Ladda ner hela tidningen i pdf format - GIH

SVENSK 

IDROTTS 

FORSKNING 

Organ för Centrum för Idrottsforskning Nummer 3 • 2009 • Årgång 18 

Temanummer: 

Idrottsforskning vid 

Malmö Högskola

36 

10 

26 

56 

64 

31 

3 

4 

INNEHÅLL nr 3-2009 

LEDARE Pe r Ni l s s o n 

IDROTT I FÖRÄNDRING, REVISITED OCH EN IDROTTSVETEN- 

SKAPLIG PROFILERING Bo Ca r l s s o n oc h Su s a n n a He d e n b o r g 

10 IDROTT OCH HABITUS: För en samhällsvetenskaplig idrottsforskning 

bortom livsstil och utslagning Lar s La g e r g r e n 

16 HUR GÖR VI FÖR ATT VINNA MATCHEN? To r s t e n Bu h r e 

19 

FÖRENINGSIDROTTEN UR ETT CIVILSAMHÄLLESPERSPEKTIV 

– idrott i spänningsfältet mellan stat, marknad och familj 

Mar t i n Bö r j e s s o n , Jo h a n v o n Es s e n oc h Jo h a n R No r b e r g 

26 CSR – AV, MED OCH GENOM IDROTT 

H. Th o m a s R. Pe r s s o n oc h Gu n No r m a r k 

31 FOLKHEMSHÄSTEN – mellan stat, marknad och ideell sektor 

36 

41 

Sus a n n a He d e n b o r g 

IDROTT, GLOBALISERING OCH PROFESSIONALISERING 

– om drömmar och vardag bland fotbollens ungdomsproffs 

Jes p e r Fu n d b e r g 

EVENEMANGSKULTUR OCH IDROTT – spänningar och samspel 

Da v i d Ca r d e l l 

46 IDROTTENS AKADEMISERING Hur akademisk kunskap produceras, 

förmedlas och efterfrågas på idrottens fält Joa k i m Åk e s s o n 

51 IDROTTSDIDAKTIK I FÖRÄNDRING? Kat a r i n a Sc h e n k e r 

56 

DET SER TJOCKT UT! Tankar kring hur och var vi skapar tid 

för fysisk aktivitet Kar i n Bo o k 

61 IDROTTSFYSIOLOGI VID MIA-ELIT – tillämpad idrottsfysiologi i nära 

samarbete med idrotten Åsa Se g e r s t r ö m 

64 PARKOUR: En lek eller ett nutida idrottsligt fenomen? Mat s Jo h n s s o n 

69 ÄR HÄSTSPORT MORALISKT FÖRSVARBART? Ku t t e Jö n s s o n 

74 

RENT SPEL: Rättvise- och kravmärkt idrott, och frågan om ett hållbart 

samhälle Kar i n Bo o k oc h Bo Ca r l s s o n 

51

Ledare nr 3-2009 

Ansvarig utgivare Ingemar Ericson 

Chefredaktör Christine Dartsch 

christine.dartsch@gih.se 

Adress 

Centrum för Idrottsforskning, 

Box 5626, 114 86 Stockholm 

tel 08-402 22 00, fax 08-21 44 94 

Hemsida 

www.centrumforidrottsforskning.se 

Prenumerationspris 

Helår med fyra nummer kostar 200 kr. 

Insätts på plusgiro 957849-3 

Betalningsmottagare, CIF 

Prenumerationsärenden 

Marie Broholmer 08- 402 22 91 

marie.broholmer@gih.se 

Grafisk form 

Tomas Svensson 

Grafiska Huset i Stockholm AB 

Tel. 08-10 30 25 

tomas@grafiskahuset.se 

Tryckeri 

Grafiska punkten i Växjö AB 

Adresser till CIFs styrelse 

• Ordförande 

per.nilsson@ungdomsstyrelsen.se 

• Umeå universitet 

louise.ronnqvist@psy.umu.se 

• Riksidrottsförbundet 

Ingemar.Ericson@adm.umu.se 

• Lunds universitet 

anna_maria.holmback@med.lu.se 

• Karolinska institutet 

Eva.Jansson@ki.se 

• Göteborgs universitet 

Jon.Karlsson@vgregion.se 

• Lärarhögskolan Stockholm 

Hakan.Larsson@utep.su.se 

• Växjö universitet 

pergoran.fahlstrom@vxu.se 

• Linköpings universitet 

Eva.Nylander@lio.se 

• Göteborgs universitet 

Goran.Patriksson@ped.gu.se 

• Mittuniversitetet i Östersund 

per.tesch@miun.se 

• Örebro universitet 

Karin.Piehl-Aulin@oru.se 

• Riksidrottsförbundet 

Karin.Redelius@gih.se 

• GIH, Stockholm 

Alf.Thorstensson@gih.se 

• Sekreterare/föreståndare 

christine.dartsch@gih.se 

I DROT TS 

FORSKNING 

Organ för Centrum för Idrottsforskning Nummer 3 • 2009 • Årgång 18 

SVENSK 

Malmö Högskola står i centrum 

för detta nummer av Svensk Idrottsforskning. 

Ett antal kvalificerade 

medarbetare presenterar exempel på 

den idrottsvetenskapliga forskningen 

vid högskolan. Malmö högskola har 

under ett antal år bedrivet en målmedveten 

och kvalificerad forskning 

på idrottens område. Högskolan 

tillägnades redan 2005 ett temanummer 

av Svensk Idrottsforskning. Nu 

får vi möta ett antal nya medarbetare 

och deras ämnen. Jag vill rikta ett 

stort tack till Bo Carlsson som varit 

den sammanhållande länken i arbetet 

med detta temanummer. Malmö är 

också platsen för en miljardsatsning 

på idrott och forskning under konceptet 

The World Village of Women 

Sports. 

Även runt Centrum för idrottsforskning 

händer det nu mycket. 

Regeringen har i den tidigare presenterade 

propositionen 2008/09:126 Statens stöd till idrotten bedömt att 

Centrum för idrottsforskning bör ansvara för att genomföra en regelbunden 

och långsiktig uppföljning av statens idrottsstöd. Nu går regeringen 

vidare och anslår i ett särskilt regeringsuppdrag Centrum för idrottsforskning 

300 000 kronor för att analysera och lämna förslag till hur en regelbunden 

uppföljning av statens idrottsstöd bör ske och vilka indikatorer 

som bör utformas. Uppdraget ska redovisas till Regeringskansliet (Kulturdepartementet) 

senast den 30 oktober. 

Kansliet har också fått en ny föreståndare. Christine Dartsch har 

tillträtt tidigare i vår och har efter sommaren helt övertagit uppgifterna 

från Artur Forsberg som gått i pension. Vi hälsar Christine hjärtligt välkommen 

till idrottsforskningen. 

I skrivande stund håller vi på kansliet på att sammanställa årets 

ansökningar. Totalt sett har 197 ansökningar om stöd till forskningsprojekt 

lämnats in. Det är mycket glädjande. Vi kan konstatera att svensk 

idrottsforskning står stark. 

Slutligen vill jag göra reklam för konferensen ”Forskningen och 

elitidrotten” som Centrum för idrottsforskning arrangerar den 22 oktober 

2009. Centrum för idrottsforskning bjuder då in till en dialogkonferens 

kring forskningens roll i en samlad satsning för svensk idrotts internationella 

konkurrenskraft. Väl mött! 

Per Nilsson 

Ordförande i Centrum för 

idrottsforskning 

Temanummer: 

Idrottsforskning vid 

Malmö Högskola 

Framsida: Malmö City Horse Show på Ribersborg. 

Foto: Patrick Persson, Scanpix 

3 

51

S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 3 - 2 0 0 9 

Idrott i förändring, revisited och en 

idrottsvetenskaplig profilering 

Svensk idrottsforskning, 2005, nr. 3 var ett temanummer där vi fick den glädjande möjligheten 

att presentera den idrottsvetenskapliga forskningen vid Malmö högskola. 1 Det har gått 

några år sedan dess och verksamheten har växt och erhållit en fastare struktur. Dessutom 

har forskningen blivit allt mer profilerad mot det som vi benämner som ”idrott i förändring”, 

vilket i grunden är en tydligt och strategiskt inriktad samhälls- och kulturvetenskaplig 

idrottsvetenskap. Vi ska i detta temanummer behandla ett antal idrottsvetenskapliga problem 

som anknyter till vår forskning. Vi har därför valt att lyfta nya forskare och/eller nya forskningsprojekt, 

som inte medverkade i 2005 års temanummer. Texterna kommer att handla om 

folkhemshästen, drömmar bland fotbollens ungdomsproffs, Parkour, idrottens betydelse för 

det civila samhället, idrottsdidaktiska utmaningar, Corporate Social Responsibility, idrottens 

arbetsmarknad och dess professionalisering, barnidrott i regi av ”Stadium Sports Camp”, samt 

rättvise- och kravmärkt idrott. Vi hoppas att dessa texter ska ge en liten, men dock rättvis, bild 

av våra forskningsintressen. 

Bo Carlsson 

Susanna Hedenborg 

Malmö högskola 

Illustrationer: 

Linus Eriksson 

Men först ska vi i denna introducerande 

artikel beskriva idén och 

tillblivelsen av vår profil som vi valt att 

presentera såhär: 

”Det finns en allt starkare tilltro 

till idrotten som ett viktigt och 

utvecklande samhällsfenomen. 

Vid sidan av dess traditionella 

betydelse för hälsa, demokrati 

och integration, tillkommer en 

tilltro till idrotten när det gäller 

marknadsföring av städer, som 

turistattraktion, som fitnessoch 

underhållningsindustri och som 

tillväxtområde. Föreningsidrottens 

sammankoppling med skolidrotten 

accentuerar en analys av dess olika 

logiker och funktioner. Idrotten har 

onekligen starka traditioner och 

viktiga värden att förvalta. Fältet 

av tradition och förändringsprocesser 

skapar fängslande och livfulla 

kunskaps- och forskningsfält. Nya 

idrotter och nya arenor tar form, 

nya professioner och kunskapsbehov 

tillkommer. Det finns därför 

ett otal olika idrottsmiljöer och 

-former som påkallar uppmärksamhet, 

både lokalt och internationellt. 

I vår närmiljö kan nämnas Malmö 

Arena, Stapelbäddsparken, och det 

planerade World Village of Women 

Sports, där den senares fokus på 

kvinnors idrottande kommer att 

få betydelse för Idrottsvetenskapens 

utveckling och dess fokus på 

förändringsprocesser. Utöver dessa 

imagebyggnader samarbetar vi och 

våra studenter med över femhundra 

idrottsorganisationer och skolor, i 

syfte att i dialog utveckla och förbättra 

förenings- och skolidrotten. 

Genom att ha ett gediget fotfäste i 

samhälls- och kulturvetenskaplig 

forskning har Idrottsvetenskap 

byggt upp slagkraftiga utbildningar, 

på grundläggande och avancerad 

4


nivå, för att fånga och analysera 

idrottens utveckling och framtida 

potentialer, på marknaden, i det 

civila samhället och som utbildning 

och fostran. Det handlar om, som 

det sagts, 2 ”idrottsvetenskap i rätt 

tid, på rätt plats, med rätt budskap 

och med rätt människor”. 

Denna inledande presentation, och 

dess olika variationer, utgör numera 

grundkonceptet för varumärket 

”Idrottsvetenskap i Malmö” och är i 

det här fallet en kortare version av vår 

profiltext. 

Varför har det då blivit som det 

har blivit? Det kan inledningsvis vara 

på plats med bland annat lite historik, 

rekryteringsstrategi, organisationsstruktur 

och intern utbildningspolitik. 

Enhetens utveckling och början till 

en profilering 

Den idrottsvetenskapliga undervisnings- 

och forskningsmiljön, vid 

Malmö högskola, började på allvar 

byggas upp under millenniumskiftet. 

Fram till dess hade verksamheten haft 

en ganska undanskymd roll, i en liten 

vrå, på Lärarutbildningen, då vid 

Heleneholm, med 4-5 idrottslärare och 

ett trettiotal studenter. 

Rekryteringen av Tomas Peterson 

blev en vändning och genom strategiska 

rekryteringar har verksamheten 

växt, och omfattar numera över 700 

studenter, och ett femtiotal lärare och 

forskare. Och sedan 2005 är verksamheten 

placerad i Orkanen, 3 centralt 

i Västra hamnen, 2-3 minuter från 

Centralstationen och 25 minuter från 

Kastrup. Om utvecklingen fram till 

2005 kan man läsa om i Svensk idrottsforskning. 

4 Vi ska här presentera några 

strategiska satsningar som gjorts sedan 

dess. 5 

Sedan starten har vi varit väldigt 

medvetna om behovet av att marknadsföra 

och profilera vår undervisnings- 

och forskningsmiljö, i relation 

till andra idrottsvetenskapliga miljöer. 

Det har gjort att vi tidigt tog fasta i 

vår samhälls- och kulturvetenskapliga 

kompetens, 6 då även detta varit ett 

vakuum i svensk idrottsforskning, och 

där vi även på sikt ansåg oss kunna få 

en internationell plattform. 

Det Idrottsvetenskapliga programmet 

har utvecklats starkt, liksom 

idrottslärarprogrammet (”Idrott och 

fysisk bildning”). Grundutbildningen 

har, i samband med översynen av olika 

lärosätens kandidatexamen, blivit granskad 

av Högskoleverket, som lyfter 

fram utbildningen, tillsammans med 

GIH i Stockholm, som en av de främsta 

i landet, när det gäller idrottsvetenskaplig 

utbildning. 7 Vi har på senare 

tid även erhållit möjligheten att inrätta 

en masterutbildning i idrottsvetenskap/ 

idrott i förändring och en magisterutbildning 

i utbildningsvetenskap med 

inriktning på idrott. Det finns, som 

sagt, ett flertal seniora forskare och 

disputerade i miljön, och nu även ett 

flertal doktorander, vilket även ger ett 

gediget underlag för en gedigen och 

spännande grundutbildning samt för en 

stark forskningsmiljö och en framtida 

forskarutbildning (se nedan). 

Redan 2003, vid ett möte i Åkersberga, 

bad rektor oss, och övriga 

forskningsverksamheter vid Malmö 

högskola, att definiera och presentera 

våra fördelar och nackdelar. Vi var 

redan då inne i dessa tankebanor med 

vårt fokus på samhällsvetenskaplig 

idrottsforskning, och har sedan dess 

systematiskt arbetat för att utveckla oss 

inom detta område. De teman vi lanserade 

var idrott som utbildnings- och 

socialisationsmiljö, idrottens professionalisering 

och kommersialisering, 

idrottens reglering och rättskultur, 

idrott, kultur och media samt idrottens 

rum och arenor. Malmö högskola 

tillsatte vid denna tid även en extern 

utvärdering av högskolans forskningsmiljöer 

och i den utredningen bedöms 

Idrottsvetenskapens forskning ha en 

stor kraft och en vidare utvecklingspotential. 

Utvärderarna hävdade att enheten 

”har förutsättningar att utveckla en 

profilerad spetskompetens”. 8 

Denna utmaning har sedermera 

realiserats, då ledningen för Malmö 

högskola även utsett Idrottsvetenskap 

till ett av högskolans profilområden. 

Idrottsvetenskap kommer även att vara 

en av de första miljöerna som söker 

egna forskningsrättigheter (se nedan), 

och vår miljö har en hel del intressanta 

ingångar till övriga profiler på Malmö 

högskola, som ”nya medier”, urbana 

studier och migrationsforskning, men 

självfallet även till mer traditionella 

5


profiler på Malmö högskola, som hälsa 

och utbildningsvetenskap. 

För Idrottsvetenskapens fortsatta 

tempo och utveckling har rekryteringen 

av nya yngre forskare (doktorander) 

varit en mycket angelägen fråga, trots 

våra formella begränsningar av inte 

ha forskarutbildning i egen regi. Vi 

bedömde att en dylik satsning under 

2006 vore den mest strategiska prioriteringen 

för att bibehålla energin i 

forskningsmiljöns kvalitet och utvecklingspotential. 

Genom Sparbanksstiftelsen 

Skånes försorg blev det möjligt att 

inrätta fyra doktorandtjänster, med formell 

placering vid Örebro universitet, 

med följande ämnesinriktningar; idrott 

och city-marketing, idrottens arbetsmarknader, 

idrott och barns rättigheter, 

samt idrott och dataspel som uppfostringsmiljöer. 

Dessa doktorandprojekt 

tar samtliga sin utgångspunkt i ”idrott 

i förändring”. Den nationella forskarskolan, 

från hösten 2009, ger ytterligare 

ett tillskott i denna utveckling. 

Vårt tydliga intresse för profilering 

medförde även en strategisk satsning 

på webtidskriften idrottsforum.org, 

med start juni 2003, för att på så sätt 

bli en viktig och central kommunikatör 

av nordisk idrottsforskning. Sajten 

och/eller tidskriften har varit en stor 

framgång och efter önskemål och en 

del påtryckningar från nordiska kollegor 

startar vi även en internationell 

6 

peer-review-tidskrift, Nordic Sport 

Studies Forum, 9 med de första artiklarna 

under hösten 2009. Under 2007 

startade vi även ett eget bokförlag, 

idrottsforum.org/Förlaget, som gett ut 

(augusti 2009) åtta titlar, med Idrottens 

rättskulturer som den senaste. 10 

När regeringen utsåg Tomas 

Peterson som ordförande och Johan 

Norberg som sekreterare i den statliga 

utredningen ”Statens stöd till idrotten” 

var det ytterligare en bekräftelse av 

enhetens nerv och legitimitet. 

Vi har under perioden initierat eller 

fördjupat intressanta forsknings- och 

FoU-projekt tillsammans med våra 

samverkanspartners i vår omgivning, 

som Malmö Idrottsakademi (MIA), 

RF och Skåneidrotten, Cross Cultures 

Project Association samt World Village 

of Women Sports (se nedan). 

Internationalisering 

Vi ska ägna en rubrik åt en problematik 

som varit något tuffare för vår 

utveckling, nämligen internationalisering. 

I samtliga utredningar (se ovan) 

nämns behovet av en mer utvecklad 

internationalisering. Vi har tagit detta 

på allvar och gjort en rad prioriteringar, 

varvid kan nämnas: 

Samarbete med andra universitet: 

Vår favoritmiljö, vars forsknings- och 

utbildningsmiljö påminner mycket 

om vår, är Sport Studies vid Stirling 

University med forskare som Paul 

Dimeo, Wray Wamplew och David 

McArdle (de två förra har besökt 

enheten som gästlärare). Här finns 

även ett stort fokus på samhälls- och 

kulturvetenskaplig forskning, vilket 

onekligen gynnar framtida samarbeten. 

Malmö högskola har därutöver 

utvecklade samarbeten med La Trobe 

University, Här finns även institutionen 

för Sport, Tourism and Hospitality 

Management, med en tydligen specialisering 

på idrottsekonomi, sponsring 

och varumärken. Hans Westerbeek, 

professor och chef för institutionen, 

har besökt Malmö och vi har varit på 

besök i Melbourne i syfte att stärka 

student- och lärarutbyte. Här är vi i 

begynnelsen av något som kan utvecklas 

mycket positivt för vår forskning 

kring sport management. Tillsammans 

med institutionen för sociologi och 

statsvetenskap vid NTNU (Trondheim), 

som tydligt satsat på idrottsvetenskap 

á la en Malmömodell, och 

School of Law, Westminster University, 

har vi utvecklat olika utbildningar 

kring idrottsjuridik och idrottspolitik, 

och då bland annat en ansökan om 

ett Erasmus Mundus Master-program, 

”EU and The Governance of Sport”. 11 

Detta samarbete på utbildningssidan har 

dessutom alla möjligheter att leda till 

diverse forskningsprojekt. Vidare har 

vi ett utvecklat lärar- och studentutbyte 

med Faculty of Education: Physical Education, 

Sport and Culture, University of 

Dar es Salaam. Här diskuteras, utöver 

student- och lärarutbyte, en gemensam 

SIDA-ansökan kring idrottsbegreppet 

och idrottens funktioner samt gemensamma 

kurser på avancerad nivå. 

Internationella publikationer 

Vår publikationsverksamhet har i mångt 

och mycket varit riktad till den nordiska 

idrottsmiljön. Men under senare år 

har det skett en tydlig förskjutning och 

vi medverkar i diverse internationella 

antologier och har även tagit ansvar för 

att vara redaktörer för två temanummer, 

i Soccer and Society, 2009, nr. 3-4, 12 

och i Sport in Society (under 2010). 13 

Därutöver planeras och diskuteras 

ytterligare tre temanummer, i Journal of 

Sport Policy samt i Sport in Society och 

Soccer and Society, de två sistnämnda i 

samband med två internationella konferenser 

(se nedan). Därutöver pågår diskussioner 

om hur vi antar utmaningen 

att – på samma sätt – internationalisera 

vår idrottspedagogik/-didaktik via en 

mer systematisk översyn av internationella 

tidskrifter. 

NSSF 

idrottsforum.org har varit en succé när 

det gäller förmedling av nordisk idrottsforskning. 

Via Nordic Sport Studies 

Forum (NSSF) ämnar vi ta ytterligare ett 

steg och därmed hjälpa till att placera 

vår och nordisk idrottsforskning på den 

internationella arenan. 

Gästprofessur 

Vi har under en längre tid arbetat med 

att få till stånd en gästprofessur i ”Sport 

and Development”, med inspiration från 

IMER:s Willy Brandt-professur. 14 Vi har 

satt upp gästprofessuren som ett strategiskt 

mål eftersom vi är säkra på att en 

dylik professur skulle stärka forskningen 

och dess internationella nätverk, och 

även bidra till att stimulera ”internationalisering 

på hemmaplan”. 15 Genom att 

olika forskare (som visat sig positiva vid 

en första inventering) skulle tillbringa 

mellan 3-6 månader på enheten skulle 

forskningsmiljön ges olika perspektiv 

på forskningen, och sedermera generera 

utvecklade internationella nätverk. Via 

The World Village of Women Sports 

tycks den sista biten falla på plats (se 

nedan).


Internationella konferenser 

I september 2005 arrangerade enheten 

en internationell konferens ”Sport, 

Tourism and City-Marketing”. Därefter 

har vi legat lågt när det gäller initieringen 

och organiseringen av större 

konferenser. Men den 8-12 april 2010 

arrangerar enheten två större internationella 

konferenser, ”The Development 

of Football: Commercialization, 

Culture and Identity” (8-10/4) och 

“The Development of Women Sport: 

Equality or Differences” (10-12/4), 

båda under ett gemensamt paraply: 

“The Centres and Peripheries in 

Sport”. När det gäller konferenser kan 

det även nämnas att enheten tagit över 

ansvaret för ”Idrottshistoriskt symposium”, 

och årets (2009) tema blir: 

”Idrott och idrottsforskning i förändring”, 

vilket osökt för oss tillbaks till 

frågan om vår profilering och framtida 

utveckling. 

Traditioner och förändringsprocesser: 

Idrottens dialektik/dynamik 

Vi menar att idrott är ett intressant 

samhällsfenomen, och att idrottsforskning 

inte ska negligera idrottens 

”samhällsrelevans”, vid sidan av forskningens 

idrottsrelevans. 

Vad är det som gör fenomenet 

intressant? 

Genom idrottens inneboende logik 

– ”citius, altius, fortius” – och dess 

strävan mot förbättring av reslutat 

präglas verksamheten onekligen av 

utveckling. Samtidigt präglas idrotten 

av starka traditioner och värden, 

och är i den meningen synnerligen 

konservativ. Detta tillstånd – av både 

förändring och tradition – utgör en 

spännande dialektik och dynamik, 

och gör en samhälls- och kulturvetenskapligt 

inriktad idrottsvetenskap 

ytterst angelägen. Och i tider av starka 

förändringsprocesser, där en tilltagande 

professionalisering och kommersialisering 

gör sig gällande inom idrotten, blir 

det samhällsvetenskapliga perspektivet 

på idrotten allt väsentligare. 

Därutöver krävs ett utvecklat 

genusperspektiv för att angripa strukturer 

som är kulturellt, socialt och 

strukturell bestämda och betingade, 

vilket gör att vår forskning, till exempel, 

inte fastnar i idrottsmedicinska 

resonemang kring fysiologiska skillnader. 

På så sätt kan vår kunskap och 

våra analyser bidra till att förändra 

villkoren för kvinnors idrottande (se 

nedan). Till dessa studier och perspektiv 

ska läggas idrottens globala prägel 

och dess betydelse för samhällets globaliseringsprocesser. 

Idrotten kan härmed utgöra ett 

tänkvärt forskningssubjekt utöver det 

gängse idrottsvetenskapliga intresset. 

Relationen idrott och samhälle, 

det vill säga idrottens påverkan på 

samhället, och samhällets inflytande 

över idrotten, framstår som en viktig 

forskningsuppgift. Denna självklarhet 

tycks emellertid inte vara helt given, 

då det tidigare varit hart när omöjligt 

att finna en utvecklad ”kritisk massa” 

och en utvecklad forskningsmiljö som 

på allvar tar sig an uppgiften att förstå 

och analysera relationen idrott och 

samhälle. 

Det är emellertid den uppgiften som 

vår forskningsmiljö känt sig manad 

att ta sig an, genom att systematiskt 

utveckla miljön och starkt fokusera 

den idrottsvetenskapliga forskningen 

på samhälls- och kulturvetenskap, och 

genom att tydligt profilera forskningen 

på ”idrott i förändring”. Ett betydande 

bidrag i denna utveckling har varit 

valet av en rad samhällsvetenskapligt 

intressanta teman (se ovan). 

Med fokus på relationen tradition 

och förändring skapar dessa teman en 

rad forskningsuppgifter – och -projekt, 

varav många tidigare mer eller mindre 

framstått som vita fläckar på den 

idrottsvetenskapliga kartan. Genom 

att ta en utgångspunkt i förändringsprocesser 

fokuserar vi även på framtida 

arbetsmarknader, på framtida 

professioner och på framtida former 

av idrott. Forskning kring idrott som 

tillväxtfaktor och event, som fitnessoch 

underhållningsindustri och som 

arbetsmarknad, vid sidan av barnkonventionens 

betydelse för barnidrotten, 

huliganism, Parkour, ungdomsproffs 

drömmar och maskulinitet, samt 

idrottsrörelsens intåg i skolan, skapar 

redan idag djupare förståelse för de 

processer och den potential som finns 

inom idrotten. Dessa forskningsuppgifter 

har vi redan tagit starkt grepp 

7


om. Men genom att ta fasta på diverse 

förändringsprocesser blir det även 

viktigt att forskningen tar tag i saker 

som kan vänta bakom nästa krön, 

varvid idrottens kopplingar till Social 

Corporate Responsibility blivit allt 

tydligare, liksom idrottens roll i utvecklingsländer, 

idrottens urbanisering och 

dess teknologisering. Vår ökade uppmärksamhet 

på kvinnors idrottande, 

via vårt engagemang i World Village 

of Women Sports (se nedan), kommer 

att ställa nya frågor kring idrott och 

dess utformning, samt kring värden 

och kommersiella förutsättningar. 

Därefter väntar forskning kring till 

exempel miljökrav, som i dag är försummat 

inom idrotten, för att inte säga 

inom idrottsvetenskaplig forskning. 

Kort sagt, genom att betona ”idrott i 

förändring” lägger vi tyngdpunkt på 

forskningsområden som blir synliga via 

samhällets eller idrottens utveckling. 

Det är vår strategi att ligga i frontlinjen 

och surfa på dessa förändringsprocesser, 

vilket innebär att vi strävar 

efter att vara ytterst känsliga för nya 

forskningsområden. Detta är modern 

idrottsvetenskap med ett starkt fotfäste 

i samhälls- och kulturvetenskap. 

En blick framåt, om ytterligare 4 år 

Vi ska här kortfattat presentera två 

framtidsplaner och/eller -visioner, som 

8 

handlar om ytterligare profilering och 

förstärkning av forskningsmiljön. Det 

är dels samarbetet med World Village 

of Women Sport och dels en egen forskarutbildning. 

World Village of Women Sports 

Vi har vagt nämnt World Village of 

Women Sport vid några tillfällen, utan 

att ta upp dess innebörd och dess betydelse 

för vår verksamhet, vår framtid 

och vår profilering. Men det är nu hög 

tid att ta tag i frågan och presentera 

vad det handlar om och vad det betyder 

för vår verksamhet. 

Sommaren 2008 tog Kent Widding- 

Persson, ägare av Hartfordkoncernen 

(med bland annat varumärken som 

LdB och Pierre Robert) kontakt med 

vår enhet och frågade oss om vi var 

intresserade av att medverka i uppbyggandet 

av ett större forskningscenter 

kring kvinnors idrottande. Bakgrunden 

var att han involverat sig i Malmös 

damfotboll, och via finansiering av LdB 

FC (tidigare Malmö FF), som stod på 

ruinens brant, gett laget möjlighet till 

en revitalisering. I kölvattnet av detta 

engagemang uppstod idén att utveckla 

ett större centra – en arena – med fokus 

på kvinnors idrottande. Idén har nu 

växt till ett större projekt, World Village 

of Women Sports, som ska byggas 

och utvecklas i Malmö, där Hästhagens 

gamla idrottsplats nu är belägen. 16 

Men det handlar mer om en ny arena. 

Det är ett projekt – ett ”statement” – 

med ambition att tillföra energi, fokus 

och resurser som kan lyfta och driva 

kvinnors idrottande framåt. Vid sidan 

av medicinsk och idrottsfysiologisk 

forskning ska centrat präglas av en 

stark samhälls- och kulturvetenskaplig 

forskningsmiljö, det vill säga vår. Projektet 

passar vår miljö förträffligt. Vi 

hamnar mitt i smältdegeln av diverse 

förändringsprocesser. 

Avsikten är att vår verksamhet 

lokaliseras till centrat när bygget står 

klart 2012, och att vi därmed även 

erhåller moderna och funktionella 

lokaler. Men redan nu (hösten 2009) 

kommer satsningen att inrymma en 

förstärkning av vår miljö genom bland 

annat en gästprofessur i ”Sport and 

Development” (se ovan). Självfallet 

har samarbetet initierat några livliga 

diskussioner på enheten kring forskningens 

självständighet och möjligheten 

att utveckla ett genuint köns- och 

genusperspektiv. Men vi ser i grunden 

stora fördelar med samarbetet, speciellt 

med tanke på vårt fokus på förändringsprocesser. 

När vi – som planen är – flyttar in 

2012/13 ska vi ha frambringat en rad 

andra resurser för att ta tag i en del 

intressanta frågor. I relation till World 

Village of Women Sports och dess betoning 

av kvinnors idrottande, och med 

enhetens forskningsprofilering, ”idrott 

i förändring”, i åtanke, är det av vikt 

och betydelsefullt att primärt utveckla 

och profilera forskning inom följande 

områden: 

1. Forskningen som belyser och 

analyserar sociala och ekonomiska 

strukturer och kulturella hinder och 

möjligheter i syfte att lyfta kvinnors 

idrottande och dess villkor. 

2. Forskning kring ledarskapets förutsättningar 

och dess möjliga förändringsprocesser, 

inom ramen för ett 

kvinnovetenskapligt perspektiv. 

3. Forskning som placerar den medicinska 

forskningen kring kvinnors 

idrottande och fysik i en samhällsoch 

kulturvetenskaplig kontext som 

belyser kvinnor och idrott utifrån ett 

genusvetenskapligt perspektiv och 

hanterar genus som en social och 

kulturell konstruktion, vid sidan av 

de naturvetenskapliga kunskaperna. 

4. Forskning kring tillväxt, sponsring 

och varumärke blir än viktigare, 

och måste även förstås utifrån andra 

värden än vad som associeras med 

traditionell idrott, som t ex, Corpo-


rate Social Responsibility, fair trade 

och miljömärkning. Inom dessa 

områden ska vi ha utvecklat en rad 

nya och spännande doktorandtjänster, 

vilket för oss över till nästa fas i 

vår utveckling. 

Egen forskarutbildning 

Vi har tyvärr inte haft möjlighet att 

bedriva forskarutbildning i egen regi, 

trots vår ambition och våra kompetenser, 

utan formellt varit beroende av 

andra forskarutbildningsmiljöer (som 

FUN/Ped, Idrott och hälsa vid Örebro 

Universitet och Forskarskolan). Det 

har inte hindrat att vi satsat mycket 

energi för att parallellt utveckla en 

egen forskarutbildningsmiljö, med 

blicken riktad mot egna rättigheter. Vi 

har en rad egna forskarkurser, som vi 

även erbjuder externt, vi har gedigna 

handledningsresurser och numera även 

ett mycket utvecklat forskningsseminarium. 

Regeringen har nu gett oss möjlighet 

att förverkliga våra ambitioner. 

Under hösten 2009 – alternativt våren 

2010 – kommer vi – utifrån den nya 

forskningspropositionens innehåll – 

att ansöka om rättigheten att inrätta 

forskarutbildning i idrottsvetenskap, 

utifrån vår samhällsvetenskapliga 

profilering. 

Slutord 

Tempot i vår utveckling har onekligen 

varit hög, vilket ibland kan vara problematiskt 

när det gäller såväl konsolidering 

av en bra verksamhet som 

utvecklingen av personalfrågor. Men 

eftersom idrotten allt tydligare kopplas 

till diverse förändringsprocesser, och 

att det riktas allt större uppmärksamhet 

på dess förutsättningar och 

innehåll, dyker det ständigt upp nya 

möjligheter som det gäller att fånga 

upp och ställa sig nyfiken inför. Precis 

som det gäller för idrotten att profilera 

och nischa sig måste även idrottsforskningen 

utveckla en intressant och 

angelägen profilering av sin forskning 

och utbildning. 

Referenser 

1. Här presenterades bland annat forskning 

kring idrottsrörelsens influenser på skolidrotten 

(Tomas Peterson och Mikael Londos), mångkulturella 

drag i idrotten (Mats Trondman), 

spelpengarnas betydelse för idrotten (Johan 

Norberg), fotbollsforskning (Torbjörn Andersson, 

Frans Oddner och Jyri Backman), juridifiering 

av idrotten (Bo Carlsson) huliganism (Aage 

Radmann), rättigheter och diskriminering inom 

idrotten (Kristin Fransson och Jenny Axelsson), 

huruvida idrotten är moraliskt försvarbar 

(Kutte Jönsson) samt arenors lokalisering och 

dess betydelse för städers image (Karin Book 

och Gun Normark och Bo Carlsson). 

2. Artur Forsberg (2005, nr 3) skriver i sin 

”Ledare” (s. 3) att: ”Viljan att utveckla undervisningen 

och forskningen är stor. Det verkar 

som att rätt människor hamnat på rätt ställe. 

Idrottsforskningens tyngdpunkt har onekligen 

flyttat söderut.” 

3. http://www.mah.se/templates/Page____23580. 

aspx 

4. Om detta kan man läsa utförligt i Ekberg, 

Jan-Erik & Radmann, Aage (2005) ”Ett kunskapsfält 

växer fram: Om Idrottsvetenskap vid 

Malmö högskola”; Svensk idrottsforskning, 

3:4-8. 

5. Se även, Carlsson, Bo, Hedenborg, Susanna 

& Peterson, Tomas (2007) “Fusion av tradition 

och förändring: Idrottsvetenskap i ett samhällsvetenskapligt 

perspektiv”, Teori & Praktik, nr 

4. 

6. Carlsson, Bo, Peterson, Tomas & Trondman, 

Mats (2005) ”Idrott i förändring: Idrott och 

idrottsvetenskap i ett samhälls- och kulturvetenskapligt 

perspektiv”; Svensk idrottsforskning, 

3:12-5. 

7. http://www.hsv.se/publikationerarkiv/pre 

ssmeddelanden/2007/5.44aba2dc11030072 

f75800084117. html 

8. http://www.mah.se/upload/GF/Nyhetsbrev_ 

bilder_dokument/2007/Utvardering_humaniorasamhallsvetenskap.pdf 

9. http://www.sportstudies.org/ 

10. http://www.idrottsforum.org/iforpubl/index. 

html 

11. Vi fick avslag på första ansökan, trots 

mycket positiv respons, och hamnade i grupp 

två (angelägen, men inte finansierad vid detta 

tillfälle). Vi ämnar inkomma med en ny ansökan 

våren 2010. Däremot har vi haft möjlighet 

att inrätta en kurs, en IP-kurs (intensive programme), 

Leisure, Entertainment and Governance, 

LEGO; se, http://www.idrottsvetenskap. 

se/lego/ 

12. Andersson, Torbjörn och Bo Carlsson, red 

”Football in Scandinavia: The Fusion of the 

Market and Welfare Policy” i Soccer and Society, 

2009:3-4. 

13. Carlsson, Bo och Kutte Jönsson, red. 

“Directions in Contemporary and Future Sport” 

i Sport and Society (2010; klar) 

14. http://www.mah.se/upload/Forskning/ 

wb5%20FINAL.pdf 

15. http://www.mah.se/templates/ 

Page____24165.aspx 

16. http://www.womensportvillage.com/ 

9


Idrott och habitus: 

För en samhällsvetenskaplig idrottsforskning 

bortom livsstil och utslagning 

Det är ingen överdrift att påstå att svensk idrott är ett politiskt laddat fält, fyllt av positioneringar 

och spänningar. Detta förhållande återspeglar sig även på den forskning som bedrivs 

inom fältet. Ett kännetecken på att det förhåller sig så, är att studier inom fältet ofta tenderar 

att ta sitt avstamp i en bestämd uppfattning om hur fenomenet ”svensk idrott” är och bör vara 

beskaffat. Dessa initiala uppfattningar framträder i hur forskaren ställer sina frågor och vilka 

delar av idrotten som upptar forskarnas intresse. Den svenska pedagogiskt- och sociologisk 

inriktade forskningen inom idrottsfältet fokuseras i hög grad på barns och ungdomars situation 

inom idrotten. Här har det ofta kommit att handla om idrotten som uppväxtmiljö och 

idrottens pedagogiska och socialiserande betydelse. ”Värderingar”, ”fostran” och ”moral” kan 

sägas utgöra honnörsord inom denna tradition. Perspektiven var från början beteendevetenskapliga, 

främst socialpsykologiska och pedagogiska. Allt som oftast siktar forskaren in sig på 

processer som leder till orättvisor och utslagning inom barnoch ungdomsidrotten och inte 

sällan ger samma forskning förslag på hur de uppkomna problemen ska kunna lösas. 

Lars Lagergren 

MALMÖ HÖGSKOLA 

Inledning 

Syftet med denna artikel är att pröva 

en kritisk diskussion kring idrott och 

samhällsvetenskaplig idrottsforskning i 

en svensk kontext. Diskussionen ämnar 

först behandla, vad jag uppfattar som, 

typiska, om än inte generella, drag hos 

den samhällsvetenskapliga idrottsforskningen 

samt hur och varför dessa drag 

är så resistenta. Därefter ger jag ett 

exempel på ett alternativt perspektiv på 

idrott, vilket bygger på en tolkning av 

Pierre Bourdieus begrepp och tankar 

– den teoriapparat som dominerat den 

sociologiskt inriktade idrottsforskningen 

i Sverige det senaste decenniet. 

2 I min diskussion kommer jag att 

använda delvis andra begrepp än de 

gängse och dessutom tolka Bourdieu 

något annorlunda än som hittills gjorts. 

Jag använder mig av begrepp och 

termer ur Pierre Bourdieus teoriapparat 

av fyra skäl: 

(1) det är viktigt att söka en relationell 

förståelse av ett så politiskt laddat fält 

som idrotten, och att 

(2) inte ”ogiltigförklara (…) agenten 

som praktisk konstruktör i skapandet 

av verkligheten” 3 , det vill säga att 

ingen är enbart offer eller handlar helt 

i enlighet med vad rådande sociala 

strukturer tillåter. 

(3) Avgörande för min diskussion är 

habitusbegreppet, eftersom det enligt 

min uppfattning endast är genom 

habitus vi kan förstå hur den ideala 

slutprodukten i idrottens bildningssystem, 

samt 

(4) ett fälts självsanerande logik i form 

av misskännandets princip och symboliskt 

våld. För att kunna nå under fenomenets 

yta för att förstå och formulera 

det som enligt fältets egen logik inte 

får eller kan formuleras måste dessa 

logiker tydliggöras. Det är forskarens 

uppgift att försöka blottlägga den 

10


Lagergren reflekterar in sin artikel ”Det ungarna lär sig i sitt eget idrottande är inte genomgående hur det ska vara och hur de ska bete sig för att passa in, utan 

lika ofta det rakt motsatta nämligen hur det inte ska vara och vad som inte passar in”. Foto: Sören Andersson, Scanpix 

11


gemensamt överenskomna förståelsen, 

det uppenbara och det självklara, att 

helt enkelt avmystifiera fälten. I annat 

fall kan vi i bästa fall bredda vår samlade 

förståelse i ämnet, men knappast 

fördjupa den. 

Vid en studie av väl avgränsade 

kulturer eller miljöer vilka sjuder av liv 

och aktivitet som idrottens fält, ter sig 

ansatsen att fokusera på hur individer 

och grupper agerar och reagerar, utan 

att låsa sig vid å ena sidan rent strukturella 

eller, å andra sidan, psykologiserande 

förklaringar, som fruktbart. 

En aktion i dessa täta kulturer plägar 

vara en mer eller mindre genomtänkt 

reaktion på något och de strukturer 

som existerar är föränderliga – de 

ifrågasätts utifrån, följer sin samtid 

under vissa perioder, medan de hamnar 

ur fas under andra. Inom idrottens fält 

sker således ständiga kamper om vad 

som är rätt eller fel, bra eller dåligt på 

det fysiologiska, prestationsmässiga, 

etiskt/moraliska och sociala planet. Ett 

flitigt använt slagträ i dessa kamper är 

”barnet”, inte sällan i offerts skepnad. 

Hur barnet blev ett idrottens offer 

Svensk forskning kring barnoch ungdomsidrott 

fick sitt genombrott i den 

upphetsade, moraliskt grundade debatt 

som under stundom förekom i svenska 

medier under 1970-talet. 4 Själva debatten 

hade två egenheter, enligt Göran 

Patriksson. ”Utslagning” inom idrotten 

var ett relativt nytt och kanske specifik 

svenskt problem. Patriksson ger i Idrottens 

barn en beskrivning av bakgrunden 

till förhållandet: 

12 

Kontroverserna om de positiva 

och negativa effekterna [av barnoch 

ungdomsidrott] har emellertid 

fått till följd att en rad viktiga 

frågor om medicinska, pedagogiska 

och sociala effekter har börjat 

uppmärksammas inom forskningen 

under 1970-talet och början av 

1980-talet, då många frågor (till 

exempel tidig specialisering, ”tävlingshets” 

i allt yngre åldrar, för lite 

lekbetonade inslag, vuxen dominansen, 

stress och ”utslagning”) sattes 

på sin spets i synnerhet i massmedia, 

drev fram en ökad satsning på 

forskning om barnoch ungdomsidrott 

och dess effekter. 5 

Dylika debatter och därpå följande 

riktade forskningsansatser tenderar 

att följa ett visst mönster, som Patriksson 

också redogör för: ”debatten på 

1980-talet gäller därför inte lika ofta 

som tidigare om barnidrotten är bra 

eller dålig utan mer om hur den skall 

kunna utvecklas och förbättras” 6 , det 

vill säga hur den ”bör” utformas och 

bedrivas. Den samhälls- och beteendeinriktade 

idrottsforskningen har 

sedan dess inte helt kunnat frigöra 

sig från fältets politiska laddning, 

senast representerat av Inger Eliassons 

avhandling. 7 

Hur hamnade då den svenska 

idrotten i fokus för debatter av detta 

slag? Skulle den svenska barnoch 

ungdomsidrotten vara sämre än i 

andra länder? För att ta den senare 

frågan först, så är fallet troligen inte 

så. Jag har inte kunnat hitta någon 

källa som varken påstår eller belägger 

att det skulle vara så generellt. 8 Vad 

den svenska idrottsrörelsen däremot 

gjort och gör är att själv påstå sig stå 

för en positiv fostran av de uppväxande 

släktena. Debatterna grundar 

sig alltså inte i att det skulle vara 

sämre här än i något annat land, utan 

framför allt i att den svenska idrottsrörelsen 

själva påtagit sig uppgiften att 

ta hand om samt fysiskt, psykiskt och 

socialt fostra den svenska ungdomen. 

Redan den moderna svenska 

idrottens fader Viktor Balck talade 

om ”Idrotten betydelse för vårt folks 

utveckling i fysik och andlig kraft” 

och det var kravet på enhetlighet och 

gemensamma bestämmelser som, 

enligt Johan R Norberg, låg bakom 

bildandet av, vad som kom att bli, 

Riksidrottsförbundet (RF). RF sade sig 

verka för ”all menige mans idrott”. 9 

Den svenska idrotten är således ett 

synnerligen politiskt laddat fält och 

vid studier av sådana fält återfinns 

ofta polariseringar. Ena polen finner 

sin näring i det moment utslagning 

som idrotten ovedersägligen innehåller. 

Den andra polen, som här inte 

närmare kommer att diskuteras, 

intresserar sig för idrottens goda, 

vanor, hur detta bäst förmedlas eller 

de möjligheter som idrotten erbjuder 

oss i vår jakt på en god hälsa och/ 

eller en passande livsstil. 10 För att gå 

vidare och vitalisera den samhällsvetenskapliga 

idrottsforskningen menar 

jag att dessa två poler måste lösas upp 

genom att ge plats för nya perspektiv. 

I det fortsatta kommer jag att presenterat 

ett delvis annorlunda perspektiv 

som innefattar både forskaren och det 

fenomen som hon/han studerar. 

Idrotten och den samhällsvetenskaplige 

forskaren 

Pierre Bourdieu drog följande slutsats 

i en av de två artiklar han kom att 

ägna åt idrotten: 

”Idrottssociologin dras med problem 

- den ringaktas av sociologerna 

och föraktas av idrottsfolket.” 11 

Är detta sant även i dagens Sverige 

och i så fall, hur kan det komma sig? För 

att kunna närma sig någon slags svar på 

dessa frågor, måste idrotten placeras in i 

ett större samhälleligt sammanhang. 

Idrotten är förankrad i det folkligaeller 

populärkulturella produktions- och 

konsumtionsfältet, i, vad Bourdieu 

kunnat beskriva som, de dominerades 

domäner. (Idrottens fält alstrar inte tillräckligt 

inlösningsbart symboliskt kapital 

för att vara en avskild tummelplats 

för de dominerande klasserna i samhället.) 

Idrottens fält rymmer ett myller av 

konkurrens. En viktig sådan konkurrens 

är en ständig rörelse i form av brytningen 

mellan det kulturella fält som 

Bourdieu kallar det genomsnittliga produktions- 

och konsumtionsfältet, företrätt 

av ”den nya småborgerligheten”, 

och det folkligt populära. 12 Bourdieu 

själv fokuserar på rörelser uppåt i det 

sociala rummet, medan den rörelse som 

beskrivs här är nedåtgående (och därmed 

ringaktas den i regel av sociologer med 

högre samhällsfrämjande visioner – 

idrotten betraktas inte som viktig nog 

ur ett traditionellt samhällsperspektiv, 

helt enkelt) och av en interventionsartad 

karaktär. Ett exempel är just all den, av 

borgerligheten präglade, karaktäristiska 

oron för hur ungarna fostras och vad de 

fostras till som tagit stort utrymme inom 

den svenska idrottssociologin. En annan 

följd är att i det närmaste omöjligt 

kravet på ansvar läggs på de kvinnor och 

män som på frivillig basis tagit sig an att 

leda ungarna. 

