22 Foten är vårt stöd - Välkommen till Reumatikertidningens arkiv

Nedslag i forskningen
Foten är vårt stöd
Den lilla del av kroppen som foten utgör kan verkligen
orsaka mycket lidande och vara ett hot mot livskvaliteten.
Ändå har just fötterna levt i skymundan och även behandlats
styvmoderligt av vården. Det finns olika aspekter på fotproblem.
Om fötterna blir deformerade gör det ont, det kan vara
både vilovärk och smärta när man går. Tårna kan vridas åt
olika håll, lederna kan glida isär, ibland kan det kännas som
att vandra på småsten. Det kan bli sår i trånga mellanrum
som kan vara svåra att läka och skavsår på uppstående leder
är inte ovanligt. När fotens funktion störs kan det också
orsaka felställningar i resten av gångapparaten som knän
och höfter, och i förlängningen kan slitage på dem ge nya
problem i andra kroppsdelar.
Att finna skor som fungerar och som dessutom är snygga
är inte lätt. Högklackat kan vara ett ouppnåeligt mål. Och
då påverkas livskvalitet, både ur estetisk synvinkel och ur
gångförmågesynpunkt. Stegen blir vacklande, små, onda och
väldigt få.
Forskning med utgångspunkt i vardagen
Allt detta var utgångsläget för Lollo Gröndal som tagit sig
an fötter ur sitt perspektiv. Hon är ortoped och har nyligen
disputerat med sin avhandling om kirurgi i framfötter på
reumatiska patienter. Hennes forskning springer ur den
kliniska verkligheten.
– Jag såg att reumatiker hade stora problem med sina
fötter och att man inte alltid uppnådde så bra resultat som
var tänkt vid operationer utan att besvären ofta återkom efter
att tag. Just stortåns grundled visste heller ingen egentligen
hur man bäst skulle angripa. På ett möte träffade jag docent
André Stark och vi bestämde oss för att försöka lära oss mera
om den reumatiska framfoten och då stortåns grundled i
synnerhet, berättar Lollo Gröndal.
Bollen var i rullning. Lollo Gröndal började forska i de
olika alternativa operationsmetoderna för stortån. I sina specialstudier
fann hon att den vanligaste metoden var borttagande,
resektion, av stortåns grundled enligt Keller, och hon
kunde konstatera att resultaten inte blev bra. Den metoden
förkastades. Därefter studerade hon en annan teknik där
man också tar bort leden, men på ett annat sätt. Den kallas
Mayo och förföll vara bättre än Keller. Samtidigt tog hon
del av budskapet från USA att steloperation, artrodes, är det
bästa sättet att handskas med stortån vid framfotskirurgi.
Hon ville utveckla tekniken vid just den typen av operation
så att resultaten skulle bli så jämna och lika varandra som
möjligt. Det gällde att analysera och optimera metoden för
att få så bra och så likartade resultat varje gång.
– Att operera hela framfoten när det finns svåra deformiteter
med att ta bort metatarsalhuvudena i småtårnas
grundleder är till en början väldigt effektivt, men i det finns
en risk för återfall av smärta och deformitet. En steloperation
av stortåns grundled föreföll minska återfallsfrekvensen,
men är mer tekniskt krävande. Därför gällde det att jämföra
steloperation med den tidigare resektionen enligt Mayo,
samtidigt som man opererar hela framfoten för att se om den
ena eller den andra metoden i stortån gav färre återfall av
framfotssmärta.
Tänk igenom före - då blir det bra efter
– För att få bästa resultat vid steloperation nykonstruerade vi
en riktskena för inställning av stortån mot foten. Ledytorna
preparerade vi i en rundad skål och kupol form och efteråt
fixerade vi leden med två korsade skruvar. Det läkte bra och
vinklarna blev också bra.
Jämförelsen mellan resektion enligt Mayo och artrodes
visade lika bra resultat både vid tre- och sex års uppföljning.
Antalet patienter var inte så stort men tidsperspektivet desto
längre. Patienterna var nöjda med resultaten och upplevde
22
REUMATIKERTIDNINGEN 2 - 2007

Professor Urban Rydholm
var opponent på Lollo
Gröndals disputation.
Båda var nöjda med framställningen
och gensvaret
på hennes avhandling är
stort.
– Nu känns det skönt
att få koppla av med en
semester till varmare klimat,
säger Lollo Gröndal.
minskad smärta och handikapp.
– Slutsatsen är att en genomtänkt operationsteknik vid
artrodes av stortåns grundled kan förbättra de tekniska
resultaten. En väl utförd framfotskirurgi kan ha stor och varaktig
effekt på smärta, handikapp och deformitet oavsett om
man väljer resektion enligt Mayo eller den nya mer krävande
artrodestekniken.
– Det viktiga är att operationen får ta tid, att operatören
är omsorgsfull. Vid resektion på småtårnas leder ska sneda
sågytor användas och hela framfoten ska tas in i bilden.
Foten är underbehandlad
En ytterligare uppgift för Lollo Gröndal blev att undersöka
utbredning och betydelse av fotengagemang vid RA idag.
– Den stora undersökningen som oftast refereras till är
från 1956 så det kändes befogat.
Studien, som genomfördes på 1000 RA-patienter, visade
att hela 80 % hade besvär av sina fötter och av dem lokaliserades
86 % till framfoten. 45 % av alla 1000 patienter hade
haft problem med framfötterna redan från debuten av sin
sjukdom. Hos 71 % gav foten gångbesvär och mer än dubbelt
så ofta berodde gångproblem på foten än på knät eller
höften.
– Detta visar att foten är näst handen det vanligaste symtomgivande
ledsystemet vid RA. Och att foten är underbehandlad.
Lollo Gröndal valde ortopedyrket som sin specialitet eftersom
hon trivs med manuellt arbete.
– Det är roligt att laga och rätta till. Att det blev just
fötterna jag forskar på beror på att vardagsarbetet verkligen
visar att det är ett försummat område där det finns en stor
förbättrings potential.
Framtida forskningsobjekt har hon ännu inte beslutat om.
Just nu vill hon stanna i den kliniska verksamheten ett tag,
men kanske finner Lollo Gröndal nya mindre ingrepp som
hon vill klura ut nya metoder för.
Text Yvonne Enman
Det är inte svårt att förstå att de två första fötterna gör ont.
Bild tre visar en fot sex år efter hel framfotskirurgi med steloperation i stortåns grundled.
Bild fyra visar en fot sex år efter hel framfotskirurgi med resektion enligt Mayo i stortåns grundled.
REUMATIKERTIDNINGEN 2 - 2007
23