Levande hav, sjöar och vattendrag till glädje och nytta för alla

Levande hav,
sjöar och vattendrag
till glädje och nytta
för alla

5
Björn Risinger
generaldirektör
Insatser för levande hav, sjöar
och vattendrag ger resultat
6
Anders Nilsson
Blekinge Offshore
När fler konkurrerar om plats
i havet krävs planering
8
Fraucke Ecke
forskare SLU
Det handlar om att följa utvecklingen under lång tid
för att upptäcka vad som händer i vattnet
10
Andras förväntningar
och våra första steg
12
Stig Westbergh
fiskevårdare
Vi arbetar med att återställa älven
för ett bättre fiske
14
Lisbeth Johansson
Fiskelyckans fiskbutik
Att se var fisken är fångad kan
bli självklart i framtiden

16
Tomas Billow
Marina Läroverket
Med båttvättar slipper vi
giftiga färger i vattnet
18
Andras förväntningar
och våra första steg
20
Bo Gustafsson
Baltic Nest Institute
Här ser vi vad som måste göras
för att få en bättre havsmiljö
22
Kristin Bertilius
projektledare
Våtmarkerna ger Öland både
en rikare natur och bättre kustvatten
24
Ulf Carlsson
dricksvattenansvarig
Ett bra dricksvatten är en värdefull
resurs som vi måste skydda

Björn Risinger
generaldirektör
Insatser för levande hav, sjöar och
vattendrag ger resultat
I ostkustens skärgårdar finns tecken på att
havsmiljön håller på att återhämta sig. Tack
vare lokala insatser och engagemang har
statusen för flera hotade arter i sötvatten
förbättrats något under de senaste åren.
Genom kloka insatser har torskbeståndet i
Östersjön kunnat återhämta sig. Det är tydligt
att människan kan påverka, inte bara i en
negativ, utan även i en positiv riktning.
Vi på Havs- och vattenmyndigheten (HaV) fick
som ny myndighet 1 juli 2011 regeringens uppdrag
att arbeta för levande hav, sjöar och
vattendrag. Havsmiljön är en av de viktiga
frågor som oroar allmänheten och förväntningarna
på vad vi ska åstadkomma är stora. Och
utmaningarna är ännu större: stoppa övergödningen,
skydda den biologiska mångfalden och
säkra ett hållbart fiske.
Om havet ska återhämta sig krävs insatser
redan på landbacken. Våra sjöar och vattendrag
behöver också omsorg. Kalkningen behöver
fortsätta länge än och vi har stora utmaningar
för att återskapa biologisk mångfald i
våra rinnande vatten. Vi behöver se till att de
bästa av alla reningsverk, våra våtmarker, ska
kunna återta sin viktiga roll. För att skydda
och stärka den biologiska mångfalden krävs
förändringar i de vattendrag som försvårar
fiskens vandringsvägar. Stora insatser
behövs för att vi ska få mer fisk i haven, en
förutsättning för både miljöarbetet och fisket.
För oss gäller det att utifrån välgrundad
kunskap lägga tydliga planer, sätta in riktiga
insatser och följa upp resultaten. Det är just
resultat som krävs för att vi med gott samvete
ska kunna överlämna hav och sötvatten
till framtida generationer.
På följande sidor kan du läsa mer om allt
detta: om vårt uppdrag och andras förväntningar,
om viktiga insatser och tydliga
resultat. Det här handlar inte bara om Havsoch
vattenmyndigheten. Det handlar om alla
oss, vi som måste samarbeta för levande
hav, sjöar och vattendrag.
5