Det är även samma brott som ligger 

bakom min egen (jajamän, jag är en 

lika god kålsupare som mina kollegor 

i detta fall) likväl som ett flertal 

svenska studier i ämnet. Vi anser att vår 

vetenskapligt grundade expertis – vårt 

symboliska kapital – som finns i våra 

respektive habitus ger oss rätt att göra 

interventioner i fältet. När problemet för 

idrottsrörelsen på 1950- och 60-talen 

var att få fram talanger, tycks det genom 

denna småborgerlighetens intervention 

idag handla om att sudda ut dem. För 

om ungdomarna blir goda idrottsutövare 

eller inte tillskrivs ingen eller ringa 

betydelse i den samhällsvetenskapliga 

forskningen. Detta i bjärt kontrast till 

idrottsrörelsens egna intressen, som 

alltjämt inriktar sig mot att säkerställa 

framtida framgångar och vinster. 

Ytterligare ett exempel på hur de 

”nya intellektuella” försöker intervenera 

i idrottens fält återfinns i reaktionen på


ett uttalande från en känd elittränare i 

en TV-debatt. Han menade att ”homosexuella 

spelare får svårt att överleva 

inom ishockeyn”. 13 Detta uttalande 

möttes omgående av ett krav från 

Riksförbundet för sexuellt likaberättigande 

(RFSL) om att ”idrottsrörelsen 

inte ska få ut ett öre i statliga pengar 

förrän de kan leva upp till kravet om 

jämlikhet”. 14 Exemplet visar på den 

taktik som används, nämligen att kräva 

att fältets fokus ska vidgas och inte 

främst inrikta mot producera goda 

idrottsutövare utan även producera 

goda samhällsmedborgare. Eftersom 

det här är en intresseorganisation som 

representerar de ”nya intellektuella” 

finns det ett hot om sanktioner kopplat 

till det berättigade, men samtidigt i 

praktiken, orimliga kravet. Om sedan 

idrottsrörelsen vill agera på det ur etisk 

synvinkel helt berättigade kravet måste 

de släppa in experter utifrån, från de 

”nya intellektuella” för att det hela ska 

kunna gå rätt till och uppnå önskat 

resultat. 

De ”nya intellektuella” breder således 

ut sig och slår sina lovar inte bara 

in på de dominerandes fält, utan även 

neråt och i sidled. Precis som Bourdieu 

konstaterade sker denna expansion 

genom legitimering via intellektualisering. 

15 Ett tredje exempel på detta är, 

förutom forskarintresset och intresseorganisationernas 

förstoringsglas, 

kulturskribenternas intresse för idrott, 

framför allt fotboll, under det senaste 

decenniet. Ett fjärde är föräldrarnas 

stora engagemang i sina barns idrottsutövande. 

Ett fenomen som kräver 

långt mer diskussionsutrymme än vad 

som ges här. 

Intrången från de nya intellektuella 

sker således på flera fronter samtidigt. 

Trots intensiva försök står sig idrotten 

fortfarande stark mot interventionsförsöken. 

En stor del av kritiken absorberas 

i form av motåtgärder i stil med 

visionsdokumentet Idrotten vill där 

Riksidrottsförbundet skådar framåt i 

enlighet med de krav om omsorg om 

och fostran av barn och unga som 

formulerats utifrån av de nya intellektuella. 

En betydande del av kritiken 

hamnar på hälleberget. Den når helt 

enkelt inte fram. Nu kommer vi till den 

andra halvan av Bourdieus konstaterande 

i citatet ovan – att idrottssociologerna 

föraktas av idrottsfolket. 

Föraktet grundar sig i ett förnekande 

av forskarnas expertis, vanlig bland 

”idrottsfolket”. De gör det också 

på goda grunder om vi beaktar den 

rådande diskursen inom idrottsfältet – 

de krav som ställs på idrottens praktiker 

från de nya intellektuella har svag 

bärighet i den inomidrottsliga diskursen. 

För att förklara detta förhållande 

leds resonemanget mot den springande, 

och kanske mest omdiskuterade, 

punkten i Bourdieus begreppsapparat, 

nämligen misskännandets princip. Den 

princip som utgör förutsättningen för 

det spel som försiggår i det sociala 

rummet, liksom alstrandet av det kulturella 

kapitalet inom fältet. 

Misskännandets princip 

Enkelt uttryckt innebär misskännandets 

princip att egennyttan aldrig 

erkänns eller avslöjas. Agenten eller 

gruppen är inte ens medvetna om det 

egenintresse som styr deras strategier. 

16 Idrott bedrivs för att vinna, slå 

rekord, må bra, etcetera. Detta innebär 

att varken sociala eller ekonomiska, 

värden hör hemma där. Både i sin egen 

och i andras föreställningsvärld styrs 

därför de som innehar positioner inom 

det kulturella produktionsfältet (i detta 

fall idrottens fält) av en misskänd egennyttighet, 

vilket bland annat leder till 

att kampen inom och mellan delfält 

producerar ”effekter som tenderar att 

dölja själva existensen av kamp”. 17 

Misskännandets funktion är 

viktig för att upprätthålla makt- och 

dominansförhållandena inom ett fält. 

Grunderna för dessa makt- och dominansförhållanden 

döljs av misskännandet. 

Följden blir att alla grupper 

tenderar att på samma gång erkänna 

och misskänna det kulturella kapitalet i 

ett samhälle eller i ett specifikt fält som 

legitim – enkelt uttryckt, alla inblandade 

är införstådda med ”hur det är” 

och ”vad som gäller”. Detta i sin tur 

skapar förutsättningar för ett verksamt 

symboliskt våld som kan utövas med 

de dominerades samtycke och utan 

fysiskt tvång, eller uttryckt på ett annat 

sätt - de enda som utestängs är de som 

utestänger sig själva. 18 Det handlar om 

en värdering av läget och ett aktivt val 

från individens sida att hoppa av eller 

fortsätta. Alla inblandade, både inom 

och utanför fältet är således överens 

om förutsättningarna och de ifrågasätts 

inte. 

I idrottens fält legitimerar alltså 

olika agenter och grupper sina aktioner 

mot ideal som på ett eller annat sätt 

är kopplat till fältet. Spelaren jobbar 

för laget eller för att bli en bättre 

spelare och ledaren ställer upp för 

ungarnas eller klubbens skull – alternativt 

hänvisar till borgerliga ideal 

som ”att utveckla sig själv”. På högre 

nivå handlar det gärna om att utveckla 

idrotten eller skapa möjligheter för fler 

att delta i idrotten. Samtidigt går det 

inte att komma ifrån att det handlar om 

ett folkligt produktions- och konsumtionsfält 

som ger klent med kulturellt 

kapital i det omgivande samhället. 

Därav kommer sannolikt den samstämmiga 

hänvisningen till hur ”roligt” det 

är att exempelvis spela ishockey från 

både knatte och proffs. Det är alltså inte 

fråga om några insatser som uppfattas 

som värdefulla för samhället. 

Som ett folkligt eller populärt produktionsfält 

får idrottens fält en annorlunda 

karaktär än exempelvis skolans. 

Idrotten är inte legitim, vilket innebär 

att en framgångsrik karriär eller att ha 

gått igenom någon av de inom fältet 

mest ansedda utbildningsvägarna inte 

med automatik innebär erhållande av 

ett stort symboliskt (kulturellt) kapital, 

eftersom det kapital de samlar in har en 

usel växelkurs gentemot gångbara kapital 

i andra mer statustyngda fält. 19 Inte 

heller finns det några garantier för att 

komma i åtnjutande av ett ekonomiskt 

kapital av betydelse, även om chansen 

finns. Det är helt enkelt svårt att transformera 

kapital knutna till idrottens fält 

till andra fält (utom möjligen till politikens 

fält där ”kändisskap” och en sund 

bakgrund under vissa omständigheter 

kan omsättas i verksamt symboliskt 

kapital). 

Nu inverkar misskännandets princip 

på flera andra sätt och plan. Den 

hjälper till att skapa ett ”osynligt” 

eller ”hemligt” samförstånd om värden 

inom fältet. 20 Detta samförstånd gör 

att konkurrensen inom och mellan 

fälten följer vissa principer. Det handlar 

ytterst om monopol på legitimiteten, 

de som har rätten att avgöra vad som 

är legitimt eller inte vill behålla denna, 

medan agenter som inte har rätten 

vill tillförskansa sig den. Denna kamp 

representeras i denna artikel av å ena 

sidan de nya intellektuella i skepnad av 

samhällsvetenskapligt inriktade forskare 

och å andra sidan de Bourdieu kallar 

idrottsfolket. 

Vad händer då om jag som forskare 

istället för att ålägga idrotten samhälleliga 

krav om rättvisa och medborgerlig 

fostran, intresserar mig för vad som 

traditionellt uppfattats som viktigt inom 

idrotten Världen över, nämligen problemet 

med att skapa förutsättningar 

för- och nå idrottsliga framgångar. Jag 

börjar åter igen med ”barnet”. 

Barnet blir adept genom att ”veta” 

Barns organiserade idrottande utanför 

skolan sker inom idrottens fält, det vill 

säga i huvudsak enligt detta fälts norm- 

13


och värderingssystem. Visserligen 

föreligger en viss kulturell friställning 

i Ziehes mening – en frikoppling 

från traditioner som beskar tidigare 

generationers frihet – men denna 

motverkas av andra krafter, inte minst 

den kulturella exproprieringsprocessen. 

21 Den senare verkar i en riktning 

som gör att barn och ungdomar 

fråntas möjligheten att skapa sig egna 

unika erfarenheter och uppfattningar 

om den värld de lever i. Flödet av 

information som talar om hur något 

ska vara eller hur det bör upplevas är 

synnerligen ymnigt. Fenomenet är inte 

nytt, det uppmärksammades redan 

under 1940-talet av Theodor Adorno 

och Max Horkheimers kritiska studie 

av dåtidens amerikanska kulturindustri. 

22 

Denna vikiga, men i idrottssammanhang 

ofta negligerad, exproprieringsprocess, 

i vilken individen utsätts 

för ett massivt informationstryck som 

syftar till en anpassning till kultur- och 

upplevelseindustrins villkor. Denna 

process är en av flera avgörande processer 

i barnets transformation från 

att vara ett ”barn” till att bli en adept, 

det vill säga en särskilt utvald lärjunge 

som finner sig till rätta i fältets normoch 

värderingssystem. 

Detta innebär att barnet inledningsvis 

mycket väl kan vara fullständigt 

omedvetet om vad idrott 

är för något, vilka ideal, krav och 

möjligheter som gäller, 23 men från det 

att en första medvetenhet väcks – det 

vill säga att barnet kan koppla ihop 

erfarenheter och upplevelser med 

aktiviteten – är det också öppet för 

det massiva flöde av information som 

sköljer över det. Detta massiva flöde, 

som i idrottens värld främst strömmar 

via medierna, kan under bildningsprocessen 

förändra ledarens roll till att bli 

mindre dominerande än vad som de 

ofta tillskrivs ha. 24 

I adeptens medvetande finns 

de exploaterade idrottstjärnorna/ 

idolerna, alla de TV-sända matcherna, 

galorna och mästerskapen 

med vidhängande kommentarer och 

skriverier på nätet och i press, sannolikt 

lika framträdande som tränaren. 

Detta innebär att den senares roll 

kan bli betydligt mer instrumentell 

och därmed mindre dominerande 

som förebild. Barnet förvandlas till 

en adept som i regel ”vet” hur det 

ska vara och vad det själv vill åstadkomma 

i högre grad än vad som 

vanligen framgår i de pedagogiska 

perspektiv som ofta används i studier 

av barnoch ungdomsidrott. 

14 

Det ungarna lär sig i sitt eget 

idrottande är inte genomgående hur 

det ska vara och hur de ska bete sig 

för att passa in, utan lika ofta det rakt 

motsatta nämligen hur det inte ska 

vara och vad som inte passar in. Vi 

kan kalla det ”spegelvänd inlärning” 

och den innebär något helt annat än 

den typ av ”direkt” inlärning som ofta 

förutsätts ske. Ett viktigt element i 

denna tanke framförs av ishockeytränaren 

Björn Pettersson: 

”Det handlar inte om vad vi 

kan lära barnen, utan vad vi kan 

undvika att ta ifrån dem”. 25 

”Vetandet” kan således, om vi 

talar genom Pierre Bourdieu, beskrivas 

som ett slags symboliskt kapital som 

förkroppsligas i adepternas habitus. 

Habitus avgörande betydelse 

Det är i samspelet mellan habitus, 

kapital och fält som bland annat 

förnekandets bakomliggande mekanismer, 

som diskuterades ovan, förklaras. 

Idealt fungerar dessa mekanismer 

så att det på ett avgränsat kulturellt 

produktionsfält produceras såväl tro 

på en specifik kulturell kapitalforms 

värde som den habitus det är betjänt 

av. 26 Den som inte besitter eller har 

utvecklat en habitus vilken är anpassad 

till den tro som fältet producerar, 

blir på motsvarande sätt utestängd 

– till exempel inte finner det värt att 

träna fyra till fem gånger i veckan 

under elva av årets tolv månader för 

att få vara med i ett lag och därför 

slutar (”de enda som utestängs är 

de som utestänger sig själva”). De 

avgränsade kulturella produktionsfälten 

producerar, som Bjurström 

uttrycker det, ”på detta sätt en censur 

som förmedlas via habitus och därför 

är och förblir misskänd för dem som 

är bärare av den.” 27 

Men vad är habitus? Habitus kan 

jämföras med, för att ta en i sammanhanget 

passade liknelse, ”spelsinne” 

eller uttryck på ett annat sätt ett 

”dataprogram” skapat av det förflutna 

som är aktörens (individens eller gruppens) 

egendom. Habitus är alltså produkten 

av all biografisk erfarenhet och 

eftersom det inte finns två identiska 

livshistorier, så finns det heller inte två 

habitus som är identiska. En handling 

är inte ”en respons vars nyckel uteslutande 

skulle finnas i det utlösande 

stimulus”. 28 Den grundar sin princip i 

ett dispositionssystem (habitus), som 

bestämmer effekten hos de stimuli som 

utlöser handlingen, ”eftersom dessa 

betingade stimuli bara kan bara kan 

inverka på organismer som är disponerade 

att uppfatta dem”. 29 

Habitus är samtidigt något individen 

tillägnar sig och har. I vissa fall fungerar 

habitus som kapital – vars värde 

bestäms av olika sociala fält och de 

former av kapital som förkroppsligats i 

den – som inverkar positivt eller negativ 

på agentens position i olika fält. 30 

För att komma in i och erhålla en 

position i ett fält måste agenten eller 

gruppen göra investeringar i fältet – 

med andra ord skaffa sig ett i fältet 

gångbart kulturellt kapital. Med dessa 

investeringar följer på samma gång 

vissa färdigheter och kompetenser. 

Dessa i sin tur återfinns i förkroppsligad 

form i habitus i det kulturella kapitalet. 

Vad krävs för att bli en stjärna inom 

idrott? 

Så, vad konstituerar de idrottsliga 

idealtyperna ”en stjärna” och ”en som 

kan bli något”? Det finns så många 

tänkbara kombinationer av färdigheter, 

kompetenser och inte minst erfarenheter 

– vilka alla samtidigt och oskiljaktigt 

är både kulturella och fysiska – som 

krävs för att en blomning ska komma 

till stånd. Poängen med en stjärna är 

ju att hon/han är unik, men det är 

inte självklart på vilket eller vilka sätt. 

En adept inom en idrottsgren kan ha 

ungefär samma bakgrund, förutsättningar, 

ambition och vilja, träna och 

tävla lika mycket under samma (eller 

bättre renommerade) tränare, etc, som 

en firad stjärna, men blir likväl aldrig 

en stjärna själv. Hur många historier 

cirkulerar inte inom idrottsvärlden om 

talangerna som aldrig blev stjärnor? 

Enligt mitt förmenande döljer dessa historier 

själva essensen av misskännandets 

princip och därmed ett för idrottsfältet 

potentiellt farlig insikt, nämligen att 

skillnaden mellan stjärnan och den som 

kunde ha blivit en sådan, främst står 

att finna i habitus och i dess styrande 

funktion, det vill säga i blandningen 

mellan det medvetna och det omedvetna 

som styr adepten. Kort sagt, idrottens 

bildningssystem kan aldrig nå dit det 

strävar – att kunna säkerställa idrottslig 

framgång för sina utvalda adepter, 

lika lite som idrottsrörelsen kan lova 

sina medlemmar en sund själ i en sund 

kropp. Däremot utger sig både enskilda 

ledare och tränare, liksom idrottsrörelsen, 

i form av Riksidrottsförbundet, för 

att klara respektive biff. Ett fält som på 

alla nivåer är så fokuserat på att tävla 

och att vinna kan inte göra annat, för 

då vore det att misskänna den egna 

verksamhetens innersta väsen.


En avrundning 

Med Bourdieu kan vi se att de nya 

intellektuella vill utmana, breda ut sig 

och via sin expertis inta en betydande 

position inom idrottens fält. När 

sådana som jag, en samhällsvetenskapligt 

inriktade forskare vill ställa 

andra frågor än fältets egna, eller än 

värre, när andra betydande samhällsaktörer 

vill pådyvla idrotten normer 

och värderingar som aldrig varit framträdande 

inom fältet, såsom ”att alla 

ska behandlas lika” och ”att alla har 

rätt att vara med” då uppstår konflikter. 

”Idrottsfolket” har valt att hantera 

dessa konflikter på två sätt, (a) genom 

att ta till sig och göra vissa krav till 

sina egna (främst representerat av 

Idrotten vill). I vad mån idrotten 

uppfyller kraven eller inte förblir höljt 

i dunkel, då de som ställt kraven från 

början inte har kraft och ork att driva 

frågorna och lämnar utvärderingen av 

insatserna till ”idrottsfolket” själva 

att utföra. 31 Det andra sättet (b) är att 

ställa sig oförstående inför kraven och 

därmed förkasta dem med stöd av den 

idrottsliga diskursen. 

Alltså händer inte mycket. Dominansförhållandena 

inom fältet är i 

stort intakta. Den samhällsvetenskapliga 

idrottsforskningen har mycket 

ogjort. Oaktat intentionen, det vill 

säga ifall forskaren vill se en förändring 

alternativt ett status quo eller 

om hon/han är ute efter att skapa en 

djupare förståelse av ett viktigt och 

livaktigt socialt fält, så torde en framkomlig 

väg vara att bryta mönstret 

och göra upp med den samhällsvetenskapliga 

idrottsforskningens tendens 

att först bestämma hur fältet bör vara 

beskaffat, oaktat vad detta ”bör” 

innefattar. Varför inte ibland vända på 

steken och kritiskt studera fältet med 

utgångspunkt från de intressen och 

frågor som uppfattas som viktiga där 

istället? Eller på allvar ställa frågan 

varför unga fortsätter att idrotta långt 

i junior-, ibland senioråldern, utan att 

ha någon chans att hämta hem varken 

ekonomiskt- eller kulturellt kapital? 

Jag har här lyft fram ett exempel på 

ett samhällsvetenskapligt perspektiv 

på en av idrottens egna eviga problemställningar 

– hur ska vi förädla våra 

talanger så att de blir till stjärnor? 

Min slutsats är kanske inte uppmuntrande, 

men den kan vara till stöd i 

idrottsfolkets arbete med att formulera 

den verksamhet och målsättningar 

som de anser att de borde ha under 

rådande omständigheter. För detta är 

deras uppgift, inte min som forskare. 

Referenser 

1. Diskussionen bygger på en undersökning 

genomförd åren 2002 – 2005 som tidigare 

utmynnat ibland annat två artiklar: Lagergren, 

Lars (2008a) “The Forces of Idealism, Professionalism 

and the Market in the Making of an 

Elite”; Revue d’Histoire Nordique, n:o 5, s. 

161 – 180; Lagergren, Lars (2003) ”Elitutbildningar 

inom kultur- och upplevelseindustrin” 

Ur: Sörlin, Sverker (red) Kulturen i kunskapssamhället 

– Om kultursektorns tillväxt och 

kulturpolitikens utmaningar; Nya Doxa, 

Nora, s. 59 - 76 

2. Bourdieu, Pierre (2000) Konstens regler – 

Det litterära fältets uppkomst och struktur; 

Stockholm/Stehag: Symposion, s. 266 

3. Både idrottsskribenter, som Birger Buhre, 

och så kallade undersökande journalister, 

som Edling och Nestius, uppmärksammade 

vad de uppfattade missförhållanden inom 

barnoch ungdomsidrotten. ”Avslöjandena” 

ledde till välexponerade debatter i medierna. 

Se till exempel: Edling, S & Nestius, H (1978) 

“Ishockey en sport för alla?”; Vi, nr 50-51, s. 

22 – 26; även Vi, nr 1 1979, s. 18 – 22 och nr 

3 1979, s. 22 – 26; Buhre, B (1982) “Barnens 

rättigheter i idrott”; ur: Buhre, B (red) Barn 

och idrott; Malmö: Liber Förlag. 

4. Patriksson, Göran (1987) Idrottens barn: 

Idrottsvanor – stress – ”utslagning”; Friskvårdscentrum, 

s. 1 - 2 

5. ibid., s 50 – 51. 

6. Eliasson, Inger (2009) I skilda idrottsvärldar: 

Barn, ledare och föräldrar i flick- och 

pojkfotboll; Pedagogiska institutionen, Umeå 

universitet, se till exempel diskussionen s. 

170ff. 

7. Tvärtom menar Bo Carlsson och Kristin 

Fransson att så inte är fallet, men att varje 

fall av orättvisa, förnedring eller nedsättande 

behandling av barn inom idrotten är 

ett problem. Se: Carlsson, Bo & Fransson, 

Kristin (2005) ”Barn och idrott i ljuset av FN:s 

barnkonvention” ; Svensk Idrottsforskning, 3: 

72 – 74. 

8. Norberg, Johan R (2004) Idrottens väg 

till folkhemmet: studier i statlig idrottspolitik 

1913-1970; Stockholm: SISU Idrottsböcker. 

9. Se t.ex. rörande livsstilrelaterade val av- och 

utövande av idrott; Engström, Lars-Magnus 

(1999) Idrott som social markör; Stockholm: 

HLS; Thedin Jakobsson, Britta & Engström, 

Lars-Magnus (2008) ”Vilka fortsätter - vilka 

slutar? : förändringar i idrottsvanor bland 

yngre tonåringar” ; Svensk Idrottsforskning nr 

4, s. 27 – 31. Om idrottens goda egenskaper, 

se till exempel: Ericsson, Ingegerd (2005) 

”Fysisk aktivitet och kunskapsutveckling i 

skolan”; Svensk Idrottsforskning, 4, s. 24 – 

27; Hultgren, Staffan (2008) Fysisk aktivitet 

- folkhälsa - beteendeförändringar: en beteendevetenskaplig 

betraktelse: hur får man barn 

och ungdomar intresserade av fysisk aktivitet? 

Uppsala: Kunskapsföretaget. 

10. Bourdieu, Pierre (1990) ”Programme for 

a sociology of sport”, i Bourdieu, Pierre In 

Other Words – Essays Towards a Reflexible 

Sociology. Cambridge: Polity Press, s. 156. Fri 

översättning av författaren. Den andra artikeln 

är; Bourdieu, Pierre (1984/1997) ”Idrottsutövning 

och idrottskonsumtion”, i Bourdieu, 

Pierre Kultur och kritik; Göteborg: Daidalos. 

11. Om ”den nya småborgerligheten”, se 

bland annat; Bourdieu, Pierre (1979/1984) 

Distinction – A Social Critique of the Judgement 

of Taste. Cambridge Massachusetts: Harvard 

University Press, s. 354ff. 

12. Gunnar Johansson i Sporten i TV4 söndagen 

den 9 november 2003. 

13. Nyheterna i Radio Match (Östergötland) kl. 

10 måndagen den 10 november 2003. 

14. Bourdieu (1979/1984), s. 354ff. 

15. Här följer jag Erling Bjurströms tolkning, se: 

Bjurström, Erling (1997) Högt & Lågt – Smak 

och stil i ungdomskulturen. Umeå: Boréa, s. 

198ff. 

16. Bourdieu, (1979/1984) a.a, s. 250. 

17. Bjurström, a.a, s. 197. 

18. Jmf; Bourdieu, Pierre (1995) Praktiskt förnuft 

– bidrag till en handlingsteori. Göteborg: Daidalos, 

kapitel 2, s. 31 – 48. 

19. Bourdieu (eller rättare sagt översättaren) 

använder båda termerna: Bourdieu, (2000), s. 

201ff. 

20. Ziehe, Thomas (1986) Ny ungdom – Om 

ovanliga läroprocesser. Stockholm: Nordstedts. 

21. Adorno, Theodor & Horkheimer, Max 

(1993) “The Culture Industry: enlightenment as 

mass deception”, i During, Simon The Cultural 

Studies Reader. London: Routledge. 

22. Något som understryks i: Tebelius, Ulla 

(1987) ”Barns upplevelser av idrott”, i Patriksson, 

Göran (red) Aktuell beteendevetenskaplig 

idrottsforskning. Lund: Svebis årsbok 1987. 

23. Se till exempel.; Redelius, Karin (2002) 

Ledarna och barnidrotten: Idrottsledarnas syn på 

idrott, barn och fostran. Stockholm: HLS Förlag, 

där ledarna tillskrivs stor betydelse bl.a. med 

hjälp av Pierre Bourdieus begrepp ”pedagogisk 

auktoritet” likställer Redelius (s. 20 – 21) idrottsledare 

med skolans lärare, då det båda dessa 

förmedlar uppfattas som otvetydigt och sant av 

barnen. Definition och utveckling av begreppet 

”pedagogisk auktoritet”, se: Bourdieu, P & Passeron, 

J-C (1988/1977) Reproduction in Education, 

Society and Culture. London: Sage Publication, 

s. 22. 

24. Utsago av Björn Pettersson vid ett seminarium 

arrangerat av Svenska Ishockeyförbundet 

på Bosön, våren 2003. Föredraget utgjorde en 

bjärt kontrast mot de övriga föredragen som 

handlade om teknik, framgångsfaktorer, etc. Se, 

även: Pettersson, Björn & Pettersson, Alva (2001) 

Framgångsrikt ungdomsledarskap. Farsta: SISU 

Idrottsböcker. 

25. Bourdieu, Pierre (1986) Kultursociologiska 

texter. Stockholm: Salamander,, s. 155f; även; 

Bjurström, a.a., s. 197 

26. Bjurström, a.a, s. 197. Bjurström hänvisar till; 

Bourdieu, Pierre (1972/1977) Outline of a Theory 

of Practice. Cambridge: Cambridge University 

Press, s. 18 

27. Bourdieu, Pierre (1984/1997) Kultur och 

kritik; Göteborg: Daidalos, s. 89 

28. ibid., s. 89. 

29. Bourdieu (2000) a.a, s. 266, samt Bjurström, 

a.a, s. 194. 

30. För utförlig diskussion kring frågor rörande 

uppföljning och utvärdering av den svenska 

idrottsrörelsens verksamhet, se: SOU 2008:59 

Föreningsfostran och tävlingsfostran: en utvärdering 

av statens stöd till idrotten: betänkande av 

Idrottsstödsutredningen; Stockholm: Fritzes. 

15


Hur gör vi för att vinna matchen? 

Det är inte allt som räknas som går att räkna, 

och inte allt som går att räkna som räknas. 

Albert Einstein 

Torsten Buhre 


Positionering 

För att du som läsare ska ha möjlighet 

att förstå mitt resonemang vill 

jag börja med att förklara två saker. 

För det första i vilket sammanhang 

jag befinner mig i. För det andra hur 

funderingarna jag har uppstått. Jag 

tror nämligen att det är väsentligt, i 

synnerhet för att dessa funderingar ska 

kunna bidra till att skapa mer relevans 

och fruktbarhet för det breda idrottsvetenskapliga 

fältet. 

Jag har förmånen att verka vid 

Malmö högskolas idrottsvetenskapliga 

enhet, vi Lärarutbildningen. Det 

kan här påtalas att Malmö högskola 

har som vision att 2015 vara ett av 

Europas ledande professionsuniversitet. 

1 Detta är en vision som både 

enheten och området behöver förhålla 

sig och sin verksamhet till. Det idrottsvetenskapliga 

fältet innehåller många 

olika professioner och kräver därför 

att studenterna utvecklar olika typer 

av kompetenser, beroende på vilken 

professionsinriktning de väljer. Detta 

bidrar ytterligare till komplexiteten. 

Vår idrottsvetenskapliga enhet har 

en kort historia, där innehållet har 

påverkats av tidsandan, den fysiska 

placeringen, måttet av nytänkande 

och de personer som har varit instrumentella 

i dess uppbyggnad. Vi har 

ett humanistisk-samhällsvetenskapligt 

perspektiv på idrotten som vår styrka. 

Jag säger detta inte av högmod, utan 

för att definiera den vetenskapliga 

inriktningen och metodologin som 

präglar institutionens angrepp i vetenskapliga 

frågor. Detta är lite tvärt emot 

begreppet idrottsvetenskap uppkomst 

som i grunden har en mer naturvetenskapligt 

prägel, speciellt i dess engelska 

ursprung Sport Science. Vi översätter 

vår enhet till engelska som Department 

of Sport Sciences, för att beskriva en 

flervetenskaplighet. Själv är jag då, historiskt 

sett, mer idrottsvetare än resten 

av min institution, det vill säga; jag är 

naturvetare, och mera specifikt idrottsfysiolog, 

med amerikansk skolning. 

Som forskare har jag förmånen att 

delta i enhetens välfungerande forskningsseminarium, 

som både problematiserar 

och genererar nya intressant 

frågeställningar. Dessutom framkommer 

det nya infallsvinklar som kan 

vara dagens idrott till gagn, på vägen 

in i framtiden. Idrottsvetenskap i sig är 

problematiskt, för vi har alla våra egna 

definitioner av vad som är vetenskap 

och vad som kan appliceras på idrotten. 

Detta är en diskussion som kan ta 

en vända med förskräckelse beroende 

på i vilken klimat och i vilken psykosocial 

atmosfär detta ämne diskuteras. 

Här finns exempel från vårt eget land 

hur konflikten mellan sak och person 

oftast förorsakar smärre haveri i våra 

utbildningssystem, när man ska reda i 

denna komplexa fråga. Så här finns ett 

spänningsfält som inte bara har med 

16


Exemplet med snabbare springande 

besvarar oftare en del av de 

närliggande orsakerna till prestationer 

i en fotbollsmatch som kan bidra 

till att vinna matchen. Dock vill jag 

påpeka, att på grund av metodologiska 

begränsningar, är det just bara det 

närliggande som förklaras här. Om vår 

tolkning av dagens fotboll är att den är 

snabbare, följer också att den som kan 

springa snabbt oftare mera sannolikt 

kan utnyttja öppna luckor och dribbla 

bort motståndare. Detta leder till en 

större potential att utföra något som 

skulle kunna vara matchavgörande. 

Samtidigt är det viktigt att poängtera 

att frågeställningarna som besvarats 

ligger på organismnivå, eller har sin 

utgångspunkt i hur vi som individer 

har förmåga att fungerar fysiologiskt. 

Andra närliggande samband kan 

befinna sig på andra nivåer så som 

individ- och gruppnivå i ett psykologiskt 

perspektiv, eller samhällelig nivå 

ur ett sociologiskt perspektiv. Dessutom 

finns det närliggande samband 

på en atomisk eller molekylär nivå ur 

ett biokemiskt perspektiv som skulle 

kunna bidra till att visa vägen ”hur vi 

vinner matchen”. För att ytterligare 

bidra till den idrottsliga komplexiteten 

vill jag poängtera att man i tvärvetenskap 

också pratar om grundläggande 

samband. Dessa samband ligger bortanför 

de direkta sambanden och kan 

finnas på samma nivåer (cell, organism, 

individ, grupp och samhällig nivå). 6 

Vårt syfte att ta reda på hur vi vinner 

matchen är en mer komplex fråga som 

handlar om beteende och psyke och 

dess samspel med individ och omgivsakfrågan 

att göra. 

Precis som resten av forskningssamfundet 

sysslar vi på Malmö högskola 

både med forskning och med samverkan. 

En av vår samverkans partner, 

The World Village of Women Sports, 

ser oss som en viktig samarbetspartner 

i sitt projekt. Min egen tolkning, och 

jag vill verkligen poängtera att detta 

är högst personlig, är att deras största 

vinning ligger i frågor som troligtvis 

bäst kan besvaras med ett naturvetenskapligt 

2 tillvägagångssätt, något som 

mina samhällsvetenskapliga kollegor 

givetvis starkt bestrider då de ser 

kritiska analyser av strukturer, makt 

och kulturer som en förutsättning för 

att kunna flytta fram kvinnors position 

och ställning i och inom idrotten. 

Processen 

Efter att ha fått utrymme att initiera 

mina kollegor i frågor från mitt fält, 

distribuerades ett par olika artiklar 

som hade koppling till den verksamhet 

som vår partner bedriver. Intresset var 

stort och diskussionen kännetecknades 

av ett högt tak. I dessa artiklar användes 

inferensstatistik för att se samband 

mellan olika faktorer och skillnader 

mellan olika typer variabler och faktorer. 

Dessa verktyg ger oss möjligheten 

att säga att det faktiskt är så som vi 

tror, resultatet har en statistisk signifikans. 

För att än bättre kunna beskriva 

dess betydelse behöver vi använda oss 

av två olika statistiska verktyg, nämligen 

determinations koefficienter och 

effektstorlekar för att härleda storleken 

av dess betydelse. Att tillskriva en 

variabel en viss grad av betydelse förenklar 

den komplexitet som all idrott 

brottas med. Jag började egentligen 

mina tankar med att använda dessa 

statistiska mått som utgångspunkt. 

Tack gode Gud insåg jag, dock efter 

en längre diskussion med min hybris 

att intresset för vad jag vill lyfta fram 

ganska snabbt skulle försvinna, om 

jag tog mig an att förklara och härleda 

dessa matematiska konstruktioner. En 

av artiklarna under luppen handlade 

om ”de fysiska kraven under match för 

fotbollsspelande kvinnor”. 3 Slutsatserna 

var följande: 

The present study demonstrated that 

1) HIR (high intensity running) during 

games varies markedly between elite 

female soccer players, 

2) all players have high HR (heart rate) 

throughout a competitive game with 

periods of near-maximal values, 

3) the distance covered by HIR during 

match play is closely related to the 

physical capacity, and 

4) the Yo-Yo intermittent recovery (IR) 

test can be used as an indicator of the 

physical match performance of elite 

female players. 

Fördjupar man sig i resultatredovisningen, 

och det är nu det börjar bli 

spännande, ser man att de som presterar 

bättre på denna typ av test är mer 

benägna att springa snabbt oftare den 

sista kvarten av varje halvlek. Samtidigt 

sägs det att prestationen på Yo-Yo 

IR test endast förklarar till ungefär 70 

procent varför man faktiskt springer 

snabbt oftare i slutet av matchen. 4 OK, 

så god uthållighet gör att man är mer 

benägen att springa snabbt oftare de 

sista 15 minuterna av matchen. Men 

leder detta snabbare, oftare, springandet 

till att de individer i det laget 

som har denna förmåga kan avgöra 

och faktiskt vinna matchen? Ytterligare 

ett problem var att det var olika 

spelare man tittade på i olika matcher. 

Här finns en individuell variation som 

är beroende båda av motivation och 

dagsform. Båda dessa variabler har 

samband med andra bakomliggande 

faktorer. Andra frågor som är intressanta 

att problematisera är; motståndarnas 

påverkan på springandet, 

publikens påverkan på lagets kollektiva 

springande och i förlängningen 

individen, ställningen i matchen och 

individernas känsla av möjligheten att 

lyckas och hur detta speglas i kollektivet, 

laget, matchens betydelse och dess 

kulturella innebörder. Min enkla poäng 

är att vi inte vet huruvida ett snabbare 

springande i slutet av varje halvlek, 

oftare ledde till mål i just de matcherna 

man studerade. Dessutom vet vi inte 

om det blev mål, ifall just det målet var 

matchavgörande. För jag kan tänka 

mig, och jag tar mig friheten med min 

idrottsliga bakgrund att göra det, att 

fotbollsklubben vill veta hur man ska 

vinna matchen. 

Funderingar 

Det är ju mera av vad detta idrotten 

är, och då kanske framförallt tävlingsidrotten. 

Idrotten är vad som faktiskt 

sker och idrottsvetenskapen är vårt 

sätt, att vetenskapligt ta oss an idrotten 

för att förklara med utgångspunkt 

från ett systematiskt, konstruktivt och 

analytiskt tillvägagångssätt, ge bättre 

idrott för alla. Den verklighet som så 

mycket engagerar oss i idrottsvetenskap 

sker inte i enskilda ämnesorienterade 

fack. Det sker bara. Vi har en 

möjlighet med utgångspunkt från vår 

specialistkompetens inom ett ämnesfält 

kunna förklara idrotten mera sannolikt. 

Därför är det vikigt om vi ska vara 

till gagn för idrotten som ett verkligt 

fenomen, att vi förhåller oss ödmjukt 

till både våra skilda ämnesfälts 

teoretiska utgångspunkt, historiska 

utveckling, vetenskapliga angreppssätt, 

empiriska insamlingssätt och metodologiska 

bearbetning, så att vår kritiska 

analys av idrotten berikar idrotten 

och inte bara oss själva. (Detta får ni 

faktiskt tolka hur ni vill, ni som inte 

känner mig). I forskningspropositionen 

1986/87 skrevs bland annat: 5 

Många av de mest intressanta 

och fantasieggande nya forskningsområdena 

är idag tvärvetenskapliga 

till sin karaktär som exempelvis 

biotekniken. Förmågan att inom 

högskolan skapa tvärvetenskapliga 

miljöer kommer därför att ha 

mycket stor betydelse i framtiden. 

17


ning. Att hitta fristående svar till en 

sådan fråga skapar en form av reduktionism 

som på lång sikt inte utvecklar 

kvaliteten eller förståelsen av idrott. 

Även om frågan ”hur gör vi för att 

vinna matchen” är enkel, fungerar inte 

verkligheten endast i våra kunskapsfält, 

separat från varandras kunskapsfält. 

I realiteten är den mänskliga organismen 

intimt förknippade med sig själv 

både på en molekylär- och miljömässig 

nivå. Om vi vågar se komplexiteten i 

den enkla frågan ”Hur gör vi för att 

vinna matchen” kan vi utnyttja all den 

specialistkompetens som skulle kunna 

bidra för att besvara denna enkla fråga. 

Fast i grund och botten är ju ända 

idrotten så enkel. Den som gör flest 

mål vinner. Den som springer snabbast 

kommer först i mål och får guldmedaljen. 

Den som får högst poäng är olympisk 

mästare. Vi vill oftast, när vi på 

ett rudimentärt sätt analyserar orsaken, 

hitta en förklaring. Det blir enklare 

att förstå om vi kan minimera saker 

och ting till simpla samband. I detta 

förklarande försvinner den djupare 

förståelsen om komplexiteten av fenomen. 

Denna del är i vår föränderliga 

värld, skulle jag vilja säga, den största 

intellektuella utmaning som idrotten 

och idrottsvetenskapen står inför 

tillsammans. Vi har stått här länge nog. 

Idrottsforskningen får inte få ett annat 

syfte, som exempelvis publikationer 

och citeringar, och förlora syftet att 

utveckla idrotten. 

Det finns ljus i slutet på tunneln. 

American College of Sport Medicine, 

har precis avverkat sin årliga konferens 

i Seattle, U.S.A. Innehållet i konferensprogrammet 

var diversifierat, dock 

fortfarande med en ganska naturvetenskaplig 

läggning. Men områden som 

exempelvis neurobiologi, psykologi 

och beteendevetenskap har nu också 

fått utrymme. I senaste numret av 

Medicine and Science in Sports and 

Exercise redovisar Prof. C. Bouchard 

tillsammans med kollegor ett folkhälsovetenskapligt 

perspektiv. 7 Liknande 

artiklar har förekommit under den 

senaste femårsperioden. Så det vi gör 

leder någonstans, och det kanske är så 

att det är vägen som är det viktigaste 

för vår egen drivkraft och motivation, 

samtidigt som vi är en väldigt liten del 

av idrott och idrottsvetenskap. Det 

är även uppenbart att vi alla inte har 

samma karta. Men med gemensamma 

föreställningarna och lyhördhet för 

de väsentliga frågorna tror jag att 

det idrottsvetenskapliga fältet, med 

ett tvärvetenskapligt angreppssätt, 

kommer att bidra till att idrotten i 

framtiden är vad vi tycker att idrotten 

är i dag. Tanken och verkligheten 

kanske då bättre stämmer överens. 

Med stort tack till alla mina kollegor. 

Referenser 

1. http://www.mah.se/templates/ 

Page____56209.aspx 

2. Krusterup, P., Mohr, M. Ellingsgaard, H. & 

Bangsbo, J. (2005) “Physical Demands during 

an Elite Female Soccer Game: Importance 

of Training Status”; Medicine & Science in 

Sports & Exercise, 37(7):1242-1248; finns 

på: http://www.acsm-msse.org/pt/re/msse/fulltext.00005768-200507000-00024.htm;jsessio 

nid=KmrDJ94f12WFTSbnhv 

j5vJvngb1G29QLZJTWbHSSTpjt7LXP1b6 

h!1966694724!181195629!8091!-1?index=1 

FÖRDJUPNINGSKURS I 

&database=ppvovft&results=1&count=10&se 

archid=1&nav=search 

3. Slutsatsen 70 % tas fram genom att beräkna 

determinationskoefficienten, R 2 . I detta fall 

betyder det att 70 % av det snabba springandet 

oftare under de sista 15 minuterna av varje 

halvlek kan förklaras av att flickorna. 

4. Prop 1996/97:5 Forskning och samhälle, 

sidan 27 

5. http://homepage.uibk.ac.at/~c720126/ 

humanethologie/ws/medicus/block1/ tvaervetenskaplighet.pdf; 

http://homepage.uibk. 

ac.at/~c720126/humanethologie/ws/medicus/ 

block1/MappingISBN1-59454-212-0.pdf 

6. Katzmarzyk, Church, Craig & Bouchard 

(2009) “Sitting Time and Mortality From all 

Causes, Cardiovascular Disease and Cancer”; 

Medicine & Science in Sports & Exercise, 

41(5), 998-1013. 

Funktionell Yoga 

MED MARIAN PAPP 

K u r s e n b y g g e r p å medicinsk forskning och lång erfarenhet av Yogaträning 

och undervisning. Teman har valts efter hur mycket forskning som 

finns gjort på respektive område. Kursen är både teoretisk och praktisk. 

Följande teman bland andra kommer att tas upp: Hjärt- och kärlförändringar 

(reflexerna i kärlsystemet och pulsvariationen) av yogaträning, 

inversioner och effekterna på blodtryck, puls och hjärta, nervsystemets 

påverkan av yogaträning, humörförändringar med yogaträning, ländryggsproblem 

och effekten av yogaträning (bålstabilitetsforskning), näscykeln 

och påverkan på nervsystemet och kroppens fysiologi. 

M a r i a n Pa p p har skrivit en serie artiklar om yogaforskning i Svensk 

Idrottsforskning och Svensk Idrottsmedicin. Hon är specialiserad på att 

utvärdera den nyaste yogaforskningen och bevakar ständigt ny forskning. 

Hon har även gjort en del egna pilotstudier. 

Hon har en magisterexamen i Preventiv Medicin/Folkhälsovetenskap 

från Karolinska Institutet, Stockholm. 

Se hemsidan för publicerade artiklar 

http://www.marianpapp.se/public.artiklar.html 

Kursen går vid 4 helgtillfällen 2010, i slutet av månaden från 

februari-maj. (Fredagar 18.00-20.30 samt lördagar 10.00-16.30) 

Plats Stockholm (förmodligen Lidingö) 

Pris 5 400 kr, kursmaterial tillkommer 

För frågor och mer info marian@marianpapp.se 

18


Föreningsidrotten ur ett 

civilsamhällesperspektiv 

– idrott i spänningsfältet mellan stat, 

marknad och familj 

Martin Börjeson 

Enheten för 

forskning om det civila 

samhället vid Ersta- 

Sköndal HÖGSKOLA 

I denna artikel presenteras ett större forskningsprojekt med syfte 

att studera och analysera den ideellt organiserade idrotten som 

samhällsfenomen utifrån ett civilsamhällesperspektiv. Detta har 

inte tidigare gjorts i Sverige. I teoretiskt avseende handlar det om 

att utifrån teorier och forskningsresultat i aktuell forskning om 

det civila samhället generera nya perspektiv och ny kunskap om 

föreningsidrotten som en del av det svenska civilsamhället. I ett 

institutionellt avseende handlar det om att utveckla ett vetenskapligt 

samarbete i korsvägen mellan två forskningstraditioner; dels 

civilsamhällesforskningen företrädd av Enheten för forskning 

om det civila samhället vid Ersta Sköndal Högskola, dels 

samhällsvetenskaplig idrottsforskning företrädd av enheten 

Idrottsvetenskap vid Malmö Högskola. 

Johan von Essen 

Enheten för 

forskning om det civila 

samhället vid Ersta- 

Sköndal HÖGSKOLA 

Johan R Norberg 


I korsvägen mellan två forskningstraditioner 

I början av 1990-talet lanserade två 

amerikanska forskare en bild av den 

svenska ideella sektorn som både liten 

och svag. En av dem, Estelle James, 

menade att möjligheterna till ideellt 

arbete hade trängts undan av en 

omfattande offentlig sektor. Den andre, 

John Boli, gick så långt att han helt 

ifrågasatte huruvida det gick att tala 

om en svensk ideell sektor eftersom de 

frivilliga organisationerna var så starkt 

beroende av offentligt stöd. 1 Forskarnas 

analys av svenska förhållanden fick 

stort internationellt genomslag. Idag 

vet vi emellertid att deras slutsatser var 

förhastade. Moderna befolkningsundersökningar 

har visat att drygt 90 procent 

av den svenska befolkningen i åldern 

16-84 år är medlem i åtminstone en 

ideell organisation. Mer än var fjärde 

person har dessutom någon form av 

förtroendeuppdrag. 2 Därtill har den 

svenska ideella sektorns kostnader uppskattats 

till fyra procent av BNP, vilket 

visserligen är relativt sett mindre än 

USA (6,3 procent av BNP) men mer än 

många jämförbara europeiska länder 

såsom Tyskland, Frankrike och Italien. 3 

Den svenska ideella sektorn är 

således varken liten eller utan livskraft. 

Däremot har den en struktur som skiljer 

sig från många andra länder. Framförallt 

två aspekter förtjänar att lyftas 

fram. Den första handlar om organiseringsformer. 

Ända sedan 1800-talet har 

svensk frivilligverksamhet präglats av 

en stark folkrörelsetradition. Ungefär 

80 procent utgörs av medlemsbaserade 

19


studierna inriktades på folkrörelsernas 

historiska framväxt och betydelse för 

svensk demokrati och samhällsutveckling. 

