UV Syd Rapport 2002:17 del 1 - Riksantikvarieämbetet, avdelningen ...
UV Syd Rapport 2002:17 del 1 - Riksantikvarieämbetet, avdelningen ...
UV Syd Rapport 2002:17 del 1 - Riksantikvarieämbetet, avdelningen ...
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
eror på en sammanslagning med tre andra gårdar<br />
vid stor- och enskifte i slutet av <strong>17</strong>00-talet och början<br />
av 1800-talet (Ljungh 1904, s. 107 f, Pennlöw m.fl.<br />
1992, s. 19).<br />
Fjälkinge var således redan under vikingatiden en<br />
ovanligt stor by. Detta intryck förstärks av byns utseende<br />
i det äldsta kartmaterialet. I slutet av <strong>17</strong>00-talet<br />
finns närmare 50 gårdar och ett 40-tal gathus i byn.<br />
Byn var före storskiftet upp<strong>del</strong>ad på två bol, de s.k.<br />
Västerbol och Österbol, skilda åt av en liten bäckravin<br />
som löpt i nord–sydlig riktning (Helgesson 1997,<br />
s. 125 f).<br />
Helgesson har gett ett intressant förslag till hur<br />
triaden Vä–Åhus–Fjälkinge utvecklades in i me<strong>del</strong>tid.<br />
Han menar att Åhus bety<strong>del</strong>se som han<strong>del</strong>shamn<br />
var odiskutabel och att järnproduktionen i Vä fungerade<br />
som en stark magnet för det kungliga intresset<br />
för orten. Den danska kungamakten hade däremot<br />
flera rika jordbrukscentra i sitt välde och därför hade<br />
den inte något behov av att underblåsa en särskild<br />
status för Fjälkinge. Järn saknades däremot i de<br />
flesta <strong>del</strong>ar av riket. Av det skälet växte Vä och Åhus<br />
till städer, men inte Fjälkinge. Visserligen förblev byn<br />
osedvanligt stor och den kom också att fungera som<br />
tingsplats, och i den meningen som häradscentrum,<br />
men dess storhetstid var över (Helgesson 1997, s.<br />
128 f).<br />
Av övriga byar i området så är det endast Viby<br />
som blivit föremål för ett par mindre undersökningar.<br />
Dessa har emellertid endast resulterat i att<br />
man kunnat konstatera lämningar från me<strong>del</strong>tid/nyare<br />
tid (Björk 1995, Dahlén 2001).<br />
Ett intressant förhållande som kan noteras i området<br />
är avsaknaden av gods i socknarna kring Fjälkinge.<br />
Vare sig i Fjälkinge, Nymö, Gustav Adolf eller<br />
Rinkaby finns det några gods. De närmaste ligger i<br />
Nosaby socken (Hammarshus) och i Trolle Ljungby<br />
socken (Trolle Ljungby). Därtill kommer Bäckaskogs<br />
kloster i Kiaby socken, som sannolikt också haft stora<br />
jordinnehav i området. En intressant fråga i projektet,<br />
för att belysa de me<strong>del</strong>tida förhållandena, är<br />
därför vilket ägande eller annan inverkan som<br />
kungen, kyrkan och a<strong>del</strong>n haft i de kringliggande<br />
socknarna.<br />
Kulturgeografisk analys<br />
Inom den arkeologiska utredningen inför arbeten<br />
med väg E22 mellan Hammar och Fjälkinge har<br />
gjorts en analys av det äldre lantmäterimaterialet.<br />
Vägarbetena berör tre fastigheter: Hammar i Nosaby<br />
socken, Håslöv i Gustav Adolfs socken och Fjälkinge<br />
kyrkbys ägor.<br />
Landskapet är helt uppodlat och bebyggelsen består<br />
av ensamgårdar, som utskiftades vid 1800-talets början.<br />
Fjälkinge har dock utbildats till ett samhälle runt<br />
stationen vid kustbanan mot Blekinge. I den vidsträckta<br />
slättbygden ter sig urbergshöjderna Fjälkinge backe<br />
(Stooröö) och Lilles backe (Lillöö) i norra <strong>del</strong>en av<br />
området ganska besynnerliga.<br />
”Landet emillan Kristianstad och Åhus norr om<br />
floden var det härligaste och bestod av de största<br />
åkerfält, som ändades med synen, varemellan<br />
präktiga ängar under tiden lyste” (Linnæi Skånska<br />
resa år <strong>17</strong>49).<br />
Kartmaterialet<br />
Lantmäterimaterialet är ett nyckfullt material. För<br />
kartanalysen har både Forskningsarkivet vid Lantmäteriet<br />
i Gävle och det regionala Lantmäteriets i<br />
Kristianstad arkiv genomgåtts och följande föreligger:<br />
För Hammar existerar endast en avmätning från<br />
1811, vilken är alltför sentida för att kunna redovisa<br />
äldre odlingssystem. Den är också mycket summarisk<br />
både till sin kart- och text<strong>del</strong>.<br />
Håslövs och Fjälkinge byar däremot har karterats<br />
detaljerat. För Fjälkinge har en geometrisk avmätning<br />
från <strong>17</strong>04 excerperats och för Håslövs <strong>del</strong> en<br />
inägo<strong>del</strong>ning från <strong>17</strong>64–<strong>17</strong>65. Håslövs ägor berörs<br />
endast perifert av arbetet med väg E22, och är därför<br />
endast excerperad till en <strong>del</strong> i norr, ett område som<br />
kallas Nyvången.<br />
Det blir således främst den utförliga beskrivningen<br />
till kartan över Fjälkinge från <strong>17</strong>04 som får<br />
representera bygden.<br />
Bebyggelse<br />
Fjälkinge bestod av 15 ½ mantal för<strong>del</strong>ade på 47 gårdar<br />
i en glest sammanhållen by, fig. 10b. En <strong>del</strong> av<br />
bebyggelsen grupperades vid kyrkan och en väster<br />
därom utmed kyrkvägen. Jordnaturen dominerades<br />
av krono. En viss <strong>del</strong> av frälseägd jord förekom<br />
också, vilken låg <strong>del</strong>s under Ljungby <strong>del</strong>s under<br />
Hovdala-godset (söder om Hässleholm).<br />
Förekomsten av en särhägnad lycka längst i väster<br />
invid Södre vång, kallad ”Toften” och som ägs enskilt<br />
av hemmanet nr 26, skulle kunna antyda en<br />
äldre spridd bebyggelse.<br />
Hammar var berustat säteri med mangård och<br />
omfattande ekonomibyggnader invid Helgeåstranden,<br />
dvs. invid den numera utdikade Nosabysjöns<br />
strand. Det fanns även en samlad bebyggelse i<br />
åkermarkens utkant sydöst om gården.<br />
”Hammar, ett säterirusthåll assessor Nordenadler<br />
tillhörigt, där tillförene Hammarhus slott stått, på<br />
20 E22 Kristianstad–Fjälkinge
Change language