Det är många som vill använda havet. Det
handlar inte bara om bad, sportfiske och
fritidsbåtar. Vindkraft och vågenergi behöver
allt mer plats, vattenbruk med fisk- och
musselodlingar blir vanligare. Yrkesfisket och
sjöfarten har sina krav, och infrastruktur i form
av broar, elkablar och gasledningar ska dras
fram. Samtidigt är havet och kusterna ofta
känsliga och värdefulla naturområden.
Någon måste bestämma hur utrymmet i havet
ska fördelas. Hittills har det saknats en statlig
myndighet som tar ett helhetsansvar för havsfrågorna
och kan väga de olika intressena mot
varandra. Fysisk havsplanering ska fylla den
uppgiften och den ligger nu hos Havs- och
vattenmyndigheten.
Anders Nilsson
Sölvesborg
Blekinge
När fler konkurrerar om plats i havet
krävs planering
Anders Nilsson i Sölvesborg tänker bygga
Nordens största vindkraftpark i havet utanför
Blekinges kust. Planen är att över femhundra
vindaggregat ska generera sju terawattimmar
elektricitet per år. Det är så mycket att det
kommer att fördubbla elproduktionen i södra
Sverige. Totalt ska det stå vindsnurror i Hanöbukten
över en yta lika stor som Stockholms
kommun, är det tänkt.
När ett sådant här jätteprojekt ska sättas
igång är det många intressen som står mot
varandra. Yrkesfiskarna i Blekinge behöver
säga sitt, och de närmast kringboende liksom
sommargästerna har haft både positiva och
negativa synpunkter. Näringslivet i regionen
vill ha tillgång till elektricitet, medan försvarsmakten
vill ha fritt utrymme för sina operationer
med flyg och fartyg. Samtidigt är det
självklart med en ordentlig utredning av vad
som händer med miljön både över och under
havsytan.
– Jag drivs av att sätta folk i arbete. Här kan
vi få arbetstillfällen och investeringar till
Blekinge, samtidigt som vi gör en insats för
klimatet och sänker elpriserna i Sydsverige.
För mig är det här ett sätt att behålla allt det
fina vi har här, fast utan fossila bränslen, säger
Anders Nilsson.
Men ännu står inga vindkraftaggregat i havet,
där Hanö syns genom soldiset. Byggstart
ligger fortfarande några år framåt.
Blekinge Offshore, som projektet heter, är
ett exempel på en utveckling där fler och fler
konkurrerar om utrymmet i havet. Det är en
konkurrens som kommer att kräva övergripande
planering på samma sätt som vi länge
har haft på land. Just nu pågår arbetet med att
stifta de lagar som ska styra den fysiska planeringen
av havet i framtiden. Den planeringen
blir en av Havs- och vattenmyndighetens stora
uppgifter framöver.
6

Miljöövervakning är ett sätt att hålla uppsikt
över vad som händer med vattenmiljön.
Återkommande systematiska undersökningar
visar hur våra sjöar och vattendrag mår. De
svenska mätningarna är i många fall unika i
världen eftersom de har pågått under lång tid.
Havs- och vattenmyndigheten ser till att miljöövervakningen
fortsätter med moderna
metoder.
Övervakningen visar om vi lyckas uppfylla de
nationella och internationella målen för en bra
vattenmiljö. Den är också ett sätt att upptäcka
nya störningar i miljön. Sveriges miljöpolitik
när det gäller vattenfrågor grundas på resultaten
från den här miljöövervakningen.
Frauke Ecke
forskare
Fyrisån
Uppsala
Det handlar om att följa utvecklingen
under lång tid för att upptäcka
vad som händer i vattnet
Frauke Ecke vid Sveriges lantbruksuniversitet
har arbetat med att övervaka sötvattensmiljöer
i Sverige sedan 2006. Hon studerar hur
bäverdammar påverkar vattendragen och om
de till exempel bidrar att det blir mer av det
miljöstörande ämnet metylkvicksilver i vattnet.
Hon har också tittat på vad som händer när
bisam koloniserar sjöar.
– Det viktiga i miljöövervakningen är att
upptäcka förändringar år från år. Det studerar
jag bland annat med hjälp av växtlighetens
artsammansättning, det vill säga vilka arter
som finns och hur mycket det finns av dem.
Det visar hur hela ekosystemet mår, säger
Frauke Ecke.
Vissa växter är tydliga indikationer på tillståndet
i en sjö. För mycket av andmat på ytan
visar på övergödning. Braxengräs, å andra
sidan, tyder på ett näringsfattigt vatten, det
vill säga en bra miljö i de flesta fall.
Resultaten jämförs sedan med de kriterier för
en god miljö som finns. Vid jämförelserna är
det viktigt att veta vad som har hänt under
tidigare år. Frauke Ecke började sitt övervakningsarbete
med att följa upp klassiska studier
av svenska sjöar från 1920 och 30-talen.
När hon inte vadar i Fyrisån eller utvärderar
hur gruvindustrin i Norrbotten påverkar miljön
så använder hon förarlösa flygplan som
sveper över Norrländska våtmarker och
fotograferar vegetationen. Även det är ett
forskningsarbete som Havs- och vattenmyndigheten
är med och finansierar.
– Med en upplösning på ett par centimeter så
går det att se vilka arter som växer därnere
från tvåhundra meters höjd. Det är övervakningsteknik
i framkant.
8