Inte förvånande hamnade även 

de tre ”klassiska” folkrörelserna i 

blickfånget, det vill säga väckelse-, nykterhets 

och arbetarrörelsen. 6 Kännetecknande 

var vidare att folkrörelserna 

i huvudsak betraktades som något 

positivt. Bland de kriterier som ansågs 

känneteckna en folkrörelse ingick nämligen 

inte enbart kvantitativa aspekter 

såsom stor medlemskår och geografisk 

eller social bredd. Viktigt var även 

idéer om att folkrörelserna hade uppstått 

som en reaktion mot missförhållanden 

i samhället (”protest”) och att 

de genom att mobilisera stora medborgargruppen 

(”engagemang”) lyckats 

genomdriva samhälleliga reformer 

(”förändring”) trots motstånd från den 

offentliga makten. 

I detta så kallade ”folkrörelseparadigm” 

blev synen på idrottsrörelsen 

problematisk. 7 För även om just 

folkrörelseperspektivet utgjorde själva 

utgångspunkten för den spirande 

idrottshistoriska forskning som såg 

dagens ljus under 1970-talet, ska det 

inte förnekas att många forskare hade 

svårt att acceptera idrottsrörelsen som 

en fullvärdig medlem av folkrörelsesfären. 

Som exempel hävdade Lars-Arne 

Norborg i ett översiktsverk om svensk 

historia under 1800- och 1900-talet 

att det var tveksamt om idrottsrörelsen 

kunde betecknas som en folkrörelse 

”i egentlig mening” eftersom ”det 

ideologiska momentet” i stort sett 

saknades. 8 En liknande ståndpunkt 

intog Ulf Blomdahl men med tillägget 

att föreningsidrottens frammarsch 

under 1970-talet hade skett på de så 

kallade idérörelsernas bekostnad och 

fått till följd att föreningslivet förlorat 

mycket av sin tidigare protestkaraktär 

och samhällsförändrande ambition. 9 

Andra valde en i sig talande tystnad. 

Som exempel kan nämnas att statsvetaren 

Michele Micheletti i sitt breda 

översiktsverk om de frivilliga medborgarsammanslutningarnas 

roll i svensk 

politik under 1800- och 1900-talet 

endast kommenterade idrottsrörelsens 

utveckling på några få rader. 10 

Under 1990-talet introducerades 

begreppet civilsamhälle i den svenska 

politiska och akademiska debatten. 11 

Därmed utmanades folkrörelseparadigmet 

av nya perspektiv och forskningsfrågor 

rörande människors ideella 

engagemang. 12 Viktiga bidrag i denna 

framväxande civilsamhällesforskning 

är de befolkningsstudier av det svenska 

ideella arbetet som Ersta Sköndal Högideella 

föreningar, vilka i sin tur vanligtvis 

är sammankopplade i stora och 

enhetliga riksförbund. Andelen andra 

associationsformer, såsom stiftelser, 

ekonomiska föreningar och samfälligheter 

är följaktligen begränsad. Den 

andra aspekten rör de ideella sammanslutningarnas 

mål och aktiviteter. I Sverige 

är de serviceproducerande ideella 

organisationerna inom välfärdsstatens 

kärnområden – vård, skola och omsorg 

– förhållandevis få och i huvudsak ett 

komplement till den offentliga sektorn. 

Tyngdpunkten ligger istället på olika 

former av intresseorganisationer och 

föreningsaktiviteter inom det breda 

idrotts- och fritidsområdet. I frågan om 

medlemstillhörighet visar studier att 

drygt 80 procent av den vuxna befolkningen 

i Sverige är anslutna till en 

facklig organisation. Därefter kommer 

pensionärsorganisationer (41,5 procent 

av befolkningen) följt av idrottsföreningar 

(31,1 procent). Studerar man 

istället graden av medlemsaktivitet 

intar idrotten en oinskränkt ledning 

med en mobiliseringsgrad på hela 16,6 

procent (antalet aktiva medlemmar i 

relation till hela befolkningen) följt av 

fackliga organisationer (7,3 procent) 

och kulturföreningar (5,5 procent). 4 

Även i ekonomiska termer dominerar 

idrotts- och fritidsaktiviteter med cirka 

20 procent av sektorns totala omsättning. 

5 

Sammanfattningsvis kan således 

konstateras att Sverige har en omfattande 

och livaktig frivilligsektor samt 

att detta i stor utsträckning förklaras 

av föreningsidrottens starka ställning. 

Mot denna bakgrund inställer sig emellertid 

två frågor: 

Hur kommer det sig att idrotten 

trots en så framträdande plats inom 

svenskt föreningsliv har förblivit i det 

närmaste ouppmärksammad i forskningen 

om den ideella sektorn? 

Och hur kommer det sig att den 

samhällsveteskapliga idrottsforskningen 

på motsvarande sätt förbisett 

att relatera idrotten till annan frivillig 

verksamhet och till teorier/perspektiv 

med rötter i den bredare civilsamhällesforskningen? 

Idrottsrörelsen svaga ställning i 

forskning om folkrörelser och civilsamhälle 

Den svenska forskningen om folkrörelser 

och ideellt engagemang tog fart 

under 1960- och 1970-talet. Inledningsvis 

var framförallt historiker flitiga 

med följden att många av de första 

20 

skola genomfört. 13 Därtill bör nämnas 

den breda kartläggning av den ideella 

sektorn som utfördes i början av 1990- 

talet i samarbete mellan Ersta Sköndal 

Högskola och Handelshögskolan inom 

ramen för en större internationell 

komparation av den ideella sektorn i 

olika länder och som följdes upp några 

år senare. 14 

Utan tvekan har utvecklingen från 

”folkrörelseforskning” till ”civilsamhällsforskning” 

inneburit en positiv 

såväl teoretisk som empirisk förnyelse 

av kunskapen om människors frivilliga 

insatser i en samhällssektor vid sidan 

av marknaden, staten och familjesfären. 

Anmärkningsvärt nog har den 

breddade ansats däremot inte – med få 

undantag – omfattat föreningsidrotten. 

Större empiriska studier av idrottsrörelsens 

kännetecken, förutsättningar och 

samhällsbetydelse ur ett civilsamhällesperspektiv 

saknas fortfarande. Likaså 

har nya teoretiskt relaterade modeller 

ofta haft svårt att hantera idrotten 

och andra fritidsverksamheter med 

följden att dessa betydande delar av 

civilsamhället sammanförts i krystade 

restkategorier som ”interaktionsrörelser” 

och ”livsstilsföreningar”. 15 Till 

detta kommer att forskare fortsatt 

att kritisera idrotten för ett bristande 

ideologiskt intresse. Som exempel 

menar Tommy Lundström och Filip 

Wijkström att idrottsrörelsen generellt 

sett varit bättre på att anpassa sig till 

andras idéer än att utforma en egen 

ideologi: 

För att uppnå legitimitet tycks 

rörelser som idrotten tendera att 

knyta an till eller, om man så vill, 

anpassa sig till sådana ideologier, 

värden och normer som har en 

stark institutionell ställning. Det 

gäller inte minst anpassning till 

det legitimeringssystem som har 

giltighet i det politiska systemet och 

till de stödsystem som utformats 

just för att passa organisationer 

där medlemsantal och aktivitetsgrad 

är viktiga mått på framgång 

och samhällelig betydelse, och där 

demokratisk organisering är ett 

grundläggande villkor. 16 

Den ideella sektorns svaga ställning i 

idrottsforskningen 

Parallellt med framväxten av en ny och 

bred forskning med fokus på civilsamhället 

har det vuxit fram en lika bred 

samhällsvetenskaplig idrottsforskning. 

I fråga om ämnesdiscipliner har utvecklingen 

gått från en inledande dominans 

av idrottspedagoger (och till viss del


Olympiska spelen på Stadion 1912 blev bland annat upptakten till att idrott och tävlingar som varit en elitföreteelse kom att bli en folkrörelse. Bilden visar en kvinnlig 

gymnastikuppvisning på Stadion, 1934. Foto: Bertil Norberg, Scanpix 

av idrottshistoriker) mot ett förhållandevis 

brett intresse för idrottsfrågor 

inom hela det humanistiska/samhällsvetenskapliga 

fältet och framväxten 

av idrottsvetenskap som självständigt 

kunskapsområde. Som uttryck för 

denna positiva ökning kan nämnas att 

den samnordiska idrottsvetenskapliga 

webbtidskriften www.idrottsforum.org 

för närvarande publicerar nya vetenskapliga 

artiklar var fjortonde dag och 

presenterar närmare 200 aktiva idrottsforskare 

på sin hemsida varav mer än 

hälften kommer från Sverige. 

Att fånga huvuddragen inom det 

rådande forskningsläget är ingen enkel 

uppgift. Ett framträdande tema utgör 

emellertid föreningsidrotten som uppfostringsmiljö 

för barn och ungdomar. 

Utifrån ett övergripande socialisationsperspektiv 

har ett stort antal forskare 

studerat de normer, värderingar och 

sedvänjor som idrottande barn internaliserar 

genom en idrottslig praktik 

och i mötet med andra barn, ledare 

och föräldrar. 17 Ett andra framträdande 

tema är idrottens tillgänglighet för 

olika människogrupper. Den centrala 

frågeställningen är således om idrottsrörelsen 

i praktiken lever upp till sin 

omhuldade devis om ”idrott åt alla” 

eller finns det yttre, samhälleliga faktorer 

(såsom socioekonomi, genus, etnicitet 

och funktionsnedsättningar) vilka 

inverkar på människors val att idrotta 

och motionera – och i vilka former. 18 

Som exempel på ytterligare områden 

med betydande forskning kan nämnas 

idrottsämnets utveckling i skolan samt 

följderna av den tilltagande kommersialisering 

och professionalisering 

som kännetecknat (elit)idrotten under 

senare decennier. 19 

Utan tvekan präglas den samhällsvetenskapliga 

idrottsforskningen av en 

mångfald i intresseområden och perspektiv. 

Samtidigt saknas – typiskt nog 

– kopplingar till den bredare civilsektorsforskningen. 

Endast undantagsvis 

görs jämförelser mellan föreningsidrotten 

och andra ideella verksamheter. 

Likaså förekommer sällan teorier och 

perspektiv med koppling till civilsektorsforskningen. 

Inte ens välkända och 

uppenbart relevanta perspektiv som 

Robert Putnams teori om socialt kapital 

förekommer annat än sporadiskt. 20 

Även internationellt har civilsamhällesforskningen 

och idrottsforskningen 

i stor utsträckning verkat 

åtskilda från varandra. Detta sammanhänger 

med att den föreningsdemokratiskt 

uppbyggda idrottsmodellen i stor 

utsträckning är ett svenskt – och nordiskt 

– fenomen. Det är således talande 

att ett av standardverken inom modern 

samhällsinriktad idrottsforskning – Jay 

Coakleys ”Sport in Society” – ägnar 

stort utrymme åt att diskutera idrottens 

tilltagande professionalisering, globalisering 

och kommersialisering, men 

samtidigt saknar analyser av det ideella 

21


ledarskapets betydelse. 21 I Norge och 

Danmark finns däremot flera studier av 

idrotten utifrån ett civilsamhällesperspektiv. 

22 

Sammanfattningsvis kan det konstateras 

att svensk idrottsforskning 

endast undantagsvis tillgodogjort sig 

perspektiv och forskningsresultat från 

den bredare civilsektorsforskningen 

samtidigt som den senare forskningsinriktningen 

i betydande utsträckning 

förbisett en av de största och mest livaktiga 

rörelserna i den svenska ideella 

sektorn. Två forskningstraditioner med 

tydliga beröringspunkter har således 

utvecklats sida vid sida men utan närmare 

samröre. 

På väg mot ett trendbrott? 

Under senare år har försök gjorts att 

överbrygga gränserna mellan dessa 

forskningstraditioner. Bland idrottsforskare 

kan nämnas att Johan R 

Norberg, Malmö Högskola, år 2004 

publicerade rapporten ”Idrotten i den 

ideella sektorn – en kunskapsöversikt” 

som både diskuterade synen på föreningsidrottens 

”samhällsnytta” under 

1900-talet och dessutom analyserade 

idrottsrörelsens specifika karaktärsdrag 

i förhållande till andra ideella organisationer. 

23 Därefter har flera forskare 

vid Ersta Sköndal Högskola närmat sig 

idrottsfrågor utifrån ett civilsektorsperspektiv. 

Som exempel har Martin Börjeson 

och Johan von Essen i rapporten 

”Det sociala ledarskapet” undersökt 

hur idrottsledare uppfattar sin egen 

roll och särskilt om de upplever en 

konflikt mellan ledarskapets ”sociala” 

respektive ”idrottsliga” dimensioner. 

Vidare har Lars-Erik Olsson vid 

samma forskningsmiljö jämfört hur 

frivilligt arbete inom idrotten förhåller 

sig till ideella insatser inom andra 

frivilligorganisationer. 24 Som exempel 

på gränsöverskridande samarbeten kan 

tilläggas att Johan R Norberg, Lars 

Svedberg och Lars-Erik Olsson medverkar 

i en nyligen färdigställd antologi 

som jämför frivilligt välfärdsarbete, 

idrott och kultur i ett antal olika europeiska 

länder. Boken har tillkommit 

inom ramen för det EU-finansierade 

forskarnätverket CINEFOGO (Civil 

Society and New Forms of Governance 

in Europe – the Making of European 

Citizenship). 

Samtliga av dessa studier har visat 

fruktbarheten av att analysera föreningsidrotten 

utifrån ett civilsektorsperspektiv. 

Detta avser vi nu att utveckla i 

ett stort och flerårigt forskningsprojekt. 

22 

Forskningsprojektet ”Föreningsidrotten 

ur ett civilsamhällesperspektiv : 

Idrott i spänningsfältet mellan stat, 

marknad och familj” 

Forskningsprojektets övergripande 

syftet är att studera och analysera 

den ideellt organiserade idrotten som 

samhällsfenomen utifrån ett civilsamhällesperspektiv. 

I teoretiskt avseende 

handlar det om att utifrån teorier och 

forskningsresultat i aktuell forskning 

om det civila samhället generera nya 

perspektiv och ny kunskap om föreningsidrotten 

som en del i den svenska 

ideella sektorn. I ett institutionellt 

avseende handlar det om att utveckla 

ett vetenskapligt samarbete mellan 

Enheten för forskning om det civila 

samhället vid Ersta Sköndal Högskola 

och Idrottsvetenskap vid Malmö Högskola. 

Teoretiska utgångspunkter 

I en översiktsartikel om det civila samhället 

som forskningsfält strukturerar 

Lars Svedberg och Lars Trägårdh det 

aktuella forskningsläget i tre huvudinriktningar: 

den sociala, den ekonomisk 

och den politiska. 25 

Med den sociala inriktningen 

avses forskning med fokus på frivilliga 

insatser inom välfärdspolitikens 

kärnområden (vård, skola, omsorg). 

Även om detta fält utgör en relativt 

sett begräsad del av den svenska ideella 

sektorn, har den haft en stark ställning 

som forskningsinriktning med särskild 

tonvikt bland forskare inom socialt 

arbete. Kännetecknande är vidare att 

forskningsinriktningen både utgjort en 

utmaning och ett komplement till den 

traditionella välfärdsforskningen med 

dess starka fokus på staten och offentlig 

sektor. 26 Eftersom informella sociala 

insatser ingår aktualisera inriktningen 

skärningspunkten mellan civilsamhälle 

och familjesfär. 

Den ekonomiska inriktningen ingår 

i en lång, framförallt anglosaxisk tradition 

av ekonomiskt orienterade studier 

med en i huvudsak positiv syn på ickevinstdrivande 

företag, stiftelser och 

andra former av ideellt arbete inom 

den så kallade ”nonprofit-sektorn”. 

Utmärkande är även att inriktningen 

fått ökad uppmärksamhet under senare 

år till följd av lanseringen av begreppet 

social ekonomi. Begreppet är omtvistat 

men brukar vanligtvis åberopas för att 

lyfta fram ideella sammanslutningar 

positiva samhälleliga effekter i fråga 

om att skapa arbetstillfällen och att 

integrera marginaliserade grupper – 

inte minst på landsbygden där föreningslivet 

ofta anses ha stor betydelse 

för byars och bygders överlevnad och 

utveckling. 27 Tonvikten på ekonomiska 

aspekter medför att denna inriktning 

aktualiserar skärningspunkten mellan 

civilsamhälle och marknadssfär. 

Med den politiska inriktningen 

avses teoretiska perspektiv med rötter 

i den mer traditionella folkrörelse- och 

demokratiforskningen. I teoretiskt 

avseende genomgick perspektivet en 

mindre kris i slutet av 1990-talet, 

delvis till följd av att allt fler forskare 

börjat ifrågasätta det rådande 

folkrörelseparadigmets allt för snäva 

och deterministiska ramar. Det fick 

dock en stark renässans till följd av 

Robert Putnams teori om föreningslivets 

demokratiska betydelse genom 

skapande av socialt kapital och tillit 

mellan människor. 28 Därefter har nya 

teorier och begrepp tillkommit. Även 

nya former av politisk aktivism har 

uppmärksammats, såsom engagemang 

i sociala rörelser och politiskt engagemang 

utanför de politiska partierna. 29 

I denna inriktning hamnar framförallt 

skärningspunkten mellan civilsamhälle 

och stat i centrum. 

Civilsektorsforskningens tre 

huvudinriktningar är inte enbart teoretiska 

perspektiv: genom att intressera 

sig för olika aspekter av frivilligt 

oavlönat arbete riktar de även blicken 

till skilda delar i den ideella sektorns 

mångfald av organisationer och intresseinriktningar. 

Detta är naturligt. För 

forskare med intresse av att studera 

frivilligt socialt arbete ligger det givetvis 

närmare till hands att studera en 

självhjälpsorganisation än en bostadsrättsförening. 

På motsvarande sätt 

indikerar den politiska inriktningen ett 

intresse för politiska organisationer, 

aktionsgrupper och andra sammanslutningar 

med mål att påverka den 

samhällspolitiska debatten. Att olika 

aktiviteter inom den ideella sektorn 

har mer eller mindre relevans inom 

vissa teoretiska perspektiv eller intresseinriktningar 

är således inte konstigt. 

För den frivilligt organiserade idrottens 

del har det emellertid medfört 

problem. Föreningsidrotten är nämligen 

ett mångfacetterat samhällsfenomen 

som inte med självklarhet kan 

hänföras till något av civilsamhällesforskningens 

dominerande perspektiv. 

Samtliga inriktningar lyfter visserligen 

fram viktiga aspekter. Som exempel 

kan den sociala inriktningen ge viktiga 

pusselbitar till en förståelse av ideellt 

engagemang och social ledarskap 

inom idrotten medan den ekonomiska 

inriktningen med fördel kan användas 

för att studera elitidrottens successiva 

närmande till marknadssektorn. Ingen


av civilsamhällesforskningens rådande 

inriktningar är emellertid tillräcklig för 

att fånga idrotten i hela dess komplexitet. 

Vi har nu närmat oss den teoretiska 

kärnan i vårt forskningsprojekt. Vi 

menar att civilsamhällesforskningen 

innehåller intressanta perspektiv vilka 

ger möjlighet att formulera viktiga men 

tidigare ouppmärksammade frågor 

rörande föreningsidrotten som samhällsfenomen. 

Samtidigt är vi medvetna 

om att föreningsidrotten är allt för 

komplex för att kunna förstås utifrån 

enbart en av civilsamhällesforskningens 

dominerade inriktningar. Den valda 

strategin blir därmed att applicerar 

samtliga tre civilsamhällesperspektiv 

på föreningsidrotten inom ramen för 

ett sammanhållet forskningsprojekt. 

Därmed skapas goda förutsättningar 

att kritiskt diskutera både huruvida 

föreningsidrotten är att betrakta som 

ett civilsamhällsfenomen och hur 

civilsamhället kan avgränsas från andra 

samhällssfärer. 

Forskningsprojektets utformning 

I forskningsprojektet ingår sammanlagt 

nio forskare: sex med koppling 

till Ersta Sköndal Högskola och tre 

från Malmö Högskola. I disciplinärt 

avseende är spridningen betydande: 

från historia, socialt arbete, företagsekonomi, 

sociologi till teologi och 

etniska relationer. Forskargruppen ska 

kontinuerligt anordna egna möten och 

även förelägga sina studier på de två 

forskningsmiljöernas ordinarie seminarier. 

I projektet ingår även en internationell 

forskningskonferens. 

Nedan presenteras forskningsprojektets 

fyra övergripande områden 

och delstudier. Det första området har 

en historiegrafisk ansats. De övriga 

tre har utformats med utgångspunkt i 

civilsamhällesforskningens tre huvudinriktningar. 

Område 1. Idrotten och civilsamhället 

på skilda vägar 

Medverkande: Johan R Norberg. 

Det första området omfattar de processer 

som medfört att föreningsidrotten 

som samhällsfenomen distanserats 

från forskning om ideella organisationer 

och det civila samhället. I området 

ingår en historiografisk kartläggning 

av dels hur forskning om civilsamhället 

sedan mitten av 1900-talet analyserat 

den ideella sektorns utformning och 

organisationsformer samt idrottens roll 

däri, dels om, och i sådana fall hur, den 

samhällsorienterade idrottsforskningen 

förhållit sig till föreningsidrottens ideella 

aspekter. 30 Studien inleds med 1939 

års Ungdomsvårdskommitté och dess 

för tiden avancerade resonemang om 

föreningslivets betydelse för ungdomars 

fritid. Därefter följs utvecklingen 

via folkrörelseforskningens framväxt 

(1960- och 1970-talet), forskningsdebatten 

om föreningslivets kris och 

tillbakagång (1980- och 1990-tal) fram 

till idag. 

Område 2. Idrotten och sociala perspektiv 

Medverkande: Martin Börjeson, Johan 

von Essen, Elisabet Lindberg, Lars 

Svedberg. 

Det andra området behandlar föreningsidrotten 

utifrån sociala perspektiv. 

I sammanlagt fyra delstudier analyseras 

sociala insatser och skärningspunkten 

mellan idrott och familjesfär. 

Den första delstudien analyserar i 

vilken utsträckning som ideella idrottsledare 

utför frivilligt socialt arbete? 

Studien inbegriper både analyser av 

olika typer av insatser – från vardagliga 

aktiviteter till medvetet sociala insatser 

– och om sociala aspekter är en viktig 

del i ledarnas självbild och engagemang 

samt hur dessa förhåller sig till ledarskapets 

idrottsliga uppgifter. 

Den andra delstudien undersöker i 

vilken utsträckning som idrottsföreningar 

engagerar sig i sociala insatser på 

uppdrag av kommuner eller myndigheter. 

Förutom att kartlägga förekomsten 

av uppdrag studeras hur idrottsliga 

och sociala åtaganden samsas inom 

idrottsföreningarna. Kartläggningen 

baseras på uppgifter från kommuner 

och myndigheter och följs upp med studier 

av ett strategiskt urval av idrottsföreningar. 

I den tredje delstudien ställs frågan: 

hur avgränsas föreningsidrotten från 

familjen? Här är utgångspunkten att 

många ideella idrottsledare även är 

föräldrar till idrottsaktiva barn. Detta 

reser frågor om betingelserna för föräldrarnas 

frivilliga engagemang. Är de 

ledare av eget idrotts- eller föreningsintresse 

eller upplevs ledarskapet som 

förutsättning för att det egna barnet 

skall få idrotta? Betraktar de laget där 

deras barn spelar och de själva leder 

som ett föräldraansvar i en ”utökad” 

familj, eller som en aktivitet i civilsamhället, 

skild från privatlivet? 

I den fjärde delstudien analyseras 

hur privata moraliska uppfattningar 

och föreningsidrottens normer förhåller 

sig till varandra? Civilsamhället 

är normativt laddat och formas av 

människors moraliska uppfattningar. 

Samtidigt avgränsas politiska ställningstaganden 

i civilsamhället ofta 

från människors privatmoral. Att 

studera hur idrottsföräldrar uppfattar 

sitt engagemang kan följaktligen frilägga 

hur privata moraliska föreställningar 

som förmedlas i uppfostran 

påverkar föräldrars ledarskap och 

hur idrottens logik och lagets dynamik 

påverkar hur föräldrar uppfostrar 

sina barn. 31 

Område 3. Idrotten och ekonomiska 

perspektiv 

Medverkande: Johan Hvenmark, 

Susanna Hedenborg, Thomas Persson. 

Det tredje området avser föreningsidrott 

i skärningspunkten mellan 

civilsamhälle och näringslivssfär. Tre 

delstudier ingår. 

Den första delstudien studerar 

hur och varför marknadens logik och 

företagets praktik införs i föreningsidrotten, 

och vilka konsekvenser detta 

får. Undersökningen utgår teoretiskt 

från managerialism, vilket kan förstås 

som en bred samhällelig trend att 

tillämpa marknadssektorns rationaliteter 

i offentliga eller ideella sammanhang. 

32 En central fråga blir därmed i 

vilken utsträckning som införseln av 

marknadsbaserade perspektiv i ideell 

föreningsverksamhet förändrar en 

organisations verksamhet, målsättningar 

och dess företrädares bild av 

organisationens roll och samhällsfunktion. 

Den andra delstudien analyserar 

hur nya ägarförhållanden och 

driftsformer påverkar ideellt engagemang 

i föreningsidrotten. Studien 

utgår från ridning och ridskoleverksamhet 

som fallstudie. Detta beror 

på att ridning utgör ett intressant 

exempel på hur föreningsidrottsliga 

aktiviteter kan bedrivas i en komplex 

gråzon mellan stat, marknad 

och civilsamhälle. Såväl drift- som 

ägandeformer kan variera och blandas; 

mark, byggnader och hästar kan 

ägas av kommuner, föreningar eller 

privatpersoner. Därtill förekommer 

olika former av ideellt arbete utfört 

av både barn, mestadels flickor, och 

vuxna. 33 Ridskoleverksamhet är 

därmed inte en renodlad föreningsaktivitet. 

Det är snarare exempel på 

hybridorganisationer som finansieras 

genom medlems- och brukaravgifter, 

kommersiella intäkter och offentliga 

bidrag/subventioner och som därmed 

inbegriper rationaliteter från flera 

olika samhällssektorer. Hur dessa 

olika ägandeformer och resursströmmar 

styr och påverkar verksamheten 

23


är i stor utsträckning outrett. 

Den tredje delstudien undersöker 

hur idrottsrörelsen hanterar marknadens 

ökade förväntningar på idrottens 

samhällsnytta? Här är utgångspunkten 

att marknadens idrottsintresse 

under senare utvecklats från ett 

tidigare ensidigt intresse för elitidrott 

till att även omfatta föreningsidrottens 

mer breda och samhällsnyttiga 

aspekter. Centralt i denna utveckling 

är termen ”corporate social responsibility” 

(CSR) som avser en trend hos 

företag att knyta an till – och/eller 

stödja – olika former av ideell idrottsverksamhet 

i syfte att markera ett 

samhällsengagemang. 34 Tanken är att 

det på sikt kan vara lönsammare för 

företagare att stödja aktiviteter inom 

den breda barnoch ungdomsidrotten 

än att sponsra stora elitklubbar 

eftersom det förstnämnda vittnar om 

ett samhällsansvar som både stärker 

företagets relationer med omvärlden 

och dess varumärke. 35 I studien studeras 

hur idrottsrörelsen förhåller sig 

till dessa nya marknadsförväntningar: 

uppfattas de som positiva möjligheter 

till nya resurser eller som hot mot den 

ideella verksamhetens självständighet? 

Område 4. Idrotten och politiska 

perspektiv 

Medverkande: Mikael Lindfelt, Johan 

R Norberg 

Det fjärde området avser idrottsverksamhet 

i skärningspunkten 

mellan civilsamhälle och stat. Två studier 

ingår. I den första ställs frågan: 

i vilken mån kan idrottsevenemang 

förstås som politiska manifestationer? 

Studien avser elitidrottsbegreppets 

formation och växling i spänningsfältet 

mellan idrott som ideellt baserad 

folkrörelse och nationella, politiskt 

sanktionerade, elitsatsningar. Ansatsen 

är primärt teoretiskt/filosofiskt 

med målet att skapa begreppslig 

klarhet av idrottsbegreppets användning 

i allmänhet och dess koppling till 

politisk styrning i synnerhet. 

I den andra delstudien analyseras 

hur Riksidrottsförbundet hanterar 

sin dubbla roll som folkrörelse och 

idrottsmyndighet. Här är utgångspunkten 

att Riksidrottsförbundets 

ledande roll i svensk idrott innefattar 

en målkonflikt. Å ena sidan är 

RF uppbyggd efter traditionella 

föreningsdemokratiska principer där 

medlemmar i lokala klubbar knyts 

samman i regionala och nationella 

förbund under en gemensam riksledning. 

Av detta följer att RF:s ledning 

ytterst har till uppgift att företräda 

Författarna analyserar i vilken utsträckning som ideella idrottsledare utgör frivilligt socialt arbete i dagens 

samhälle. Foto: Fredrik Funck, Scanpix 

sina medlemmars intressen. Men samtidigt 

är idrottsrörelsen även mottagare 

av offentligt stöd. Därtill har RF sedan 

länge statens förtroende att fördela 

dessa medel. I hanteringen av statens 

bidrag har RF således ett myndighetsansvar 

att efterleva riksdagens och 

regeringens intentioner och riktlinjer. 

Förutom att tillvarata sina medlemmars 

intressen, har RF följaktligen 

förväntningar från staten att axla ett 

samhällsansvar. Dessa dubbla roller är 

inte alltid förenliga. 36 

24


Avslutning 

Vi har som målsättning att samtliga 

delstudier ska redovisa sina resultat i 

internationella tidskrifter (peer-review). 

Därtill ska projektet slutrapporteras 

i en gemensam, avslutande antologi 

(på svenska). Denna rapport ska även 

innehålla en syntes utifrån projektets 

övergripande syfte och en utvärdering 

av projektets teoretiska och metodologiska 

ansatser: vilka möjligheter och 

begränsningar skapades egentligen 

genom att applicera ett civilsamhällesperspektiv 

på föreningsidrotten? Och 

vilka frågor återstår eller har aktualiserats 

för framtida studier? 

Referenser 

1. Boli, John (1991) “Sweden: Is There a 

Viable Third Sector?” i Robert Wuthnow 

(red), Between States and Markets: The Voluntary 

Sector in Comparative Perspective. 

Princeton; Estelle, James (1989) “The Private 

Provision of Public Services: A Comparison 

of Sweden and Holland” , i Estelle James 

(red), The Non-profit Sector in International 

Perspective. Oxford 1989); Jfr. Lundström, 

Tommy & Wijkström, Filip (1995) Från röst 

till service? Den svenska ideella sektorn i förändring. 

Sköndal. 

1. Statistiska Centralbyrån (2003) Föreningslivet 

i Sverige. Välfärd, socialt kapital, demokratiskola, 

Levnadsförhållanden. Rapport nr 

98. Stockholm, s. 25. 

3. Lundström & Wijkström, a. a., s. 17; 

Jfr. Wijkström, Filip & Einarsson, Torbjörn 

(2006) Från nationalstat till näringsliv? Det 

civila samhällets organisationsliv i förändring. 

Stockholm. 

4. Statistiska Centralbyrån, a. a., ss. 24-33. 

5. Lundström & Wijkström, a. a., s. 18. 

6. Som exempel kan nämnas: Thörnberg, EH 

(1943) Folkrörelser och samhällsliv i Sverige. 

Stockholm; Lundkvist, Sven (1979) Folkrörelserna 

i det svenska samhället 1850-1920. 

Stockholm; Öhngren, Bo (1974) Folk i rörelse. 

Samhällsutveckling, flyttningsmönster och 

folkrörelser i Eskilstuna 1870-1900. Uppsala; 

Johansson, Hilding (1980) Folkrörelserna i 

Sverige. Stockholm. 

7. För en diskussion, se Norberg, Johan R 

(2004) Idrottens väg till folkhemmet. Studier 

i statlig idrottspolitik 1913-1970. Stockholm, 

kap. 1. 

8. Norborg, Lars-Arne (1988) Sveriges historia 

under 1800- och 1900-talen. Svensk samhällsutveckling 

1809-1986. Solna, 2:a upplagan, s. 

144; Jfr. Öhngren, Bo (1980) ”Folkrörelserna 

och den ofantliga sektorn” i Med eller mot 

strömmen. En antologi om svenska folkrörelser. 

Stockholm, s. 170. 

9. Blomdahl, Ulf (1990) Folkrörelserna och 

folket - med utblick mot framtiden. Stockholm. 

10. Micheletti, Michele (1994) Det civila samhället 

och staten. Medborgarsammanslutningarnas 

roll i svensk politik. Stockholm, s. 75. 

11. Trägårdh, Lars (2007) “The ‘Civil Society’ 

Debate in Sweden: The Welfare State Challenged”, 

i Trägårdh (red.), State and Civil Society 

in Northern Europe: the Swedish model 

reconsidered. New York. 

12. Svedberg, Lars & Trägårdh, Lars (2006) 

”Introduktion” i Det civila samhället som 

forskningsfält. Nya avhandlingar i ett nytt 

sekel. Stockholm, s. 12. 

13. Jeppsson Grassman, Eva (1993) ”Frivilliga 

insatser i Sverige – en befolkningsstudie” 

i SOU 1993:82 Frivilligt socialt arbete - Kartläggning 

och kunskapsöversikt. Stockholm; 

Jeppsson Grassman, Eva & Svedberg Lars 

(1999) ”Medborgarskapets gestaltningar. 

Insatser i och utanför föreningslivet” i SOU 

1999:84, Civilsamhället. Demokratiutredningens 

forskarvolym VIII. Stockholm; Olsson, 

Lars-Erik, Svedberg, Lars & Jeppsson Grassman, 

Eva (2005) Medborgarnas insatser och 

engagemang i civilsamhället – några grundläggande 

uppgifter från en ny befolkningsstudie. 

Stockholm. 

14. Lundström, Tommy & Wijkström, Filip 

(1997) The Nonprofit Sector in Sweden. Manchester; 

Salamon, Lester & Anheier, Helmut 

(1997) Defining the nonprofit sector. A crossnational 

analysis. Manchester; Wijkström & 

Einarsson, a. a. 

15. Engberg, Jan (1986) Folkrörelserna i välfärdssamhället. 

Umeå; Statistiska Centralbyrån, 

op cit. 

16. Lundström & Wijkström, a. a., s. 36. 

17. För en översikt av denna forskning, se 

Norberg, Johan R (2007) ”Forskning om 

barnoch ungdomsidrotten som uppfostringsmiljö”, 

i Engström, Lars-Magnus, Norberg 

Johan R. & Åkesson, Joakim, Idrotten vill. En 

utvärdering av barnoch ungdomsidrotten, 

Riksidrottsförbundet, FoU-rapport 1. 

18. För ett exempel på denna inriktning, se 

Trondman, Mats (2005) Unga och föreningsidrotten. 

En studie om föreningsidrottens plats, 

betydelser och konsekvenser i ungas liv, Ungdomsstyrelsens 

skrifter 9. 

19. I fråga om idrottens professionalisering, 

se exempelvis Peterson, Tomas (1993) Den 

svengelska modellen. Svensk fotboll i omvandling 

under efterkrigstiden. Lund; Peterson, 

Tomas (2002) ”En allt allvarligare lek. Om 

idrottsrörelsens partiella kommersialisering 

1967-2002”, i Lindroth, Jan & Norberg, 

Johan R (red), Ett Idrottssekel. Riksidrottsförbundet 

1903-2003. Stockholm. 

20. Putnam, Robert D (1996) Den fungerande 

demokratin. Stockholm; Trondman, Mats 

(2005) ”Träna och supa till helgen: Om föreningsidrott, 

socialt kapital och alkohol i unga 

vuxnas liv”, idrottsforum.org 

21. Coakley, Jay (2007) Sports in Society. 

Issues and Controversies (9:uppl). New York. 

22. Som exempel kan nämnas: Seippel, Ørnulf 

(2006) “Sport and Social Capital”; Acta 

Sociologica vol 49; Ibsen, Bjarne & Ottesen, 

Laila (2004) “Sport and wellfare policies in 

Denmark” i Heinemann (red.) Sport and Wellfare 

Policies. Six European Case Studies,Series 

Club of Cologne, Vol. 3. 

23. Norberg Johan R. (2004) Idrotten i den 

ideella sektorn – en kunskapsöversikt, Riksidrottsförbundet, 

FoU-rapport 2004:6. 

24. Börjeson, Martin & von Essen, Johan 

(2007) Det sociala ledarskapet, Riksidrottsförbundet 

FoU-rapport 3; Olsson, Lars-Erik 

(2007) Frivilligt arbete inom idrotten. Riksidrottsförbundet 

FoU-rapport 4. 

25. Svedberg & Trägårdh, a. a., not 12. 

26. ibid. s. 13-14. 

27. Wijkström, Filip (1999) Svenskt organisationsliv 

- framväxten av en ideell sektor. 

Stockholm; Jfr med regeringens folkrörelsepolitik 

i Proposition 2000/2001:1, Utgiftsområde 

17, s. 124-125. 

28. Putnam, a. a; Jfr Rothstein, Bo (2003) 

Sociala fällor och tillitens problem. Stockholm. 

29. Wennerhag, Magnus (2008) Global 

rörelse. Den globala rättviserörelsen och 

modernitetens omvandlingar. Stockholm; 

Sörbom, Adrienne (2002) Vart tar politiken 

vägen? Om individualisering, reflexivitet och 

görbarhet i det politiska engagemanget. Stockholm. 

30. Norberg, Johan R (2004) Idrotten i den 

ideella sektorn – en kunskapsöversikt. Stockholm. 

31. Jfr, Eliasoph, Nina (2002) “Raising Good 

Citizens in a Bad Society: Moral Education 

and Political Avoidance in Civic America” 

i Madsen, Richard, et al. eds. Meaning and 

Modernity. Religion, Polity, and Self. Berkeley; 

von Essen, Johan (2008) Om det ideella 

arbetets betydelse – en studie om människors 

livsåskådningar. Uppsala. 

32. Weisbrod, B.A. (1998) To Profit or Not 

to Profit: the Commercial Transformation of 

the Nonprofit Sector. Cambridge; Enjolras, 

Bernard (2001) Community-based Economy, 

Market and Democracy – the Case of Norweigan 

Voluntary Sport Organisations. Oslo; 

Skocpol, Theda (2003) Diminished Democracy: 

From Membership to Management in 

American Civic Life. Oklahoma. 

33. Hedenborg, Susanna (2008) Arbete på 

stallbacken: Nittonhundratalets svenska 

galoppsport ur genus- och generationsperspektiv. 

Malmö. 

34. Babiak, K. & R. Wolfe (2006) “More 

Than Just a Game? Corporate Social Responsibility 

and Super Bowl XL”; Sport Marketing 

Quaterly, 15: 214-222 

35. Persson, H.Thomas R (2008) “Social 

Capital and Social Responsibility in Denmark 

- More than Gaining Public Trust”; International 

Review for the Sociology of Sport, 43: 

35-51. 

36. Jfr, Norberg, a. a., not 30. 

25


CSR – av, med och genom idrott 

Corporate Social Responsibility (CSR), ibland översatt till företagsansvar eller företagens 

sociala ansvar, är ett relativt nytt fenomen i Sverige och ännu nyare i kontexten av svensk 

idrott. Inom svensk idrottsforskning har det fram till nu i princip lyst med sin frånvaro. 

CSR-arbete med idrotten som förgrundsfigur är inte nödvändigtvis idrotts- eller idrottsliga 

initiativ, därför har det också vanligtvis varit tal om ett CSR genererat genom idrotten. I denna 

artikel argumenterar vi för att man bör vidga denna förståelse till att också inbegripa ett CSR 

genererat av och/eller med idrotten. 

H. Thomas R. Persson 

Gun Normark 


Företagens ansvar 

Även om CSR idag är ett allmänt 

erkänt begrepp saknas fortfarande en 

gemensam definition. Enligt Kotler och 

Lee är det “a commitment to improve 

community well-being through 

discretionary business practices and 

contribution of corporate resources”. 1 

Carroll hävdar att det innebär att varje 

företag måste leva upp till ett ekonomiskt, 

juridiskt, etiskt och filantropiskt 

(frivilligt) ansvar. 2 Ness å andra 

sidan lägger större vikt vid företagens 

plikt att handla ansvarsfullt, etiskt 

och hållbart, samt att erkänna sin 

ansvarsskyldighet inför sina intressenter, 

3 medan Dahlsrud pekar på 

fem huvuddimensioner: intressenter 

(stakeholders), sociala och ekonomiska 

aspekter, samt 1 frivillighet och miljön. 4 

Trots att begreppet CSR har varit 

i bruk sedan 1960-talet och dess idéer 

kan härledas 250 år tillbaka i tiden 

till Adam Smiths, 5 talar vi idag om ett 

koncept som under senare år rönt allt 

större intresse i allt bredare kretsar 

och som ett resultat även nått status 

som erkänd managementteori. 6 Detta 

erkännande är ett resultat av en lång 

debatt mellan två läger: de som är 

motståndare till allt företagsansvar 

utöver vinstgenerering, 7 respektive 

de som förespråkar ett utökat ansvar 

som sträcker sig utöver ekonomiska, 

tekniska och juridiska krav. 8 

Kapitalet 

Oavsett anledningarna bakom CSR, 

vilket i teorin kan vara lika många som 

de enskilda initiativen, har de en sak 

gemensamt: kapital. Alla CSR-initiativ 

genererar uppmärksamhet medan de 

lyckade initiativen potentiellt genererar 

mer och positivare uppmärksamhet, 

vilken kan omsättas i olika typer av 

kapital. Kapitalet är alltid i centrum 

när företag är inblandade: varor och 

tjänster säljs med vinst, det motsatta 

leder till förlust och nedläggning. Kapitalet 

är också centralt för CSR, för dess 

tillkomst, för dess kostnad, och inte 

minst för återbäringen på investerat 

CSR-arbete. 

Ursprunget till CSR kan sammanfattas 

som en respons på negativ kritik 

mot större företag, dess managers och 

ägare, vilken hävdade att företagsledares 

egoism lät vinsten (kapitalet) gå 

före de anställdas hälsa, produktkvalitét 

och kundrespekt, lokalsamhället 

och dess miljö. Denna kritik eskalerade 

i 1960-talets USA, vilket resulterade i 

ett allmänt samförstånd att företag inte 

endast skulle ha vinstfokus utan även 

26


ta moraliska aspekter i beaktande. 9 

Det arbete som definieras som 

CSR är därför oftast det arbete som 

vid första anblick inte ses som del 

av organisationens kärnverksamhet, 

utan snarare som filantropi och/eller 

bistånd. Denna filantropi/bistånd 

eller CSR arbete kan likt allt annat 

arbete värderas i ekonomiska termer 

(kapital) och avståndet mellan kärnverksamheten 

och CSR är kopplat till 

CSR-arbetets effektivitet och kostnad 

(kapital): större avstånd mer kostsamt 

och potentiellt mindre lönsamt. 10 Enligt 

Baron skall alla företag ta varje tillfälle 

i akt att anlägga ett CSR-perspektiv 

på sin verksamhet. 11 Samtidigt reser 

han ett varnande finger åt de företag 

som väljer en alltför altruistisk attityd, 

eftersom detta kan komma att försvaga 

företagets corporate financial performance 

(CFP) vilket i sin tur skulle 

kunna straffas av marknaden. 

Även den uppmärksamhet och 

förtroende som CSR kan generera 

bland etablerade så väl som presumtiva 

intressenter kan förvandlas till kapital. 

Det är dessa intressenters förtroende 

som organisationen kapitaliserar på 

och det är dessa intressenters uteblivna 

support, eller ”moral license to 

operate”, 12 som sannolikt leder till dess 

undergång. Det är främst detta kapital 

som är i fokus för denna artikel: det 

sociala kapitalet. 13 Socialt kapital 

saknar precis som CSR en gemensam 

och allmänt accepterad definition. I 

jakt på en konstruktiv definition av 

socialt kapital väljer vi den något 

okonventionella ansatsen att brygga 

Coleman och Putnam, med Bourdieu. 14 

Socialt kapital är därmed de relationsbaserade 

resurser som vi som individer 

eller del av kollektiv, men också organisationer, 

ärver eller medvetet skapar 

med avsikten att realisera våra egna 

mål. Beroende på det sociala systemets 

strukturella och normativa särdrag – i 

vilket både vi och det sociala kapitalet 

verkar – kommer det sociala kapitalet 

därmed antingen att främja (bridging) 

eller begränsa (bonding) det individuella 

såväl som det kollektiva spelutrymmet. 

Det sociala kapitalet bör dock 

aldrig göras till ändstation för någon 

analys. Däremot fungerar det sociala 

kapitalet som ett analytiskt verktyg till 

att öppna upp för en förförståelse hur 

CSR är djupt integrerat med marknadsföring 

och varumärkesbyggande. 

Idrott och socialt ansvarstagande 

Vad är det som har gjort CSR till 

ett så populärt ämne och en allt mer 

välanvänd ansats av, med och genom 

idrott? Som redan påpekats är CSR 

inte ett nytt fenomen och anledningarna 

bakom CSR-arbetet är säkert 

lika många som de olika initiativen. 

Det är inte heller någon nyhet att den 

uppmärksamhet som en organisation 

kan generera genom CSR arbete också 

potentiellt kan omsättas i ekonomisk 

vinning. Vi väljer att söka svaret i vad 

vi skulle kunna benämna en alternativ 

ekonomisk sektor: det civila samhället. 

En gradvis förändring av välfärdsstaten 

har lett till ett ökat behov och 

intresse för social verksamhet inom det 

civila samhället. Att självhjälpsgrupper, 

frivillig-, klient- och anhörigorganisationer, 

föräldrakooperativ, och 

privata företag tar över där och när 

stat och kommun lämnar över ansvar 

27


28 

har blivit till ett välkänt fenomen under 

de senaste tjugo åren. Vi kan välja att 

kalla den bakomliggande politiken för 

en konservativ (neo)liberalism, enligt 

en definition av neoliberalism som 

förespråkare av den fria marknaden 

och konservatismen som förespråkare 

av familjen och det lokala samhällets 

sociala ansvar. 15 Incitamenten varierar 

från ekonomiska och politiska, till 

idéer om behov av förnyelse i vården 

och behov om att stärka sociala nätverk 

för att motverka desintegration i 

samhället till ett samhälle i fritt fall där 

självhjälp är den enda hjälpen. Oavsett 

anledning eller incitament finns det 

behov av nya lösningar och nya aktörer 

för att möta denna nya sociala policyagenda 

där hälsa och social integration 

står högt i kurs. Det är på sin plats att 

påpeka att den så kallade nya sociala 

policyagendan inte är anledningen till 

Corporate Social Responsibility, men 

att den med all sannolikhet möjliggjort 

den explosionsartade utveckling inom 

detta område som vi har bevittnat 

under senare åren. 

Med inneboende värden om 

rörelse och välbefinnande, gemenskap, 

laganda, fairplay och integration 

mellan ungdomar med olika social och 

etnisk bakgrund framstår föreningslivet 

enligt nordisk modell och mer specifikt 

idrottsrörelsen som en stark aktör och 

naturlig partner, oavsett om vi talar om 

statliga/regionala/kommunal institutioner 

eller den privata sektorn. 16 Med 

fokus på dessa positiva värden är steget 

inte långt till att tala om samhällsnytta 

och Corporate Social Responsibility. 

