de verktyg som produceras av Aktion 3 inom 

EQUAL-initiativet. Dessas ändamål är att hjälpa 

kvinnor till att själva staka ut sina yrkeskarriärer 

i maskuliniserade sektorer och verksamhetsområden, 

stärka deras ledarskapsförmåga och 

göra dem delaktiga i beslutsfattande. Kvinnors 

delaktighet i beslutsprocessen gör det möjligt 

för dem att få tillträde till befattningar där de är 

underrepresenterade. 

Om samhället ser värdet av kvinnors kompetens och 

personliga, genusbaserade och yrkesmässiga resurser, 

så är det en stor hjälp för de kvinnor som är 

beredda att satsa på att utveckla sina yrkeskarriärer 

inom alla områden, speciellt dem som det transnationella 

projektet koncentrerar sig på, nämligen 

tekniska yrken. 

Sverige - KomTek, kommunal teknikskola 

- en lustfylld väg till utveckling 

Det finns en stor glädje i att skapa med hjälp av teknik. 

På den glädjen bygger pedagogiken i kommunala 

teknikskolor, KomTek. Dessa skolor vill inspirera 

flickor och pojkar att se på sig själva som framtidens 

ingenjörer och uppfinnare. De är öppna också för 

vuxna, och detta gör dem till en mötesplats för alla 

med engagemang för teknik. 

Teknik är ett verktyg för skapande och utveckling 

som många fler bör ges möjlighet att förvärva – 

till gagn för hela samhället. Detta är grundtanken 

bakom kommunala teknikskolor – ett idékoncept 

som har utvecklats inom NUTEK i samarbete med 

AMS. 

Bakgrunden till teknikskolorna är två svenska samhällsproblem: 

alltför få väljer att studera teknik och 

naturvetenskap och alltför få kvinnor berikar teknikvärlden 

med sina idéer och erfarenheter. 

Läs mera på: http://www.femeval.es/equal 

Starka regioner 

De kommunala teknikskolorna kan skapa en ny 

rekryteringsbas för utbildning av duktiga tekniker och 

naturvetare av båda könen. Det långsiktiga målet 

är att främja tillväxten och utvecklingen av starka 

regioner i hela landet. 

Teknikskolan ska vara ett komplement till undervisningen 

i skolan och arbetslivet och ska ge en 

allsidig teknisk kunskap – med tonvikt på mekanik, 

elektronik och informationsteknik. Här ska barn 

och vuxna kunna studera enskilt eller i grupp med


101 

handledning av kunniga pedagoger. För regionen 

kan teknikskolorna också bli en mötesplats och en 

inspirationskälla för alla med engagemang för teknik 

– lärare, föräldrar, innovatörer, företagare, kommunala 

tjänstemän, forskare med flera. 

Som modell för teknikskolarna har de 30 år gamla 

kommunala musikskolorna stått. Nästan alla svenska 

kommuner har en egen musikskola. Där lär sig flickor 

och pojkar att sjunga och spela olika instrument och 

de får också övning i att medverka i orkestrar och 

musikband. 

En rapport från Göteborgs universitet 2001 visade 

att musikskolorna utgjorde en plattform för den 

svenska musikexporten. Inga Lill Stjerndahl på NUTEK 

fick idén att lansera teknik på ett liknande sätt, och 

detta blev startsignalen för de kommunala teknikskolorna, 

KomTek. Konceptet utvecklades av henne och 

Harriet Aurell från AMS. 

Glädje och lust 

NUTEKs och AMS idékoncept innehåller vissa givna 

delar men ger samtidigt stort utrymme för lokala 

anpassningar. Till det givna hör en pedagogik som 

bygger på glädjen i att skapa med teknikens hjälp 

– en glädje som väcker lust att söka och erövra 

kunskap. En inspirationskälla är de så kallade meccanopojkarna. 

Många av dagens ingenjörer var 

meccanopojkar på 40- eller 50-talet. De tränade sin 

konstruktionsförmåga tillsammans med likasinnade 

och byggde radiostyrda flygplan och kristallmottagare 

eller lekte med tågbanor. Samtidigt erövrade 

de en förståelse för tekniska samband och begrepp. 

Den sociala tillhörigheten och uppskattningen från 

omgivningen var den emotionella motorn för att 

studera vidare. Det tekniska problemlösandet blev 

djupt förknippat med den egna identiteten. Det 

är dessa psykologiska faktorer man måste stödja 

sig på om man vill ge fler möjlighet att utveckla ett 

genuint teknikintresse. 

Hälften flickor 

En stor utmaning är att finna former som också 

stödjer flickors teknikutveckling, så att båda könens 

förmåga kan främjas. Därför skall hälften av de 

studerande på kommunala teknikskolor vara flickor/ 

kvinnor – detta är en given del av idékonceptet. 

I utvecklingsarbetet är det viktigt att ta vara på 

erfarenheter från teknikprojekt riktade till dessa 

kategorier, till exempel AMS projekt Teknikan. 

Här är några exempel på medel som visat sig 

framgångsrika: grupper med enbart flickor, teknikmaterial 

som flickor visat sig tycka om, lärare som är 

kvinnor, ingen könsförtryckande jargong, ett öppet 

förhållningssätt till frågor och ämnesområden som 

intresserar flickor. 

