En bilaga om forskning 2006 - VÃ¤lkommen till Reumatikertidningens ...

Reumatologisk forskning 2006 

U p p s a l a 

L i n k ö p i n g 

U m e å 

G ö t e b o g 

M a l m ö 

L u n d 

Stockholm

Sittande från vänster: 

Anders Örn, professor i mikrobiologi. 

Tomas Olsson, professor 

i Neurologi. Ordförande Ingiäld 

Hafström, professor i reumatologi. 

Ellen Vinge, docent i farmakologi. 

Stående från vänster: 

Jan Bagge, sekreterare. Anne 

Elisabeth Ljunggren, professor 

i sjukgymnastik. Gunnar Husby, 

professor i reumatologi. Hjördis 

Björvell, professor emeritus i omvårdnadsforskning. 

Thomas Skogh, 

professor i reumatologi. 

Här är de som bestämmer 

Vetenskapliga nämnden består av forskare inom reumatologin 

och närliggande forskningsområden med professor Ingiäld 

Hafström som ordförande. Nämnden granskar ansökningar och 

lämnar förslag till Reumatikerfondens styrelse på hur fondmedlen 

ska fördelas. Nämnden granskar också forskningsredovisningarna. 

Totalt uppgick ansökningarna år 2006 på över 58 miljoner 

kronor. Reumatikerfonden kunde dela ut 8 miljoner kronor, 

vilket var 1 miljon mer än föregående år. 

Reumatikern i fokus 

Det är många aspekter som nämnden ska ta hänsyn till när de 

beslutar om vilka projekt som ska få ekonomiskt bidrag från 

Reumatikerförbundet. Till de rent vetenskapliga grunderna 

lägger de synpunkter på i vilken mån forskningsresultaten kan 

förväntas besvara frågor i den kliniska vardagen. Den patientnära 

forskningen prioriteras 

Så här bedöms forskningsprojekten 

• Betydelse för reumatiker 

• Betydelse ur reumatologisk synvinkel, med särskild hänsyn 

till klinisk reumatologi 

• Vetenskaplig kvalitet avseende frågeställning, arbetsplan och 

metoder 

• Forskarens/handledarens kompetens 

• Vetenskaplig rapportering för projekt som fått stöd tidigare 

(många projekt pågår i flera år) 

• Det sökta projektets behov av forskningsanslag från Reumatikerförbundet 

(många söker och får anslag från andra håll). 

Det går inte att se nivån på beviljade anslag som gradering 

av projektens kvalitet eller angelägenhetsgrad. 

R e c e n s i o n 

Reumatism 

Författare professor Johan Frostegård 

Utges på Karolinska Institutet University Press 

Ingår i en serie om de stora folksjukdomarna. 

Med ett lättförståeligt språk ges en ingående bild av vad som 

gömmer sig bakom begreppet reumatism och dess konsekvenser. 

Författaren har vävt in både etik, han är en ivrig debattör, 

och samhällsperspektiv. Att han har en gedigen kunskap i 

ämnet betyder inte att han glömt empatin för de personer som 

lider av reumatism, han berör känslor och hur de påverkar 

människor med ödmjukhet. 

Uppdelningen av kapitlen är överskådligt och det är lätt att 

finna allmänna kapitel som spänner över diagnosernas gränser. 

I så gott som varje kapitel sätts ämnet in i sitt historiska 

skeende. Det ger en god förståelse av de olika sjukdomarna och 

den utveckling som skett inom reumatologin. De vanligaste 

diagnoserna behandlas och några av de mer sällsynta. 

Samtidigt genomsyras boken av tilltro till vetenskapen och 

därmed det hopp som var reumatiker när. Kunskapsfragment 

som tillsammans i framtiden kommer att bilda en väv till bot. 

Speciell kapitlet om inflammation, immunologi och autoimmunitet 

belyser svårbegripliga processer så att lekmannen 

kan förstå och känna att han förstår. Faktarutorna är mycket 

informativa, men kunde ha märkts ut i innehållsförteckningen 

så att de hade varit lättare att finna. 

I läkemedelsavsnittet tas kost och komplementära behandlingar 

upp. Dessa två områden intresserar de flesta reumatiker 

och kunde givits större utrymme. 

En väl värd bok att sätta i händerna på personer med reumatiska 

sjukdomar likaväl som anhöriga, närstående och varför 

inte arbetsgivare och politiker. 

Yvonne Enman 

Reumatikerforskning i Sverige 2006

I n n e h å l l 

Här är de som bestämmer 2 

Innehåll och ledare 3 

Akademiska sjukhuset i Uppsala 4 

Risker vid Wegeners sjukdom 5 

Psoriasis och psoriasisartrit – två olika sjukdomar 6 

Kvinna med cancer och SLE blev frisk. 

Det gjorde forskarna nyfikna 8 

Susanne – en unik patienthistoria 10 

SLE och Sjögrens liknar varann 11 

Personer med Sjögrens mår sämre 13 

Från ax till Limpa 14 

Liten grupp med stor lymfomrisk 17 

Kostens betydelse för sjukdomen 18 

Rehabilitering på Akademiska sjukhuset 20 

Fungerar intensiv rehabilitering 21 

Linköpings universitetssjukhus 23 

2006 års Nanna Svartz-pristagare 24 

Vad kostar sjukdomen 26 

Interleukin 1 – en kusin till TNF 27 

Reumatologiska kliniken på Norrlands Universitetssjukhuset 28 

RA syns i prover innan du blir sjuk 29 

Forskning om hjärt-kärlsjukdomar och livskvalitet 31 

Reumafaktor byts mot citrullinantikroppar 32 

Varför får man Psoriasisartrit 33 

Reumatologiska kliniken på Sahlgrenska universitetssjukhuset 34 

Könshormon påverkar immunförsvaret 36 

Experimentell forskning bygger på patientnära frågor 38 

Universitetssjukhuset Malmö Allmänna Sjukhus 40 

Kronisk ledgångsreumatism och sexualitet 42 

Trötthet vid Sjögrens syndrom går att påverka 43 

Sjögrens syndrom så mycket mer än ögon- och muntorrhet 44 

Tio års perspektiv på RA 46 

Universitetssjukhuset i Lund, USiL 47 

Effektiv behandling mot artros saknas ännu 48 

Studier om centrala nervsystemet 

samt genetiska aspekter på SLE 50 

Sjukvård och forskning går hand i hand 51 

Många organ kan vara inblandade vid sklerodermi 53 

Karolinska Universitetssjukhuset Solna och Huddinge 54 

Trötthet är underbehandlat 55 

Välnärd eller undernärd 56 

Mot bättre prevention och behandling av SLE 57 

Varje patient är unik 59 

Hit gick Reumatikerfondens anslag till forskning 2006 60 

l e d a r e 

Forskning är ett lagarbete 

I årets Forskningsbilaga presenterar vi de största reumatologklinikerna i Sverige. Varje 

klinik ger ett smakprov på sin forskning och den vardagliga verksamheten presenteras 

med en liten översikt, delvis i siffror. 

Uppsala har ägnats många sidor och får utgöra exempel på hur mångfassetterad 

forskningsverksamheten är. Samtidigt visar Uppsaladelen att det krävs många forskare 

som bidrar med sin lilla del. De delarna fogas samman genom den gemensamma 

nämnaren forskningsledaren, vars roll också är att entusiasmera och leda sin grupp. 

Forskningsklimatet, glädjen och diskussionsviljan är ett måste. 

Frågan ställs emellanåt om var uppslagen till studierna kommer från. Vi har i en del 

artiklar berättat att forskningen kommer ur ett problem upplevt i den vardagliga 

patientkontakten. Sanningen är att i var forskningsstudie finns det ett patientupplevt 

problem som grund, det är bara enklare eller svårare att se på vilket sätt anknytningen 

finns. Även om sökandet efter en liten molekyls funktion kan te sig avlägset från vardagens 

svårigheter så spelar den roll för det dagliga livet med en reumatisk sjukdom. 

Hjälp forskarna att lösa reumatismens gåta genom ett bidrag till Reumatikerförbundets 

forskningsfond. 90 03 19-5 eller bg 900-3195. 

Yvonne Enman, redaktör 


U P P S A L A 

I sjukhusets kulvert kan man se denna 

antikvitet. 

Lina Wallgren uppskattar de trivsamma 

färgerna på mottagningen. 

Reumatologerna Sigurdir Valtisdottir, Ann Knight, Gunnel 

Nordmark, Eva Baecklund, Maria Lidén,och Karin Franck-Larsson 

åkte tjejvasan vintern 2006 

Akademiska sjukhuset i Uppsala 

Sedan den 1 januari 2006 är reumatologin på Akademiska 

sjukhuset i Uppsala ett eget verksamhetsområde. Ann Knight 

är tillförordnad verksamhetschef och det är hon som sedan 

tre år leder verksamheten samtidigt som hon är ansvarig för 

mottagningen. Varje år görs 5 000 läkarbesök där av både nyoch 

återbesökskaraktär och till det kommer ytterligare 5 000 

provtagningstillfällen. 

– Det finns en vits med att all provtagning sker hos oss 

i stället för på en provtagningscentral. Våra sköterskor kan 

klara av många problem redan vid detta tillfälle i stället för att 

patienten ska behöva boka telefon- eller besökstid. Vi blir mer 

effektiva och patienten känner en trygghet och ett ökat omhändertagande, 

säger Ann Knight. 

I reumatologiverksamheten ingår naturligtvis kurator, 

arbetsterapeuter och sjukgymnaster, men i Uppsala tillhör de 

neurocentrum och inte reumatologen, som istället köper tjänsterna 

därifrån. 

– Vi har ett nära samarbete med ”våra” paramedicinare och 

kompetensen kring reumatologi och rehabilitering/träning av 

reumatiker är hög hos dessa personalgrupper. 

Lördagsöppet 

Rent fysiskt har reumatologen nyligen bytt lokaler. Numera är 

avdelning, dagsjukvård och mottagning samlad på ett våningsplan. 

– Den senaste tiden har varit föränderlig. Vi har delat upp 

ansvaret för olika områden på olika medicinskt ledningsansvariga 

läkare för att bättre kunna utveckla verksamheten. Vi har 

verkligen funderat över vad vi gör, varför och om verksamheten 

sköts på bästa sätt både för patienter och personal. 

För att komma tillrätta med eftersläpningar av tider för 

läkarbesök har personalen vid ett antal tillfällen haft mottagningstider 

på lördagar. Och detta redan före vårdgarantins 

införande. 

– Nu är vi ikapp i väntelistan för nybesök. Just nu pågår ytterligare 

ett projekt med målet att även återbesöken ska infalla 

på planerad tid. Även om ingen kanske hurrar över att få jobba 

under helgen så har det varit ganska bra ändå. Stämningen har 

varit mer avslappnad, inga telefoner eller sökare har stört och 

många patienter har kunnat ta med sig anhöriga. 

Vem vet, kanske skulle det vara bra med permanenta lördagsmottagningar 

så att fler får tillfälle att ta med sina familjer 

till en lugn och ostörd doktor 

Bedömningsinstans 

Förutom den vanliga verksamheten på reumatologen sker en 

del arbetsinsatser utanför avdelningen. Även om den internmedicinska 

jouren nu bara är 25 % av tidigare åtagande, så ingår 

den ändå i jobbet. 

– En mycket viktig och uppskattad verksamhet som tenderar 

att öka är att vi åker ut i vår region som konsulter. Vi har 

också ”reumatologkonsult” på ett antal vårdcentraler i länet för 

att hjälpa primärvårdens läkare med diagnos, behandlingsråd 

och ibland ”second opinion” inte minst inom området fibromyalgi/smärta, 

och därmed förkorta patientens väntetid och 

minska remissflödet till reumatologmottagningen. 

Reumatologen i Uppsala 

Slutenvård: 

Dagvård: 

Upptagningsområde: 

Närområde: 

Text: Yvonne Enman och Lina Wallgren 

12 platser, 4 dubbelrum och 4 enkelrum 

11 platser 

2 miljoner invånare 

300 000 invånare 

5 sängar på dagvårdsavdelningen för infusionsbehandling med 

Remicade, Mabthera, Ilomedin etc. 

5 000 nyoch återbesök/år 

Ett plus för tre fina dagrum och en stor matsal med en 

vidunderlig utsikt över Uppsala. 


Risker vid 

Wegeners sjukdom 

Ännu är mycket okänt om den reumatiska vaskuliten Wegeners granulomatos. 

Det är inte så många år sedan som läkarna stod maktlösa 

inför mycket sjuka patienter. Idag finns kunskap om hur sjukdomen 

ska behandlas, men frågor om varför någon får sjukdomen och hur 

vanlig den egentligen är står delvis obesvarade. 

Ann Knight är verksamhetschef, överläkare och doktorand. 

– I Sverige finns fantastiskt goda förutsättningar för att genomföra 

studier med olika register som bas. Och ärftlighet är 

väldigt intressant i jakten på att förstå varför människor får 

olika sjukdomar, säger Ann Knight. 

Ann är verksamhetschef för Akademiska sjukhusets 

reumatologverksamhet i Uppsala, ansvarig för reumatologmottagningen 

och doktorand. Hon har passerat sin halvtidskontroll 

och arbetar med den sista studien innan hon ska disputera. 

– Med hjälp av olika register undersöker jag i det sista arbetet 

ärftligheten hos förstagradssläktingar, det vill säga föräldrar 

eller barn, till personer med Wegeners sjukdom. 

Cancerrisk 

I sina tidigare studier har Ann Knight sett att det finns förhöjda 

risker för personer med Wegeners sjukdom att få olika 

former av cancer. Hon har sökt i slutenvårdsregistret bland ca 

1 600 Wegenerpatienter under närmare 30 år, från 1968 och 

framåt. 

– Totalt har de två gånger förhöjd risk att få någon cancerform 

under sitt liv jämfört med normalbefolkningen. Risken 

för cancer i urinblåsan är fem gånger förhöjd och i blodbildande 

organ sju gånger högre. 

Boven i dramat 

Den behandling som erbjuds, och som visat sig fungera så att 

personer med svår Wegenersjukdom till skillnad mot tidigare 

överlevt, är cyklofosfamid i kombination med kortison. Överlevnadssiffrorna 

är idag 90 %. Men Ann Knights resultat tyder 

på att behandlingen kan leda till att personerna löper högre 

risk att få cancer i urinblåsan, även om patienter med Wegeners 

granulomatos som INTE behandlats med cyclophosphamide 

också har en ökad blåscancerrisk 

– Det är den totala dosen som är avgörande. Alltså räknas 

alla milligram cyklofosfamid personen fått in, oavsett om små 

doser givits många gånger eller om höga doser givits vid få 

tillfällen. Därför kontrolleras alltid om patienten har blod i sin 

urin med sticka vid provtagningstillfällena. Upptäckt i tid kan 

cancern relativt enkelt behandlas och prognosen är god. 

Många fler diagnostiseras 

Slutenvårdsregistret visar att under perioden 1995 till 2001 

diagnostiseras tredubbelt så många personer med Wegeners 

sjukdom jämfört med tidsperioden 1975-1980. Det betyder 

inte att sjukdomen blivit så mycket vanligare, utan också att 

diagnostiken av sjukdomen förbättrats bland annat tack vare 

tillkomsten av bättre markörer för den. Genom analys av så 

kallad ANCA, vilket är en antikropp som är vanligt förekommande 

hos majoriteten av patienterna med Wegeners granulomatos, 

har sannolikt träffsäkerheten i diagnostiken ökat. Det 

betyder att 1,2 personer insjuknar på 100 000 invånare varje år 

i Sverige. Möjligheten att diagnostisera är viktig men troligen 

sker en ökning av förekomst också. 

– För cirka 70-75 % stämmer det, att ANCA-förekomst 

tyder på Wegeners granulomatos, men när vi undersökte alla 

personer som visade förekomst av ANCA på Akademiska sjukhuset 

mellan åren 1992 och 2002, så fanns förutom personer 

med Wegeners även olika infektioner och inflammatoriska 

tarmsjukdomar som ulcerös colit och Crohns sjukdom också 

representerade. 

– Orsaken till sjukdomen är okänd, möjligen har inandade 

infektioner eller partiklar betydelse, eftersom de första symtomen 

ofta kommer från övre luftvägarna. Kanske finns en ärftlig 

benägenhet också vid denna reumatiska sjukdom och därför 

känns det sista delarbetet i avhandlingen extra spännande. 

– Det är viktigt att man är ödmjuk i mötet med sin patient 

inför de symtom som just den personen har. De kriterier som 

finns beskrivna måste få den plats de förtjänar, de är konstruktioner 

för att underlätta att kunna ställa diagnos eller forska, 

och inget som ska följas slaviskt, avslutar Ann Knight. 


U P P S A L A 

Psoriasis och psoriasisartrit 

– två olika sjukdomar 

Professor emerita Gerd Miachaëlsson fortsätter sin forskning. 

Undersökningar om glutens betydelse för de båda sjukdomarna psoriasis 

och psoriasisartrit är bland annat bakgrunden till att forskarna 

nu ställer sig frågan om sjukdomarna är så nära besläktade med 

varandra som man trott, eller om det faktiskt rör sig om två helt 

olika sjukdomar. 

I en stor studie där 300 personer med psoriasis undersöktes 

framkom att en del har en dold känslighet mot gluten eller 

snarare ett protein, äggviteämne, i gluten som kallas gliadin. 

De hade antikroppar mot gliadin men de hade inga symtom 

på tarmsjukdom. Trots det visade det sig att slemhinnan i 

tunntarmen var förändrad så som vid glutenintolerans. Dessa 

personer blev bra i huden på glutenfri diet. 

– Det var då vi ställde oss frågan om samma sak gäller för 

patienter med psoriasisartrit, berättar Ulla Lindqvist som är 

reumatolog och lektor. 

Olika faktorer påverkar 

Den undersökningsgrupp som ligger till grund för Ulla Lindqvist 

forskning består av 130 personer som kontrollerats på 

Akademiska sjukhuset i Uppsala mellan 1997 och 1999 och 

som haft psoriasis i ungefär 20 år och psoriasisartrit i 10. Alla 

studier visar entydigt att psoriasisartrit vanligtvis debuterar 

ungefär 10 år efter att någon fått psoriasis. Hudförändringarna 

kan vara allt från mycket lindriga till allvarliga. 70 % av 

undersökningsgruppen hade dock mindre än 5 % av huden 

engagerad. 

– Ibland kan det vara svårt att finna psoriasis hos en person 

med ledproblem eftersom hudförändringarna kan vara dolda till 

exempel i hårbotten, säger Gerd Michaëlsson, som är dermatolog 

och professor emerita. 

– Vi genomförde en kontrollerad studie med kostomläggning 

på 33 personer med psoriasis. Tre av dessa hade psoriasisartrit. 

Den studien visade att när patienterna uteslutit gluten 

ur sin kost under tre månader förbättrades de som hade psoriasis 

påfallande, eller blev till och med alldeles bra i sin hudsjukdom. 

Men de som hade psoriasisartrit reagerade annorlunda. De 

blev visserligen något bättre, men inte alls lika bra som de med 

enbart hudpsoriasis. Men när de med artrit prövade vanlig kost 

fick de en svår försämring både i hud och leder. Det tyder på 

att gluten försämrar artriten och att det troligen finns ytterligare 

faktorer som håller igång artriten, fortsätter hon. 

Viktigt ägna tid åt forskningspatienterna 

De blodprover som undersöktes visade att 17 % av personerna 

med psoriasisartrit hade antikroppar mot gliadin. 4,4 % hade 

en sann glutenintolerans, de var alltså överkänsliga mot gluten, 

vilket är många fler än vad man finner i normalbefolkningen 

där siffran är ca 1 %. Psoriasisartritgruppen med antikroppar 

mot gliadin hade också högre sänka, CRP och längre morgonstelhet, 

vilket pekar mot en högre inflammatorisk aktivitet hos 

dessa. Detta skulle kunna tyda på en immunologisk reaktion 

som också skulle kunna ses i tarmslemhinnan. 

Tillsammans med gastroenterologen Gudjon Kristjánsson, 

som nu flyttat tillbaka till sin hemö Island, beslöt sig Ulla och 

Gerd för att undersöka hur slemhinnan i tunntarmen ser ut vid 

psoriasisartrit jämfört med vad de sett vid psoriasis utan artrit. 

Med gastroskopi, en tunn slang som förs ner i tolvfingertarmen 

via munnen, tog de biopsier, små vävnadsprov ifrån magsäcken 

och tolvfingertarmen för att studera proverna med hjälp av 

mikroskop. De gastroskoperade 19 patienter, det skulle ha 

varit 20 men den tjugonde patienten fick kalla fötter lämnad åt 

gruvelse i väntrummet. 

– Så kan det gå om man lämnar någon åt egna funderingar 

över hur obehaglig en undersökning kan vara. Det visar hur 

viktigt det är att ägna mycket tid åt sina forskningspatienter, 

vilket vi ju också alltid gör. De får mer tid, blir mer omhändertagna 

och ingen skulle ens tänka tanken att bli arg om någon 

vill avsluta sitt deltagande i förtid, säger Ulla Lindqvist. 

– Och inte får någon sämre vanlig vård efter att ha avböjt 

att vara med i en studie heller, tillägger Gerd Michaëlsson. 


Lymfocyter i tarmslemhinnan 

från 

patient med vanlig 

psoriasis. 

Lymfocyter i tarmslemhinnan 

från 

patient med psoriasis 

artrit. 

Dermatolog Gerd Michaëlsson och reumatolog Ulla Lindqvist är 

exempel på forskare som samarbetar över specialiteternas gränser. 

Resultaten väcker nya frågor 

Personerna med psoriasisartrit visade sig ha fler lymfocyter 

både i slemhinnans epitel, den ytligaste delen in mot 

tarmkanalen, och i bindvävens tarmludd. Lymfocyter är vita 

blodkroppar som bland annat verkställer immunreaktioner 

initierade av virus eller bakterier och autoimmuna reaktioner 

när kroppen reagerar mot kroppsegna ämnen. De här förändringarna 

sågs även om det inte fanns några hållpunkter för att 

patienterna hade en glutenintolerans. 

– Man ser inte samma bild som vid psoriasis. Antalet och 

typ av inflammatoriska celler skiljer de båda sjukdomarna 

åt. Själva mikroskoperandet har tidigare varit problematiskt, 

men nu har vi datorprogram som visar bilden och som också 

kan räkna ut hur många celler av olika typ som finns i provet, 

berättar Gerd Michaëlsson. 

I slemhinnan sågs vid båda formerna av psoriasis också att 

två typer av celler som brukar kopplas ihop med allergier och 

inflammation var ökade, nämligen mastceller som innehåller 

stora mängder heparin, histamin och serotonin samt eosinofila 

granulocyter. Eosinofila granulocyter ingår i kroppens 

immunförsvar med uppgift att angripa till exempel bakterier. 

Båda finns i bindväv. Betydelsen av de här två cellerna vid 

inflammation är inte känd ännu. 

Början på något nytt 

Tidigare har en koppling påvisats mellan psoriasis och 

tarmsjukdomar, men det har inte varit klart att det finns en 

bindning mellan psoriasisartrit och glutenintolerans och/eller 

kronisk inflammation i övre mag/tarmkanalen. Förhoppningsvis 

kommer de nya resultaten att leda till nya studier av 

hur inflammationen vid psoriasisartrit uppstår. 

– Resultatet visar att psoriasisartritpatienter löper en 

förhöjd risk att få glutenintolerans och tyst tarmsjukdom. De 

som har ökade nivåer av antikroppar mot gliadin har också en 

mer uttalad inflammation med morgonstelhet, förhöjd CRP 

och sänka, säger Ulla Lindqvist. 

Framtid 

Precis som för många andra sjukdomar är det konstaterat att 

rökning spelar en stor roll för risken att få olika typer av psoriasis. 

Faktum är att hela 42 % av alla personer som nyligen fått 

diagnosen psoriasisartrit röker eller har rökt. Tidigare har det 

visats att autoantigener finns i huden och att de är förknippade 

med nikotinreceptorer och antikroppar mot sköldkörtel och 

gliadin. 

– Med en ny doktorand till vårt förfogande kommer vi att 

söka sambanden mellan inflammation och rökning hos psoriasisartrit. 

Vi ska karakterisera den diskreta inflammationen 

och så finns det en del genforskning på agendan, avslutar Ulla 

Lindqvist och Gerd Michaëlsson nickar instämmande. 

Svåra ord 

Celiaki = glutenintolerans 

Dermatolog = hudläkare 

Eosinofila granulocyter = vita blodkroppar som ingår i immunförsvaret 

Glutenintolerans är känslighet för ett protein i gluten som heter gliadin 

och som finns i vete, korn, råg och till mindre del i havre 

Lymfocyter = vita blodkroppar som bland annat verkställer immunreaktioner 

initierade av virus eller bakterier 

Protein = äggviteämne 

Slemhinnans epitel = ytligaste delen in mot tarmkanalen 

Skillnaden mellan psoriasis och psoriasisartrit är att vid den senare finns 

både hud- och ledproblem. 


U P P S A L A 

Den här artikeln är ett exempel på hur en klinisk observation leder 

till forskning vars resultat väntar på att kunna förbättra den medicinska 

behandlingen av personer med SLE. 

Kvinna med cancer och 

SLE blev frisk. Det gjorde 

forskarna nyfikna 

Kvinnan var endast 23 år då hon kom in till sjukhuset med 

tarmvred. När kirurgerna öppnade hennes mage stod det helt 

klart att inget fanns att göra. Cancerknölarna hade spritt sig. 

Bara att lämna och sy ihop. 

Där kunde allt slutat om inte läkarna famlat efter ett 

halmstrå, en experimentell behandling som kanske kunde göra 

någon skillnad. De behandlade henne med höga interferondoser. 

Undret skedde, cancern försvann men kvinnan utvecklade 

en svår SLE. SLE-sjukdomen behandlades och försvann helt, 

undantaget ett något förhöjt ANA, (anti nukleära antikroppar 

som personer med SLE oftast har), och kvinnan lever fortfarande 

20 år senare ett vanligt friskt liv. 

Detta mycket märkligt patientöde väckte intresset och skapade 

många frågor i professor Lars Rönnbloms huvud. Varför 

fick kvinnan SLE Vilket var sambandet med interferon Hur 

kom det sig att hon blev fisk igen Intresset blev till forskning 

och den forskningen har betytt ett genombrott för ett helt nytt 

sätt att angripa SLE-sjukdomen. Tidigare har ingen sökt orsakerna 

till SLE genom interferonsystemet. 

Den viktiga NIP-cellen 

Men låt oss börja från början. Den unga Luleågrabben tog sin 

läkarexamen 1980 i Uppsala och började skriva på sin avhandling 

i immunologi. Den handlade om interferonsystemet och 

han beskrev och studerade en ovanlig cell, NIP-cellen, som är 

ensam bland 1 000 andra typer av vita blodkroppar. 

– Om man utsätter NIP-cellen för ett virus så producerar 

den en miljard nya molekyler av interferon på 12 timmar, en 

fullständig kaskad. Den här kunskapen var viktig och resultaten 

publicerades i vetenskapliga tidskrifter, men fortfarande 

visste vi inte betydelsen av den för uppkomst av SLE eller andra 

autoimmuna sjukdomar, berättar Lars Rönnblom. 

Interferonsystemets roll 

Interferonsystemet är kroppens försvar mot virus av förkylningsart 

och det som ger oss feber, muskelvärk, trötthet och 

lymfkörtelsförstoring när vi smittats. Symtom som är vanliga 

vid SLE, fast med skillnaden att personen inte är förkyld. Vad 

som händer vid SLE är att kroppens interferonproduktion slår 

på, men sedan inte upphör på ett normalt sätt. 

– Det verkar som interferonet har mer betydelse i början 

av sjukdomen än i senare stadier. Men en del personer uppvisar 

aldrig några mätbara nivåer interferon i serum. Inte ens när 

sjukdomen är som värst. Och ändå signalerar de vita blodkropparna, 

leukocyterna, att det exponerats för interferon. Möjligen 

tyder det på att alla personer med SLE någon gång under sjukdomstiden 

har en ökad interferonproduktion. För att verkligen 

befästa detta krävs studier på ett stort antal personer med SLE, 

där man under lång tid med känsliga mätmetoder studerar 

förekomsten av interferon hos personerna. 

Interferon är en cytokinfamilj som går att dela upp i undergrupper. 

Typ I består bland annat av inteferon-alfa och -beta. Typ II består 

endast av interferon-gamma. Typ III är en Typ I-liknande molekyl, fast 

lite annorlunda. 

Förhöjda värden i serum 

Efter att under 13 år arbetat som läkare i Boden, återvände Lars 

Rönnblom till Uppsala 1995 och fortsatte att följa sitt forskningsspår. 

Berättelsen ovan var ett av bevisen för att personer som får 

interferon-alfa (IFN-) kan utveckla SLE och andra autoimmuna 

sjukdomar. I provrör (det kallas in vitro till skillnad från in 

vivo som betyder ”på människa”) visade Lars att personer med 

SLE har förhöjda värden av interferon i serum. Det var ett första 

steg, men vilket var sambandet mellan sjukdom och interferon 

– Vi visade att interferonsystemet är kopplat inte endast till 

sjukdomsaktivitet utan också till sjukdomens svårighetsgrad. 

Interferon-alfa underhåller sjukdomsaktiviteten genom att NIPcellen 

vandrar ut i kroppens vävnader och startar sin interferontillverkning 

i olika kroppsorgan efter stimulering med immunkomplex 

innehållande DNA och RNA. 

Utveckla antikroppar 

Det är viktigt att veta vad som händer och hur det går till, men 


den kunskapen botar inte sjukdomen. För ledgångsreumatism 

har de nya medicinerna inneburit att genom att blockera en aktiv 

inflammation driven av TNF-, tumörnekrotisk faktor alfa, 

så går det att mildra sjukdomen. Lars och hans forskningsteam 

studerar hur man bäst kan blockera NIP-cellen för att undvika 

en överproduktion av interferon. 

Och han hyser stora förväntningar inför framtiden. Med sin 

forskningsgrupp fortsätter han jakten på fler pusselbitar i hur 

interferonsystemet fungerar och han inriktar forskningen på 

att kartlägga betydelsen av interferon Typ I och att utveckla 

antikroppar som kan slå undan benen på NIP-cellen. 

– Målet är att utveckla behandlingar som hejdar den överdrivna 

interferonproduktionen utan att förstöra det skydd som 

interferonsystemet utgör mot virus och bakterier. I USA har en 

antikropp mot interferon-alfa framställts och det pågår långt 

framskridna studier, men ännu finns det frågor som måste få 

svar innan det är säkert att prova behandlingen på människor. 

Genetik 

Interferon-alfa är en familj av proteiner som kodas från 13 olika 

gener lokaliserade till kromosom 9. 

Eftersom vissa gener kopplade till interferonssystemet är 

förändrade hos personer med SLE har forskarna fastställt att det 

också finns en genetisk koppling mellan interferon och SLE. 

– Det verkar speciellt vara Typ I av interferonet som är 

kopplat till reumatiska autoimmuna sjukdomar. Därför undersöker 

vi nu vilken funktionell betydelse genförändringarna har 

för SLE-sjukdomen och på vilket sätt interferonproduktionen 

sätts igång. 

När forskarna vet hur interferonet påverkar sjukdomen och 

hur koncentrationen varierar med sjukdomsaktivitet under lång 

tid, kan de dra nytta av informationen för att förutsäga när 

sjukdomen är på väg att försämras. Kanske kommer man också 

att kunna mäta hur väl behandlingen lyckas i de olika organ 

som ingår i ett skov. 

Ny professur 

Under de senaste elva åren har Lars Rönnblom fortsatt att 

utveckla sin forskning. Han har väglett fyra doktorander till 

disputation, Stina Blomberg, Ullvi Båve, Tomas Weitoft och 

Gunnel Nordmark, och snart är den femte färdig med sin 

avhandling. 

Våren 2004 utlyste Vetenskapsrådet en halvtids forskningstjänst 

i klinisk reumatologi. I hård konkurrens fick Lars 

den personliga tjänsten som betyder att han kan förlägga sin 

forskning var han vill och att han har den här delen av sin 

forskningstid finansierad från universitetet. 

Detta var ingången som ledde till att han knappt två år 

därefter blev utnämnd till professor i reumatologi vid Uppsala 

universitet. 

– En av mina nya meningsfulla arbetsuppgifter är att bidra 

till att den kliniska forskningens villkor förbättras här i Uppsala. 

Tänker humanitärt 

Lars Rönnblom ägnar med förkärlek sin fritid åt långfärdsskridsko 

på vintern eller flugfiske under sommarmånaderna. 

– Jag tror att det finns högre värden än den mycket hårda 

värld vi lever i antyder. Människan är mycket mer än en förfinad 

apa. I de ekonomiskt ansträngda situationerna, när kraven 

Kroppen är ett sinnrikt system där mängder av olika komponenter 

samagerar för att en händelse ska ske, en sjukdom ska bryta ut. När 

alla länkar bildar en sammanhållen kedja sker en specifik händelse. 

Interferon-alfa som är en länk i SLE-sjukdomen interagerar till exempel 

med interleukin 6, 10 och 15, och har betydelse för den ökade celldöd, 

apoptos, som följer med sjukdomen, där B-celler och T-celler utför sin 

del av kroppshändelser och hela systemet påverkas av utifrån komna 

virus och bakterier. 

är större än man själv mäktar med, får man inte glömma 

humaniteten. Det är viktigt att inte glömma bort de utsatta i 

samhället – de gamla, skröpliga är en dag vi själva. Kanske kan 

tanken på hur vi då vill bli behandlade hjälpa till. 