Samtidigt med nämnda policyförändringar 

och statens och kommunernas 

ökade beroende av det civila 

samhället, där just idrottsrörelsen 

utgör den klart största aktören 17 , kan 

man skönja ett ökat tryck på idrottsrörelsen 

att leva upp till de tidigare 

nämnda positiva värden. 18 Samma 

tendens kan också utläsas genom de 

två statliga one-off anslag till idrottsrörelsen 

som utmynnat i Handslaget och 

Idrottslyftet, 19 där man i själva verket 

ber idrottsrörelsen att utföra det man 

redan förutsätter att idrottsrörelsen 

gör, vilket också åtminstone delvis 

ligger till grund för det statliga stöd 

som den redan tilldelas. Liknande tendenser 

kan vi se i vårt grannland Danmark 

med exempel såsom Get2sport 20 

och Sport for All. 21 Denna trend kan 

ses som ett implicit krav på idrottsrörelsen 

att leverera mot den nya sociala 

policyagendan med social integration 

och folkhälsa i topp. Ett potentiellt 

svar på detta nya krav är att utveckla 

en CSR-strategi som just lyfter fram det 

sociala ansvaret som en central del av 

organisationens kärnverksamhet. 22 

Strategiskt CSR-arbete 

För att företaget, förbundet eller föreningen 

eller klubben skall lyckas tränga 

igenom det allmänna mediebruset 23 och 

skapa uppmärksamhet krävs en ökande 

grad av kreativitet och nytänkande ur ett 

marknadsföringsperspektiv. Traditionell 

marknadsföring i form av annonser i 

tidningar och utomhus, TV-reklam och 

sponsring i exponeringssyfte har mist 

sin genomslagskraft och marknadsförare 

söker nya kreativa lösningar för att 

kommunicera och bygga relationer med 

den för företaget aktuella målgruppen. 

Det räcker dock inte längre att vara först 

och bäst i förhållande till marknaden, 

man måste också vara först och bäst i 

förhållande till en icke-marknad. 24 

Denna icke-marknad beskrivs av 

Baron som den normativa komponenten 

av sociala kontrakt mellan affärsverksamheter 

och samhälle. 25 Icke-marknaden 

är arenan för politiker, men också 

indirekta intressenter, där de första kan 

(tvingas) agera och reglera baserat på 

påtryckningar av de andra. Det komplexa 

förhållande mellan staten och 

idrotten som beskrivs i Föreningsfostran 

och tävlingsfostran är ett tydligt exempel 

på den normativa komponenten av det 

sociala kontraktet mellan affärsverksamheter/organisationer 

och samhälle. 26 

Inspirerade av Granovetter’s teori om 

weak ties skulle vi också kunna utrycka 

detta förhållande i termer av starka och 

svaga intressenter, där staten representerar 

de starka och den allmänna medborgaren 

de svaga. 27 Medan de starka 

intressenterna i teorin har direkt maktin-


flyttande är det de svaga intressenterna 

som har sista och det tyngsta ordet. 

I kontexten av förhållandet mellan 

stat/samhälle och idrotten och ett ökat 

tryck på idrotten att leva upp till och 

leverera enligt den nya policy agendan 

kan resultatet av CSR vara ett effektivt 

alternativ till traditionell marknadsföring. 

Medvetna strategiska satsningar 

inom CSR-området ger sannolikt ökad 

PR och redaktionell text högre trovärdighet 

än kommersiell reklam, betald 

av avsändaren själv. “More than just 

doing the right thing, strategic CSR 

initiatives can be conceptualized as 

resources that are rare, valuable, and 

costly to imitate and that can provide 

a firm with first-mover advantages 

that translate to sustainable competitive 

gains”. 28 Vidare så immuniserar 

sannolikt ett strategiskt CSR-perspektiv 

företaget, förbundet, föreningen eller 

klubben från potentiell kritik av 

varierande slag från olika intressenter, 

medan det samtidigt erbjuder en 

plattform från vilken man kan utnyttja 

investeringen i CSR för att utveckla 

distinkta färdigheter relaterade till 

CSR. 29 

Förutom att fungera som ett rent 

PR verktyg så kan CSR med andra 

ord ingå i en långsiktig strategi för att 

bygga ett socialt kapital i form av förtroende 

och relationer med målgruppen. 

Här fungerar imagebuilding som 

ett led i att bygga och stärka varumärken, 

det vill säga varumärkeskapital. 30 

En jämförelse mellan hemsidorna för 

klubbarna som spelar i Herr och Dam 

Allsvenskan (maj 2009) 31 i fotboll ger 

en antydan om att klubbar med högre 

grad av professionalisering och kommersialisering 

också arbetar aktivare 

med socialt ansvarstagande, eller snarare 

arbetar mer med att kommunicera 

sitt sociala ansvarstagande. 32 Ett tydligt 

exempel på en fotbollsklubb som 

använder CSR för att bygga eller förbättra 

redan positiva relationer till sina 

intressenter (stakeholders) är LdB FC 

och deras projekt LdB for Life, 33 andra 

exempel är Malmö FF och deras Star 

for Life, 34 Hammarby IF:s samarbete 

med Unicef, eller IFK Göteborgs val att 

spela i blårosa dräkter i samband med 

Rosa bandet-kampanjen 2007. 

Dessa exempel representerar inte 

endast olika CSR-initiativ, men också 

olika typer av samarbete. Vad detta 

visar på är att det inte är tillräckligt 

att analysera idrott och CSR utifrån 

teorier om samhällsnytta och socialt 

kapital eller teorier om marknadsföring 

och varumärkesbyggande. Idrottens 

engagemang i socialt ansvarstagande är 

betydligt mer komplicerat och måste 

förstås utifrån vem som är initiativtagare 

till projektet och dess syfte. CSR 

kopplat till idrott kan med andra ord 

tjäna olika syften i olika sammanhang 

och låter sig därför inte förklaras som 

endast socialt ansvarstagande, samhällsnytta 

eller marknadsföring. 

Fyra typer 

Vi vill argumentera för att det går 

att urskilja fyra olika typer av CSR 

kopplat till idrotten. För det första, 

förbundet eller föreningen som genom 

att kommunicera samhällsnytta 

primärt söker socialt kapital och 

därigenom goodwill och legitimitet för 

sin allmänna och statligt finansierade 

idrottsverksamhet. 35 För det andra, 

klubben som använder CSR som ett 

led i att stärka sin egen image och 

varumärkesbyggande, såsom LdB FC. 

För det tredje, idrottsorganisationer 

som samarbetar med företag som i 

sin tur vill ta del av idrottens positiva 

värden, till exempel energibolaget 

EON:s samarbete med Gothia Cup. 36 

För det fjärde non-profit organisationer 

som genom samarbete med 

idrotten vill nå ut till en bred allmänhet. 

Exempel på det senare är Svenska 

Kyrkans hjälporganisation Lutherhjälpen 

som samarbetar med svenska 

damlandslaget i fotboll. 37 

LdB FC är troligen det bästa 

europeiska exemplet på denna nya 

tidsanda. Medan LdB FC arbetar 

hårt med att marknadsföra sig själv 

med slogan it’s a women’s world, 

där spelarna skall representera en ny 

fotbollskvinnlighet – modern, med 

attityd, internationell, mode- och 

ansvarsmedveten – i rockvideos, 

reklam och CSR-arbete i Syd Afrika 

så stärker man samtidigt produkten 

LdB:s varumärkeskapital. 38 Resultatet 

blir en så kallad win-win situation 

där CSR-kapitalet genererar goodwill 

och socialt kapital för både klubb och 

företag som i sin tur kan omvandlas 

till ekonomiskt kapital. Vi kan välja 

att tyda professionella fotbollsklubbars 

CSR som antingen ett traditionellt 

marknadsföringsverktyg, 39 ett 

altruistiskt åtagande, 40 eller som en 

kombination av de två. Vad som i 

initieringsstadiet kan starta som en 

marknadsföringsansats kan gradvis 

leda till ett genuint altruistiskt åtagande, 

medan det som alltid primärt 

varit ett altruistiskt åtagande kan ge 

samma utdelning i form av publicitet 

som den aktiva marknadsföringsansatsen. 

För att bättre förstå denna nya 

trend behöver vi framförallt förstå de 

olika strategier som ligger bakom de 

fenomen som vi benämner CSR. När är 

idrotten samarbetspartner till företag 

och organisationer i deras marknadsföring 

och när handlar det primärt 

om altruistiskt/filantropiskt arbete? 

När arbetar idrotten med CSR med ett 

altruistiskt syfte och när används CSR 

för att marknadsföra idrotten och dess 

verksamheter? 

Slutkommentar 

Vi har argumenterat för att den alltmer 

vanligt förekommande CSR-agendan 

och CSR-arbetet inte endast skall ses 

som en trend, utan också en för idrotten 

och dess samarbetspartners möjlig 

väg framåt tillsammans. Samtidigt som 

majoriteten av förbunden och idrottsklubbarna 

i hög grad är beroende av 

det finansiella stöd i form av 1,8 miljarder 

svenska kronor som årligen delas 

ut till idrottsrörelsen så blir det allt tydligare 

att staten vill att idrottsrörelsen 

skall leverera den senaste sociala policyagendan. 

Idén om Corporate Social 

Responsibility fyller här en funktion. 

Vi har presenterat fyra idealtyper av 

idrottsligt CSR-engagemang. Oavsett 

om de representerar av, med och/eller 

genom initiativ kan de alla ses som en 

källa till goodwill och socialt kapi- 

29


tal bland och i förhållande till både 

direkta/starka och indirekta/svaga 

intressenter, det vill säga de delar av 

sociala nätverk, normer och tilltro som 

möjliggör bättre och effektivare samarbete 

mot gemensamma mål. 41 Detta 

oavsett om dessa mål är ekonomiskt 

altruistiska eller själviska. CSR är och 

kommer att bli en allt viktigare ingrediens 

i idrottens värld. Från att framförallt 

representerat en inkomstkälla i 

form av sponsorliknande initiativ från 

den privata sektorn, såsom E.ON:s 

samarbete med bland annat Gothia 

Cup, handlar det nu allt mer om CSRarbete 

av och med idrotten. Idrotten 

tar med andra ord allt mer initiativet 

till CSR. Den ekonomiska kris som vi 

befinner oss i lär snarare underbygga 

än motverka denna trend. 

Referenser 

1. Kotler, P. and Lee, N. (2005) Corporate 

Social Responsibility: Doing the Most Good 

for Your Company and Your Cause. Hoboken, 

NJ: Wiley, s. 3. 

2. Carroll, A. B. (1999) “Corporate Social 

Responsibility: Evolution of a Definitional 

Construct”; Business and Society, 38, 268- 

295. 

3. Ness, E. (2005) “Corporate Social Responsibility”, 

i C.S. Brown (ed.) The Sustainable 

Enterprise – Profiting from Best Practice. 

London: Kogan Page. 

4. Dahlsrud, A, (2008) “How CSR is Defined: 

an Analysis of 37 Definitions”, Wiley Inter- 

Science 

5. Smith, A. (2002) [1759] The Theory of 

Moral Sentiment. (ed. K. Haakonssen). Cambridge: 

Cambridge University Press. 

6. McWilliams, A. & Siegel, D. (2001) ”Corporate 

Social Responsibility: A Theory of the 

Firm Perspective”; The Academy of Management 

Review, 26 (1) 117-127. 

7. Friedman, M. (1962) Capitalism and 

Freedom. Chicago, IL: University of Chicago 

Press; Friedman, M. (1970) “The Social 

Responsibility of Business is to Increase its 

Profits”; The New York Times Magazine, 13: 

122–26. 

8. Davis, K. (1973) “The Case For and 

Against Business Assumption of Social 

Responsibilities”; Academy of Management 

Journal 16(2): 312–22; Baron, D.P. (2001) 

“Private Politics, Corporate Social Responsibility, 

and Integrated Strategy”; Journal of 

Economics & Management Strategy, 10 (1): 

7–45. 

9. Lantos, G.P. (2001) “The Boundaries of 

Strategic Corporate Social Responsibility”; 

The Journal of Consumer Marketing, 18 (7): 

595-649. 

10. Baron, a. a. 

11. ibid. 

12. Rodin, D. (2005) “The Ownership Model 

of Business Ethics”; Metaphilosophy, 36: 

163–81, s. 163. 

13. Persson, H.T.R. (2007) ”Socialt ansvar 

och socialt kapital: Idrottens nya utmaningar”; 

idrottsforum , 071212. (090720): 

30 

http://www.idrottsforum.org/articles/persson/ 

persson071212.html 

14. Coleman, J.S. (1988) “Social Capital in 

the Creation of Human Capital”; American 

Journal of Sociology Supplement, 94: 95–120 ; 

Coleman, J. S. (1994[1990]). Foundations of 

Social Theory. Cambridge, MA: Belknap Press; 

Putnam, R. D. (2000) Bowling Alone. The 

Collapse and Revival of American Community. 

New York: Simon & Schuster; Putnam, 

R. D. (2007) “E Pluribus Unum: Diversity and 

Community in the Tweny-first Century, The 

2006 Johan Skytte Prize Lecture”; Scandinavian 

Political Studies, 30 (2) 137-174; Bourdieu, 

P. (1980) « Le capital social: notes provisoires 

» ; Actes de la Recherche in Sciences 

Sociales, 31, 2-3 ; Bourdieu, P. (1997) [1991] 

‘Idrottsutövning och idrottskonsumtion’, i P. 

Bourdieu (red.) Kultur och Kritik, 189–211. 

Göteborg: Daidalos. 

15. Esping-Andersen, G., Gallie, D., Hemerijck, 

A. & John Myles, J. (2001) A New Welfare 

Architecture for Europe? Report submitted 

to the Belgian Presidency of the European 

Union, Bryssel. (09.06.10). http://www.euro. 

centre.org/data/1182414898_63513.pdf. 

16. Vogel, J. & Amnå, E. (2003) ”Svenskt 

föreningsliv på 90-talet - En översikt”, i 

Vogel, Hjerm & Johansson, Föreningslivet i 

Sverige – Välfärd, socialt kapital och demokratiskola. 

Levnadsförhållanden, Rapport nr 

98. Stockholm: SCB, Programmet för Social 

Välfärdsstatistik; Riksidrottsförbundet (2004) 

Idrotten i den ideella sektorn – en kunskapsöversikt. 

(Johan R Norberg) FoU-rapport 

2004:6 (090620); http://www.rf.se/ImageVault/ 

Images/id_140/scope_128/ImageVaultHandler. 

aspx; Riksidrottsförbundet (2005). Idrottens 

sociala betydelse - en statistisk undersökning 

hösten 2004. FoU-rapport 2005:5 (090620); 

http://www.rf.se/ImageVault/Images/id_147/ 

scope_128/ImageVaultHandler.aspx. 

17. Vi väljer här att bortse från fack- och 

pensionärsorganisationer. 

18. SOU 2008:59. Föreningsfostran och tävlingsfostran 

- En utvärdering av statens stöd 

till idrotten. Stockholm: Fritzes Offentliga 

Publikationer. 

19. Riksidrottsförbundet (2008) Forskning 

om Handslagets genomförande och resultat: 

En utvärderande sammanställning. 

(090620) .http://www.rf.se/templates/Pages/ 

InformationPage____847.aspx; Kulturdepartementet 

(2007). ”1,2 miljarder kronor 

till svensk idrott”, Pressmeddelande 16 maj 

2007 (090608). http://www.regeringen.se/ 

sb/d/9074/a/82353. 

20. Ett integrationsprojekt. Se, Persson, H.T.R. 

and C. Fusetti “Get to Sport or Ghetto Sport 

– Sport Integration Projects in France and 

Denmark” (Under granskning, International 

Journal of Sport Policy, 2008). 

21. Ett projekt med fokus på ekonomiskt stöd 

till barn från ekonomiskt svaga familjeförhållande. 

Det skall följaktligen inte förväxlas med 

den generella och internationella policyn med 

samma namn. Se Persson & Fusetti, a. a. 

22. Persson, H.T.R. (2008) “Social Capital and 

Social Responsibility in Denmark: More than 

Gaining Public Trust”; International Review 

for the Sociology of Sport; 43; 35-51. 

23. En beteckning som brukar användas 

för att beskriva den mängd information och 

reklambudskap som sköljer över en enskild 

individ i dennes normala vardag, vilket gör 

personen ifråga mindre intresserad och mottaglig 

för budskapen ifråga. 

24. Tetrault Sirsely, C.-A. & Lamertz, K. 

(2007) “When Does a Corporate Social 

Responsibility Initiative Provide a First-Mover 

Advantage?”; Business Society. 47: 343-369. 

25. Baron, a. a. 

26. SOU 2008:58, a. a. 

27. Granovetter, M.S. (1973) “The Strength 

of Weak Ties”; American Journal of Sociology 

78: 1360–80. 

28. Tetrault Sirsely & Lamertz, a. a., s. 365. 

29. Munilla, Linda S. & Morgan P. Miles. 

(2005) “The Corporate Social Responsibility 

Continuum as a Component of Stakeholder 

Theory”; Business and Society Review 4: 

371-387. 

30. Melin, F. (1997) Varumärket som strategiskt 

konkurrensmedel – Om konsten att 

bygga upp starka varumärken. Lund: Lund 

University Press. 

31. Genomförd i ett ännu opublicerat paper 

med arbetsnamnet ” Corporate Social Responsibility 

initiatives in Swedish Football - An 

overview and the case of LdB FC 

32. van den Ven, B. (2008) “An Ethical 

Framework for the Marketing of Corporate 

Social Responsibility”; Journal of Business 

Ethics, 339-352. 

33. LdB for Life – är ett projekt i södra Afrika 

där fotboll och utbildning är medel för att 

stärka flickors identitet och bekämpa spridningen 

av HIV. Spelarna i LdB FC är mentorer 

för olika skolor i projektet. 

34. Star for Life är ett hiv- och aidsförebyggande 

projekt som arbetar med ungdomar 

mellan 13 och 19 år i Sydafrika och Namibia. 

35. Persson, a. a. 

36. E.ON. (2007) ”Avspark för ansvar”. 

bransch.nytt, Nr. 3. (090621): http://www. 

eon.se/upload/eon-se-2-0/dokument/extranet/ 

installator/branschnytt-2007-3.pdf 

37. Svenska kyrkan. (2008) ”Rättvist på 

Gothia Cup i sommar”. Vårt uppdrag, Nr 

2. (090621): http://www.svenskakyrkan.se/ 

default.aspx?id=100243&did=106238 

38. LdB FC. (2008). It’s a women’s world. 

LdB FC Marketing AB. (090621): http://www. 

itsawomensworld.se/home 

39. Shilbury, D. Quick, S. & Westerbeek, H. 

(2003) Strategic Sport Marketing 2 nd edition. 

Crows Nest, Australia: Allen & Unwin. 

40. Idowu, S.O. & W.L. Filho, eds. (2009) 

Global practices of corporate social responsibility. 

New York: Springer. 

41. Putnam, R.D. (1995) “Tuning In, Tuning 

Out: The Strange Disappearance of Social 

Capital in America”; PS: Political Science and 

Politics XXVIII: 664–83.


Folkhemshästen 

– mellan stat, marknad och ideell sektor 

Susanna Hedenborg 


Inledning 

Våren är långt gången i Skåne. Kör 

man genom regionen ser man att 

rapsfälten nästan är överblommade 

och att andra grödor börjar spira 

på fälten. Landskapet är öppet och i 

många hagar går det hästar. Så var det 

inte för 40 år sedan. Hästarna var få 

och var man, som jag, ”hästtjej” fick 

man cykla långt för att få klappa och 

i bästa fall rida någons häst. Idag är 

situationen en annan och intresset för 

hästen och hästsporten är stort i dagens 

Sverige. Sektorns förändring handlar 

inte bara om antalet hästar utan även 

om hästarnas användningsområde. 

Traditionellt var hästen i första hand 

ett dragdjur med koppling till jordbruk 

och skogsbruk. Idag är hästen en del av 

fritidssektorn och en majoritet av hästarna 

är ridhästar. I jordbrukssamhället 

hörde ridning överklassen till, men 

nu är ridning inte nödvändigtvis en 

överklassport. Även om det är dyrare 

att rida än att ägna sig åt många andra 

fritidssysslor är ridsporten utbredd. 

En tredje viktig förändring av sektorn 

är att den under de senaste 50 åren 

gått från att vara dominerad av män 

och genuskodad som manlig till att bli 

dominerad av kvinnor och bli kvinnligt 

genuskodad. 

För att förklara och förstå dessa 

förändringar är det viktigt att beakta 

hästsporten i ett spänningsfält mellan 

institutioner såsom staten, marknaden 

och den ideella sektorn. Kanske skulle 

detta spänningsfält kunna beskrivas 

som innehållet i en triangel vars 

tre sidor utgörs av institutionerna; 

inramningen av stat, marknad och 

ideell sektor utgör med andra ord de 

institutionella förutsättningarna för 

sektorn och förändringar av styrkeförhållanden 

dem emellan påverkar fältets 

utseende. Hästsporten genomkorsas 

dessutom, liksom institutionerna, av 

föreställningar om genus, social klass 

och generation. 

Syftet med denna artikel är att 

kartlägga och diskutera hur statens, 

marknadens och den ideella sektorns 

roll förändrats i relation till hästsektorn 

under 1900-talet. Lite större vikt 

31


Tabell 1. Antalet hästar i Sverige. Tvärsnitt. 4 

År 1882 1900 1920 1970-talet 2000-talet 

Antal 394 590 453 000 720 000 60 000 300 000 

Tabell 2. Antal hästar per 1000 personer 1998*) 5 

Land Antal hästar Antal hästar per 1000 personer 

Tyskland 700 000 9,0 

Sverige 300 000 33,0 

Storbritannien 200 000 3,0 

Irland 100 000 25,0 

Belgien 100 000 10,0 

Danmark 100 000 18,0 

Italien 10 000 0,2 

Österrike 10 000 1,0 

Finland 50 000 0,1 

Norge 50 000 0,1 

*) För Sverige är det uppgifter om antal från 2007. År 1998 var antalet hästar per capita cirka 25. 

ska, i denna artikel, läggas vid marknaden 

än vid de andra institutionerna. 

Resultaten är tentativa, eftersom en 

större empirisk genomgång ännu inte 

är genomförd. Studien är en del av ett 

större forskningsprojekt kallat ”Folkhemshästen 

– från arbetskamrat till 

fritisnöje” och i tidigare delstudier har 

jag visat hur statens agerande påverkat 

sektorn 1 , hur den ideella sektorn påverkat 

hästsporten genom hästsektorns 

organisationers historia 2 samt hur det 

ideella arbetet som utförs i många stall 

fungerar 3 . 

Hästsporten mellan staten, marknaden 

och den ideella sektorn 

Antalet hästar har varierat kraftigt 

under de senaste hundra åren. Under 

slutet av 1800-talet ökade antalet 

hästar, för att nå en höjdpunkt 1920 

(se tabell 1). Därefter sjönk antalet 

hästar och var som lägst på 1970-talet. 

Sedan ökade antalet kraftigt igen. 

Idag är antalet hästar i Sverige cirka 

300 000, vilket gör Sverige till Europas 

(och kanske världens) hästtätaste land 

(se tabell 2). 

Antalet hästar har naturligtvis 

hängt samman med vad djuren har 

använts till. Frågor om hästars användningsområde, 

vilka hästar som var bäst 

lämpade till vad och hur hästaveln 

skulle befrämjas i landet har diskuterats 

i den offentliga debatten åtminstone 

sedan slutet av 1800-talet. 6 

Det är tydligt att hästsektorn från 

slutet av 1800-talet till mitten av 

1900-talet framför allt var påverkad 

32 

av staten och marknaden. I början av 

1900-talet användes en majoritet av 

hästarna som dragdjur i jordbruket, 

skogsbruket och transportsektorn. 

Inom armén reds några hästar medan 

andra drog vagnar och krigsmateriel. 

År 1923 togs ett beslut i riksdagen 

som gick ut på att totalisatorspel på 

trav- och galoppsport skulle tillåtas 

och att överskottet från spel på hästar 

skulle användas för att stödja hästaveln 

(svenskt halvblod och nordsvenska 

hästar) för att ett gott hästmaterial 

skulle kunna erhållas av försvaret. 7 

Statligt stöd till hästaveln diskuterades 

sedan åter vid ett flertal tillfällen under 

1900-talet. Förutom monetära premier 

som utgick till lantbrukare som födde 

upp bra hästar, bidrog staten med prispengar 

vid tävlingar i syfte att motivera 

till, vad man ansåg vara, en kvalitativt 

god hästavel. Andra åtgärder som var 

direkt kopplade till att försvaret hade 

behov av hästar, men själva inte ansågs 

ha råd att hålla med många av dessa 

under fredstid, var att låta fodervärdar 

(till en början mot ersättning) ”låna” 

arméns hästar. Fodervärdarna kunde 

använda hästarna som egna till dess att 

hästarna inkallades. Under andra hälften 

av 1940-talet understöddes ridsporten 

ytterligare genom billiga ridhuslån 

(det vill säga lån för att bygga ridhus). 

Förutom den ovan beskrivna 

hästpolitiken, understödde staten även 

aveln direkt genom att stå bakom de 

så kallade riksanläggningarna Flyinge, 

Strömsholm och Wången. Flyinge är ett 

av världens äldsta stuterier, och det var 

mellan 1661 och 1983 statligt stuteri. 

Strömsholm var också statligt stuteri 

mellan 1621 och 1871, och därefter 

remontdepå mellan 1885 och 1956. 

Remont är detsamma som unghäst och 

Strömsholm försåg under denna period 

armén med inridna och inkörda hästar. 

Utbildningen av hästarna sköttes bland 

annat med rekryter, eftersom Arméns 

ridoch körskola var förlagd till institutionen. 

Den sista riksanläggningen, 

Wången, inrättades 1903 som hingstuppfödningsanstalt, 

med syfte att värna 

den svenska lanthästen. Staten stod även 

bakom ett antal hingstdepåer – där de 

statligt ägda hingstarna uppstallades för 

att betäcka ston ägda av privatpersoner. 

Att staten tillsammans med den 

privata jordbrukssektorn var de dominerande 

institutionerna för hästsektorn 

under denna period står klart. Men 

bilden är samtidigt komplex. Självklart 

fanns det inslag av den ideella sektorn 

under första hälften av 1900-talet; för 

att lära sig att arbeta med hästar har 

det sedan länge varit tradition att börja 

i unga år och arbeta gratis. Den ideella 

sektorn, i form av föreningsidrotten, 

återfanns också under denna period. 

Redan 1912 bildades Svenska Ridsportens 

Centralförbund (SRC) i samband 

med Olympiska spelen i Stockholm 

och drygt 15 år senare, 1928, bildades 

Svenska Lantliga Ryttarföreningarnas 

Centralförbund (SLRC). 8 Organisationerna 

hade delvis skilda syften och målgrupper, 

men i huvudsak anordnades 

tävlingar och hölls det ridlektioner för 

personer med privata hästar eller med


tjänstehästar inom armén. Men även 

om organisationerna växte under första 

hälften av 1900-talet, är det inget mot 

deras tillväxt efter andra världskriget. 

Det verkar rimligt att anta att 

det finns ett slags brytpunkt för hur 

staten, marknaden och den ideella 

sektorn påverkade hästsporten på 

1950-talet. Från denna tid ökar den 

ideella sektorns inflytande. År 1948 

inrättades en främjandeorganisation, 

Ridfrämjandet, som kom att påverka 

hästsektorn. Med Ridfrämjandet kom 

den ideella sektorns betydelse att öka. 

Organisationens syfte var till en början 

att värna om den Svenska varmblodiga 

hästen genom att etablera ridsporten 

som folksport. Det senare gjordes till 

en början genom de ovan omtalade 

ridhuslånen och ridbiljetterna. Längre 

fram kom statens stöd till idrotten, 

genom bidrag till fritidsgrupper och 

senare det lokala aktvitetsstödet, att 

utgöra en viktig ekonomisk grund för 

verksamheten inom organisationen. Att 

den svenska staten har verkat aktivt för 

idrotten i stort står klart. Den svenska 

idrottsmodellen, som förknippas med 

en stark central organisation och statligt 

stöd, skiljer sig från idrottsmodeller 

i andra västeuropeiska länder där 

organisationerna varit fler och marknaden 

varit viktigare. 9 På samma sätt som 

idén om folkhemmet och den generella 

välfärdsmodellen varit avgörande för 

vård- och servicesektorn 10 har denna 

tanke funnits inom idrottspolitiken. 

Denna politik omfattande alltså även 

ridporten. 

Precis som för idrotten i övrigt är 

det tydligt att Ridfrämjandets arbete 

efter andra världskriget i första hand 

kom att handla om utbildning av yngre 

personer. Men till skillnad från många 

andra idrotter där tävlingsfostran varit 

central har fokus inom Ridfrämjandet 

varit föreningsfostran, och fostran som 

hade med hästens skötsel att göra. Jag 

har i en annan artikel kallat denna fostran 

omvårdnadsfostran. 11 

Ridskolorna var arenan för Ridfrämjandets 

arbete. Antalet ridskolor 

ökade kraftigt i antal under andra 

hälften av 1900-talet, från ett fåtal 

till cirka 500 stycken idag. När det 

gäller ridskolorna är frågan om de kan 

sägas tillhöra stat, marknad eller ideell 

sektor svår att besvara, eftersom deras 

verksamhet i sig ligger i spänningsfältet 

mellan institutionerna. Idag är ungefär 

65 procent av ridskolorna föreningsdrivna 

och 35 procent arrenderade 

eller privat drivna. Men även om det 

är en förening som driver ridskolan är 

det inte ovanligt att det är en privat 

person som äger hästarna, marken och 

anläggningen. Det förekommer även 

att kommunen äger de senare. 

I takt med arméns avhästning 

förändrades ägandeförhållandena och 

verksamheten även vid riksanläggningarna. 

Staten är inte längre ägare, 

istället har, sedan 1990-talet, Hästnäringens 

Nationella Stiftelse ett organisatoriskt 

och ekonomiskt ansvar för 

både Strömsholm och Flyinge. 12 Men 

även om privata aktörer fått ett ökat 

inflytande är det viktigt att se att staten 

fortfarande har en viktig roll i anläggningarnas 

utveckling eftersom det där 

bedrivs utbildningar på gymnasial 

och eftergymnasial nivå som erhåller 

statligt stöd. 

Hästsektorn innehåller dock mer 

än ridsporten. Trav- och galoppsporten 

åtnjöt inte idrottsstöd i form av bidrag 

till fritidsgrupper eller lokalt aktivitetsstöd. 

Här var istället stödet kopplat till 

spelverksamheten. I denna del av sektorn 

var de privata aktörerna tillsammans 

med staten dominerande – även 

om här fortfarande förekom mycket 

obetalt arbete. 

Under de senaste 20 åren har 

folkhemsmodellen och den generella 

välfärdsmodellen i vård- och servicesektorn 

i allt större utsträckning 

kommit att ersättas av en modell där 

marknadskrafterna fått växande betydelse. 

En liknande utveckling kan ses 

inom idrotten där professionalisering 

och kommersialisering ökat. 13 Därmed 

har marknaden återigen kommit att 

inta en starkare position inom hästsektorn 

Det gäller inte minst hästsektorns 

expansion inom fritidssektorn. Inom 

ridsporten har privat näringsliv bjudits 

in att verka som sponsorer 14 , samtidigt 

har staten ett fortsatt starkt inflytande. 

I det följande ska marknadens roll 

beskrivas närmare. 

Fritidskonsumtion 

Idag återfinns flertalet hästar inom 

upplevelsesektorn; på tävlingar, i 

ridskolor, i promenad och turistverksamhet. 

Det är inte ovanligt att hästen 

dessutom förknippas med livskvalitet, 

vilket till exempel framgår av en bild 

av ett travekipage på Tingsryds kommuns 

startsida, med sloganen ”Livet är 

härligt”. Att hästar idag ingår i servicesektorn 

innebär inte att de är mindre 

samhällsekonomiskt viktiga. Flera 

rapporter från senare år uppmärksammas 

hästnäringens ekonomiska 

betydelse. Hästnäringen omsätter 40 

miljarder årligen och uppskattas direkt 

och indirekt skapa 28 000 helårsarbeten. 

I den kalkylen har man bortsett 

från den betydande mängden ideellt 

arbete som läggs ner inom sektorn. 15 

Mot den bakgrunden har det beräknats 

att hästnäringen blivit jordbrukets 

femte största inkomstkälla, i paritet med 

nötköttsproduktionen. Den ger ungefär 

två miljarder per år vilket motsvarar 10 

procent av jordbrukets intäkter. 16 Fritidshästarna 

skapar även en marknad 

och inkomster för andra yrkeskategorier: 

Hästen behöver skos och verkas av en 

hovslagare uppemot sex gånger per år 

för runt 500 kronor besöket. Den ska 

avmaskas för runt 400 kr per år. 17 Den 

behöver veterinärtjänster och för att den 

ska kunna ridas och köras behövs utrustning. 

I anslutning till hästintresset växer 

det därför fram hantverkstjänster som 

sadelmakeri och tillbehörsbutiker av stor 

omfattning. 18 

Om man ser till hästsektorns omsättning 

utgörs ungefär hälften av totalisatorspel, 

en dryg tiondel av själva 

verksamheten inom trav- och galopp, 

ytterligare en tiondel av verksamhet 

kopplad till lantbruket (foder och strö, 

inackordering och skogshästbruk) samt 

en knapp tiondel av varor och tjänster 

kopplade till hästsektorn. Ridsporten 

respektive avel och uppfödning utgör 

cirka 5 procent vardera av omsättningen, 

medan hästturismen utgör en knapp 

procentenhet. 19 Även om hästturismen 

hittills inte stått för en särskilt stor del av 

omsättningen inom sektorn är det ändå 

troligt att betydelsen kommer att öka. 

Under senare år har flera aktörer både 

på riksplanet och på länsnivå satsat på 

hästturism. Dels gäller det en upplevelseindustri 

där kunden är åskådaren vid allt 

från Svenska ridsportförbundets tävlingar 

till de spektakulära hästshowerna. 

Tävlingarna i Globen, Scandinavium 

och Falsterbo drar årligen runt 180 000 

besökare och lockar miljontals TV-tittare. 

Dels gäller det verksamheter där kunden 

deltar aktivt såsom i turridning – ofta 

med islandshästar som är en snabbt 

växande ras som nästan bara förekommer 

i sådana sammanhang – westernridning 

och turkörning med släde och vagn. 

Sedan några år tillbaka har flera kommuner 

sett hästsektorn som en potential 

vad gäller företagstillväxt, inflyttning och 

ökade inkomster. Ackrediteringar som 

”godkänd hästgård” och begrepp som 

”bed and box” och ”hästövernattning” 

har vuxit fram och är nu vanliga på mäklarnas 

och researrangörernas hemsidor. 20 

2004 beräknades det finnas cirka 250 

hästturismgårdar som fått en intäkt på 

100 miljoner kr. Enligt en annan uppgift 

fanns samtidigt omkring 500 företag 

inriktade mot hästturism. 21 Det är rimligt 

att tro att verksamheten har vuxit sedan 

33


dess och sannolikt finns 

möjligheter till expansion. 

I Italien, Ungern, på Island 

och Irland är hästturismen 

betydligt mer utvecklad, 

vilket kan tyda på att det 

kan finnas en stor potential 

inom hästturismen även i 

Sverige som har ett så stort 

antal hästar och många 

hästintresserade. 

Ser man till Skåne, 

som anses vara en hästrik 

region i Sverige, fanns det 

år 2009 cirka 668 företag 

som definierades som hästföretag. 

De flesta av dessa 

hade avel som huvudsaklig 

syssla, men här fanns även 

företag som har verksamheter 

med inriktning från undervisning 

till affärsverksamhet med försäljning av 

saker till hästar. De flesta av företagen 

är små företag med en omsättning på 

1-499 tkr (419 stycken eller 63 procent) 

och bedrivs som enskilda firmor 

(439 stycken eller 66 procent). 22 

Hästsektorn – genus, generation och 

social klass 

Som nämndes i artikelns inledning 

har hästsektorn feminiserats sedan 

andra världskriget. Allt fler kvinnor 

och flickor har ridit och tagit hand om 

hästar. Hästen har också i allt högre 

utsträckning kommit att förknippas 

med en konstruerad kvinnlighet; ofta 

en omvårdande sådan. Feminiseringen 

har i hög utsträckning gällt ridskolornas 

verksamhet, och till viss del 

galoppsporten. Vad gäller travsporten 

domineras denna fortfarande av män 

och det verkar som om körning av 

hästar fortfarande har en manlig genuskodning. 

23 

När det gäller genuskodningens 

koppling till de olika institutionerna 

är det svårare att se direkta kopplingar. 

Möjligtvis kan den utbildning 

som bedrivits i Ridfrämjandets regi, 

det vill säga inom den ideella sektorn 

med stöd från staten, anses påverka 

genuskodningen i det att utbildningen 

i stor utsträckning kom att handla 

om omvårdnadsfostran. Omvårdnad 

har förknippats med konstruerad 

kvinnlighet och genom denna fostran 

kan utbildningen ha medverkat till en 

ökad feminsiering inom hästsektorn. 

Utbildningen har i första hand varit 

inriktad på yngre personer och i detta 

avseende även medverkat till den 

generationskodning som åtminstone 

ridsporten har; en koppling till barn 

och ungdomar. Att det statliga stödet 

34 

och politiken som riktades in på att 

göra ridsporten till folksport har med 

all säkerhet gjort att sporten idag är 

mer spridd än den var under 1900- 

talets första hälft. 

Marknadens koppling till genus, 

generation och social klass är komplex. 

Hur den politiska och ekonomiska 

sidan av hästföretagande ser ut regionalt 

och lokalt finns det än så länge 

inte så mycket kunskap om, även om 

några studier är gjorda. 24 Sedan länge 

har företagande varit maskulint genuskodat. 

Visserligen har det inom vissa 

branscher funnits kvinnor som drivit 

företag. Tidigare forskning om kvinnor 

och småföretagande har pekat på 

att kvinnor oftare återfinns som ledare 

av små företag med låg omsättning; 

medan män i högre utsträckning leder 

större företag med större omsättning. 

Historiskt sett har kvinnor, oftare än 

män, anpassat sin småföretagarroll 

till familjens behov. Kvinnor har även 

ansetts vara drivna i sitt företagande av 

ett sökande efter livsstil eller livskvalitet, 

medan män sägs vara drivna av 

ekonomisk vinst. Denna bild har dock 

komplicerats av annan forskning som 

visat att kvinnor och män återfinns i 

olika branscher och att det även finns 

manliga livstilsföretagare som driver 

små företag med liten vinst. Christina 

Scholten har pekat på behovet av att 

studera människors hela livssituation 

för att förstå de mönster som finns i 

småföretagande. 25 

Företagande påverkas inte bara av 

genus och bransch. Gunnel Forsberg 

har i en studie av genuskontraktets 

regionala variationer funnit att kontraktets 

utformning kan variera kraftigt 

mellan olika regioner. Detta medför att 

kvinnors villkor för att bedriva småföretagsverksamhet 

kan variera kraftigt. 

Under de senaste 20 åren har kvinnor i 

allt högre utsträckning startat företag. 

Det är troligt att denna utveckling också 

återfinns inom hästsektorn, inte minst 

eftersom hästen i allt högre utsträckning 

kopplats samman med kvinnlighet. Om 

man ser till Skåne år 2009 drivs 47 procent 

av de företag som registrerats som 

hästföretag av kvinnor, vilket är en stor 

andel om man ser till företagandet i stort. 

I dag är en tredjedel av alla nystartade 

företag etablerade av kvinnor. 26 Det är 

troligt att det inom företagandet finns en 

gesnuarbetsdelning där män och kvinnor 

driver olika företag beroende på verksamheten. 

Huruvida det är på det sättet 

återstår dock att undersöka. Kanske 

arbetar kvinnor med turridning och barnoch 

ungdomsverksamhet medan män är 

hovslagare och travtränare? 

Forsberg har bland annat pekat på 

sådana skillnader mellan Skåne och 

Småland, där det förra betraktas som 

”modernt och framåt” och det senare 

som mycket mera traditionellt. 27 

Hästägandet och hästföretagandet 

visar på en stor social bredd. Även om 

det finns tecken på att det är medelklassen 

som i ökad utsträckning flyttar till 

landsbygden och skaffar häst, finns det 

studier som visar att medelklassen inte 

nödvändigtvis är överrepresenterad 

bland hästägarna. Tillberg Mattsson 

visar i sin studie av hästgårdar i Leksand 

att traditionell medelklass inte är 

överrepresenterad där. 28 Istället dominerar 

arbetarhushåll bland dem som 

äger hästgårdar. Det är framför allt 

småföretagare (även företagare utanför 

jordbruket) bland ägarna. Det är den nya 

ekonomins företagare som dominerar, 

utan det rör sig snarare om traditionella 

arbetarsmåföretagare såsom rörmokare, 

snickare och andra hantverkare samt 

maskinentreprenörer. Det är inte heller


medelklassföräldrar som skaffar häst 

som ”dyr leksak” åt sina barn (flickor); 

istället är det den vuxna kvinnans val 

som slår igenom. Den typiska hästägaren 

tycks vara en vuxen kvinna mitt 

i livet, med arbete och familj som vill 

hålla häst som fritidssyssla och fly en 

stressad vardag. Medan män i rätt hög 

grad äger häst inom ramen för företag, 

äger kvinnorna häst som ren hobby, 

utan minsta inkomster från ägandet. 

Endast för en minoritet av männen är 

hästverksamheten någon huvudsyssla, 

resten arbetar inom andra branscher. 

Både män och kvinnor som äger häst 

inom ramen för företag anger dessutom 

att lönsamheten är svag men att 

det sociala värdet uppväger. Därför, 

argumenterar Tillberg Mattsson kan 

man dra paralleller till det faktum att 

män ibland fortsätter driva olönsamt 

jordbruk (subventionerat av kvinnans 

lönearbete) just av immateriella livstilsrelaterade 

skäl. Hon drar slutsatsen att 

den verkliga anledningen till att man 

i företagsform skaffar häst är att man 

vill konsumera fritidstjänster som detta 

medger. ”Konsumtion under täckmantel 

av produktion” som hon uttrycker 

det. 29 

Avslutning 

Det är tydligt att hästsektorn i spänningsfältet 

mellan staten, marknaden 

och den ideella sektorn har förändrat 

sig med tiden. Under första hälften av 

1900-talet spelade staten och marknaden 

en stor roll för att förklara hur 

hästsektorn utvecklade sig. Från andra 

världskriget och fram till de senaste 20 

åren var staten tillsammans med den 

ideella sektorn de institutioner som 

påverkade hästsektorn starkast. Sedan 

1980-talet har marknadens påverkan 

ökat. Under hela perioden har sektorn 

påverkats av föreställningar om social 

klass, genus och generation. Särskilt 

om man ser till ridsporten var denna 

starkt förknippad med överklass och 

manlighet under det tidiga 1900-talet; 

medan sporten blivit mer folklig och 

förknippad med kvinnlighet under 

andra hälften av 1900-talet. I samband 

med den ideella sektorns ökade inflytande 

kom allt fler barn och unga in i 

hästsektorn – åtminstone om man ser 

till ridskolan. Huruvida den kvinnliga 

genuskodningen av sektorn och 

kopplingen till barn och unga kommer 

att hålla i sig om marknadens roll ökar 

är svårt att säga. Kanske kommer allt 

fler kvinnor att starta företag inom 

sektorn eller kanske kommer marknadens 

ökade betydelse leda till en ny 

maskulinisering? Hur marknadens roll 

kommer att påverka barn och ungas 

roll är osäkert. Andelen barn och unga 

har minskat något inom ridsporten 

under de senaste 10 åren och en ökande 

andel av dem som börjar på ridskolorna 

är vuxna, men om detta är en trend som 

håller i sig är oklart. 

Referenser 

1. Hedenborg, Susanna (2007) ”The Popular 

Horse: From Army and Agriculture to Leisure”; 

idrottsforum.org; http://www.idrottsforum.org/ 

articles/hedenborg/hedenborg071121.html 

2. Hedenborg, Susanna (2009) ”Till vad 

fostrar ridsporten? En studie av ridsportens 

utbildningar med utgångspunkt i begreppen 

tävlingsfostran, föreningsfostran och omvårdnadsfostran”, 

Educare, 1; Hedenborg, Susanna, 

”The Equestrian Olympics in Stockholm 1956. 

Gender and Class Perspectives”, Sports in History, 

u p; Hedenborg, Susanna (2008) Arbete 

på stallbacken, Malmö; idrottsforum/förlag, 

kapitel 6. 

3. Hedenborg, Susanna (2008) Arbete på stallbacken, 

Malmö; idrottsforum/förlag, kapitel 6. 

4. Hedenborg, Susanna & Morell, Mats (2009) 

”Hästar och hästarbete. Ett klass-, genus-, 

och generationsperspektiv på förändringarna 

under 1900-talet”, i Houltz, A (red), Arbete 

pågår i tankens mönster och kroppens miljöer, 

Uppsala. 

5. Källa: SOU 2000:109, 258–259; http://www. 

sjv.se/download/18.7502f61001ea08a0c7ff 

f102034/hastar.pdf (2007-11-13). 

6. Berglund, Sara (2006) Vägen till vinnarcirkeln. 

Travhästen och dess människor mellan 

sport och spel. Hedemora. 

7. Greiff, Mats & Hedenborg, Susanna (2007) 

I sulky och sadel. Historiska perspektiv på 

svensk trav- och galoppsport, Stockholm. 

8. SLRC var först ett förbund för de skånska 

lantliga ryttarföreningarna och hette mellan 

1928 och 1942 Skånska Lantliga Ryttarföreningarnas 

Centralförbund. I början av 

1940-talet fanns det lantliga ryttarföreningar 

långt utanför Skåne och då bytte förbundet 

namn till Svenska Lantliga Ryttarföreningarnas 

Centralförbund. Se http://www2.ridsport. 

se/files/%7B16B7A353-92FB-4F7F-A753- 

38940E2C7157%7D.pdf. 

9. Norberg, Johan (2004) Idrottens väg till 

folkhemmet. Studier i statlig idrottspolitik 

1913–1970. Stockholm. 

10. Se bland annat Sommestad, Lena (1995) 

”Jordbrukets kvinnor i den svenska modellen”, 

i Historisk tidskrift. 4, även om modellen 

inte alltid varit så generell som den framställts, 

bland annat Björkman, Jenny (2001) Vård för 

samhällets bästa. Debatten om tvångsvård i 

svensk lagstiftning 1850-1970. Stockholm: 

Carlsson. 

11. Hedenborg, Susanna (2009) “Till vad 

fostrar ridsporten? En studie av ridsportens 

utbildningar med utgångspunkt i begreppen 

tävlingsfostran, föreningsfostran och omvårdnadsfostran”, 

i Educare, 1. 