Pedagogisk motor 

För att rekrytera och behålla flickor krävs alltså ett 

nytänkande både vad gäller innehåll och pedagogik 

– ett faktum som kan göra den kommunala 

teknikskolan till en motor i utvecklingen av teknikämnet. 

Detta är också en viktig del av idékonceptet 

– och då inte bara utifrån ett genusperspektiv. Hela 

samhället har till exempel mycket att vinna på att 

teknikämnet breddas så att fler områden berikas av 

tekniskt skapande. Det kan gälla teater, konst, musik 

och sport, men också naturvetenskap och miljövård.


Ett sätt att stimulera till en breddning av teknikämnet 

är att teknikskolorna samverkar med kommunala 

musik- och kulturskolor, naturskolor eller science 

center. 

I den kommunala teknikskolan ska flickor och pojkar 

kunna börja när de är sex år och fortsätta tills de 

slutar gymnasiet. Barn och ungdomar från andra 

kulturer är en viktig målgrupp. För många av dem 

kan teknikskolan vara en möjlighet att erövra den 

kunskap som hör till industriländernas kultur och som 

kanske inte har funnits i deras tidigare närmiljö. 

Flickor och pojkar kan också i teknikskolan få lära sig 

att leda andra barn genom att bistå handledarna. 

Genom att förklara saker och ting för andra stärker 

de sina egna kunskaper. 

Resurs för alla 

Den kommunala teknikskolan är också tänkt att vara 

en resurs för vuxna. Här ska man till exempel kunna 

utveckla sitt intresse för teknik, för att sedan kunna 

söka till tekniska utbildningar. 

Fortbildning för lärare är ett annat givet inslag i 

verksamheten, inklusive inspiration till utveckling av 

teknikundervisningen. Teknikskolorna kan också ge 

lärare en mötesplats för tekniksamarbete, till exempel 

projekt med barn från olika skolor. 

Även många andra yrkesgrupper har behov av 

kompetensutveckling i teknik och naturvetenskap. 

Teknikskolans lokaler och utrustning skall då kunna 

hyras av intresserade arbetsgivare. Teknikskolans 

resurser kan också användas av innovatörer som vill 

ta fram en prototyp eller dataanimering av en idé. 

Brett teknikintresse 

För en bred allmänhet kan teknikskolorna erbjuda 

olika studiecirklar i teknik – kanske extra intressant 

för föräldrar som vill kunna stödja sina barns teknikutveckling 

och yrkesval. Utåtriktade arrangemang av 

olika slag i samarbete med lokala föreningar – från 

uppfinnartävlingar till cykelreparationsdagar – är ett 

annat sätt att stimulera till ett brett teknikintresse. 

För att den kommunala teknikskolan ska kunna bli 

en utvecklande resurs och mötesplats krävs naturligtvis 

engagerade och kunniga handledare och bra 

utrustning i form av redskap, material, böcker etc. 

Ändamålsenliga lokaler, som många lätt kan nå, är 

också av stor vikt, liksom öppettider som passar olika 

kategorier av människor. 

Levande mötesplats 

Låt oss nu föreställa oss hur en dag i en kommunal 

teknikskola kan se ut. Många olika aktiviteter erbjuds, 

anpassade för olika åldrar och förkunskaper. 

Den som vill arbeta enskilt kan ta sig an allt från 

experiment med vatten och vind till övningar i teknisk 

ritteknik. Samtidigt pågår gruppverksamhet av skilda 

slag. En grupp förskolebarn leker med olika material, 

medan deras lärare deltar i en workshop där man 

mer systematiskt utforskar vilka användningsmöjligheter 

dessa material har. 

I ett annat rum sitter några tonårsflickor och konstruerar 

en rörlig teaterscen med hjälp av ett pedagogiskt 

teknikmaterial baserat på legobitar. Och på


103 

gården utanför bygger en grupp mellanstadieelever 

en enkel koja – en praktisk övning i konstruktivt 

tänkande. 

Senare på eftermiddagen träffas en grupp lärare 

för att diskutera genuskunskap inom teknikområdet. 

Till kvällen startar en innovationsskola, där blivande 

innovatörer lär sig att utveckla en teknisk idé till 

en produkt. Följande kväll har en studiecirkel om 

ljudteknik sin sista träff och i helgen har den lokala 

innovationsföreningen sitt årsmöte. 

Allt dessa aktiviteter äger rum i samma lokaler och 

inom ramen för en möjlig typ av kommunal teknikskola 

– som därmed blir en levande mötesplats för 

människor av skilda slag. 

Den kommunala teknikskolan 

· Bygger på glädjen i att skapa med teknikens 

hjälp. 

· Är ett komplement till undervisningen i skola och 

arbetsliv. 

· Ger en allsidig teknisk kunskap. 

· Har 50 procent flickor/kvinnor i sin verksamhet. 

· Är en motor i utvecklingen av teknikämnet. 

· Erbjuder lärare fortbildning och en mötesplats för 

tekniksamarbete. 

· Skapar en ny rekryteringsbas för tekniker och 

naturvetare av båda könen. 

· Är en mötesplats och inspirationskälla för alla 

med intresse för teknik. 

· Utvecklas i Örebro som pilotkommun inom det 

europeiska Equal-projektet. 

Örebro som pilotkommun 

Från och med år 2002, och tre år framåt, utvecklas 

idékonceptet kommunal teknikskola i Örebro. 