Åsa Odell
grisuppfödare
Södra Åby
Skåne
– På vår gård har vi varit med i lantbrukets miljöprojekt i flera år och
det har hjälpt oss att följa näringsflödena på ett bra sätt. Min uppfattning
är att frivilliga åtgärder som bygger på kunskap är mycket
effektivare och ger ett bättre resultat när det gäller miljöarbete. För
varje lantbrukare känner sin gård bäst, sina fält, sina grödor och sina
vattendrag, och vet vilka åtgärder som är mest effektiva. Får vi trubbig
lagstiftning och regelverk med tjänstemannastyre så tar det död på
engagemanget för då känner man mer att saker kommer uppifrån.
Arne Joelsson
handläggare HaV
god vattenkvalitet
Åtgärdsavelningen
– Vi har kommit en bra bit på väg när det gäller att begränsa kväveutsläppen
från lantbruket. Och det finns gårdar som har kommit långt
på vägen mot ett miljöanpassat jordbruk. Men vi måste också jobba på
bredden och få med de lantbrukare som kanske bäst behöver råd och
planeringshjälp i vattenvårdsarbetet.
Andras förväntningar
och våra första steg
Åtgärder mot fosforutsläpp kräver mer av lokal kunskap. Det handlar
om att välja rätt åtgärder och att kombinera åtgärderna på bästa sätt.
Och då har den enskilde markägaren ofta en känsla för vad som är
lämpligast. Det är självklart viktigt att få med alla intressenter när vi ska
uppnå målet om god vattenstatus. Det betyder att dialog och frivillighet
är en viktig del av det arbetet.
Peter Olsson
yrkesfiskare
Smögen
Bohuslän
– Jag förväntar mig att vi ska kunna påverka det europeiska fisket.
Svenskt fiske är så litet och i de andra europeiska fiskarnas ögon så
är vi gröna extremister. Så jag hoppas att vi tillsammans med myndigheten
ska påverka, så att vi gör någon skillnad. Vi svenska fiskare är
alltid de som driver frågor som större nätmaskor, ökade minimimått
och selektiva redskap. Det är vi ganska ensamma om. Vi jobbar för ett
hållbart fiske framför allt. Det är det inte alla som förstår, och vi måste
ha hjälp med att kunna påverka.
Bengt Kåmark
utredare HaV
internationella enheten
– Idag säger EU:s bestämmelser att all fångad fisk som inte följer
reglerna om kvoter, storlek eller som fiskats på fel område eller fel
säsong med mera, ska kastas tillbaka i havet. Det betyder att stora
mängder fisk idag, ofta död, kastas tillbaka till ingen nytta. Det här är
inte bara ett stort slöseri med resurser, det gör det också svårt att
göra säkra uppskattningar om fiskbeståndens storlek.
Att få ett slut på det här slöseriet har under senare tid fått en alltmer
central roll inom bl a den gemensamma fiskeripolitiken. Havs- och vattenmyndigheten
stödjer ett införande av utkastförbud i den nya gemensamma
fiskeripolitiken och har även lämnat ett starkt stöd till ett norskt
förslag att införa ett utkastförbud regionalt i Skagerrak. Det här är ett
exempel på hur vi arbetar för ett mer hållbart fiske på europeisk nivå.
10

– Vi kommer att ha mycket nytta av att vi får stöd när det gäller
hantering av data. Vi kommer att få stöd i verksamheten och även
med tillsynsfrågorna. Vi kommer också att få hjälp med uppföljning
av åtgärder och det är viktigt för att vi ska kunna jobba för att nå de
miljömål för vatten som kommer att ligga på den nya myndigheten.
En annan sak som myndigheten kommer att kunna göra är att bistå
oss med resurser, alltså anslag i form av pengar. Och en god dialog
är det bästa sättet att se till att de här resurserna används på bästa
sätt.
Märet Engström
enhetschef
Länsstyrelsen Värmland
Karlstad
– När det gäller miljöövervakningen jobbar vi tillsammans med Naturvårdsverket
för att göra tillgången till flera olika typer av miljödata
allt bättre för länsstyrelserna och andra. Under 2012 satsar Havsoch
vattenmyndigheten på att ge tillsynsvägledning inom områdena
vattenverksamhet, enskilda avlopp och vattenskyddsområden, och
tillsynsvägledningen ska framöver fortsätta att utvecklas i dialog med
länsstyrelserna.
Lennart Sorby
chef HaV
vattenförvaltningsenheten
När det gäller pengar så lämnar myndigheten betydande bidrag
till länsstyrelserna för deras arbete med att förbättra vattenmiljön.
Det handlar till exempel om kalkning av sjöar plus insatser för
biologisk mångfald och åtgärder mot övergödning.
– Jag hoppas verkligen att myndigheten tar tag i våtmarkerna. De har
försummats under lång tid. Man har gett dem låg prioritet och det har
gjort att de mål som finns om myllrande våtmarker inte alls är uppnådda.
Jag hoppas att man ser på hela vattnets kretslopp där våtmarkerna finns
som en viktig filtrerare och som också ger andra viktiga ekosystemtjänster
i flödet mellan floderna och haven. De kan rena bort näringsämnen,
lagra kol och står för en rik biologisk mångfald. Dessutom bjuder
de på bra möjligheter till friluftsliv.
Mikael Karlsson
ordförande
Svenska
Naturskyddsföreningen
Stockholm
– Vi har våtmarkerna högt på vår prioriteringslista. Åtskilliga mindre
våtmarker över hela landet har restaurerats eller nyskapats med hjälp
av LOVA-bidrag som fördelas av Havs- och vattenmyndigheten. De nya
våtmarkerna hjälper till både med att höja vattenkvaliteten och ökar den
biologiska mångfalden.
Mats Svensson
utredare HaV
åtgärdsavdelningen
Vi har också börjat planera för att stödja större regionala vattenvårdsprojekt
som öppnar för mer omfattande insatser där nya våtmarker ingår
som ett av flera sätt för att göra landskapet mer levande och skapa bättre
vattenmiljöer. Vi tittar också på Danmarks erfarenheter av att skapa
större våtmarker, och även våtmarker av typer som är nya för Sverige.
11