12. Se http://www.nshorse.se/cm 2009-05-29 

13. Se bland annat Peterson, Tomas (2002) 

”En allt allvarligare lek. Om idrottsrörelsens 

partiella kommersialisering 1967-2002”, i Ett 

idrottssekel, Stockholm. 

14. Graaf, Kurt (2004) Den svenska varmblodshästens 

historia under 200 år, Stockholm. 

15. Se till exempel Johansson, Dag et. al, 

(2004) Hästnäringens samhällsekonomiska 

betydelse i Sverige. Rapport, Institutionen för 

ekonomi, SLU Uppsala. 

16. ibid. I Karin Cederqvist och Per Wijkander 

(2004) Hästen som inkomstkälla. Examensarbete, 

SLU, Uppsala, liksom i Lisa Bodinger 

(2007) Hästen i landsbygdsutvecklingen: En 

studie av hästnäringsverksamhet i tre landsbygdskommuner 

med hästprofil. Kulturgeografiska 

institutionen, Uppsala universitet Arbetsrapport, 

framhålls att stallplatshyran ofta, trots 

att det i regel gäller ombyggnad av befintliga 

ekonomibyggnader, är så låg att uthyrningen är 

direkt olönsam. 

17. Bexelius, Elsa (2003) Sverige som hästland. 

Förstudie på uppdrag av: Turistdelegationen, 

Nationella stiftelsen för hästhållningens främjande, 

Agria och Lantbrukarnas riksförbund. 

Stockholm: LRF, s. 35. 

18. För ett exempel på hur näringsverksamhet i 

relation till hästen har utvecklats i några kommuner, 

se www.Heby.se med länkar till Häst i 

Heby 2008 0113. Ang hästprojekten i Heby, 

Katrineholm och Tingsryd, se Bodinger, a. a., 

ss. 18-21. 

19. Johansson, Dag et al, a. a. 

20. Wennebro, Torbjörn (2004) Hästsverige 

som upplevelseindustri. Under lag för en nationell 

branschsatsning på hästturism. Stockholm: 

Turistdelegationen; Bexelius, op cit; Svala, 

Catharina (2002) Hästen samhället. Sammanställning 

av kunskap från studenternas arbeten 

i kursen ”Hästen samhället och planeringen” 

som ges vid SLU Alnarp. SLU Alnarp, s. 46. 

21. Hästhållare enl. JO 24 SM 0501, jordbruk 

med häst enligt Jordbruksverkets webbplats, 

tabell 1.16. Hästturismgårdar enligt Bexelius, 

a. a., s. 5. Hästturismföretag enligt Wennebro, 

a. a., s. 5. 

22. http://www.allabolag.se/, sökord häst/Skåne 

23. Greiff, Mats (2007) ”Stallbackskultur, makt 

och arbete i svensk travsport 1930-2005”, i 

Greiff & Hedenborg (red.) I sulky och sadel. 

Historiska perspektiv på svensk trav- och 

galoppsport. Stockholm: Carlssons. 

24. Se till exempel ”Nationellt utvecklingsprogram, 

2000”; ”Sverige som hästland 2003”; 

”Hästen i samhället, 2006”; ”Hästen i politiken 

2006”; för företag och nätverkande, se 

bland annat ”Networking, 2007”; för studier 

om hästturism, se bland annat ”Godkänd hästgård, 

2006”; ”Internationell hästturism 2004” 

och ”Häst-Sverige som upplevelseindustri 

2004”; för samband hästsektor och lantbruk se 

”Hästen som inkomstkälla”. 

25. Scholten, Christina (2003) Kvinnors försörjningsrum. 

Hegemonins förvaltare och murbräckor, 

Lund. 

26. För forskning om kvinnor och företagande 

se men se till exempel Pengarna och livet. Perspektiv 

på kvinnors företagande 1995; Holmquist 

& Sundin, red, (2002) Företagerskan. Om 

kvinnor och entreprenörskap, Stockholm . 

27. Forsberg, Gunnel (1997) ”Att förstå den 

nya landsbygdens mosaik” i Hans Westlund 

(red), Lokal utveckling för regional omvandling, 

Östersund. 

28. Tillberg-Mattsson, Karin (2004) Hästar 

lockar kvinnor till landsbygden – en studie av 

hästägare och hästgårdar i Leksands kommun. 

IBF Uppsala universitet Working paper No. 45 

29. ibid. 

35


En vanlig pojkdröm är att 

bli fotbollsproffs. Här på 

Zlatan camp i Bunkeflostrand 

fick barnen träffa 

sin stora idol, Zlatan. 

Foto Christer Wahlgren, 

Scanpix 

Idrott, globalisering och 

professionalisering 

– om drömmar och vardag bland fotbollens 

ungdomsproffs 

Jesper Fundberg 


Syfte och frågor 

Följande text utgår från ett pågående 

forskningsprojekt om fenomenet ungdomsproffs 

i fotboll. Ungdomsproffs 

definierar jag de unga män som fått 

så kallat ungdomsproffskontrakt med 

en fotbollsförening, när de är i 16-18 

år åldern. I följande projekt avgränsas 

också detta till dem som flyttat från en 

svensk klubb till en utländsk. Studien 

inleddes i januari 2009 och fokuserar 

på hur vardagen ser ut för de unga 

spelarna i deras nya miljöer. Jag har 

valt att träffa dem både i deras fotbollsmiljöer 

i de utländska klubbarna 

och i samband med landslagsträffar i 

Sverige (då de flesta är med i u-landslagen). 

I mötena med de unga männen 

ber jag dem berätta sin fotbollsbiografi; 

var och hur de började spela fotboll, 

föräldrars relation till spelet, karriären 

fram till idag. Jag frågar dem 

också om livet runt spelet, att flytta 

hemifrån, relationer till vänner, kärlek 

och ensamhet, att bli vuxen, disciplin 

och manlighet. Vidare diskuterar vi 

fotbollens plats i dagens samhälle med 

frågor om ekonomi, idolskap, status 

och frågor om den personliga framtiden. 

Ett tema i diskussionerna har 

rört relationer mellan maskulinitet, 

kropp och arbete som jag finner intressant 

och relevant att diskutera då just 

kroppsliga färdigheter är det centrala 

för fotbollspelande som yrke. Vidare är 

det intressant med ”kroppsligheten” i 

en tid då allt längre och allt mer akademisk 

utbildning premieras. Här kan 

jämförelser göras med andra karriärvägar, 

till exempel unga modeller. 1 En 

annan aspekt av relationen manlighet, 

kropp och arbete är åldern hos de unga 

männen. När det i samtiden alltmer 

talas om en förlängd ungdomstid så tar 

de unga fotbollspelarna i denna studie 

flera kliv in i ett tidigt vuxenliv med 

avseende på disciplin och ansvar kring 

frågor om ekonomi, hälsa och arbete/ 

fritid. 

Ett annat sätt att närma sig fenomenet 

ungdomsproffs är att jag intervjuar 

personer som finns i de unga fotbollspelarnas 

nätverk: föräldrar, syskon, 

ledare, tränare, agenter, vänner, etcetera. 

Vad är deras relation till och syn 

på fenomenet ungdomsproffs? Dessutom 

intervjuas fotbollspelare som valt 

att inte flytta utomlands liksom spelare 

som varit ungdomsproffs tidigare i 

karriären. Hur ser de på sina val och 

erfarenheter? 

Min avsikt är att ställa frågor 

utifrån och på en idrottslig individnivå, 

om identitet och vardag, för att 

kunna resonera om frågor på idrottslig 

strukturell nivå; idrottens globalisering, 

kapitalisering och professionalisering. 

Jag kommer att använda dessa två 

idrottsnivåer för att diskutera och 

analysera generella samhällsfrågor om 

ungdom och vuxenliv, maskulinitet, 

arbete och fritid. 

Fotboll som global arbetsmarknad 

för unga män 

En vanlig pojkdröm är att bli fotbollsproffs. 

Det är få som kommer i 

närheten av detta även om det under de 

senaste decennierna har blivit allt fler. 

Tanken på att kunna försörja sig på att 

spela fotboll tycks också vara universell. 

I ett globalt perspektiv är Europa 

36


37


centrum, det är där de stora klubbarna 

och lönerna finns i huvudsak. En stor 

förändring gällande professionell 

fotboll är den så kallade Bosmandomen 

från 1996. I korthet handlar 

det om ökad frihet och rörlighet för 

fotbollspelare inom EU – spelare utan 

kontrakt kan fritt flytta till en annan 

klubb i ett annat land, vilket inte var 

möjligt tidigare. En annan konsekvens 

av Bosman-domen har blivit att större 

klubbar skriver kontrakt över en längre 

tid med spelare samt att detta sker 

i allt yngre åldrar. Det finns ekonomiska 

vinster med att skriva kontrakt 

med unga spelare både inom Europa 

och från andra världsdelar. Antalet 

ungdomsproffs i Europa har därmed 

ökat. Om ungdomsproffsverksamheten 

ses som ett socialt fält i Bourdieus 

mening så är det möjligt att identifiera 

aktörer som har, ibland gemensamma 

och ibland skilda, intressen. 2 Här finns 

moderklubbar som riskerar bli av 

med sina unga talanger, agenter som 

fungerar som länk mellan spelare och 

klubbar, storklubbar som vill knyta till 

sig blivande (förhoppningsvis) stjärnor, 

fotbollsförbund som ser möjlighet att 

unga spelare utvecklas och inte minst 

familjer och spelare som ser en hägrande 

dröm kunna gå i uppfyllelse. Det 

senare tycks vara en stark drivkraft 

i såväl Sverige, Brasilien som i Zimbabwe. 

3 Idrottens globalisering och 

ekonomiska intressen möter individuella 

förhoppningar som kan rymma allt 

från berömmelse till ekonomiskt oberoende 

för sig själv och sin familj. Ibland 

sker dessa intressemöten i harmoni 

men ibland sker en konflikt. 

Antalet svenska pojkspelare som 

fått kontrakt med utländska klubbar 

ökade från 1996 till1997 med 40 

procent. Under våren 2008 publicerades 

elva artiklar enbart i Sydsvenska 

dagbladet om tonåringar som fått så 

kallade ungdomsproffskontrakt. Den 

dominerande tonen i artiklarna är 

”äventyr”, ”möjlighet” och ”ekonomiska 

vinster”. Ett annat exempel på 

uppmärksamhet för fenomenet är det 

före detta ungdomsproffset Martin 

Bengtssons kritiska bok ”I skuggan av 

San Siro: Från proffsdröm till mardröm”. 

4 Det är alltså ganska olika 

skildringar som ges av livet som ungdomsproffs 

i olika medier. Det saknas 

forskning om fenomenet. Min ambition 

är att ge en så komplex bild som 

möjligt där utgångspunkten är de unga 

männens perspektiv, samtidigt som jag 

vill föra in en diskussion om strukturer 

som ofta ligger en bit bortom de unga 

männens egen horisont. 

Tillfället för att bli upptäckt av en scout är på Elitlägret - i Halmstad juli 2009. I förgrunden förbundskaptenerna 

Roland Larsson och Ulf Svensson. 

Teoretiska utgångspunkter 

Ungdomsproffsverksamhet som socialt 

och kulturellt fenomen kan analyseras 

utifrån vitt skilda teoretiska perspektiv. 

Jag väljer att använda följande 

centrala begrepp och teorier: globalisering, 

professionalisering, identitet och 

maskulinitet (det senare kan betraktas 

som en specifik aspekt av identitet med 

särskild betoning på genus). För att 

börja med det senare kan forskningsprojektet 

ses som en fortsättning på 

min avhandling Kom igen, gubbar! 

som handlade om hur pojkfotboll kan 

analyseras som manlig fostringsmiljö. 5 

Då handlade det om hur maskulinitet 

tar sig uttryck verbalt och kroppsligt 

via exkludering utifrån temana 

femininitet, etnicitet och sexualitet. För 

fotbollspelande pojkar i yngre åldrar 

tycktes maskulinitet också handla om 

disciplin och gemenskap. Vad sker då 

med manligheten för dem som satsar 

vidare på fotbollen och som tycks nå 

sina drömmar i tidig ålder? Både identitet 

och maskulinitet betraktas som 

sociala konstruktioner och svaret på 

frågan om vem en person eller grupp är 

bör snarare betraktas som något man 

blir. 6 Identitet och maskulinitet förstås 

därmed som relationellt och något 

som ständigt kan förändras, liksom 

att det måste förstås i sitt sociala och 

kulturella sammanhang. Därför väljer 

jag att använda ordet identitetsprocess 

för att undersöka hur, i huvudsak, den 

självvalda men även tilldelade bilden 

av en person förändras i takt med flytt 

utomlands, vardagen som ungdomsproffs, 

flytt hem igen och så vidare. 

Studier av transnationell migration 

och maskulinitet är eftersatt liksom 

dess kopplingar till idrott. 7 

Forskning om idrott och globalisering 

har ökat under de senaste 

femton åren. En förklaring till detta är 

givetvis att idrotten har blivit allt mer 

globaliserad: ett ökat medialt genomslag, 

ökad kommersialisering och 

professionalisering som också hänger 

samman med arbetskraftsmigration av 

idrottare. Här är fotbollen kanske det 

tydligaste exemplet på ökad globalisering. 

Historiker påpekar dock att 

globalisering inte är en ny process för 

fotbollen. Flera idrottsforskare menar, 

vilket jag ansluter mig till, att det är 

viktigt att se relationer mellan idrottens 

processer och andra samhälleliga 

processer; i detta fall transnationell 

migration och globalisering – för att 

se de gemensamma liksom specifika 

dragen för fotbollen respektive samhället. 

Den forskning som bedrivits 

om globalisering och professionalisering 

kring fotboll har hittills fokuserat 

vuxna spelare, i Sverige, 8 internationellt, 

9 och historiskt. 10 

38


Vad är då globalisering? En definition 

är att det handlar om hur globala 

och lokala förhållanden blivit alltmer 

beroende av varandra. 11 Gemensamt 

för många teorier om globalisering 

är att de berör makronivå genom att 

beskriva och förklara globalisering som 

en process av ekonomiska och social 

skeenden vilka antas frambringar en 

integration över nationsgränser. Detta 

har i sin tur betydelse för de kulturella 

förhållandena där flera menar att 

allt blir mer likt vartannat, liksom en 

anpassning till västerländska förhållanden. 

Vad betyder detta för fotbollen? 

För att tala med antropologen Ulf Hannerz’ 

begrepp ”kulturellt flöde” så är 

det intressant att se vad som sker med 

unga spelares erfarenheter av klubbfotboll 

i Europa och landslagssamlingar. 12 

Vilka fotbollsmässiga, kulturella, 

sociala flöden kan skönjas i spåren av 

dess konkreta förflyttningar mellan 

olika fotbollsmiljöer? 

Bauman diskuterar hur mikronivå/ 

individnivå kan förstås för globalisering. 

13 Han menar att det framförallt 

är de mest välbeställda som gynnas av 

globalisering. Skälet till detta är att de 

kan dra fördel av ökade rörelsemöjligheter. 

Det senare är av särskilt intresse 

för ungdomsproffsverksamhet där 

rörlighet över nationsgränser möter 

ekonomiska intressen och individuella 

drömmar och ambitioner. Följande 

projekt avser att ta avstamp i mikronivå 

för att koppla samman det med 

makronivå. Här är det också viktigt att 

använda ett genusperspektiv på fotbollens 

globalisering. 

Arbetskraftsmigrationen inom 

fotbollen är framförallt manlig och 

nätverken är styrd av män. Vad betyder 

det i en tid då traditionella manliga 

egenskaper alltmer ifrågasätts både av 

kvinnor liksom av många män? Med 

globalisering avses också utvecklingen 

av kommunikationsteknologier som 

förmedlar ekonomiska och politiska 

beslut över världen på några få sekunder. 

Detta är också tydligt inom fotbollen 

där resultat, spelstil, målgester och 

spelarövergångar sprids, tolkas och 

kommenteras med hög hastighet och 

stor spridning. 

Intimt förknippat med globalisering 

av idrott är professionalisering. 

Den ökad grad av professionalisering 

som pågått inom svensk idrott har 

beskrivits av Peterson och Sund. 14 

Från de första spelarkontrakten inom 

svensk fotboll i slutet av 1960-talet 

och heltidsanställda spelare på 1980- 

talet till dagens ungdomsproffs finns 

tendenser till ökad kommersialisering 

och paternalism (till exempel agenter, 

storklubbar). Med professionalisering 

avses här förändringen från lek till 

allvar; med bland annat en rationell 

organisation och yrkesroller som är 

formellt kopplade till en formell utbildningsverksamhet 

och som utövas på 

heltid. Här är det intressant att denna 

professionalisering berör allt yngre 

åldrar. Men vilka effekter får det för 

unga spelare – på och utanför planen? 

Är det en oundviklig förändring inom 

fotbollen som också bidrar till bättre 

och mognare spelare och människor 

eller ska detta förstås som en cynisk 

”idrottstraffickning” som drar nytta av 

ungas drömmar för en ökad vinstprofit? 

15 Hur vardagen och identitetsprocesserna 

ser ut för ungdomsproffs är 

hursomhelst en för många okänd verklighet 

– men som genom etnografiska 

beskrivningar kan ge upphov till en 

ökad förståelse för fotboll som socialt 

fenomen i kraftfälten globalisering och 

professionalisering. 

Ungdomsproffsen – två nedslag 

Ett sätt att närma sig fenomenet ungdomsproffs 

är att syna verksamheten 

ur flera olika perspektiv. I bakgrunden 

nämndes några aktörer som har 

olika intressen och därmed lite olika 

perspektiv på vad ”god ungdomsproffsverksamhet” 

innebär. Här finns 

fotbollförbund, agenter, ledare, tränare, 

klubbar liksom familjer och spelare. 

Bland de fem ungdomslandslag som 

finns inom ramen för Svenska fotbollförbundet 

(P 15, P16, P17, P18, P19) 

väljer jag att granska samtliga spelare 

som är på väg att bli, är mitt uppe i 

eller på väg hem från ungdomsproffskontrakt. 

Under våren 2009 har jag 

varit i kontakt med åtta spelare i tre 

länder, tre ledare, en agent och fyra föräldrar. 

Viktiga förmedlare av kontaktuppgifter 

är förbundskaptenerna för 

respektive u-landslag. 

Under våren gjorde jag tre resor; till 

England (London och Manchester), till 

Holland (Amsterdam, Rotterdam och 

Herenveen) samt till Italien (Bergamo, 

Lecce och Turin). Det är svårt, och näst 

intill omöjligt att komma i kontakt 

med spelarnas fotbollsmiljöer i form 

av träningsanläggningar och liknande. 

Jag har träffat spelarna och samtalat 

med dem i deras boendemiljö och/eller 

kafé. Mötena med de unga männen 

har varit från ett par timmar till att 

jag övernattat hemma hos dem och 

därmed kunnat diskutera fotboll, livet 

och vardagen under åtskilliga timmar. 

Bemötandet från de unga männen har 

genomgående varit mycket positivt, 

ja oftast artigt. Jag vill återge några 

tankar och kommentarer från två av 

dessa möten. 

Tre dagar i februari tillbringade 

jag i London och Manchester. Jag planerade 

att träffa två ungdomsproffs. 

Av olika skäl träffade jag bara en av 

dem. Han är 16 år och ska senare 

under året fylla 17. Under ett dygn 

samtalade jag med honom, och hans 

pappa, jag tittade på hans träningar 

och bodde hemma hos honom i den 

lägenhet som klubben ordnat åt 

honom. Jag fick en kort, men intensiv, 

samvaro med honom och hans pappa 

som bodde tillsammans i Manchester. 

Med mig hem till Sverige hade jag 

åtta timmar inspelade samtal. Men 

framförallt hade jag massa nya frågor, 

intensiva intryck och omtumlande 

känslor med mig tillbaka. Jag mötte 

en son och hans far som levde symbiotiskt 

nära varandra dygnet runt. 

Hela vardagen kretsade kring den 

unge mannen fotbollspelande: två träningspass 

per dag samt extra privata 

träningar. Sonens och faderns fokus 

innebar att mat, vila, sömn, relationer 

utgick från fotbollsverksamheten. De 

ville nu satsa allt på det som varit 

en gemensam dröm, menade de. Jag 

lyssnade. Samtalen och berättelserna 

kretsade från allt som när intresset 

för fotboll startade och växte, till 

om agenter som försökte locka med 

kontrakt redan när han var tretton år. 

Vidare hade vi långa samtal om vad 

konkurrensen i laget tar sig för uttryck 

och vad detta betyder i en lagsport 

som fotboll. Den unge mannen låter 

mig förstå att platserna i laget och 

att synas inför framtiden är en strid 

”på liv och död”. Jag möts också av 

hans lagkamrater som kommer ut 

från anläggningen efter dagens sista 

träningspass. En av dem, den värsta 

konkurrenten, nickar lätt mot oss och 

säger något jag inte hinner uppfatta. 

Han känner till pappan som står bredvid 

mig. Han hoppar snabbt in i en 

sportbil och rivstartar. Senare under 

dagen låter mig flera förstå att bilen är 

en statussymbol för de unga proffsen. 

En inte unik kombination mellan 

manlighet och teknik/ting. 16 

Jag lämnar son och far vid tågstationen 

i Manchester och mina tankar 

kretsar kring hur relationen mellan 

dem påverkas av att det är sonen som 

försörjer fadern genom sitt fotbollspelande. 

Jag kommer att fråga övriga 

familjemedlemmar, mamman och 

systern, som bor i Sverige hur de ser 

på den unge mannens situation och 

deras relation till honom. Lyckas han 

39


med drömmen är han ekonomiskt oberoende 

i resten av sitt liv – misslyckas 

han, eller får en allvarlig skada, så har 

han en haltande gymnasieutbildning 

och ett rejält stukat självförtroende att 

arbeta med. Där någonstans, mitt emellan 

att ta steget till att förkroppsliga 

Connells begrepp hegemonisk maskulinitet 

eller att falla och därmed lätt 

kategoriseras som en del av en underordnad 

maskulinitet, befinner han sig 

just nu. 17 

Under mina tre dagar i Italien 

tillbringar jag ett dygn i Lecce som 

ligger på den italienska ”klacken” i 

sydöstra delen. I en nybyggd lägenhet 

bor sedan knappt ett år en av de 

svenska ungdomsproffs i min studie 

som har kontrakt med och spelar i 

klubbens ”prima vera-lag”, det vill 

säga ungdoms/B-laget. Han möter mig 

utanför porten iförd landslagsoverall. 

Senare berättar han att han ju ville ha 

på sig den när han ”ju skulle få besök 

från Sverige”. Han visar stolt upp sin 

lägenhet och förklarar att området är 

byggt för de bättre bemedlade i staden. 

Under två timmar samtalar vi i hans 

kök om livet som ung fotbollspelare, 

flytten till Italien, flickvännen, kompisar 

hemma, lagkamrater, och så vidare. 

Ett genomgående tema under intervjun 

är vuxenblivande. Samtalet kretsar 

kring flytten hemifrån, till ett nytt 

land, att börja arbeta och att ta ansvar. 

Ansvar och disciplin tycks genomsyra 

hans vardag. Det är inte några aspekter 

som tynger honom, dock. Tvärtom så 

jämför han sig med ”gamla vänner i 

Sverige” och menar att han ser saker 

på ett nytt och mognare sätt. Han tycks 

gilla sin tillvaro. Han förmedlar en 

känsla av att det är spännande och ta 

ansvar. Om än bara för sin egen situation. 

Jag undrar om han känner sig 

ensam ibland, med anledning av vad 

han berättar om sin vardag. Visserligen 

umgås han en del med spelare i laget, 

men många stunder är han för sig själv 

i lägenheten. Visst är jag ensam, säger 

han. Men jag är ganska van. Har alltid 

gillat att vara ensam. Han visar upp sin 

dator som står i sovrummet. Där håller 

han kontakten med vänner via msn, 

mail och andra chattsidor. Där finns 

också bilder på flickvännen. Hon ska 

strax komma och hälsa på honom, hon 

anländer dagen innan hans 18-årsdag. 

Samtalen fortsätter om vardagsrutinerna: 

gå upp vid åtta, träning mellan 

10 och 12, lunch, vila och kanske 

middag med vänner på kvällen. En dag 

i veckan är det ledigt. På kvällen går 

vi tillsammans till en restaurang lite 

utanför stadens centrum. Jag förstår att 

40 

det är favoritrestaurangen. Samtalen 

fortsätter om livet som ungdomsproffs 

och vad det innebär för de relationer 

som fanns till vänner i Sverige. Det 

handlar både om dem som inte bryr sig 

utan vet vem han är utanför fotbollen, 

till dem som vill bli hans vän för 

att han just är fotbollsproffs. Men det 

ingår också i ett ungdomsproffs vardag 

– att veta vem man är på och utanför 

planen, låter han mig förstå. 

Avslutning 

Hur kan då dessa inledande resor 

förstås och tolkas i relation till de 

teoretiska resonemangen om professionalisering, 

globalisering och maskulinitetsprocesser? 

Jag vill ta upp några 

aspekter. För det första vittnar alla 

dem jag intervjuat om en professionaliserad 

verksamhet i de nya klubbar 

de kommit till i form av mer kvalité 

på träningar och matcher, att de tjänar 

pengar på detta (i flera fall mycket 

stora summor), mer strikta relationer 

mellan tränare/ledare och spelare 

(liknas ofta vid chef/anställd) än i de 

svenska klubbar de kommer ifrån samt 

att organiseringen av fotbollspelande 

tar tag i de unga männens vardagsliv 

så att ”allt” kretsar kring fotbollen 

(vila, sömn, mat, fritid regleras av fotbollsverksamheten). 

Den sista aspekten 

gör också något med identiteten – de 

blir fotbollspelare, både i egna och 

i andras blickar. Att omgivningens, 

framförallt vänner i Sverige, ser på 

dem på ett nytt sätt är något som de 

tvingas reflektera en hel del över. Det 

gemensamma ideal som de strävar efter 

att uttrycka inför vänner och bekanta 

är ödmjukhet och ”ha fötterna på 

jorden”. Trots att det är juni månad 

som är den enda sammanhängande 

ledigheten för de unga fotbollsproffsen 

så finns åtskilliga sätt att behålla kontakten 

med tidigare vänner och familj. 

Kommunikationen sker via mobiler, 

chatt, msn, skype, etcetera. Flera av 

de unga männen läser gymnasiekurser 

på distans och använder IT-samhällets 

kommunikationsteknologier för detta 

ändamål. Det finns dock en form 

av kommunikation som tycks kräva 

fysiska möten. Av dem som har ett 

förhållande (i samtliga fall flickvän) så 

är det utan undantag med en svenska, 

vilken de träffat just under den tidigare 

nämnda lediga junimånaden. De lever 

elva månader i en värld som i det 

närmsta totalt domineras av män, 

vilket få av dem tycks reflektera kring. 

Att leva i nuet som ungdomsproffs och 

med drömmen om att ta nästa steg 

till fullvuxet proffs innebär för många 

att leva i värld av män, med till synes 

strikt reglerade arbetsrelationer och 

där privata tankar och funderingar 

kommuniceras via telefon med hemmet 

eller msn med flickvännen och där 

ödmjukhet inför det man kommer ifrån 

är ett ideal värt att odla för att lyckas i 

framtiden. 

Referenser 

1. Frisell-Ellburg, Ann (2008) Ett fåfängt 

arbete: möten med modeller i den svenska 

modeindustrin. Göteborg: Makadam. 

2. Bourdieu, Pierre & Wacquant, Loïc (1992) 

An Invitation to Reflexive Sociology. Chicago: 

Chicago University Press. 

3. Stuart, Ossie (1996) “Players, Workers, Protestors. 

Social Change and Soccer in Colonial 

Zimbabwe” i McClancy (red) Sport, Identity 

and Ethnicity. London: Berg. 

4. Bengtsson, Martin (2007) I skuggan av San 

Siro: Från proffsdröm till mardröm. Stockholm: 

Prisma. 

5. Fundberg, Jesper (2003) Kom igen, gubbar! 

Om pojkfotboll och maskuliniteter. Stockholm: 

Carlssons. 

6. Bourdieu, Pierre (1999) Den manliga dominansen. 


7. Pease, Bob & Pringle, Keith (2001) A Man´s 

World? Changing Men´s Practices an a Globalized 

World. New York: Zed Books. 

8. Eliasson, Annika (2004) ”Svensk fotbolls 

möte med globaliseringen”; www.idrottsforum.org 

9. Maguire, Joseph (1999) Global Sport. Identities, 

Societies, Civilizations. Oxford: Polity 

Press; Roderick, Martin (2007) The Work 

of Professional Football. A Labour of Love? 

London: Routledge. 

10. Taylor, Matthew (2005) The Leaguers. 

The Making of Professional Football in England, 

1900-1939. Liverpool: Liverpool University 

Press. 

11. Maguire, a. a. 

12. Hannerz, Ulf (1992) Cultural Complexity. 

Studies in the social organization of meaning. 

New York: Columbia University Press. 

13. Bauman, Zygmunt (1998) Globalization. 

The Human Consequences. London: Polity. 

14. Peterson, Tomas (1993) Den svengelska 

modellen. Svensk fotboll i omvandling under 

efterkrigstiden. Lund: Arkiv; Sund, Bill (2002) 

”Den svenska fotbollens övergång till professionalism 

och arbetsmarknadsrelationer”; 

Idrott, historia och samhälle 2002. 

15. David, Paulo (2003) Human Right in 

Youth Sport. Routledge. 

16. Jfr, Mellström, Ulf (1999) Män och deras 

maskiner. Nora: Nya Doxa. 

17. Connell, R. W. (1995) Masculinities. Cambridge: 

Polity Press.


Evenemangskultur och idrott 

– spänningar och samspel 

Vår tid känntecknas av evenemangskultur, som sociologerna Scott Lash och Celia Lury noterat. 

1 Under kortvariga spektakulära händelser iscensätts denna kultur genom olika aktiviteter i 

rum för konsumtion – många gånger innehållande idrott – som syftar till att attrahera människors 

uppmärksamhet. Evenemang erbjuder en kultur skild från den vardagliga, vilket innebär 

att människor får tillfälle att ”uppleva” något, som det ofta heter idag. 2 I denna artikel visar jag 

hur produktion av evenemangskultur relaterar till idrott men också utmanar dess logik – som 

är manifesterad i långsiktiga mål, seriesystem och tävlingspraktik. För att visa detta kommer 

jag att låta empiriska observationer från studier av ett idrottens och barndomens evenemang 

samspela med teorier om samtida kulturproduktion och konsumtionssamhälle. Med detta 

visar jag hur vad som förutspåtts vara ”framtida” idrott idag realiserats och att detta ställer 

forskare och praktiker inför nya utmaningar och frågor. 

David Cardell 

Malmö Högskola, 

LINKÖPINGS UNIVERSITET 

För att förstå de kvalitativa skillnaderna 

mellan idrottens och evenemangens 

kulturer som denna artikel 

kommer att fokusera är det angeläget 

att bestämma några referenspunkter 

för de två begreppen. Med idrott 

avser jag i linje med historikern Allen 

Guttmann här den moderna sportens 

kroppsövningskultur som är inriktad 

på kontinuerlig utveckling genom 

träning, för att tävla och därigenom 

uppnå möjligheter till att slå rekord. 3 

Det är tänkbart att definiera idrott i en 

vidare bemärkelse. 4 Jag behåller dock 

definitionen i dess moderna betydelse, 

som en kulturell form i vilken tävlan 

genom kroppsliga insatser är central, 

då detta idag är den idrott vi huvudsakligen 

möter. 5 Skälen till att nyttja 

detta begrepp är att det också möjliggör 

kunskap om hur det produceras 

kroppsövningskulturer i relation till 

denna idrott, utifrån livsstilar, varumärken 

och upplevelselogiker som 

nyttogör delar av dess kroppsövningskultur. 

Dessa verksamheter kan ta sig 

form i evenemang, som jag förstår som 

produkter av aktivitet att konsumera 

för avgränsade och kortvariga nöjen, 

snarare än vardagliga insatser genom 

långsiktig träning med mål om tävlingsprestation 

och jämförbar utveckling 

mot andra utövare – som inom idrotten. 

Vilka kvalitativa skillnader står vidare 

att finna mellan idrotten och evenemangens 

kroppsövningskultur? 

I en studie av lägret Stadium Sports 

Camp i Norrköping, som utgör Sveriges 

största ”idrottsläger” och även kallat 

”upplevelseläger”, har jag visat att 

idrott rekonstrueras utifrån flera olika 

syften och överväganden. 6 Jag ska i nedanstående 

kortfattat återge hur några 

av dessa omvandlingar tar sig uttryck 

samt skälen till att idrott omformas för 

en annan typ av kroppsövningskultur. 

Efter detta återknyter jag till forskning 

som behandlat framtiden för idrott i 

en skandinavisk kontext, för att sätta 

denna i relation till förståelse av evenemangskultur/idrott 

av idag. 

Innan jag går vidare med detta bör 

det klargöras att denna artikel inte 

handlar om modern underhållningsidrott, 

med professionella vuxna i fokus, 

sådan som erbjuder konsumenter en 

stund av förströelse och nöje då de 

tittar mot andra som utövar en idrott. 

41


Istället är det deltagarorienterad 

kroppsövningskultur som jag är intresserad 

av, den som i form av evenemang 

erbjuder konsumenter att ta del av 

och pröva olika aktiviteter. I denna 

typ av verksamhet finns inte publik 

på det sätt som vi är vana att se inom 

underhållningsbranschen, där publik 

separeras från utövare. De flesta som 

ingår i evenemanget är istället aktiva 

på en spelplan, de är aktiva medskapare 

i evenemanget. 7 En förklarande 

distinktion kan här göras mellan att 

[A] besöka en publikhändelse (att titta 

på) respektive att [B] vara del i en 

aktiverande händelse, såsom att sjunga 

karaoke (att vara medskapare). Karaoken 

innebär inte att utövaren själv 

skapar hela nöjeshändelsen, utan tillåts 

ta del av vad sociologen Erving Goffman 

benämnt som halvfärdiga ramar 

för sin aktivitet. 8 Ett deltagarorienterat 

evenemang som erbjuder en form av 

kroppsövningskultur utgör således ett 

ramverk för flertalets medverkande, 

som konsumenter kan välja att ta del 

av och samtidigt vara med och skapa 

(delar av) innehållet i. De har i detta 

ett större utrymme än låt säga om 

de befinner sig på läktaren under en 

fotbollsmatch då deras tittande och 

tillrop – på ett idealtypiskt plan – inte 

har samma betydelse för aktiviteten 

på spelplan som om de själva är del av 

ett evenemang inom vars ”spel” de är 

medaktörer. 

Att konsumenter är medaktörer 

inom deltagarorienterade evenemang 

innebär inte att de har kontroll över 

evenemanget, utan att de erbjuds att 

ta del av rum som kulturproducenter 

planlagt för (viss) aktivitet. Därför är 

liknelsen med karaoke lämplig, då deltagare 

har att fylla i ”tomma luckor” 

på ett sätt som de kan finna tillfredställande 

eftersom de får sätta personlig 

prägel på sina aktiviteter och uttryck. 

Strukturer för evenemang ska således 

förstås som överordnad, men öppen 

för, konsumentens handlingsutrymme, 

på ett liknande sätt som idrottens regelverk 

är överordnat utövaren i utövande 

av dessa aktiviteter. 9 För att förstå skillnader 

mellan evenemangskulturens och 

idrottskulturens ordningar är det således 

produktion av dessa ramverk, eller 

halvfärdiga ramar, och deras iscensättande 

som utgör mitt intresse. Det är 

till dessa ramar, i fallet Stadium Sports 

Camp, som jag nu skall röra mig. 

En fallstudie av idrottens transformation 

till evenemangskultur 

Under mina studier av Stadium Sports 

Camp i Norrköping, som under åren 

Stadium Sports Camp i Norrköping utgör Sveriges största "idrottsläger". Här ett exempel på en nöjd deltagare. 

Foto: Stadium AB 

2007 och 2008 vänt sig till barn i 

åldern 11–14 år, har det med tiden 

blivit klart att aktiviteter inom ramen 

för detta läger omförhandlats för att 

passa vad jag förstår som ett evenemangsformat. 

Under en veckas tid 

kommer allt från avancerade utövare 

till nybörjare som ska vara del av 

samma huvudidrott (det erbjuds 16 

stycken under år 2008). Det finns inga 

krav på förkunskaper och det betonas 

att många av aktiviteterna handlar om 

att prova-på. Den som tränar ishockey, 

fotboll eller handboll – de populära 

huvudidrotterna – tar även del av 

andra grenar och aktiviteter. Dessa har 

anpassats för att killar och tjejer ska 

kunna spela med – snarare än mot – 

varandra, nybörjare mot avancerade 

utövare och för att det inte ska ta lång 

tid att sätta in sig i aktiviteten. För 

under en veckas tid ska många aktiviteter 

avklaras. Då blir idrottens regelverk 

varken möjligt att träna in eller följa i 

varje given övning. Istället kan utbudet 

förstås som skapat för att deltagarna 

ska få pröva på och inspireras, samt 

vägledas i detta. Det finns funktionärer 

som visar hur det kan/ska/bör gå till. 

Utifrån dessa instruktioner har deltagare 

sedan möjlighet att under olika 

schemalagda moment pröva sig fram. 

Att lägret betecknas som ett ”upplevelseläger” 

är här talande: för deltagarna 

ges i och med det breda utbudet inte 

några omfattande möjligheter till erfarenhetsmässig 

fördjupning. Skillnaden 

mellan upplevelse och erfarenhet kan 

förklaras med en indelning i känslovärden 

respektive kunskap. 10 Att 

utveckla djupgående kunskaper låter 

sig inte göras i någon större omfattning 

vid läger som betonar inspiration 

och prova-på, som Stadium Sports 

Camp. Det är heller inte syftet med 

verksamheten som grundläggs i visioner 

om att ”inspirera till ett aktivt, 

roligt och hälsosamt liv” – samma 

ledord som bolaget Stadium för övrigt 

bygger sin verksamhet på vad gäller 

försäljning av sport- och modeprodukter. 

Att uppleva blir vid campen ett 

mål, som inte dominerar helt eftersom 

att huvudidrotter finns representerade 

inom lägret. En viktig del av verksamheten 

är dock sådan som företas vid 

sidan av dessa, såsom samarbetsövningar, 

lekfulla aktiviteter i speciellt 

designade rum och test av nya idrotter 

som är anpassade för evenemangets 

format. Det som genomsyrar dessa 

aktiviteter är Stadiums visioner och 

campens principer om att tävlan kan 

vara problematisk. Det har pågått 

tävlingar vid campen som dock reducerats 

i antal och karaktär. Detsamma 

gäller träningsmängden, som minskat 

för att det inte skall vara ett ”träningsläger”, 

med betoning till träning. En 

ny huvudidrott har också skapats på 

lägret, som betonar prova-på-perspektivet; 

den heter ”multi”. I denna 

tränar deltagaren inte grenspecifika 

aktiviteter gång på gång, utan betar av 

42


det variationsrika utbud som finns på 

campen. Sammantaget, ur ovanstående, 

antar lägret en dubbel karaktär; 

delvis ett läger med träning och delvis 

som ett evenemang som har med den 

samhällsordning sociologen David 

Riesman träffsäkert analyserat som 

specialiserad och därmed möjlig att 

erbjuda fritidskonsulenttjänster inom 

– för att individer inte ska uppleva sig 

vara bortkomna i mötet med många 

nya konsumtionsmöjligheter. 11 

Studien av Stadium Sports Camp 

visar att specialisering och fördjupning 

inte värderas som centrala inom 

lägret, att möjligheter att prova på 

det nya och annorlunda – i relation 

till idrott och vardagliga aktiviteter 

– värderas samt att detta skapar en 

struktur som innebär att deltagare 

rör sig mellan nya aktiviteter. Utifrån 

ovanstående distinktioner mellan 

idrottens och evenemangens kulturer 

menar jag att campen svarar mer mot 

kortvarigt deltagande, upplevelseorienterade 

händelser och konsumtion 

av en produkt (evenemang) än mot 

idrottens långsiktiga mål av träning 

och tävlan. Inspiration överordnas 

således kontinuitet och specialisering. 

Detta förhindrar givetvis inte att 

evenemanget kan ingå i idrottsutövande 

barns träning och utveckling. 

Dock då är händelsen i sig inte en del 

av vardagliga strukturer, den fungerar 

snarast som ett alternativ eller komplement 

eftersom den inte är central 

för att utöva idrott. 

Bredden av intressen och bakgrunder 

hos deltagare på Stadium 

Sports Camp talar för att detta läger 

når olika målgrupper; de som är 

idrottsaktiva, de som är det i en gren 

men inom lägret testar en annan 

samt de som inte tidigare fördjupat 

sitt idrottsliga intresse i någon gren. 

Dessa grupper kan vara attraherade 

av campen då den svarar mot ett 

samtida eftersträvansvärt utbud av 

upplevelser. 12 Den erbjuder också 

aktiviteter som baseras på nöje för 

stunden – populärt idag – snarare 

än avkräver långsiktighet och träning 

som inom idrott. 13 Vid campen 

finns också för ungdomar attraktiva 

varumärken representerade genom att 

rummet kläs i dessa, som teman. 14 

Dessa förklaringar av konsumenters 

samtida intressen är inte svar 

nog till varför Stadium Sports Camp 

skapats samt varför händelsen prioriterar 

en typ av evenemangskultur 

före sådant som hör den etablerade 

idrottskulturens ”träningsläger” till. 

Svar till varför campen produceras 

som en konsumtionshändelse, med ett 

innehåll av nöje och inspiration, står 

att finna på flera nivåer. Det handlar 

om att bolaget Stadium vill visa upp 

sig som ett ansvarstagande företag, att 

Norrköpings kommun som medverkar 

som arrangör velat aktivera – läs kommersialisera 

– ett rekreationsområde i 

staden samt att föreningslivet i detta 

kunnat bistå med en kompetens mot 

en given ersättning. I detta partnerskap 

mellan olika aktörer tolkar jag 

ekonomisk vinst och utveckling som 

central. Denna vinst ska genereras 

genom att bolaget Stadium möter sina 

kunder (nuvarande och framtida), 

kommunen har förhoppningar om 

sänkta kostnader för ohälsa samt 

söker attrahera framtida invånare. Vid 

sidan av dessa framtida, potentiella, 

vinster ges föreningar ersättning för 

sina instruktörers arbete med lägret. 

Att det inte genereras (direkt) 

ekonomisk vinst ur detta projekt 

kan tyckas känneteckna en ideell 

verksamhet, eller åtminstone placera 

Stadium Sports Camp nära denna 

typ av verksamhet. Den ekonomiska 

rationalitet som genomsyrar tankarna 

om produktion uppvisar dock likheter 

med generella tendenser inom den 

samtida kapitalismen, som handlar 

om hur marknadsaktörer föreställer 

sig att avkastningen ska komma på 

sikt, även om det är oklart när. 15 Att 

föreningar och kommun medverkar i 

produktionen av detta evenemangsprojekt 

förklaras av att även dessa 

finner intresse i ekonomiskt lönsamma 

projekt som drar nytta av marknadens 

metoder. 16 

Ovan nämnda skäl till att lägret 

Stadium Sports Camp omvandlats från 

att betona idrott till att fokusera upplevelser 

och inspiration – vilket skett 

under en period om drygt 10 år – kan 

vid sidan av ovanstående resonemang 

om bredd i deltagares kompetens 

förklaras av intressen för att attrahera 

fler deltagare/konsumenter till verksamheten 

(vilket öppna evenemang 

möjliggör), samt att barnidrottens 

specialisering inom föreningslivet fått 

kritik under denna tid. Med denna 

kritik öppnar sig ett fält av alternativa 

möjligheter för marknadsaktörer att 

erbjuda familjer och deras barn; lägerverksamhet 

som betonar känslostadier 

och nöjdhet (upplevelser) snarare än 

specialiserad kompetens och den träning 

som hör detta till (erfarenhet). 

Evenemangskulturens mål om 

glädje inom en temporär arena tjänar 

här flera mål, dels konsumenters vilja 

till att ha det roligt – vilket sociologen 

Zygmunt Bauman menar kännetecknar 

konsumenters val. 17 Rolighet och 

glädje kan också se bra ut, utifrån ett 

företagsperspektiv då aktörer som 

Stadium och Norrköpings kommun 

önskar att visa upp sig – som är ett 

grundläggande syfte med campens 

verksamhet. Genom att avskaffa problematiska 

specialiserade tränings- och 

tävlingsmoment inom idrotten som 

gjorts inom denna verksamhet så kan 

producenterna i högre grad säkerställa 

en utbredd glädje hos deltagare 

framför varierade känslor av glädje 

och ledsamhet – som inom idrott. Att 

anpassa utbudet enligt evenemangskulturens 

kortsiktiga mål om aktivt 

liv, rolighet och inspiration betyder att 

styra känslouttryck, till något som är 

i linje med företaget Stadiums vision 

samt med Norrköpings kommuns 

sökande efter att manifestera staden 

som en trevlig stad och – motsägelsefullt 

nog som en – idrottsstad. 18 

Iscensättande av ett evenemang utifrån 

organisationers visioner kan således 

spela både mot idrottsliga aktiviteter 

och mot en annan logik om glädje 

och upplevelser – som tjänar vissa 

mål. Jag menar här att dessa två delar 

är konfliktfyllda, eftersom att idrottens 

tävlingsideologi kräver förlorare 

liksom vinnare (annars existerar ingen 

av dessa positioner), 19 vilket inte är 

en del av den logik evenemang kan 

skapas ur – åtminstone inte inom den 

här studerade deltagarorienterade 

evenemangskulturen som innefattar 

barn. För inom Stadium Sports Camp 

betonas liksom i andra evenemang för 

barn att alla är vinnare, 20 detta trots 

att det också delas ut särskilda priser 

till dem som varit goda vänner eller 

utvecklats snabbt. Jag förstår talet om 

att flertalet inom evenemang är ”vinnare” 

som att dessa är det i egenskap 

av att vara närvarande, i relation till 

de som inte är detta. Evenemang kan 

således fungera som en mer symmetrisk 

gemenskap, på ”spelplanen”, än 

inom idrott. Att gemenskapen mellan 

många deltagare inom campen är 

baserad på samhörighet istället för en 

tävlingsorienterad konkurrens betyder 

dock inte att hierarkier är frånvarande. 

Hierarkier har att göra med vem som 

ges möjlighet att ta del av de rum som 

evenemang sluter då de iscensätts. 

Under tiden för Stadium Sports Camp 

upplåts det största området i Norrköping 

för rekreation och idrott till 

konsumenter, medan andra grupper 

exkluderas. De som inte har resurser, 

inte är i åldern 11-14 år, eller har vilja 

till att ingå i evenemanget får således 

43


stå utanför. I och med att rum används 

för evenemang som detta så exkluderas 

människor, vardagliga strukturer 

och en annorlunda ordning etableras 

genom ett fåtal beslutsfattare, såsom 

företag. 21 

Stadium Sports Camp skapar rum 

för en annorlunda kroppsövningskultur 

än inom idrotten, vilket är möjligt 

eftersom att det är ett läger/evenemang. 

Här behöver inte kontinuitet 

eller idrottslig utveckling eftersökas, 

eftersom att lägret inte ingår i föreningars 

ordinarie träningsverksamheter. 