Pilotverksamheten drivs av kommunen med stöd av 

NUTEK, AMS och ESF som ett Equal-projekt. 

Örebro är en kommun med 125 500 invånare, 

Sveriges sjunde stad i storlek. Här finns det sextio 

grundskolor, sju gymnasier med olika inriktningar 

och ett universitet. Staden har också skolor för döva 

och hörselskadade och kan sägas vara ett centrum 

för kunskap om människor med kommunikationshinder. 

KomTek i Örebro startade i februari 2003. Omkring 

200 flickor och pojkar, från sex år och uppåt, kommer 

hit en gång i veckan under sin fritid. Det finns 

grupper för olika åldrar och specialintressen. Något 

över 50% är flickor. Några av barnen är döva, och 

för dem finns det en särskild handledare. 

KomTek hjälper också andra skolor. Många svenska 

lärare tycker det är svårt att undervisa i teknik, 

och de flesta av dem har inte genomgått några 

pedagogiska kurser i detta ämne. KomTek har två 

handledare som besöker skolor och förskolor för 

att hjälpa till med handledning av lärarna. Detta är 

mycket populärt, och det finns en lång kö av skolor 

som ber att KomTek skall komma och hjälpa dem. 

KomTek ger också kurser för vuxna, både kvinnor 

och män. Kurserna bekostas av Arbetsförmedlingen 

eller Försäkringskassan. Deltagarna kan vara 

arbetslösa eller oförmögna att fullfölja sin ordinarie


yrkeskarriär på grund av sjukdom eller invaliditet. På 

KomTek kan de ta de första stegen mot en eventuell 

ny karriär. 

KomTek i Örebro arbetar enligt det koncept som 

beskrivits ovan. Det är ett livligt hus där flickor och 

pojkar, kvinnor och män på många olika sätt uppmuntras 

att utveckla kreativitet och företagsamhet. 

En av de verksamheter som på kort tid gjort 

KomTek i Örebro så framgångsrikt är det speciella 

utbildningsprogram som de flesta av handledarna 

har genomgått. Det är en 80 veckors kurs i teknikpedagogik 

som utvecklats inom AMS brytverksamhet 

av Harriet Aurell, tillsammans med EC-gruppen i 

Svängsta, AF Kultur och Växtkraft Mål 3. Utbildningen 

fick stöd från många olika finansiärer. Bland andra 

Lärarhögskolan, Arbetslivsinstitutet och Nutek. 

Av de sexton kvinnor som rekryterades som deltagare 

i detta utbildningsprogram var fyra konstnärer. 

Syftet var att nå även kvinnor från ett kreativt 

område utanför skolsystemet för att de skulle bidra 

med idéer som inte ingår i den traditionella undervisningsmetodiken. 

Vanliga skolor har nämligen 

inte lyckats med att få flickor att upptäcka vilket 

glädjeämne teknik kan vara. De kvinnliga konstnärer 

som genomgick utbildningsprogrammet har nu 

kompetens inom mekanik, elektronik, informationsteknik 

och andra tekniska områden som undervisas 

och praktiseras i den kommunala teknikskolan. 

universitetet), näringslivet, fackföreningarna och kommunpolitikerna. 

Projektledaren rapporterar årligen till 

kommunstyrelsen. 

Ambitionen är att intressera alla samhällsgrupper 

för verksamheten – den offentliga sektorn, företag, 

organisationer och enskilda medborgare. 

Ytterligare sju kommuner 

Det finns i Sverige ett stort intresse för de kommunala 

teknikskolorna. Redan innan Örebro hade 

startat i februari 2003 hade flera kommuner börjat 

intressera sig för KomTek-konceptet. Dess idéer fick 

snabbt spridning, och inom ett år efter det att den 

första teknikskolan börjat sin verksamhet i Örebro 

hade ytterligare fyra skolor startat med stöd från 

NUTEK och AMS. År 2004 planerade åtminstone 

tre nya teknikskolor att starta även de med stöd 

från NUTEK och AMS. Dessa nya KomTek-kommuner 

är Halmstad, Jönköping, Härnösand, Örnsköldsvik, 

Karlskoga, Laxå och Skellefteå. Några andra 

kommuner planerar också att sätta igång med 

teknikskolor som de själva finansierar utan stöd från 

svenska statliga verk eller EU. 

KomTek i Örebro har en styrgrupp med representanter 

från kommunens undervisningsväsen (inkl.

Kapitel 4 

Strategier för att främja kvinnors 

medverkan i, och utveckling av, 

tekniken i samhället


Kapitel 4 - Strategier för att 

främja kvinnors medverkan i, 

och utveckling av, tekniken 

i samhället 

Ambitionen att långsiktigt öka kvinnors medverkan 

i och utveckling av tekniken i samhället förutsätter 

att såväl denna målsättning som de åtgärder som 

blir följden av en sådan ambition är väl förankrade 

i samhället – bland medborgare, beslutsfattare och 

bland ämnesföreträdare. Nyckeln till framgång i 

detta arbete torde ligga i samtidiga och långsiktiga 

satsningar/åtgärder på såväl kollektiv som individuell 

nivå. 