Fiskevård kräver miljövård. De fiskbestånd
som är attraktiva för sportfiske, främst ädelfisk
som lax och öring, men även arter som aborre,
gädda och gös, trivs bäst i en miljö i balans
med biologisk mångfald. Havs- och vattenmyndigheten
arbetar för att allmänheten ska
kunna fiska på alla de ställen där det är tillåtet.
Genom att betala ut fiskevårdsbidrag stöder
myndigheten flera typer av projekt för ett
bättre sportfiske. Det kan till exempel handla
om att sätta ut fisk, att bilda fiskevårdsområden
eller andra insatser som syftar till att
bevara hotade arter eller ta hand om känsliga
vattenmiljöer.
Stig Westbergh
fiskevårdare
Vindelälven
Vindeln
Vi arbetar med att återställa älven
för ett bättre fiske
– Vi arbetar med flera fiskevårdsprojekt för att
bevara och utveckla fisket i älven. Det är en
väldigt värdefull tillgång som vi har. Och för att
lax och öring ska trivas krävs att hela ekologin i
och kring älven är i balans, säger Stig Westbergh.
Han är projektledare och koordinator
för projektet från Kust till Fjäll, där ett stort
antal parter samarbetar med det gemensamma
målet att få Vindelälvens fiske att
blomstra. Vindelälven rinner upp i fjällkedjan
i södra Lappland och är en av våra fyra stora
outbyggda Norrlandsälvar. Det betyder att den
inte har utsatts för de kraftiga förändringar
som följer när man bygger vattenkraftverk.
Men helt orörd är inte Vindelälven. Genom
sammanflödet med Umeälven nära kusten
ligger Stornorrfors kraftverk som ett hinder för
lax och öring som söker sig uppströms för att
leka. Och dessutom har decenniers timmerflottning
lämnat spår efter sig. För att ge plats
för timret tog man bort alla hinder i älvrännan.
Stenar flyttades, ojämnheter planades ut och
mindre sidoflöden stängdes av. Allt för att den
avverkade skogen skulle fraktas till kustens
sågverk så effektivt som möjligt.
Idag ser Stig Westbergh och hans kolleger
till att skapa vandringsvägar för fisken upp i
älven, och de arbetar för att återställa älven i
sitt ursprungliga skick efter den flottning som
upphörde först på 1970-talet. Det betyder
att man lägger tillbaka sten som lyfts ut från
vattnet och öppnar stängda vattenvägar igen,
för att älven så mycket som möjligt ska få
tillbaka den livsmiljö som gör att laxfiskarna
trivs och kan föröka sig.
– Vi försöker öka variationen och göra hela
miljön mer komplex. Det skapar nya lek- och
uppväxtmiljöer för fisken och är bra för många
olika arter.
Ett annat projekt i Vindelälven syftar till att
främja Ammarnäsöringen. Det är en unik stam
av storväxt öring som håller till längre uppströms
mot fjällen. Med hjälp av vetenskapliga
metoder följer man öringarnas liv. Kunskapen
ger en grund för bättre förvaltning av fiskbestånden
så att de ska kunna utvecklas till en
viktig resurs för sportfisket i Vindelälven.
12