Då det inte finns skyldigheter eller 

givna ramverk att förhålla sig till i 

organiseringen av evenemanget så 

kan innehållet omvandlas, beroende 

av vad som är populärt bland konsumenter 

eller vad som föreställs gå 

hem. Idrottsinslag eller aktiviteter som 

inte längre är populära kan likaledes 

plockas bort eller omvandlas. De tydligaste 

uttrycken för hur det utvecklas 

nytt innehåll kring Stadium Sports 

Camp återfinns i två skrifter, den ena 

en tidning som riktas till deltagare där 

dessa uppmanas att uppfinna nya sporter, 

för att tävla om att få komma till 

campen som deltagare; den andra i ett 

kommunalt visionsdokument för hur 

det planerade kulturhuvudstadsåret 

skulle ha sett ut år 2014. Då var det 

tänkt att en ”Creative Sports Camp” 

skulle ha genomförts, med ett innehåll 

av lika delar konstnärlig aktivitet och 

idrott, som korsbefruktats. 

Prognoser och förändringar 

Idrottens föränderliga karaktär har 

intresserat många forskare, inte bara 

vad gäller faktiska förändringar utan 

också möjliga förändringar i framtiden. 

I arbetet med studien av Stadium 

Sports Camp har jag noterat hur 

utsagor om idrottens framtid svarar 

mot detta empiriska exempel. Det 

gäller [A] de innehållsmässiga förändringarna, 

då kultur och idrott löses 

upp för att komma att möta varandra 

i nya ”hybrida” former. Sådana möten 

har historikern Jan Lindroth resonerat 

om, 22 liksom pedagogen Per Nilsson 

och sociologen Erling Bjurström, 23 i 

fråga om ett framtida utvecklat fritidsutbud. 

Campen svarar mot de iakttagna 

möjligheterna till förändringar 

som dessa forskare påtalat, vad gäller 

nya och ”hybrida” typer av aktiviteter. 

Historikern Ove Korsgaard noterar 

i sin avhandling om dansk idrott 

liknande förändringsmöjligheter, 24 

och att det kan komma att uppstå 

nya typer av postmodern idrott och 

kroppsövningskultur. 25 Postmodern 

44 

kroppsövningskultur, orienterad mot 

nöje och upplevelser, uppvisar likheter 

med det variationsrika och deltagarorienterade 

utbud jag visat kännetecknar 

evenemang. 26 Dock så [B] 

organiseras evenemang av producenter 

genom upprättande av halvfärdiga 

ramar, varför variation och olikartade 

aktiviteter inom dessa är problematiska 

att förstå som antingen moderna 

eller postmoderna. Det kan, som i 

fallet Stadium Sports Camp, finnas 

en rationell och kalkylerad struktur 

bakom lekfulla och ”spontana” 

aktiviteter – som relaterar till modern 

organisationsstruktur och ekonomisk 

rationalitet. 

Med den redogörelse som gjorts 

i ovanstående har jag visat på att 

innehållet i evenemang kan ta sig en 

mindre innehållsmässig specialiserad 

och fördjupad karaktär än inom 

idrott, men att det kring en sådan 

verksamhet – hur lekfull den än må 

vara – finns syften och strategier av 

marknadsföringskaraktär och som 

syftar till ekonomiska vinster. Dessa 

kan vara mer organisatoriskt målspecifika 

än inom idrottsföreningars 

arbete – som även ska handla om 

sociala målsättningar – eftersom att 

ekonomisk rationalitet överordnas 

spontanitet, lek och upplevelser. 

Här är historikern Johan Norbergs 

uppmärksammande av felaktiga, eller 

ogrundade, antaganden inom forskningen 

om att näringslivet endast är 

intresserat av elit- och artistidrott 

relevant. 27 För med Stadium Sports 

Camp finns intresse även för en 

innehållsmässigt icke-specialiserad 

verksamhet för barn – väsensskild 

från den ”kommersiella idrott” som 

vanligen diskuteras och studeras. Ur 

denna logik erbjuder campen något 

som inte bara är nytt vad gäller organisering, 

utan också i fråga om utbud; 

av lika delar kultur och idrott, en mix 

som företagsekonomerna Mia Larson 

och Cecilia Fredriksson förutspått 

hör framtida evenemangsorganisering 

till. 28 

Framtida frågor för idrottsvetenskapen 

Innehållet i evenemanget Stadium 

Sports Camp har en öppenhet som 

svarar mot föreningsidrottens mål 

om inkludering och möjligheter till 

variation – sett till vad Idrotten Vill. 

Det vore dock problematiskt att i 

ett alltför enkelt konstaterande säga 

att arrangörerna uppnått något som 

föreningslivet haft svårighet med. 

Detta därför att Stadium Sports Camp 

är en temporär händelse som avkräver 

att deltagare har möjlighet att betala 

deltagaravgift för en vecka. Möjligen 

utestänger denna kostnad de som 

söker engagemang i vardaglig träningsaktivitet, 

och med säkerhet står 

verksamheten inte för sådana möjligheter 

– eftersom det är en temporär 

händelse vars logik och innehåll är 

avgränsat till en plats i en stad under 

en kort tid om sommaren. 

Under de senaste åren har alltfler 

olika camps startats upp. Dessa är 

händelser som innehåller variationsrika 

aktiviteter, runt om i landet. 

Arrangörerna är olika företag och 

föreningar som har olika syften och 

innehåll. För idrottsvetenskapen 

aktualiserar dessa behov av att ställa 

frågor om hur idrotten/kulturen 

arrangeras för konsumenter och 

medborgare, om denna verksamhet 

är ett alternativ till idrott i förening, 

eller en konkurrent till denna. Camps 

aktualiserar i flera fall i partnerskap 

mellan föreningar, företag och kommuner 

vilket ställer forskare inför ett 

nytt organisationslandskap – angeläget 

att utforska vidare. Utbredningen 

av camps i Sverige – som jag 

inte behandlat, men som är påtaglig 

idag – talar för nya horisonter för 

barndomens idrottsliga aktiviteter; 

spektakulär till sin form och skild 

från vardagliga former av idrottsaktiviteter. 

Varför detta innehåll eftersöks 

av konsumenter är en annan fråga av 

relevans. Har föreningsidrotten inte 

erbjudit vad ”marknaden” önskar? 

I anslutning till dessa frågor menar 

jag att kritiska perspektiv på behov 

och efterfrågan är nödvändiga att 

utveckla, för att förstå hur behov 

också skapas och produceras – som 

en marxistisk vetenskapstradition 

uppmärksammat. 29 Har näringslivet 

idag ett intresse av att producera nya 

aktiviteter som konsumenter alltmer 

kommer att behöva? Det tycks vara 

så att företag söker närhet till konsumenter 

av idag och imorgon, såsom 

barn och unga. 30 Det är kanske inte 

längre nog eller tillräckligt lönsamt 

att endast sälja skor, då kapitalismens 

logik är ständig expansion? 

Vad ställer då ovanstående frågor 

idrottsvetenskapen som forskningsfält 

inför? Jag tänker att idrott framledes 

kommer att utmanas som (modern) 

aktivitet i allt högre omfattning, då 

nya aktörer träder in i formuleringsarbete 

av den så utbredda evenemangskulturen 

samt knyter idrottsliknande 

aktiviteter till denna. Det kan komma 

att utvecklas temporära upplevelse-


kulturer som betonar sin roll som just 

kortvariga och nya, som ett säljargument. 

Att som idrottsforskare ta dessa 

i beaktande – oavsett om de definieras 

eller marknadsförs som idrott/lek/ 

kultur/nöje – är i min mening centralt 

för att idrottsvetenskapen inte ska 

fastna i studier av den moderna idrotten, 

vars definition jag i denna artikel 

använt i mina komparationer. Det är 

möjligen rentav så att idrottsvetenskapen 

med dessa omdaningar står 

inför ett nytt formuleringsarbete, där 

överhuvudtaget begreppet idrott bör 

tänkas igenom. Är det kanske så att 

vi – som idrottsvetare – ska ägna oss åt 

studier av vad pedagogen Lars-Magnus 

Engström benämnt som kroppsövningskultur? 

31 Jag vill här inte föreslå 

idrottsbegreppets förlorade aktualitet 

och betydelse, utan snarast peka på att 

det under förändrade samhällsbetingelser 

kommer att krävas omvärderingar 

av vad som studeras och vad detta 

ämne skall bestämmas som. Ska vårt 

arbete handla om idrott, upplevelser, 

evenemang eller något däremellan? Om 

dessa ämnen menar jag att vi skall fortsätta 

forska för att anskaffa förståelse 

för idrott i förändring, i praktik och 

teori. 

Referenser 

1. Lash, Scott & Lury, Celia (2007) Global 

Culture Industry: the Mediation of Things. 

Cambridge: Polity. 

2. ”Upplevelser” ges ökat utrymme sedan 

1990-talet, som jag visat genom en mer omfattande 

studie av ett evenemang för barn. Se, 

Cardell, David (2009) Barndomens oas. En 

tvärvetenskaplig studie av kulturindustriella 

intressen och organisering av evenemang 

genom exemplet Stadium Sports Camp [Licentiatuppsats 

i Idrott, Örebro universitet]. Jag 

förklarar där begreppets senare popularitet 

med hänvisning till upplevelseideologerna Pine 

och Gilmores genomslag. Se, Pine, B. Joseph 

& Gilmore, James H. (1999) The Eperience 

Economy: Work is Theatre & Every Business 

a Stage. Boston, Mass.: Harvard Business 

School. 

3. Guttmann, Allen (1978) From Ritual to 

Record: The Nature of Modern Sports. New 

York: Columbia University Press. 

4. Jönsson, Kutte (2008) Idrottsfilosofiska 

introduktioner: nio kapitel om idrott och 

sport, moral och etik, kultur och kritik, kön 

och genus, politik och ideologi, kropp och 

teknologi. 2. uppl. Malmö: idrottsforum.org, 

Lärarutbildningen, Malmö högskola. 

5. Cardell, a. a. 

6. ibid. 

7. ibid. 

8. Goffman, Erving (1979) Gender Advertisements. 

London: Macmillan. 

9. Då strukturens överordning bryts upphör 

evenemang att vara den händelse som planerats, 

för att övergå i en annan händelse – med 

detta upphör evenemanget att vara just ett 

sådant. 

10. Lash, Scott (2006) “Experience”; Theory, 

Culture & Society, 23, (2/3), 335-41; 

Horkheimer, Max & Adorno, Theodor W. 

(1997) Upplysningens dialektik: filosofiska 

fragment. Göteborg: Daidalos. 

11. Riesman, David (1999) Den ensamma 

massan. Lund: Arkiv. 

12. Pine & Gilmore, a. a; Löfgren, Orvar 

(1997) ”Att ta plats: rummets och rörelsens 

pedagogik”, i Alsmark, red. Skjorta eller själ? 

Kulturella identiteter i tid och rum. Lund: 

Studentlitteratur. 

13. Bauman, Zygmunt (2008) Konsumtionsliv. 


14. Jfr Hjalmarson, Hanna (2007) En växande 

marknad: studie av nöjdheten med konsumtionsrelaterade 

livsområden bland unga konsumenter. 

Diss. Stockholm : Handelshögskolan; 

Gianneschi, Marcus (2007) Varor och märken 

– om att vara och märkas. Licentiatavhandling 

Göteborg: Göteborgs universitet. 

15. Böhm, Steffen & Chris Land (2009) 

“No Measure for Culture? Value in the 

New Economy”; Capital & Class, Issue 97, 

no 75, se, http://www.cseweb.org.uk/issue. 

shtml?x=563477 / (tillgänglig, 23 juni 2009) ; 

Gummesson, Evert (1995) Relationsmarknadsföring: 

från 4 P till 30 R. Malmö: Liber- 

Hermod. 

16. Dahlstedt, Magnus (2009) Aktiveringens 

politik: demokrati och medborgarskap för 

ett nytt millenium. Malmö: Liber; Brembeck, 

Helene (2007) Hem till McDonald’s. Stockholm: 

Carlsson. 

17. Bauman, a. a. 

18. Sennett, Richard (2007) Den nya kapitalismens 

kultur. Stockholm: Atlas; Alvesson, Mats 

(2006) Tomhetens triumf: [om grandiositet, 

illusionsnummer & nollsummespel]. Stockholm: 

Atlas i samarbete med Liber. 

19, Gustavsson, Kjell (1994) Vad är idrottandets 

mening? En kunskapssociologisk granskning 

av idrottens utveckling och läromedel 

samt en organisationsdidaktisk kompetensanalys. 

Diss. Uppsala: Univ. 

20. Brembeck, a. a. 

21. Thörn, Catarina (2006) “’Dressed for success’: 

Entrepreneurial cities, sports and public 

space”, i Fornäs, red. The ESF-LiU Conference 

Cities and Media: Cultural Perspectives 

on Urban Identities in a Mediatized World. 

Vadstena, Sweden, 25–29 October. Linköping: 

Linköping University Electronic Press; O’Dell, 

Tom (2005) “Experiencescapes: Blurring Borders 

and Testing Connections”, i O’Dell & 

Billing, red. Experiencescapes: Tourism, Culture, 

and Economy. Köpenhamn: Copenhagen 

Business School Press. 

22. Lindroth, Jan (1998) ’Kontinuitet och förändring. 

Tankar om idrottens framtid’, i Historia, 

ekonomi och forskning [SOU 1998:33]. 

23. Nilsson, Per (2000) ”Idrott och modernisering”, 

i Berggren, red. Fritidskulturer. Lund: 

Studentlitteratur; Bjurström, Erling (1998) 

”Den moderna ungdomspolitiken och ungdomars 

fritidskulturer”, i Zetterberg, red. Fritid i 

ny tid. Stockholm: Sober. 

24. Korsgaard, Ove (1982) Kampen om kroppen: 

dansk idræts historie gennem 200 år. 

København: Gyldendal 

25. Cardell, a. a. 

26. Den med intresse för att få en illustration 

av hur postmodern kroppsövningskultur relaterar 

till deltagande och aktivitet (i kontrast 

till modern åskådarkultur) rekommenderas 

att läsa manifestet Deltagarkultur (2008) 

Göteborg: Korpen, i relation till Ihab Hassans 

kulturteoretiska resonemang om modern och 

postmodern kultur. Se, Hassan, Ihab (1986) 

”Mot ett begrepp om postmodernismen” i 

Löfgren, Molander & Arvidsson, red. Postmoderna 

tider? Stockholm: Norstedt. 

27. Norberg, Johan (2008) ”Idrottsrörelsens 

utveckling i gränslandet mellan stat, marknad 

och civilsamhälle – några iakttagelser”, i Beckman, 

Svante & Månsson, Sten, red. Kultursverige 

2009: problemanalys och kulturstatistik. 

Linköping: Sörlins förlag. 

28. Larson, Mia & Cecilia Fredriksson (2007) 

”Destinationsutveckling genom evenemang – 

satsningar på sportarenor och multikoncept”, 

i Bohlin & Elbe, red. Utveckla turistdestinationer: 

ett svenskt perspektiv. Uppsala: Uppsala 

Publishing House. 

29. Haug, Wolfgang Fritz (2005) New Elements 

of a Theory of Commodity Aesthetics 

[se: http://www.wolfgangfritzhaug.inkrit.de/ 

documents/NewElementsCommodityAesthetics.pdf]; 

Lefebvre, Henri (2008) Critique of 

Everyday Life. Vol. 2, Foundations for a Sociology 

of the Everyday. London: Verso. 

30. Cardell, David (2008) ”Pop-sportens fält”; 

Sociologisk forskning, 2, 76-80. 

31. Engström, Lars-Magnus (1999) Idrott som 

social markör. Stockholm: HLS Förlag. 

45


Idrottens akademisering 

Hur akademisk kunskap produceras, förmedlas 

och efterfrågas på idrottens fält 

Joakim Åkesson 


Inledning och problemformulering 

Det är svårt att tänka sig, men för 40 

år sedan var det ingen som tittade på 

Premier League framför sin högupplösta 

platt-TV, iklädd sitt favoritlags 

matchtröja, samtidigt avnjutande en 

pizza-slize från den lokala pizzerian. 

Premier League varken existerade eller 

visades, det fanns inga HD-TV-apparater, 

det gick inte att köpa engelska 

matchtröjor i Sverige, varken ”på stan” 

eller ”över nätet”, och pizzan hade inte 

hittat in i folkhemmet. 

I Sverige för 40 år sedan, 1969, var 

merparten av befolkningens sysselsättning 

kopplad till tillverkningsindustrin. 

Mannens karriär var fortfarande viktigare 

än kvinnans. Landets invandring 

bestod till största delen av arbetskraftsinvandring. 

Få svenskar reste utanför 

norra Europa. Tillgången till kommersiella 

produkter från jordens alla hörn 

var begränsad. Datorn som vi känner 

den var knappt uppfunnen och idén 

om Internet låg många innovationssteg 

bort. Landets andra TV-kanal startade 

1969. 

Vid denna tid var antalet heltidsprofessionella 

idrottsutövare i 

landet få. Det fanns inga IdrottsAB. 

Få idrottsklubbar drevs av en professionell, 

strategiskt planerande, styrelse 

och administration. Det fanns 

inga multiarenor eller kommersiella 

gymkedjor. Elitidrott, annat än sådan 

som hade betydelse för den nationella 

samhörigheten, visades inte på TV. Vid 

denna tid fanns det inte heller någon 

idrottsforskning att tala om i Sverige. 

Det fanns inga idrottsprofessorer. Det 

fanns inga akademiska idrottsutbild- 

ningar bortsett från idrottslärarutbildningarna. 

Det fanns inga arbetsgivare 

som efterlyste akademiskt förvärvad 

idrottsspecifik kompetens. Så sent som 

1969 var det till och med så att kvinnor 

helst inte skulle spela fotboll och 

gjorde de det inför en manlig publik 

fanns det risk att de blev utskrattade. 

Det har onekligen hänt mycket på 40 

år. 

En lördag såg jag fem matcher i rad 

mellan 14:00 och 24:00 från högsta 

ligorna i England, Italien, Spanien och 

Sverige på den 40” stora HD-TV:n. 

Mellan matcherna bytte jag matchtröjor… 

först bars Liverpooltröjan 

som inhandlats över nätet, den byttes 

sedan till MFF-tröjan som inhandlats 

i MFF-shopen vid ett matchbesök, 

därefter åkte Intertröjan på som också 

den inhandlats över nätet, och slutligen 

drogs Barcelonatröjan på som införskaffats 

i deras enorma shop vid ett 

semesterbesök i staden. (Jag såg inte 

ens någon match – shopen i sig var ett 

sightseeingmål.) Även om jag nöjde 

mig med att förtära en pizza i samband 

med fotbollsorgien hade det gått att 

beställa take-away-mat med associationer 

till vart och ett av de olika länderna 

till varje match: Pizza till den italienska 

matchen, tapas till den spanska, 

pubmat till den engelska och köttbullar 

till den svenska. Under matcherna satt 

jag också med en lap-top i knäet och 

”live-bettade” på de olika matcherna 

hos bookmakers som Svenska spel, 

Ladbrookes och Unibet. Dessutom 

chattade jag med andra supportrar till 

de olika lagen via olika supporterforum. 

46


Ett antal akademiska idrottsutbildningar och forskarutbildningar har uppstått vid landets olika högskolor och universitet de senaste åren. Foto Christine Dartsch 

Till detta ska läggas att jag, med en 

bakgrund i en idrottsvetenskaplig 

utbildning, anlade teoretiska perspektiv 

på mycket av det som visades. Det fick 

mig att reflektera över en rad frågor, 

typ: hur bra det var för jämställdhetskampen 

att en kvinna var huvudankaret 

i studion för Spanska ligan; 

hur kommentatorerna kategoriserade 

Zlatans beteende i förhållande till hans 

svenska, respektive hans invandrarbakgrund: 

om Liverpools eventuella 

arenasatsning skulle vara ekonomiskt 

hållbar, samt vilka eventuella sportsliga 

konsekvenser den skulle få; hur 

det juridiskt sett är möjligt att sparka 

en tränare under kontrakt efter två 

misslyckade matcher; om det fanns 

skillnader mellan supporterkulturerna i 

norra, respektive södra Italien och om 

sådana eventuella skillnader hade sin 

grund i olikartade social förhållanden; 

vad Guardiola gjorde så annorlunda, 

jämfört med hans företrädare 

Rijkaard, som fått laget att fungera 

som en välstämd orgel istället för en 

taskigt stämd ukulele; och hur det är 

möjligt för en klubb med så mycket 

supporterstöd och så mycket pengar 

på banken som Malmö FF att inte 

göra bättre ifrån sig i en liga som 

allsvenskan. 

I Sverige av idag är merparten av 

Sveriges befolkning sysselsatta med 

tjänsteproduktion. Produktionen 

och konsumtionen av tjänster har 

stor betydelse för den svenska ekonomins 

välmående. Produktionen av 

underhållning är en betydelsefull del 

av denna tjänsteproduktion. Idrottsunderhållning 

är en betydande del av 

underhållningsindustrin. Kvinnor och 

mäns lika möjligheter till karriärer är 

idag en dominerande idé, i alla fall 

ideologiskt sett. Invandringen domineras 

av flyktinginvandring. Svenskar 

reser idag till Thailand, New York, 

Västindien och Sydamerika på semester. 

Kommersiella produkter från alla 

världens hörn kan idag köpas såväl 

”på stan” som ”över nätet”. Det finns 

en dator i varje hem och behärskar 

man inte Internet hamnar man snabbt 

i bakvattnet. Parallellt med dator- och 

Internet-utvecklingen utvecklas telekommunikationen 

och där till hörande 

tjänster i rask takt. 

Professionaliseringen av idrotten 

har också tagit flera steg framåt. Idag 

finns det en hel del heltidsproffs i de 

47

- Vilka möjligheter finns det att påverka och förändra hur de olika 

kunskapsmassorna kommunicerar med varandra? 


Avhandlingsprojektet i sin helhet kan illustreras genom följande modell. 

Kunskapsproduktion 

(Idrottsforskning) 

Kunskapsförmedling 

(Idrottsutbildningar) 

Kunskapsefterfrågan 

(Idrottens arbetsmarknad) 

Illustration 1 

högsta, Metod kommersiellt gångbara ligorna pen frambringas och förmedlas; samt involverades jag i ett pilotprojekt. 

(främst De fotboll metodologiska och ishockey), tillvägagångssätten rekryterade 

såväl nationellt som interna- 

av de sociala förutsättningarna. Ambi- 

enkätstudie på bland studenterna som 

hur kunskapens är olikartade konstitution i de påverkas olika delstudierna. Första instinkten I de två var att genomföra en 

första delstudierna är dokumentanalyser den huvudsakliga metoden. En del dokument 

tionellt. Ett antal klubbar i de högsta tionen är alltså att studera hur kunskap utexaminerats från programmet i syfte 

ligorna har har analyserats bolagiserats (helt genom eller en ingående skapas, läsning vem som av skapar dess innehåll den, för vem (kvalitativa att reda på om de hade fått jobb, i så 

delvis). dokumentanalyser), Allt fler klubbar är noga andra med har hanterats den skapas, kvantitativt under vilka förhållanden genom kategorisering fall var, och av varför? innehållet 

att se över och kompetenssammansättning 

analyser genom att mätningar den skapas, och beräkningar hur den förmedlas, av hur av olika vem kategorier Sagt och förhåller gjort. Pilotstudien sig föll 

och kompetensnivå när de värvar den förmedlas, till vem den förmedlas, ganska väl ut, svarsfrekvensen blev bra 

till varandra. 

ledamöter och personal till styrelse vilken betydelse den får, hur den efterfrågas 

första och delstudierna så vidare. har ett fåtal intervjuer Det var genomförts bara ett problem i – var det rätt 

och forskningsfrågorna kunde besvaras. 

och administration. Inom Var ramarna eller varannan för de två 

stad har syfte byggt att eller fylla planerar i de hålrum någon som dokumenten lämnar efter sig. Intervjuer frågor kommer som hade dock ställts? att Vem som får 

form av utgöra multiarena den huvudsakliga och kommersiella datainsamlingsmetoden Syfte 

i den tredje delstudien. jobb, var, Empirin och varför, som är relevanta frågor 

gymkedjor som SATS, Nautilus och Kortfattat och precist uttryckt kan - om utgångspunkten är att akademiska 

samlas in genom intervjuer i den tredje delstudien kommer huvudsakligen att behandlas 

24h-Fitness breder ut sig över hela syftet med avhandlingsprojektet idrottsutbildningar ska tillgodose en 

landet. och Elitidrott analyseras av alla de kvalitativt. slag kablas formuleras på följande vis. Syftet med arbetsmarkands arbetskraftsbehov. 

ut över det digitala Ett fåtal TV-nätet observationer som kommer avhandlingsprojektet också att genomföras är att analysera inom ramarna Men hur för relevanta är de om syftet med 

aldrig förr. avhandlingsprojektet. Idrottsforskningen i landet Två av dem är redan genomförda inom ramarna utbildningarna för den första är att professionalisera 

har också tagit flera kvantumsteg a) hur akademisk idrottskunskap produceras 

genom akademisk idrotts- 

Våren 2007 uppstod möjligheten 

och akademisera ett fält(som idrottens)? 

delstudien och fler kan komma att bli aktuella. I avsnittet nedan följer en genomgång av 

framåt, med det första under 70-talet 

då Idrottens den empiri forskningsråd som ligger initierades till grund för forskning de olika i Sverige, delstudierna. att genomgå en forskarutbildning och 

och de första idrottsprofessorerna 

tillsattes. Idag har det producerats 

b) hur den förmedlas via akademiska 

idrottsutbildningar vid svenska 

därmed även möjligheten att fortsätta 

studera förhållandet mellan akademiska 

idrottsutbildningar och den 

närmare hundra avhandlingar med högskolor och universitet, samt 

5 

idrottsfokus i landet. Det har också c) hur den efterfrågas av potentiella arbetsmarknad de hade som mål. Men 

uppstått ett antal akademiska idrottsutbildningar 

vid landets olika högskolor 

och universitet. Bortsett från 

idrottslärarutbildningarna har antalet 

akademiska utbildningar med tydligt 

idrottsfokus ökat från två stycken 

1998 till cirka femton stycken idag. 

Dessutom har idrottens arbetsgivare 

från samtliga samhällssektorer börjat 

få upp ögonen för de studenter som 

utexamineras vid de olika akademiska 

idrottsutbildningarna, och den 

kompetens de bär med sig. Idag är det 

inte heller någon som tycker det är 

konstigt, eller skrattar åt, att kvinnor 

spelar fotboll. Det har som sagt hänt 

mycket sedan 1969. 

Processer som kommersialisering, 

professionalisering och akademisering, 

samt dess förhållande till en framväxande 

arbetsmarknad på idrottens fält 

är utgångspunker för projektet. 

Framförallt riktas intresset mot 

kunskapen inom idrotten. Närmare 

bestämt den kunskap som frambringas 

ur idrottsforskningen, förmedlad via 

akademiska idrottsutbildningar och 

efterfrågad av potentiella arbetsgivare 

(i Sverige). Intresset riktas mot frågor 

som: hur denna kunskap påverkar och 

påverkas av processer som professionalisering 

och akademisering; hur de 

social förhållanden (kontexter) ser ut 

inom vilka den akademiska kunska- 

arbetsgivare till dem som genomgår 

de akademiska idrottsutbildningarna. 

Bakgrund till intresset 

Innan en beskrivning av avhandlingsprojektets 

forskningsdesign följer här 

en redogörelse av hur intresset för 

problemområdet uppstod och utvecklade 

sig. 

Jag tillhörde den första årskullen 

som läste det tre-åriga idrottsvetenskapliga 

programmet vid Malmö 

högskola 2002-2005. Under utbildningens 

gång utvecklades en allt större 

oro bland oss studenter över vad som 

skulle hända efter utbildningen desto 

närmare examen vi kom. En sådan oro 

är förmodligen naturlig oavsett vilken 

utbildning man går, men antagligen är 

den något högre bland studenter på 

nya utbildningar som Idrottsvetenskap. 

Frågor som dök upp och blev påtagligare 

ju närmare examen kom var: Vad 

händer efter utbildningen? Finns det 

arbete, och i så fall var? Vem är våra 

potentiella arbetsgivare? Vad kan de 

tänkas efterfråga när de letar efter ny 

arbetskraft? 

Det löste sig ganska bra då ett 

erbjudande om projektanställning vid 

institutionen dök upp redan innan 

examen – men frågorna fanns kvar 

även fortsättningsvis. Efter ett en tid 

med det breddade perspektivet, som 

frågan om utbildningarnas roll som 

arbetskraftsleverantörer och/eller en 

utvecklande kraft, blev andra frågor nu 

intressantare, typ: hur den kunskap som 

produceras inom idrottsforskningen, 

förmedlas via idrottsutbildningarna 

och efterfrågas på arbetsmarknaden 

samspelar. Genom det breddade 

perspektivet förflyttades fokus från att 

studera hur utbildningar fungerar när 

det gäller att tillgodose en arbetsmarkands 

arbetskraftsbehov, till att studera 

hur utbildningarna fungerar när det 

gäller att påverka arbetsmarkandens 

behov genom en professionalisering och 

akademisering av idrottsfältet. 

Forskningsdesign 

Avhandlingsprojektet är indelat i tre 

huvudsakliga delstudier. 

Delstudie 1 ”Kunskapsproduktion” 

I den första delstudien (som är mer 

eller mindre slutförd) riktas blicken 

mot idrottsforskningen i Sverige. Det 

vill säga produktionen av idrottsrelaterad 

kunskap i Sverige. Här studeras 

hur idrottsforskningen (framförallt 

den samhällsvetenskapligt orienterade) 

utvecklats de senaste 40 åren, sedan 

1969. I denna delstudie söks svar på 

frågor som: 

48


• Hur och varför har forskningen 

initierats? 

• Vem bedriver forskningen? 

• Inom vilka ämnesdiscipliner 

bedrivs forskningen? 

• I vilket sammanhang bedrivs 

forskningen (geografiskt, socialt, 

strukturellt, organisatoriskt och 

ämnesmässigt)? 

• Vad intresserar man sig för sig för? 

• Hur ser förhållandena ut mellan 

individer, organisationer, strukturer 

och ämnesdiscipliner när det 

gäller idrottsforskning? 

Delstudie 2 ”Kunskapsförmedling” 

I den andra delstudien (som också 

den är långt kommen) riktas blicken 

mot akademiska idrottsutbildningar i 

Sverige (bortsett från idrottslärarutbildningarna). 

Denna studie handlar alltså 

om förmedlingen av idrottsrelaterad 

kunskap vid akademiska institutioner. 

Här studeras hur förmedlingen av 

kunskap, vid svenska universitet och 

högskolor, utvecklats de senaste årtiondena. 

Särskilt fokus sätts här på åren 

1998-2008 då den verkliga expansionen 

har ägt rum. I denna delstudie söks 

svar på frågor som: 

• Hur och varför har utbildningarna 

inrättats? 

• Vem bedriver utbildningarna? 

• Vilka ämnesdiscipliner har varit 

mer och mindre framträdande i 

utbildningarna? 

• I vilket sammanhang bedrivs 

utbildningarna (geografiskt, socialt, 

strukturellt, organisatoriskt 

och ämnesmässigt)? 

• Vilken kunskap förmedlas genom 

utbildningarna? 

• Hur förhåller sig de olika utbildningarna 

till varandra när det 

gäller vilken kunskap som förmedlas? 

Inom ramarna för avhandlingsprojektet, 

som inleddes våren 2007, ska en 

licentiatuppsats avläggas under hösten 

2009. Denna uppsats kommer att 

omfatta stora delar av avhandlingsprojektets 

två första delstudier. 

Delstudie 3 ”Kunskapsefterfrågan” 

Under den tredje delstudien kommer 

fokus att förflyttas till de tilltänkta 

arbetsgivarna för dem som läser eller 

läst akademiska idrottsutbildningar. 

Här studeras hur efterfrågan, när det 

gäller idrottsrelaterad kunskap, ser ut 

bland idrottens arbetsgivare. Denna 

studie kan alltså sägas utgöra en studie 

av efterfrågan av kunskap på idrottens 

arbetsmarkand. Här sökes svar på 

frågor som: 

• Vem är idrottens arbetsgivare? 

• I vilka sammanhang befinner sig 

idrottens arbetsgivare? 

• Vilken kunskap efterfrågar de? 

• Hur förhåller sig olika arbetsgivares 

kunskapsefterfrågan till 

varandra? 

När de tre delstudierna är genomförda 

kommer de att sammanföras i en slutgiltig 

analys där kunskapsproduktion, 

kunskapsförmedling och kunskapsefterfrågan 

jämförs med varandra. 

Genom denna analys sökes svar på 

frågor som: 

• Hur förhåller sig produktionen, 

förmedlingen och efterfrågan av 

kunskap till varandra? 

• Vilka likheter och skillnader finns 

det mellan kunskapen som produceras, 

förmedlas och efterfrågas 

när det gäller innehåll (kvalitet) 

och omfattning (kvantitet)? 

• Vilka möjligheter finns det att 

påverka och förändra hur de olika 

kunskapsmassorna kommunicerar 

med varandra? 

Avhandlingsprojektet i sin helhet 

kan illustreras genom modell enligt 

Illustration 1. 

Metod 

De metodologiska tillvägagångssätten 

är olikartade i de olika delstudierna. I 

de två första delstudierna är dokumentanalyser 

den huvudsakliga metoden. En 

del dokument har analyserats genom 

en ingående läsning av dess innehåll 

(kvalitativa dokumentanalyser), andra 

har hanterats kvantitativt genom kategorisering 

av innehållet och analyser 

genom att mätningar och beräkningar 

av hur olika kategorier förhåller sig till 

varandra. 

Inom ramarna för de två första 

delstudierna har ett fåtal intervjuer 

genomförts i syfte att fylla i de hålrum 

som dokumenten lämnar efter sig. 

Intervjuer kommer dock att utgöra den 

huvudsakliga datainsamlingsmetoden 

i den tredje delstudien. Empirin som 

samlas in genom intervjuer i den tredje 

delstudien kommer huvudsakligen att 

behandlas och analyseras kvalitativt. 

Ett fåtal observationer kommer 

också att genomföras inom ramarna 

för avhandlingsprojektet. Två av dem 

är redan genomförda inom ramarna 

för den första delstudien och fler kan 

komma att bli aktuella. I avsnittet 

nedan följer en genomgång av den 

empiri som ligger till grund för de olika 

delstudierna. 

När det gäller att analysera empirin 

i syfte att besvara de vägledande 

frågeställningarna hämtas inspiration 

bland annat från diskursanalytiskt håll, 

så som den formulerats av Laclau och 

Mouffe, respektive Fairclough. 1 

Men det bör tilläggas att teori och 

metod går hand i hand i avhandlingsprojektet, 

och att Berger och Luckmanns 

kunskapssociologiska teorier, 2 

som är den teoretiska utgångspunkten, 

lägger ett antal metodologiska riktlinjer 

på plats från början. Med andra ord 

har ett antal metodologiska vägval, till 

följd av teoriernas utformning, framstått 

som relativt naturliga att göra. 

Man kan säga att teorierna mer eller 

mindre viskat vilken data som borde 

samlas in, hur den borde samlas in, 

hur den borde bearbetas, samt hur den 

borde analyseras. Därmed inte sagt att 

teorierna har kommit att styra analysen 

i meningen att den mekaniskt producerat 

resultaten, nej, men den har bistått 

med mycket av de metodologiska 

procedurerna. 

Empiri 

Här följer en översikt över den huvudsakliga 

empiri som ligger (eller kommer 

att ligga) till grund för de olika delstudierna. 

Delstudie 1 – kunskapsproduktion 

I den första delstudien analyseras dels 

de samhällsvetenskapligt inriktade 

doktorsavhandlingar som skrivits i 

Sverige, vilka har ett klart och tydligt 

idrottsfokus (-2008). Dels analyseras 

samtliga artiklar som publicerats i 

Svensk idrottsforskning (1992-2008), 

SVEBI:s årsbok (1987-2008), samt 

Idrott, historia och samhälle (1981- 

2008). Vidare analyseras samtliga 

rapporter i Forskningsrapporter från 

CIF (1975-2008). Dessutom analyseras 

styrelseprotokollen från CIF:s 

årsmöte (ca 1971-2008). Därutöver 

analyseras observationer som genomförts 

vid SVEBI:s årliga konferens 2008 

och CIF:s 20 års jubileum 2008, samt 

intervjuer genomförda med profiler 

inom idrottsforsningen, så som Lars- 

Magnus Engström (landets första 

idrotts professor), Artur Forsberg 

(mångårig föreståndare för CIF) och 

Jan Lindroth (landets första idrottshistoriska 

professor). Dessa tre intervjuer 

är genomförda och förhoppningen är 

att ytterliggare några kan genomföras 

under året. 

Delstudie 2 – kunskapsförmedling 

49


Den andra delstudien består främst 

av analyser av antagningstatistik 

till akademiska idrottsutbildningar 

(1998-2008), samt utbildningsplaner 

och kursplaner för dessa akademiska 

utbildningar. Till detta kommer analyser 

av internetbaserade dokument som 

rör utbildningarna. Förhoppningen är 

också att det ska finnas utrymme till att 

genomföra kvalitativa intervjuer med 

företrädare för utbildningar – i syfte 

att fylla ut de hålrum som dokumenten 

lämnar efter sig. 

Delstudie 3 - Kunskapsefterfrågan 

Avhandlingsprojektets tredje delstudie 

kommer främst att bestå av kvalitativa 

intervjuer med arbetsgivare på ”idrottens 

arbetsmarknad”. Intervjuerna 

kommer att äga rum med personer som 

företräder organisationer som anställer 

eller kan tänkas anställa personer 

som läst akademiska idrottsutbildningar. 

Här kommer ett antal särskilt 

intressanta organisationer att väljas ut 

(strategiskt urval). Organisationerna 

kommer att utgöra fallen i den fallstudie 

som den tredje delstudien innebär. 

För att indetifiera vilka organisationer 

som är de intressanta kommer empiri 

i form av tillgänglig arbetsmarknadsstatistik 

(när det gäller idrottsrelaterade 

yrken) att samlas in och analyseras. 

Teori 

Vetenskapliga teorier kan användas på 

olika sätt. De kan ange vilka problem 

som kan vara intressant att fokusera. 

De kan ange riktlinjer för vilken empiri 

som är relevant i förhållande till syfte 

och frågeställningar. De kan ange 

vilken datainsamlingsmetod som ter 

sig lämpligast. De kan vara behjälpliga 

vid tolkningen av empirin. Och de kan 

genereras av forskningen, det vill säga 

vara ett resultat av den forskning som 

bedrivs. 

I detta avhandlingsprojekt används 

ett och samma teoretiska ramverk på 

olika sätt. Det handlar om Berger och 

Luckmanns kunskapssociologi. 3 Det 

teoretiska ramverket har varit närvarande 

alltsedan intresset för problemområdet 

uppstod. 

Till viss del var det kunskapssociologin, 

så som de framför den, som 

styrde uppmärksamheten mot problemområdet 

i avhandlingsprojektet. 

Men teorin har också fungerat som 

vägledning i fråga om metodologiska 

överväganden och procedurer. Och inte 

minst fungerar teorin här också som 

analytiskt redskap, den hjälper till med 

att fokusera och tolka empirin. 

Här följer en kort redogörelse för 

50 

några av Berger och Luckmanns mest 

grundläggande kunskapssociologiska 

idéer, samt motiveringar till hur de 

hjälpt till att finna fokus i det aktuella 

problemområdet. 

För att vara effektiv i denna framställning 

har några av teoretikernas 

huvudsakliga utgångspunkter destillerats 

ner i ett antal teoretiska satser 

Som läsare ska av dessa satser bör 

man dock vara medveten om dessa förenklingar 

är gjorda i syfte att användas 

i detta specifika avhandlingsprojekt. 

Därför är det inte säkert att Berger 

och Luckmann skulle känna igen sig 

i förenklingarna, eller att de är vidare 

användbara i andra sammanhang än 

just detta. Detta är inte Berger och 

Luckmanns teorier, utan en version 

av deras teorier, konstruerad inom 

ramarna för detta avhandlingsprojekt, 

med den tilltänkta tillämpningen inom 

detsamma. 

Tes: 

1. Människans kunskap är en 

social produkt 

2. Samhällets kunskap är en 

social produkt 

3. Människans kunskap är en 

produkt av samhällets kunskap 

4. Samhällets kunskap och är en 

produkt av människans kunskap 

5. Människans och samhällets 

kunskap byggs upp och påverkar 

varandra ömsesidigt genom 

social interaktion 

6. Människans och samhällets 

kunskap har ett dialektiskt 

förhållande till varandra 

7. Kunskap har såväl subjektiv som 

objektiv existens 

Det var alltså med dessa satser som 

jag närmade mig problemområdet 

idrottens akademiska kunskap, och 

utifrån dessa ställdes en rad frågor 

upp – de frågor som sedermera kom 

att utgöra de vägledande frågeställningarna 

i de olika delstudierna. Som 

exempel kan nämnas att satsen människans 

kunskap är en social produkt 

ledde till att reflektioner över hur de 

sammanhang såg ut där kunskapen 

skapades, inte minst i fråga om vilka 

individerna var som skapade den och 

vilken barkgrund de hade, samt inom 

vilka institutionella ramar de verkade. 

Ett annat exempel är att satsen människans 

kunskap är en produkt av samhällets 

kunskap ledde till reflektioner över 

frågan om hur den kunskapsmassa 

ser ut som studenterna bemöts av och 

impregneras med när de genomgår 

akademiska idrottsutbildningar vid 

utbildningsinstitutioner som högskolor 

och universitet. Ett tredje exempel är 

att satsen människans och samhällets 

kunskap byggs upp och påverkar 

varandra ömsesidigt genom social 

interaktion ledde till reflektioner över 

hur arbetsgivarnas efterfrågan på kunskap 

förhåller sig till den kunskap som 

produceras inom idrottsforskningen 

och den kunskap som förmedlas via de 

akademiska idrottsutbildningarna. 

Detta var alltså ett försök att visa 

hur Berger och Luckmanns teorier 

hjälpt till att ringa in ett problemområde, 

samt att finna och formulera de 

frågor som sedan har ställts och ska 

ställas till det empiriska materialet. 

Men, glöm alltså inte bort, att teorin 

även har varit och kommer att vara 

behjälplig vid datainsamling och analytisk 

tolkning. 

Efterskrift: 

Vädjan till läsarna av Svensk idrottsforskning 

Om det är någon som läser denna 

artikel som sitter inne med kunskap 

om studier som finns gjorda på detta 

område sedan tidigare (särskilt sådana 

som inte nått ut på biblioteken och in 

i de större artikeldatabaserna på nätet) 

får väldigt gärna hör av sig till mig med 

tips om dessa. Mailadressen är joakim. 

akesson@mah.se. Tack för er uppmärksamhet 

och glöm inte hålla utkik efter 

min licentiatuppsats i höst! 

Referenser 

1. Laclau, Ernesto & Mouffe, Chantal (2001). 

Hegemony and Socialist Strategy: Towards a 

Radical DemocraticPpolitics. 2. ed. London: 

Verso; Fairclough, Norman (2003) Analysing 

Discourse: Textual Analysis for Social 

Research. New York: Routledge. 

2. Berger, Peter L. & Luckmann, Thomas 

(1967) The Social Construction of Reality: A 

Treatise in the Sociology of Knowledge. New 

York: Anchor books. 

3. ibid.


Med didaktik avses i allmänhet all vetenskaplig och 

upplyst analys av och reflektion över undervisningens 

helhet. Didaktiken omfattar både själva undervisningen 

och inlärning i alla dess former. 1 

Idrottsdidaktik i förändring? 

Skolämnet Idrott och hälsa och den organiserade tävlingsidrotten kan vid första anblicken 

verka vara lika. Eleverna/Adepterna kommer till lektionen/träningen i träningskläder, läraren, 

tränaren ger instruktioner till gruppen och eleverna/adepterna förväntas följa instruktionerna 

utan att ifrågasätta. Men på ett teoretiskt plan finns tydliga skillnader mellan idrottsämnets 

och föreningsidrottens förutsättningar. Den förstnämnda är styrd av läroplaner och 

kursplaner och den andra är bestämd av tävlingsidrottens praktik. 2 Hur ser då den didaktik 

ut som förekommer i idrottslärarutbildningar, som syftar till att utbilda lärare för skolans 

verksamhet? Vilka teoretiska verktyg får blivande idrottslärare för att kunna skilja mellan 

skolidrottsämnet och olika tävlingsidrotter? I denna text jämförs skolämnet idrott och hälsa 

med tävlingsidrotten. Utifrån ämnesdidaktiska perspektiv och utifrån fallet ”orientering” 

problematiseras olika förhållningssätt till att använda tävlingsidrott i skolans undervisning. 

Artikeln avslutas med en presentation av mitt avhandlingsprojekt där avsikten är att studera 

och analysera idrottsdidaktisk litteratur som förekommer vid idrottslärarutbildningar i Sverige. 

Katarina Schenker 


Bakgrund 

När jag påbörjade min anställning år 

2006 vid enheten Idrottsvetenskap på 

Malmö högskola hade jag arbetat med 

lärarutbildning och fortbildning i nio 

år. Mina huvudsakliga områden var 

pedagogik, IT och fysik. Vid Idrottsvetenskap 

har jag främst undervisat i 

det allmänna utbildningsområdet och 

forskningsmetodik på idrottslärarprogrammet. 

Efter ett tag vid idrottslärarutbildningen 

hade mitt sätt att bemöta 

studenterna förändrats. Jag gav mer 

instruktioner, studenterna fick mindre 

handlingsutrymme, undervisningstempot 

var högre och jag pressade 

studenterna mer än vad jag gjorde med 

studenter med andra ämnesinriktningar. 

“Men detta är ju idrottslärarstudenter, 

varav flera är eller har varit elitidrottare. 

De vill bli coachade och de 

presterar bättre under press”. Så tänkte 

jag och rättfärdigade mitt handlande, 

och som före detta elitsimmare var det 

handlingsmönstret välkänt för mig. 

Efter ett tag började jag fundera över 

vad sådana bemötanden genererar. 

Studenternas behov av att bli coachade 

(om de nu har ett sådant) blir bekräftat 

i stunden, men å andra sidan, vad 

är det som vi utbildar idrottslärarstudenterna 

till? De blivande lärarna 

bör uppmuntras till att tänka kritiskt 

kring verksamhetens innehåll, att göra 

medvetna ställningstaganden och att 

fokusera på varje elevs behov. Idrottslärarna 

i skolan ska nämligen utgå 

från varje elevs förmåga och de måste 

frigöra sig från prestationstänkandet. 

Är idrottslärarutbildningen emellertid 

med och skapar eller befäster en 

idrottsläraridentitet, som innebär att 

prestation premieras och att starkast 

vinner? 

Tävlingsidrott och skolämnet idrott 

och hälsa – olika normer? 

Skolidrottsämnet Idrott och hälsa 

har både likheter med och skillnader 

gentemot tävlingsidrotten. 3 Idrottslä- 

51


rarna ska arrangera undervisning så 

att elevernas kunskaper, och förmågor 

utvecklas, samtidigt ska undervisningen 

leda till att eleverna ska kunna 

delta i aktiviteter på egna villkor i 

en verksamhet där deltagandet är 

obligatoriskt. I grundskolans kursplan 

för idrott och hälsa finns dock 

några moment som kan hänföras till 

tävlingsidrotter nämnda (orientering, 

simning och dans), även om de inte 

är specificerade i kursplanens syfte. 