Det verkar som att interferon av Typ I har betydelse för fler andra reumatiska 

sjukdomar. Hos personer med ledgångsreumatism, primärt Sjögrens 

syndrom, dermatomyosit och psoriasis har man funnit tecken på förhöjd 

interferonproduktion. 

Svåra ord: 

leukocyter = vita blodkroppar 

DNA och RNA = nukleinsyror som är informationsbärare av kroppens 

genetiska uppbyggnad 

Immunkomplex = klumpar av antikroppar och antigen 

Serum = blod där det blodleverbildande proteinet fibrinogen avlägsnats 

In vitro = i provrör 

In vivo = i kroppen 

Cytokin = hormonliknande signalsubstanser som interleukiner, interferoner, 

kemokiner, kolonistimulerande faktorer och tumörnekrosfaktor (TNF) 

Historien skrivs om 

Forskning är inte alltid ett helt rent spel. Ibland för relativt 

små forskningsgrupper fram resultat som ingen till en början 

bryr sig om. De utvecklar sina studier som leder fram till 

resultat som kan bli helt revolutionerande i framtiden. Plötsligt 

kommer en stor forskningsgrupp - med ledning av den mindre 

gruppens tankebanor - fram till samma resultat. 

– Då är det tacksamt att ta emot en ledare skriven i en av 

de mest värderade tidskrifterna där den mindre gruppen får 

äran av det den faktiskt gjort, konstaterar Lars Rönnblom. 

”…den svenska forskargruppen förtjänar äran av sina tidiga 

observationer och för att de trott på och fullföljer sin fokusering 

på interferon-alfa…” Arthritis & Rheumatism vol.48, No.9 

september 2003. 


U P P S A L A 

Susanne – en unik patienthistoria 

Tänk dig att få en dödlig sjukdom och genom behandling av den 

utveckla en annan svår sjukdom, och sedan bli av med båda två. Och 

tänk dig att den första sjukdomen börjar dagen efter din bröllopsdag. 

– Du vet väl att du är unik, sa professor Rönnblom, som bett att få 

träffa henne. Dittills hade han bara läst om Susanne. När de två träffas, 

har hon redan blivit av med sin SLE, och det är första gången hon 

sätter sin fot på reumatologen. 

Den sprudlande glada kvinnan som sitter mitt emot mig vet 

hur det känns att få – och bli kvitt – två obotliga sjukdomar 

inom loppet av ungefär ett år, för det är sin egen historia hon 

berättar. 

Det var 1982 och dagen efter sitt bröllop som Susanne 

fick tarmvred. På sjukhuset konstaterade man att hon hade en 

jättestor tumör som växte runt tarmen och det var den som 

förorsakat tarmvredet. Man hittade också många metastaser i 

levern. 

Ett hopplöst fall – eller – fanns det något man kunde göra 

Läkarna fattade beslutet att göra ett försök med höga interferondoser, 

en exklusiv behandling eftersom det på den tiden 

utgjordes av human-interferon dvs. det var framställt av blod. 

Numera använder man sig av syntetiskt interferon. När Susanne 

genomgick behandlingen var det en ny och experimentell 

metod man prövade. Hittills hade man behandlat med cytostatika, 

men i detta fall visste man att det skulle bli nödvändigt 

att försöka med något helt annat. Och behandlingen lyckades, 

cancern försvann. 

Influensa eller… 

Efter sex månaders behandling åkte Susanne på semester till 

Rom. Det var tidigt på våren och det var kallt, hon minns att 

hon önskat att hon haft handskar med sig. Därför blev hon inte 

förvånad när hon kom hem och fick influensaliknande symtom. 

Hon hade förstås blivit förkyld i Rom. Men hon hade också fått 

värk i händer och axlar, och när ”influensan” gått över fanns 

värken kvar, och hon började förstå att det kanske inte var 

någon vanlig influensa hon fått. Ingen annan visste vad det var 

för fel heller, och därför fick hon till att börja med stora doser 

antibiotika, tills det efter några månader konstaterades att hon 

fått SLE. 

Alla läkare som behandlat Susanne stod frågande. Ingen 

visste varför hon fått SLE. Var det för att hennes immunförsvar 

blev så påverkat av interferonet att det var det som satte 

igång SLE-sjukdomen Eller kunde det vara ett överskott av 

interferon, hon hade ju fått så höga doser Kunde det kanske 

vara så att interferonet inte var rent och därför gav upphov till 

SLE Det fanns många teorier, men ingen kunde komma med 

något svar. Ingenting stämde. Medan hon gick på endokrinologen 

konstaterades det att hon inte riktigt följde mallen där 

heller, eftersom hon mot alla odds blivit frisk. Och när hennes 

SLE brutit ut och hon blev tvungen att sluta med interferon, 

så hände inget heller. Tumören som borde ha återkommit lyste 

med sin frånvaro. 

Så kan SLE kännas 

Båda sjukdomarna försvann alltså, men innan det var över 

hann Susanne uppleva och förstå vad det kan innebära att ha 

SLE. Hon hade en fruktansvärd värk, och när jag frågar henne 

hur det kändes att bli av med en svår sjukdom och få en annan 

istället, så svarar hon, att i början hände så mycket så det blev 

bara ytterligare en händelse i raden av alla andra. Hon var nyutbildad 

sjuksköterska när hon fick den första diagnosen, och hon 

var nygift. Livet flöt på medan hon var fullt upptagen av att gå 

på kontroller, men naturligtvis blev det så att livet till största 

10 


delen kretsade kring sjukdomarna. 

SLE visste hon inget om, i utbildningen hade man bara 

snuddat vid reumatiska sjukdomar, och då främst RA. Människor 

i hennes omgivning visste heller inget om SLE, så Susanne 

började leta efter information för att få mer kunskap om sin nya 

okända sjukdom. Hon mådde bara någorlunda bra en halvtimme 

på morgonen, sedan var orken slut, och hon upplevde 

saker hon aldrig kunnat föreställa sig tidigare, som att hon inte 

kunde läsa en bok för att hon inte orkade hålla i den, och att 

det inte gick att lyfta kaffekoppen. Det var saker som andra 

människor hade svårt att förstå. Samtidigt visste ju alla att hon 

var sjuk sedan ett år tillbaka, så det var mest hon själv som 

reagerade över det hon visste berodde på SLE-sjukdomen. 

Speciellt minns hon en gång när hon hade varit på sjukhuset 

och skulle åka hem. Hon hade tagit bussen tillbaka till 

stan, och klivit av vid torget för att sedan ta en annan buss. 

Men först måste hon gå ett kvarter, och innan hon kom så långt 

hade hon suttit på torget och gråtit. Hon hade så ont att hon 

inte visste hur hon skulle orka ta sig till den andra bussen. 

När SLEn bröt ut och hon fick sluta med interferonet måste 

hon äta kortison istället. Genast började hon må mycket bättre, 

men upplevde ändå kortisonbehandlingen som väldigt jobbig. 

Hon skrattar och säger: 

– Jag är psykiatrisjuksköterska, och jag förstod genast att 

jag blivit manisk, så samtidigt som det var en skön känsla att 

bli piggare, var det ganska otäckt eftersom det inte kändes 

normalt. 

Länge kändes livet osäkert, och många år gick åt till att bli 

återställd och försöka leva ett normalt liv igen. Det var en jobbig 

tid. Det fanns så många frågor. Hur skulle livet bli Skulle 

hon till exempel kunna skaffa barn Från läkarhåll uttrycktes 

en viss tvekan. En graviditet skulle sätta igång hormonerna 

som i sin tur skulle kunna sätta igång tumören igen. Men 1989 

föddes Susannes dotter utan några komplikationer. 

Bara vid ett tillfälle trodde man att tumören börjat komma 

tillbaka. Det var ett par år efter det att sjukdomarna brutit ut. 

Det visade sig vara en miss med några prover, men innan det 

upptäcktes fick hon börja med interferon igen. Det ledde i sin 

tur till att SLEn genast kom tillbaka, något som tyder på att 

det ursprungligen varit interferonet som utlöst den sjukdomen. 

Ett mysterium 

Susannes SLE varade bara i ungefär ett halvt år och inga metastaser 

fanns kvar. Hon hade blivit frisk. Därför går hon inte 

på några kontroller längre så hon vet inte om det finns några 

spår av SLE kvar. Bara en gång, efter ca 10 år, kände hon av 

sin SLE. Det hände i samband med en infektion hon fick när 

dottern började på dagis. Susanne fick då en rejäl influensa och 

samtidigt jätteont i handlederna och i tummarna. Men det är 

enda gången. 

Idag lever hon ett helt vanligt, aktivt familjeliv och jobbar 

heltid. Vi konstaterar att man tack och lov glömmer även svåra 

sjukdomsupplevelser. 

– Visst kan jag komma ihåg vissa episoder, säger Susanne, 

men jag har svårt att förstå att jag varit så sjuk. 

För läkarna är hon ett mysterium. 

– De brukar säga att ”Om vi bara visste vad vi gjorde med 

dig, så skulle vi kunna göra så med andra också”. Så konstig är 

jag, säger hon och skrattar. 

Och vi är överens om att det är ett bra sätt att vara konstig 

på. 

Text och bild Barbro Weatherill 

SLE och Sjögrens liknar varann 

Likheterna mellan de två autoimmuna sjukdomarna SLE och Sjögrens 

syndrom är många, vilket stöder tankarna på att de delar många 

bakomliggande orsaksfaktorer. Därför har Gunnel Nordmark i sin 

forskning integrerat de båda sjukdomarna. 

Att interferon- alfa är en viktig faktor för inflammation vid 

autoimmun sjukdom är känt. Personer med Sjögrens syndrom 

har inte förhöjda nivåer av interferon - alfa i sitt blod, vilket ses 

hos personer med SLE. 

– Däremot så fann vi en lokal produktion av interferon 

- alfa i deras spottkörtlar. Den produktionen skulle kunna driva 

inflammationen i spottkörtlarna och i kroppens övriga organ. 

Blod från personer med Sjögrens syndrom har en förmåga att 

aktivera vita blodkroppar till interferon - alfaproduktion. Det 

skulle kunna bidra till den trötthet, led- och muskelvärk som 

är vanliga symtom vid Sjögren och välkända effekter av interferon 

- alfa, berättar Gunnel Nordmark. 

SLE-genetik 

Under ledning av professor Ann-Christin Syvänen vid Molekylärmedicin 

och tillsammans med bland andra doktorand 

Snaevar Sigurdsson från Island genomförde Gunnel Nordmark 

en studie om genetiken vid SLE. 

– Det är speciellt intressant att utgå från Lars Rönnbloms 

tidigare forskning om interferon och kombinera den med ny 

teknik och kliniska data. 

I studiegruppen ingår 679 personer med SLE, cirka 800 

friska anhöriga samt 438 kontrollpersoner från normalpopula- 

Reumatikerforskning i Sverige 2006 

11

U P P S A L A 

Även om intresset för idrott 

var stort drog de naturvetenskapliga 

ämnena mest och när 

Gunnel Nordmark provade på 

sjukvårdsbiträdesyrket på Ulleråker 

i Uppsala och Sabbatsberg 

i Stockholm visste hon 

att vårdsektorn var hennes. 

Något som morföräldrarna 

gladde sig speciellt över. 

Gunnel Nordmark försvarade sin avhandling 2005. Och hon fortsätter med sin forskning. 

tion. Patienterna hämtades från Uppsala, Lund, Umeå, Helsingfors 

och Reykjavik. 

– Vi sökte förändringar i gener i Typ I interferon-systemet 

eftersom det är aktiverat vid SLE. Gener är uppbyggda av DNA 

som i sin tur består av en ”bokstavskod”, specifik för varje gen. 

I den bokstavskoden finns variationer mellan individer, så kalllade 

singel nukleotid polymorfier, SNP. Vi undersökte 44 SNP 

i 13 gener och fann att två av generna hade SNP med stark 

association till SLE. 

– Vi kunde konstatera att personer med SLE har en lägre 

frekvens av en ovanlig variation i dessa gener jämfört med 

normalbefolkningen. Dessa variationer påverkar interferonsystemet 

så att det blir mindre effektivt. På så sätt kan variationerna 

skydda mot SLE. De flesta SLE-patienter har således inte dessa 

ovanliga variationer, utan den vanliga varianterna av generna. 

De ”vanliga” ej förändrade generna drar igång interferon 

- alfa i större grad än SNP-variationerna. De är bättre på att 

bekämpa virus men glömmer att avsluta interferonprocessen (se 

texten om Lars Rönnblom). 

– Det har även visat sig att de ovanliga SNP som vi tror 

skyddar mot SLE även skyddar mot en svårare sjukdomsbild. 

Det finns fler än 200 gener i Typ I interferonsystemet och 

Gunnel Nordmark fortsätter att samla kunskap om vilka fler av 

dessa gener som kan innehålla SNP med koppling till SLE. 

– Vi studerar även hur dessa gener är uttryckta, det vill säga 

vilka gener som är aktiverade och hur de påverkar SLE-sjukdomen. 

Det är också mycket intressant att undersöka genuppsättningen 

hos friska anhöriga till personer med SLE. Vi kan då 

bättre se vilket samspel mellan flera olika förändrade gener som 

krävs för att man ska bli sjuk. 

DHEA 

DHEA är ett svagt manligt könshormon som även kvinnor har, 

fast i lägre nivåer än män. Hos kvinnor med SLE är DHEAnivåerna 

lägre än hos friska kvinnor i samma ålder. Dessutom 

behandlas SLE ofta med kortison och det sänker ytterligare 

DHEA i kroppen. Kvinnor med SLE upplever ofta att de har 

en försämrad livskvalitet vilket skulle kunna kopplas till låga 

nivåer av hormonet. 

– Vi gav en låg dos DHEA och kunde konstatera att även 

om sjukdomsaktiviteten inte förändrades så påverkades kvinnornas 

upplevda livskvalitet. Vi såg små förbättringar av den 

emotionella förmågan, det vill säga hur man känslomässigt 

klarar av sitt arbete, familj och vänner, samt en förbättring av 

den mentala hälsan. 

Alfa-fodrin 

Visst vore det önskvärt om man ur ett blodprov kunde utläsa 

om en person har SLE eller Sjögrens syndrom. Det går inte 

ännu, men kanske i framtiden. Ett försök gjordes av japanerna 

1997 då de fann att förekomsten av antikroppar mot proteinet 

alfa-fodrin skiljde sig mellan patienter med SLE och Sjögren. 

Resultatet av Gunnel Nordmarks forskning visade att 

antikroppar mot alfa-fodrin finns hos 30 % av både patienter 

med SLE och Sjögren och därför inte kan användas som ett test 

för att skilja dessa sjukdomar åt, och inte heller för att förbättra 

diagnostiken. 

– Man bör leta efter något protein som är mer specifikt för 

spottkörtlarna och se om immunsystemet reagerar mot detta. 

12 


Ungefär två gånger varje år åker Sigrídur Valtýsdóttir hem till Island. Då 

är det efterlängtat att umgås med familj och vänner, men också att odla 

hästintresset genom långa och många ridturer på familjens Islandshästar. 

Annars är det de tre barnens sysselsättningar som familjens fritid 

ägnas åt. 

Personer med Sjögrens 

mår sämre 

Personer som har primärt Sjögrens syndrom och har låga värden av 

DHEA, ett svagt manligt könshormon, mår sämre och upplever sig ha 

försämrad livskvalitet och sexliv. 

I sitt kliniska arbete förstod Sigrídur Valtýsdóttir mer och mer 

att de av hennes patienter som har primärt Sjögrens syndrom 

påverkades psykiskt av sin sjukdom. De kunde ha värk, problem 

med mun- och ögontorrhet, men det förklarade inte helt 

varför de sade sig ha fler depressioner och mer ångest än andra 

av hennes patienter. 

– Det första forskningsarbetet jag gjorde var en studie 

tillsammans med en psykiatriker där vi ville belägga den här 

teorin, säger Sigrídur Valtýsdóttir. 

I studien deltog 67 personer med Sjögrens syndrom, 38 med 

reumatoid artrit (RA) och 63 friska kontroller. 

– Det visade sig att personerna med Sjögrens var mer deprimerade 

och hade mer ångest än både de friska och de med RA. 

De hade också större koncentrationssvårigheter, led mer av den 

trötthet som inte går att sova bort och hade sömnproblem. 

Depression 

Ångest 

Sjögrens 32 % mot 10 % för RA 

Sjögrens 22 % mot 48 % för RA 

Låga DHEA-värden 

Med den kunskapen i bagaget gick Sigrídur Th. Valtýsdóttir 

vidare med en undersökning om livskvaliteten och kunde 

konstatera att personerna med Sjögrens syndrom upplevde sin 

livskvalitet som betydligt sämre än personerna med RA gjorde. 

– Vad som förvånade mig var att de av Sjögrenpatienterna 

som stod på östrogenbehandling mådde sämre än de som inte 

fick östrogentillskott. Svaret borde finnas i hormonbanor och 

hormonbalans, och vi startade därför en liten studie med hormonanalyser. 

Tio kvinnor med Sjögrens syndrom och lika många friska 

kvinnor fick en injektion med tre olika hormoner som påverkar 

produktionen av många olika hormoner. Därefter togs blodprover 

efter 10, 20, 30, 45, 60 och slutligen efter 90 minuter. 

– Vad vi fann var att personerna med Sjögrens hade lägre 

nivåer av det manliga könshormonet DHEA. 

De testade den s.k. HPA-axeln som är ”ledningen” mellan 

hypotalamus och hypofysen i hjärnan, varifrån signalerna 

utgår som stimulerar hormonproduktion, och binjurebarken 

samt äggstockar där själva produktionen sker. Personerna med 

Sjögrens hade också lägre nivåer av ett hormon som finns i 

hypotalamus, ACTH. Men patientunderlaget var för litet för att 

denna brist skulle bli statistiskt säkerställd. 

– Men om det är funktionen i binjurebarken eller i hypotalamus 

som ger de låga DHEA-värdena vet vi ännu inte. 

Behandling mot trötthet 

Kvinnor med primärt Sjögrens syndrom upplever ofta att deras 

sexliv inte är tillfredsställande. Något som hör ihop med att de 

upplever sig ha en sämre livskvalitet. Givetvis kan det bero på 

torra, spruckna slemhinnor som förorsakar smärta eller på den 

stora tröttheten som försämrar lusten och orken. 

– Vi kunde konstatera att det fanns ett samband mellan 

låga DHEA-värden och ett försämrat sexualliv och då kan 

tröttheten vara den faktor som vi ska rikta in oss på för att 

kunna göra dessa människors liv lite lättare. 

Kanske kan svaret vara behandling med lågdos av DHEA. 

Med kapillärmikroskopet kan dr Sigrídur Valtýsdóttir se Lina Wallgrens 

pyttesmå blodkärl i fingrarna. 


13

U P P S A L A 

Tomas Weitoft blev legitimerad läkare 1984 och reumatolog 1989. 

Intresse för sport drog honom mot idrottsmedicin och så var steget inte 

långt till reumatologin och hur belastningen av leder påverkar rörelseapparaten. 

Fortsättningen mot forskning styrdes av de frågor som han själv 

stötte på i sitt patientarbete. 

– Ibland finns det vedertagna behandlingsformer, men ändå kvarstår 

frågor som behöver svar. Ett detektivarbete som stimulerar till forskning. 

Gävle är en idrottsstad och att vara bosatt där betyder att Brynäs är 

ett självklart val. Den egna idrottsutövningen sträcker sig numera till 

badminton som ger både motion och socialt umgänge. 

– Jag och min bäste vän har spelat i 15 år nu. Fast ibland blir det mer 

att vi står vid nätet och diskuterar något… 

Från ax till limpa 

Thomas Weitofts forskning har sitt ursprung i kontakten med 

patienterna. 

Det är inte så ofta kopplingen mellan forskning och klinisk verksamhet 

med tillämpning direkt på patient blir så tydlig som den forskning 

som lett Tomas Weitoft fram till disputation och rätten att titulera sig 

medicine doktor. 

Inom den reumatologiska vården är det vanligt med inflammerade 

leder. Vanligast är det vid reumatoid artrit. Det finns 

ett effektivt sätt att minska, ja till och med ta bort svullnad, 

stelhet och smärta nämligen kortisoninjektioner. 

Det används flitigt, men kanske inte så ofta som vore önskvärt. 

Läkarna som sprutar leder finns både på vårdcentraler och 

inom den reumatologiska specialistvården, vilket betyder att 

de är många. Nog ser det enkelt ut, bara att sticka in nålen och 

spruta in medicinen. Så enkelt är det dock inte. Och teknikerna 

varierar. Råden till den person som just fått sin spruta varierar 

också. En del rekommenderas att vila leden, en del inte. 

Tömma eller inte 

I alla leder finns vätska som ska minska friktionen mellan 

ledytorna. Vid ledinjektioner kan läkaren välja på att försiktigt 

tömma leden på vätska eller låta bli. På väldigt små leder är 

det ofta svårt att få ut någon vätska, men ur större leder är det 

enklare. 

Tomas Weitoft kunde efter en studie med knäledsinjektioner 

konstatera att risken för återfall av inflammationen var 

mycket mindre när han tömde knäleden på vätska. I studien 

ingick drygt 190 personer med reumatoid artrit. 

– Vi vet ännu inte om detta gäller för samtliga typer av 

leder, men kan läkaren dra ut lite vätska så ger det också ett 

kvitto på att nålen är rätt placerad och att inte kortisonet hamnar 

bredvid. 

Vila eller inte 

Läkarna är inte eniga om patienten ska rekommenderas vila 

efter ledinjektion eller inte. Tidigare studier har visat bättre 

resultat för knäledsinjektioner efter vila under ett till två dygn. 

Knappt 120 personer med inflammerade handleder deltog i en 

studie för att öka kunskapen om huruvida vila ger bättre resultat 

oavsett vilken led som sprutas. Dessutom mättes smärta, 

handstyrka, funktion och rörelseomfång. 

– Hälften av personerna i vår studie fick ha injicerade handleder 

i bandage och den andra hälften fick använda sin handled 

som vanligt. Vi fann ingen skillnad i effekten vilket visar att 

olika leder har olika nytta av att immobiliseras. Kanske ska 

varje led behandlas på sitt sätt och vila efter ledinjektioner bör 

således inte alltid rekommenderas. 

Läckage eller inte 

För att undersöka hur stor del av kortisonet som kommer ut 

i blodcirkulationen mättes kortisonnivåerna i blodet hos en 

grupp ledgångsreumatiker som fått injektion i sin knäled och 

därefter vilat, och hos en grupp som inte vilat. Läckaget skulle 

kunna minska den gynnsamma effekten på ledinflammationen 

och ledens resorption av kortisonet skulle kunna fördröjas av 

vila. 

– Det blev ingen skillnad på nivåerna mellan de båda 

grupperna. Den effekt som den lilla mängd kortison ger som 

kommer ut i kroppen och påverkar det egna hormonsystemet, 

är dessutom väldigt kortvarig. 

Brosknedbrytning eller inte 

Vid samma tillfällen mättes ledbroskets och benets ämnesomsättning. 

Nivåerna av brosknedbrytningsmolekyler minskade 

och benuppbyggnaden dämpades kortvarigt hos alla som fått 

kortisoninjektion. 

– Resultatet tyder på att kortisonet vid sidan av den lokala 

behandlingseffekten också kan ha en broskskyddande effekt 

som förstärks vid vila efter ledinjektion i knä. 

Infektion eller inte 

Många människor är rädda för att få infektioner efter injektioner 

i sina leder. En rädsla som måste tas på allvar eftersom 

14 


Tomas Weitoft kunde efter en studie med knäledsinjektioner konstatera att risken för återfall av inflammationen var mycket mindre när han tömde 

knäleden på vätska. I studien ingick drygt 190 personer med reumatoid artrit. 

sådana komplikationer kan leda till blodförgiftning. Just för 

syftet att finna ut hur det faktiskt förhåller sig är de svenska 

sjukvårdsregistren ovärderliga. 

– I vår studie visade sig infektioner lyckligtvis vara mycket 

ovanliga. Med hjälp av slutenvårdsregistret kunde vi konstatera 

att risken för infektion är mindre än en på 12 000 ledinjektioner. 

Fortsätter forska 

Även om det inte gått mer än snart ett år sedan Tomas Weitoft 

disputerade är han in full gång med ny forskning på sin 20- 

procentiga forsknings- och utvecklingstjänst. Nu funderar han 

på om det finns någon skillnad mellan hur armbågsleder och 

knäleder reagerar efter ledinjektion. Målet är att inkludera 150 

patienter genom medverkan från Bollnäs och Falu lasarett. 

– Även om det är stora leder i båda fallen så kanske det har 

betydelse att kroppstyngden vilar på knäet. Och anatomin i 

handled och knä är olika. I handleden finns många angränsande 

leder, vilket kan vara av betydelse. 

Tomas Weitoft planerar ytterligare studier förstås, men om 

det vill han inte berätta ännu. 

Att försvara en avhandling 

Att sitta där framme och inför ett kvalificerat auditorium 

minnas allt man lärt och allt man funnit under sin forskning 

kräver både mod och gedigen kunskap. Tomas Weitoft började 

tillsynes lätt nervöst, men vartefter han trängde djupare in i sitt 

ämne ersattes nervositeten med energi och svar på tal. Och att 

han lyckades väl kan bäst beskrivas genom epitetet ”Ljuset från 

Gävle” som betygsnämnden genom docent Ingemar Petersson 

utdelade. 

– Det kändes som en förlossning när jag väl var godkänd, 

närmast euforiskt. Och kvällens disputationsmiddag blev så 

bra. 

Avspänt mingel känns bra när man försvarat sin doktorsavhadling 

Thomas Weitoft med fru Katarina och dotter Ulrika pustar ut efter 

disputationen. 


15

U P P S A L A 

Forskning och klinisk verksamhet går sida vid sida på reumatologen i Gävle. 

Vartannat år anordnar landstinget i Gävleborg en Forsknings- och Utvecklingsdag 

där sjukvården presenterar det gångna årets hetaste forskning i 

Gävleborg. År 2006 gladde sig den lilla reumatologverksamheten över att ha 

fyra talare med. 

Eva Matton: Fysisk funktionsförmåga och sjukdomsaktivitet efter klimatvård. 

Malin Åberg: Ska patienter med ankyloserande spondylit (Bechterews 

sjukdom) följas regelbundet av sjukgymnast 

Anette Nordlund: Betydelse av handkraft och smärta för dagliga aktiviteter 

hos kvinnor med reumatoid artrit. 

Tomas Weitoft: Resorption av kortison och påverkan på kroppsegen hormonbildning 

efter knäledsinjektion. 

Forskning och klinik i Gävle 

Historiskt perspektiv 

Den viktiga fritiden 

16 Reumatikerforskning i Sverige 2006 

Behandlingen av inflammerade leder har ett brokigt och väldigt varierat 

förflutet. Vila framstod som läkande när en ilsket röd spricksvullen, värkande 

led visades upp. Men något måste dra ut det onda också. Till det användes 

förr i tiden gärna ört- och kryddsalvor jämte gröt- eller vitkålsomslag. Inom 

antropologin används fortfarande rosmarinextrakt och sjösalt. 

Vidare används lättare värktabletter av ickesteroidtyp, vilket kan ge magproblem. 

Idag finns också geler och krämer som kan strykas på och som kan 

lindra lokalt. 

– Därefter har en mängd preparat injicerats, en del har varit verkningslösa 

och andra har givit biverkningar. Kortisoninjektioner började man med under 

1940-talet och det visade sig ha en dramatisk effekt. 

Även läkare och forskare har ett liv utanför sitt arbete, något som patienten 

oftast inte tänker på. Ibland innebär yrket att de tvingas till svåra beslut, att 

de ser lidande som de endast till en viss del kan påverka. Deras fritidssysällsättningar 

blir viktiga vilo- och kraftsamlingspauser. 

Tomas Weitoft har en lite annorlunda hobby, han får utlopp för sin humoristiska 

och konstnärliga ådra genom att teckna serier som bygger på tankar 

från hans dagliga gärning. Ibland kan ironierna bita, men illa menade är de 

inte, snarare väcks nya vinklingar där vetenskap binds samman med mänskliga 

värderingar. 

De tecknade serierna samlar han i något som han kallar för Pottsholtz 

funderingar.

Medicine doktor Eva Baecklund 

presenterade sin avhandling 

under senhösten 2005. 

Intresset för naturvetenskap har funnits länge. – Kroppen är en fascinerade konstruktion, konstaterar 

Eva Baecklund. 

Liten grupp med stor lymfomrisk 

De nya kraftfulla behandlingar som sätts in tidigt och håller nere 

inflammationen kan vara ett sätt att minska risken för lymfom. 

En väldigt liten grupp av alla personer med reumatoid artrit, 

ledgångsreumatism, får en mycket svår sjukdom. De personerna 

löper en större risk att drabbas av lymfom (cancer i lymfsystemet) 

än de som har en mild eller medelsvår sjukdom. Intresset 

för sambandet mellan lymfom och ledgångsreumatism väcktes 

tidigt hos reumatolog Eva Baecklund. Hon ville genom journalstudier 

konstatera om det är vanligt med lymfom vid RA. 

– Vi kunde därefter konstatera att ju svårare sjukdom desto 

större är risken att svårt sjuka ledgångsreumatiker drabbas av 

lymfom. 

Beror det på medicinerna... 

De svårast sjuka ledgångsreumatikerna är de som får mest 

behandling med många kraftfulla mediciner. Därför är rädslan 

stor bland patienterna för att det är medicinerna som framkallar 

lymfom. Men faktum kvarstår att många av dessa medel också 

används för att bota just cancer även om de då ges i mycket 

högre doser. 

Eva Baecklunds första studie bestod av 41 patienter med 

RA som fått lymfom mellan 1964 och 1984. En del av dem var 

inte behandlade för sin ledgångsreumatism. 

– Det finns inte någon koppling mellan medicinsk behandling 

och risken för lymfom. Våra studier tyder i stället på att 

det är inflammationen som på något sätt framkallar lymfom. 

Därför är det viktigt att dämpa inflammationen med kraftfull 

behandling. 

I en större studie där 756 patienter ingick, varav hälften 

var RA-patienter med lymfom och hälften RA-patienter utan 

lymfom (kontroller), stärktes resultaten. De flesta personer med 

RA löper alltså ingen ökad risk att drabbas. 

...eller generna 

Det finns många olika sorters lymfom som sätter sig på olika 

ställen i kroppen och som kräver olika sorters behandling. Den 

typ det handlar om här är ett diffust storcelligt B-cellslymfom. 

Teoretiskt kan det finnas genetiska och molekylära orsaker, 

men om – och hur – är inte klarlagt ännu. Det behövs nya studier 

där reumatologer, onkologer och patologer samarbetar. 

– Vi behöver lära oss mer om den här typen av cancer och 

varför den utvecklas. Genom kunskap kan vi specialbehandla 

den. 

En ny sorts mediciner som visar goda resultat vid behandling 

av olika reumatiska sjukdomar genom sin påverkan på 

B-cellerna, har använts för behandling av lymfom. 

– Resultaten är positiva men fler studier måste till. Vi hoppas 

på samarbete mellan landets reumatologkliniker för det 

behövs många patienter för att kunna konstatera fakta. Kan vi 

förstå hur inflammationen ger lymfomen kommer vi också att 

veta hur vi ska behandla dem. 


17

U P P S A L A 

Maria Lidén är specialist i reumatologi. För henne är det viktigt att 

forskning har en direkt koppling till den kliniska vardagens arbete med 

patienter. Så småningom kommer hon att sammanställa sina resultat till 

artiklar som ska publiceras i vetenskapliga tidskrifter. När hon har klarat 

av fyra eller fem sådana delarbeten kommer hon att sammanställa alltsammans 

till en avhandling som hon disputerar på. 

Den här artikeln är ett exempel på hur forskning föds ur ett patientupplevt 

problem och sedan återförs resultaten direkt till patienten. 

Kostens betydelse 

för sjukdomen 

Kan man genom ändrad kost bli frisk från reumatisk sjukdom Denna 

fråga har sedan länge väckt intresse hos både patienter och reumatologer. 

Födoämnesrelaterade besvär är vanligt förekommande. Det stora 

problemet inom detta område är bristen på pålitliga metoder 

att påvisa vilket eller vilka födoämnen, som framkallar ogynnsamma 

födoämnesreaktioner. Vid s.k. IgE-framkallad allergisk 

reaktion, t.ex. astmaanfall eller nässelfeber, kommer symtomen 

omdelbart efter intag av det födoämne som man reagerar mot. 

Denna form av allergi kan testas med framgång genom ett 

blodtest (RAST) eller en hudreaktion (skin prick test). 

En annan form av allergisk reaktion är s.k. allergisk senreaktion 

som uppträder en tid efter intag av det födoämne som 

man reagerar mot. Vid denna reaktionsform saknas som regel 

diagnostiska hjälpmedel. Man är därför ofta hänvisad att testa 

effekt av olika dieter där födoämnen tas bort. Vid olika reumatiska 

sjukdomar har man haft föreställning att vissa födoämnen 

kan förvärra sjukdomsbilden. Ett stort antal studier har försökt 

belysa om förbättring uppstår efter att vissa födoämnen tagits 

bort ur kosten. En del patienter har upplevt förbättringar på 

olika koster, men något övertygande svar på frågan om vilken 

roll olika födoämnen kan spela för inflammatorisk reumatisk 

sjukdom saknas. 

