UV Syd Rapport 2002:17 del 1 - Riksantikvarieämbetet, avdelningen ...

Vi saknar för närvarande mer ingående kunskaper
om såväl bronsålderns som den äldre järnålderns bebyggelse
och gravar i närområdet. Mot bakgrund av
erfarenheter från andra områden i Skåne och Sydskandinavien,
kan vi förvänta oss att finna platser
med såväl spridda som mer samlade bebyggelseenheter.
Särskilt den äldre järnålderns boplatser bör
finnas i den medeltida bytomtens omedelbara närhet,
men även lämningar efter bronsåldersbosättningar
kan förväntas.
De arkeologiska undersökningarna söder om
Fjälkinge by kan således förväntas ge ny kunskap om
den lokala bebyggelseutvecklingen i området samt
utvecklingen av boplatshierarkier, med grund i eventuell
ekonomisk specialisering och externa kontakter
(Carlie, A. 2002).
Äldre järnålder
I Villands härad finns det ett mycket litet antal
kända/undersökta boplatser från äldre järnålder. I
nära anslutning till den nu aktuella vägsträckan finns
det egentligen inga undersökta boplatser. Det kan
noteras att det endast har undersökts fyra boplatser,
varav tre med långhus, från förromersk järnålder
och/eller äldre romersk järnålder i hela Villands härad
(Björk 1993a, Björk 1993b, Lilja 1997 och Stark
2000). Dessutom har det undersökts en järnframställningsplats
i Bromölla (Bergenstråle 2000). Dessa
kan tjäna som en bakgrund till vidare undersökningar
och studier om områdets bebyggelse under
äldre järnålder. I allt väsentligt härrör dock de kunskaper
vi har idag om den här tidsperioden i området
från gravar, lösfynd och detektorfynd.
Spridningen av synliga gravmonument från äldre
järnålder i Villands härad består i huvudsak av
runda, fyllda stensättningar. Detta är dock en relativt
sparsamt förekommande fornlämningstyp utmed den
aktuella vägsträckningen, och även i övrigt i häradets
slättbygd. Man kan misstänka att detta till en
del har sin förklaring i en ojämn representativitet,
förorsakad av det intensiva jordbruket under historisk
tid, men det beror sannolikt också på den variationsrikedom
i gravformer som kan iakttas i området
under äldre järnålder.
Yngre järnålder
Lämningar från yngre järnålder har undersökts i något
högre grad i Villands härad än de från äldre järnålder.
Det är emellertid inte särskilt många lokaler,
totalt sett, som det rör sig om. En väsentlig iakttagelse
i detta skede är att merparten av lämningarna har
en stark rumslig koppling till de medeltida byarnas
lägen.
I närområdet kring de planerade vägutbyggnaderna
så är det främst närheten till Fjälkinge by som är påtaglig.
Fjälkinge har under det senaste decenniet börjat
betraktas som en plats utöver de ordinära agrara
boplatserna på Kristianstadsslätten. Orsaken till
detta är de arkeologiska undersökningar som utförts
på orten under 1990-talet, i kombination med det
lösfyndsmaterial som framkommit under en längre
tidsperiod, men med en acceleration i samband med
de detektorsökningar som har gjorts under senare år.
Det första material som är känt och finns från yngre
järnålder i Fjälkinge är ett extremt stort långhus från
folkvandringstid. Huset var 59 m långt och till gården
hörde sannolikt även ett mindre förrådshus. Under
de senaste åren har det dessutom hittats ett mindre
antal samtida fragment av dräktspännen m.m. i
samband med detektorsökningar några hundra meter
nordväst om platsen där långhuset undersöktes.
Från vendeltid finns det ett relativt litet material,
bl.a. i form av en dräktnål i ett grophus, ett dräktspänne
samt återanvänt virke i en tidig medeltida
brunn. Från vikingatid och tidig medeltid finns det
däremot ett stort material i form av flera undersökningar
med långhus, grophus, en brunn, avfallsgropar
och kulturlager. Till denna tidsperiod hör också
två vikingatida gravfält, en vikingatida/tidig medeltida
silverskatt samt några lösfynd och detektorfynd
av vikingatida bronsföremål (se t ex Helgesson 1996
och 1997, samt muntl. uppgift Bertil Helgesson).
Sammantaget har bosättningens storlek, lämningarnas
karaktär och även den långvariga kontinuiteten
gett stöd för tanken att bosättningen haft en
lokal eller regional betydelse utöver det vanliga
(Callmer 1982, 1991, Helgesson 1997).
Den yngre järnålderns Fjälkinge har uppskattats
täcka en yta av ca 13 hektar, vilket måste betecknas
som en mycket stor yta. Trots de häpnadsväckande
resultat som 1980- och 90-talens undersökningar visat,
så är det inte ens 0,5 hektar, en bråkdel av boplatsen,
som är undersökt. Fjälkinge framstår som en
mycket intressant plats att studera i termer av centralitet
och för dess förhållande till de två andra central/
handelsplatserna på Kristianstadsslätten, Vä och
Åhus. Materialet från Fjälkinge tycks motsvara Vä
bättre än Transval/Åhus i flera avseenden. Materialet
har en mer agrar prägel utan den dominans av hantverk
och handel som är så distinkt på Åhuslokalerna.
Däremot har Fjälkinge sitt maximum i yngre järnålder,
med ganska blygsamma spår av äldre järnåldersaktiviteter,
till skillnad från Vä (Callmer 1994
s. 91 och Helgesson 1997 s. 124, fig. 4). Sannolikt är
boplatsen i själva verket större och har en mer utspridd
karaktär än vad vi känner till idag.
18 E22 Kristianstad–Fjälkinge