Det finns en rad problem som behöver lösas. Ett 

grundläggande problem är att flickor/kvinnor av 

idag inte känner till och har bilder för hur kvinnorollen 

kan ta sig uttryck inom teknikområdet. Att på 

olika sätt synliggöra den teknik som kvinnor idag 

utvecklar är därför av största vikt (t.ex. den nya 

Volvon YCC som är skapad av enbart kvinnor). 

Frånvaron av miljöer och forum där kvinnor kan 

mötas för utbyte av erfarenheter och kunskaper 

inom det tekniska området är idag i det närmaste 

total i vårt samhälle. Betydelsen av att tillsammans 

med andra upptäcka och erövra ny teknisk kunskap 

kan inte underskattas. En viktig åtgärd för framtiden 

är därför att skapa tekniskt kreativa miljöer (såväl 

fysiska som virtuella) där kvinnor/flickor skulle kunna 

mötas, få (och ge) teknisk information (och inspiration) 

och också kunna ställa och besvara tekniska 

frågor. Inom ramen för dessa teknikmiljöer kan efterhand 

en kvinnlig teknisk kultur växa fram. Det faktum 

att miljöerna i sig skulle vara konkreta uttryck för 

kvinnors växande engagemang i teknikens värld ger 

dem ett stort symbolvärde. Som exempel på sådana 

miljöer föreslås tekniska ”homeparties”, tekniska 

informationskvällar på biblioteken, i skolan, tekniska

Kapitel 4 - Strategier för att främja kvinnors medverkan i, och utveckling av, tekniken i samhället 

107 

sommaraktiviteter för mammor och barn, KomTekkvällar 

för mammor och barn och nätverk/hemsidor 

på Internet. 

Skola och utbildning är ett annat problemområde i 

detta sammanhang. Teknik är ett osynligt ämne i 

den svenska skolan och bristen på såväl teknikdidaktisk 

forskning som genusmedvetenhet i undervisning 

och i läromedel är uppenbar. Det sätt som 

undervisning i teknik genomförs på idag gör att 

teknikens möjligheter och skapande potential förblivit 

okänd för många flickor/kvinnor. För skola och 

utbildning gäller det att arbeta för att på olika sätt 

fånga upp flickors/kvinnors behov och önskemål när 

det gäller teknisk kompetens och kunskap. Vad vill 

flickor/kvinnor kunna och – inte minst viktigt – hur vill 

de lära sig detta? 

Kvinnors bristande delaktighet i teknikens värld har 

resulterat i att få kvinnor har utvecklat en relation till 

teknisk forskning och utveckling. Det är därför angeläget 

att tekniken involveras i kvinnornas arbeten, 

utbildningar och vardag. Konkreta åtgärder för att 

uppnå detta skulle kunna vara samarbetsprojekt 

med aktörer i samhället som arbetar med teknisk 

forskning och utvecklingsarbete. Inom ramen för ett 

sådant samarbete skulle t.ex. flickor/kvinnor kunna 

fungera som testteam av nya tekniska produkter 

eller arbeta som kompetenspanel för företagens 

utvecklingsavdelningar. 

Kvinnors svårigheter att etablera sig i tekniska sammanhang 

kan också ses som en följd av avsaknad 

av personliga kontakter och nätverk inom den 

tekniska sektorn. Kvinnor ingår idag i alltför liten 

utsträckning i de nätverk inom teknik där ny kunskap, 

kontakter och rekryteringsmöjligheter utvecklas. 

De har därför alltför lite kunskap om olika tekniska 

yrkens innehåll i relation till deras egna erfarenheter 

och intressen. Den yrkesvägledning som flickor/kvinnor 

möter behöver därför anpassas och utvecklas. 

Det är till exempel av stor betydelse att kvinnor/ 

flickor ges möjligt att identifiera sig med yrkesbeskrivningar 

inom teknik, att de får en uppfattning 

om vilka krav på teknisk förkunskap som gäller och 

vilken teknisk kunskap och kompetens som går att 

lära sig genom yrket. Det är också viktigt att tekniska 

yrken som ger en bred och praktisk kunskap (t.ex. 

låsmedsyrket, fastighetsreparatörsyrket) identifieras. 

På samma sätt behöver tekniska yrken med många 

sociala inslag och/eller innovativa inslag (t.ex. 

hjälpmedelsteknikerns eller experimentteknikerns) 

identifieras. 

Utöver ovan nämnda åtgärder är insatser från 

medier och kulturinstitutioner (TV-program, dataspel, 

film och litteratur där kvinnors medverkan i och 

utveckling av tekniken uppmärksammas och stöttas) 

av största betydelse i arbetet med att långsiktigt och 

varaktigt öka kvinnors medverkan i och utveckling av 

tekniken i samhället. 

Här nedan föreslås ett antal strategier för att främja 

användning av teknik. De klassificeras först på basis 

av olika verksamhetsfält och sedan i form av en 

tabell som visar hur konkreta saker kan åstadkommas 

på olika samhällsområden.


Strategier inom olika verksamhetsfält 

för att främja användning av teknik 

Strategi 1 

Information om förebilder 

Att synliggöra kvinnors bidrag till tekniska verksamhetsområden 

genom: 

- att sprida självbiografier, yrkeslivsberättelser, 

vetenskapliga skrifter, studier och andra bidrag 

från framstående kvinnor som allt från vår historias 

början har deltagit i den vetenskapliga och 

tekniska utvecklingen, samt att rekommendera 

böcker och filmer om dessa kvinnor. 