Havets fisk är en gemensam tillgång som vi
behöver bevara för framtiden. Att se till att
fiskbestånden inte utarmas, samtidigt som vi
ska kunna ha ett yrkesfiske, det är en av Havsoch
vattenmyndighetens stora uppgifter.
Fiskerikontrollenheten följer upp fångsterna,
ser till att kvoter hålls och att fisket använder
tillåtna metoder. Syftet med fiskerikontrollen
är att minska olagligt fiske och förhindra att
olagligt fångad fisk når svenska konsumenter.
Den som köper fisk eller skaldjur ska veta
att varorna kommer från tillåtna platser och
har tagits upp på ett hållbart sätt. En del av
kontrollarbetet handlar om att spåra fisken,
från det att den tas upp ur havet, ända tills
den hamnar i fiskhandlarens disk.
Lisbeth Johansson
Fiskelyckans
fiskbutik
Göteborg
Att se var fisken är fångad kan bli
självklart i framtiden
Havskräftor, älskade av västkustbor, sägs vara
Europas kommersiellt viktigaste skaldjur.
Lisbeth Johansson, som säljer fisk i västra
Göteborg har dagens utbud av okokta kräftor
i en låda som ska göra det möjligt för den
som vill köpa havskräftor i butiken att enkelt ta
reda på varifrån kräftorna kommer. Lådorna är
märkta med ett chip som följer fångsten längs
hela dess väg, från fartyg till handlare. Informationen
på chippet kan sedan omvandlas till
en streckkod som är avläsbar med en modern
mobiltelefon.
Än så länge är det här en försöksverksamhet i
ett projekt som drivs av Havs- och vattenmyndigheten.
Det har redan testats tillsammans
med torskfiskare i Östersjön och nu alltså även
med några av kräftfiskarna på västkusten.
I en nära framtid ska den som köper fisk
snabbt kunna se var fångsten kommer ifrån,
och till och med vem som dragit upp den.
Allt i en telefon som har internetuppkoppling.
Fiskelyckan är en av många butiker som visat
intresse för de nya metoderna.
– Vi vill ha ett miljötänk i allt vi gör, säger
Alexander Edén, delägare i Fiskelyckan. Det
här är något som gynnar oss som handlare,
och som vi tror blir självklart för konsumenterna
i framtiden.
Havs- och vattenmyndighetens projekt är ett
led i de europeiska strävandena att göra spårbarhet
obligatorisk inom några år. Först för
torsk, ål och kummel och så småningom för
all fisk och skaldjur som odlats eller fångats i
havet.
14

Sverige har över 200 mil havskust och några
av Europas största sjöar. Det gör att vi också
har ett rikt och levande båtliv med mer än
900 000 fritidsbåtar. Havs- och vattenmyndigheten
vill göra det möjligt att njuta av
livet till sjöss utan att det ska behöva skada
naturen. Med bidrag från Havs- och vattenmiljöanslaget
hjälper myndigheten till att
inrätta sugtömningsstationer för båttoaletter.
På samma sätt stöder vi båtbottentvättar i
fritidsbåtshamnarna för att minska användningen
av giftiga bottenfärger. För att effektiva
båtbottentvättar ska finnas i så många hamnar
som möjligt skapar HaV också rikstäckande
regler och riktlinjer för hur en bra tvättanläggning
ska fungera.
Thomas Billow
lärare Marina
Läroverket
Stocksundet
Danderyd
Med båttvättar slipper vi giftiga
färger i vattnet
– Det bästa vore om båtägarna tvättade sina
båtar tre gånger per säsong. Även om det
kostar lite varje gång blir det både billigare
och enklare än att måla med dyr bottenfärg.
Det säger Thomas Billow, lärare vid Marina
läroverket i Stocksund, en gymnasieskola med
ett naturbruksprogram med marin inriktning.
Eleverna får förutom en hel del marinbiologi
också bland annat lära sig att sköta en borsttvätt
för båtskrov.
I början av sommaren fäster havstulpaner,
alger och musslor under båtarna, och sedan
växer de sig allt större. Snart blir de till ett
hinder. Båten går trögare i vattnet och det går
åt mer bränsle. När de envisa djuren börjat
bilda sitt kalkskal är det svårt att bli av med
dem, de sitter med ett av de starkaste lim som
finns i naturen. Därför gäller det att tvätta bort
dem i ett tidigt skede.
Det gamla sättet att slippa påväxten är att göra
båtens skrov giftigt och ogästvänligt med hjälp
av färger som innehåller diverse tungmetaller
eller andra hälsofarliga ämnen. Det är en
metod som inte håller i längden. De giftiga
ämnena sprider sig i vattnet och skadar djur
och växter. Det finns idag godkända båtbottenfärger
som är mindre giftiga än de traditionella.
Men de flesta innehåller olika typer
av bekämpningsmedel som vattenmiljön mår
bäst av att slippa.
Allt fler småbåtshamnar skaffar sig nu istället
tvättanläggningar för att skrubba bort djuren
från båtarnas skrov innan de växer till sig, och
många tvättar startas med hjälp av bidrag som
fördelas av Havs- och vattenmyndigheten. I en
borsttvätt av den typ som finns i Stocksund
kör man helt enkelt in båten i en flytande
bassäng och låter de roterande borstarna
göra jobbet.
Under 2012 arbetar Havs- och vattenmyndigheten
med att se hur olika tvättmetoder
påverkar miljön, och hur tvättanläggningarna
bäst ska utformas.
16