Vid Uppsala universitet genomförs vetenskapliga studier 

med mål att identifiera vilka födoämnen som patienter med 

reumatisk sjukdom kan vara överkänslig emot, dvs. ha en allergisk 

senreaktion. Om en patient uppvisar reaktion mot ett 

enskilt födoämne är målsättningen på sikt att studera effekten 

på sjukdomen genom att utesluta just detta födoämne. 

Tarmen ska studeras inifrån 

Professor Roger Hällgren har länge intresserat sig för tarmens 

immunsystem och under senare tid speciellt dess roll vid 

kroniska inflammatoriska sjukdomar. Grundidén har varit att 

tarmens immunsystem och tarmens reaktioner på t.ex. födoämnen 

måste studeras i tarm och inte med hjälp av blodanalyser. 

För att genomföra denna typ av studier på människa har olika 

metoder utvecklats som gett viktig information, men det har 

funnits ett behov att utveckla ett patientvänligt, enkelt och 

pålitligt testsystem för att studera bl.a. födoämnesreaktivitet. 

Denna metod, som nu används kallas mucosal patch technique, 

och presenterades nyligen i avhandlingen Food antigen sensitivity 

in coeliac disease assessed by the mucosal patch technique. 

Tekniken utvärderades först på patienter med inflammatorisk 

tarmsjukdom, bl.a. ulcerös colit, och gav önskad information 

om tarmslemhinnans tillstånd. Därefter studerades 

reaktionsmönstret hos patienter med celiaki, en autoimmun 

sjukdom, där man vet att gluten framkallar en speciell inflammatorisk 

sjukdomsbild i tunntarm. 

Testlappar tar proverna 

Instrumentet, fingertjockt, förs in i ändtarm på samma sätt 

som man förr mätte kroppstemperaturen med termometer. En 

liten ballong blåses därefter upp och testlappar som är fästade 

på ballongen kommer därvid i kontakt med slemhinnan. Olika 

inflammatoriska signaler som slemhinnan producerar kommer 

då att ansamlas i testlapparna. Dessa signaler kan senare 

analyseras. 

För att belysa om tarmslemhinnan reagerar inflammatoriskt 

mot ett visst födoämne förs detta i form av ett stolpiller in i 

ändtarmen och efter 15 timmar avläser man en eventuell reaktion 

med hjälp av instrumentet. De grundläggande studierna 

utfördes på patienter med coeliaki och samtliga uppvisade som 

förväntat en mer eller mindre kraftig reaktion trots att patienterna 

sedan länge stått på glutenfri kost och tillfrisknat från 

sin sjukdom. Detta betyder att minnet att reagera ogynnsamt 

kvarstår trots diet. Det är känt att vuxna patienter med celiaki 

trots strikt glutenfri kost i ca 50 % inte helt normaliserar sin 

tarmskada. Man har sedan tidigare misstänkt att mjölkprotein 

kan vara en bidragande orsak till celiakipatienternas kvarvarande 

besvär. Provokation med mjölkprotein gav också en reaktion 

hos hälften av de undersökta celiakipatienterna. 

18 


Professor Roger Hällgren är handledare för Maria Lidén som nu delar 

hans intresse för sambanden mellan tarm och inflammation hos de 

reumatiska sjukdomarna 

a. Instrumentet förs in i ändtarmen. 

b. Ballongen blåses upp. 

c. Inflammatoriska signaler samlas på testlapparna. 

Fler sjukdomar undersöks 

Erfarenheterna från studier av celiaki väckte frågeställningen 

om liknande födoämnesreaktivitet kan ses vid andra autoimmuna 

sjukdomar däribland vissa reumatiska sjukdomar. 

Patienter med olika autoimmuna sjukdomar, som diabetes typ 

I, reumatoid artrit, Bechterews sjukdom och psoriasisartrit 

studeras för närvarande med provokation med gluten, mjölkprotein 

och sojaprotein. 

Svåra studier 

Den nya tekniken använder nu reumatolog Maria Lidén som är 

doktorand vid Uppsala universitet och arbetar på Akademiska 

sjukhuset. 

− Det finns många rapporter om födans inverkan på de 

reumatiska sjukdomarna. I alla studier har viss föda uteslutits 

ur kosten. Studier som är svåra att genomföra både för patienter 

och för forskare, konstaterar Maria Lidén. Det är ett jätteprojekt 

att lägga om kosten, livsstilsförändringar är det svåraste man 

kan göra. Och det är svårt för forskarna att säkert avgöra att 

restriktionerna följts till punkt och pricka. 

– Vi vill undersöka om vi kan påvisa födoämnesreaktivitet 

genom att i tarmen söka efter en inflammatorisk reaktivitet 

vid olika reumatiska sjukdomar och i ett senare steg, om vi gör 

det, se om den gruppen skulle ha nytta av en elimination av det 

som man reagerar mot. 

I hennes studie ingår personer med Sjögrens syndrom, 

Bechterews sjukdom, reumatoid artrit, HLB27 associerade 

sjukdomar och psoriasisartrit. Maria vill se om det finns någon 

skillnad mellan sjukdomarna, hur tarmslemhinnan reagerar 

på födoämnen. Istället för att som tidigare ta bort ämnen ur 

kosten och se om patienten blir bättre, tillför hon födoämnen 

och tittar på hur tarmslemhinnan reagerar. 

Just nu sammanställer Maria resultaten för hur personer 

med Sjögrens syndrom reagerar på gluten och mjölkprotein. 

– Några reagerade med en reaktivitet i tarmslemhinnan 

mätt med inflammatoriska markörer, och de som ville erbjöds 

att med hjälp av dietist utesluta det ämnet som de reagerat 

mot. Sedan utvärderade vi bl.a. genom att de fick svara på ett 

frågeformulär som kallas SF36 och som mäter upplevd hälsokvalitet. 

Ännu har vi inte utvärderat de svaren, men kostomläggningen 

fick inte någon dramatisk effekt, även om en del 

upplevde den positivt. 

Preliminära data visar att bland patienterna med RA var 

det enbart ett fåtal som reagerade med inflammation. Men 

ännu har man inte dragit några slutsatser av resultaten. 

Det skulle vara ett stort steg för den enskilde personens 

livskvalitet om den visste säkert att den skulle ha nytta av en 

kostomläggning. 

− Det finns en del av Sjögrenpatienterna som delar samma 

genetiska faktorer som de med celiaki och vi vill identifiera 

vilka i den här gruppen som kan ha nytta av att lägga om 

kosten. Säkert finns det ett fåtal som har en genetisk predisposition, 

och något mer som vi letar efter, och som skulle kunna 

ha betydelse. 

Fler studier i sikte 

I en av de studier som Maria Lidén brottas med nu gör hon genetiska 

studier, HLA-typningar, för att se om de som reagerade 

på gluten och mjölk och mjölkprotein har en annan genetisk 

koppling än de som inte reagerar. Framtiden får visa vad svaret 

blir. 

Tarmen är det ställe där man ska ta upp näringsämnen samtidigt som den 

har en stor yta som ska försvaras mot bakterier och virus, samt även 

mot ämnen som kan orsaka allergier och överkänslighet. Därför finns i 

tarmen ett specifikt immunsystem som slår larm vid infektioner. Samtidigt 

finns också mekanismer som förhindrar att immunförsvaret reagerar med 

inflammation på den mat vi äter. För att vara frisk måste dessa system 

balanseras med varandra. 


19

U P P S A L A 

Ulla Wahlund är kurator och till 

henne kan alla komma, både nyinsjukna 

och de som haft sin sjukdom 

en längre tid. Ofta sker det genom 

remiss från läkarna på reumatologsektionen, 

men patienten kan 

också själv ta kontakt. Hur tät och 

hur lång kontakten blir beror på 

behovet. 

Även om sjukgymnaster, arbetsterapeuter 

och kuratorerna på Akademiska 

sjukhuset tillhör neurologen 

och deras tjänster köps därifrån så 

har reumatologen ”sina” medarbetare. 

– Vi har kunskapen om de reumatiskt 

sjuka personerna men ändå 

tillhörigheten med vår egen yrkeskategori, 

säger Ingrid Carlquist som är 

sjukgymnast. 

Rehabilitering på Akademiska sjukhuset 

Rehabiliteringen på Akademiska sjukhuset planeras noggrant. 

Sjuksköterskan har telefonkontakt med de patienter som de fått 

remiss på för att informera dem om vad rehab innebär. Tillsammans 

diskuterar de patientens situation med tanke på familj, 

småbarn och arbete för att kunna erbjuda rätt plats i ett av de 

tre alternativ som finns. 

– Vilken rehabiliteringsgrupp de ska tillhöra beror också på 

var i sin sjukdom de befinner sig, vad de ska tänka på inför sin 

rehabilitering och när det kan passa dem att komma, berättar 

sjuksköterskan Gudrun Lundgren Ivarsson. 

Rehabgruppen 

Varje rehabgrupp träffas under tre veckor och består av sex 

personer med olika reumatiska sjukdomar, av olika kön och i 

olika åldrar. 

– Vi tycker att det de har gemensamt, som smärta, sömnproblem 

och trötthet, är viktigare än andra parametrar, säger 

Ingrid Carlquist som är sjukgymnast. 

Till den här gruppen kallas personer som hotas av sjukskrivning 

eller är sjukskrivna och som siktar på att kunna 

återgå till arbete. Teori och praktik blandas och ibland kan 

besök på arbetsplatsen eller träff med arbetsgivaren för att 

diskutera arbetsförmågan ingå. 

Programmet är tufft med fem hela dagar där tiden delas 

mellan sjukgymnastik, arbetsterapi, kurator och sjuksköterska. 

Läkaren kan man träffas vid behov. Man får kunskap om mediciner, 

sin sjukdom och vilken forskning som pågår. Informationen 

sker i grupp, men individuella samtal ingår också. 

– Samtalen sker i grupp och alla kommer till tals, infogar 

kurator Ulla Wahlund. 

På lunchraster och i pauser utbyter deltagarna ofta personliga 

kunskaper och personliga erfarenheter. 

– Det blir ett igenkännande när de får råd och stöd av varandra. 

Samtalen i grupp sker under strukturerade former och 

ger tid för reflexion på särskilt avsatt tid. Resultatet av perioden 

blir vanligtvis över patienternas förväntan. 

Efter tre månader träffas de igen och målen utvärderas. En 

del träffas sedan fortsättningsvis. 

Individuellt rehabteam 

Det individuella rehabteamet vänder sig till personer som av 

olika anledning inte kan eller vill gå i grupp. Tiderna för rehabilitering 

i grupp kanske inte passar på grund av barnpassning 

eller skolgång. 

Mönstret är detsamma som för rehabgruppen, men träningen 

är individuell och anpassas tidsmässigt. Träningsperioden 

är 3-10 månader och ibland följs den upp med telefonsamtal. 

Utskrivningssamtalet sker med patientens läkare. 

Intensivträningsgrupp 

Tre eftermiddagar i veckan under fem veckor träffas intensivträningsgruppen. 

Med i den här ofta träningsvana gruppen 

kommer också de som får avslag på ansökan om utlandsvård. 

Sjuksköterskan är den förmedlande länken mellan alla olika 

instanser. Henne träffar de en gång i veckan så att de kan ställa 

frågor om mediciner, läkarbesök eller annat. 

Träningen hos arbetsterapeut och sjukgymnast läggs upp 

med siktet inställt på att försöka införa en vana så att personen 

fortsätter att träna. 

– De kontakter som patienterna får är viktiga för att de i 

framtiden ska veta var den hjälp finns som kan behövas senare. 

Och ibland för att lindra rädslan att träning skadar, säger sjukgymnast 

Ingrid Carlquist. 

Dagvård 

I dagvårdens arbetsuppgifter ingår en nydiagnosmottagning. 

Det finns också en egen teamverksamhet för personer med 

sklerodermi. De har sitt eget team och sin egen behandlingsgrupp 

eftersom deras frågeställning är lite speciell och de kan 

behöva lite mer arbetsterapi än andra diagnosgrupper. Dessutom 

är de till antalet få och kommer från hela regionen. 

Varje vecka finns två fasta tider, då personer som nyligen 

fått en inflammatorisk diagnos kallas till nydiagnosmottagningen. 

Varje person får samordnade tider för bedömning och 

information hos arbetsterapeut, sjukgymnast och kurator. Ofta 

behövs ytterligare besök för uppföljning. 

– Behovet av fortsatt kuratorskontakt kanske inte finns 

just då vid besöket, men kan behövas i framtiden eller inte alls, 

säger kurator Ulla Wahlund. 

En del tycker inte att de har något behov i början av sin 

sjukdom, en del får god effekt av insatt medicinering och känner 

därför inget behov. De personerna har möjlighet att komma 

senare för samtal. 

20 


I väntan på att Anna ska 

få forskningsmedel, kan 

hon konstatera att hennes 

pilotstudie har fått mycket 

positiv uppmärksamhet. 

Anna har presenterat den 

inte bara för sin klinik, 

utan också för regionens 

arbetsterapeuter och för 

arbetsterapeuter runt om 

i världen. 

Fungerar intensiv 

rehabilitering 

Det krävs att muskelkraft och finmotorik fungerar väl för att dagens 

sysslor ska var enkla och genomförbara. För personer med reumatiska 

sjukdomar är det ofta som just dessa funktioner påverkas. 

De personer som genomgår en rehabiliteringsperiod brukar ge 

ett positivt omdöme om resultaten. Personalen kan konstatera 

att den kliniska erfarenheten visar att behandlingen ger de 

vinster som efterstävas. Men det bevisar inte rent vetenskapligt 

att insatserna har avsedd effekt. Det är inte hårda fakta, som 

genom statistik, mäter fakta om förbättring. 

– Våra patienter erbjuds en intensiv träningsperiod där de 

arbetar speciellt intensivt med arbetsterapi och sjukgymnastik 

för att förbättra sin aktivitetsförmåga och sin handstyrka, berättar 

Anna Karlsson. 

Pilotstudie 

Anna Karlsson är legitimerad arbetsterapeut och hon studerar 

health promotion (hälsopromotion) för att så småningom kunna 

ta en magisterexamen. Som ett led i sin utbildning genomförde 

hon projektet ”Utvärdering av fem veckors intensivträningsgrupp 

för patienter med reumatisk sjukdom”. I studien ingick 

23 personer. 

– Ett av arbetsterapeutens mål är att förbättra patienternas 

förmåga att utföra dagliga sysslor. Till det krävs handstyrka, 

och därför mätte vi handstyrkan före och efter den fem veckor 

långa rehabiliteringsperioden, säger Anna Karlsson. 

För detta ändamål används Grippit som mäter handstyrkan, 

och som samtidigt kan ge ett mått på sjukdomsaktivitet. 

– Resultatet blev riktigt bra. 19 av de 23 personerna ökade 

sin handstyrka i höger hand med 28 % och i vänster hand med 

32 %. De fyra personer som inte ökade lika mycket i handstyrka 

låg redan från början över normalvärdet för kvinnor med 

reumatisk sjukdom, konstaterar Anna. 

Alla förbättrades 

Den kliniska erfarenheten säger att träning i grupp ger förbättrad 

upplevd livskvalitet. 

– Jag tycker inte det är förvånande. De lär sig att bemästra 

sin smärta genom handträning, energibesparande arbetssätt 

och stödskenor eller genom bandage och ortoser som ger både 

smärtlindring och styrka. Genom att möta andra i likartad 

situation får de stöd och uppmuntran, förklarar Anna. 

Den hälsorelaterade livskvaliteten mättes med frågeformuläret 

SF-36. Alla värden ökade, men mest ökade den emotionella 

och fysiska rollfunktionen samt smärtupplevelsen. Minst 

ökade allmän hälsa, social funktion och psykiskt välbefinnande. 

– Antagligen tar det längre tid att påverka de senare faktorerna. 

Men att det går, är jag övertygad om, säger Anna. 

Annas förhoppning är att snart få bevis för sitt påstående, 

eftersom pilotstudien ligger till grund för en större studie. 

Handstyrka med Grippit mäts i Newton 

Vänster 

Höger 

Friska kvinnor 229 213 

Friska män 432 393 

Kvinnor med RA 42 39 

Tabell 1: Beskrivning av normalvärden för friska män och kvinnor och 

kvinnor med reumatoid artrit (RA) med Grippit i medelvärde i Newton 

(N) för höger och vänster hand. 

Pilotstudie är en mindre studie som ofta genomförs för att visa möjligheter 

inför ett större projekt 

SF-36 mäter självupplevd hälsa i åtta dimensioner: fysisk funktion, fysisk 

rollfunktion, smärta, generell hälsa, vitalitet, social funktion, emotionell 

rollfunktion och mental hälsa. 


21

U P P S A L A 

Kongresstalare 

Sidney, i Australien, stod värd för årets världskongress för arbetsterapeuter. 

Dit kom både forskare och kliniker för att lyssna, lära och 

ventilera åsikter. Det är en ära att få lämna abstrakt eller poster och 

en än större ära att bli ombedd att tala där. 

Från Akademiska sjukhuset hade man sju abstrakt, fyra postrar 

och tre var talare. Det visar kvaliteten på arbetsterapins arbete 

och är en sporre för nya projekt. 

Anna Karlsson läser på sin magisterutbildning i Health 

Promotion (hälsopromotion). 

– Det gäller att ligga steget innan sjukdom och funktionshinder 

genom att förebygga med hälsofrämjande projekt 

riktade mot riskgrupper som till rökare, eftersom det är känt 

att ärftliga faktorer ger rökare högre risk att få t till exempel 

ledgångsreumatism, säger Anna. 

Figur 1: Sammanlagda värden för samtliga 23 patienter, av hälsorelaterad 

livskvalitet enligt mätinstrumentet SF-36, före och efter fem veckors 

intensivträningsgrupp. 

22 


L I N K Ö P I N G 

Reumatolog Ann Bengtsson ägnar muskelsmärta, speciellt vid 

fibromyalgi, sitt forskningsintresse. 

25-års jubileum med 

muskelstudier 

Ann Bengtsson är verksamhetschef på reumatologkliniken sedan 

1999. Hennes forskningsområde är kronisk muskelsmärta, 

framförallt vid fibromyalgi. 

– Vi har precis gjort en epidemiologisk undersökning 

på 10 000 östgötar och deras smärtproblematik, säger Ann 

Bengtsson. 

Tidigare har små, små muskelprov, biopsier studerats, 

främst från underarmsmuskeln och kappmuskeln i axeln, för 

mätning av syrgasspänning och energiinnehåll i muskeln. Med 

hjälp av magnetkameraundersökning kan man få fram ett 

s.k. muskelspektrogram och bestämma hur fördelningen av 

olika fosforföreningar ser ut i muskeln. Dessa fosforföreningar 

avspeglar energiinnehållet i muskeln. 

Surhetsgraden i muskeln efter arbete har varit densamma 

för friska som för personer med fibromyalgi. Skillnaden är att 

fibromyalgipatienterna inte hunnit utföra samma mängd arbete 

som de friska när värdet togs. De klarar ungefär hälften så 

mycket, men får samma förändringar i muskeln. 

RA liknar fibromyalgi 

För fibromyalgismärta är central sensitisering av betydelse. 

Denna mekanism finns sannolikt även vid RA. För dem som 

haft sin sjukdom under lång tid blir inte smärtan mindre utan 

snarare större än vad den var tidigt i sjukdomen om man jämför 

patienter innan de nyare biologiska läkemedlen kom. Kanske 

kan den nyare och bättre behandlingen av RA ändra på detta. 

− Smärta är lite ignorerat. Vi har varit inriktade på att lösa 

inflammationsgåtan, men smärtan är också betydelsefull för 

patienterna och deras vardag. 

Linköpings universitetssjukhus 

Landets minsta universitetssjukhus skäms inte för sin verksamhet. 

− Vi är en liten men naggande god klinik, en slimmad 

organisation med duktiga medarbetare som gör rätt saker och 

trivs med varandra, säger verksamhetschef Ann Bengtsson. 

Som länsklinik har de ansvaret för hela Östergötlands 

reumatikervård. 2004 drevs en stor omorganisation igenom och 

alla reumatologenheter blev en länsklinik. Slutenvårdsavdelningen 

ersattes med 4-5 inhyrda sängplatser på njurmedicin. 

Reumatologen i Norrköping omvandlades till rehabiliteringsklinik. 

− Sparkraven för att vi skulle ha råd med kostnaderna för 

de nya biologiska läkemedlen kostade oss vår avdelning och i 

samband med omorganisationen fick vi ytterligare besparingar. 

Samtidigt vill jag framhålla att nu får vi de pengar vi behöver 

för att kunna sätta in läkemedlen i samtliga fall där det är 

lämpligt. 

Hela upptagningsområdet består av 440 000 innevånare. 

Väntetiderna för nybesök är beroende på diagnos, men ingen 

behöver vänta mer än 90 dagar och för återbesök försöker vi 

hålla den planerade tiden. Det arbetar 12 läkare, heltid eller 

deltid, i Linköping varav de flesta också forskar under en del 

av sin tjänstgöring. Läkarna turas om att besöka Östergötlands 

vårdcentraler. En gång i veckan åker en läkare till Norrköping 

och en till Motala där det finns en reumatologimottagning och 

rehabiliteringsverksamhet. 

Utlokaliserade 

− Sjukgymnaster, arbetsterapeuter och kurator ingår sedan maj 

månad i Sjukhusmedicins rehabgrupp, vilket betyder att kontakterna 

oss emellan blivit svårare att upprätthålla. Kanske är 

det inledningssvårigheter, men vi är oroade för en utspädning 

av kompetensen inom det reumatiska specialistområdet. 

Att inte kuratorn som endast har en 50 procentsig tjänst 

täcker hela behovet i Östergötlands län är självklart. 

Heta linjen 

För att säkerställa den konventionella verksamheten med träningsverksamhet 

på dagvårdsavdelningen utvärderas den med 

”Värdekompassen”. 

– Vi vill veta att patienterna är tillfreds med sin behandling, 

att vår medicinska verksamhet är funktionell, att vårt 

bemötande gentemot patienterna är bra och att vi ekonomiskt 

kan försvara det vi gör. 

Utöver dagvården finns en infusionsmottagning som sköts 

av sjuksköterskor med en ansvarig läkare att tillgå. Där ges 

dropp med Remicade, Gammaglobulin, Sendoxan och Mabthera. 

− Vi är också lite stolta över vår vaskulitmottagning. Vi har 

en specialutbildad sköterska som har tid att vara hos patienten 

under behandlingstiden. Hon har en sökare och alla patienter 

kan få direktkontakt med henne mellan behandlingarna om 

något skulle uppstå som de oroar sig för. Vi har också ett speciellt 

dataregister för vaskulitpatienterna, och en läkare kopplad 

till vaskulitmottagningen. 

Forskning 

Under paraplyverksamheten Tidig Insats vid Reumatoid Artrit, TIRA, ryms 

stora delar av Linköpings forskningsinsatser. Där finns experimentell, 

klinisk patientnära och tvärprofessionell forskning inom RA, SLE, Sjögrens 

syndrom, vaskulit och smärta –fibromyalgi. 


23

2006 års 

Nanna Svartz-pristagare 

Som läkarson, båda föräldrarna var läkare, var det inte helt självklart 

att Thomas Skogh själv skulle bli läkare. Länge stod valet mellan musiken 

och den medicinska världen. 

− Men ändå föll sig valet naturligt och det har jag inte ångrat. Musiken 

har jag alltid haft vid sidan om ändå. 

Han spelar kontrabas, tidigare regelbundet i domkyrkans kammarorkester 

men nu enligt egen utsago allt för sällan. Han har 

genom åren spelat i många olika konstellationer, men det har 

alltid varit den klassiska musiken som hållit honom fången. 

Just nu är hans fritid väldigt upptagen av Elsa, 1½ år gammal 

och Thomas dotterdotter. Han lämnar på dagis en gång i 

veckan och är barnvakt åtminstone varje torsdag. 

Provrörsfälla 

Under studierna var immunologiundervisningen på mikrobiologen 

det mest intressanta och han engagerades där som amanuens. 

− Det gavs också tillfälle till immunologisk diagnostik och 

jag blev fångad av provrören och autoantikroppar. Ett intresse 

som hållit i sig. Det handlar mycket om reumatologi och de 

flesta proverna kom från reumatiska patienter som stod under 

utredning. I min avhandling 1982 studerade jag immunkomplexhantering 

i experimentella modeller, något som är av 

intresse för SLE och andra reumatiska sjukdomar. 

Dessförinnan hade Thomas hunnit med ett uppehåll efter 

läkarexamen då han var hemmapappa ett år innan han började 

jobba på labb. Efter disputationen, under AT-tjänstgöringen, 

bad han att få bli placerad på reumatologen, där han sedan utbildades 

till reumatolog och var verksamhetschef mellan 1992 

och 1999. 

− Kontakterna med laboratoriet och klinisk immunologi 

har jag inte släppt som min forskning tydligt visar. 

Thomas Skogh professor vid Linköpings hälsouniversitet fick 

Reumatikerförbundets och Pfizers pris för framstående reumatologisk 

forskning till Nanna Svartz minne år 2006. Prissumman är 

50 000 kr. 

Motivering: 

Thomas Skogh tilldelas priset för många års framstående forskning 

om artritsjukdomarnas uppkomst och förlopp. Under senare tid har 

han gjort stora insatser för att förstå dessa sjukdomars konsekvenser 

dels för patientens dagliga liv, dels för samhällskostnaderna. Genom 

TIRA-studien har han bidragit till att bygga upp en intressant 

framåtblickande studie kring livsvillkoren för patienter med artrit 

i sydöstra Sverige. Studierna har således utförts i nära samverkan 

med patienten och resultaten har fått betydelse för patientomhändertagandet. 

Vidare spänner forskningen över ett brett område från 

rena medicinska frågeställningar till vårdforskning och flera olika 

yrkeskategorier har handletts till disputation. 

TIRA står för Tidig Reumatoid Artrit (ledgångsreumatism). 

24 


Professor Thomas Skogh är en 

drivande forskningskraft i Linköping. 

Patientnära forskning 

Min forskning tar framför allt utgångspunkt från frågeställningar 

kring reumatoid artrit (RA), men i viss mån också från 

systemisk lupus erytematosus (SLE) och andra reumatiska 

systemsjukdomar. Jag är särskilt intresserad av autoantikroppar, 

deras ”måltavlor” (antigener) och de vita blodkropparnas 

förmåga att avlägsna antigen-antikroppskomplex i relation till 

inflammation vid reumatisk sjukdom. Detta kan tyckas ligga 

långt från den patientnära verkligheten, men i själva verket är 

merparten av min forskning påtagligt nära den kliniska vardagen 

tack vare kopplingen till vårt ”TIRA-projekt”. 

Tidiga insatser vid RA, TIRA 

TIRA drivs sedan drygt 10 år i samverkan mellan reumatologenheterna 

i Östergötland, Jönköpings- och Kalmar län, 

Örebro, Eskilstuna och Falun. Det är ett tvärvetenskapligt 

och framåtblickande (prospektivt) projekt kring patienter med 

nydebuterad RA. Projektet engagerar reumatologer, arbetsterapeuter, 

sjukgymnaster, sjuksköterskor, hälsoekonomer, 

epidemiologer, biomedicinare, civilingenjörer och fysiker i ett 

multiprofessionellt nätverk. Med start 1996 rekryterades under 

två år 320 patienter med nydebuterad ledgångsreumatism till 

TIRA-studien. Patienterna följdes regelbundet under 8 år med 

registrering av en lång rad bakgrundsdata, sjukdomsmått, 

funktions- och aktivitetsförmåga, livskvalitet, läkemedels- och 

hjälpmedelsanvändning, kostnader för sjukvård och produktionsbortfall 

med mera. 

Resultat ger avhandlingar 

Ingvar Rydén (medicinsk kemist, Kalmar), Åsa Reckner-Olsson 

(reumatolog, Linköping), Ingrid Thyberg (arbetsterapeut, 

Linköping) och nu senast Eva Hallert (sjukgymnast, Norrköping) 

har försvarat avhandlingar baserade helt eller delvis på 

TIRA-materialet. Våren 2007 är det dags för Alf Kastbom 

(AT-läkare, Linköping). Ytterligare doktorandprojekt pågår och 

den rikhaltiga TIRA-databasen genererar alltså fortfarande ny 

kunskap och vetenskapliga publikationer. 

Utöver det vetenskapliga värdet, har TIRA-projektet lärt 

oss mycket om hur vi på ett rationellt sätt kan sköta en ”tidigartrit-mottagning”. 

Det har också resulterat i ett värdefullt 

multiprofessionellt nätverk mellan många kliniska reumatologenheter, 

som träffas regelbundet på arbetsmöten och seminarier. 

Andra doktorandprojekt, utanför TIRA, där jag har haft en 

handledarroll gäller t.ex. den avhandling som Christopher Sjöwall 

lade fram i början av 2006 (CRP och anti-CRP-antikroppar 

vid SLE) och den som Jan Cedergren kommer att försvara 

under våren 2007 som handlar om granulocyter och kväveoxid 

vid artrit. 

TIRA 1 blir TIRA 2 

TIRA påbörjades under en dynamisk utvecklingsfas inom 

reumatologin och under de 10 år som gått, har diagnostik i och 

handläggning av patienter med ledgångsreumatism genomgått 

stora förändringar. Dagens tidiga och offensiva behandling med 

traditionella bromsmediciner och moderna biologiska preparat 

skiljer sig mycket påtagligt från de strategier som tillämpades 

för 10 år sedan. TIRA-databasen ger en representativ bild av 

hur vi gjorde i Sverige och vad som skett under den gångna 10- 

årsperioden. Den utgör nu också en viktig historisk referens för 

nya prospektiva studier. 

I mars 2006 gick TIRA in i en ny fas när vi startade TIRA- 

2. Planen är att vi ska rekrytera 500 patienter med tidig artrit. 

Upplägget påminner mycket om TIRA 1, men denna gång har 

vi alltså ett kontrollmaterial att jämföra med. 

Text: Professor Thomas Skogh 


25

L I N K Ö P I N G 

Eva Hallert är legitimerad sjukgymnast nu med titeln 

medicine doktor. 

Den 24 november 2006 

försvarade Eva Hallert sin 

avhandling Disease activity, 

function and costs in early 

rheumatoid arthritis. 

Vad kostar sjukdomen 

En av de grenar som ingår i TIRA, Tidiga Insatser vid Reumatoid 

Artrit, är det hälsoekonomiska perspektivet. 

Eva Hallert har i sin forskning följt nyinsjuknade patienter i 

TIRA-studien och analyserat sjukdomsutveckling, funktion 

samt kostnader och skrivit sin avhandling om detta. Hon har 

tittat på hur sjukdomen utvecklas hos män och kvinnor, vilka 

faktorer som har betydelse för direkta och indirekta kostnader 

och konstruerat en modell för att förutsäga framtida behov av 

TNF-hämmare för patienter som inte svarar på traditionell 

behandling. 

Kvinnorna mår sämst 

Sedan 1996 då projektet startade har hon själv undersökt 50 av 

totalt 320 patienter som ingår i studien. 

− Vi har gjort olika funktionstester av händer och både 

övre och nedre extremiteter, gångtester samt olika smärt- och 

livskvalitetsundersökningar, berättar Eva Hallert som är legitimerad 

sjukgymnast i botten. 

I en av studierna kunde hon säkerställa att funktion och 

sjukdomsaktivitet förbättrades i hög grad redan efter 3 månader, 

men att funktionsförmågan förbättrades i mycket högre 

grad hos män än hos kvinnor och att denna skillnad kvarstod 

över tid. 

− En förklaring kan vara att funktionsförmågan påverkas 

mer för kvinnor, som har mindre muskelkraft än män. En 

annan kan vara att kvinnornas sjukdom är svårare redan från 

början. 

Det visade sig att vid 2-års uppföljningen stod fler kvinnor 

(72 %) på sjukdomsmodifierande anti-reumatiska läkemedel 

(DMARDs) jämfört med bara 55 % av männen. Kvinnor 

besökte läkare, sjukgymnast, arbetsterapeut oftare, opererades 

i högre utsträckning och använde mer komplementär medicin. 

Män över 65 år hade lägre sjukvårdskostnader än yngre män 

och kvinnor i alla åldrar. 

Kostnadsanalys 

Från år 1 till år 3 sjönk de direkta kostnaderna totalt sett. 

Patienterna besökte läkare, sjukgymnast och arbetsterapeut mer 

sällan men kostnader för läkemedel och reumakirurgi ökade. 

De indirekta kostnaderna, för sjukskrivning och förtidspensionering 

förändrades inte och siffrorna var lika för män och 

kvinnor. 

− Vi hade kanske förväntat oss att de skulle minska men 

den här gruppen har haft sin sjukdom länge, de var i många 

fall redan förtidspensionerade helt eller delvis eller hade varit 

sjukskrivna under flera år. Sjukskrivningarna minskade men 

förtidspensioneringarna ökade och åt upp vinsten. 

Om man vid studiestart hade nedsatt funktionsförmåga och 

hög nivå av reumatoid faktor (RF) i blodet, ökade risken att få 

höga direkta kostnader under det första året. Hög självskattad 

smärta och nedsatt handfunktion ökade risken att bli sjukskriven 

eller förtidspensionerad. 

Modell sökes 

Vid 3-års uppföljningen (2001-2003) hade 14 patienter (5 %) 

förskrivits nya biologiska läkemedel, s.k. TNF-hämmare och 

vid 5-årsuppföljningen hade 31 patienter (12 %) fått TNFhämmare. 

Detta ökade naturligtvis läkemedelskostnaden, men 

påverkade inte de indirekta kostnaderna. 