- att som referensmodeller använda de erfarenheter 

som gjorts av anonyma kvinnor verksamma 

inom teknikrelaterade yrken (deras livshistorier, 

intervjuer, krönikor, etc). 

Strategi 2 

Utbildning 

Att ur ett genusperspektiv främja flexibla och innovativa 

utbildningsmetoder inom ämnen som matematik, 

fysik och teknik. Dessa metoder bör kunna 

förbinda vetenskapliga och tekniska upptäckter med 

vardagsliv och samhällsproblem, inklusive lekfulla 

aktiviteter, uppmuntra utveckling av självtillit och en 

positiv och kreativ attityd till vetenskap och teknik 

samt undanröja stereotypiskt tänkande bland flickor 

och pojkar. 

Strategi 3 

Kontakter och kunskaper 

Att organisera och främja kvinnors deltagande, 

oavsett ålder, i arrangemang (workshops, föreläsningar, 

diskussioner, praktiska erfarenheter och aktiviteter) 

som har att göra med tekniska kunskaper 

och tillämpningar och ger tillfälle till närmare kontakt 

med hur tekniska apparater användes. Dessa 

arrangemang bör syfta till att eliminera alla fördomar 

om svårigheten att använda teknik och till att 

informera kvinnor om tekniska studier då de står i 

begrepp att välja en yrkeskarriär. 

Strategi 4 

Träning 

Att öka kvinnors intresse för träning i användning av 

teknik inom alla områden av privat- och yrkeslivet, så 

att de kan få möjlighet att söka traditionellt mansdominerade 

tekniska yrken. Detta bör ske genom 

omfattande information där genusaspekten betonas. 

Strategi 5 

Deltagande 

Att göra kvinnors tillägnelse av teknik mera komplett 

genom att uppmuntra kvinnor till att inte endast 

använda tekniska apparater utan att också genom 

teoretiska och praktiska studier sätta sig in i teknikens 

grunder och lära sig hur tekniska processer går 

till och hur tekniska apparater fungerar. Slutmålet 

bör vara att stimulera kvinnor till aktivt deltagande i 

teknisk forskning och innovationsutveckling. 

Strategi 6 

Integration i arbetslivet 

Att träffa avtal med manliga och kvinnliga entreprenörer 

på det tekniska området om att rekrytera 

kvinnor (för att få kvalificerad arbetskraft och visa 

engagemang för en jämställdhetspolicy). Att se till 

att lika möjligheter för män och kvinnor i teknikföretag 

betraktas som en väsentlig kvalitetsfaktor.


109 

Strategi 7 

Engagera kvinnliga entreprenörer 

Att främja kvinnliga entreprenörers möjligheter att 

utbilda sig och verka inom det tekniska området 

samt att underlätta för dem att ta kontakt med 

kvinnliga forskare i teknik och därigenom visa vilka 

möjligheter det finns att knyta värdefulla kontakter. 

Strategi 8 

Massmedia och kultur 

Att visa, och sprida kunskap om, teknikens betydelse 

i vår värld och rikta uppmärksamhet på tekniska 

arbetsuppgifter som samhället värderar. Att med 

hjälp av massmedia och kulturarrangemang se till 

att kvinnors roll på teknikens område stärks och 

stereotypiskt könstänkande försvinner. 

Strategi 9 

Nätverk och informationsutbyte 

Att skapa nätverk på internet för att distribuera 

material, lära ut saker och sprida åsikter samt att 

etablera forum för informationsoch åsiktsutbyte om 

kvinnor och teknik.


En entreprenörs synpunkter 

En entreprenörs syn på hur man skall kunna 

attrahera kvinnor till teknisk industri. 

Som ett positivt exempel på hur kvinnors rekrytering 

till teknisk industri kan främjas presenterar vi en integrerad 

strategi, utvecklad av ett företag i metallurgibranschen, 

om hur detta företag rekryterar kvinnor 

till sin tillverkningsindustri. Texten är baserad på en 

intervju med Javier Macián, chef för Tumesas Organisations- 

och Human Resources-enhet. Företaget, 

vars namn är “Tubos del Mediterráneo, S.A.” 

(Tumesa), ligger i Sagunto (Comunitat Valenciana, 

Spanien) och sysslar med tillverkning av stålrör. På 

grund av bristen på kvalificerad arbetskraft inom 

metallsektorn och den höga arbetslösheten bland 

ortens kvinnor beslöt Tumesa mot slutet av 1999 att 

starta en kampanj för rekrytering av kvinnor till sin 

tillverkningsavdelning. 

Tumesa har för närvarande 202 anställda, av vilka 

48 är kvinnor: 13 kontorister, 1 chef och 34 som 

sysslar med tillverkning. Dessa 34 utgör 27% av 

tillverkningsavdelningens totala arbetsstyrka (0% 

1998). Rekryteringsprojektet uppdelades i tre steg: 

Steg 1 – Att skrida till verket 

Rekrytering av enbart kvinnor till skärmaskinsenheten. 

Femton kvinnor antogs och organiserades till en 

speciellt inrättad grupp av kvinnliga skärmaskinoperatörer 

under ledning av en kvinnlig ingenjör, 

som anställdes samtidigt. Några av företagets 

manliga skärmaskinoperatörer – som senare förflyttades 

till rörtillverkningsenheten – ansvarade för den 

praktiska utbildningen. 