Louise Siljebro
sportfiskare
Gagnef
Dalarna
– Jag har tänkt lite på restaureringen av fisketrappor och utsättningen
av smolt, små fiskyngel. Man borde kunna fixa något som är lite avledande
från turbinerna i kraftverken, så att inte smolten går in där. För
det är bättre att satsa så att någonting blir riktigt gjort så att fisken kan
vandra fritt uppför älvarna. Istället för att sätta ut smolt, som dör i
turbinerna, eller blir uppätna av en gädda eller lake som står nedanför
och väntar när de kommer ut omtumlade.
Jag tror det blir bra att det finns en myndighet som tar hand om fiskefrågorna,
så det finns någonting att luta sig mot, någon att diskutera
med och någon som kan sätta upp regler.
Niklas Egriell
utredare HaV
biologisk mångfald
och fiske
– Vi arbetar just nu med ett regeringsuppdrag som går ut på att skapa
en dialog mellan kraftbolagen och representanter för sportfisket och
olika miljöorganisationer med flera. Bakgrunden är att Sverige har som
mål att hälften av energiproduktionen ska vara förnyelsebar år 2020.
Samtidigt ska vi skydda vattendrag, biologisk mångfald och hotade
arter.
Meningen med den här dialogen är att skapa lösningar som kan tillfredsställa
både naturvården och sportfisket, samtidigt med behovet av
förnyelsebar energi från vattenkraft.
Andras förväntningar
och våra första steg
Willem Goedkoop
Sveriges lantbruksuniversitet
– Vi jobbar med det nationella miljöövervakningsprogrammet i svenska
sjöar och vattendrag. Det är program som har pågått sedan 60-talet.
Jag hoppas det ska fortsätta, med en bra kontakt med den nya Havsoch
vattenmyndigheten. Jag förväntar mig att den ska ha behov av
våra kompetenser. Nu lyfter man bort vattenfrågorna från markfrågorna
och då behöver man vara observant på att man inte kopplar bort de
markprocesser som påverkar vattenkvaliteten.
Ulrika Stensdotter Blomberg
enhetschef HaV
miljöövervakning och
datainsamling
– Övervakningen av vattenmiljön är en självklar del av vår uppgift. HaV
lägger årligen 80 miljoner kronor på miljöövervakning i två program
som är samordnade med Naturvårdsverket – som har ansvar för
markfrågorna. Vi står också för största delen av finansieringen av den
forskning och övervakning som bedrivs inom SLU Akva. De sysslar
med övervakning av och forskning på fisk och fiske. Dessutom bekostar
vi ett program för uppföljning av vad som händer i de försurade sjöar
som kalkats. Alla de här programmen för miljöövervakning och forskning
ger oss de data som ligger till grund för myndighetens beslut.
18

– Torne älv är en av de största outbyggda älvarna i Europa. Och vi
vill ta hand om den på ett bra sätt och hålla den i fint skick. För det
behöver vi samarbete med alla, både i Finland och i Sverige.
Den vilda laxen som lever och leker i älven måste vi kunna ta hand om.
Den är ett slags arv för både Finland och Sverige. Mängden av lax som
kommer för att leka här i Torneälven, är inte så väldigt stor så vi borde
kunna ta hand om den så att den inte minskar ytterligare.
Eira Luokkanen
sekreterare i
Finsk-svenska
gränsälvskommissionen
– Redan under vårt första år beslutade vi om ett stopp för fiske av lax
på öppet hav i Östersjön. Syftet med det är just att skydda de känsliga
stammar av vild lax som finns bland annat i Norrland.
Ute i Östersjön blandas lax från vilda och odlade laxbestånd innan de
efter några års uppväxt simmar tillbaka till sin hemälv. Vid fiske i öppet
hav går det inte att skilja vild lax från älvar med hotade vilda laxbestånd
från dem som kommer från odlade laxbestånd eller starkare bestånd av
vild lax. Det blir däremot möjligt med det här beslutet. Det gör att det
nu blir lättare att skydda laxen i Torne älv.
Martin Rydgren
utredare HaV
biologisk mångfald
och fiske
– Samarbetet med myndigheten bygger på att det finns en kompetens
som gör att den kan förstå vår verklighet. Det betyder att vi tycker att
det behövs ingenjörer på plats, personer som kan förstå processer och
tekniska lösningar.
Vi hoppas att de ska driva på så att vi får våra spelregler klara för oss.
Det känns väldigt viktigt att veta vilka ramar man som man har att
jobba efter. Jag ser förhoppningsfullt på det här, att de ska kunna driva
på så att vi får en tydligare bild av vilka regler som gäller för oss inom
industrin när det gäller utsläpp till vattnet.
Katarina Kylefors
miljöingenjör
SSAB Luleå
Norrbotten
– Det är många olika myndigheter som ansvarar för att skapa regler
och förordningar för industrins utsläpp till naturen. Förutom HaV är det
bland annat Naturvårdsverket och länsstyrelserna. Det som ofta avgör
vilken myndighet som ska ansvara för frågan är var källan finns. En
förorening som hamnar i vattnet kanske från början är ett utsläpp från
en skorsten till luften. HaV ansvarar för vissa utsläppskällor, till exempel
från sjöfarten och från små avlopp. Men en stor del av ansvaret när
det gäller farliga ämnen ligger kvar hos Naturvårdsverket.
Ann-Sofie Wernersson
utredare HaV
god vattenkvalitet
Just nu arbetar vi med att dra upp tydliga gränser för vem som beslutar
om vad och var gränserna mellan de olika myndigheterna ska dras.
Det är en förutsättning för att miljöskyddet ska fungera och för att
industrin ska kunna få tydliga besked och ramar.
19