– Om vi kan finna en modell för vilka nyinsjuknade patienter 

som kommer att behöva dessa läkemedel redan från början, 

dvs. patienter med svår sjukdom som inte svarar på vanliga 

DMARD, och sätta in medicinen tidigare skulle antagligen resultaten 

bli annorlunda. Utmärkande för de patienter som kom 

att få TNF, var att de var yngre och oftare kvinnor. När Eva 

och hennes medarbetare undersökte laboratorievärdena kunde 

de se att ”sänkan” (ESR), C-reaktivt protein (CRP), anti-CCP 

antikroppar och morgonstelhet var signifikant högre i denna 

grupp. Dessa patienter var också i högre utsträckning RF-positiva 

och bärare av den genetiska markören ‘shared epitope’ (SE). 

För män kunde en prediktions-modell konstrueras med laboratorievärden 

redan vid första besöket. För kvinnor, visade sig ett 

mått på sjukdomsaktiviteten (DAS28) vid 3-månaders besöket, 

bättre kunna förutsäga framtida behov av TNF. 

26 


Per Eriksson arbetar framför allt 

som klinisk doktor 30 % på njurmedicin 

och 70 % på reumatologen där 

hans huvudintresse är systemiska 

inflammationssjukdomar som SLE 

och vaskuliter. 

Den här artikeln är ett exempel på hur ett behandlingsproblem i den 

dagliga vården leder till forskning vars resultat kommer att kunna 

återföras till patienterna. 

Interleukin 1 – en kusin till TNF 

Det började med en väldigt sjuk man, fortsatte med en mirakelbehandling. 

Nyfikna forskarna fann en genmutation, sökte 

vidare och fann att mutationen finns hos 12 % av den friska 

befolkningen. Nu fortsätter sökandet efter fler mutationer som 

tillsammans kan förutsäga risk för sjukdom. 

Sedan 20 år tillbaka hade den unge mannen vandrat runt 

med 38-39 gradig feber som envist vägrat ge med sig trots antibiotikabehandling. 

I släkten fanns ankyloserande spondylit, AS, 

(Bechterews sjukdom) och själv är han HLA-B27 positiv vilket 

ofta förekommer hos personer med AS och andra sjukdomar 

som hör till den gruppen av reumatiska sjukdomar. Förutom 

ledinflammationer har han haft muskelvärk, och ibland utslag 

på underarmarna speciellt i samband med hög feber och frossa. 

Diagnosen blev så småningom spondylartropati med drag 

av den inflammatoriska febersjukdomen Stills sjukdom. 

Han har genomgått otaliga undersökningar och provat så 

gott som hela arsenalen av läkemedel, inklusive de nya biologiska 

TNF-hämmarna. Somliga har givit biverkningar och andra 

har inte haft tillräcklig effekt. 

Mirakelbehandling 

Feber ihop med hög produktion av vita blodkroppar kan bero 

på den inflammationsdrivande substansen interleukin 1-beta, 

som för enkelhetens skull kallas IL-1 i den här texten. Det vet 

man bl.a. efter att ha försöksbehandlat personer med cancer. 

− Vi gav mannen injektioner med IL-1-hämmare och det 

gav en snabb och slående effekt. Från att ha varit ordentligt 

sjuk mår han nu jättebra, berättar Per Eriksson överläkare vid 

reumatologiska och njurmedicinska klinikerna. 

Men läkare och forskare är inte forskare om de bara lämnar 

en sådan trollspöeffekt utan att försöka ta reda varför behandlingen 

givit så gott resultat. 

Det finns flera medfödda sjukdomar där IL-1 spelar roll, 

och där har man påvisat fel på proteinet cryopyrin. Så var det 

hos den här mannen också. Han hade en mutation, en variation, 

av den gen i DNA som utgör koden för cryopyrin. Hans kropp 

tillverkar IL-1 i stora mängder och dess effekter går att hejda 

med behandling mot IL-1. 

Letar efter olyckliga kombinationer 

Caspase 1 är ett viktigt enzym som omvandlar ett inaktivt 

förstadium (proIL-1) till aktivt IL-1. Caspase 1 regleras bl.a. av 

cryopyrin. Om regleringen av IL-1-tillverkningen inte fungerar 

kommer kroppen att spotta ut IL-1 i en strid ström. 

− Vi tror att den här genen kan påverka svårighetsgrad och 

sjukdomsförlopp även av vanliga reumatiska sjukdomar, som 

t.ex. RA. Detta återstår dock att bevisa. 

Det började med ett patientfall, forskarna fann en genmutation, 

sökte vidare och fann att mutationen finns hos 12 % av 

den friska befolkningen. Detta visar att det inte räcker med 

bara den mutationen utan att defekter i andra gener sannolikt 

också behövs för att ge sjukdom. 

− Nu fortsätter vi att leta efter olyckliga kombinationer av 

mutationer i genuppsättningen som tillsammans med miljöfaktorer 

kan ge reumatisk sjukdom. Alltså arvsanlag som ger predisposition 

för sjukdom. Ännu är allt detta hypoteser eftersom 

vi undersökt för få patienter än så länge. Vi är i början på något 

väldigt spännande. 


27

U M E Å 

Agneta Uddhammar blev verksamhetschef år 2000. Hon disputerade 

1997 och hennes avhandling handlade om polymyalgia reumatika och 

jättecellsarterit. 

– På den tiden var de utredningspatienter som låg inne ofta och det 

kändes viktigt att lära sig lite mer om dem. 

– Viktigast för de patienterna är att de ska få en diagnos så fort som 

möjligt och att finna andra behandlingsalternativ än kortison som är 

alldeles utmärkt, men som ju har biverkningar. 

Visste man mer om sjukdomen skulle man kunna finna en säkrare 

behandling. 

– Forskning är roligt, det är kul att finna nya kunskaper och lära sig 

mer. 

Att Agneta Uddhammars far var provinsialläkare och hon blev redan 

från början nyfiken på vad som hände på mottagningen som låg i samma 

hus där de bodde. 

Hon följde med på sjukbesök, ibland satt hon i bilen och väntade och 

ibland fick hon följa med in. Egentligen skulle hon utbilda sig till distriktsläkare, 

men under en vidareutbildning utanför Lund kom hon i kontakt 

med reumatologin och området fascinerade samtidigt som behovet av 

reumatologer var stort. 

– Jag ville prova något nytt och det är jag glad över. Området är tillräckligt 

stort precis som utmaningen och utvecklingen inom reumatologin. 

Sin kraftsamling får hon av naturen och motion. Hon far gärna på 

cykelsemester, en kombination av de båda, och nu när barnen vuxit upp 

dansar hon och maken tango tillsammans. 

Reumatologiska kliniken på 

Norrlands Universitetssjukhus 

Länskliniken servar hela Västerbotten med ett upptagningsområde 

på 256 000 invånare. I ansvarsområdet ingår mottagning 

och dagvårdsavdelning i Lycksele samt mottagning och 

rehabiliteringsplatser i Skellefteå. Till de platserna åker läkarna 

från Umeå. 

Delad avdelning 

Reumatologen delar vårdavdelning med infektionskliniken. 

Vårdpersonalen tillhör infektion men naturligtvis är det reumatologerna 

som ansvarar för sina patienter. Och sjukgymnasterna, 

arbetsterapeuterna och kuratorn är desamma som servar 

reumatologkliniken. 

– Man kunde ju tycka att det kan vara riskabelt att blanda 

de här två patientkategorierna, men det har aldrig blivit några 

problem. Dels har infektion två avdelningar så man väljer var 

patienterna ska ligga och de delar inte rum, och dels är personalen 

tränad i hygien, säger verksamhetschef Agneta Uddhammar. 

I Umeå har de en dagsjukvårdsavdelning för 6 patienter 

med plats för 5 infusionspatienter. Dessutom finns dagvård för 

rehabilitering samt sjukgymnastikplatser för 2-3 patienter extra 

som framför allt behöver sjukgymnastik under en sammanhängande 

period, även om det alltid finns läkare att tillgå vid 

behov. Tidig artrit mottagning ingår i dagvården och här kallas 

den TRAM. 

På kliniken finns en professor, en lektor och 9,5 läkartjänster 

för hela länet. 

– Det är först nu vi har kunnat besätta våra läkartjänster. 

Vi har fyllt på de senaste åren, men det har varit trassligt att 

finna ersättare för sjukskrivningar, forskningstid och andra 

tjänstledigheter. Under somrarna erbjuder vi läkarstuderande 

termin 10-11 vikariat här som ett led i att göra dem intresserade 

av reumatologi och vår klinik naturligtvis. 

– Rekryteringen har gått bra och en bidragande orsak är att 

forskningen är framgångsrik. Det skapar goodwill. 

28 


Fotterapeut ingår 

Sjukgymnaster, arbetsterapeuter och kurator tillhör reumatologikliniken. 

– Nackdelen med en liten enhet kan vara att hantera 

frånvaro, men det uppvägs av att personalen känner en större 

tillhörighet och utbyte med kliniken i övrigt. Dessutom är vi 

ett utbildningssjukhus så vikarier brukar det gå att få. 

På kuratorsidan är Eva Lehto närmast en institution med 

stor kapacitet, men vad händer om hon blir sjuk 

– Vi är bortskämda med att många har jobbat väldigt länge 

hos oss. Problem kommer det att bli vid nästa generationsbyte. 

Vi måste se till att föra över all kunskap i tid. 

Speciellt för Umeå är att en fotterapeut ingår i verksamheten. 

Man har tagit de så stora problemen för reumatiker som 

fötterna utgör på allvar. 

I Umeå kalls bassängen terapibad. 

– En viktig verksamhet där satsningen på nytt reningsverk 

varit väl värd sin kostnad. 

Kunskapsutbyte 

Verksamheten i Skellefteå och Lycksele är mer en rutinbesöksmottagning. 

När någon patients sjukdom aktiveras behövs det 

ibland att de sköts av reumatologerna i Umeå och i samarbete 

med andra specialiteter. 

– Vi har börjat göra med diskussionsronder tillsammans 

med lung- och njurmedicin om gemensamma patienter för att 

utbyta erfarenhet. Det har varit väldigt bra. 

De patienter som kommer långt ifrån kan övernatta på 

patienthotell. 

Förståelse 

Vid omorganisationen 2003 gjordes besparingsåtgärder för att 

alla tre sjukhusen i länet skulle få vara kvar. De senaste åren är 

det läkemedelskostnaderna som kan vålla problem. 

– Det finns viss förståelse för att läkemedlen måste få kosta. 

Kunskapen finns även hos politiker att medicinerna ger bra 

resultat som också är långsiktiga. Vi använder även de gamla 

medicinerna på ett bättre sätt och det tillsammans med nya 

läkemedel gör att vårdplatser sparas in. 

Väntetider 

Efter sommaren har väntetiderna blivit upp till fem månader 

och även återbesöken har fördröjts. Prioriterade patienter har 

inte berörts och nu jobbas det för att åter korta kötiden så den 

kan komma under tre månader. 

Reumatolog Lena Innala, här tillsammans 

med sin handledare professor 

Solbritt Rantapää Dahlqvist, sammanställer 

data på antikroppar mot citrillunerade 

antikroppar. 

– Vi har funnit fyra olika antikroppar 

och nu värderar vi deras egenskaper 

mot varandra. Hur påverkar de olika 

antikropparna sjukdomsutveckling och 

vilken av dem är bäst att använda som 

diagnos respektive prognosmarkör. 

RA syns i prover innan du blir sjuk 

Vår forskningsenhet vid Reumatolog klinken i Umeå har 

successivt byggts upp under 90-talet. Vi fick vår första universitetstjänst 

1991 och vi har idag två högskolelektorat varav den 

ena idag är konverterad till professur. Vår forskning utgår från 

kliniska frågeställningar dvs. frågor som väcks i vår kontakt 

med patienterna. Vi har framför allt fokuserat på reumatoid 

artrit (RA) men vid kliniken finns även projekt om psoriasisartrit, 

polymyalgia reumatika och sklerodermi. 

RA och antikroppar 

De aktuella projekten omfattande RA utgår från tidig RA 

och inkluderar hela norra regionen (Norrbotten, Västerbotten, 

Jämtland och Västernorrland). Utöver de registreringar som 

ingår i tidig RA registrering har vi en specifikt prospektivt 

långstidsuppföljning avseende komorbiditet, särskilt kardiovaskulär. 

Komorbiditet är förekomsten av annan sjukdom, utöver 

ledsjukdomen. 

Hos samtliga nyinsjuknade individer analyserar vi olika 

faktorer som antikroppar (anti - citrullin antikroppar) och 

genetiska markörer. Vi har även möjlighet genom den Medicinska 

Biobanken som finns i norra Sverige att analysera om 

dessa individer donerat blodprov innan sitt insjuknande och 

där genomföra analyser. Vi har bl.a. kunnat, som första grupp i 

världen, visa att individer som insjuknar i RA har anti-citrullin 


29

U M E Å 

antikroppar i 33 % av fallen i medeltal 2,5 år innan insjuknandet. Halten 

av antikroppar stiger ju närmare insjuknandet man kommer. Vi har också 

funnit att individer som har dessa antikroppar före insjuknandet förefaller 

ha mer röntgenförändringar när de sedan insjuknar och den skillnaden 

kvarstår till och med 2 år efter insjuknandet. Detta har visats i Ewa 

Berglins avhandlingsarbete. 

RA och ärftliga faktorer 

Vi försöker också analysera ärftliga faktorer som kan ha betydelse för 

insjuknandet. När vi analyserar HLA-antigener så ser vi att en subgrupp 

av HLA-DR4 (B1*0404/0401) ökar den relativa risken i kombination med 

antikroppar mot CCP att insjukna i RA jämfört med att sakna båda dessa 

faktorer. Analys av en annan s.k. autoimmun gen (PTPN22, som är en 

gen som har med immunsystemet att göra), som påverkar T- och B-cellssvaret, 

tror man, ökar ännu mer den relativa risken att insjukna i RA. Vi 

har nu även analyserat denna genvariation i populationen av individer som 

insjuknat i RA från hela norra regionen och ser att en speciell variant är 

starkt ökad (T-varianten). Eftersom man vet att miljöfaktorer som exempelvis 

rökning kan ha betydelse för insjuknandet i RA så kommer vi nu 

att gå vidare och analysera olika faktorer hos individer innan de insjuknat 

i RA och jämföra deras enkätsvar med svaren från matchade kontroller. 

Vidare så avser vi analysera andra faktorer i proverna donerade innan 

sjukdomsdebut för att kunna se om sjukdomsprocessen startat och om 

antikroppsproduktionen är ett resultat av denna eller om det är så att förekomst 

av dessa antikroppar till och med skulle kunna bidra till insjuknandet. 

Homogen befolkning 

Norra Sverige är unikt befolkningsmässigt eftersom befolkningen inte 

är lika uppblandad som i övriga Sverige. Befolkningen är mer homogen 

och det kan öka möjligheterna för oss att identifiera gener som kan vara 

inblandade i insjuknandet och/eller i hur sjukdomen uttrycker sig. Vi har 

i norra regionen identifierat ett 40-tal familjer med ökad förekomst av RA 

dvs. upp till 11 medlemmar i samma familj med RA. För närvarande pågår 

analyser av dessa familjer med avancerad teknik som finns tillgänglig 

här i Umeå. Detta arbetar civilingenjör Lisbeth Ärlestig med. 

Interaktion inflammation – metabola faktorer 

Som framgår av Solveig Wållberg-Jonsson:s redogörelse så intresserar vi 

oss särskilt för hjärt - kärlsjukdom som komorbiditet till ledsjukdomen. 

Vi försöker också analysera faktorer exempelvis antikroppar och genetiska 

variationer som kan öka risken för utveckling av hjärt-kärlsjukdom. Vi 

studerar även som ett led i att kunna förklara den ökade kardiovaskulära 

sjukligheten interaktionen mellan inflammation och metabola faktorer och 

detta gör vi genom att t.ex. följa lipidmönstret, eller cellyteuttryck under 

TNF-behandling. 

Vi vill även studera interaktionen genom en behandlingsstudie där patienter 

med RA behandlas med statiner, blodfettssänkande mediciner, och 

effekten mäts med kärlanalyser och inflammationsmarkörer. Detta projekt 

gör vi i samarbete med en grupp från Helsingfors. 

SLE 

Utöver ovannämnda projekt om tidig RA så deltar vi i ett regionövergripande 

projekt om SLE där alla reumatologenheter i regionen år 2001 

undersökte samtliga patienter som uppfyller kriterierna för SLE med aktivitets- 

och skadeindex och blod har insamlats. Totalt ingår 273 individer 

och DNA finns donerat från 260 individer. Genetiska analyser av dessa 

prover pågår både här i Umeå och i olika pågående samarbetsprojekt. 

Text: Professor Solbritt Rantapää Dahlqvist 

Solveig Linghult som är biologisk mikroanalytiker forskar 

om olika genuttryck. Här har hon centrifugerat 10 ml 

blod innehållande vita blodkroppar, som hon behandlat 

med saltlösning för att skilja ut kärnan ut DNA. Hon 

fäller det med alkohol och får rent DNA som hon löser i 

vatten och kan använda till många olika analyser. 

Martin Johansson är doktorand och civilingenjör. På 

bilden pipeterar han fram små variationer i DNA s.k. 

SNP. De variationerna kan ha betydelse för sjukdomsutveckling. 

Molekylärbiolog Heidi Kokkonen visar den maskin där 

analysen av proverna skiljer ut de olika genvarianterna. 

Lisbeth Ärlestid är civilingenjör och undersöker 1 500 

SNP i Iluminan som är en ny apparat med stor kapacitet. 

Genom en donation har laboratoriet kunnat köpa den 

och ur den går det att få väldigt mycket information. Men 

det är stora kostsamma studier. 

– Vi har funnit intressanta genområden hos patienter 

och nu vill vi veta hur de skiljer sig från kontrollpersoner. 

30 


Docent Solveig Wållberg Jonsson är lektor vid reumatologiska kliniken. 

Hon är ansvarig för läkarkandidaterna och undervisar en hel del. Dessutom 

är hon forskningshandledare och arbetar kliniskt. 

– Jag blev intresserad av sjukvård i 14-års ålder när jag låg inne på 

barnkliniken under en kortare period. Under en NLV-kurs 1982 vid dåvarande 

Östersunds reumatikersjukhus träffade jag Julio Goobar och hans 

entusiasm blev orsaken till att jag lade till reumatologin som specialitet 

bredvid min allmänläkarspecialitet. 

På sin fritid sjunger Solveig i kör och målar lite grann. Enligt egen 

utsago allt för lite. 

Forskning om 

hjärt-kärlsjukdomar och livskvalitet 

Patienter med RA löper en ökad risk att insjukna i hjärtkärlsjukdomar 

och detta kan även leda till en för tidig död. 

Orsakerna är inte självklara. De så kallade traditionella 

riskfaktorerna för hjärtkärlsjukdom, t.ex. höga blodfetter, högt 

blodtryck, diabetes, fetma etc, är inte särskilt framträdande vid 

RA. Tvärtom är blodfetterna snarast låga. Orsaken till detta 

har intresserat oss på kliniken i snart 20 år. Hittills har en 

avhandling på detta område publicerats och ytterligare ett par 

är på gång. 

Inflammation är boven 

I vår tidigare forskning har vi funnit att åderförkalkningsprocessen, 

aterosklerosen, är accelererad vid RA. och att den 

inflammatoriska aktiviteten i sig förefaller vara skadlig ur 

hjärt-kärlsynpunkt. Flera andra forskningsgrupper har publicerat 

likartade fynd, men i nästan alla studier har man undersökt 

patienter som haft sin sjukdom en längre tid. För att få bättre 

grepp om när och hur åderförkalkningen utvecklas vid RA 

och hur den kan påverkas behövs studier där patienterna följs 

framåt i tiden, s.k. prospektiva studier. 

Norrlandsstudien är en regionövergripande samarbetsstudie 

av komorbiditet, dvs. andra sjukdomar än ledsjukdomen, hos 

patienter med tidig RA. Vårt syfte är att följa utvecklingen av 

komorbiditet, hos patienter med nydebuterad reumatoid artrit. 

Hos en undergrupp av patienterna följs utvecklingen av 

hjärt-kärlsjukdomen särskilt noga. Alla patienter yngre än 60 år 

i Umeå, Sunderbyn och Östersund, totalt 80 stycken, har erbjudits 

att delta i studien. Patienterna undersöks kliniskt av sina 

egna läkare i samband med reguljära återbesök avseende blodtryck 

och nytillkomna hjärt-kärlhändelser. De får göra ett EKG 

och undersöks avseende tecken på tidig ateroskleros. Detta görs 

med ultraljud. Dels undersöks förekomst av förtjockning av 

kärlväggen och sk. atersklerotiska ”plack”. Dessutom undersöks 

armartären avseende kärlväggens förmåga till avslappning efter 

att armens stasats. En nedsatt förmåga till avslappning, anses 

spegla sk. endotelial dysfunktion och vara ett tidigt tecken på 

ateroskleros. Blodprover tas även för analys av olika inflammatoriska 

och immunologiska markörer. Journalerna gås genom 

regelbundet för registrering av riskfaktorer, hjärt-kärlhändelser 

och farmakologisk behandling. 

Avsikten är att upprepa undersökningarna vart femte år. En 

slumpmässigt utvald, köns- och åldersmatchad, kontrollgrupp 

undersöks på samma sätt för jämförelse. Eftersom studien är 

prospektiv, syftar framåt i tiden, kan grupperna jämföras vid 

sjukdomsdebut och över tid. Dessutom kan betydelsen för utvecklingen 

av ateroskleros av framför allt den inflammatoriska 

aktiviteten och RA-behandlingen värderas i RA-gruppen. 

En sammanställning av basdata talar preliminärt för att patienter 

med nydebuterad sjukdom inte skiljer sig från kontroller 

avseende endotelial dysfunktion och förekomst av förtjockad 

kärlvägg eller aterosklerotiska plaque. Vår förhoppning är att 

studien ska kunna ge svar på om det är den inflammatoriska 

aktiviteten som är skyldig till den accelererade aterosklerostakt 

som tidigare visats. 

Forskande arbetsterapeuter 

Vid reumatologkliniken i Umeå undersöks patienter med tidig 

RA även avseende upplevd hälsa och livstillfredsställelse. 

Elisabet West arbetar med sammanställning av hälsoenkät 

Short Form 36 (SFH36) i vilken patienterna skattar sin hälsa 

inom åtta olika hälsodomäner och två samlingsdomäner. Ett 

femtital patienter med nydebuterad RA har fyllt i SFH36 vid 

inklusion i tidig-RA-mottagning samt efter 24 och 72 månader. 

En köns- och åldersmatchad grupp av patienter med 

medellång sjukdomsduration och en kontrollgrupp har också 

fyllt i enkäten. I en första studie, som är publicerad, fann vi att 

patienterna med nydebuterad sjukdom upplevde sämre hälsa än 

patienter med medellång sjukdomsduration och båda RA-grupperna 

upplevde sämre hälsa än kontroller. En förbättring från 

0 till 24 månader sågs dock i tidig-RA-gruppen. Preliminära 

data från 72-månadersuppföljningen talar för att män upplever 

sämre hälsa än kvinnor vid nydebuterad sjukdom, men att en 

utjämning sker över tid. 

Berit Karlsson har undersökt samma patientgrupper avseende 

livstillfredsställelse med instrument LiSat-9. I en nyligen 

publicerad studie fann även hon att både patienter med tidig 

RA och de med medellång sjukdomsduration upplevde sig 

mindre nöjda inom flera domäner än en referensgrupp. Kvinnorna 

med tidig RA var mer nöjda än männen. Efter 24 månader 

var, som förväntat, patienter med högra sjukdoms aktivitet 

(mätt i form av DAS28) mindre nöjda med sin egenvård, men 

intressant nog var mer nöjda med partnerskap och familj! 

Forskning om patienternas tidiga upplevelser av sjukdomen 

är väsentlig för att kunna hjälpa patienten till cooping med den 

tidiga sjukdomsprocessen. 

Text Docent Solveig Wållberg Jonsson 


31

U M E Å 

Ewa Berglin älskar att laga mat och äta den. Hon provar nytt och är 

öppen för allehanda matimpulser. Det kan vara medelhavskost, thai, husmans 

eller något eget experiment. Till julen blir det också alla möjliga 

olika kakor och matbröd. Ett annat intresse som kan tyckas nödvändigt 

efter kalorierna är motion i många former. Hon rider, gympar och 

springer och så arbetar hon i trädgården. 

Reumafaktor byts mot 

citrullinantikroppar 

Att positiv reumafaktor är ett av kriterierna för att ställa RA-diagnos 

är väl känt. Problemet är att cirka 5 % av den friska befolkningen har 

den och 20 % av äldre personer. Även personer med andra reumatiska 

sjukdomar som Sjögrens syndrom har i högre grad positiv 

reumafaktor. Diagnoskriteriet blir därmed ganska vagt. 

Medicine doktor och reumatolog Ewa Berglin disputerade i januari 

2006. I sin avhandling visar hon att citrullinantikroppar 

kan påvisas i blodprover som tagits från blivande RA-patienter 

flera år före symtomdebut. Andelen blivande RA-patienter med 

positivt test för citrullinantikroppar ökade ju närmare sjukdomsstart 

som provet tagits. Vid tidpunkten för RA-diagnos 

hade 70 % av patienterna positivt citrullinantikroppstest och 

en något större andel var positiva för reumafaktor. 

– Skillnaden är att citrullinantikroppar sällan finns hos 

personer som inte har RA, berättar Ewa Berglin. Citrullinantikroppstest 

kan därför förbättra möjligheten att ställa en tidig 

diagnos. 

Om man i ett tidigt skede av nydebuterad ledsjukdom kan 

förutsäga om sjukdomen kommer att ha ett destruktivt förlopp 

på lederna kan de som behöver aggressivare behandling med 

nya aktiva, sjukdomshämmande mediciner väljas ut. På så vis 

utsätts inte de med mild sjukdom för eventuella biverkningar 

i onödan. Och resurser kan föras över till dem som verkligen 

kommer att behöva dem. 

– Det är viktigt att behandla, men det är lika viktigt att 

inte överbehandla. En balansgång som kan vara nog så svår. Vi 

går mot skräddarsydda behandlingar på personnivå. 

Röntgen 

För att finna ett samband mellan citrullinantikroppar och 

skador på brosk och ben studerade Ewa Berglin röntgenbilder 

tagna med konventionell röntgenteknik (CR) av hand- och 

fotskelett vid tidpunkt för RA-diagnos och efter 2 år. Det 

visade sig att personer med höga citrullinantikroppsvärden 

redan före sjukdomsdebut hade mer brosk- och skelettskador 

i lederna vid tidpunkten för diagnos samt efter 2 års sjukdom 

jämfört med patienter som saknar citrullinantikroppar före 

insjuknandet. 

I en mindre grupp patienter studerades bentäthet (DXA) i 

handskelett vid insjuknandet, samt efter 1 och 2 år. Bentätheten 

i händer minskade endast hos postmenopausala kvinnor och 

den minskningen var signifikant större jämfört med matchade 

friska kontroller. Såväl benförlust i händer mätt med DXA som 

skador på lederna mätt med CR kunde bromsas med tidig aggressiv 

behandling. 

DXA-undersökningen var dock inte tillräckligt känslig för 

att visa förändringar i skelettet tidigare än de kunde påvisas 

med CR. 

Nytt projekt 

Även om röntgen är ett bra mått på sjukdomsaggressivitet så 

finns det felmarginaler. 

– Det mänskliga ögat och bedömningar av olika personer 

ger ett subjektivt resultat. 

Tillsammans med Linköping görs en liten pilotstudie för 

att utvärdera en förfinad bentäthetsmätningsmetod. 

– Först är skelettet är tunnare runt lederna och senare blir 

det destruerat. Ju tidigare man kan se förändringar och påbörja 

behandling desto bättre för patienten. När det väl blivit usurer 

kan fortsatt förstörelse hejdas men de skador som redan uppstått 

kan vi ännu så länge inte reparera. 

Forskningen växte fram 

Det började försiktigt med lite forskning. Intresset fortsatte och 

fram växte det ena arbetet efter det andra och slutligen stod 

Ewa Berglin framför utmaningen att under ett år ställa samman 

sina studier, binda ihop med bakgrund och presentera sin 

avhandling. 

– I efterskott var arbetet väldigt roligt, just när det pågick 

var det kanske lite pressande. 

I studiematerialet ingår 138 patienter. 

– Det vore spännande att få fortsätta att följa dem. Nu har 

det snart gått 5 år sedan de första röntgenbilderna togs, avslutar 

Ewa Berglin. 

Brosket och benet i lederna 

där lilltån och tån bredvid är 

fästa vid foten är helt nedbrutet. 

Begynnande förändringar 

finns i motsvarande 

leder i övriga tår. Den här 

patienten har en aggressiv 

sjukdom och det visas både 

med röntgen och kraftigt 

ökade citrullinantikroppar. 

32 


Tidigare spelade Gerd-Marie Alenius saxofon i en grupp bestående av 

läkare på Norrlands universitetssjukhus. 

– Tyvärr är gruppen nu upplöst, de drivande själarna flyttade, och jag 

spelar väldigt sällan. 

Nu ägnar hon sig mest åt träning på sin fritid. 

Varför får man 

Psoriasisartrit 

Medicine doktor Gerd-Marie Alenius ägnar sin forskning åt 

psoriasisartrit, PsA. Efter disputationen 2003 har hon fortsatt 

med att i första hand avsluta redan påbörjade studier. 

Forskningen kring psoriasisartrit har länge varit sparsam 

med ganska få publicerade studier. 

– De senaste åren har dock intresset ökat markant och 

genom ökad forskning har vi också fått ökad kunskap om sjukdomens 

bakgrund, förlopp och prognos. Eftersom psoriasisartrit 

har ett mycket varierande förlopp både över tid hos samma patient 

och mellan olika patienter har det varit svårt att på ett bra 

sätt kunna genomföra studier och också kunna jämföra resultat 

mellan olika forskargrupper, säger Gerd-Marie Allenius. 

Att veta i förväg 

Viktigast är att komma fram till varför sjukdomen yttrar sig 

och ser ut som den gör, så att rätt behandling ges till rätt 

person. Många gånger är PsA en sjukdom som ger värk eller 

en avgränsad destruktion av en led, men stannar med det. Man 

försöker finna markörer för aggressiv sjukdom. 

Syftet är att, bland patienter från norra Sverige, undersöka 

förekomst av led- och ryggmanifestationer hos patienter med 

hudpsoriasis och PsA. 

– Vi ville karaktärisera sjukdomen i relation till inflammatoriska 

och genetiska markörer och identifiera gener som styr 

sjukdomsuppkomst eller sjukdomsutveckling. 

Alla patienter boende i Umeå erbjöds att delta i en studie. 

Av 202 patienter hade 97 (48 %) inflammatoriska manifestationer 

som perifer artrit och inflammatoriska ryggproblem. Av de 

67 (33 %) patienter med perifer artrit och/eller inflammatorisk 

ryggsjukdom hade 30 patienter inte tidigare fått diagnos. 

Sambanden mellan kliniska sjukdomsmanifestationer och 

potentiella markörer för aggressiv ledsjukdom samt genetiska 

associationer, analyserades hos 88 patienter med PsA. Aggressiv 

sjukdom definierades som röntgenologiska tecken på leddestruktion 

och/eller deformiteter och/eller inskränkt rörlighet 

beroende på ledinflammation. Studien visade ökad förekomst av 

HLA-B17, B37 och B62 i jämförelse med friska kontroller. 

Starkast prediktiva faktorerna för aggressiv sjukdom var en 

sjukdomsbild där många leder var engagerade, polyartikulär 

sjukdom och engagemang i händernas DIP-leder. 

Förekomsten av njurpåverkan som en manifestation av 

systemisk inflammation utvärderades hos patienter med PsA. 

Av de 73 undersökta patienterna hade 23 % njurpåverkan 

definierat som nedsatt kreatinin-clearence som var lägre än hos 

normalbefolkningen och/eller ökad albuminuri. Den prediktiva 

faktorn för njurpåverkan var mätbar inflammatorisk aktivitet 

(SR > 25 mm/tim och/eller CRP > 15 mg/L) vilket indikerar 

systemisk effekt hos vissa patienter. 

– Det fanns tecken på systemiska effekter som njurpåverkan 

hos patienter med PsA och mätbar inflammatorisk aktivitet. 

Fortsatt forskning 

Åter har den norrländska befolkningen lockat till genetikstudier. 

Här är det lättare att följa familjegrupper eftersom många 

stannat i det geografiskt stora område som Norrland utgör. 

– Någon hittar en gen och så testar vi den på olika sjukdomar. 

Så får vi veta att vissa gener är gemensamma för olika 

sjukdomar och vissa skiljer sig. Kartläggningen av våra gener är 

väldigt komplicerad och därigenom mycket intressant. 

Sedan disputationen har Gerd-Marie Allenius mest arbetat 

kliniskt under tiden som hon funderat över vad hon vill ägna 

sig åt. PsA är en sjukdom som fortfarande är väldigt okänd och 

det finns mycket att göra. 

– Mitt avhandlingsarbete kan ses som en avstamp för 

fortsatt forskning där arbetet i första hand inriktas på genetiska 

frågeställningar. Under arbetets gång har även andra frågeställningar 

studerats. Vi har också ett gott samarbete i Sverige på 

PsA-sidan, och även internationellt med nya klassificeringskriterier. 

Swe-PsA 

Reumatologkliniken i Umeå samarbetar med flera andra 

reumatologkliniker i Sverige i ett nationellt register, Svenska 

Psoriasisartrit registret (Swe-PsA), för patienter med nydebuterad 

psoriasisartrit. Idag består kohorten, den grupp patienter 

som ingår i studien, av 300 personer. 