Steg 2 – Blandad rekrytering 

Rekrytering av manliga och kvinnliga arbetare med 

syfte att uppnå genusbalans: 8 kvinnor och 11 män 

anställdes. 

Steg 3 – Befordran 

Befordran av kvinnliga skärmaskinoperatörer till 

andra positioner inom tillverkningsprocessen i blandade 

grupper efter utbildning inom företaget. 

Företaget utvecklade en integrerad strategi baserad 

på kriterier som tillämpades på vart och ett följande 

stadier: 

· Rekrytering baserad på de sökandes yrkeskompetens 

och läraktighet (individuell potential) och i mindre 

utsträckning på yrkesutbildning och erfarenheter. 

· Intern befordringsprocedur till positioner med 

högre lön. Denna procedur var baserad på 

yrkesträning och kvalificering inom företaget och 

omfattade alla arbetare utan genusdiskriminering. 

För närvarande fortsätter Tumesa med blandad 

rekrytering och antagning samt med interna befordringsregler 

efter att ha fått bekräftelse på kriteriernas 

hållbarhet genom ovan beskrivna erfarenheter. 

Denna procedur öppnar dörren för kvinnor till 

anställningar där tekniska kunskaper och färdigheter 

är av stor betydelse. 

Javier Macián, chef för Tumesas Organisations- och 

Human Resources-enhet, summerar på följande sätt 

de främsta orsakerna till projektets framgång när 

det gäller att bryta ned de hinder och svårigheter 

som möter kvinnor då de försöker slå sig fram på 

tekniska områden:

En entreprenörs synpunkter 

111 

Strategins huvudfaktorer 

· Företagets Human Resources-enhet, som har en 

dynamisk teknisk personal med positiva (explicita 

eller implicita) åsikter om jämställdhet. 

· En stor utbildningspotential som tillåter rekrytering 

av arbetare som saknar speciell yrkesutbildning 

men har en flexibel inställning och förmåga att 

lära sig nya saker. 

· En uttömmande antagningsprocedur genomförd 

av företaget på basis av de sökandes 

kompetens, inte utbildningsmeriter, samt med 

användning av prestationstester som prövar 

på vilka positioner inom företaget de sökandes 

kompetens bäst utnyttjas. 

· Som en del av antagningsproceduren lättfattlig 

information till de sökande om själva antagningsförfarandet, 

om lediga platser, om företagets 

organisation, verksamhet och arbetsförhållanden 

(besök på fabriken, kontakt med verkstädernas 

arbetsmiljö, etc). 

· Upprättande av goda kontakter med företagets 

enhetschefer, arbetsgruppen, arbetsförmedlingar 

samt samhället i stort. 

· Endast kvinnor rekryteras under det första steget 

av antagningsproceduren: inrättande av en 

speciell, skyddad arbetsgrupp med kvinnlig chef 

i syfte att stärka kvinnornas självförtroende och 

skapa ett gott förhållande till de manliga kollegerna. 

· Ett system för befordran till andra enheter inom 

företaget: utbildning under hela antagningsproceduren 

för att bl.a. lära kvinnorna att övervinna 

svårigheter och visa vilka olika typer av anställning 

företaget har att erbjuda. 

· Uppföljning och utvärdering: möjlighet att få fram 

resurser för att utvärdera resultaten. 

Stödfaktorer 

· Ett system för kunskaps- och mångfaldshantering 

som en del av human resources management: 

främjande av kommunikations- och informationssystem, 

arbetarnas utbildnings- och anställningsmöjligheter, 

lagarbete, etc. 

· En Human Resources-plan som organiserar utbildning 

och befordran inom företaget och tillåter 

matchning av arbetarnas kompetens med olika 

positioner i företaget. 

· Offentlig uppskattning: Pris till det genusintegrerande 

företaget (Femeval, 2003), Pris till det bästa 

företaget i Sagunto (Saguntos stadsfullmäktige, 

2001). 

· Företagets funktionella struktur: varje funktionsnivå 

har fastställts på basis av arbetarnas kompetens 

och det arbete som skall utföras. 

Hinder 

· Lokalfördelning: omklädningsrum och toaletter. 

· Socialförsäkringskrav beträffande arbetsrisker vid 

graviditet: höga kostnader för företaget. 

· Bristande kunskaper i hur risker hanteras och 

arbetsolyckor förhindras ur ett genusperspektiv. 

· Nästan ingen forskning om kvinnors anställningsmöjligheter. 

· Stereotypiska åsikter om hur hårda och sofistikerade 

tekniska jobb är. 

· Utbildning på kvällstid och helger: tack vare kvinnornas 

motivation kan klyftan mellan karriär och 

familjeliv i allmänhet överbryggas.


Exempel på strategier för att öka kvinnors medverkan i 

och utveckling av tekniken i samhället 

Aktuellt område Övergripande strategi Exempel på konkreta åtgärder 

Forskning/ 

utbildning/ 

undervisning 

· Forskningssatsningar (nationella/ 

internationella projekt). 