Havs- och vattenmyndigheten är en stor
beställare av forskning. Forskningen ger kunskaper
som är nödvändiga för att kunna arbeta
för en bättre vattenmiljö. En av myndighetens
uppgifter är att samarbeta med de övriga
länderna inom Helsingforskommissionen för
att göra Östersjön friskare. En annan är att
se till att EU:s stora havsmiljödirektiv blir
verklighet. Bägge de här uppgifterna kräver
detaljerade kunskaper om vad som händer i
haven och hur vi kan påverka utvecklingen.
Bo Gustafsson
Baltic Nest
Institute
Stockholm
Här ser vi vad som måste göras
för att få en bättre havsmiljö
Bo Gustafsson ser Östersjöns framtid på sin
dataskärm. Han är föreståndare för forskningsinstitutet
Baltic Nest vid Stockholms
universitet där man skapat en digital modell av
havet, en modell som används för att se vad
som händer med Östersjön i olika scenarier.
– Frågan är hur mycket vi måste minska våra
utsläpp för att få den havsmiljö vi vill ha, säger
Bo Gustafsson. Här kan vi få en bild av vilka
effekter det blir i Östersjön av olika alternativa
beslut. De värdena kan sedan bli utgångspunkter
för att bestämma hur vi vill att Östersjön
ska se ut i framtiden. Hur mycket torsk vill vi
att det ska finnas i havet, eller hur mycket kan
vi minska algblomningarna längs Östkusten
Och vilka insatser krävs i så fall för att nå de
mål vi sätter upp
En stor del av Baltic Nests arbete sker på
uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten.
Resultaten ligger till grund för att bestämma
vad som är en bra havsmiljö och hur de konkreta
målen för miljöarbetet ska se ut.
Var ska vi lägga ribban för våra ansträngningar
för att uppnå det som kallas god
miljöstatus Det är en central del av myndighetens
arbete med EU:s havsmiljödirektiv.
Syftet med havsmiljödirektivet är att skydda
de marina miljöerna i hela Europa och återställa
de förorenade områdena där det
är möjligt.
Baltic Nests uppdrag består också i att ta
fram underlag som kan användas i förhandlingarna
mellan länderna om minskade utsläpp
i det internationella samarbetet kring miljön i
Östersjön.
– Jag tror att det viktigaste man kan göra är
att fortsätta att bygga reningsverk för att få
ner den negativa påverkan på havsmiljön,
säger Bo Gustafsson. Vi har fortfarande en
bra bit kvar, det är till exempel stora problem
med syrebrist längs bottnarna ute i den öppna
Östersjön.
20

Våtmarker myllrar av liv. Samtidigt bidrar de
till att minska övergödningen av sjöar och hav
genom att fånga upp näringsämnen som rinner
ut i åar, bäckar och diken. De fungerar som
naturens egna reningsverk. Under de senaste
hundra åren har mängder av våtmarker försvunnit
genom utdikningar och sjösänkningar.
Med hjälp av bidrag till lokala vattenvårdsprojekt,
LOVA-bidrag, kan en del av dem
återställas och andra nyskapas. Havs- och
vattenmyndigheten fördelar 95 miljoner
kronor till lokala vattenvårdsprojekt under
2012. En stor del av de pengarna går till att
skapa våtmarker.
Kristin Bertilius
projektledare
Rosenborgs
våtmark
Borgholm
Våtmarkerna ger Öland både
en rikare natur och bättre kustvatten
– Vi ser redan tydligt att det är mindre mängd
av näringsämnen som rinner ut härifrån, säger
Kristin Bertilius, miljöprojektledare i Borgholms
kommun.
Hon tar vattenprover i den nyanlagda våtmarken
vid Rosenborg på Öland. Först vid inloppet
och sedan där vattnet porlar ut. Skillnaden
avslöjar hur mycket av näringen i vattnet som
fångas upp i de nya dammarna. Tidigare fanns
här ett rakt djupt dike längs kanten av en åker,
och på andra sidan diket en tät snårskog. Nu
har det gamla landskapet förvandlats till en
rad av vattenspeglar i en mer varierad terräng.
Blåsipporna har just slagit ut, och den här
tidiga vårdagen syns både citronfjäril och
nässelfjäril. Tranorna hörs ropa på avstånd.
Rosenborg är ett av flera våtmarksprojekt som
Borgholms kommun genomfört med hjälp av
LOVA-bidrag. Resultatet gör att ägaren till
marken får ett rikare landskap, med nya
fågelarter och groddjur inpå knuten. Men
våtmarkerna gör mer än så.
Öland har långa sträckor av kustnära vatten
med många grunda vikar. Där märks problemen
med övergödningen tydligt. För mycket
näring från lantbruket och andra källor orsakar
syrebrist och onormalt mycket alger i havet.
Det skadar både fiske och friluftsliv, och hotar
på längre sikt hela Östersjön. Därför har
Borgholms kommun satt som mål att minska
utsläppen av näringsämnen till kusten med
25 procent. Återskapade våtmarker är en
viktig del i den strategin, och det har gjort
kommunen till en av landets största utnyttjare
av LOVA-bidrag.
– Vi har inga stora enskilda utsläpp, och
därför blir våtmarkerna så viktiga för att rena
alla mindre vattendrag som rinner mot kusten,
säger Kristin Bertilius.
22