– Där samlas data in för att skapa möjlighet att studera 

sjukdomen ur flera olika aspekter. 

CASPAR 

Gerd-Marie har även deltagit i ett internationellt samarbete 

(CASPAR) för att finna nya gemensamma diagnos- och klassifikationskriterier 

och ett förslag till nya kriterier utifrån detta 

arbete har nyligen publicerats. 

– Ännu är de förslag men alla ledande forskare med sina 

grupper är överens och i vardagsreumatologin används de 

redan. 

Egentligen är samtliga diagnoskriterier tagna för att underlätta 

för forskningen så att alla utgångsvariabler är lika när 

något ska studeras. 

– Men för de reumatiska sjukdomarna finns inget speciellt 

prov som säger vilken sjukdom patienten har så även i den 

kliniska vardagen måste man lita till kriterierna. 


33

G ö t e b o r g 

Tomas Bremell har varit verksamhetschef sedan 1994. Han trivs med 

sitt arbete och med att trots sin stora klinik fortfarande kunna använda 

25 % av sin tid till patientverksamhet. Viljan att kunna göra någon nytta 

för människor avgjorde yrkesvalet. Att det just blev reumatologi kan 

tillräknas den entusiasm runt ämnet han upplevde under sin studietid i 

Lund. 

– Där var vården patientinriktad och demokratisk. Specialiteten är 

också spännande i sig och en del betydde det att en nära anhörig har en 

reumatisk sjukdom. 

För Tomas Bremell, som också är ordförande i Svensk Reumatologisk 

Förening, är lantstället, havet, familjen och läsning källan för återladdning. 

Reumatologiska kliniken på Sahlgrenska 

universitetssjukhuset 

Verksamheten på Sahlgrenska universitetssjukhusets reumatologiska 

klinik sköts av cirka 150 personer, ledda av verksamhetschef 

Tomas Bremell. Det primära upptagningsområdet 

består av 675 000 invånare, men det regionala av hela 1,6 miljoner. 

Det finns 20 specialister i reumatologi, 15 ST-läkare som 

utbildar sig till reumatologspecialister, 80 sjuksköterskor och 

undersköterskor ungefär fördelade på hälften var, 4 kuratorer 

och 30 inom sekretariatet. Tillkommer gör sjukgymnaster och 

arbetsterapeuter som tillhör annan klinik och personalsekreterare, 

ekonom m.fl. i en områdesstab. 

Kliniken ansvarar för nästan 8 000 kroniskt sjuka patienter 

varav cirka hälften har tung immunpåverkande behandling, tar 

emot 3 000 nyremisser/år, har 2 vårdavdelningar, 2 behandlingsenheter, 

1 dagsjukvårdsavdelning och omfattande poliklinisk 

verksamhet (17 000 läkarbesök/år) på såväl Sahlgrenska 

som Mölndal. Dessutom ingår jourverksamhet såväl dag som 

natt och regelbunden konsultverksamhet till nästan 50 vårdcentraler. 

Ett stort plus får kliniken för att den har en alldeles egen 

bassäng. 

Forskande läkare 

Som en röd tråd genom hela verksamheten på Reumatologkliniken 

följer interaktionen mellan klinisk patientnära verksamhet 

och forskning. Det finns inte heller någon skiljegräns 

mellan kliniska, molekylära eller experimentella forskningsområden. 

En bidragande orsak är att forskningen idag är snabb 

med kort väg mellan laboratoriestudier och klinisk vård. Som 

exempel kan nämnas de nya TNF-hämmande medicinerna. På 

Sahlgrenska stod 200 patienter på immunpåverkande läkemedel 

år 1985 och år 2005 var antalet över 3 500. 

Alla forskande läkare är också verksamma i den dagliga 

patientvården. Det gäller oavsett om de är rent experimentella 

eller teoretiska forskare. Det gäller även de ledande forskarna 

som är aktiva på kliniken flera dagar i veckan. 

”Molekylära professorer som gillar kliniskt arbete.” 

Så ser man på sig själva i Göteborg 

Verksamheten står på fyra ben. Kliniskt patientarbete, vetenskap, 

utbildning av studenter och personal samt lednings- och 

verksamhetsutveckling. 

– Speciellt roligt är att alla som jobbar här samarbetar 

oavsett om man tillhör klinik eller akademi. Vår verksamhet 

förbättras kontinuerligt. Och vi har en ung entusiastisk läkarstab 

. Vi håller vårdgarantin med nybesök inom tre månader 

och återbesöken fås på avtalad tid, säger Tomas Bremell. 

– Speciellt stolta är vi över att forskningen går så bra. Och 

här i Västra Götaland samarbetar vi med Borås, Skövde och 

Uddevalla. Med dem har vi flera gemensamma projekt inom 

forskning och utveckling. 

34 


Verksamhetschefens roll 

Forskning en möjlighet 

Visst ska verksamhetschefen leda sitt arbetslag, besätta tjänster 

och planera klinikens verksamhet, men det finns ytterligare arbetsuppgifter 

som blir allt tydligare med de nya stora krav som 

ställs på forskningsverksamheten. Verksamhetschefen har en 

stor roll och betyder mycket för utvecklingen av den reumatologiska 

forskningen på kliniken. Han eller hon ska bereda väg 

och ge möjligheter till forskningsverksamhet. 

– Forskningen får aldrig vara ett tvång, den ska vara en 

möjlighet. 

En stor uppgift är att tillsammans med forskningsmotorerna 

befordra forskningen. På Sahlgrenska är det professorerna 

Andrzej Tarkowski och Hans Carlsten som rent organisatoriskt 

har delaktigheten tillgodosedd genom att de t.ex. är med i alla 

ledningssammanhang. Forskningsledarna är också själva ansvariga 

för hur de använder sina forskningsmedel. 

– Vi definierar vår uppgift så att vi besvarar kliniska frågeställningar 

med experimentella, molekylära och kliniska metoder. 

Vi ser ingen motsättning mellan olika typer av forskning. 

– Det gäller att göra forskningen attraktiv för de yngre och 

då är handledarrollen oerhört viktig. Handledarna måste vara 

engagerade, närvarande och lättillgängliga. Enheten ska vara 

så stor att var och en kan välja vem den vill ha som handledare 

och miljön måste vara stimulerande och ge en god social miljö. 

Det skall vara roligt att vara på jobbet. Det ska diskuteras och 

varje ny doktorand ska garanteras målgång inom en rimlig tid. 

Forskningen kan ses som ett oändligt puzzel där var och en 

lägger sin bit! 

Stora enheter i framtiden 

I framtiden tror Tomas Bremell att läkarna bör komma igång 

med sin forskning helst redan under studietiden. Han tror att 

det kommer att behövas stora enheter med fler handledare där 

klimatet är öppet, roligt och stimulerande. 

– Jag tror att vi går mot större reumatologenheter på 

regions- och länssjukhus. Det ställs större krav på kunskap och 

vetenskaplig utveckling, något som kommer att vara omöjligt 

för varje liten enhet att uppnå. 

– Forskare som disputerat måste beredas möjlighet att erhålla 

docentkompetens så att en ny generation forskningshandledare 

skolas in. Även i forskningens värld är det snart dags för 

ett generationsskifte, avslutar Tomas Bremell. 

”För 30 år sedan sysslade reumatologin mycket med rehabilitering och 

ineffektiva läkemedel. Idag arbetar vi mindre med rehabilitering och mer 

med effektiva läkemedel.” 

Saxat ur presentation vid ordförandekonferens vid Västra Götalandsregionen 

Två laguppställningar 

För att kunna ge var och en möjlighet att med kort varsel 

kunna vara forskningstjänstledig måste verksamhetschefen alltid 

ligga ett snäpp före i sin planering. Önskemålet är att alltid 

kunna ha en överbemanning – men inom budgetram. Nya 

läkare måste anställas för att nuvarande läkare ska få möjlighet 

att forska. De får inte hindras av att det saknas vikarier. 

– Och lagt schema ligger. Krisar det på kliniken så ska inte 

reservkapacitet hämtas på forskningssidan, eller tvärt om. Varje 

enhet måste reda ut sina problem. En expansiv anställningspolitik 

med dubbla laguppställningar, precis som för fotbollslag. 

Man måste vara positiv till deltidstjänster. 

– För patienterna kan det tyckas negativt på kort sikt eftersom 

ens doktor inte alltid finns tillgänglig eller är svår att få 

tag på, men de reumatiska patienterna förstår att forskningen 

ger resultat på sikt. 

Synliggör forskningen 

För att stävja motsättningar och ta tag i forskningen är det viktigt 

att göra forskningen synlig på kliniken. Alla måste känna 

respekt för varandra och de olika verksamheterna. 

– Även sekreterare, löneassistenter, undersköterskor och 

sjuksköterskor ska få ett ansikte på de anställda forskarna och 

även få besöka mössen på laboratoriet. Det ger en större förståelse 

för forskarnas arbete. 

Därför ordnas studiebesök som varar ett par, tre timmar 

där all personal får möjlighet att träffa forskarna och höra dem 

berätta om sina arbeten. 


35


effekt på immunsystemet. Detta är en delförklaring till varför 

östrogen förvärrar SLE-sjukdomen där antikroppar och immunkomplex 

bildas och aktiverar komplementsystemet. 

– Ökar man östrogennivån så ökar antikroppsproduktionen 

och SLE-sjukdomen förvärras. För reumatoid artrit (RA) är det 

tvärtom. RA är en sjukdom som förmedlas via T-celler, makrofager 

och produktion av små signalmolekyler s.k. cytokiner. 

Östrogen har på så vis har en skyddande effekt på RA-sjukdom. 

Det fungerade på djurmodeller, och nästa fråga blev förstås 

hur det fungerar på människor. 

Könshormon påverkar 

immunförsvaret 

Hans Carlsten är professor i reumatologi och verksam på Sahlgrenska 

Universitetssjukhuset i Göteborg. Där leder han en forskargrupp som 

inriktat stora delar av sin verksamhet på könshormoners effekter 

både på normala immunsystem och immunsystem hos patienter med 

reumatisk sjukdom. 

Hans Carlstens doktorandprojekt 1985 var att undersöka immunsystemet 

hos möss med SLE. Eftersom antikroppar och B- 

lymfocyter, som är viktiga delar av immunförsvaret och centrala 

vid SLE hade studerats tidigare, ägnade han T-lymfocyterna sitt 

intresse. 

– Jag började titta på T-lymfocyter och fann att det finns 

skillnad mellan han- och honmöss. Båda könen hade försämrad 

T-lymfocytfunktion men hos honmössen var det sämst. 

Den första frågan blev hur det kunde komma sig Man visste 

att honorna fick allvarligare sjukdom än hanarna. Frågan var 

om T-cellens dåliga funktion berodde på svårare sjukdom eller 

på könshormoner. 

Han lärde sig studera hormoneffekter bl.a. genom att 

operera bort äggstockar och testiklar på möss och ersätta med 

hormoner. 

– En helt ny värld öppnade sig, hur könshormonet påverkar 

immunsystemet. 

Han avslutade sitt avhandlingsarbete med att titta på könshormoners 

betydelse vid SLE hos möss och kunde konstatera att 

östrogen förvärrar SLE-sjukdomen. 

Varje svar ger ny fråga 

Varje forskningssvar leder fram till nya frågor och nästa frågeställning 

blev hur östrogen påverkar det normala immunsystemet. 

Genom många olika studier och metoder fann han då att 

manligt könshormon, testosteron, hämmar immunsystemet. 

Medan östrogen, kvinnligt könshormon, hämmar inflammation 

förmedlad av immunsystemets celler men stimulerar produktion 

av antikroppar. Östrogen har således en dubbelriktad 

Från dur till moll 

Under 1990-talet genomförde hans doktorand Helena Forsblad 

d’Elia en stor studie för att se om östrogen har skyddande effekt 

vid RA. Studien varade i 2 år och undersökningsgruppen bestod 

av 90 kvinnor i klimakteriet vars medelålder var 57 år. De 

hade haft sin sjukdom i minst 15 år och sjukdomen var aktiv 

och med ett destruktivt förlopp. Hälften av kvinnorna lottades 

till en kontrollgrupp som fick kalcium och vitamin D och den 

andra hälften till en undersökningsgrupp som dessutom fick en 

tilläggsbehandling med östrogenersättningsmedel, HRT. Den 

gynekolog som gav medlet och försökspersonen själv visste vem 

som fått vad, men inte reumatologen som undersökte patienterna. 

Innan och efter studien röntgades kvinnornas leder. 

Resultatet visade att hos de kvinnor som fått östrogenersättning 

minskade sjukdomsaktiviteten, inflammationen 

minskade, blodvärdet steg och sänkan sjönk. Fler än hälften av 

patienterna i studien hade benskörhet (osteoporos). Behandling 

med östrogen visade sig ha en mycket god effekt på bentätheten 

och dessutom sjönk broskomsättningen. 

– Väldigt spännande och faktiskt lite förvånande var att vi 

med röntgen också kunde se att hos dessa patienter, som varit 

sjuka så länge och redan hade mycket ledförstörelse, kunde 

östrogenbehandling bromsa den ledförstörande processen. 

Begränsningen med studien var att ca 40 % av hela gruppen 

inte uppvisade någon fortsatt destruktion, men av dem där 

ledförstörelse fortsatte var den betydligt mindre hos dem som 

fått östrogen. Förvånande eftersom dessa patienter varit sjuka i 

15 år och redan hade mycket ledförstörelse. 

Aktiverade vita blodkroppar (här i form av en T-lymfocyt) är av central 

betydelse för reglering av den inflammatoriska processen vid kronisk 

ledgångsreumatism. 

36 


Kovändning 

Under slutet av 90-talet användes och rekommenderades östrogen 

för att lindra bortfallssymtom vid menopaus, även om det 

var känt att risken för bröstcancer och blodpropp ökar. 

– En månad innan Helena Forsblad d’Elia skulle försvara 

sin avhandling visade resultaten från två jättestora studier i 

USA och England att 5 års kombinationsbehandling med östrogen 

och gulkroppshormon hos kvinnor över 60 år ökar risken 

för stroke och hjärtinfarkt. Detta slog ner som en bomb och 

ändrade hela synen på behandling av postmenopausala kvinnor. 

Även socialstyrelsens rekommendationer ändrades och idag 

ges bara korttidsbehandling för dem med väldigt stora bortfallssymtom. 

Förstahandsbehandling vid osteoporos är idag 

bisfosfonater. 

– Sådana resultat gör inte en östrogenforskare deprimerad 

utan ger stimulans till att forska vidare. Det visade sig att de 

som bara fick östrogen och inte gulkroppshormon inte har högre 

risk för hjärt- eller kärlsjukdom, utan det är kombinationen 

som är farlig. Ännu vet vi inte säkert men kanske kan östrogenplåster 

användas utan ökade risker för dessa komplikationer. 

Alfa och beta 

– För mig som också undersöker hur östrogen fungerar rent 

biologisk har det hänt oerhört mycket. 

Tidigare var en östrogenreceptor identifierad men 1996 fann 

Jan-Åke Gustafsson och hans grupp på Huddinge ytterligare 

en. De döptes till östrogenreceptor alfa och beta. 

Deras respektive uppgifter och effekter på immunsystemet 

kartlades i ett samarbetsprojekt mellan Hans Carlsten och 

professor Claes Ohlsson i Göteborg tillsammans med Huddingegruppen. 

Med hjälp av skräddarsydda syntetiska östrogen 

kan den ena eller den andra receptorn påverkas på olika ställen 

i kroppen. 

Att receptorn beta just upptäcktes i prostata visar att östrogen 

också spelar roll hos män. 

När frågeställningar besvarats öppnas nya fält. Nästa samarbetsprojekt 

blev med benforskare. Forskarna vet nu med största 

sannolikhet att östrogenets effekt på bentäthet sker via dess 

effekt på immunsystemet. Östrogen påverkar immunsystemet 

som sedan påverkar benet. 

– I detta samarbete har vi lärt oss mycket och det är så 

forskning fungerar. Oerhört spännande forskningsfält öppnar 

sig för mig som reumatolog, immunolog och östrogenforskare 

att tillsammans med benforskare bryta ny mark. Vi vill undersöka 

både i celler och molekyler hur östrogen via sina effekter 

på immunsystemet påverkar benet. Vi söker central kunskap 

om hur man i framtiden ska kunna använda den här vägen för 

att kunna skydda mot osteoporos, utan att patienten ska utsättas 

för onödiga risker eller få biverkningar av sin behandling. 

Då forskning är som roligast 

Med den ökade medvetenheten om biverkningsrisker kom kravet 

på syntetiska hormoner att bli större. Forskarna slipar sina 

hjärnor och läkemedelsindustrin satsar resurser i sina försök att 

finna nya läkemedel. 

Hans Carlsten och hans grupp fortsätter därför också med 

den mer basala forskningen, de vill lära sig förstå mer om 

mekanismerna bakom hormoners olika effekter och vilken 

betydelse hormonerna har för de reumatiska sjukdomarna. 

– Jag ser stora möjligheter inom artritforskningen. Östroge- 

Professor Hans Carlsten 

nets hormonverkningsmekanismen är en av de äldsta biologiska 

systemen, man ser dem hos mycket enkla djurarter. För mig 

som reumatolog är intresset huvudsakligen riktat mot ledförstörels, 

men också mot påverkan på andra inre organ. 

DHEA är ett manligt könshormonliknade ämne som väckt 

intresse sedan 1980-talet. Hormonet är svårbegripligt och man 

vet ännu inte riktigt hur det fungerar. 

– För mig är det viktigt att inte bara veta vad som händer 

utan också att veta hur det händer. Kunskapen om vilken 

receptor som verkar på en molekyl och vilka förändringar det 

leder till i den cell som påverkas. 

Hans Carlsten finner det oerhört spännande med sådana här 

studier och han tror att om DHEA visar sig ha en mer gynnsam 

effekt på artriter, än det haft på SLE, kommer stor energi 

att läggas på att ta reda på hur det fungerar. 

– Vi har ett sådant kunnande och en sådan teknik i Göteborg. 

I vårt nya laboratorium kan vi ta ett steg till för att se 

hur t.ex. DHEA fungerar, och möta nya frågeställningar och 

nya kunskaper genom våra yngre medarbetare som är biologer, 

kemister och fullständigt orädda för dagens moderna tekniker. 

Själv underskattar man gärna sitt lilla bidrag, man jobbar 

på och får en del resultat, men det är när man förstår att man 

är i forskningsfronten och bidrar med sin lilla del, att andra 

laboratorier gör på liknande sätt och vissa får stora framgångar. 

Tillsammans blir resultaten genombrott. Då är forskning som 

roligast. 

Medicinhistoria 

Hormoner har central roll i immunsystemet. En av östrogenets effekter 

är exempelvis att man slutar växa. Ungefär ett år efter att flickor går in i 

puberteten gör den ökade östrogenproduktionen att de slutar växa och 

blir kortare än pojkar som når sin östrogentopp senare och får lite längre 

tid på sig att växa. 

– Detta visades när en fransk pojke inte slutade växa och man kunde 

konstatera att han hade en genmutation som innebar att han saknade 

östrogenreceptorer. Benet blev långt och skört. Idag kan mycket kortväxta 

pojkar få tillväxthormon eller behandlas med läkemedel som hindrar manligt 

könshormon att konverteras till östrogen och därmed kan bentillväxten 

få fortsätta ytterligare några år. 


37


Nya studier om osteoporos 

Ännu vet ingen exakt varför RA-kvinnor har osteoporos, men 

flera av Hans Carlstens doktorander fortsätter studierna. Snart 

finner de lösningen på vilken betydelse östrogenförlusten vid 

menopaus har och hur mycket själva artritsjukdomen betyder 

för den dåliga bentätheten. 

Helt har inte forskningsintresset för SLE upphört. En 

klinisk studie på SLE genomförs av kollegan Katarina Almehed. 

Hon har samlat data från 220 personer med SLE, såväl 

unga som äldre, män som kvinnor ingår. Frågeställningen är 

hur vanligt det är med osteoporos vid SLE-sjukdom och om 

benskörheten beror på sjukdomen eller på kortison eller annan 

behandling. Basen för hennes avhandlingsarbete är en observationsstudie, 

en beskrivande studie som kommer att ge hypoteser. 

Metaboliter 

– Vi undersöker en del syntetiska östrogen. Alla hormoner 

kommer från kolesterolet och bryts ner genom en rad processer 

i olika organ och blir till olika hormoner. Manligt och kvinnligt 

hormon likaväl som kortison bildas så. Men under vägen 

avger de tillfälliga nedbrytningsprodukter s.k. metaboliter som 

kan påvisas i små mängder. Deras betydelse är kanske inte så 

stor, men kanske skulle man kunna fånga upp dem och ge som 

behandling i högre doser för att få en gynnsam effekt av dem. 

Det är inte alltid det går att testa alla idéer på människor. 

Därför testas metaboliterna i cellkulturer och på djurmodeller. 

T-cellen en nyckelcell 

Så sluts cirkeln så här långt. Hans Carlsten är tillbaka till T-cellen 

som tycks ha en central roll vid utvecklingen av benförlust 

efter menopaus. 

− Mekanismerna för bennedbrytningen är ett viktigt forskningsfält 

där hypoteser kan testas i djurexperimentella studier. 

T-celler ökar i benmärgen efter menopaus och dessa producerar 

cytokiner t.ex. TNF som drar igång bennedbrytningen. Det är 

inte hela förklaringen, men just ny väcker detta mest uppmärksamhet. 

För professor Andrej Tarkowski är molekylär forskning ett fantastiskt 

verktyg för att förstå verkligheten. 

– Tidigare var betydelsen av immunologin teoretisk, men genom 

upptäckterna av TNF och B-cellernas betydelse för terapin av RA har 

den övergått till att bli praktisk. En fascinerande och lovande resa har 

påbörjats där fortsättning följer. 

– Jag är utbildad till läkare och det är med patienter jag i första hand 

vill och alltid har velat arbeta. Lekfullheten i forskningen tilltalar mig. 

Det är roligt, spännande och ingenting är omöjligt så länge man har en 

bra frågeställning kan man alltid anpassa metoderna. Men det är människorna, 

patienterna som räknas. 

Professor Andrej Tarkowskis arbete upptar många av dygnets vakna 

timmar. Det är både ett arbete och en fritidssysselsättning och när han 

dyker ner i soffan vid 21-22-tiden låter han hjärnas spolas av TV-skval, 

oftast någon sportsändning. Själv spelar han badminton tre gånger var 

vecka med sina kollegor. Nära laboratoriet finns badmintonbanor och 

där pågår kontinuerliga tävlingar. 

Experimentell forskning 

bygger på patientnära frågor 

De 65 forskare som ingår i Avdelning för Reumatologi och 

Inflammationsforskning (varav cirka 20 i professor Andrej Tarkowskis 

grupp) är en skara med brokig bakgrund. Där ingår 

odontologer, biokemister, civilingenjörer, laboratorieassistenter, 

läkare och sjukgymnaster. Tillsammans representerar de ett 

tiotal olika nationaliteter. 

– Vi har delat laboratoriet i fem grupper och i min grupp 

har vi en professor, tre seniora forskare (docenter) och återstående 

är doktorander och postdoc, de senare forskare som fortsätter 

forska efter att de disputerat, berättar Andrej Tarkowski. 

Det är otaliga projekt som pågår parallellt och många nya som 

planeras. Stämningen är öppen, diskussionerna livliga, en kreativ 

miljö där det aldrig är långt till skämtsamhet. 

Mycket av forskningen är experimentell men den bygger 

på kliniska patientfrågeställningar. Det gäller även när nya 

effekter hos molekylerer upptäcks, t.ex. hos resistin som man 

tidigare trodde hade med sockerbalansen att göra. 

– Vi kan konstatera att den nya behandling som syftar till 

att neutralisera TNF med kombination av Methotrexate och 

biologiska läkemedel är inte effektiv alls hos cirka 1/3 av alla 

38 


Doktoranden Sylvie Amu framför en flödescytometer, hon arbetar med 

bl.a. karakterisering av B-cellernas funktion hos reumatiker. 

Föreståndaren för reumatologens djurhus, Margareta Rosenkvist 

tillsammans med Andrej Tarkowski 

patienter med RA och endast måttlig effektiv hos ytterligare 

1/3 av patienterna. Vi är därför övertygade att det finns andra 

cytokiner som är lika betydelsefulla som TNF för att driva den 

inflammatoriska processen i leder. Därför studerar vi molekyler 

som survivin, HMBG1 och löslig RAGE med av oss beskrivna 

ledinflammationsalstrande egenskaper. Med den kunskapen i 

botten söker de nu en resistinreceptor för att finna mekanismerna 

bakom molekylens effekter och för att därigenom hitta nya 

behandlingsalternativ. Survivin är ytterligare en av gruppens 

nyupptäckta molekyler som motverkar programmerad celldöd. 

– I inflammerade RA-leder är den programmerade celldöden, 

apoptosen, klart nedsatt. De patienter som har en hög halt 

survivin, och därmed minskad död av de inflammatoriska cellerna 

inne i leden, kommer att utveckla en svårare ledsjukdom. 

De reumatiker som däremot har höga nivåer av antikroppar 

mot survivin kommer inte att drabbas av förstörda leder. Också 

denna kunskap kan potentiellt generera nya behandlingsprinciper. 

behandling. Vi undersöker också hur vi kan använda B-cellens 

förmåga att styra andra celler för att kunna använda den egenskapen 

i behandlingssyfte. 

Ett annat projekt är att undersöka nukleinsyrans roll. 

– Virus har ett dubbelsträngat RNA och ger ledinflammation. 

I RA-patientens ledvätska finns sådana nukleinsyror och 

vi har just visat att en av signalsubstanserna, interferon-alfa, 

medierar de inflammationsdrivande egenskaperna hos dubbelsträngat 

RNA. 

En annan ingångsvinkel är hur koagulationssystemet och 

inflammationssystemet påverkar varandra. 

Det är bara att konstatera att immunologin har med inflammation 

att göra och att det är inflammation som leder till 

reumatiska sjukdomar. 

Infektiös ledinflammation 

En svår komplikation som är betydligt vanligare vid RA än 

bland befolkningen i övrigt är infektiös artrit som allt som 

oftast orsakas av de gula stafylokockerna (sjukhussjukebakterier). 

Hotet är dubbelriktat, på några veckor kan lederna totalt 

förstöras och i svåra fall kan det till och med vara ett livshotande 

tillstånd. 

Under årtionden har forskarna på reumatologen i Göteborg 

undersökt hur stafylokocker intar kroppen och kartlagt bakteriens 

minsta beståndsdelar. Nu har de funnit två fronter att 

angripa infektionen. Förebyggande kan de vaccinera, med vissa 

stafylokockprodukter som framställs med molekylärbiologisk 

teknik, en metod som håller på att vidareutvecklas. 

– För att förhindra död har vi med framgång angripit 

infektionen genom att ge både antibiotika och kortison. Nu genomför 

vi experimentella studier på möss där vi ser att genom 

att förutom antibiotika och kortison lägga till bisfosfonater kan 

vi stoppa ledförstörelsen. Faktum är att vi faktiskt kommit så 

långt att det är dags prova på människa nu. 

Inflammationsceller 

Genom basal immunologi söker Andrej Tarkowski och hans 

medarbetare nya angreppspunkter för att påverka kroppens immunförsvar. 

Forskningen om B-cellens funktion pågår såväl på 

experimentell nivå liksom på patienter med RA. 

– Först var vi tvungna se hela B-cellens funktion och nu 

fortsätter vi med behandling och vad som sker när man avslutar 


39

M A L M Ö 

Professor Lennart Jacobsson är också knuten till Spenshults Reumatikersjukhus 

där samarbetet på forskningssidan främst rör RA, artros, 

Sjögrens Syndrom och långvarig smärta. Under en period studerade 

han just RA och långvarig smärta bland Pimaindianerna i USA. Han 

kom bl.a. fram till att RA minskar, att RA-patienter har en ökad risk för 

hjärt- kärlsjukdom samt att kronisk smärta knappast existerar i denna 

befolkningsgrupp. 

Att Lennart Jacobsson valde läkaryrket berodde på att han trivdes 

väldigt bra under ett vikariat på en långvårdsavdelning där han kände att 

han fungerar inom vården, att han fick uppskattning och han tyckte det 

var roligt. 

– Det är en förmån att kunna välja vad man vill syssla med och jag 

tycker att jag kan styra mitt liv en hel del. 

Naturligtvis kommer familjen med sina fyra barn i första hand, men 

den omedelbara energin får han genom sitt idrottande. Han spelar 

squash regelbundet och springer ofta. 

Universitetssjukhuset 

Malmö Allmänna Sjukhus 

Reumatologisektionen hör till medicinkliniken på Universitetssjukhuset 

MAS och upptagningsområdet består av 280 000 

invånare. Professor Lennart Jacobsson är sektionschef sedan 13 

år och han leder sin skara av ungefär 60 medarbetare varav åtta 

är läkare. Till sektionen är tre sjukgymnaster, tre arbetsterapeuter 

och en kurator knutna, även om de rent formellt tillhör en 

rehabiliteringsenheten. 

– De arbetar alltid hos oss och ingår i vår medarbetarstab. 

En del har för övrigt varit hos oss i över 30 år nu, berättar Lennart 

Jacobsson. 

Till sektionen hör en vårdavdelning med 16 platser som 

delas mellan reumatologi, ortoped och internmedicin. Och en 

charmig mottagning där personalen bemödat sig om att ge ett 

välkomnande och lugnt intryck. Det finns ett par platser för 

dropp och fyra platser för dagrehabilitering. 

Samarbete mellan reumatologen och privatspecialisten 

Reumatologen är en välfungerande ganska liten sektion där 

patienten kommer först och verksamheten sedan balanseras väl 

mellan forskning och undervisning. 

– Vi har sedan decennier ett mycket välfungerande omhändertagande 

av reumatiker i Malmö som bygger på ett nära 

samarbete med privatpraktiserande reumatologspecialister och 

sjukhuset. Politiska beslut har nu lagt hinder i vägen när dessa 

privata specialister ska pensioneras och ersättas, vilket kommer 

att leda till en försämrad vård för reumatiker i Malmö framöver. 

40 


Malmö har unika möjligheter 

genom sina databanker 

Ett viktigt forskningsområde i Malmö är prognos och riskfaktorer för 

RA, reumatoid artrit, speciellt dess svårare former som komplicerats 

av extraartikulär sjukdom. 

Det vanligaste extraartikulära symtomet, allvarligare symtom 

utanför lederna, är reumatiska noduli små knutor i huden, men 

inte helt ovanligt är inflammation i hjärt- och lungsäck, inflammation 

i hudkärl, Felty´s syndrom, reumatoid artrit med bl.a. 

mjältförstoring och minskade mängder vita blodkroppar och 

interstitiell, diffus lungsjukdom som inte orsakas av virus eller 

bakterier. 

Carl Turesson har sedan flera år med sin forskning visat 

att detta drabbar cirka 1 % av RA-patienterna per år, vilket 

innebär att 15-20 % av patienterna över en 20-års period kommer 

att drabbas en sådan komplikation. Hela den överdödlighet 

som ses vid RA kan förklaras av denna subgrupp av patienter. 

Forskningen har belyst mekanismerna bakom, inklusive betydelsen 

av cirkulerande immunkomplex i blodet (cirkulerande 

aggregat av antikropp och antigen), nya genetiska riskfaktorer 

inom den s.k. HLAC-regionen som är av speciell betydelse för 

uppkomst av kärlinflammation vid RA, samt typ av inflammatoriska 

infiltrat i de berörda organen. 

Inflammation och rökning är riskfaktorer 

Forskning utvidgat till BARFOT-materialet, en studie där 

många forskningscenter ingår, tillsammans med doktorand 

Britt-Marie Nyhäll-Wåhlin har nyligen dessutom visat att rökning 

och hög inflammatorisk sjukdomsaktivitet är riskfaktorer 

för att utveckla extraartikulär sjukdom. 

I Malmö finns unika möjligheter att koppla vårt befolkningsbaserade 

register av RA-patienter till befintliga bio- och 

databanker (finns på cirka 60 000 malmöbor) och därigenom 

undersöka nya riskfaktorer för både RA i allmänhet och dess 

extraartikulära form. Denna forskning bedrivs huvudsakligen 

av doktorand Ulf Bergström. 

TNF-hämmare minskar risk 

Sedan 1997 finns ett register över i stort sett samtliga (över 

95 %) RA-patienter i Malmö. Detta uppdateras efterhand och 

omfattar cirka 1 000 patienter, vilka har tillsänts enkäter 1997, 

2002 och 2005. Genom dessa enkäter, som både belyser sjukdomens 

svårighetsgrad, hälsotillstånd och hälsoekonomi, kan man 

se att ur ett befolkningsperspektiv under denna tidsperiod har 

de nya behandlingsrekommendationerna fått genomslag med 

ökade kostnader, men också i viss mån förbättrat hälsotillstånd 

bland RA-patienter som följd. Registret och enkätinformation 

har också varit ytterst värdefullt vid jämförelse med det 

sydsvenska registret över patienter som erhållit TNF-hämmande 

läkemedel som administreras via Lund (Pierre Geborek) 

och även är en del av vårt nationella uppföljningssystem 

(ARTIS). Genom jämförelse av det sydsvenska TNF-registret 

och Malmöregistret har vi först i världen kunnat påvisa att 

TNF-hämmande läkemedel minskar risken för kardiovaskulärt 

insjuknande i RA och att det tycks minska den ökade dödlighet 

som man ser hos RA-patienter. Fortsatt uppföljning av såväl 

hälsoekonomi och effekt av TNF-hämmande läkemedel i denna 

befolkningsbaserade referensgrupp kommer att ge mycket 

intressant information. 