· Implementering av gällande styrdokument 

(grundskolan, gymnasium) 

· Ge flickor/kvinnor tillfälle till positiva 

tekniska erfarenheter/kunskaper samt 

kvinnliga förebilder i teknik 

· Samarbete skola-näringsliv 

· Kunskapsinventering av relevant 

forskning inom kognition, pedagogik 

och psykologi 

· Spridning av ny och befintlig kunskap 

om läroprocesser i teknik till/via lärarutbildning/fortbildning, 

skolledare 

och tekniska högskolor 

· Utveckling av läromedel 

· Ge flickor möjlighet till tidiga tekniska 

erfarenheter (förskola) 

· Kommunvis inventering av skolans 

teknikundervisning 

· Utbyggd KomTek-verksamhet 

(kommunal teknikskola) 

· Mamma-dotter-kurser i teknik 

· Fixarforum“ för kvinnor 

· Närsamhället som resurs i teknikundervisningen 

– elever (flickorna) 

som resurs i närsamhället


113 

Aktuellt område Övergripande strategi Exempel på konkreta åtgärder 

Arbetsmarknaden 

Yrkesval 

Arbetsmiljö 

· Kartläggning av läro- och utvecklingspotential 

(med avseende på teknisk 

kompetens och kunskap) inom olika 

yrken 

· Inventering av utrustning och 

verktyg anpassade efter individuella 

kroppsmått 

· Stöd till kvinnor på arbetsplatserna 

· Fortbildning av yrkesvägledare, 

studievägledare och arbetsförmedlare 

· Information via webben 

· Nätverk – lokala, nationella, virtuella 

Attityden 

i samhället 

· Bryta traditionella könsmönster inom 

teknikens område 

· Synliggöra kvinnors betydelse 

för teknikutvecklingen igår-idagi 

morgon 

· Samarbete med aktörer inom 

leksaksbranschen 

· Påverkan via institutioner och media 

(biografier, tv-serier, böcker, tidskrifter, 

utställningar, teater, film mm) 

· Initiera nationella (stat, kommun, 

näringsliv, industri) och internationella 

(EU, Nordiska rådet) projekt där 

flickors delaktighet i teknikens värld 

uppmuntras och uppmärksammas

Appendix


Appendix 

Lista över medverkande 

Nederländerna 

DP NL·G14 

Naoberschapsbank 

Sponsorer: 

· Social- och arbetsmarknadsdepartementet. 

· VSB. 

· Emmen Revisited. 

· Holländska ESF-rådet. 

Författare: 

· Danielle van Diemen, research. 

· Else Rose Kuiper, Projektledare, Metodutvecklare, 

Brekend Vaatwerk. 

· Bert Mulder, Partner och Metodutvecklare, 

De InformatieWerkPlaats.

Bilagor 

117 

Spanien 

DPES-051 

“Agrupación para la Igualdad en el Metal“ 

(Partnerskap för jämställdhet inom metallsektorn) 

Sponsorer: 

· FEMEVAL 

· Ayuntamiento de Alaquàs Författare: 

· Tekniska tjänster FEMEVAL 

· Isabel Muñoz 

· Magalí Martinez 

Sverige 

DP SE·31 

Kommunal Teknikskola 

Sponsorer: 

· AMS. 

· NUTEK. 

· Örebro kommun. 

· Svenska ESF-rådet. 

Författare: 

· Harriet Aurell, Metodutvecklare, AMS. 

· Bulle Davidsson, Projektledare, NUTEK. 

· Inga-Britt Skogh, FD, Lärarhögskolan i Stockholm. 

· Inga Lill Stjerndahl, Projektledare, NUTEK. 

Länkar 

Länkar Nederländerna 

Lokal webbsida: Bargeres, Emmen: 

www.naoberschapsbank.nl 

Nationell webbsida: www.webindewijk.nl 

Brekend Vaatwerk: www.brekendvaatwerk.nl 

De InformatieWerkPlaats: 

www.informatiewerkplaats.nl 

Länkar Spanien 

Se vår webbsida och flera intressanta länkar på 

www.femeval.es/equal 

Länkar Sverige 

KomTek Örebro: 

www.komtek.orebro.se 

NUTEK , om kommunala teknikskolor: 

www. nutek.se/sb/d/112/a/180 

AMS: www.teknikan.se 

Cetis - Centrum för tekniken i skolan: 

www.liu.se/org/cetis 

Internationella länkar 

GASAT - Gender and Science and technology: 

www.gasat-canada.org 

Women in Science, Engineering and Technology : 

www.hh.se/witec 

www.femeval.es/equal


Noter 

1 sid 20 

År 1962 publicerade Rachel Carson boken “Silent 

Spring“, som erkändes som ett standardarbete 

av miljörörelsen på 70-talet. Rachel Carson, Silent 

Spring, Houghton Mifflin, Boston, MA, USA. 

2 sid 20 

Wetenschappelijke Raad voor het Regeringsbeleid, 

“Techniek voor Thea,“, 1993, “s Gravenhage, 


3 sid 20 

För en detaljerad redogörelse för antalet flickor som 

väljer tekniska studieämnen se “Meisjes/ vrouwen in 

techniek“, Gertie Joukes, VHTO in opdracht van Axis, 

juni 2002. 

4 sid 20 

Till exempel program som kombinerar programmering, 

visuell formgivning och marknadsföring eller 

hälsovårdsteknik och vårdteori. 

7 sid 21 

Detta gjordes för att minska risken för eventuellt 

missförstånd om vad teknik är och för att undvika 

alltför divergerande svar från de intervjuade om 

deras uppfattningar om teknik. 