Bra dricksvatten är en livsnödvändighet och
en förutsättning för att samhället ska fungera.
Havs- och vattenmyndigheten har fått i
uppdrag att utse vilka anläggningar för
dricksvatten i Sverige som ska klassas som
riksintressen för dricksvattenförsörjningen.
Det betyder att de anläggningarna betraktas
som särskilt viktiga, och att det tas särskild
hänsyn till dem vid all planering i framtiden,
när det gäller ingrepp som byggen av vägar,
kraftverk, industrier eller andra stora förändringar.
Beslut om vilka dricksvattentäkter som
ska utses till riksintressen fattas av Havs- och
vattenmyndigheten under 2013.
Ulf Carlsson
dricksvattenansvarig
Lygnern
Kungsbacka
Ett bra dricksvatten är en värdefull
resurs som vi måste skydda
– Vi har jobbat i flera år på att få ett starkare
skydd för vårt dricksvatten. Vattentäkten är en
värdefull resurs med ett ekonomiskt värde på
flera hundra miljoner kronor för kommunen.
Det säger Ulf Carlsson, driftsansvarig för
dricksvattnet i Kungsbacka kommun i norra
Halland.
Vattenverket i Fjärås ligger på Bräckan, den
mäktiga grusås som inlandsisen en gång
skyfflade upp på den halländska slätten. Från
anläggningen på åsen ser man på östsidan ut
över sjön Lygnern och i väster anar man havet.
Vattnet från Lygnern blandas med grundvatten
och filtreras långsamt genom åsen, en process
som tar 30–60 dagar i anspråk.
Resultatet är ett av Sveriges bästa dricksvatten,
vatten som konsumeras av 64 000
invånare i Kungsbacka. Runt sjön Lygnern
ligger bostäder, lantbruk och trafikerade vägar.
Kungsbacka kommun har fått godkänt av
länsstyrelsen i Halland för sina planer att
utöka skyddsområdet runt vattentäkten.
Anledningen är att man vill minimera risken
för föroreningar genom utsläpp och olyckor.
Det innebär inte att området är förbjudet att
vistas i. Men all verksamhet som utgör en
risk för vattenkvaliteten är reglerad genom
skyddsföreskrifter.
Fjärås Bräcka vattentäkt är den enda i
Halland som uppfyller kriterierna för att kunna
klassas som riksintresse enligt länsstyrelsens
bedömning. Om det blir ett riksintresse
betyder det att man måste ta stor hänsyn till
anläggningen och möjligheten att utnyttja
den i alla framtida förändringar av åsen eller
området runt omkring.
– Vi ser gärna att Fjärås Bräcka blir ett riksintresse,
säger Ulf Carlsson på Kungsbacka
kommun. Vi vet vad vi har, men vi måste också
tänka på vad vi lämnar över till de generationer
som kommer efter oss.
24

Vid Form
Fotografi: Maja Kristin Nylander
Text: Tomas Lindblad
Tryckeri: Litorapid Media AB, 2012
Papper: Galerie Art 250 g (omslag), 170 g (inlaga)
27

Havs- och vattenmyndigheten
Box 11930
404 39 Göteborg
010-698 60 00
www.havochvatten.se
Levande hav, sjöar och
vattendrag till glädje
och nytta för alla
Vi tar ansvar för att hav och sötvatten
nyttjas men inte överutnyttjas. Vi utgår
från ekosystemens och människans behov
nu och i framtiden. Detta gör vi genom att
samla kunskap, planera och fatta beslut om
insatser för en bättre miljö. För att nå
framgång samverkar och förankrar vi
vårt arbete med alla berörda, nationellt
såväl som internationellt.