Paramedicinsk forskning 

Andra facetter av forskningen i Malmö utgörs av paramedicinsk 

forskning som resulterat i två doktorsavhandlingar under 

2006. I april disputerade sjukgymnast Britta Strömbeck med 

en avhandling som belyste smärta, funktionsnedsättning, 

livskvalitet och trötthet hos patienter med Sjögrens syndrom. 

I avhandlingen ingick även en kontrollerad undersökning av 

effekten av fysisk träning (stavgång) på denna patientgrupp där 

det visade sig att trötthet och depression minskade vid träning. 

I november disputerade Ingegerd Wikström på en avhandling 

belysande förlust av fritidsaktiviteter hos patienter med reumatoid 

artrit, vad som predikterar detta och hur man på bästa sätt 

ska mäta denna viktiga konsekvens av RA-sjukdomen. 

Sjögrenforskning 

Det finns även en lång tradition i Malmö på forskning kring 

Sjögrens syndrom, vilket 2005 resulterade i en doktorsavhandling 

av Elke Theander som belyste långtidsprognos, speciellt 

långtidsrisker för utvecklandet av cancer och speciellt lymfom 

vid denna sjukdom. Ett pågående doktorandarbete av Thomas 

Mandl har som mål att belysa förekomst av perifer nervskada 

(inkluderande nerver som stimulerar spott- och tårkörtlar) hos 

patienter med Sjögrens syndrom samt belysa mekanismerna 

bakom denna komplikation av sjukdomen som mycket väl kan 

vara av central betydelse för symtomutveckling. 

Text Professor Lennart Jacobsson 


41

M A L M Ö 

Kerstin Granlund, som är sexualterapeut och barnmorska, arbetar ofta 

inom sjukvården på konsultbasis med rådgivning. Uppdragsgivarna kan 

vara ungdomsmottagningar eller kvinnokliniker. 

– Det har också blivit rätt många föreläsningar den senaste tiden 

kring ämnet sexualitet och ledgångsreumatism, säger Kerstin Granlund. 

Bilden på henne och hunden Zazza är tagen i fjällen föregående höst. 

Skogsvård och jakt tillhör hennes stora intressen, liksom resor runt om 

i världen. 

Kronisk ledgångsreumatism 

och sexualitet 

Sexuella funktionsstörningar, problem och sexuell otillfredsställelse 

förekommer ofta vid kroniska sjukdomar både med 

somatiska, psykologiska och sociala komponenter inblandade. 

Det finns få publicerade kontrollerade studier i litteraturen 

som belyser sexualitet och ledgångsreumatism. 

Ett mindre antal undersökningar har visat en hög förekomst 

av sexuella bekymmer hos personer med ledgångsreumatism 

orsakat av smärta, trötthet, begränsad rörlighet och 

fysisk deformitet som kan ha påverkan på både patienten och 

partnern. 

En tidigare undersökning på 112 kvinnor med ledgångsreumatism 

visade att mer än 50 % av kvinnorna upplevde 

minskad sexuell lust efter sjukdomsdebut. Resultaten indikerade 

även att mer än hälften av kvinnorna hade svårare att 

uppnå orgasm, och hade lägre frekvens av samlag än innan 

de blev sjuka. Hälften av kvinnorna sa att när deras partner 

tog initiativ till sex stöttes han bort oftare än innan. Skäl som 

oftast angavs var minskad lust hos patienten och rädsla för att 

konditionen skulle bli sämre dagen efter. 

En annan undersökning visade att personers sexualfunktion 

förbättras efter höftledsoperation där ledförstörelse förekommer. 

Information var däremot viktigt i samband med operationen, 

eftersom en del blev hämmade i sin sexualitet på grund av 

rädsla för att protesen kunde förstöras. 

Studie i Malmö 

Vi genomförde en enkätundersökning på 169 patienter med 

ledgångsreumatism (18-74 år gamla) med en svarsfrekvens på 

25 % i ett samarbete mellan Reumatologen och Kvinnokliniken 

Universitetssjukhuset MAS. Patienterna är jämförda med 

materialet från undersökningen Sex i Sverige 1996, där 2 810 

personer deltog. 

Enkäterna besvarades i högre grad av män än kvinnor i 

båda undersökningarna. 

Syfte 

Syftet med undersökningen är att se om patienter med ledgångsreumatism 

skiljer sig sexuellt beträffande funktion, vanor 

och i tillfredställelse jämfört med en undersökning gjord på 

Sveriges normalbefolkning. Man vill veta om sexuellfunktion, 

vanor och tillfredställelse är relaterat till sjukdom och medicinering. 

Vidare vill man ta reda på om patienterna är i behov av 

sexualrådgivning och av vem den i så fall ska ges. 

Det finns problem 

Vi fann att patienter med ledgångsreumatism har mer problem 

med den sexuella funktionen än vad de jämförda kontrollerna 

har. Orsakerna till dessa problem tolkas olika av kvinnor och 

män. 

Det visade sig att patientkvinnor och män har minskad lust 

till sex. Den nedsatta lusten inföll snabbt efter sjukdomsdebut 

och problemen var störst hos kvinnor och äldre. Männen hade 

i större grad erektionsproblem jämfört med kontrollerna, och 

kvinnorna problem med torra slemhinnor. 

Patienterna, både män och kvinnor, är även mindre tillfredställda 

i sexuallivet och har en lägre samlagsfrekvens än 

kontrollerna. 

Begränsande faktorer 

Många av de begränsande faktorerna var relaterade till sjukdomen. 

Det fanns en svag korrelation mellan erektionsproblem 

hos de mannliga patienterna och höftproblem, ömma och 

svullna leder och trötthet sågs. 

Starkare korrelation sågs dock mellan subjektiva sexuella 

problem och subjektivt skattad sjukdomsaktivitet. Båda könen 

upplevde tröttheten som den mest begränsande faktorn, 44 %, 

tätt följt av stelhet, 33 %. Kvinnor upplevde dessutom begränsningar 

i form av bristande attraktivitet, 28 %, och smärta, 29 

%, medan männen uppgav medicinbiverkningar som begränsande 

faktor. 

Sexualrådgivning 

Femton procent av patienterna uttrycker ett behov av sexualrådgivning, 

och man önskar framför allt tala med reumatolog 

och kurator/psykolog och hälften av kvinnorna med en gynekolog. 

Resultaten kan ses som en fingervisning om att sexuella 

problemen hos personer med reumatiska sjukdomar sannolikt 

bör ägnas större intresse i patientundervisning och i mötet med 

patienten än idag. 

Text: Sexolog/barnmorska Kerstin Granlund 

42 


Medicine doktor Britta Strömbeck är legitimerad sjukgymnast i botten 

och har arbetat med reumatiska patienter i mer än 30 år. Hennes studier 

har medverkat till att ett multidisciplinärt utbildningsprogram planeras 

på reumatologisektionen i Malmö. Målet är att hjälpa patienterna 

att få en bättre livskvalitet, att försöka finna sätt att hantera smärta och 

att informera om att träning kan minska tröttheten. 

Britta Strömbeck planerar nu fortsatt forskning och ska gräva än 

djupare i hur handikappande den trötthet är som på engelska kallas 

fatigue, eftersom det inte finns ett bra svenskt ord för den utmattning 

som inte går att sova bort. 

Trötthet vid Sjögrens syndrom går att påverka 

I min första studie undersökte jag förekomst och upplevelse 

av smärta i en grupp bestående av 43 kvinnor med primärt 

Sjögrens syndrom. Som jämförelsegrupp deltog 44 kvinnor 

med fibromyalgi, ett tillstånd som karaktäriseras av mjukdelssmärta. 

Det visade sig att 36 av kvinnorna med primärt 

Sjögrens syndrom hade smärta i leder och muskler och åtta av 

dessa hade symtom som stämde med diagnosen fibromyalgi. 

Smärtbilden hos dessa åtta kvinnor och de 44 kvinnorna med 

enbart fibromyalgi liknade varandra. De övriga kvinnorna med 

primärt Sjögrens syndrom hade mindre intensiv smärta. 

Livskvalitet 

I min andra studie undersökte jag hälsorelaterad livskvalitet. 

Samma två undersökningsgrupper som i studie 1, med undantag 

för en kvinna i Sjögrengruppen, deltog. Dessutom inkluderades 

59 kvinnor med ledgångsreumatism. För att mäta hälsorelaterad 

livskvalitet användes ett frågeformulär Short Form 36 

(SF36), som innehåller frågor om fysisk och psykisk hälsa. 

Kvinnorna i de tre sjukdomsgrupperna upplevde sämre 

hälsorelaterad livskvalitet jämfört med normalvärden för kvinnor 

i samma ålder. Kvinnorna med Sjögrens syndrom upplevde 

bättre fysisk men något sämre psykisk hälsa än kvinnorna med 

reumatoid artrit, medan kvinnorna med fibromyalgi upplevde 

sämst livskvalitet. Det visade sig också att de kvinnor med 

Sjögrens syndrom som upplevde mest smärta hade lägst hälsorelaterad 

livskvalitet. 

Fysisk funktion och trötthet 

I studie 2 framkom att kvinnorna med primärt Sjögrens syndrom 

hade svårt att lyfta tunga saker, göra skogspromenader, 

gå i trappor, gå ner på knä mm. I studie 3 testades därför fysisk 

kapacitet (kondition, styrka, rörlighet och balans) på 51 kvinnor 

med primärt Sjögrens syndrom och på en kontrollgrupp med 

lika många kvinnor i exakt samma ålder. Frågeformulär rörande 

ångest, depression, trötthet och förmåga att klara dagliga 

aktiviteter besvarades också. Kvinnorna med primärt Sjögrens 

syndrom hade lätt till måttligt nedsatt kondition, styrka, balans 

och förmåga att klara dagliga aktiviteter. 

Ångest, depression och trötthet förekom också i högre 

utsträckning hos dem än i kontrollgruppen. Trötthet hade samband 

med kondition, ångest, depression, smärta och förmåga 

att klara dagliga aktiviteter. 

Trötthet är en subjektiv upplevelse och mäts genom att 

man frågar efter patientens uppfattning om besvären. Till detta 

behövs pålitliga frågeformulär. Ett nytt sådant, Profile of Fatigue 

(ProF) speciellt avsett för patienter med Sjögrens syndrom 

har nyligen utvecklats i England. I min fjärde studie översattes 

detta och vi testade om det kunde mäta trötthet på ett tillförlitligt 

sätt. 70 patienter med Sjögrens syndrom besvarade och 

bedömde ProF vid flera tillfällen. Två erfarna reumatologer 

granskade innehållet i frågorna. Dessutom besvarade friska 

kvinnor formuläret. Jämförelse mellan ProF och andra frågeformulär 

som mäter trötthet gjordes också. Resultaten av dessa 

tester visade att ProF har tillfredställande giltighet och pålitlighet 

för att mäta trötthet vid primär Sjögrens syndrom. 

Träning 

I den femte studien undersöktes om fysisk träning av måttlig 

till hög intensitet kunde förbättra konditionen och lindra trötthet, 

ångest och depression samt förbättra hälsorelaterad livskvalitet 

hos kvinnor med primärt Sjögrens syndrom. Tjugoen 

kvinnor, varav en också hade mild SLE, fördelades antingen till 

en grupp som tränade stavgång tre gånger i veckan eller till en 

kontrollgrupp som genomförde ett kort, enkelt rörelseprogram 

vid lika många tillfällen. Träningsperioden varade i 12 veckor. 

ProF och ett annat mätinstrument, visuell analog skala (VAS) 

användes för att mäta trötthet före och efter träningsperioden. 

Kvinnorna i stavträningsgruppen förbättrade sin kondition 

och var mindre trötta jämfört med kontrollgruppen, samt var 

mindre deprimerade efter träningen. Ångest och hälsorelaterad 

livskvalitet förändrades inte. 

Resultat 

Smärta var vanligt vid primärt Sjögrens syndrom och förekomst 

av fibromyalgi var högre än i befolkningen. Hälsorelaterad livskvalitet 

var lägre än i normalbefolkningen. De patienter som 

upplevde mest smärta hade lägst livskvalitet. 

Fysisk kapacitet var lätt till måttligt reducerad och hade 

samband med trötthet. Ett träningsprogram av måttlig till 

hög intensitet förbättrade kondition, samt reducerade trötthet 

och depression hos en grupp kvinnor med primärt Sjögrens 

syndrom. 

Frågeformuläret ProF kan användas för att mäta trötthet 

vid primärt Sjögrens syndrom. Instrumentet var dock inte 

tillräckligt känsligt för att upptäcka förändring av trötthet efter 

12 veckors träningsprogram, och bör därför testas i flera studier 

för att man ytterligare ska kunna bedöma dess känslighet. 

Min slutsats är att sjukgymnastisk behandling såsom 

smärtlindring och fysisk träning bör komplettera övriga behandlingar 

vi primärt Sjögrens syndrom. 

Text Medicie doktor Britta Strömbeck 


43

M A L M Ö 

När medicine doktor Elke Theander kom i kontakt med reumatologin 

under ett vikariat i Tromsö visste hon att hon var hemma. 

– Jag älskade specialiteten och får gott bruk av min önskan om ett 

yrke som kombinerar spänning och problemlösning. 

Hon försvarade sin avhandling 2005 under den dramatiska titeln Living 

and dying with Primary Sjögren´s Syndrome. Efter forskningsstudierna 

i avhandlingen fortsätter hon studera orsakerna till trötthet och till 

cancer i lymfsystemet. 

–Vi vill se klarare vilka andra faktorer som spelar in vid lymfomutveckling 

och hur B-celler fungerar vid den här händelsen. Kanske kan vi 

finna nya markörer genom att analysera blodprover som tagits tidigt i 

sjukdomsförloppet eller gärna före sjukdomsdebut. Tankar finns också 

på behandlingsstudier för att utvärdera olika behandlingar för trötthet, 

liksom för förebyggande av lymfomutveckling. 

Sjögrens syndrom så mycket mer 

än ögon- och muntorrhet 

På Universitetssjukhuset MAS pågår ett större forskningsprojekt 

med syfte att bättre förstå vilka faktorer som bidrar till 

utvecklingen och förloppet av Sjögrens syndrom. Min avhandling 

fokuserade på kunskap som underlättar omhändertagandet 

av patienter vid konsultation, planering av framtida vårdnivå, 

uppföljningsbehov och behandling. 

Första studien behandlar frågan om magsårsbakterien 

Helicobacter pylori är mer vanlig hos patienter med Sjögrens 

syndrom (SS) eller medför större inflammatorisk aktivitet hos 

dem som bär på bakterien. I tidigare studier från Italien och 

Japan har man sett sådant samband, men inte i en studie från 

Finland. Vi har jämfört 142 SS-patienter med lika många 

ortopediska patienter utan autoimmun sjukdom, SS-patienter 

hade inte högre risk att vara bärare av magsårsbakterien, mätt 

med blodprov, som analyserar antikroppar mot denna. Inte heller 

verkar de som bär på bakterien (det gör cirka 30 % av alla 

vuxna i Sverige), ha allvarligare SS, om man analyserar aktiviteten 

i sjukdomen antingen med hjälp av tester för ögon- och 

muntorrhet eller med blodprover (autoantikroppar, immunglobuliner). 

Vår slutsats är att man inte behöver leta efter Heliobacter 

pylori hos SS-patienter generellt så länge inte symtom eller risk 

för magsår föreligger. 

Jättenattljusolja 

Andra studien analyserar nyttan av Jättenattljusoljans essentiella 

fettsyra gammalinolensyra (GLA) som behandling av 

trötthet vid SS. Denna s.k. Efamolstudie var dubbelblind och 

placebokontrollerad. Nittionio patienter (plus 30 i pilotstudie) 

deltog, varav 2/3 fick aktiv behandling. GLA gjorde inte större 

nytta än placebo (majsolja). Inga positiva effekter sågs när trötthet, 

muntorrhet, ögontorrhet, värk och flera andra symtom och 

sjukdomstecken undersöktes. Med tanke på att behandlingen 

är dyr och vissa negativa effekter av omega-6 fettsyror har do- 

44 


kumenterats under de senaste åren, kan vi inte rekommendera 

användandet av Efamol i bred skala. 

Stabil sjukdom 

I vår tredje studie ville vi ta reda på hur sjukdomens viktigaste 

och vanligaste symtom (trötthet, torrhet) spontant utvecklas 

över en tidsperiod av 5 år. Patienterna som deltog i Efamol-studierna 

undersöktes igen. 

Vi kan konstatera att sjukdomen kännetecknas huvudsakligen 

av stabilitet. Tröttheten och livskvaliteten är oförändrade, 

vilket kan tolkas som positivt, då en försämring till 

följd av åldrande kunde förväntas. Torrhetssymtomen är också 

oförändrade, med en liten tendens till förbättring. De objektiva 

undersökningsresultaten från ögon och mun försämrades 

marginellt, framför allt hos patienter med autoantikroppar eller 

låga komplementnivåer i blodet. 

Sannolikt är den bibehållna livskvaliteten och uteblivna 

försämringar i symtomen viktigare för patienten än dessa 

diskreta objektiva försämringar. En del patienter har dock så 

uttalad torrhet att våra tillgängliga mätinstrument inte tilllåter 

dokumentation av ännu sämre funktion i körtlarna. 0 ml 

saliv kan inte bli mindre än 0 ml saliv, men inflammationen i 

spottkörteln kan ha ökat. 

Studien är viktig som bas för framtida behandlingsstudier: 

ofta argumenteras det med att ”man utan behandling kanske 

hade blivit ännu sämre”. Nu vet vi att behandling måste tillföra 

förbättring för att vara bättre än spontanförloppet. 

Ökad lymfomrisk 

Den fjärde och femte studien i avhandlingen behandlar 

riskerna av ovanliga men allvarliga komplikationer vid SS, 

nämligen ökad risk för lymfom och tidig död. Hela patientgruppen 

från SS-registret har studerats. De observerade fallen 

av lymfom, andra tumörer och död har jämförts med vad man 

skulle kunna förvänta i en identiskt sammansatt grupp av normalbefolkning. 

Svenska cancerregistret och dödsorsaksregistret 

har använts. 

Ingen generell överdödlighet till följd av SS och ingen 

generell ökad risk för cancer har upptäckts. Däremot är risken 

för lymfom klart förhöjd: cirka 16 gånger högre än förväntad. 

Detta är något lägre än vad som tidigare påståtts, men trots allt 

en kraftig ökning. Också risken för att dö i förtid av lymfom är 

ökad 8 gånger jämfört med normalbefolkningen. 

Däremot är risken att dö i hjärt- och kärlsjukdomar inte 

förhöjd, vilket har dokumenterats för en del andra reumatiska 

sjukdomar. Riskökningen för lymfom och död i lymfom finns 

endast hos patienter som uppfyller de nya Amerikanska-Europeiska 

klassifikationskriterierna för SS. Även dessa patienter 

har låg risk, om de inte uppvisar särskilda riskfaktorer. I våra 

studier var risken förhöjd vid föreliggande av kärlinflammation 

i huden, låga komplementnivåer och lågt antal CD4+ T-lymfocyter, 

en speciell grupp av vita blodceller inblandade i immunförsvaret. 

Det senare fyndet skulle kunna göra det möjligt att 

testa kraftfull behandling av patienter med sjukdomsaktivitet 

och hög risk för lymfomutveckling, innan den maligna sjukdomen 

har utvecklats fullt ut. 

Resultat 

Sammanfattningsvis är Sjögrens syndrom en besvärlig sjukdom, 

som håller sig ganska stabil över tiden. Jättenattljusolja har 

ingen bevisad effekt. Endast de patienter med uttalad autoimmuna 

rubbningar bland dem som uppfyller nya Amerikanska- 

Europeiska klassifikationskriterierna har ökad risk för allvarliga 

komplikationer i form av lymfom och för tidig död till följd av 

sådan. 

Text Medicine doktor Elke Theander 

Framtidsperspektiv 

– Det viktigaste för patienten och därigenom för oss är att vi 

ska ha en uppfattning om långtidsförloppet. Det går aldrig att 

helt säkert veta hur sjukdomen kommer att utvecklas för individen 

men i de flesta fall kan vi uttala oss om prognosen. 

Elke Theander samtycker med det hon hört från sina patienter 

att efter en tids eftertanke så känns det som en tröst att 

veta för 80-90 % av patienterna kommer sjukdomen att vara 

irriterande och jobbig att leva med, men i längden inte farlig. 

– Till de andra kan vi säga att du tillhör riskgruppen för en 

besvärligare sjukdom och därför vill vi se dig oftare. 

Givna delar av Elke Theanders liv består av arbete och 

familj, men det krävs också något mer. För henne är sport och 

idrott det hela familjen samlas kring. Fem av veckans dagar 

idrottar hon, det kan vara löpning, golf, tennis, skidor, fotvandring 

och mycket, mycket mer. Denna sommarens höjdpunkt 

var när familjen fotvandrade i Himalaya. 

– Lugnt, annorlunda, vackert och speciellt även om vi stannade 

på 4 500 m över havet och inte gick upp till 6 000 som 

ett annat år på Kilimanjaro. 

Den egna nödvändiga kraftsamlingen får hon genom mental 

träning för att inför krävande uppgifter kunna slappna av 

både fysiskt och psykiskt och fokusera. 


45

L U N D 

– Att vara verksamhetschef tar mer tid i anspråk än man kan tro, säger 

Elisabet Lindqvist. 

Hon fortsätter dock att forska och att handleda doktorander. 

– Det är nu dags att sammanställa 15- och 20 års data för vår patientgrupp, 

både ur klinisk synpunkt, röntgenologiskt och för dödligheten. 

Vi har också frusna blodprover som gör det möjligt att ställa nya frågor 

mot det vi vet har hänt våra patienter. 

– Spännande skulle det också vara att sammanställa hur mycket 

ortopediska operationer och vilken sorts operation patienterna har 

genomgått sett i relation till antalet angripna leder . 

För Elisabet Lindqvist är fascinationen med läkaryrket att få följa 

patienterna under lång tid. 

Fritiden ägnar hon främst åt familjen där det ingår tonårsbarn. 

– Vi åker gärna på skidsemester eller gör något annat tillsammans. 

Ofta springer hon som avkoppling, väl uppvärmd tar hon gärna ett vinterbad 

och springer sedan hem igen. 

Studier där patienten följs under lång tid ger en bra bild av sjukdomen 

och dess konsekvenser. Kunskap som är viktig för att rätt 

behandling ska kunna ges till rätt patient. 

Tio års perspektiv på RA 

Resumé från avhandling oktober 2003 

De fem delarbeten som min avhandling består av belyser långtidsförloppet 

vid RA. Alla studier är gjorda på en grupp av patienter 

med nydebuterad RA som har följts på Reumatologiska kliniken 

i Lund i den första svenska tidiga RA-studien Alla patienter med 

nyupptäckt RA, som var 18 år eller äldre och inte hade haft symtom 

på sjukdomen i mer än 2 år bjöds in till studien under åren 

1985 till 1989. Det blev sammanlagt 183 patienter, 67 män och 

116 kvinnor. 

Alla patienter med RA fick vara med oberoende av sjukdomens 

svårighetsgrad. Medelåldern vid studiestart var drygt 51 år och 

patienterna hade haft symtom i genomsnitt under 11 månader. 

Minst en gång per år undersöktes patienterna och testades 

enligt ett standardiserat protokoll på vår öppenvårdsmottagning 

av hela RA-teamet bestående av reumatolog, sjuksköterska, 

arbetsterapeut, sjukgymnast och kurator. Vid behov var 

ortoped och handkirurg tillgängliga. Kliniska, laboratorie- och 

röntgendata registrerades kontinuerligt. 

I min avhandling presenteras resultaten från de första 10 

årens uppföljning. Jag har speciellt studerat sjukdomsförloppet 

avseende sjukdomsaktivitet, remissionsfrekvens, funktion, 

utveckling av skador på leder, protesoperationer, symtom från 

andra organ än lederna (extraartikulära manifestationer) och 

dödlighet. Möjligheten att förutsäga sjukdomsförloppet har 

också undersökts. 

Sjukdomsaktivitet 

Alla patienter med aktiv sjukdom dvs. hög inflammatorisk 

aktivitet, erbjöds behandling med långverkande antireumatiska 

läkemedel. Under de 10 åren fick 75 % av patienterna denna 

behandling, varav 42 % redan det första året. Under studiens 

gång har den farmakologiska behandlingen av RA successivt 

förändrats och så även bland dessa patienter. Vid studiestart fick 

de flesta Pencillamin eller Klorokin, men vid 10-års kontrollen 

var Metotrexat det mest använda läkemedlet. 

Sjukdomsaktiviteten var högst vid studiestart och sjönk 

signifikant de första åren för att sedan ligga kvar på förhållandevis 

låg nivå. Detta gällde både antalet svullna och ömma 

leder, samt för laboratorievärden på inflammation t.ex. sänka 

och CRP. Patienterna hade mest uttalad morgonstelhet under 

de första åren. Majoriteten av patienterna, 79 %, hade skovvis 

förlopp med kortare eller längre perioder utan tecken till ledinflammation 

vid undersökningsstillfällena. Övriga, 21 %, uppvisade 

hela tiden aktivitet i sin sjukdom och den gruppen hade 

sämre funktion vid 10-års uppföljningen. Trettio patienter, 

18 %, var i remission dvs. uppvisade inga tecken eller symtom 

alls på sjukdomen vid 10-års kontrollen. Genomsnittlig remission 

var knappt ett år men variationen var stor, från 2 månader 

till drygt 8 år. 

Funktionsförmåga 

Vi studerade funktionsförmågan i olika ledsystem med ett test 

(SOFI), där patienterna fick utföra olika standardiserade rörelser 

som bedömdes av arbetsterapeut och sjukgymnast. Resultatet 

av detta test hade praktisk betydelse. Det var till hjälp att 

upptäcka och om möjligt åtgärda funktionshinder tidigt och 

därmed minska patientens svårigheter att klara sig i dagligt liv. 

Funtionsförmågan i dagligt liv bedömdes dels av läkaren 

och dels av patienterna via ett egentest, HAQ, ett frågeformulär 

med 20 frågor om hur patienten klarade olika vardagliga aktiviteter. 

Funktionsförmågan var förhållandevis välbevarad hos 

patienterna efter 10 år. Nästan alla, 94 %, klarade dagligt liv 

46 


utan hjälp med mer eller mindre svårighet. Endast 10 patienter 

var beroende av hjälp, varav 2 var helt invalidiserade och 20 % 

av patienterna upplevde helt normal funktionsförmåga. 

Ledskador 

Vi studerade utveckling av skador i små leder genom att röntga 

händer och framfötter årligen de först åren och efter 10 år. Vi 

bedömde ledförändringarna från röntgenbilderna enligt ett 

speciellt graderingssystem (Larsen score) där man jämför mot 

referensbilder. Nästan alla patienter utvecklade typiska ledskador 

i ben och brosk och dessa skador uppstod tidigt. Hälften 

av patienterna hade skador på skelettet s.k. erosioner, redan vid 

första röntgenundersökningen. Efter 2 år hade 90 % synliga 

skador på ben och brosk och efter 10 år var motsvarande siffra 

96 procent. Skadeutvecklingen gick snabbast under de första 3 

åren och 75 procent av skadorna uppstod under de första 5 åren 

i händer och framfötter. Efter 10 år var det handlederna som 

oftast uppvisade förändringar på röntgen, och sådana förekom i 

73 procent av alla undersökta handleder. 

RA drabbar flertalet av kroppens leder och 30 patienter, 

17 procent genomgick protesoperation i stora leder under de 

10 åren. Höftproteser var vanligast med 28 patienter, därefter 

följde knän med 12 patienter och 5 fick axelproteser. Elva patienter 

genomgick mer än en protesoperation och tre patienter 

fick proteser i tre olika leder. 

Resultat 

38 procent av patienterna fick reumatiska knutor s.k. noduli, 

vilka är vanligast hos patienter med en svårare sjukdomstyp. 

Femton patienter, 8 procent, utvecklade extraartikulära manifestationer 

i njurar, lungor, hud, och i nervsystem. Noduli är 

vanligare hos patienter med extraartikulära manifestationer och 

12 av dessa 15 patienter hade noduli. Vi undersökte dödligheten 

jämfört med befolkningen i Malmöhus län, ålders och 

könsmatchat och fann ingen skillnad mot förväntat i denna 

patientgrupp. Arton patienter hade dött fram till den 1 september 

1997 (8 till 13-års uppföljning) och det förväntade antalet 

var 20,6. 

Vi fann att funktionsförmåga efter 10 år (mild eller 

måttlig/svår) gick att förutsäga med 70 procent säkerhet med 

HAQ-värdet från studiens början. Remission och andra extraartikulära 

manifestationer gick inte att förutsäga. För att förutspå 

utvecklingen av ledförändringar i händernas och framfötternas 

leder kunde vi visa att man har nytta av att bestämma olika laboratorieprov 

tidigt i sjukdomen. Positiv reumafaktor och anti- 

CCP samt höga värden på sänka, CRP och COMP ökar risken 

för ledskador. Ju fler av dessa faktorer man har desto större risk 

att utveckla svårare ledskador. Positiv anti-IL-1 alfa, vilket 22 

procent av patienterna hade, minskar däremot risken. 

Nyttig kunskap 

Studier som denna, där man följer patienterna under lång tid, 

ger en bra bild av sjukdomen och des konsekvenser. Detta 

tillsammans med värdering av prediktorer som kan förutsäga 

sjukdomsförloppet är viktig information, som är kliniskt användbar 

för att kunna förbättra behandlingen av patienter med 

RA, nu och i framtiden. 

Text: Medicine doktor Elisabet Lindqvist 

Universitetssjukhuset i Lund, USiL 

Reumatologiska kliniken vid Universitetssjukhuset i Lund 

är högkompetenscentrum för reumatologi i samarbete med 

Malmökliniken. 

– Vi har ansvar för omhändertagandet av svårt sjuka 

patienter med ovanliga reumatiska sjukdomar som exempelvis 

komplicerad SLE och Sjögrens syndrom, sklerodermi, vaskuliter, 

och följer tillsammans upp de biologiska läkemedlen, berättar 

verksamhetschef Elisabet Lindqvist. 

Dessutom kan Lund skryta med att vara den klinik som 

forskningsmässigt följt sina patienter med SLE längst i Sverige. 

Något som genom åren resulterat i många forskningsstudier 

just om SLE. Lund är riksenhet för sklerodermi och mer än 500 

sklerodermipatienter har bedömts och behandlats på kliniken. 

Även forskningsgruppen för sklerodermi är aktiv. 

– På artritsidan lägger kliniken just nu krut på att utvärdera 

reumakirurgin ur patientperspektivet tillsammans med 

fortsatt aktiv utvärdering av alla nya behandlingar. 

Upptagningsområdet består av 250 000 invånare i närområdet 

och i regionen, som omfattar Blekinge, halva Halland och 

halva Småland, av 1,6 miljoner. 

Klinikfakta 

Kliniken har en vårdavdelning med 22 platser, mottagning, 

infusionsmottagning och en bassäng med drygt 6 000 besök 

årligen. Dagrehabiliteringsavdelningen öppnade 2002 och har 

krävt ganska stora insatser av befintliga resurser framför allt på 

paramedicinsidan, dvs. sjukgymnaster, arbetsterapeuter, sjuksköterskor. 

Dit kommer 60 patienter per år för en träningsperiod 

på fyra veckor. På mottagningen ser man över sina rutiner 

eftersom kliniken för tillfället inte klarar vårdgarantin på vare 

sig ny- eller återbesök. 

Samarbetet med barnreumatologen är värdefullt och läkare 

från reumatologen bemannar sektionen. Många av våra läkare 

har arbetat med barnreumatikerna och detta underlättar vid 

överlämnandet till vuxenvården. 

Totalt har kliniken ungefär 105 anställda varav 25 är läkare 

och då är läkare under utbildning till reumatologspecialister 

inräknade. Mottagningen tar emot fler än 7 000 återbesök per 

år och nybesöken är cirka 1 000. 

– Vi har fler än 3 000 patienter som står på sjukdomsmodifierande 

läkemedel och vi ligger högt i förskrivningen av 

TNF–alfahämmare per capita i Sverige. Skåne har inte drabbats 

av restriktioner av användandet. Via reumatikerdistriktet 

ordnas regelbundna träffar med politikerna från regionen där vi 

diskuterar reumatikervården och får möjlighet att visa siffror på 

att mediciner och vård gör nytta. 


47

L U N D 

Effektiv behandling mot artros saknas ännu 

Professor Tore Saxne 

Metoder för att tidigt upptäcka ledskador är viktiga i dagens och 

framtidens behandling av ledsjukdomar. 

Under det senaste decenniet har möjligheterna att behandla 

reumatoid artrit (RA) förbättrats dramatiskt och många patienter 

upplever nu att det äntligen finns mediciner som effektivt 

dämpar värk, ledsvullnad och trötthet och det har blivit lättare 

för många drabbade att klara vardagen. Framtidsutsikterna 

ser också lovande ut med nya mediciner på väg in i kliniken. 

Emellertid är det lång väg kvar till dess att vi kan bota RA och 

det dröjer innan riktigt effektiva medel mot artros är i sikte. 