I vilken omfattning som undervisning 

i idrotter, respektive med hjälp 

av idrotter, sker, bestäms på skolan 

och kanske främst av idrottsläraren. 4 

Lundquist-Wanneberg beskriver hur 

idrottsämnet har förändrats under 

årens lopp i takt med samhällets och 

statens behov. 5 Även Öhman menar 

att idrottsämnet är en styrningspolitisk 

arena, där elever ska förmås 

att delta i gemensamma normer. 6 De 

normer som råder styr hur idrottsläraren 

utformar sin undervisning. En 

tolkning av vad detta kan innebära 

konkret i undervisningen, är att om 

den starkaste normen är att lära eleverna 

att spela bollspel för att de ska 

kunna spela exempelvis tävlingsidrotten 

handboll, blir konsekvensen att de 

i kursplanen beskrivna intentionerna 

med ämnet förloras. 

För att belysa vilken betydelse 

normer har för val av undervisningsinnehåll, 

kommer jag i det följande att 

göra en jämförelse med musikundervisningen. 

Jank och Meyer beskriver 

olika normativa uppfattningar som 

förekommer bland musikdidaktiker 

och musiklärare genom att visa exempel 

på hur man som musiklärare kan 

förhålla sig till rockmusiken i relation 

till den klassiska musiken. 7 Exemplet 

är några år gammalt, men kan fortfarande 

betraktas som illustrativt. 

I den övre delen av tabell 1 är den 

klassiska musiken i fokus. Läraren ska 

här försöka få eleverna att bli intresserade 

av klassisk musik. Strategierna 

är dock olika, man kan utesluta 

rockmusiken eller ta med den, men 

det anses (jämför med normen) vara 

viktigare och bättre att vara bildad 

i klassisk musik än i rockmusik. De 

sista två nivåerna har eleven och elevens 

utveckling i fokus. Det centrala 

i den fjärde normen är att undervisa 

utifrån vad eleven behöver kunna för 

att förstå sig själv och sin position i 

samhället. I den femte normen har det 

vida samhällsperspektivet avgränsats 

och blivit ett individperspektiv, och 

undervisningen ska här fokusera på 

sådant som eleven redan är intres- 

Tabell 1. Exempel på normers påverkan av musikämnets innehåll. 8 

1 

2 

3 

4 

5 

Norm 

Elevens föreställningsvärld måste 

vidgas 

Eleven ska fostras till att föredra 

klassisk musik 

Klassisk musik är viktigast, men 

rockmusiken kan tjäna som ett 

medel och en utgångspunkt. 

Eleverna ska upplysas om sig själva 

och sin relation till omvärlden. 

Bara den musik som förekommer 

i elevernas livsvärld tjänar som 

undervisnings innehåll. 

Konsekvens 

Tabell 2. Exempel på normers påverkan på idrottsämnets innehåll 

1 

2 

3 

4 

5 

Norm 

Elevens föreställningsvärld måste 

vidgas 

Eleverna ska fostras till att ta hand 

om sin hälsa, uppskatta motion 

och rörelse, och att inte tävla mot 

varandra. 

Idrotten kan tjäna som ett medel, 

en utgångspunkt för att få ex bättre 

motorik, bättre på att samarbeta 

Eleverna ska upplysas om sig själva 

och sin relation till omvärlden 

Bara elevernas intressen tjänar som 

undervisnings innehåll 

serad av och således motiverad att lära 

mer om. 

I tabell 2, har normer kring 

skolämnet idrott och hälsa och dess 

relation till tävlingsidrott illustrerats på 

liknande sätt som i fallet med klassisk 

musik och rockmusik. I tabellen skildras 

normerna och dess konsekvenser 

från ett bibehållet eller utökat intresse 

för innehållet i skolämnet idrott och 

hälsa som mål till ett elevstyrt innehåll. 

I denna konstruktion har jag utgått 

Man kan låta bli att ta med rockmusik, eftersom 

man tycker att undervisningen ska vidga elevernas 

vyer. 

Undervisningen ska behandla rockmusik, för att 

eleverna ska förstå att den är primitiv och istället bli 

intresserade av den klassiska musiken. 

Läraren utgår från rockmusiken för att skapa ett 

intresse för klassisk musik. 

Rockmusiken ingår i undervisningen, så att 

eleverna ska kunna förstå sig själva och sin roll i 

samhället. 

Undervisningen ska bara innehålla sådant som 

finns i elevernas befintliga upplevelsevärld, 

eftersom de ändå inte kommer att komma i kontakt 

med den klassiska musiken 

Konsekvens 

Eleverna möter andra former av idrott och hälsa 

än tävlingsidrott (som handboll). T ex motion, 

friluftsliv, äventyrsidrott. 

Tävlingsidrott (t ex handboll) kan användas som 

illustrerande exempel på hur rangordning skapas 

och hur exkludering sker. 

Användning av tävlingsidrott (t ex handboll) för att 

uppnå hälsa, bättre motorik med mera. 

Tävlingsidrott (t ex handboll) ingår i 

undervisningen på ett sätt som leder till att 

eleverna förstår sig själva i relation till omvärlden 

utifrån perspektiv som klass, genus, etnicitet. 

Många elever är intresserade av tävlingsidrott 

(t ex handboll), och därför utgör det 

undervisningsinnehållet. 9 

från de normer som finns beskrivna i 

relation till musikundervisningen och 

försökt att omsätta dessa till vilka konsekvenser 

liknande normer ger upphov 

till i skolämnet idrott och hälsa. Rockmusik/popmusik 

är precis som tävlingsidrotten 

en stark kraft i samhället som 

kan påverka undervisningsinnehållet. 

På den första nivån väljer läraren 

bort sådant innehåll som inte kan relateras 

direkt till läroplan och kursplan, 

det vill säga tävlingsidrott är frånva- 

52


rande på denna nivå. På den andra 

nivån används tävlingsidrotten som 

ett avskräckande exempel, om man 

ska översätta musikexemplet analogt. 

Utifrån den forskning som finns kring 

idrottsämnet och idrottslärarutbildningarna 

är det rimligt att tro att denna 

norm endast har en svag position, om 

den ens existerar hos företrädare för 

skolämnet idrott och hälsa. På den 

tredje nivån används tävlingsidrotten 

som ett medel för att nå kvalitéer 

som finns beskrivna i kursplanen för 

ämnet. 10 Den fjärde nivån har ett samhällsperspektiv 

som också behandlas 

med hjälp av tävlingsidrotten under 

idrottslektionerna. Undervisningen ska 

resultera i att eleverna förstår sig själva 

i relation till motion, rörelse och hälsa 

utifrån perspektiv som klass, genus och 

etnicitet. Här skulle tävlingsidrottsmomenten 

kunna utgöra laborationer som 

eleverna sedan analyserar utifrån samhällsperspektiv. 

Den sista nivån innebär 

att tävlingsidrotten styr innehållet via 

eleverna. 

Med stöd av läroplanen kan läraren 

i realiteten anamma fyra av de fem förhållningssätten. 

Det sista förhållningssättet 

som innebär att låta elevernas 

(och i idrottsämnets fall) sina egna 

(tävlings-)idrottsliga intressen helt styra 

innehållet är dock inte förenligt med 

Lpo 94. 

I vart fall tre av de beskrivna 

förhållningssätten till tävlingsidrott 

och idrott och hälsa i tabellen ovan 

finns representerade i någon form i den 

idrottsdidaktiska kurslitteratur som 

används vid idrottslärarutbildningar. 

Dock har jag ännu inte kunna finna 

exempel på den andra nivån, det vill 

säga att tävlingsidrotten kan användas 

som ett så kallat dåligt exempel i 

undervisningen. 

Det är också tveksamt i vilken 

utsträckning fjärde nivån med samhällsperspektivet 

förekommer som 

norm i den idrottsdidaktiska kurslitteraturen, 

även om perspektivet är i 

enlighet med kursplanen övergripande 

intentioner, eleven ska i grundskolan 

utveckla: 

[K]unskaper att kritiskt bemöta 

missförhållanden som kan förekomma 

i samband med olika typer 

av fysiska aktiviteter samt ges 

förutsättningar till ett personligt 

ställningstagande i idrotts- och hälsofrågor 

(Grundskolans kursplan 

för idrott och hälsa). 11 

…och även om det finns forskning 

utifrån perspektivet, av exempelvis 

Engström, Larsson med flera, och 

Peterson. 12 

Exemplet orientering 

För att ytterligare konkretisera resonemanget 

ovan kring hur normer påverkar 

hur vi tolkar syftet med ämnet och 

kursplanens mål, kan vi ta följande mål 

i kursplanen som eleven ska ha uppnått 

i slutet av det nionde skolåret, eleven 

ska ”kunna orientera sig i okända 

marker genom att använda olika 

hjälpmedel”. Ett rimligt antagande 

är att målet har en säkerhetsdimension, 

eleverna ska utveckla tillräcklig 

kunskap så att risken för att komma 

vilse i en okänd terräng minimeras. Att 

vara förberedd innan man ger sig ut i 

okända marker, är troligen det bästa 

sättet att undvika att gå vilse. Men om 

man nu ändå går vilse är det exempelvis 

möjligt att fråga någon om vägen, 

ringa med mobiltelefonen och be om 

hjälp, använda en karta och kompass 

eller använda en GPS. De olika alternativen 

kräver olika kompetenser hos 

eleverna. Målet kan dessutom betraktas 

ur flera teoretiska perspektiv och 

nedan ges exempel på tre sådana. För 

det första, om de ska fråga om vägen, 

bör de kunna bedöma vem som verkar 

mest lämplig att fråga. Om man är 16 

år och har gått vilse en fredagsnatt kan 

det vara olyckligt att fråga ett gäng 

berusade killar. Ett perspektiv skulle 

således kunna ha en socialpsykologisk 

dimension, 13 exempelvis utifrån hur 

individer agerar i små grupper. För 

det andra kan en utgångspunkt vara 

ett media-literacy-perspektiv. 14 När 

man väl har gått vilse är det sällan 

som karta och kompass finns att tillgå, 

men däremot har teknikutvecklingen 

resulterat i att allt fler har tillgång till 

GPS via mobiltelefonen. Inom några 

år har troligen alla mobiltelefoner 

denna funktion. För det tredje kan ”att 

orientera sig i okända marker” också 

betraktas ur ett kulturgeografiskt perspektiv, 

med analyser av vad ungdomar 

gör på sin fritid, var de befinner sig 

och hur de förflyttar sig mellan olika 

platser, men även hur de tolkar och 

upplever rummet. Ungdomars förflyttningar 

kan betraktas som en del 

i deras aktivitetsmönster. 15 Faktorer 

som inverkar på aktivitetsmönstret är 

exempelvis ålder, kön, socioekonomisk 

status och värderingar, samt kunskap 

och lokalkännedom. 16 

Orientering som innehåll i skolämnet 

behöver utifrån det sagda ifrågasättas 

– det är inte självklart (om inte 

tävlingsnormen råder) att och i så fall 

varför eleverna måste lära sig tävlingsidrotten 

orientering. 

Kanske är det så att relationen 

mellan den vetenskapliga disciplinen 

(idrottsvetenskap och till viss del 

hälsovetenskap) och skolämnet idrott 

och hälsa behöver problematiseras 

i större omfattning. Englund menar 

att så är fallet generellt för skolämnen 

och universitetsdiscipliner. 17 Han 

menar vidare att metodiken främst har 

grundats på inlärnings- och utvecklingspsykologiska 

överväganden och 

att den förväxling mellan metodik- och 

didaktikbegreppen som emellanåt sker 

har skadat den forskningsbaserade 

didaktiken. 

Om man vid idrottslärarutbildningen 

eller i skolan undervisar i 

tävlingsidrotten orientering innebär det 

en acceptans av att tävlingsidrottens 

normer råder. Exempelvis försvagas 

det samhällsperspektiv i undervisningen 

som innebär att eleven ska 

förstå sig själv i relation till omvärlden 

(jämför tabell 2 ovan). Vid idrottslärarutbildningar 

behöver man fundera 

över vad studenterna ska kunna för 

att undervisa i enlighet med skolämnets 

kursplan. Behöver studenterna 

kunna orientera själva, lägga banor 

eller är det något annat innehåll som 

man ska fokusera på? Om litteraturen 

som används handlar om banläggning 

innebär det att tävlingsidrottsnormen 

också är representerad i kurslitteratur 

vid idrottsutbildningar (dock är detta 

resonemang inte synonymt med att 

undervisning av studenter kring elevers 

olika förutsättningar att orientera i sig 

i okända marker endast sker utifrån 

tävlingsidrotten orientering). 

Didaktiska perspektiv i undervisningen 

Ovan har jag diskuterat hur normerna 

styr undervisningsinnehållet. När normerna 

inte är synliggjorda ställs inte 

frågor kring val av undervisningsinnehåll, 

det vill säga vad ska vi undervisa 

om, 18 utan det handlar snarare om hur 

vi ska undervisa kring ett givet innehåll 

(exempelvis tävlingsidrotten orientering). 

Normer kan också styra vilka 

undervisningsmodeller som råder. I sin 

tur får det effekter på vilket lärande 

som premieras i skolan då det finns en 

koppling mellan undervisningsmodeller 

och kunskapssyn/kunskapsteoretiska 

frågor. Ett problem som bland annat 

Gustavsson behandlar är idrottens nära 

relation till naturvetenskapen. 19 Barnens 

förmåga mäts inom den organiserade 

idrotten i tid, längd, vikt, etcetera. 

Det som inte är mätbart görs mätbart 

i exempelvis olika bedömningsidrot- 

53


Elever i dagens skola ska enligt mål i kursplanen "kunna orientera sin i okända marker genom att använda olika hjälpmedel". Foto Magnus Hallgren, Scanpix. 

ter som simhopp, gymnastik och 

brottning. I idrottslärarutbildningen 

har naturvetenskapen också varit 

framträdande i form av ämnen som 

humanbiologi och träningslära. 20 Bland 

annat fokuseras på hur vi ska röra 

oss och vad vi ska äta för att prestera 

optimalt. Prestationen får här ses som 

en naturvetenskaplig måttstock för hur 

bra vi mår (hälsa kan också mätas i 

ålder). Normen indikerar att det är mer 

eftersträvansvärt att bli så gammal som 

möjligt, men livskvalitetsdimensionen 

kan betraktas ur ett betydligt vidare 

perspektiv än så. 

Naturvetenskapen bygger på 

modelltänkande och det finns vissa 

saker som betraktas som ”sanna” 

utifrån en given modell, det kan 

handla om hur många ben det normalt 

sett finns i kroppen och vad alla 

muskler heter. Således finns det finns 

inom naturvetenskapen svar som är 

rätt och svar som är felaktiga. Om en 

positivistisk kunskapssyn tillämpas i 

lärarprofessionen, även om det är ett 

naturvetenskapligt undervisningsämne, 

blir det konfliktfyllt då yrket först och 

främst är ett samhällsvetenskapligt 

54 

uppdrag. Sjøberg har gjort en programförklaring 

för de naturvetenskapliga 

ämnenas didaktik med syftet att 

skolämnet ska rikta sig till alla elever, 

inte bara de intresserade som avser 

att senare läsa en naturvetenskaplig 

utbildning. 21 Naturvetenskapen finns 

i samhället, i samhällsdebatten, i 

samhällsutvecklingen, i kulturen osv. 

Naturvetenskapen löser förvisso många 

problem, men ger samtidigt upphov till 

problem som ger etiska och samhälleliga 

konsekvenser (atombomben, ökade 

koldioxidutsläpp et cetera). Sjøberg 

menar att fler elever kan bli intresserade 

av de naturvetenskapliga frågorna 

om naturvetenskapen skildras inte bara 

som ett positivt ämne utan även ett 

ämne som det finns konflikter kring. 22 

Samma förhållningssätt skulle kunna 

råda inom skolämnet idrott och hälsa 

(jämför citat från kursplanens övergripande 

mål ovan, och jämför med 

den andra normen i tabell 2). Eleverna 

skulle då få redskap att kunna tänka 

kritiskt kring idrott, fysiska aktiviteter 

och hälsa, vilket medför bättre 

förutsättningar för att de ska kunna 

ta egna ställningstaganden i idrotts- 

och hälsofrågor. 23 Idrott är en del av 

samhället och kan också belysas utifrån 

samhälleliga perspektiv. Men, utifrån 

tävlingsidrottsnormen torde det i 

undervisningen vara närmare tillhands 

att utgå från en positivistisk kunskapssyn 

och positivistiska undervisningsmodeller 

som behaviorism (belönings- och 

bestraffningssystem vid rätt respektive 

felaktigt beteende hos eleverna) och 

instruktionism (där läraren instruerar 

och eleverna utför). 24 

Gustavsson granskade idrottsrörelsens 

läromedel och menar att 

litteraturen vid den tidpunkten huvudsakligen 

skildrade en instrumentell syn 

på idrotten och dess förutsättningar. 25 

Socialdarwinism, det vill säga att 

talang och vilja är en genetiskt grundad 

kapacitet och att utslagningsfunktionen 

är naturlig, var framträdande. Vidare 

betraktades kroppen som ett instrument 

som kan regleras och kontrolleras. 

Med träning kan kroppen anpassas 

till idrottssystemets krav och genom 

målprogrammering kan individen 

fokusera på tävlingssituationen. Den 

patriarkala ledarsynen betraktade Gustavsson 

som cementerad i litteraturen,


även om den ibland kombinerades med 

en upplysningsfunktion - ledaren skulle 

upplysa adepterna om vad som anses 

vara bäst för dem. 26 Även skolidrottsämnets 

läromedel har analyserats. Där 

framkommer en liknande bild, då det 

positivistiska perspektivet även här har 

en framträdande position. 27 Ämnets 

innehåll tycks i läromedlen handla 

om att eleverna, utifrån ett individperspektiv, 

ska lära sig att ta hand om 

sin kropp och undvika sjukdom och 

missbruk. Läromedlen är främst utformade 

som metodböcker och domineras 

med råd kring hur undervisningen kan 

utformas. 28 

Som lärare behöver man dock inte 

ha en positivisk kunskapssyn. För 

att ta endast ett möjligt alternativt 

perspektiv, skulle man kunna utgå 

från ett designteoretiskt, multimodalt 

didaktiskt perspektiv i undervisningen. 

Då skulle tävlingsnormen få svårare 

att råda. Perspektivet har meningsskapande 

och kommunikativa handlingar 

som utgångspunkt för lärandet. 29 

Elevernas identitet utvecklas med 

hjälp av kommunikativa redskap i en 

dialogisk process med sociala domäner 

(till exempel skola, familj och fritid). 

Den multimodala ansatsen innebär att 

eleven ska kunna tolka och uttrycka 

sig på flera olika sätt, genom medier, 

gestaltningar, verbalt, var och en för sig 

eller på flera sätt samtidigt. I detta perspektiv 

är elevernas förmåga att tolka, 

skapa och att uttrycka sig i relation till 

omvärlden det centrala. Vilka implikationer 

skulle exempelvis detta perspektiv 

ha för skolidrottsämnet och för 

idrottslärarutbildningen, det vill säga 

om den rådande normen i skolämnet 

är att elever lär sig genom att förbättra 

sin förmåga att skapa och uttrycka sig 

i relation till olika sociala domäner? 

Hur skulle vi då arbeta med målet 

att ”orientera sig i okända marker”? 

Förmodligen inte i första hand genom 

tävlingsidrotten orientering. 

Avslutning – idrottsdidaktisk kurslitteratur 

i idrottslärarutbildningar 

I mitt avhandlingsprojekt avser jag att 

studera och analysera den idrottsdidaktiska 

litteraturen som används vid 

idrottslärarutbildningar. Syftet är att få 

kunskap om vilka didaktiska redskap 

som idrottslärar utbildningar tillhandahåller 

genom den obligatoriska 

kurslitteraturen för att studenterna 

ska kunna planera, organisera och 

reflektera över undervisningen. Särskilt 

kommer idrottsdidaktisk litteratur som 

behandlar simning, dans, orientering 

och bollspel att fokuseras. Dessa fyra 

”områden” har valts då tre av målen 

i grundskolans kursplan kan hänföras 

till simning, dans och orientering. 

Bollspel har jag valt då studier har visat 

att bollspel är vanligt förekommande i 

skolämnet idrott och hälsa. Avsikten är 

också att analysera vilka implikationer 

som framställningarna i litteraturen 

kan få för lärare när de iscensätter 

undervisning i idrott och hälsa. 

Referenser 

1. Kansanen, P. (1997) ”Vad är skolpedagogik?” 

i M. Uljens (Red) Didaktik. Lund: Studentlitteratur, 

s. 146. 

2. Engström, L-M (2005) ”Barnidrott och 

vuxenmotion som kulturella uttryck”; idrottsforum.org. 

3. Schenker, K. (2009) ”För en kritisk didaktik 

inom idrottslärarutbildningen”; idrottsforum.org; 

Rønholt, H. (2001) ”Didaktiska 

riktningar och vetenskapsteoretiska ståndpunkter”, 

i Annerstedt, Peitersen & Rønholt, 

Idrottsundervisning. Ämnet idrott och hälsas 

didaktik. Göteborg: Multicare; Peterson, T. 

(2006) ”Vad fel du tänkt, men blev det rätt?” i 

Jacobson, Levin, Radmann & Thavenius (red) 

Olé! En bok om lärarutbildning och lite annat. 

Till Olle Holmberg. Malmö: Bokbox förlag. 

4. Ekberg, J-E. (2009) Mellan fysisk bildning 

och aktivering - En studie av ämnet idrott och 

hälsa i skolår 9. Malmö: Lärarutbildningen, 

Malmö högskola; Tholin, J. (2006) Att kunna 

klara sig i ökänd natur. En studie av betyg 

och betygskriterier – historiska betingelser 

och implementering av ett nytt system. Borås: 

Högskolan i Borås. 

5. Lundquist Wanneberg, Pia (2004) Kroppens 

medborgarfostran: kropp, klass och genus i 

skolans fysiska fostran 1919-1962. Stockholm: 

Stockholms universitet. 

6. Öhman, M. (2007) ”Den rätta viljan – 

idrott och hälsa i ett styrningsperspektiv”; 

Utbildning & Demokrati, nr 2. 

7. Jank, W. & Meyer, H. (1997) ”Didaktikens 

grundfrågor”, i M. Uljens (red.) Didaktik. 

Lund: Studentlitteratur. 

8. ibid., s. 52. 

9. Notera att idrottsämnet kan ha andra 

normer som är mer framträdande än de som 

är beskrivna i tabell 2. 

10. Lundvall, S., Meckbach, J & Wahlberg, J. 

(2008) ”Lärandets form och innehåll – lärares 

och elevers uppfattning om lärande och kompetens 

inom ämnet idrott och hälsa, SIH 2001 

till SIH 2007”; Svensk idrottsforskning nr 4. 

11. Grundskolans kursplan för Idrott och 

hälsa, 2009-09-09: http://www3.skolverket.se/ 

ki03/front.aspx?sprak=SV&ar=0910&infotyp 

=23&skolform=11&id=3872&extraId=2087 

12. Se, Engström, L-M. (1999) Idrott som 

social markör. Stockholm: HLS Förlag; Larsson, 

H., Redelius, K. & Fagrell, B. (2007) 

”’Jag känner inte för att bli en … kille’: Om 

heteronormativitet i ämnet idrott och hälsa”; 

Utbildning & Demokrati, nr 2; Peterson, a. a. 

13. Oddner, F. (2007) Handslaget – ett 

socialisationsprojekt? Stockholm: Riksidrottsförbundet. 

14. Burroughs, S., Brocato, K., Hopper, P. & 

Sanders, A. (2009). ”Media Literacy: A Central 

Component of Democratic Citizenship”; 

The Educational Forum, 73 (2), 154-167. 

15. Book, K. (2007) Arenors lokalisering, 

betydelse och användning. Stockholm: Riksidrottsförbundet. 

16. van der Burgt, D. (2006) ”Där man bor 

tycker man det är bra”: barns geografier i en 

segregerad stadsmiljö. Uppsala: Uppsala universitet. 

17. Englund, T. (1997) ”Undervisning som 

meningserbjudande”, i Uljens (red) Didaktik. 

Lund: Studentlitteratur. 

18. Gustavsson, K. (1994) Vad är idrottandets 

mening? En kunskapssociologisk granskning 

av idrottens utveckling och läromedel samt 

en organisationsdidaktisk kompetensanalys. 

Göteborg: Graphic Systems AB. 

19. ibid. 

20. Lundvall, S. & Meckbach, J. (2003) Ett 

ämne i rörelse: Gymnastik för kvinnor och 

män i idrottslärarutbildningen vid Gymnastiska 

centralinstitutet/Gymnastik och idrottshögskolan 

under åren 1944 till 1992. Stockholm: 

HLS förlag. 

21. Sjøberg, S. (1998) Naturfag som allmenndannelse: 

en kritisk fagdidaktikk. Oslo: Gyldendal. 

22. ibid. 

23. Jönsson, K. (2009) ”Fysisk fostran och 

föraktet för svaghet: En kritisk analys av hälsodiskursens 

moraliska imperativ”; Educare, 

Malmö: Malmö högskola. 

24. Fuglsang, E & Vonsild, W. (2000) ”Informationsteknik 

och pedagogik. Inringning av 

ett nytt område”, i Bjerg, J (red), Pedagogik: 

En grundbok Stockholm: Liber AB; Johnson, 

G. M. (2004) “Constructivist Remediation: 

Correction in Context”; International Journal 

of Special Education, 19 (1) 2004.; Schenker, 

a. a. 

25. Gustavsson, a. a. 

26. ibid. 

27. Eriksson, C. et al (2005) Nationella utvärderingen 

av grundskolan 2003 (NU-03) Idrott 

och hälsa. Stockholm: Skolverket. 

28. ibid. 

29. Selander, S. & Svärdemo Åberg, E., red. 

(2009) Didaktisk design i digital miljö: nya 

möjligheter för lärande. Stockholm: Liber. 

55


Det ser tjockt ut! 

Tankar kring hur och var vi skapar tid 

för fysisk aktivitet 

Karin Book 


Inledning 

Denna artikel tar sin utgångspunkt 

i tankar som föddes under en promenad 

i Docklands i London i slutet 

av augusti 2008. Det var lunchtid. 

Utanför en av de stora, moderna 

kontorsbyggnaderna stod en grupp 

på cirka åtta personer och stretchade 

efter en löprunda. Gruppen bestod 

av både kvinnor och män, de flesta i 

åldern 30-40. Min tolkning av detta 

var följande: Människorna i gruppen 

arbetade på ett (eller olika) företag 

i Docklands. De var människor i 

karriären som arbetade långa dagar 

och sedan pendlade hem till bostaden 

(i London kan pendlingsresan vara 

mycket tidskrävande). Flera av dem 

hade säkert familj och barn och levde 

ett hektiskt liv också utanför arbetsplatsen. 

Att avsätta lunchtimmen för 

träning var en tidsstrategi som möjliggjorde 

fysisk aktivitet i ett pressat 

dagsprogram. Denna tolkning reste 

flera frågor: 

• Hur passar olika typer av träning/fysisk 

aktivitet in i olika 

typer av tidsstrategier? 

• Hur skiljer sig mäns och kvinnors 

tidsstrategier i samband med 

fysisk aktivitet? 

• Hur kan löpningens ökade 

attraktivitet som träningsform 

förklaras utifrån tankar om olika 

tidsstrategier? 

• Hur fungerar olika fysiska miljöer 

(främst utemiljöer) i närheten 

av arbetsplatskoncentrationer 

(såsom CBD – central business 

district) för fysisk aktivitet under 

arbetsdagen? 

• Hur kan olika teorier om tidsstrategier 

användas i relation till 

fysisk aktivitet? 

Denna artikel syftar inte till att 

besvara dessa frågor, men till att utifrån 

dessa frågeställningar skissa på en 

ram för ämnet tidsrumsliga strategier i 

samband med fysisk aktivitet. Därtill är 

syftet med artikeln att tillämpa fritidsvetenskapliga 

perspektiv och begrepp 

på ett idrottsvetenskapligt ämnesområde. 

Tillräckligt med tid? En fråga om 

siffror och känslor 

Många ställer sig frågan: har vi fått en 

minskad arbetstid och har denna i så 

fall medfört mer fritid? Inte nödvändigtvis 

räknat i minuter. Sannolikt inte 

om man ser till upplevelsen av mängden 

fritid. Frågan kan tyckas brännande 

i dagens samhälle, men är inte 

ny, vilket Zuzanek påtalar: 

The question of whether people 

living in modern societies work 

longer or shorter hours have gained 

or lost free time, and the implications 

of such trends, have been at 

the centre of sociological, social 

political and social economic discussion 

since the 1930s. 1 

I ett längre historiskt perspektiv, 

räknat i rena minuter utifrån främst 

arbetstidens omfattning, har fritiden 

definitivt ökat. Från 1900 till 1970- 

talet kunde vi se en stadig uppgång, 

som ett resultat av minskad veckoarbetstid 

och ökat antal semesterveckor. 

Därefter har ökningen avtagit och 

mängden fritid har stabiliserats. 

Mängden fritid, liksom upplevelsen av 

mängden skiljer idag sig mellan olika 

individer och grupper i samhället. Vad 

flera studier pekar på är att trots att fritiden 

överlag inte minskat så uppfattar 

56


Hur får vi tid till att 

motionera i en tid där 

många har en ökad 

känsla av stress och 

tidspress? Foto: Hasse 

Holmberg, Scanpix 

Nya hushållsmaskiner har effektiverat 

en hel del hushållsarbete. Exempelvis 

har tvättmaskinen underlättat tvättarbetet 

avsevärt. Samtidigt har emellertid 

kraven på renlighet ökat och vi tvättar 

mycket oftare än förr. 

Tempot på många arbetsplatser har 

ökat. Roberts menar att lunchtimmen 

tillhör det förgångna. Idag har vi inte 

tid att ta ett längre lunchuppehåll och 

äta i lugn och ro. 7 Våra arbetstider har 

blivit allt mer flexibla. Detta ger en 

ökad fritid, men det tenderar också att 

leda till att arbetstid och fri tid är svåra 

att hålla isär. Vi kan arbeta när vi vill 

och var vi vill. Det kan resultera i en 

känsla av att vi aldrig är fria, istälmånga 

att den har det. Problem med 

att räkna ut om fritiden minskar har 

bland annat att göra med att mängden 

deltidstjänster ökat, visar Zuzanek med 

kollegor. 2 Om man exkluderar dessa 

från beräkningarna kan man ana att 

fritiden bland heltidsarbetande faktiskt 

minskat något de senaste årtiondena, 

eller åtminstone stabiliserats (slutat 

att öka). Robinson och Godbey menar 

(i sin omtalade bok ”Time for Life”) 

emellertid, baserat på amerikanska 

tidsundersökningar, att amerikanerna 

idag arbetar kortare tid och har mer 

fritid än för några årtionden sedan och 

att fritiden sannolikt också kommer 

att fortsätta öka. De påtalar samtidigt 

att amerikanerna inte uppfattar det 

som om arbetstiden minskat, tvärt om. 

Boken handlar i stor utsträckning just 

om den ökade känslan av stress och 

tidspress, och en orsak som anges för 

detta är den allmänna ”speeding up 

of modern life” och de förhoppningar 

och förväntningar vi ställer på oss 

själva, livet och samhället. Ett centralt 

begrepp i boken är ”time famine”. 3 

Huruvida det är just arbetstiden 

som stressar och tidspressar oss, eller 

om det beror på det allmänna tempot 

i samhället, eller andra faktorer är inte 

klart. Ovan nämndes Robinsons och 

Godbeys ståndpunkt i frågan. Zuzanek 

menar att det är just arbetstiden, eller 

”contracted and committed rather 

than discretionary time”, som primärt 

orsakar tidspress. 4 

Oavsett vad som orsakar mest 

tidspress, ska vi dock komma ihåg 

att det inte bara är arbetstiden som 

påverkar mängden fritid (benämningen 

committed time ovan pekar 

på detta). Också den tid vi lägger på 

andra sysslor, såsom att handla, laga 

mat, transportera oss, ta hand om våra 

barn (eller barnbarn) påverkar den fria 

tiden. Vi kan över tiden se en minskad 

mängd tid också för dessa aktiviteter, 

men även här är bilden blandad, vilket 

Roberts pekar på. 5 

Vi har över tiden fått mer effektiva 

transportmöjligheter. Samtidigt har 

våra städer vuxit och spritts ut över 

stora ytor. Detta har medfört att vi idag 

pendlat stora sträckor till arbete och 

andra vardagsdestinationer. Vi (genomsnittspersonen) 

spenderar mycket tid 

i bilen, på pendeltåget eller i annat 

fordon. 

De flesta barn idag går på dagis. 

Detta innebär å ena sidan att tiden 

föräldrarna behöver ägna åt barnomsorg 

minskat. Å andra sidan läggs 

mycket tid på att följa barnen till 

lekplatsen, olika aktiviteter, skolan och 

så vidare. Orsakerna till detta är det 

sätt som våra städer idag är utformade, 

förväntningar rörande hur en bra och 

engagerad förälder ska vara samt, 

inte minst, den rädsla för ”faror” som 

stadigt växer. Att leva i ”trygghetsnarkomanernas 

land” är tidskrävande. 6 

57


let för en känsla av frihet. Den ökade 

flexibiliteten har möjliggjorts genom 

förbättrade teknologier; mobiltelefoner, 

bärbara datorer, internet och mailprogram. 

Vi kan idag nås och kommunicera 

var vi än är. Åter igen flexibilitet, 

men också en stressfaktor som gör att 

arbetsdagen aldrig tar slut. De flexibla 

arbetstiderna och tendensen till mycket 

arbetstid inom vissa segment leder till 

att det blir allt svårare att samordna 

fritidsaktiviteter med andra människor, 

inom eller utanför familjen, och delta 

i aktiviteter vid givna och regelbundna 

tidpunkter. 8 Detta bidrar i sin tur till 

en individualisering av fritiden och kan 

kanske förklara till exempel gymmens 

och löpningens popularitet. Till detta 

kan vi lägga ett totalt sett ökat utbud 

av fritidsaktiviteter (vilket i sig kan 

verka stressande!) och därtill en kommersialisering, 

vilket gett nya former 

och platser för aktivitet (varav de 

nämnda gymmen är ett exempel). 

Vi kan idag identifiera olika 

fritidsklasser utifrån tidstillgång och 

inkomst. En av dessa ”klasser” arbetar 

mer och längre, tjänar också mer och 

har således ekonomiska möjligheter 

att delta i önskade fritidsaktiviteter. 

Dock upplever denna en brist på tid, 

och ökad tidspress. Den andra ”klassen” 

är istället rik på tid men fattig på 

pengar (vilket också kan vara stressande). 

Zuzanek talar om ”the vicous 

work and spend cycle” för att beskriva 

behovet av att arbeta mycket eftersom 

konsumtion anses så åtråvärd, det 

handlar om konsumtionssamhällets 

drivkrafter. 9 Roberts använder begreppet 

”time squeeze” för att fånga upp 

flera av de tendenser som påverkar vår 

uppfattning om (brist på) tid som tagits 

upp ovan i avsnittet, däribland konsumtionens 

betydelse och tidsåtgången 

kring denna. 10 Den fria tiden må ha 

ökat över tiden, men inte lika fort som 

våra inkomster och våra fritidspreferenser. 

Staffan Burenstam Linder talade 

redan 1969 om ”the harried leisure 

class” eller den rastlösa välfärdsmänniskan 

och syftade just på den ökade 

tidspressen som fritiden och, inte minst 

konsumtionen, är förknippat med. 11 

Roberts skriver att: ”in fact life has 

become less leisurely”. 12 

En brittisk studie visar att välutbildade 

personer och personer med mer 

kvalificerade yrken deltar i fler fritidsaktiviteter 

än personer med lägre socioekonomisk 

status. Detta gäller gång, 

löpning, gymbesök, yoga och en rad 

andra fysiska aktiviteter, liksom sociala 

och kulturella aktiviteter. 13 Den brittiska 

tidsundersökningen från år 2000 

58 

(UK 2000 Time Use Survey) visade 

att de som arbetar riktigt mycket inte 

uppvisade lägre siffror för en rad 

fritidsaktiviteter än de som arbetar lite, 

snarare tvärt om. Att de övre socioekonomiska 

klasserna arbetar mer men 

också lägger mer tid på olika fritidsaktiviteter 

benämns tidselasticitet. 14 

Hur får de som gör mycket tid att 

göra mer av allt? Roberts pekar på att 

det som får stryka på foten är sömn 

och tid för att bara vara (slappetid eller 

kravlös fri tid). En kanadensisk tidsundersökning 

mellan 1981 och 1998 

visar, för gruppen yrkesarbetande, 

en ökning av arbetstiden, tiden för 

hushållsarbete samt för fysisk aktivitet, 

men en minskning av tiden för sömn 

med 35 minuter per dygn och den 

kravlösa fria tiden (som används för till 

exempel att umgås, se på TV och läsa 

skönlitteratur) med en dryg halvtimme 

per dygn. 15 Kanske hinner vi därför 

inte varva ner utan känner oss alltjämt 

stressade. Ett annat sätt att få tid till 

mer är genom tidsfördjupning (”timedeepening”), 

som innebär ett ökat 

tempo och en ökad kapacitet för att 

göra saker, ofta samtidigt. Exempelvis 

kan det handla om att göra en aktivitet 

i ökat tempo, till exempel speed-dating 

eller specialanpassade träningsmaskiner 

och program som förkortar träningstiden. 

Vidare att byta ut en aktivitet mot 

en som går snabbare, squash istället för 

tennis eller hämtmat istället för att laga 

middag. Vi försöker också att göra två 

saker samtidigt; motionscykla och se 

på TV, bada barnen och läsa uppsatser, 

och så vidare. 16 

När det gäller tidspress och hur 

mycket tid som läggs på olika aktiviteter 

finns det naturligtvis skillnader 

utifrån socialgrupp, kön, ålder och, 

inte minst, var i livscykeln vi befinner 

oss. Jag gör få sådana preciseringar 

här, eftersom jag ser detta som en 

utgångspunkt och en allmän introduktionstext. 

I en fortsatt studie kring 

ämnet är avgränsningar och preciseringar 

centrala (vilket jag kommenterar 

längre fram i texten). Roberts använder 

begreppet ”life-cycle squeeze” för att 

beskriva konsekvenserna av att gifta 

sig och bli förälder. Tidspressen ökar 

då man får ansvar för ett hushåll och 

barn, vilket är särskilt markant för 

kvinnor. I den kanadensiska tidsundersökningen 

undersöktes ”time pressure 

index”. I denna kan vi se att 1998 

upplevde grupperna gifta småbarnsföräldrar 

(barn under 11 år) och frånskiljda 

i åldern 25-44 störst tidspress. 

Den förstnämnda gruppen var också 

den som under 1990-talet uppvisade 

störst ökning i time pressure index. Jag 

vill dock påtala att alla undersökningsgrupper, 

oavsett ålder, arbetstid och kön, 

upplevde en ökad tidspress under den 

studerade perioden. 17 

Om vi ser till tidsanvändningen i 

Sverige, så kan vi skönja vissa könsskillnader. 

2000/01 hade den genomsittlige 

mannen i åldern 20-64 cirka 20 minuter 

mer fri tid än motsvarande kvinna. 

Samma undersökning visar att de som 

har minst fri tid är småbarnsföräldrar 

(sammanboende och ensamstående). 

Också i gruppen (småbarns-)föräldrar 

har kvinnan något mindre fri tid än 

mannen. Även om kvinnors och mäns 

fria tid räknat i minuter inte skiljer sig 

anmärkningsvärt åt, har män mer sammanhållen 

fri tid medan kvinnornas 

är styckad i mindre bitar, det vill säga 

består av kortare episoder av fri tid 

insprängda mellan andra åtaganden. 18 

Korta episoder är svårare att använda 

för till exempel organiserad aktivitet eller 

längre fysisk aktivitet. 

Vad vi väljer att göra på vår fritid, 

och i detta fall hur vi väljer att få till 

stånd fysisk aktivitet, är enligt Torkildsen 

beroende av tre olika faktorer: personliga 

faktorer (personal factors), sociala eller 

omständighetsberoende faktorer (social 

and circumstantial factors) och utbudseller 

möjlighetsfaktorer (opportunity 

factors). 19 De personliga faktorerna kan 

till exempel vara ålder, var i livscykeln 

man befinner sig, kön, och civilstånd. De 

sociala faktorerna kan handla om yrke, 

inkomst och tillgänglig tid. Utbudsfaktorerna, 

slutligen, kan vara tillgången på 

anläggningar, kostnad för olika aktiviteter 

och tillgänglighet. 20 

Hur vi skapar tidsstrategier och vad 

vi väljer att aktivera oss med på vår fritid 

är således beroende av olika faktorer. 

Det har att göra med vem vi är, men 

också hur samhället är konstituerat, 

vilket detta avsnitt på olika sätt försökt 

visa. Stress och tidspress är lika mycket 

ett samhällsfenomen som ett personligt 

fenomen. Zuzanek beskriver den ökade 

populariteten för yoga som aktivitet på 

följande sätt: ”…yoga is paradoxically 

a symptom rather than a remedy for 

stress”. 21 

Strategier i vardagen 

I avsnittet ovan var andemeningen att 

många i dagens samhälle, inte minst 

yrkesarbetande mitt i livet och karriären, 

upplever tidspress. Utifrån detta skulle 

det vara intressant att titta på hur detta 

segment (om man kan tala om ett sådant 

baserat på så lösa kriterier) skapar 

strategier för att finna tid för olika 

eftersträvansvärda aktiviteter. En sådan


Ett exempel på en miljö som främjar fysik aktivitet, ger positiva upplevelser och skänker mental återhämtning. Foto: Leif R Jansson, Scanpix 

är fysisk aktivitet, vilket kan handla 

om organiserad och spontan aktivitet, 

ansträngande eller mindre ansträngande, 

och ”seriös” eller ”mindre 

seriös/kravlös”. 22 

Eftersom jag ännu inte genomfört 

någon forskningsstudie inom ämnesområdet 

som artikeln behandlar har 

jag heller inget vetenskapligt, empiriskt 

material att presentera. Jag har 

emellertid genomfört en liten och föga 

vetenskaplig undersökning bland ett 

femtiotal personer mitt i karriären 

(varav de flesta är föräldrar, många till 

barn under 15, och har en akademisk 

utbildning). Jag lät dessa personer 

skriftligt (via e-mail) besvara frågan: 23 

Vilka strategier har du för att få in 

fysisk aktivitet i vardagsprogrammet? 

Det jag genom de svar jag fått 

har byggt upp kan sägas vara en liten 

exempelbank och en utgångspunkt 

för vad jag fokuserar på och hur jag 

ställer frågor kring detta ämne i min 

fortsatta forskning. 

De strategier som anges av respondenterna 

handlar både om tidpunkt 

och aktivitet. Vi börjar med att titta 

på tidpunkten för fysisk aktivitet. 

Anmärkningsvärt många verkar ha 

som strategi att få motion tidigt på 

morgonen eller sent på kvällen, då det 

inte stör övriga familjens aktiviteter 

eller det egna programmet. Så här kan 

det låta: 

”Jag stiger upp klockan fem och 

motionerar (stavgång).” 

”Tidiga mornar: morgongymnastik, 

sena kvällar/tidiga nätter: 

promenad eller joggingrundor.” 

”Jag går upp jättetidigt och 

kommer till vårt gym på högskolan 

redan före klockan sju minst två 

dagar i veckan.” 

”Jag försöker använda den tid 

som ingen annan i familjen gör 

anspråk på för att få loss tid till 

motion. Exempelvis går jag upp 

tidigt på morgonen och motionerar 

innan jobbet.” 

Också lunchrasten tas upp som en 

alternativ tidpunkt för fysisk aktivitet: 

”Jag äter snabbt så jag hinner gå 

en rask promenad.” 

”Jag behöver en paus mitt på 

dagen och ibland hinner jag gå och 

träna.” 

”Spelar ibland några set pingis 

på lunchen, och försöker göra lite 

armhävningar på morgonen – det är 

det hela.” 

Somliga av respondenterna har 

ett väl inrutat program med flertalet 

schemalagda (eller åtminstone planerade) 

fysiska aktiviteter varje vecka. 

Relativt många nämner en målsättning 

med en eller ett par aktiviteter 

i organiserad form (t ex gympapass 

eller gymbesök) per vecka. Många har 

dock lösare strategier, baserade på mer 

flexibla aktiviteter. En respondent skrev 

att hennes strategi var: ”i förbifarten”. 

Promenader är en strategi som en klar 

majoritet nämner. Vidare framhålls 

löpning/jogging av ganska många som 

en strategi för att på begränsad tid 

och med stor flexibilitet få in fysisk 

aktivitet i vardagsprogrammet (löpning 

används då vi har en känsla av running 

out of time!): 

”Jag joggar på alla möjliga 

konstiga ställen och tidpunkter. 

Försöker alltid ha med mig joggingskorna 

om jag till exempel reser 

i tjänsten.” 

”Jag ägnar mig åt jogging i första 

hand, eftersom det inte är tidsbundet 

och därför är mest tidseffektivt.” 

”Jag har skaffat en stegräknare 

vilket sporrar mig att promenera så 

fort det är möjligt.” 

59


Det allra vanligaste svaret, som 

nästan alla angav, var emellertid sådant 

som handlade om att genom fysiska 

transporter och medvetna val under 

dagen skapa motionsmöjligheter. Att 

gå och cykla till jobbet eller stationen 

är en mycket vanlig strategi. Att 

välja trapporna istället för hissen är 

en annan. Att ta en kort promenad 

under arbetsdagen för att sträcka på 

benen framträder också som en vanlig 

(mikro)strategi: 

60 

”Om jag sitter på jobbet och 

huvudet känns tungt så går jag två 

varv upp och ner till biblioteket på 

femte våningen.” 

”Jag går och pratar med kollegor 

i samma byggnad istället för att 

skicka mail.” 

”Jag utnyttjar tillfällen under 

arbetsdagen, t ex raska promenader 

till skrivaren.” 

Också kombinationsstrategier 

(vilka kan betecknas som tidsfördjupning) 

togs upp av flera personer: 

”När det gäller fysisk aktivitet 

så försöker jag väl baka in det i 

programmet och göra det på ett sätt 

så att det egentligen inte tar någon 

tid i anspråk, till exempel träffa 

vänner på gymmet eller cykla istället 

för att ta bussen eller bilen.” 

”Promenader med vänner så att 

man kan umgås och snacka skit 

samtidigt som man får friskt luft 

och rör på sig.” 

”Promenader som är nödvändiga 

för att hunden ska rastas eller 

fysiskt arbete som ska skötas i 

hemmet.” 

”Vi går eller cyklar med barnen 

till deras fritidsaktiviteter och försöker 

själva motionera när barnen har 

sina aktiviteter, till exempel simmar 

själv när de är på simning.” 