8 sid 21 

Samma frågor användes av EQUAL-projektets andra 

partners (Spanien, Sverige) vid samtidigt anordnade 

intervjuer. 

9 sid 22 

Vid denna tid var ett arbete på ett barndaghem ett 

av de lättaste man kunde få. 

10 sid 22 

Tyska är ett obligatoriskt ämne på guld- och 

silversmedsskolan på grund av att större delen av 

litteraturen på området är på tyska. 

11 sid 23 

Under tiden skiljde sig Susanne från sin man men 

arbetar fortfarande i sin svärfars företag. 

5 sid 20 

Exempel på sådana program är: Viking: Kvinnliga 

lärare i högre teknisk undervisning ( 1998 - 2001), 

Comb-I-ning: Att förbättra möjligheten att kombinera 

arbete och vårdnad ( 2000 - 2001) etc. www.vhto.nl 

6 sid 20 

I Nederländerna organiserar Technika 10 kurser för 

10-åriga flickor. 

www.technika10.nl 

12 sid 47 

Skogh (2001). 

13 sid 48 

Skolsystemet i Nederländerna är organiserat på så 

sätt att eleverna väljer studiegrenar som förbereder 

dem för högskolestudier inom vissa områden. 

14 sid 49 

Irene tillbringade sin barndom i Westland, en del av 

Nederländerna där det finns många växthus.

Bilagor 

119 

15 sid 49 

“Life on the Screen“. Sherry Turkle, Life on the Screen, 

Identity in the Age of the Internet. Simon and 

Schuster, 1995. 

16 sid 50 

Ca 40-50 % av alla pojkar i en årskull valde denna 

inriktning. I stort sett inga flickor valde denna inriktning. 

17 sid 50 

Lokala avvikelser förekommer. I vissa skolor fanns 

exempel på klasser där flickorna var i majoritet. 

De program som lyckats bäst när det gäller genusbalansen 

var inriktningarna Design (32 %), Virtuell 

design (17 %) och Teknik, miljö och samhällsbyggande 

(17 %). Det bör i sammanhanget påpekas 

att också antalet pojkar som söker till tekniska utbildningar 

har börjat minska under de senaste åren. 

Enligt Skolverkets statistik minskade antalet förstahandssökanden 

till gymnasieskolans tekniska program 

(läsåret 2002/2003) med 8 % i förhållande till 

året före. Problemet med rekryteringen till den tekniska 

sektorn är med andra ord inte längre könsbundet 

till flickor och kvinnor utan det berör i allt 

högre grad numer befolkningen som helhet. 

18 sid 50 

När det gäller samtalen med kvinnorna inhämtades 

tillstånd från utbildningsansvarig vid de olika utbildningarna 

samt från berörda lärare. När det gäller 

samtalen med flickorna inhämtades tillstånd från 

skolans rektor, berörda lärare samt flickornas föräldrar. 

Samtliga tillfrågade flickor och kvinnor ställde sig 

positiva till att besvara frågorna. Intervjuerna gjordes 

enskilt med var och en av informanterna. Varje intervju 

tog ca 20-25 minuter. 

19 sid 50 

Utformningen av frågorna gjordes inom Equalprojektet. 

Samma frågor har använts i parallella 

studier av övriga samarbetspartners i Equal-projektet 

(Spanien och Nederländerna). 

20 sid 51 

Med undantag för fråga 2 där informanterna 

skulle rita en symbol för teknik i en särskild ruta på 

formuläret. 

21 sid 58 

Som exempel på ett hjälpmedel angav flera kvinnor 

(samtliga deltagare i en kurs för vårdpersonal) en 

patientlyft. 

22 sid 63 

I Läroplan för den obligatoriska skolan (Lpo 94) är 

teknik ett eget skolämne. 

23 sid 76 

Technika 10 är en organisation i Nederländerna 

som anordnar teknik- och datakurser för 10-åriga 

flickor. Man tror att flickor i den åldern ännu inte har 

en stark kvinnliga genusidentifikation och är öppna 

för tekniska kunskaper.

Teknik är en del av det dagliga livet där kunskap och verktyg kan göra det lättare och 

mera intressant att leva. Många män håller på med teknik på olika sätt under sin fritid, 

eftersom de finner det stimulerande och kreativt. Varför skulle inte kvinnor också göra det? 

Och varför skulle inte kvinnor på ett lika naturligt sätt som män välja ett tekniskt yrke eller 

forska och undervisa om teknik? 

Syftet med denna bok är att ur ett genusperspektiv analysera kvinnors erfarenheter och 

kunskaper på teknikens område och att föreslå förändringar. Den bygger på flera års 

erfarenheter inom området kvinnor och teknik. 

Här möter vi nio kvinnor som berättar vad tekniken betyder i deras liv. Boken ger också 

ingående redogörelser för studier av kvinnors och flickors attityder till teknik, genomförda 

av forskare i Holland, Spanien och Sverige. Boken har arbetats fram gemensamt av 

holländska Naoberschapsbank, spanska I.O.Metal och svenska KomTek, tre partnerskap 

inom ramen för EU-initiativet Equal. De beskriver också sina nationella projekt. 

Europeiska Socialfonden 

Europeiska Unionen

Kvinnor som skapar teknik - Tekniska museet

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?