Vilken medicin till vilken patient 

Ett problem, som kan vara svårt att som patient ta till sig, är 

att doktorn nu alltmer talar om att förhindra långtidskonsekvenser 

av sjukdomen t.ex. skador på lederna. Dessa kan efter 

ett antal års sjukdom bli väl så påtagliga för den sjuke som de 

problem som inflammationen i form av ledsvullnad, värk och 

trötthet, ger upphov till. En förstörd knäled kan ju t.ex. innebära 

att man inte kan gå eller en förstörd axel att man inte kan 

klara sin dagliga hygien. Strävan är att undvika sådana skador 

och därmed också att minska behovet av kirurgiska åtgärder. 

Det visar sig att vissa mediciner, t.ex. de så kallade TNFhämmarna, 

kan hämma utveckling av skador i lederna vid RA 

om än inte i den utsträckning vi skulle vilja, men det finns gott 

hopp om att nya mediciner blir mer effektiva i detta avseende. 

Vi behöver då metoder att mäta dessa effekter, och metoder 

att förutsäga vilken patient som är i riskzonen för att ledens 

beståndsdelar snabbt kommer att förstöras. Alla patienter skall 

säkert inte ha samma mediciner – hur skall vi kunna välja rätt 

medicin till rätt patient 

Ledbrosket täcker benytorna i leden och fungerar som stötdämpare. Ett 

utsnitt av ledbrosket visas i förstoring. En viktig beståndsdel i ledbrosket 

är kollagenfibrerna, som utgör repliknande strukturer, som håller ihop 

vävnaden. Aggrekan, en annan huvudbeståndsdel, är negativt laddade 

molekyler, som strävar efter att expandera. Samspelet mellan kollegenfibrerna 

och aggrekanmolekylerna ger brosket dess stötdämpande funktion. 

I brosket finns även en rad andra viktiga molekyler, varav COMP 

är den som hittills i störst omfattning studerats som vävnadsmarkör. 

COMP består av 5 armar och liknas ibland vid en blomsterbukett. En 

viktig uppgift för COMP är att reglera bildningen av kollagenfibrerna. 

COMP-molekyler stabiliserar även det färdiga kollagennätverket i samverkan 

med andra molekyler. 

48 


Broskets fingeravtryck 

Vi har i Lund länge arbetat med så kallade vävnadsmarkörer, 

dvs. metoder där vi i ett för patienten enkelt blodprov mäter 

substanser som transporterats från t.ex. ledbrosket ut i blodbanan. 

Sådana mätningar ger ett ”fingeravtryck” av hur sjukdomen 

drabbat brosket. Finessen är att dessa markörer reagerar 

tidigt, långt innan man ser något på röntgen. Därför kan 

metoden användas i tidigt skede som hjälpmedel för att ställa 

diagnos och för att bedöma framtida ledskada. Vid påvisad 

sjukdom, t.ex. RA, kan den användas för att värdera om en 

insatt behandling kan bromsa utveckling av skador i lederna. 

Vi har exempelvis kunnat visa att patienter med en hög 

nivå i blodet av ett äggviteämne från broskets grundsubstans, 

COMP, tidigt vid RA talar för snabbt förlöpande nedbrytning 

av lederna. Vidare har vi funnit att TNF-hämmarna minskar 

COMP-innehållet i blodet som tecken på att dessa mediciner 

bromsar ledskadans utveckling. Intressant nog fann vi att detta 

gäller oberoende av om patienterna blev bättre beträffande värk, 

ömhet och andra symtom. Med andra ord, nedbrytningen av 

lederna sker delvis oberoende av de inflammationsbetingade 

symtomen. Detta visar att det kanske i framtiden kommer att 

krävas mediciner av flera slag, dels sådana som effektivt dämpar 

de symtom som påverkar patienten i dag, dels sådana som 

förhindrar skadorna på lång sikt. Här kan markörbestämning 

spela en stor roll både i vardagskliniken och som instrument 

för att utvärdera ny behandling. 

Ljus framtid 

En rad nya vävnadsmarkörer är under utveckling. Tekniken 

förfinas så att markörerna kan identifiera brosk- eller benprocesser 

som bara finns vid RA och inte vid artros. Vidare kommer 

tekniken att bidraga till att nya angreppspunkter för skyddande 

behandling utvecklas. Ett stort arbete bedrives i världen för att 

hitta behandling som förhindrar att lederna förstörs vid artros. I 

detta arbete används vävnadsmarkörer för att värdera effekter av 

nya substanser. Redan idag är COMP-bestämning tillgänglig 

i kliniken och rätt använd ger den värdefull information som 

kan vara av betydelse för behandlingen i den kliniska vardagen. 

Text Professor Tore Saxne 

Kroppen i rörelse är temat 

i år för Vetenskap & Hälsa 

Forskningstidskriften Aktuellt om Vetenskap & Hälsa ges ut av 

Medicinska fakulteten vid Lunds universitet, Universitetssjukhuset 

i Lund och Universitetssjukhuset MAS vid Region Skåne. 

Tidigare har man skrivit om Det goda åldrandet, Leva med 

diabetes och den medicinska bilden. Idet senaste numret som 

kom i maj 2006, handlar det om rörelseorganens sjukdomar. 

I denna populärvetenskapliga skrift presenteras forskningsrön 

av betydelse för ett friskare liv för den enskilde inom 

områdena benskörhet och frakturer, ledgångsreumatism, artros, 

diskbråck och handkirurgi. Här möter vi bl.a. forskarna Tore 

Saxne, Dick Heinegård och Patrik Önnerfjord som studerar 

materialet i benvävnaden. Rickard Holmdahl som söker bland 

gener och miljöfaktorer för att finna orsaken till reumatisk 

sjukdom. Urban Rydholm som opererar snedställda leder hos 

dem som inte, eller ännu inte, blivit hjälpta av effektiva läkemedelsbehandlingar. 

Beställ majnumret 2006 

kostnadsfritt från 

Medicinska fakulteten 

Lunds universitet 

Box 117 

221 00 Lund 

eller genom 

Katrin Ståhl 

katrin.stahl@med.lu.se 

tel. 046-222 01 31 


49

Andreas Jönsen tycker att det är viktigt ur patientens synvinkel att upplysa 

om att neuropsykiatriska symtom kan vara ett allvarligt symtom 

som ibland behöver åtgärdas med kraftig behandling. 

– Men det är lurigt eftersom svårighetsgraden skiljer sig så mycket 

från individ till individ. Ibland är symtomen så diskreta att man som 

patient inte kopplar det till sin SLE-sjukdom. 

För att bekräfta diagnosen SLE i nervsystemet är inte analyser av 

ryggmärgsvätska (liquvor) alltid avgörande, vilket i vår studie delvis kan 

ha berott på att förhållandevis många av patienterna uppvisade milda 

symtom. 

Studier om centrala nervsystemet 

samt genetiska aspekter på SLE 

Engagemang av centrala nervsystemet och njurarna vid SLE-sjukdom 

är inte ovanligt och kräver ofta särskilt kraftig behandling med cellgifter, 

kortison eller mediciner som på annat sätt påverkar immunsystemet. 

Orsaken till varför man drabbas av SLE är fortfarande oklar, 

men det finns en stor ärftlig komponent och det finns också 

starka indikationer på att olika miljöfaktorer kan vara av stor 

betydelse. En viktig observation är att SLE-patienter uppvisar 

autoimmunitet, det vill säga att immunförsvaret som normalt 

ska bekämpa infektioner även reagerar på kroppens egna celler 

och skadar dem genom att starta en inflammation. Autoimmuniteten 

manifesterar sig bland annat genom bildandet av 

antikroppar som känner igen kroppsegna proteiner, så kallade 

autoantikroppar. Att mäta koncentrationen av olika antikroppar 

eller proteiner som har betydelse för inflammation kan vara 

ett hjälpmedel för att ställa diagnosen SLE och för att utvärdera 

hur aktiv sjukdomen är. 

Ärftlighet 

Den ärftliga komponenten av SLE har bland annat studerats 

genom att jämföra en- och tvåäggstvillingar. En enäggstvilling 

där den andra tvillingen har drabbats av SLE har betydligt 

större risk att också insjukna i SLE jämfört med motsvarande 

situation hos tvåäggstvillingar. 

Ett annat sätt att mäta är att ett syskon till en SLE-patient 

har 20-40 gånger ökad risk att insjukna i SLE jämfört med 

någon i jämförbar ålder i befolkningen. En förklaring kan vara 

att gener finns i flera olika varianter. Ofta är små skillnader 

i DNA-sekvensen utan betydelse, men ibland medför dessa 

att regleringen av genens uttryck eller proteinet som kodas av 

genen i fråga förändras. Detta kan alltså påverka hur mycket av 

ett protein som tillverkas, liksom förändra proteinets funktion. 

Ibland är det också fråga om DNA-förändringar som gör att 

proteinet inte fungerar alls eller inte ens tillverkas. 

Avhandling 

I min avhandling presenteras resultat från studier som berör 

olika aspekter av neurologiska och psykiatriska symtom vid 

SLE (NPSLE) och genetikens betydelse för insjuknande i SLE, 

samt hur genetiken kan påverka hur sjukdomen ter sig och dess 

följder. 

I första arbetet rapporteras att NPSLE är kopplat till sämre 

prognos med mer omfattande organskador och hög grad av 

sjukpensionering. Från arbete två dras slutsatsen att värdet av 

vissa autoantikroppar och inflammatoriska markörer i ryggmärgsvätska 

vid ställande av NPSLE-diagnos kan vara av 

begränsat värde, medan ökad mängd av en viss typ av antikropp 

(anti-ribosomalt P protein) i blodet kan vara till nytta 

vid utvärdering av psykossjukdom till följd av SLE. 

I arbete tre testas hypotesen att kombinationer av olika 

genetiska varianter kan vara av betydelse vid insjuknande i 

SLE och visst stöd återfinns för att kombinationen av genetiska 

varianter av IL-1Ra 2/2 (ett anti-inflammatoriskt protein) och 

FcgRIIa R/R (ett protein som medierar aktivering av immunsystemets 

celler) kan vara viktigt för en undergrupp av 

patienter. Dessutom är sammanlänkade genetiska varianter i 

en region benämnd HLA (Human Leukocyte Antigen) starkt 

associerat med sjukdomsutveckling. 

I arbete fyra studeras olika genetiska varianters effekt på 

sjukdomsuttrycket. 

Resultat 

Flera symtom visade sig vara associerade med olika genvarianter, 

till exempel var en variant av genen för C-reaktivt protein 

(ett protein med inflammationsdämpande egenskaper) kopplat 

till ökad förekomst av njurinflammation, men minskad frekvens 

av ledinflammation. Dessutom var en variant av genen för 

FcgRIIIa vanligare vid en viss typ av svårare njurinflammation. 

Frekvensen av hjärt- och kärlsjukdom, inklusive stroke, är 

högre hos SLE-patienter än i befolkningen och detta samband 

50 


undersöks i arbete fem. Här rapporteras att rökning, högt blodtryck 

och ökad halt av en viss typ av blodfetter (triglycerider) är 

kopplat till ökad förekomst av hjärtinfarkt, kärlkramp, stroke 

och perifer kärlsjukdom i en långtidsuppföljd grupp SLE-patienter, 

medan ett måttligt intag av alkohol är associerat med 

lägre frekvens av dessa manifestationer. Genetisk brist på ett 

protein i immunförsvaret som kallas mannan-bindande lektin 

(MBL) undersöktes också i denna grupp då sådan brist tidigare 

rapporterats vid hjärt- och kärlsjukdom och infektioner. 

Visst stöd för MBL-bristens roll vid utvecklande av hjärtoch 

kärlsjukdom kunde ges utifrån resultaten, dock verkar 

MBL-brist vara av relativt sett mindre betydelse än de klassiska 

riskfaktorerna. Betydelsen av MBL-brist för ökad frekvens av 

allvarliga bakteriella infektioner hos SLE-patienter kunde inte 

bekräftas. 

Text: Medicine doktor Andreas Jönsen 

Vad och varför 

Det finns ett behov av att ta reda på varför och vad som händer 

i kroppen. 

– Diagnosen är en syntes av kliniska observationer, röntgenfynd, 

blodprover och analys av ryggmärgsvätska. Framför allt 

vill vi utesluta t.ex. infektioner. Trots det så hamnar vi ibland i 

det läget att både SLE i nervsystemet och en eventuell infektion 

måste behandlas eftersom det inte säkert går att avgöra vad 

som är orsaken till patientens symtom. 

– Sjukdomsskov kan bland annat utlösas av solljus, virus 

och alfalfagroddar, något vi försöker informera om. Några 

rekommendationer för hur mycket av varje man kan tänkas 

tolerera finns inte, utan en allmän rekommendation att undvika 

exempelvis solljus är det enda möjliga. 

Fortsättning följer 

Andreas Jönsen fortsätter att forska vid sidan om sitt arbete 

som patientdoktor. Det är främst genetiska studier men också 

långtidsuppföljning av SLE-patienter. 

– I framtiden, säg om minst 10 år, kan genetiken vara 

viktig för hur man behandlar och klassificerar sjukdomen SLE, 

som är ett syndrom med många olika mekanismer som agerar 

samtidigt. Genetisk bakgrund och vilka miljöfaktorer man 

kommit i kontakt med kan till och med komma att avgöra 

vilken behandling som är mest lämplig. 

Den pågående forskningen är en direkt fortsättning på Anders Bengtssons 

avhandlingsarbete. Han disputerade år 2000 med sin avhandling 

som handlade om miljö, etiologi, patogenes vid SLE och som behandlade 

både virus och andra miljöfaktorer. 

Att han sökte sig till läkarbanan var en direkt följd av den vapenfria 

tjänsten som vårdare under lumpen. 

– Den reumatologiska specialiteten innehåller alla fasetter av den 

kliniska sjukvården, jag trivs med patienterna och det tillsammans med 

att jag tidigt blev involverad i forskningen gjorde att jag blev just reumatolog. 

Sjukvård och forskning 

går hand i hand 

Sjuksköterskemottagning för SLE är i full gång och med den en 

prospektiv studie planerad sedan 2001 som rör sjuksköterskornas 

roll för omvårdnaden om patienten. 

Upptakten var att sjuksköterskorna blev tillfrågade om vad 

som ur omvårdnadssynpunkt skulle vara speciellt viktigt att 

undersöka rörande SLE-patienter. 

– Venpunktion, blev det unisona svaret från dem, eftersom 

det ofta är svårt att ta blodprover på just SLE-patienter. 

Med de tankarna besannades en gammal dröm för Anita 

Nihlberg, nämligen att arbeta på en sjuksköterskemottagning. 

Hon har arbetat som sjuksköterska i 30 år och inom reumatologin 

sedan 1992. 

– Jag har varit verksam inom kirurgi och barnsjukvård. 

När jag 1992 kom till reumatologen blev perspektivet ett 

annat. Den största utmaningen är att förstå patienterna i den 

akuta situationen och att förstå sjukdomen på sikt. Att förstå 

patienternas situation att leva med sin sjukdom under hela livet 

och hur de lär sig våga leva utan att kunna se runt hörnan utan 

i nuet, säger Anita Nihlberg. 

Tillsammans med reumatolog Anders Bengtsson strukturerades 

sedan projektet som har två delar och som är utbyggbart 

till många fler olika studier. 

Sjukvårdsdelen 

Till SLE-mottagningen kommer patienterna regelbundet en 

gång varannan månad och dessemellan om de har behov. Vid 

varje tillfälle tas blodprover och enkäter fylls i. 

– Det blir en sjukvårdsdel och en forskningsdel som vävs 

ihop. Sjukvårdsmässigt ingår det som en del i vår önskan att 

lära patienterna om sin sjukdom och hur de kan leva med den. 

För en del grupper tycker vi det är extra viktigt att uppföljningen 

fungerar, den får inte fallera. Det kan vara gravida, 


51

L U N D 

Anita Nihlberg är nöjd med sitt yrkesval och trivs med den utmaning 

som forskningen ger. Hon är nästan färdig med sin C-uppsats där hon 

sammanställt data från en pilotstudie om venpunktion. Det är en jämförelse 

mellan svårigheter att ta blodprov på RA- och SLE-patienter samt 

friska kontroller. 

– Jag har arbetat inom många olika specialiteter men trivs bäst med 

reumatologin. Här samarbetar vi i det stora nätverk som reumatologin 

innebär och jag har användning av all den kunskap jag samlat från andra 

områden. 

Anna Nihlberg 

unga i 20-års åldern eller de med njurengagemang där det är så 

viktigt med provtagning och uppföljning och så oerhört viktigt 

att inget missas i behandlingen. Mottagningen fungerar bra, 

inget glöms bort. Den blir en slags kvalitetsuppföljning, fyller 

Anders Bengtsson i. Vi har överraskats av att vi hittills haft så 

få försämringsperioder i sjukdomen hos dessa patienter och det 

beror nog på att vi ser försämringarna tidigt och kan sätta in 

lämpliga åtgärder. 

Forskningsbiten 

I forskningsdelen ingår flera olika bitar. De behöver följa 100 

patienter under 2 år för att ha ett tillräckligt stort antal att 

bygga sina slutsatser på för att kunna visa något. I dagsläget 

har de inkluderat 50 patienter i studien. 

Ett projekt är att försöka identifiera riskfaktorer för skov, 

sjukdomsförsämring. 

– Av alla patienter får ungefär 20 % skov under ett år, men 

vad utlöser dem Genom att patienterna kommer så regelbundet 

och många olika uppgifter registreras så får vi utgångsdata 

och kan möta och följa sjukdomsperioden framåt. Studien blir 

prospektiv, vilket är nödvändigt eftersom kroppen är så finurligt 

inrättad att man glömmer en del av vad man varit med 

om. 

Vid varje besök på mottagningen träffar de Anita Nihlberg. 

Tillsammans går de igenom en mängd riskfaktorer. 

– Det är frågor om hur mycket de vistats i solen, om de haft 

infektioner, blivit exponerade för kemikalier som hårfärgningsmedel, 

rökning, vilken läkemedelsanvändning de haft och vi 

gör en aktivitetsbedömning med frågeformuläret Lupus Activity 

Screening. Det är nytt och är relaterat till det beprövade 

SLEDAI. Om patienten visar tecken på symtom så finns det en 

läkare bakom att bolla till. 

På detta sätt fångas patienterna upp av sköterskorna om 

de mår sämre och får snabbt en läkartid. Vinsten blir dubbel. 

Patienten får behandling och det öppnar sig en möjlighet att 

identifiera bakomliggande faktorer till vad som utlöst skovet. 

De blodprov som tas är dels rutinprover såsom blodstatus, 

kreatinin, urinprover, CRP, komplement och autoantikroppar. 

Eftersom autoimmuniteten vid SLE tycks vara riktad mot delar 

av döda celler, apoptotiska celler, mäts andelen cirkulerande 

apoptotiska celler och de autoantigen som kommer från dessa 

celler. Dessutom har man sett att SLE-patienternas serum innehåller 

något som tycks göra så att celler dör, blir apoptotiska, 

och detta fenomen studeras särskilt noggrant. 

– Vi mäter olika delar av de apoptopiska cellerna och mäter 

mot delar av immunsvaret, förmodade autoantigen samt aktivering 

av B- och T-celler och cytokiner som speglar virusinfektioner 

för att försöka knyta ihop saker i miljön med sådant vi ser i 

blodproverna. Spännande att se om vi kan fånga en immunreaktion 

som utlösts av en virusinfektion. 

Lindra lidandet 

Att ta blodprover på patienter med SLE är ofta ganska svårt. 

Det kan vara svårt att komma in i venen och plötsligt kan 

blodflödet upphöra utan synlig orsak som att kärlet spruckit. 

– Det är smärtsamt för patienten att bli stucken och att då 

bli stucken flera gånger är inte roligt. Lägg till att dessa personer 

måste stå ut med många stick över tiden och om de ligger 

inne många stick under kort period. Och inte tycker vi som 

sjuksköterskor att det är roligt att plågas heller, säger Anita 

Nihlberg. 

– Vi vill veta varför det är svårt att sticka SLE-patienter. 

Beror det på sjukdomsaktivitet eller något annat. Därför är det 

viktigt att vi lär oss bedöma möjligheterna och vet när vi ska 

sticka och när vi ska låta bli. Och på vilket vis vi kan underlätta 

provtagningen. 

Anita provar att värma området före provtagningen, eller 

att stryka på nitroglycerinsalva. Båda sätten tycker hon är 

positiva. Det finns också olika nålar att testa för att se vilken 

sort som fungerar bäst. Ibland kan det underlätta att stryka 

försiktigt på venen. 

– När patienten ser att jag bryr mig är det lättare att 

slappna av och underlätta på det viset. Tillit är också en viktig 

faktor. 

Pilotstudie med ultraljud 

På två patienter har Anita provat att med ultraljud identifiera 

artärer och venen, se hur djupt venen ligger och dess diameter. 

– Vi måste lära oss hur vi ska och om det går att utveckla 

den här tekniken innan vi kan göra något större av detta. Det 

finns också andra metoder som värmekamera som skulle vara 

intressant att prova. 

52 


För medicine doktor Roger Hesselstrand var det goda förebilder som 

lockade honom till specialiteten. 

– Jag tycker att de reumatiska sjukdomarna är mångfasetterade och 

sklerodermi är speciellt spännande eftersom den kan angripa vilket 

organ som helst. 

Fritiden ägnas åt fru och två barn, en 11- och en 13-åring. 

– Vi gör saker tillsammans, men om dygnet hade fler timmar skulle 

jag fotografera mer, snickra fler möbler och idrotta mer. 

Många organ kan vara 

inblandade vid sklerodermi 

Roger Hesselstrand är en av de fem läkare i Lund som specialiserat 

sig på sklerodermi eller systemisk skleros som sjukdomen också 

kallas. Gruppens forskning kan delas i flera grenar med huvudspår 

som: att säkerställa eller tidigarelägga diagnos och organengagemang, 

långsiktig forskning och inte minst livskvalitetsuppföljning. 

Det är viktigt att ställa rätt diagnos så snart som möjligt för att 

kunna sätta in rätt behandling, men ibland kan det vara svårt 

att hitta rätt. 

– Ett hjälpmedel är kapilärmikroskopi. Nu har vi nya apparater 

som säkert är bättre än de gamla. Med ett datorprogram 

kan vi identifiera samma blodkärl vid flera undersökningar och 

därigenom visa förändringar i kärlet och ställa dem i relation 

till sjukdomsutveckling och behandling, säger Roger Hesselstrand. 

Även ett annat hjälpmedel har rustats upp. Ultraljudsapparaten 

som är 10 år gammal har totalrenoverats och uppgraderats. 

– Det ger en säkrare bedömning av nyinsjuknade patienter 

än att endast känna på hudtjockleken med fingrarna. 

Upptäckt och åtgärd 

Att upptäcka inre organengagemang tidigt är viktigt eftersom 

det är de som är farligare än den nog så besvärliga förtjockningen 

av huden. Alla nya patienter undersöks med ett batteri 

av metoder utöver de vanliga som spirometri och skiktröntgen 

av lungorna. 

– Vi har nya tekniker för att undersöka både hjärt- och 

lungfunktion. Speciellt de som syftar till lungundersökningar 

är på experimentstadiet och vi söker inflammation och töjbarhet 

av lungvävnader, som inte fungerar som huden där stelheten 

först tilltar för att sedan minska igen. 

Ett nytt projekt är magnetkameraundersökning, MR, av 

hjärtat. Syftet är att se om det först blir inflammation eller syrebrist 

innan det blir fibros i hjärtmuskeln, eller ingetdera. De 

söker också pulmonell arteriell hypertention, PAH, högt blodtryck 

i lungkretsloppet som oftast förekommer vid sklerodermi 

men även vid andra reumatiska systemsjukdomar som SLE och 

någon enstaka gång vid RA. 

– Vi vet ännu inte om det är inflammation eller syrebrist 

som ger upphov till fibros. Dessutom vill vi veta om MR kan 

upptäcka PAH tidigare än ultraljud, vilket är sannolikt eftersom 

det går att mäta blodflöde effektivare med MR. 

På lång sikt 

De båda tidigare forskningsspåren ligger nära patienten och 

ger ny kunskap som kan leda till åtgärd redan några månader 

senare till skillnad från mer långsiktiga projekt. Där är målet 

att finna mekanismer som kan leda till en bra behandling om 

kanske 10 år. 

– Det är ett mödosamt arbete där vi dels söker bindvävmarkörer 

i blod och hud, och dels andra inflammatoriska cytokiner 

i blod, hud och lungsköljvätska. Troligen är det många aktörer 

inblandade i varför fibros uppstår i hud och lungor, och vi tror 

tyvärr inte att det hjälper att angripa en huvudaktör. 

Livskvalitet 

En forskningsgrupp är inte komplett om det inte finns paramedicinare 

med i bilden. Arbetsterapeut Gunnel Sandqvist 

fortsätter sin forskning som syftar till att kartlägga och förutsäga 

patientens handfunktion och förmåga till dagliga aktiviteter. 

– Och legitimerade sjukgymnast Eva Fredriksson har börjat 

kartlägga inskränkt rörelseförmåga i patienternas skuldror, de 

har förvånansvärt stora inskränkningar i skuldran, vilket vi inte 

visste när vi började titta på detta. 

Samarbete 

Det krävs stora grupper av patienter för att kunna säkerställa 

forskningsobservationer. Därför är samarbete en förutsättning 

för ett litet land som Sverige, och där forskningen gäller en 

sjukdom som till antalet drabbade är liten. 

– I SSSG, Svenska SklerodermiStudieGruppen samarbetar 

vi med andra kliniker i epidemiologiska studier för att komma 

fram till hur många personer som har sklerodermi och hur 

många som insjuknar årligen. När vi samlat tillräckigt många 

patienter kan det leda till ny forskning av subgrupperingar. 


53

S T O C K H O L M 

Docent Johan Bratts första kontakt med sjukvården var under gymnasietiden 

när han arbetade extra som vak på neurokirurgen. Han är född 

och uppvuxen i Stockholm och läkarutbildad på Karolinska Institutet. 

Så fortsatte det med AT-tjänstgöring på Södersjukhuset, och det var där 

han kom i kontakt med de reumatiska sjukdomarna under ett vikariat 

på medicinkliniken. 

– Jag fångades av arbetet och det spännande område som reumatologin 

är, och som innebär en helhetssyn på patienten. Det var helt enkelt 

roligt och lägg så till bra arbetskamrater och mentorer. 

1991 blev han reumatologspecialist och 1995 försvarade han sin avhandling 

kring vaskulit. 1997 var det dags för sammanslagning mellan Södersjukhusets 

reumatolog och Reumatologen på Huddinge sjukhus. Under 

åren 2002 och fram till Karolinska sammanslagningen 2004 var Johan 

Bratt verksamhetschef på Huddinge och så blev han verksamhetschef 

för hela Karolinska Universitetssjukhuset. 

– Jag ser det som ett tidsbegränsat uppdrag och en utmaning att 

arbeta med människor och försöka få dem att dra åt samma håll. 

Johan Bratt fortsätter att forska om än i liten skala och han har patientmottagning 

en dag var vecka. 

Sin fritid ägnar han gärna åt familjen, det finns två tonårsbarn 

hemma, en flicka och en pojke. Han är lagledare för ett fotbollslag där 

också sonen spelar fotboll. Han tycker också om att lyssna på popmusik 

och favoriter är bl.a. David Bowie och Rolling Stones. 

Karolinska Universitetssjukhuset 

Solna och Huddinge 

Tidigare fanns två universitetssjukhus i Stockholm; Huddinge 

sjukhus och Karolinska sjukhuset. Den 1 januari 2004 blev de 

tu ett under namnet Karolinska Universitetssjukhuset och 1 

september 2004 organiserades reumatologin till en klinik med 

gemensam klinikledning, klinikchef och ledningsgrupp. Vårdkedjan 

med slutenvård, dagvård och öppenvård kvarstår dock 

både i Solna och Huddinge. 

I verksamheten ingår också reumatologmottagningen på 

Södersjukhuset. Där finns fast placerade sjuksköterskor och 

undersköterskor och flera av reumatologerna turas om att ha 

sin mottagning där varje vecka för att behålla närheten till 

patienterna. 

Klinik 

Upptagningsområdet för slutenvård är ungefär 1,9 miljoner 

invånare och för dag- och öppenvård 1,5 miljoner. Totalt ger 

det ungefär 1 100 slutenvårdstillfällen per år och lika många 

dagvårdstillfällen. Till det kommer cirka 69 000 öppenvårdsbesök. 

De 90 vårdcentraler dit läkarna åker som primärvårdskonsulter 

får fem besök varje år. 

Docent Johan Bratt är verksamhetschef och hela personalstaben 

uppgår till 210 anställda. 

– Det inbegriper inte sjukgymnaster, arbetsterapeuter och 

kuratorer som är organiserade under sina respektive kliniker. 

Efter omorganisationen blev det så, men vi skulle gärna vilja ha 

dem i vår klinik så att tillhörigheten blev större, säger Johan 

Bratt. 

Totalt finns det 55 läkare varav 17 är under utbildning för 

att bli reumatologspecialister, ST-läkare. Många av dessa är 

engagerade i forskning och arbetar enbart delvis kliniskt. 

Forskningsorganisation 

Till en så stor organisation, och dessutom är Karolinska Universitetssjukhuset 

utbildningssjukhus, hör naturligtvis en gigantisk 

forskningsorganisation med ett omfattande internationellt 

samarbete. Här finns sex läkare som är professorer, varav fyra är 

kvinnor, och en kvinnlig professor som är sjukgymnast. 

Forskning bedrivs inom samtliga reumatiska sjukdomsgrupper 

med allt från basal till rent klinisk forskning. Tyngdpunkten 

ligger på RA-sjukdomen SLE, Sjögrens syndrom, 

myositer, läkemedelsutvärdering, epidemiologi och i viss mån 

vaskuliter, och en spirande psoriasisartrit och sklerodermiforskning. 

Saknas gör ännu artrosforskning. 

– Vi är också väldigt glada över vår vårdforskning där 

Christina Opava och Elisabeth Welin Henriksson bildat en 

grupp för att samla och vidareutveckla verksamheten. 

54 


Elisabet Welin Henriksson utbildade sig både till molekylärbiolog och 

legitimerad sjuksköterska. Hon fortsatte att forska och 1998 lade hon 

fram sin avhandling Autoantigenic properties of the U1-70K protein. 

Disputationen gav henne titeln medicine doktor. 

Vården lockade och hon arbetar sedan år 2000 på Karolinska universitetssjukhusets 

reumatologavdelning. Nyfikenheten och viljan att bidra 

till att personer med reumatiska sjukdomar får möjlighet att leva bättre 

är stor, och hon delar nu sin tjänst mellan klinik, forskning och utbildning. 

– Vårdforskning är ett viktigt område som fler borde ägna sig åt. Här 

finns mycket att göra! Vården är handgripligen det som patienterna 

kommer i kontakt med och kunskapen om hur vi vårdar får inte bli 

slentrian utan måste uppdateras och fördjupas. 

Nu forskar Elisabet vidare och till sin hjälp har hon bland andra en 

doktorand. 

Trötthet är underbehandlat 

Den trötthet som väldigt ofta följer med reumatiska sjukdomar 

upplever många som ett av de problem som påverkar vardagen 

allra mest. Det är en trötthet som inte går att sova bort. Den är 

förlamande och forskarna vet inte vad som orsakar den. 

Tröttheten framkallar frustration för dem den drabbar 

eftersom den är svår att hantera. Därför är den en av de faktorer 

som påverkar den upplevda livskvaliteten och tillfredsställelsen 

med livet negativt. Och i dagsläget vet man alltför lite om 

trötthetens medicinska bakgrund och vilka åtgärder som kan 

vidtas för att minska den. 

– Vår vision är att undersöka vad som finns att göra för den 

totala upplevelsen runt sjukdomen och att kunna se vad personerna 

kan må gott av, säger Elisabet Welin Henriksson. 

Hur ska man veta… 

Studierna avser i första hand sjukdomarna systemisk lupus erythematosus 

(SLE), och myosit. Till sin hjälp har Elisabet Welin 

doktoranden Susanne Pettersson och ett gott samarbete med 

olika specialistläkare för de valda diagnoserna. Utgångsläget är 

bl.a. de frågeformulär som personer med SLE redan fyllt i och 

som visar att de upplever att tröttheten inskränker deras liv och 

är tung att bära. 

– Trötthet är ett viktigt problem som är underbehandlat. 

Men för att riktigt kunna utvärdera effekten av medicinska 

behandlingar eller andra stödåtgärder måste vi finna ett adekvat 

sätt att mäta tröttheten. Vi måste ställa samma frågor på 

samma sätt för att alla undersökningar ska bli jämförbara, och 

de formulär vi använder måste visa på det som patienten tycker 

är viktigt för upplevelsen av trötthet. 

Elisabet syftar på ett så kallat instrument som är ett frågeformulär 

som patienten själv fyller i. Det vanligaste är SF-36, 

men det finns många fler och arbete pågår för att utvärdera 

tillämpligheten för skattning av trötthet vid de reumatiska 

sjukdomarna. 

– Vi ska samarbeta med Harvarduniversitetet bl.a. för att 

lära oss den metod de använder för att spåra för patienten kliniskt 

relevanta förändringar. 

…vad man ska göra 

– När vi valt ett instrument ska vi intervjua patienterna om 

hur de upplever tröttheten och se hur de försöker påverka den. 

Personerna kommer bland annat att få beskriva om det är 

en fysisk eller psykisk trötthet, om de kan somna och vakna 

pigga eller om de inte kan sova alls. Därefter kommer de att 

delas in i fokusgrupper enligt hög trötthetsgrad respektive låg. 

– Vi kommer att undersöka olika strategier för att bemöta 

tröttheten, exempelvis ha stödgrupper med olika inriktning. Så 

ska vi koppla ihop trötthetsupplevelse med medicinsk behandling 

och sjukdomsaktivitet och då få fram strategiska grupper 

med en mängd olika synsätt. 

… och vad som görs 

Parallellt följs ett annat spår där några sjukdomsgrupper redan 

besvarat frågeformulär. De svaren håller på att utvärderas och 

analyseras. En trend pekar mot att tröttheten inte upplevs lika 

besvärlig för alla åldersgrupper. 

– Det finns en tendens till minskad trötthet med åren. Frågan 

är om det beror på att personerna med SLE lär sig disponera 

sin dag med vilopauser och anpassad grad sysselsättningar, 

eller om de verkligen är mindre trötta. 

Den frågan får stå obesvarad i nuläget, men säkert är att 

många väntar på det svaret och på nya strategier för att bemöta 

den kraftdränerande tröttheten. 

I Karolinska universitetssjukhusets SLE-kohort ingår 230 

personer från Karolinska Universitetssjukhuset, Solna och 50 

från Danderyds sjukhus. 

Foto: Mikael Henriksson 

Elisabet Welin Henriksson på Karolinska universitetssjukhuset 

är ännu så länge ensam i Sverige om att vara disputerad 

reumatologsjuksköterska. Nu står hoppet om fler till de tre 

reumatologsjuksköterskor som är inskrivna som doktorander. 

Men det behövs fler som ägnar sig åt den viktiga vårdforskningen. 


55


Ann-Charlotte Elkan ställs inför många frågor i vardagen. Hon gör iakttagelser 

som leder till frågor som gör henne nyfiken. Och funderingar på 

hur saker skulle kunna bli bättre. 

– Viktigast tycker jag det är att patienten själv har egna verktyg att 

arbeta vidare med, konstaterar hon. 

Välnärd eller undernärd 

Näringstillståndet och kroppssammansättningen vid RA, kan 

vara annorlunda än hos friska personer. Det kan förvärras av 

sjukdomen och bidra till att man blir tröttare och sjukare. 

Nutrition intresserar sjuksköterskan och doktoranden Ann- 

Charlotte Elkan. I en studie på 60 inneliggande RA patienter 

kom hon fram till att cirka 50 % var undernärda. Detta 

är svårt att upptäcka vid en vanlig undersökning eftersom 

minskad muskelmassa ofta kompenseras med ökad fettmassa. 

Undernäring hos RA-patienter beror delvis på den inflammatoriska 

process som kännetecknar sjukdomen 

– De cytokiner som driver inflammationen i kroppen bryter 

ner musklerna, vilket i sin tur påverkar näringstillståndet. Resultatet 

blir en minskad muskelmassa, berättar Ann-Charlotte 

Elkan. 

Speciellt i början av sjukdomen, eller vid sjukdomsförsämring 

s.k. skov, bryter sjukdomen ner kroppen och resultatet kan 

bli undernäring, mer sjuklighet och i värsta fall leda till för 

tidig död. Risken för benskörhet, speciellt hos kvinnor, ökar 

också. 

Body Mass Index, BMI, och andra sätt att mäta näringstillståndet 

i kroppen är därför inte tillförlitliga eftersom de inte 

säger något om kroppssammansättningen. En till synes frisk 

person kan vara undernärd. 

– Om tillförlitligheten är lika stor kan vi lätt och snabbt ge 

patienten ett kvitto och se förändringar mellan besöken. Det 

blir en hjälp till självhjälp där patienten själv har kontroll över 

sin situation. 

Vi håller nu på med en studie där vi rekryterar öppenvårdspatienter 

för att bedöma metodens tillförlitlighet. Vi 

kommer också att utvärdera andra metoder för att bedöma 

näringstillstånd, såsom frågeformulär, längd, vikt, midjemått 

och armomfång. 

– Fortsättningsvis vill vi gå ett steg vidare och undersöka 

vad, när och hur patienten äter. Det är inte alltid så lätt att 

ställa om sina vanor när kroppen hindrar en att röra sig tillräckligt, 

när orken inte tillåter inköpsrundor och matlagning 

eller när det kanske gör ont att tugga. 

Lätt, snabb och säker metod 

Genom helkroppsundersökning med bentäthetsmätning, 

DEXA, kan kroppssammansättningen visas. 

– Vi har kunnat konstatera att fler än hälften av våra RApatienter 

är undernärda. Men metoden tar tid och är ganska 

omfattande så vi behöver något som går lätt och snabbt och 

ändå är lika tillförlitligt som DEXA. 

En av de metoder som provas nu kallas Bioelektrisk Impedans, 

BIA. Den mäter det elektriska motståndet i kroppen genom 

dess signaler i vätskan. Resultatet blir kroppens fettmassa 

och fettfria massa. En enkel metod där patienten ställer sig på 

en slags våg, sjuksköterskan matar in vikt, längd och kön och 

ut kommer ett papperskvitto som talar om hur kroppssammansättningen 

ser ut. 

56 


Johan Frostegård är professor och överläkare på Huddingedelen av Karolinska 

Universitetssjukhuset. 

På annan plats i denna bilaga finns en recension av hans senaste bok, 

den populärvetenskapligt skrivna ”Reumatism”. Som avkoppling händer 

det också att han författar en roman eller kastar sig in i en debatt om 

etik och moral. 

Mot bättre prevention och behandling av SLE 

På senare år har behandlingen när det gäller SLE förbättrats 

och då har alltmer uppmärksamhet ägnats andra mera långsiktiga 

konsekvenser av sjukdomen. En viktig sådan är hjärt- och 

kärlsjukdomar, som drabbar många SLE-patienter. Det är dock 

viktigt att genast påpeka att detta inte alls behöver gälla alla 

patienter med SLE, utan det är möjligt att den ökade risk som 

påvisats gäller en undergrupp av SLE-patienter. Den vanligaste 

orsaken till hjärt- kärlsjukdom är åderförkalkning. 

Min forskargrupp har studerat SLE och speciellt samband 

med åderförkalkning och hjärt-kärlsjukdom, men även SLE 

generellt sedan ett tiotal år, vilket bl.a. resulterat i avhandlingar 

av Elisabet Svenungsson och Anna Cederholm där både riskfaktorer 

och bakomliggande mekanismer beskrivs. 

Europeiskt projekt 

Vi har nu även fått ett stort anslag inom ramen för ett EUprojekt, 

CVDIMMUNE, som inriktas på samband mellan 

immunsystemet och åderförkalkning, där vår forskargrupp även 

koordinerar hela detta stora europeiska projekt. Vi fokuserar på 

den speciella situationen vid SLE och undersöker hur sjukdomen 

kan leda till en ökad risk för hjärt- och kärlsjukdom, samt 

hur man ska kunna förebygga och behandla på ett bättre sätt. 

Hjärt-kärlsjukdomar, i form av bl.a. hjärtinfarkt och 

stroke, är den dominerande orsaken till sjukdom och för tidig 

död hos befolkningen i allmänhet och orsakas i huvudsak av 

åderförkalkning (ateroskleros) som sätter sig i form av åderförkalkningsplack 

i större artärer. Det som framför allt orsakar 

sjukdom är när placken brister eller skadas och då orsakar 

blodpropp, trombos och därmed stroke, hjärtinfarkt eller annan 

akut komplikation. Åderförkalkning i sig själv är mycket 

vanligt förekommande och behöver inte leda till några besvär, 

så länge placken är stabila. 

Nyare forskning har visat att åderförkalkning i själva 

verket är en inflammation i kärlväggen och inte, som man ofta 

tidigare antagit, bara en passiv inlagring av fett. Sjukdomen har 

därför likheter med reumatiska sjukdomar när man ser på de 

immunreaktioner som kan påvisas. 

Riskfaktorer 

Genom noggrant designade studier på grupper av SLE-patienter 

har vi kunnat identifiera faktorer som har samband med denna 

ökade risk och som kan bidra till att förklara den. 

Traditionella riskfaktorer som blodfettsrubbningar och högt 

blodtryck har betydelse liksom hos den allmänna befolkningen. 

Här finns numera bättre möjligheter än tidigare att åtgärda 

dessa riskfaktorer, både behandling med t.ex. blodfettssänkande 

mediciner men även allmänna åtgärder som balanserad kost och 

regelbunden motion är viktiga. Om man röker bör man försöka 

sluta med detta, och finns tecken på diabetes är det viktigt att 

den behandlas. 

Till detta kommer icke traditionella riskfaktorer. En sådan 

är inflammation vilket kan påvisas t.ex. i form av cytokiner 

som TNF eller enzymer som fosfolipas och andra inflammatoriska 

ämnen. Här är behandling av grundsjukdomen SLE 

viktig, så att man håller inflammationen under kontroll. En 

annan faktor som vi påvisat är ökad oxidation av blodfetterna 

vilket gör att dessa lättare lagras in i kärlväggen. 

Även faktorer som är typiska vid SLE, som antifosfolipidantikroppar, 

är viktiga för att förklara den ökade risken för 

hjärt- kärlsjukdom. Just antifosfolipidantikropparnas egenskaper 

är ett spännande forskningsfält som engagerar forskare i 

hela världen. Vi har nyligen visat att antifosfolipidantikroppar 

kan orsaka en minskad bindning av ett protein, Annexin A5, 

till kärlväggens endotelceller. Detta protein skyddar kärlet, och 

minskad bindning kan leda till att man lättare får hjärninfarkt 

och slaganfall. Även andra mekanismer som förklarar varför 

antifosfolipidantikroppar är skadliga har påvisats. 

Nya studier på gång 

SLE-projekten fortsätter nu både kliniskt och experimentellt. 

Kliniskt genomför vi en stor studie av alla SLE-patienter som 

vill delta vid Reumatologiska kliniken, Karolinska Sjukhuset, 

där vi kartlägger sjukdomssymtom och gör ett flertal olika 

kliniska undersökningar, med fokus på kärlsjukdom. För varje 

patient har vi valt ut en kontrollperson från den allmänna 


57


befolkningen. Tanken är att studien även ska bli prospektiv, 

vilket innebära att vi följer patienterna under en femårsperiod, 

för att göra mer fördjupade studier av faktorer som orsakar 

hjärt- kärlsjukdom. 

Experimentellt undersöker vi hur antifosfolipidantikroppar 

kan orsaka blodproppar, hjärtinfarkt och slaganfall. Vi försöker 

utveckla nya behandlingsmetoder mot dessa antikroppar genom 

att neutralisera dem på olika sätt. Vi undersöker också den 

speciella form av inflammation som finns vid SLE, vi studerar 

bland annat det s.k. komplementsystemet, samt de oxiderade 

blodfetter vi påvisat i ökad mängd vid SLE. 

Vid hjärt- kärlsjukdom i allmänhet har vi påvisat en ny 

sorts antikroppar som är skyddsfaktorer mot hjärt- och kärlsjukdom. 

Preliminära data på ”skyddsantikropparna” visar att 

dessa är låga vid SLE. Detta tror vi kan ha betydelse, och i så 

fall är det tänkbart med en ny behandling inriktad på att öka 

mängden av dessa antikroppar. 

Identifierade riskfaktorer vid SLE ger en utgångspunkt 

för bättre förebyggande åtgärder, prevention, och behandling. 

De mekanismer som identifierats kan ge möjlighet till helt 

nya sorters behandling som modulerar immunreaktionen vid 

åderförkalkning. 

Text: Professor Johan Frostegård 

Lars Klareskog var professor i immunologi i Uppsala och 

är sedan 14 år tillbaka också professor i reumatologi vid 

Karolinska Universitetssjukhuset i Stockholm. Det visar 

hur forskningen och forskarna går från basalforskning 

till klinisk forskning. Både ämnen och personer dras mot 

den kliniska verkligheten och dess forskning. Lars tror 

att forskningen kan förändra världen. 

Varje patient är unik 

Den svenska reumatologiska forskningen svarar för en viktig del av 

världens forskning inom området. Den är unik och bygger på en långsiktig 

strategi där samarbetet med patienterna spelar en viktig roll. 

RA, som i folkmun kallas för ledgångsreumatism, är en livslång 

sjukdom. 

– Därför måste forskningen om den också följas med en 

strategi för alla dess faser. Det viktiga är att förstå förloppet 

och söka svaren på frågor om vad som leder till att sjukdomen 

bryter ut, hur den ska behandlas tidigt i sitt förlopp och vilka 

följdsjukdomar som kan tillstöta senare under livet, säger professor 

Lars Klareskog. 

För detta krävs samarbete mellan landets forskare, både 

inom den kliniska forskningen och grundforskningen och så ett 

givande och tagande utåt mot resten av världen. 

– Den forskning vi bedriver är unik för världens reumatologiska 

forskning! Vi har ett gott, långvarigt samarbete med 

patienterna som ställer upp med sitt blod och sina ifyllda rapporter 

om hur hela deras liv ser ut. Och vi har de för världen så 

unika registren som ger oss information som ingen annanstans. 

Långsiktig strategi för forskning om RA genom att förstå förloppet: 

- Förebygga genom kunskap om orsak och hur den kan påverkas. 

- Tidig och kraftfull behandling baserad på individens sjukdom. 

- Kunskap om följdsjukdom så de går att förhindra. 

Före debut 

En del om vilka immunreaktioner som leder till ledgångsreumatism 

känner forskarna till, men vad som orsakar dem är 

ännu delvis dolt. 

– För att kunna förebygga sjukdom måste vi veta orsaken 

till den och hur vi ska kunna påverka immunreaktionen innan 

den startar. Vi måste veta vilka omgivningsfaktorer som har betydelse 

och för vem. Där kommer genernas betydelse in. Först 

efter det kan vi veta hur vi ska kunna påverka dem. 

En omgivningsfaktor som är väl känd är att rökning påverkar 

risken att få ledgångsreumatism om man bär på gener som 

predisponerar för sjukdom. 

– Det betyder att här kan var och en själv välja att försöka 

58 


påverka sin risk för att få RA genom att sluta röka. 

Inför framtiden står hoppet till att tidigt i sjukdomens 

förlopp, ja kanske även innan den debuterat, stoppa de immunreaktioner 

som leder till ledgångsreumatism t.ex. genom att 

vaccinera mot den. 

Tidigt i sjukdomen 

Så långt har ännu inte forskningen lett, men det finns väldigt 

bra behandlingar för dem som får sin sjukdom idag så att de 

kan slippa den ledpåverkan som tidigare varit legio. Även för 

dem som haft sin sjukdom länge kan den idag bromsas, även 

om den påverkan som finns sedan tidigare på leder inte går att 

ta bort. 

– Genom stora kliniska studier har vi sett att kombinationsbehandlingar 

ger det bästa resultatet. Idag är det metotrexat 

och TNF-blockader, ganska snart kommer andra nya 

medel att adderas. Vad vi inte får glömma är att sjukdomen 

inte är densamma för alla personer. Varje patient är unik och 

genom att studera olika molekylära skeenden hos många människor 

kommer vi så småningom fram till målet att kunna 

skräddarsy vars och ens behandling utifrån dennes variant av 

gener, molekyler och sjukdom. 

Efter lång tids sjukdom 

Genom långtidsuppföljningar lär sig forskarna om patienternas 

variationer så att de kan förutse vem som kommer att få 

nytta av varje kombination av läkemedel. De lär sig också med 

tiden vad som händer epidemiologiskt efter att någon haft sin 

sjukdom under lång tid och därigenom vem som löper risk att 

få någon följdsjukdom. 

– När vi vet riskfaktorerna kommer vi också att kunna 

välja sådana behandlingar som fungerar på en persons grundsjukdom 

och samtidigt förebygger den speciella följdsjukdom 

som personen i framtiden eventuellt kan insjukna i. 

För att med de begränsade resurser som finns i Sverige få ut 

maximalt måste den svenska forskningen vara unik. 

– Frågor som vad är nytt inom reumatologin och vad är vi 

i Sverige bäst på leder oss mot att koppla våra långtidsstudier 

med epidemiologiska studier. Här krävs samarbete över forskningsgränserna. 

Ur historien kommer framtiden 

Tidigare har de reumatiska sjukdomarna karaktäriserats av 

bristande kunskap om bakomliggande faktorer. 

– Nu är i alla fall de inflammatoriska sjukdomarna forskningsbara 

och därigenom också behandlingsbara. Och det är i 

ropet att forska om dem. 

– Samma strategi behövs för forskning också kring artrosoch 

mjukdelsforskningen, men här saknas ännu en del förutsättningar 

bl.a. basal kunskap om vilka mekanismer som kan 

medverka i uppkomst av sjukdomarna. Men det är viktigt att 

bygga upp nationella uppföljningssystem också kring de sjukdomarna, 

så att Sverige kan bidra än mer till den internationella 

kunskapen också här. 

1786 start för vaccinationer 

1960 kunskaper om B- och T-cellernas roll i immunförsvaret 

1970-talet: Den molekylära immunologins genombrott, beskrivning 

av transplantationsantigenernas funktion (ledde till Nobel 

pris 1996) 

1980-talet: Cytokiner och många andra signalmolelykyler beskrivs, 

1985-86 T NF 

1991 den första behandlingen med TNF-hämmande medel 

utfördes på djurmodeller 

1992 första prövningen av TNF blockad hos människan 

1998-2000 registrering av de första behandlingarna med TNF-blockad 

för klinisk praktik (Europa och USA) 

Forskning mot the Future drug 

Under hela 1990-talet utprovades olika behandlingsalternativ. 

Och ur den basala molekylära forskningen togs steget mot 

klinisk forskning. 

– Bland annat utvecklades en strategi för mycket tidigare 

behandling med metotrexat och andra tidigare använda 

läkemedel. Samtidigt kom de nya biologiska behandlingarna, 

först med TNF-blockad. Men det var oklart hur de olika 

behandlingarna skulle kombineras på bästa sätt, och vilka 

patienter som har bäst nytta av olika läkemedel. Och strategier 

saknades för om man kan minska eller ändra behandling med 

de biologiska läkemedlen för att både få bättre effekt och göra 

behandlingen billigare. 

– Så hur kan utvecklingen fortsätta Vi kanske inte bör ge 

samma behandling till alla patienter med RA. Varje patient 

är unik med sin speciella sjukdom. Vi måste förstå vad som 

händer och skräddarsy var behandling. 

Och där är forskningen idag. Forskarna delar patienterna 

i grupper efter specifika typer, t.ex. för RA en grupp med 

seropositivitet och en med seronegativitet. I jättestudier som 

Barfot, TIRA, EIRA, Swefot och PARA följs patienterna från 

början och framåt och analyser sker av genetiken och omgivningsfaktorer 

hos individerna. Genom att när sjukdom brutit 

ut analysera blodprover som förvarats i blodbanker kan till och 

med analyser ske av hur patientens markörer ändrats över tiden 

fram till sjukdomsdebut. 

– Allt detta betyder att vi behöver bättre kunskap om 

prediktorer (faktorer som kan förutse hur sjukdomen kommer 

att utvecklas och hur en viss patient kommer att reagera 

på behandling med ett visst läkemedel) för att förstå förloppet 

bättre och använda nya och gamla terapier bättre. En stor fråga 

är också hur behandlingarna ska avslutas och förändras vidare. 

– Angreppsmöjligheterna kommer att ändras och många 

nya möjligheter finns, bl.a. genom att använda helt nya molekylära 

mekanismer, bla. sådana som beskrevs av årets nobelpristagare 

i medicin, som har visat hur man kan påverka hur RNA 

inne i cellen kan utnyttjas för att reglera hela cellmaskineriet, 

och därmed också reaktioner som orsakar sjukdomar. 


59

Hit gick Reumatikerfondens 

anslag till forskning 2006 

Alarcón-Riquelme Marta med dr, ph dr, docent. 

Uppsala universitet 

Berg Louise, med dr. 

Karolinska Institutet, Stockholm 

Beskrivning av genetiska faktorer vid SLE. 

Analys av samband mellan olika av möjliga gener vid RA. 

250 000 

NK-cellers roll vid humana autoimmuna sjukdomar och 

påverkan av TNF-blockad. 

50 000 

Alexanderson Helene, med dr, leg sjukgymnast. 

Karolinska universitetssjukhuset, Stockholm 

Träning som riktad terapi för patienter med polymyosit och 

dermatomyosit. Utvärdering av muskelvävnad och funktionsnedsättning. 

Översättning till svenska och utvärdering av 

mätegenskaper av MACTAR för individer med polymyosit 

och dermatomyosit. 

Alfredsson Lars, professor. 


Faktorer av betydelse för uppkomst och förlopp av reumatoid 

artrit - fyra delstudier. 

Andersson Ulf, professor. 

Astrid Lindgrens barnsjukhus 

Utarbetande av ny terapi mot reumatoid artrit. 

Andersson Åsa, ph dr. 


Identifiering av musgener på kromosom 15 och 5 viktiga 

för utvecklandet av kronisk inflammation i 

experimentella modeller. 

Askling Johan, med dr, leg läk. 


65 000 

50 000 

200 000 

50 000 

Risk, riskfaktorer och karaktäristiska för lymfom vid behandling med 

TNF-antagonister samt vid ankyloserande spondylit. 

50 000 

BARFOT-gruppen genom Ingiäld Hafström, professor, öv läk. 


BARFOT - en multicentrisk, datorbaserad, prospektiv, långtids 

observationsstudie avseende behandling och uppföljning av patienter 

med nydebuterad reumatoid artrit. 

350 000 

Bokarewa Maria, docent, öv läk. 

Sahlgrenska universitetssjukhuset, Göteborg 

Resistinmedierade inflammationsmekanismer vid RA. 

Boström Carina, med dr, leg sjukgymnast. 


Fysisk aktivitet vid SLE. 

Bratt Johan, docent, öv läk. 


75 000 

40 000 

Den reumatiska vaskulitens mekanismer och behandling. En prospektiv 

randomiserad, öppen, multicenterstudie jämförande remicade/enbrel i 

kombination med metotrexate med kombinationsbehandling med metrotrexate, 

salazopyrin och hydroxyklorin vid tidig RA. 

140 000 

Bäcklund Johan, ph dr. 


T-cellers respons på collagen typ II i möss vid RA-liknande sjukdom; 

rollen av vissa modifieringar av tolerens och autoimmunitet. 

50 000 

Carlsten Hans, professor, öv läk. 


Östrogen immunmodulation vid reumatisk sjukdom. 

Collins Vincent, docent. 

Göteborgs universitet 

180 000 

Proinflammatoriska endogena och exogena DNA-sekvenser vid artrit. 

50 000 

Ekdahl Charlotte, professor, leg sjukgymnast. 

Universitetssjukhuset i Lund 

Tai Chi och Höftskola för patienter med höftledsartros - en randomiserad, 

kontrollerad studie av effekter och följsamhet i primärvården. 

200 000 

60 


Erlandsson-Harris Helena, med dr. 


Studier av det proinflammatoriska cytonkinet HMGB1s roll vid 

kronisk inflammatorisk ledsjukdom. 

100 000 

Jakobsson Per-Johan, docent. 

Karolinska institutet, Stockholm 

Rollen av mikrosomal prostaglandin E syntas-1 

vid inflammatorisk artrit. 

50 000 

Forslind Kristina, öv läk. 

Helsingborgs Lasarett AB 

Förebyggande i tidigt skede av sjukdomsförloppet vid RA. 

Frostegård Johan, professor, öv läk. 


40 000 

Kliniska och experimentella studier av SLE, med speciell inriktning 

mot kärlsjukdom. 

125 000 

Geborek Pierre, docent, öv läk. 


Modern behandling av kronisk artrit. 

Hafström Ingiäld, professor, öv läk. 


70 000 

Prediktiva faktorer samt betydelse av bl.a. könshormoner och kortisonbehandling. 

250 000 

Hallberg Lillemor, professor. 

Högskolan i Halmstad 

Initiering och vidmakthållande av ”smärtluckor” (smärtuppehåll) 

vid fibromyalgi. 

30 000 

Hermansson Monika, magister ex, ph dr. 


Studier av proteinförändringar i leden vid behandling av reumatoid 

artrit och analys av citrullinerade proteiners roll i sjukdomen. 

50 000 

Jern Sverker, professor. 


Försämrad tromboprotektiv funktion av blodkärlens 

endotel: En ny patogenetisk mekanism för akut 

arterotrombotisk sjukdom vid RA. 

Johansson Åsa, med dr, ph dr. 


Identifiering av gener associerade med RA. 

Jonsson Ing-Marie, med dr. 

Sahlgrenska universitetssjukhuset,Göteborg 

Bakteriella virulensfaktorer vid stafylokockartrit. 

Klareskog Lars, professor. 


Uppkomstmekanismer och behandling för reumatiska 

ledsjukdomar, särskilt RA. 

Kleinau Sandra, docent, universitetslektor. 


Betydelsen av autoantikroppar, komplement och 

Fc receptorer vid RA. 

Lerner Ulf H. professor. 

Umeå universitet 

Inflammatoriskt inducerad benförlust. 

50 000 

50 000 

25 000 

550 000 

50 000 

200 000 

Holmdahl Rikard, professor. 


Studier av djurexperimentella modeller för RA. 

Issazadeh-Navikas Shohreh, docent. 


500 000 

Inducerad tolerans i experimentella autoimmuna modeller av RA. 

Rollen för nya signalvägar via CD 1 och samverkande molekyler & 

STAT -proteiner. 

50 000 

Liedberg Gunilla, ph dr, leg arbetsterapeut. 


Faktorer som underlättar arbetes återgång för kvinnor 

med fibromyalgi. 

Lindgren Cecilia, med dr. 


Identifiering av gener som predisponerar för SLE. 

65 000 

100 000 


61

Lindholm Catharina, med dr, LUA-ST-läk. 

Göteborgs universitetet 

Beteendemönster hos regulatoriska och sjukdomsframkallande 

T-cellspopulationer hos patienter 

med reumatiska sjukdomar. 

25 000 

Nyberg Filippa, med dr, leg läk. 

Danderyds Sjukhus AB, Stockholm 

Kutan lupus erythematosus hos patienter med Ro/SSA-antikroppar, 

epidemiologisk och klinisk kartläggning, insamlande av biobank 

till studier av patogena mekanismer. 

75 000 

Lohmander Stefan, professor, öv läk. 


Sjukdomsmekanismer, riskfaktorer, utvärdering och 

behandling vid artros - från gen till patient. 

250 000 

Petersson Ingmar, med dr, forskningsledare, verks chef. 

FoU-Centrum Spenshult AB, Oskarström 

Utveckling av tidig symtomgivande knäartros i en prospektiv 

befolkningsbaserad kohort med knäsmärtor, Spenshultskohorten. 

120 000 

Lorentzen Johnny C, med dr. 


Studie av mekanismer för utvecklande av inflammatorisk 

ledsjukdom som följd av ospecifik stimulering av immunsystemet 

med sjukdomsframkallande ämnen. 

150 000 

Lundberg Ingrid E, professor, öv läk. 


Sjukdomsmekanismer och behandlingseffekter vid kronisk reumatisk 

muskelinflammation, myosit. 

200 000 

Magnusson Mattias, magister ex, ph dr. 


Kan kroppens försvar mot virus ge upphov till 

ledinflammation 

Malmström Vivianne, ph dr. 


25 000 

Immunregulering vid reumatiska sjukdomar - olika roller för olika 

T-cellstyper. 

50 000 

Mannerkorpi Kaisa, med dr, forskarassistent. 


Utveckling av funktionsinriktade behandlingar för patienter 

med fibromyalgi och långvarig generaliserad smärta. 

Mattsson Ragnar, professor. 


Identifiering av gener som påverkar kollagen ll -inducerad 

artrit i åldrade honmöss. 

Nilsdotter Anna, med dr, ph dr. 

Spenshult AB, Oskarström 

Interventioner vid artrossmärta. 

150 000 

50 000 

150 000 

Pullerits Rille, med dr, ph dr, student. 


Rollen av RAGE (en receptor) och dess bindningar samt 

interaktioner vid uppkomsten av artritsjukdomar. 

Roos Ewa, docent, leg sjukgymnast. 


Träning och fysisk aktivitet som prevention och 

behandling vid knäartros. 

Rönnblom Lars, professor, öv läk. 

Akademiska sjukhuset, Uppsala 

40 000 

150 000 

Grundläggande sjukdomsmekanismer och nya behandlingsprinciper 

vid SLE och andra autoimmuna sjukdomar. 

175 000 

Rönnelid Johan, med dr, öv läk. 


Immunkomplexreglerad cytokinproduktion vid reumatiska sjukdomar. 

75 000 

Saxne Tore, professor, öv läk. 


Molekylära markörer för processer i brosk och ben vid led- och 

skelettsjukdomar. 

Scheja Agneta, docent, bitr öv läk. 


200 000 

Sjukdomsmekanismer vid systemisk skleros (SSc, sklerodermi): särskilt 

utvecklingen av fibros och kärlmanifestationer i hud och inre organ. 

120 000 

Sjöholm Anders G, docent öv läk. 


Autoimmunitet, infektionsförsvar och ateroskleros vid C2-brist och 

annan klomplementbrist (uppdaterat fortsättningsprojekt). 

25 000 

62 


Skogh Thomas, professor. 


Ulfgren Ann-Kristin, med dr. 


Autoantikroppar, Fcy-receptorer och fagocyter 

vid reumatisk sjukdom. 

200 000 

Utveckling och utvärdering av nya terapier mot RA 

genom molekylära analyser av den inflammerade ledhinnan. 

75 000 

Opava H Christina, professor, leg sjukgymnast. Karolinska 

universitetssjukhuset, Stockholm 

Fysisk aktivitet vid RA. 

Sturfelt Gunnar, professor, öv läk. 


250 000 

Studier av långtidsprognos och av etiologi och immunopatogenes vid 

SLE. 

200 000 

Svenungsson Elisabet, med dr, öv läk. 


Prospektiv uppföljning av SLE-kohorten på Karolinska 

sjukhuset, särskild avseende betydelsen av riskfaktorer 

för hjärt- kärlsjukdomar. 

Tarkowski Andrej, professor. 


Immunreglering och terapi vid ledinflammation. 

Thyberg Ingrid, med dr, leg arbetsterapeut. 


Sjukskrivning hos kvinnor respektive män vid nydebuterad 

RA, prediktion och intervention. 

Turesson Carl, med dr, leg läk. 

Universitetssjukhuset MAS, Malmö 

Genetiska faktorers och miljöfaktorers betydelse för RA och 

dess prognos, inklusive kardiovaskulär co-morbiditet. 

Truedsson Lennart, docent. 


Komplementberoende mekanismer vid autoimmun sjukdom. 

75 000 

450 000 

50 000 

50 000 

50 000 

Wahlström Jan, med dr, ph dr. 


Sjukdomsmekanismer vid kronisk reumatisk muskelinflammation 

(myosit) med lungengagemang. 

50 000 

Wahren-Herlenius Marie, professor, leg läk. 

Karolinsk institutet, Stockholm 

Fostrets hälsa och utveckling vid graviditet hos kvinnor med 

reumatiska sjukdomar. Autoimmunitet och B-cellsfunktion 

vid Sjögrens syndrom. 

Welin Henriksson Elisabet, med dr, leg sjuksköt. 


Trötthet hos patienter med reumatisk sjukdom; utvärdering 

av instrument och utveckling av index för bedömning. 

Wernhoff Patrik, ph dr. 


Högupplösande genetisk kartläggningmetodik inom vissa 

genetiska områden vid kollagenutlöst artrit samt RA. 

Vestberg Mikael, med dr. 


Identifiering av mekanismer där glykopeptidladdad MHC 

skulle kunna fungera som vaccin mot artrit. 

Wester Rosenlöf Lena, dr. 


225 710 

50 000 

50 000 

25 000 

Identifiering och biologisk betydelse av gener som reglerar kronisk 

inflammation. 

40 000 

Trollmo Christina, ph dr. 


Immunreglering vid reumatiska sjukdomar - effekten av 

anti-B-cellsbehandling. 

25 000 


63

Reumatikerförbundet Reumatikerfonden Bg 900-3195, Pg 90 03 19-5 

Vårt charmiga mjukdjur går hem 

hos både gammal och ung! 

Nu också som 

nyckelring! 

10 cm lång från öra till tass 

40 kr styck 

Nyckelringen bör ej ges 

till barn under 3 år 

Hej! 

98 kr 

Jag är Lille Kanin och jag har en sjukdom 

som heter reumatism. Ibland har jag 

ont i min kropp. Då hoppar jag på kryckor 

eller använder rullstol. Men ibland mår 

jag jättebra och kan skutta omkring som 

vilken frisk kanin som helst. 

Berättelser om Lille Kanins liv finns att läsa i Reumatikertidningen. 

Författad av Ingela Gustavson och illustrerad av Magnus Alkmar. 

Beställ! 

via mail: info@reumatikerforbundet.org • hemsidan: www.reumatikerforbundet.org • fax: 08-505 805 50 

Eller använd talongen nedan. 

Frakt tillkommer 30 kr för en stor, 10 för en liten. Då fler beställs sjunker fraktpriset per styck. 

Överskottet från försäljningen av Lille Kanin går till Reumatikerfonden och används till forskning om reumatiska sjukdomar. 

Beställning (frakt tillkommer) 

st Lille Kanin à 98 kr. 

st Lille Kanin, nyckelring à 40 kr. 

Bör ej ges till barn under 3 år. 

30 cm lång, 

CE-märkt och 

går att tvätta 

Plats för porto 

Namn 

Adress 

Postadress 

Reumatikerförbundet 

Box 12851 

112 98 Stockholm 

Telefonnummer 

Forskningsbilagan 2006

En bilaga om forskning 2006 - VÃ¤lkommen till Reumatikertidningens ...

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?