Den rumsliga dimensionen 

Tidsstrategier i sig är mycket intressanta 

och kring detta finns det en hel 

del forskning, dock inte särskilt omfattande 

rörande strategier för just fysisk 

aktivitet i alla dess former. Därför är 

detta intressant i sig. Det segment som 

jag är särskilt intresserad av är det som 

enligt forskning och tidsanvändningsstudier 

upplever mest tidspress, men 

som trots detta hittar strategier för att 

på olika sätt finna tid för fysisk aktivitet. 

Således är det yrkesverksamma 

inom medelklassen i åldern 30-45 

som står i fokus för min tänkta studie. 

Här måste också genusaspekten vägas 

in och analyseras. Det ämnesområde 

som jag, i egenskap av kulturgeograf, 

emellertid är mest intresserad av är de 

rumsliga förutsättningarna för fysisk 

aktivitet. Också kring detta perspektiv 

finns det, om vi isolerar det från tidsoch 

strategiaspekten ovan, en hel del 

forskning, bland annat av författaren 

själv. Det är just sammansmältningen 

av och sammanhanget mellan segmentet, 

tiden och rummet kopplat till fysisk 

aktivitet som är det nya. 

Genom artikeln så här långt är 

det de personliga faktorerna, då jag 

fokuserar på människor mitt i livscykeln, 

och sociala (eller omständighetsberoende 

faktorerna), och då 

särskilt de som har med yrkesgrupp 

och tillgänglig tid att göra, som stått 

i fokus. Genom att till detta lägga det 

rumsliga perspektivet fångas också 

utbudsfaktorerna upp, det vill säga det 

som sätter de rumsliga ramarna för var 

och hur aktivitet äger rum. Vilken typ 

av miljöer eller fysiska, rumsliga förutsättningar 

som finns på och kring såväl 

hem som arbetsplats påverkar utan 

tvekan våra strategier. Ofta hamnar 

bostadsmiljön i fokus för studier kring 

stödjande miljöer för fysisk aktivitet. 

Jag vill därför istället ha miljön på och 

omkring arbetsplatsen i särskilt fokus 

eftersom det visat sig att många yrkesverksamma 

försöker hitta strategier i 

anslutning till arbete och arbetsplats 

för att få fysisk aktivitet. 

Så här kan man alltså summera 

upp de faktorer jag ämnar addera och 

studera i min tänkta undersökning: 

Personliga faktorer: ålder, genus, 

familjeförhållanden, fas i livscykeln. 

Sociala faktorer: yrke, tillgänglig 

tid. 

Rumsliga faktorer: rumslig utformning 

och utbud i och omkring 

arbetsplatsen (och hemmet) 

+ ------------------------------------ 

= Val av aktivitet, tid och plats 

Avslutning 

En välfylld kalender ger onekligen 

hög status i dagens samhälle, men 

leder också till sömnbrist och olika 

typer av stressymptom. En respondent 

i min enkla lilla undersökning skrev 

att ”i nuläget hade jag önskat att jag 

kunde hitta strategier snarare för vila 

och ta det lugnt än att röra mig”. Det 

lustfyllda i den fysiska aktiviteten 

påtalades sällan, snarare hur svårt det 

var att få in det. Dock skrev en person 

följande: ”... lust, upplevelsekick, känslor, 

ett pockande kittlande kryp i kroppen, 

utflykter...”. Med detta i åtanke 

ska de stödjande miljöer som skapas 

för att främja fysisk aktivitet och hälsa 

inte bara vara funktionella utan även 

ge positiva upplevelser i sig och skänka 

mental återhämtning. 

Referenser 

1. Zuzanek, J. (2004) “Work, Leisure, Time- 

Pressure and Stress.” i Haworth, J.T. & Veal, 

A.J (red.) Work and Leisure. London: Routledge. 

2. Zuzanek, J. et al (1998) “The Harried Leisure 

Class Revisited: a Cross-National and Longitudinal 

Perspective. Dutch and Canadian Trends 

in the Use of Time: from 1970s to the 1990s”; 

Leisure Studies, 17: 1-19. 

3. Robinson, J. & Godbey, G. (2000) Time for 

Life. The Surprising Ways Americans Use Their 

Time. Andra upplagan. Penn State Press, Pennsylvania 

State University. 

4. Zuzanek, a. a., s. 128. 

5. Roberts, K. (2006) Leisure in Contemporary 

Society. CABI, Oxfordshire. 

6. Eberhart, D. (2006) I trygghetsnarkomanernas 

land. Sverige och det nationella paniksyndromet. 

Stockholm: Månpocket/Prisma. 

7. Roberts, a. a. 

8. Jenkins, S.P. & Osberg, L. (2003) “Nobody 

to play with: the implications of leisure coordination”. 

Paper presenterat på The IZA Conference 

of the International Research Consortium 

on the Economics of Time Use, St Gerlach. 

9. Zuzanek, a. a. 

10. Roberts, a. a. 

11. Burenstam Linder, S. (1969) Den rastlösa 

välfärdsmänniskan. Tidsbrist i överflöd – en 

ekonomisk studie. Ratio, Stockholm; Roberts, 

a. a. 

12. Roberts, a.a., s. 50. 

13. Fox, K. & Rickards, L. (2004) Sport and 

Leisure: Results from the Sport and Leisure 

Module of the 2002 General Household Survey. 

Office of the National Statistics, London. 

14. Roberts, op cit. 

15. Time-use and population health surveys, 

Canada, 1981-1998. Presenterade i: Zuzanek, 

op. cit. 

16. Robinson & Godbey, a. a. 

17. Se, not 15. 

18. Statistiska Centralbyrån (2003) Tid för 

vardagsliv. Mäns och kvinnors tidsanvändning 

1990/91 och 2000/01. Levnadsförhållanden, 

Rapport nr 99. 

19. Här vill jag ockå hänvisa till annan leisure 

studies-litteratur som tar upp olika kategoriers 

betydelse för att förstå fritiden. Den som nämns 

här är således en av flera. 

20. Torkildsen, G. (1999) Leisure and Recreation 

Management. London: Routledge. 

21. Zuzanek, a. a, s. 139. 

22. Det sistnämnda begreppsparet handlar om 

den indelning i serious och casual leisure som 

vissa forskare ägnat sig åt att göra och utveckla. 

För en definition se t ex Green, C. & Jones, I. 

(2005) ”Serious Leisure, Social Identity and 

Sport Tourism; Sport in Society , 8 (2): 164-181. 

23. Detta genomfördes i maj månad, vilket kan 

ha påverkat de svar som inkommit. Hade frågan 

ställts under november månad hade respondenterna 

kanske angett andra strategier.


Idrottsfysiologi vid MIA-elit 

– tillämpad idrottsfysiologi i nära samarbete med 

idrotten 

Den idrottsfysiologiska verksamheten vid MIA-elit har en nära koppling till utövarnas 

idrottsmiljöer. Kärnan i den idrottsfysiologiska forskningen är att skapa idrottsspecifika 

utvärderingsmetoder som kan komplettera standardmetoder för bestämning av exempelvis 

styrka och uthållighet. Utvecklingen av nya testmetoder sker i ett nära samarbete med idrotten 

kring frågeställningar som ursprungligen kommer från idrotten själv. Förstärkning av nya 

forskningsresultat sker genom nyskapande av specialanpassade elitidrottsmiljöer med möjlighet 

till direkt tillämpningen av nyutvecklade metoder. 

Åsa Segerström 

MIA, Malmö 

IdrottsAkademi 

och Lunds universitet 

Malmö IdrottsAkademi (MIA) är en 

satsning på elitidrott i Malmö-regionen 

med omnejd. MIA är ett samarbete 

mellan Malmö kommun (M), Skåneidrotten 

(I) och akademin (A) som 

representeras av Malmö Högskola och 

Lunds Universitet. Projektet startade 

som ett pilotprojekt under 2004- 

2006, med medel från RF. Idag drivs 

MIA genom samverkansavtal mellan 

parterna. Under 2004-2006 låg fokus 

på individuella idrotter, för att nu 

även inkludera lagidrotter. Inom MIA 

finns sex stödfunktioner, idrottsfysiologi, 

idrottsmedicin, idrottspsykologi, 

idrottsnutrition, studie- och karriärvägledning 

och life skill management, 

där idrottaren och dess tränare står 

i centrum. Varje vår kan lovande 

idrottare från Malmöregionen, som 

är på eftergymnasial nivå söka stipendier 

från MIA. Dessa stipendier kan 

utnyttjas för att få tillgång till de olika 

stödområdena inom MIA-elit. 

Idrottsfysiologi 

Hösten 2008 gjordes en satsning 

inom stödfunktionen idrottsfysiologi 

genom skapandet av en halvtidstjänst 

som idrottsfysiolog i samarbete med 

Avdelningen för klinisk fysiologi och 

nuklearmedicin, UMAS, Lunds Universitet, 

Avdelningen för sjukgymnastik 

vid Lunds Universitet och MIA. 

Syftet med idrottsfysiologiska tester 

är flera. Arbetskravsanalyser, kravprofiler, 

kan tas fram för en idrott. Analyser 

av arbetskapaciteten hos den enskilde 

idrottaren utvärderas med hjälp av 

idrottsfysiologiska tester. Tester används 

även för utvärdering och styrning av 

träning. Krav som man skall ställa på 

idrottsfysiologiska tester är att de skall 

vara relevanta för idrotten och att de 

skall gå att omsätta i träning. I samband 

med idrottsfysiologisk testning 

skall det finnas en tidsplanering för när 

testerna skall genomföras och hur ofta 

de skall återkomma. Idrottsfysiologiska 

tester som utförs vid MIA-elit är analys 

av aerobkapacitet, anaerobkapacitet, 

styrkemätningar, rörlighet och rörelseanalyser. 

Aerobkapacitet testas för att 

utvärdera kroppens maximala förmåga 

att transportera och omsätta syre. Stora 

muskelgrupper används under testet 

genom att arbetsprov på cykel eller löpmatta 

genomförs. En hög aerobkapacitet 

behövs inte bara för att kunna prestera 

bra inom olika uthållighetsidrotter, utan 

även för att kunna återhämta sig snabbt 

efter fysikaktivitet. Anaerobkapacitet 

testas genom ett så kallat Wingate test, 

där kroppens förmåga att tåla mjölksyra 

utvärderas. I idrotter där man arbetar 

under kortare intensiva perioder är det 

en fördel att ha en god anaerobkapacitet. 

Styrkemätningar genomförs på flera 

olika sätta. Flera olika kvalitéer så som 

uthållighet, snabbhet och max styrka 

61

amhet och att den idrottsfysiologiska testverksamheten ligger i spetsen för 

iologiskt kunnande. Nya mätinstrument skapas hela tiden. Innan nya mätmetoder 

rutinmässigt S V E N S inom K I D R MIA-elit O T T S F O R S kommer K N I N G 3 - de 2 0 att 0 9 valideras och reliabilitetstestas. De 

er som används inom MIA-elit skall ha vetenskaplig förankring. 

testas. Metoder som används är bland 

annat den isokinetiska dynamometern 

Biodex och Muscle Lab. I Muscle Lab 

belastning mäts effekten och rörelsemönster av muskelarbetet under vid paddling vits som ett i överkroppsarbete kajak (1, 2). 

en rörelse. Rörlighet kan utvärderas Med tanke på den höga syrgasförbrukningen 

ren 2006 

med 

genomfördes 

olika metoder och 

syrgasregistreringar 

instrument. 

på 

under 

elitaktiva 

paddling väcktes 

kanotister 

frågan 

inom MIA- 

. Syrgasregistreringar Rörlighetstesterna anpassas genomfördes beroende dels vilket vid bidrag löpning ben och på löpmatta bål hade till och vid paddling i 

på vilken typ av rörlighet som ska arbetet under paddling i kajak. 

Malmö kanal. De uppmätta peakvärden på syrgas under paddling i kajak var 91-93 

mätas. Rörelseanalyser genomförs med Paddling i kajak engagerar stora 

v peakvärdena hjälp av videobearbetnings uppmätta under programmet 

Dart 

löpning muskelgrupper. på löpmatta. Kraft Paddling för framförandet i kajak har tidigare i 

n beskrivits som 

Fish. 

ett 

Fysisk 

överkroppsarbete. 

aktivitetsgrad / 1 av 

Med 

kajaken 

tanke 

i vattnet 

på 

genereras 

den höga 

av axlarnas 

och bålens muskulatur. Ett cen- 

energiförbrukning kan mätas med hjälp 

brukningen av accelerometrar under paddling från ActiGraph. väcktes frågan tralt inslag vilket är bidrag rotationsrörelse ben och i bålen. bål hade till 

der paddling Centralt i kajak. i verksamheten är att möta Denna rörelse balanseras av motkrafter 

de behov som finns ute i idrotten. som genereras av benmuskulaturen. 

dling i Målet kajak är engagerar att frågeställningar stora som muskelgrupper. väcks Armarna Kraft och händerna för framförandet överför kraften av kajaken i 

nereras i idrotten av axlarnas skall kunna och omsättas bålens i muskulatur. forskningsprojekt 

som genererar nya valida parera för yttre krafter i form av vindar 

till paddeln. Ett centralt Samtidigt inslag måste kanotisten är rotationsrörelse i 

nna rörelse balanseras av motkrafter som genereras av benmuskulaturen. Armarna 

utvärderingsmetoder. Forskning skall och vågor. I den specifika träningen ningarna. 

erna överför vara en kraften naturlig del till av paddeln. den idrottsfysiologiska 

Samtidigt för kanotister måste utnyttjas kanotisten ofta kajakergometrar. 

parera för yttre 

orm av vindar 

testverksamheten 

och vågor. I 

vid 

den 

MIA-elit. 

specifika träningen 

Dessa skiljer 

för kanotister 

sig i viktiga 

utnyttjas ofta 

att valideras och reliabilitets testas. De 

mätmetoder som används inom MIAelit 

skall ha vetenskaplig förankring. 

Metabol belastning och rörelsemönster 

vid paddling i kajak 

Under våren 2006 genomfördes syrgasregistreringar 

på elitaktiva kanotister 

inom MIA-projektet. Syrgasregistreringar 

genomfördes dels vid löpning på 

löpmatta och vid paddling i kajak på 

Malmö kanal. De uppmätta peakvärden 

på syrgas under paddling i kajak 

62 

2 

var 91-93% av peakvärdena uppmätta 

under löpning på löpmatta. Paddling 

i kajak har tidigare i litteraturen beskri- 

Det finns begränsad fysiologisk 

information om paddling på vatten 

i den vetenskapliga litteraturen. van 

Someren et al. 3 har mätt syrgasupptaget 

under paddling på vatten. I denna 

studie fann man ingen skillnad i maximal 

syrgaskonsumtion mellan paddling 

på vatten och i kajakergometer. Andra 

aspekter av paddling, som olika typer 

av uppvärmning har studerats med 

kajakergometer (4-9). Trevithick et al. 10 

studerade muskelaktiveringen i skuldran 

med EMG hos amatörpaddlare vid 

arbete i en kajakergometer. Vi har inte 

funnit någon studie av rörelsemönstret i 

stort vid paddling eller någon information 

om relationen mellan rörelsemönstret 

och den metabola belastningen. 

Utveckling av testmodellen för analys 

av metabol belastning och rörelsemönster 

vid paddling i kajak har tagits fram i ett 

nära samarbete med Åsa Eklund, Svenska 

kanotförbundet och SOK. För oss är det 

centralt att modellen skall bli praktiskt 

tillämpbar, varför samarbetet med de 

aktiva är mycket viktigt. 

En Dansprit kajakergometer byggdes 

om, vid Hållfasthetslära, LTH, Lunds 

Universitet, så att krafter i draglinorna, 

i sits och i fotplattorna kunde mätas. 

Hösten 2007 genomfördes en utvärdering 

av reliabiliteten och validiteten hos den 

ombyggda kajakergometern. Kanotister 

från MIA-projektet och kanotister 

från utmanarlandslaget deltog i studien. 

Registrering av rörelsen under paddlingen 

i kajakergometern gjordes med 

flera olika metoder för att möjliggöra 

valideringsanalyser. Animinationsmodellen 

AnyBody och 3D accelerometrar 

användes. Valideringen av AnyBody 

skede via EMG registreringar på centrala 

muskelgrupper. 3D accelerometrarna 

validerades i rörelseanalyssystemet 

VICON. Registrering med kraftgivare 

gjordes parallellt med EMG och accelerometri. 

Arbetsprofilen och belastningsnivåer 

har tagits fram i samarbete med 

Åsa Eklund, Svenska kanotförbundet. 

Mätinstrumenten validerades och reliabilitetstestades 

under laktattröskelvärdet, 

vid laktattröskelvärdet och straks över 

laktattröskelvärdet och under 2 minuters 

maximalt arbete. Dessa mätningar 

visade på god repeterbarhet i kraftmät- 

Datainsamling för jämförelse av 

teknik hos kanotister på olika tävlings- 

Forskningen skall vara en garant för avseenden från paddling på vatten. nivåer gjordes under 2008. Registrering 

god testverksamhet och att den idrottsfysiologiska 

Ergometern står still, och kanotisten med kraftgivare, EMG samt andnings- 

testverksamheten ligger behöver inte parera för yttre krafter. gaser och laktat har gjorts i samarbete 

i spetsen för idrottsfysiologiskt kunnande. 

Nya mätinstrument skapas hela nuerligt, vilket innebär att man inte har gjorts på kanotister strax under utmanar- 

Ergometern belastar paddlaren konti- 

med RF på Bosön. Registreringar har nu 

ael JS, Rooney KB, Smith R (2008) “The metabolic demands of kayaking: A review”; Journal of 

s Science tiden. and Medicine Innan nya mätmetoder 7, 1-7; Tesch används PA (1983) den “Physiological glidfas i slutet av characteristics paddeltaget som of elite kayak 

ers”; Canadian rutinmässigt Journal inom of MIA-elit Applied kommer Sport Sciences de ger möjlighet 8, 87-91. till återhämtning. 

nivå, utmanare till landslaget och landslaget. 

Dessa tester möjliggjorde analyser 

av benens bidrag till effektutvecklingen 

vid paddling i kajak. 

Under våren 2009 har mätmetodiken 

utvecklats så att registreringar av kraft i 

realtid nu är möjliga. MIA stipendiaterna 

kommer få möjlighet att paddla på den 

specialkonstruerade Dansprintergometern 

och genomför en kombinerad kraftoch 

syrgasanalys. 

Kanotprojektet är ett exempel på hur 

en fråga sprungen ur idrotten resulterat 

i en ny mätmetod. Kajakergometern står 

nu i MIA-elits gyms rörelselaboratorium.


Centrum för idrottsforskning har delfinansierat 

projektet. 

MIA-elits gym 

Stadionområdet, centralt beläget i 

Malmö, håller på att skapas till ett 

”campus” för elitidrott. Arenor för 

olika idrotter ligger samlade i detta 

område. I de anrika lokalerna under 

Baltiska hallen har ett modernt gym 

med elitidrott i fokus skapats. Här 

möts idrottare från olika idrotter för 

att bedriva högklassig styrketräning. 

Gymmet är utrustad med bland annat 

9 rack för styrketräning med stång och 

fria vikter, vilket även möjliggör effektiv 

styrketräning för lag. En satsning har 

även gjorts på utrustning för rehabträning 

inne i gymmet. Tanken är att 

vanliga träningsrutiner skall kunna 

bibehållas efter skada, med syftet att 

skapa så goda möjligheter som möjligt 

för att återgå till sin idrott. 

MIA-elits gyms rörelselaboratorium 

ligger i direkt anslutning till resten 

av gymmet. Närheten till den dagliga 

träningsverksamheten skapar god 

lyhördhet för nya frågeställningar från 

idrotten. Kanotprojektet är exempel på 

hur frågeställningar från idrotten fångats 

upp och omvandlats till forskningsprojekt. 

Närheten mellan forskare och 

idrottare gör att överföringen av nyvunnen 

kunskap ut i idrotten underlättas. 

Motivationen hos idrottare att delta 

i projekten ökar, då nyttan av forskning 

blir mer uppenbar. Inom elitidrott 

krävs snabba svar för att kunna ligga i 

toppen. Detta är en stor utmaning för 

forskningen inom detta fält då forskning 

tar tid. De ekonomiska resurserna inom 

forskningen kring elitidrott är ofta små, 

vilket leder till att forskningsprocessen 

tar ytterligare tid. Balansgången 

mellan idrottens behov och forskningen 

förutsättningar är därför många gånger 

svår. Kommunikationen och närheten 

mellan idrottare och forskare blir därför 

mycket viktig för att öka den ömsesidiga 

förståelsen, för att båda skall 

kunna uppnå goda resultat. 

Framtiden är här 

Under våren 2009 har ett projekt kring 

kvinnor och elitidrott startat. Få studier 

har underökt kostvanor, energibalans 

och kroppssammansättning hos kvinnliga 

idrottare (10). Tidigare studier har 

framförallt sett samband mellan låg 

bentäthet och lågt energiintag (11-14). 

Störningar i den menstruella funktionen 

hos kvinnliga idottare i samband den så 

kallade kvinnliga atlettriaden har beskrivits 

(14, 16). I studier där kvinnliga och 

manliga idottare har jämförts har man 

sett att kvinnliga idrottare har ett lägre 

energiintag per kilo kroppsvikt än manliga 

idottare (11, 16). Vid energiobalans 

har beskrivits att andelen kroppsfett 

ökar. Detta skulle vara till nackdel för 

idottaren då en så stor andel muskelmassa 

av kroppsvikten som möjligt 

är önskvärd (16). Kvinnliga idrottare 

tycks oftare vara i negativ energibalans 

än manliga (11). En negativ energibalans 

har inte bara skadliga effekter på 

bentäthet och menstruationsfunktionen 

(12-16) utan skulle även kunna påverka 

återhämtning och effekten av träning 

negativt (11, 16). Risken för skador kan 

även öka vid reducerad muskelmassa. 

Vi vill studera vilka fysiska kvalitéer hos 

kvinnliga idrottare som bidrar till goda 

prestationer. Kunskap kring detta kan 

optimera träningen. 

Nya projekt kring utveckling av 

grenspecifika tester är planerade. 

Vi kommer bland annat att studera 

startförmågan hos simmare. I samband 

med tävlingssimning kan man skaffa sig 

stora fördelar genom god startteknik. 

I ett få tal studier har man studerat 

startteknik hos simmare (17-19). Dessa 

studier visar på att koordinationen av 

rörelsen är viktig. Olika metoder och 

populationer gör studierna svåra att 

jämföra. Ingen av studierna har studerat 

vilka fysiska kvalitéer som bidrar till en 

god startteknik. Kunskap kring detta 

skulle kunna optimera träningen av 

starter. 

Ytterligare möjliga forskningsområden 

inom MIA-elit är studier av 

mätteknik, teknikutveckling, skadeprevention, 

longitudinella studier, 

kravprofiler för olika idrotter och även 

studier kring folkhälsa. Syftet med 

dessa studier skulle vara optimering av 

utvärderingsmetoder, träningsupplägg 

och idrottsutövande för såväl elitidrottaren 

som motionären. Resultat som 

man kan förvänta från dessa studier är 

ökad kunskap kring mätsäkerhet för 

olika mät- och testutrustningar, samt 

rekommendationer för hur träningsupplägg 

med avseende på intensitet, 

duration och frekvens ska utformas för 

olika individer och idrotter. Vidare kan 

ökad kunskap fås kring hur olika idrotter 

bör utföras dels för att maximera 

prestationen, men även för att minimera 

skaderiken. Utifrån dessa studier skulle 

man även kunna få fram information 

om fysiska kvalitéer som krävs för topp 

prestationer inom olika idrotter. 

Ambitionen är att idrottsfysiologi 

vid MIA-elit skall bli ett dynamiskt och 

interaktivt kompetenscentrum, med 

utbyte och samarbete både nationellt 

och internationellt. 

Litteraturlista 

1. Michael JS, Rooney KB, Smith R. The metabolic 

demands of kayaking: A review. Journal 

of Sports Science and Medicine 2008;7:1-7. 

2. Tesch PA. Physiological characteristics of 

elite kayak paddlers. Canadian Journal of 

Applied Sport Sciences 1983;8:87-91. 

3. van Someren KA, Philips GR, Palmer GS. 

Comparison of physiological responses to open 

water kayaking and kayak ergometry. Int J 

Spotrs Med 2000;21(3):200-4. 

4. van Someren KA, Oliver JE. The efficacy 

of determined heart rates for flat water kayak 

training. In J Sports Med 2002;23:28-32. 

5. Fry RW, Morton AR. Physiological and 

kinathropometric attributes of elite flat 

water kayakists. Med Sci Sports Exerc 

1991;23:1297-301. 

6. Bishop D. Physiological predictors of flatwater 

kayak performance in women. Eur J 

Appl Physiol 2000;82:91-97. 

7.Bishop D, Bonetti D, Dawsson B. The effect 

of three different warm-up intensities on kayak 

ergometer performance. Med Sci Sports Exerc 

2001;33:1026-33. 

8. Bishop D, Bonetti D, Spencer M. The effect 

of an intermittent high-intensity warm-up on 

supramaximal kayak ergometer performance. J 

Sports Sci 2003;21:13-20. 

9. Zamparo P, Capelli C, Guerrini G. Energetics 

of kayaking at submaximal and maximal 

speeds. Eur J Appl Physiol Occup Physiol 

1999;80:542-8. 

10. Trevithick BA, Ginn KA, Halaki M, 

Blanaver R. Shoulder muscle recruitment patterns 

during a kayak stroke performed on a 

paddling ergometer. J Electromyogrphy Kinesilogy 

2007;17:74-9. 

11. Maughan RJ, Shirreffs SM. Nutrition 

and hydration concerns of the female football 

player. Br J Sports Med 2007;41:61-63. 

12. Sundgot-Borgen J, Klungland Torstveit M. 

The female football player, disordered eating, 

menstrual function and bone health. Br J 

Sports Med 2007;41:68-72. 

13. Warden SJ, Creaby MW, Bryant AL, Crossley 

KY. Stressfracture risk factors in female 

foorball players and their clinical implications, 

Br J Sports Med 2007;41:38-43. 

14. Goodman LR, Warren MP. The female athlete 

and menstrual function. Curr Opin Obstet 

Gynecol 2005;17:466-70. 

15. Mudd LM, Fornetti W, Pivarnik JM. Bone 

mineral density in collegiate female athletes: 

Comparisons among sport. J Athl Train 

2007;42:403-8. 

16. Loucks AB. Energy balance and body 

composition in sports and exercise. J Sports Sci 

2004;22:1-14. 

17. Galbraith H, Scurr J, Hencken C, Wood L, 

Graham-Smith P. Biomechanical comparison 

of the track start and the modified one-handed 

track start in competitive swimming: An intervention 

study. J Appl Biomech 2008;24:307- 

15. 

18. Breed RVP, Young WB. The effect of a 

resistance training programme on the grab, 

track and swing starts in swimming. J Sport Sci 

2003;21:2139-220. 

19. Blanksby B, Nicholson L, Elliott B. Biomechanical 

Analysis of the grab, track and handle 

swimming starts: An intervention study. Sport 

Biomech 2002;1:11-24. 

63


Parkour: 

En lek eller ett nutida idrottsligt fenomen? 

Mats Johnsson 

MALMÖ HÖGSKOLA 

Inledning 

Denna artikel är en sammanfattning av 

två års studier av fenomenet parkour. 

Vad är egentligen parkour eller PK som 

utövaren, ”traceuren”, ofta kallar det? 

Jag har följt en grupp traceurer på 

nära håll i Malmö och dokumenterat 

detta fenomen genom intervjuer, observationer, 

sökande på internet, fotodokumentation 

och filmning. Dessutom 

har jag mött traceurer från Danmark, 

England och Frankrike. Även samtal 

med kollegor i Sverige och andra 

länder har klargjort min syn på detta 

fenomen. 

I min studie har jag sökt svaren 

på först och främst hur man kan 

förklara och beskriva detta fenomen. 

Andra delar har varit att söka vad 

som för utövaren är meningsbärande. 

Genom fältarbetet har jag också fått 

upp ögonen för miljön och hur dessa 

traceurer använder sig av den. Intressant 

har också varit att se hur detta 

fenomen sprids trots avsaknaden av 

klubbar, tränare och arenor. 

Då parkour inte är beforskat i 

någon större grad har jag till stor del 

fått förlita mig till den egna dokumentationen. 

Det som finns dokumenterat 

är mest tidningsartiklar och en del i 

tidskrifter samt mycket via internet och 

hemsidor, där just internet spelar en 

mycket framträdande roll för spridningen 

av parkour. Då jag i maj (2009) 

”Googlade” på ordet parkour fick jag 

inte mindre än 7 530 000 träffar! Som 

jämförelse fick vid samma tillfälle ordet 

fotboll 9 620 000 träffar. Detta visar 

vilken roll Internet spelar för spridningen 

av parkour. 

En kort beskrivning av parkour 

Parkour handlar om förflyttning med 

endast kroppen som redskap. Utö- 

varen kallas för en ”traceur” som på 

franska betyder ungefär ”spårare och 

vägfinnare”. Förflyttningen kan ske 

i skiftande miljö, men det som blivit 

något av ett signum för parkour är att 

det utövas i stadsmiljö. En stor del av 

filosofin inom parkour är att inte se ett 

hinder som ett hinder utan se möjligheten 

i att kunna finna en lösning för 

att ta sig upp på eller förbi hindret. 1 

Just friheten och obundenheten både 

vad det gäller utövandet av själva 

rörelserna, men också att aktiviteten 

är frikopplad från regelverk är något 

som återkommer i nästan varje samtal 

jag haft med utövarna. Traceuren 

experimenterar och provar sig fram på 

vad som kan vara bra för att lyckas 

med sina rörelser eller för att klara av 

ett specifikt hinder. Traceuren vill ofta 

också kunna sätta samman en serie av 

rörelser på olika slags hinder under 

sin förflyttning. Utövandet sker vid en 

plats (en ”spot”) som känns bra eller 

inspirerande och utmanande för att 

göra eller praktisera olika parkourtekniker. 

Det kan också vara flera olika 

platser som kopplas samman för att 

man skall kunna förflytta sig med 

personligt anpassad hastighet. Parkourutövaren 

ser funktionaliteten som det 

viktigaste. Att förflytta sig från punkt 

A till punkt B med minsta möjliga 

motstånd och högsta ändamålsenighet 

och fart är det essentiella. Det finns 

även här inslag av estetik men det är 

känslan av ”flow” (att vara ett med sin 

rörelse) som är det väsentliga, det vill 

säga att förflytta sig ”kattlikt” mjukt 

och effektivt, med rörelser som flyter in 

i varandra. Dessa utövare använder sig 

inte av volter, skruvar och andra mer 

gymnastiska företeelser i sin förflyttning. 

De flesta utövare är unga män 

företrädesvis i tonåren. De bildar ofta 

64


grupper med ett namn som signum och 

exploaterar sig på olika hemsidor och 

på Youtube. 

Hur startade Parkour? 

Franskmannen David Belle är en av 

pionjärerna som var med från början 

och utvecklade parkour i en av Paris 

förorter Liesse, tillsammans med 

kamrater i början av 1990 -talet. De 

bildade parkourgruppen Yamakasi. 

David var i sin tur inspirerad av sin 

far Raymond Belle, som var militär i 

Vietnam i sin ungdom. 2 Pappan hade 

ett stort idrottsintresse och utvecklade 

sin fysiska förmåga i militär hinderbana 

”le parcours de combattant” 

(franska namnet på militär hinderbana) 

som också fått ge namn åt det vi i dag 

kallar Le Parkour eller för utövaren 

parkour eller bara ”PK”. De tidigaste 

och de mer ”renläriga” utövarna av 

parkour finner stor inspiration från 

George Hébert (1875–1957), och hans 

”Méthode Naturelle”. Denna metod 

har sitt ursprung i studier av hur naturfolk 

använder sin kropp och sin fysiska 

förmåga på ett framför allt funktionellt 

sätt. Belle tränade redan som barn tillsammans 

med sin pappa ute i naturen 

och de använde sig just av naturen som 

sin vardagliga idrottsarena. Det var allt 

från att klättra i träd till att balansera 

och klättra på klippor och springa i 

skogen. Då Belle i tonåren med sin 

familj flyttade till Paris på grund av 

pappans arbete, upplevde han en stor 

frustration. Han saknade naturen och 

den träning som han tidigare bedrivit 

med sin pappa. Han försökte att delta 

i gymnastikklubbar och andra idrotter 

men fann ingen större tillfredställelse. 

Belle och hans vänner började 

experimentera med att använda vad 

förorten hade att erbjuda i form av 

spännande tak att klättra på, murar att 

balansera på och hoppa emellan, staket 

att ta sig över och under, monument 

att bestiga och så vidare. Parkour var 

fött som begrepp. De började filma 

aktiviteterna och la ut det på internet 

och parkour kunde helt plötsligt ses av 

många personer runt om i världen. De 

blev uppmärksammade av regissörer 

och reklamfolk som såg kraften och 

potentialen i detta nya sätt att ta sig an 

stadens miljö. 

Meningsbärande 

För många är det friheten i parkour 

som är en del av det som lockar, 

samt att inte vara underordnad något 

regelverk eller tränare som styr en som 

utövare. Även utmaningen och kreativiteten 

verkar för individen vara stora 

delar av det som är meningsbärande i 

själva aktiviteten. Kalle en utövare jag 

talade med uttrycker sig på följande 

sätt: 

Det är som att sätta sig ned 

med ett tomt papper och rita. Man 

vet inte riktigt vad det kommer att 

bli men man finner ett nöje i just 

kreativiteten. 

Det är även möjligt att se sociala 

faktorer som gemenskap och vänskap 

som växer fram under tid och formar 

gruppen av utövare. Här finns många 

likheter med aktiviteter inom de mer 

etablerade idrotterna. 

Många ”traceurer” beskriver sitt 

utövande mer som en livsstil än att 

benämna det för träning eller idrottande. 

Kan man se parkour som en 

modern kulturell företeelse? Kanske, 

speciellt om man ser på den senmoderna 

människans strävande efter 

självförverkligande. 

Den utomstående betraktaren av 

parkour kan inte se skillnad mellan 

om utövaren gör sina övningar eller 

trick för sitt eget välbefinnande eller 

om utövaren gör det för att uppnå 

ännu ett mål eller en emotionell kick. 

Några av utövarna i gruppen Yamakasi 

uttrycker sig så här i en intervju under 

en ”gathering” (eng, samling) i London 

december 2007 på frågan, varför man 

utövar parkour? 

Bejaka rörelseglädjen även då 

man blir äldre. Parkour används 

som ett medel att uttrycka sig 

kroppsligt utifrån sig själv. Det är 

65


66 

känslan av att göra något svårt till 

något enkelt och njutbart. 

(Alexander, 24) 3 

Utifrån de intervjuer jag haft i min 

undersökningsgrupp kan jag se att 

flertalet av dem är lättade över att inte 

behöva underordna sig någon som styr 

deras verksamhet och att de har fullt 

tolkningsföreträde över vad de väljer 

att göra och varför de gör det. Flera av 

dem anser att det annars skulle hämma 

deras frihet och kreativitet. 

Hur är det när det är” bra”? Kalle 

svarar: 

När man ser det, eller när någon 

annan ser det man gjort som nyskapande 

och innovativt. Det viktigaste 

är att det kommer från dem 

som håller på med Parkour. Det är 

den kritik man uppskattar mest, 

från dem som hållit på länge. Om 

någon som hållit på länge gillar det 

de sett och ser det som nyskapande 

är det bra. 

(Kalle, 19) 

Många upplever praktiserandet av 

parkour som avkopplande från vardagen. 

Här kan jag se paralleller med 

Lars-Magnus Engströms tankar om 

egenvärde. 4 Upplevelsen av fart, rytm 

och att känna kroppen i rörelse och att 

övervinna olika former av hinder är 

signifikanta kännetecken för parkour. 

Då man står inför utmaningar eller 

sliter med styrketräning och kondition 

så är det viktigaste att fokusera på det 

man håller på med och det går inte att 

tänka på annat. Jag har i mina observationer 

kunnat se att ”traceuren” inte är 

mindre disciplinerad vad gäller sin egen 

träningsinsats, än vad många elitutövare 

inom andra idrotter är. Vad är det 

då som driver utövaren av parkour att 

träna, som i vissa fall varje dag? 

Parkourutövaren strävar inte att bli 

bättre än andra utövare utan att övervinna 

egna uppställda mål, och kanske 

bara ha roligt för stunden. Mycket av 

praktiserandet kan liknas vid barns lek: 

Jag ser det bara som något kul 

jag tränar. Det håller mig i form 

och jag gillar själva principen och 

slipper att gå på gym och sådant, 

jag har liksom alltid gjort det ju, det 

är liksom bara en naturlig fortsättning 

av leken. Fast det kan man 

kanske inte säga, att man håller på 

och leker – Ähh tänk om någon 

säger, ”håller du fortfarande på och 

leker när du är 18” 

(Jesper, 18)! 

Just det lekfulla verkar vara en av 

de enskilt viktigaste faktorerna för utövarna. 

Detta beskrivs också i Johnny 

Nilssons artikel i antologin ”Idrottsdidaktiska 

utmaningar”. 5 Här beskrivs 

tre olika pilotstudieprojekt, som alla 

syftar till att se hur barn lär sig grundmotoriska 

färdigheter. Ett av dem kan 

delvis liknas vid hur parkourutövaren 

praktiserar. I projektet ”Leklandskap” 

vid NIH i Norge (Norges idrottshögskola) 

har barn fått arbeta med fri lek i 

en redan färdigställd gymnastiksal. Här 

har undersökarna kunnat se att barnen 

väljer olika vägar för förflyttning och 

utifrån detta kunnat se vilka rörelser 

som attraherar barn. 6 

När staden blir den idrottsliga arenan 

”En stad blir stad först när det offentliga 

rummet tas i anspråk”. Detta 

är Ole Reiters (chef för Movium) 

inledningsord i Movium. 7 Movium är 

en organisation under SLU (Sveriges 

Lantbruks Universitet), som värnar 

om stadens utemiljö. Artikelförfattaren 

och fotografen Dan Hallemar 

skriver i artikeln Stadens genvägar 

att traceurens sätt att ta stadens rum 

i anspråk för fysisk aktivitet, med en 

filosofi och endast kroppen och en stor 

portion kreativitet som sitt redskap är 

fascinerande. 8 Ser man till de vanligaste 

rummen för fysisk aktivitet (ute eller 

inomhus) som finns i dag, är de oftast 

specialutformade för en specifik idrott 

eller för ett speciellt ändamål som 

skall passa utövaren. Många gånger är 

arkitekturen i dessa faciliteter anpassad 

efter människans olika behov. Man kan 

också se på hur stadsmiljöns planering 

tar hänsyn till dessa behov på ett mer 

eller mindre bra sätt. 9 

Arkitekturpsykologin försöker ge 

svar på hur förhållandet mellan människan 

och det omgivande rummet 

uppfattas. Några av de behov som kan 

identifieras i samband med hur man 

utifrån arkitekturpsykologisk vinkel 

kan se på fysisk aktivitet blir då följande: 

Behovet av stimulans till fysisk 

aktivitet sker genom stimulering av de 

olika sinnen vi har. Behovet av säkerhet 

är ett annat behov som är centralt för 

de flesta människor oavsett i vilket rum 

man befinner sig i. Omgivningen bör 

av både brukaren och den som är ny i 

miljön ses som ett skyddat territorium. 

Betyder omgivningen något? 

Ja, dels tycker jag det är skönt 

när det är lite avskiljt och så, det 

är lite jobbigt att köra nånstans 

som är precis intill en gata eller 

intill en trottoar och så, dels känns 

det liksom jobbigt att många…. det 

är kul när folk tittar på vad man 

gör, men det kan…, man blir orolig 

att det ska komma ett litet barn 

springande eller liksom ibland är 

det jobbigt då folk står och glor när 

man vill koncentrera sig. Just när det 

lite avskiljt och så här på sommaren 

är det underbart och grönt överallt, 

solen skiner och man blir på bättre 

humör och allting, det gör att man 

blir mer peppad liksom. Kreativiteten 

flödar på något sätt. 

(Kalle 19) 

Behovet av tydlighet betyder att det 

fysiska rummet skall gå att läsa av och 

att rummet är möjligt att överblicka, så 

att brukaren kan uppfatta en information 

som viktigare än en annan. Behovet 

av privathet kan delas upp i halv-offentliga 

och offentliga rum för utövaren. Ser 

man till utformningen av idrottsarenor 

är de ofta begränsade till sektioner eller 

vissa platser för åskådaren. Ofta avskiljs 

åskådaren av staket eller barriärer från 

utövarna, men även gentemot andra 

åskådare. 10 En av de viktigaste faktorerna 

för interaktion i stadsmiljö är att 

miljön skall inbjuda till möten. Många 

gånger förverkligas inte tankarna hos 

den eller de som planerat miljön, utan 

att vi kan se hur utövare av parkour 

eller skateboard tar över miljöer och gör 

dem till sina ”egna”, dock inte alltid 

med omgivningens gillande. 

Hur ser andra på ditt sätt att 

använda staden? 

Vissa tycker vi är korkade, att 

man pajar och så, men det vill vi ju 

inte göra, men här brukar vaktmästaren 

inte gilla oss, jag vet inte varför 

han bara ber oss att sticka. 

(Felix, 18) 

Om saker som hälsa och välbefinnande, 

kreativitet och social gemenskap 

skall utvecklas, måste staden fungera 

som scen för mänsklig interaktion och 

upplevelse. 11 Många gånger fungerar 

städer inte så bra i detta hänseende 

därför att olika ansvarsområden inom 

stadens planering har olika syn och 

perspektiv på vad som är viktigt. 12 En 

samordning av och en samsyn på dessa 

faktorer i planeringen av offentlig miljö 

skulle starkt bidra till att människor i 

olika åldrar skulle kunna stimuleras till 

mer spontan fysisk aktivitet. Här har 

”traceuren” och ”skatearen” redan lyckats, 

men inte alltid tack vare att de som 

planerat stadsmiljön tänkt på det. Vill 

man som planerare av offentlig miljö 

lyckas i sitt uppsåt att få människor mer


fysiskt aktiva i vardagen 

och göra stadsrummet 

till ”sitt”, måste han/hon 

se till att det irrationella, 

lekfulla och spontana 

kan ta plats. Som nämnts 

tidigare är de flesta 

”traceurer” unga män. 

Flera forskare visar på att 

pojkar generellt använder 

utemiljön och stadsmiljön 

mycket mer än vad 

flickor gör. De är också 

mer fysiskt aktiva i sitt sätt 

att leka och att röra sig 

i stadens omgivningar. 13 

Flickor använder sig också 

generellt av mindre arealer 

än vad pojkar gör. Detta 

faktum borde vara en stor 

utmaning för de personer 

som bidrar till planering av 

all offentlig miljö. Skulle 

stadsplanerare se mer till 

vad som flickor och kvinnor ser som 

viktigt skulle några av nedanstående 

punkter kanske bli verklighet: 

• Fler möjligheter för sociala aktiviteter 

• Platser som är enkla att nå från 

hemmet 

• Platser som skall vara och upplevas 

som säkra. 14 

Utvecklingen av parkour 

Det har över tid också utvecklats olika 

varianter av parkour. Det som de flesta 

människor sett av parkour via olika 

media är en blandning av parkour 

och så kallad Free Running. Sabastien 

Foucan var tidigare David Belles trogna 

vapendragare men han tyckte att man 

kunde utveckla Parkour ytterligare 

en dimension genom att lägga in 

mer spektakulära och iögonfallande 

övningar. De två står i dag för de två 

olika skolor som förespråkar parkour 

respektive Free Running. 

I Free Running använder sig utövaren 

mycket av akrobatiska och gymnastiska 

inslag som volter och skruvar 

som egentligen inte är nödvändiga 

för själva förflyttningen. Det är också 

inom denna form de flesta utövare 

i dag rör sig. Även de som säger att 

det är parkour de utövar. Alla olika 

hemsidor, forum och bloggar som finns 

på internet om parkour innehåller en 

blandning av både parkour och Free 

Running. Det verkar råda ett samförstånd 

mellan utövarna av parkour 

och Free Running i det hänseendet att 

den ena formen inte behöver utesluta 

den andra. Dock bör det betonas att 

det finns många ”renläriga” parkourutövare 

som inte vill kännas vid Free 

Running: 

Parkour, Lárt du placement, 

free-running the art of moving….. 

they are all the same thing. They 

are all movement and they all came 

from the same place, the same nine 

guys originally. The only thing that 

differs is each individual´s way of 

moving. Don´t try to separate them 

waste energy debating whether this 

is this or that is that – that only 

leads to separation within yourself. 

You must find out why YOU 

practise, that is all. After that you 

will find your way. Labels count for 

nothing. Just move. 15 

På många hemsidor eller forum 

för parkour på internet sprids det 

också kunskap i form av delandet av 

erfarenheter och tips på allt ifrån träningsmodeller 

och vad som är bra att 

äta då man tränar. Genom så kallade 

”tutorials”(eng. handledning) på till 

exempel nätsidan Youtube kan man få 

interaktiv hjälp med hur en viss rörelse 

kan se ut. Då jag sökte (6 maj, 2009) 

på parkour tutorials på www.youtube. 

com fick jag upp 2 140 olika träffar. En 

av de mer besökta tutorials var en som 

handlade rullningar. Den hade den 6 

maj haft drygt 576 000 besökare sedan 

den publicerades för två år sedan. 16 

Var syns då parkour? 

Man kan säkert se en del eftergifter hos 

utövaren då parkour sätts under regissörens 

hand som till exempel i BBC 1:s 

reklamfilm från 2002 ”Rush Hour” 

där traceuren David Belle förflyttar sig 

från arbetet på kontoret över hustaken 

i London för att hinna hem i tid för att 

se sitt favoritprogram på TV. 17 I efterhand 

skapade den en viss uppståndelse 

då det framkom att inga ”filmeffekter” 

använts utan allt som man kunde se 

var gjort på ”riktigt”. Parkour beskrivs 

ibland också som konsten att fly. Just 

detta att fly kan man se i en av de inledande 

sekvenserna av filmen ”Banlieu 

13” (2003), som får anses vara en av 

kultfilmerna för parkourutövare. Här 

tar sig David Belle som spelar huvudrollen 

i filmen, igenom och nedför ett 

åttavåningshus med sina antagonister 

hack i häl. Filmen har också fått en 

uppföljare ”Banlieu 13 Ultimatum” 

(2008). I avseendet att fly kan man 

också se anordnade kurser för tjejer 

i Xist-kvinnoforum i Stockholm där 

”traceuren” Fredrik Lovéus tränar 

tjejer i parkour. 

Parkour kan även ses i ett flertal 

actionsekvenser i de senaste James 

Bond-filmerna. Parkour ses även i 

andra sammanhang såsom ”Madonnas 

world tour” (2007) där scenen var 

uppbyggd för parkour och där flera 

mycket skickliga ”traceurer”, bland 

annat Sebastien Foucan, utövade sina 

konster samtidigt som Madonna körde 

låten ”Jump”. Parkour syns också 

inom reklamfilm i olika sammanhang 

över hela världen. Här i Sverige har 

vi kunnat se TV-reklamen för smörgåsmargarinet 

”Lätta” (2007). Lätta 

gjorde också en turné i flera svenska 

städer med en uppbyggd ”spot” och 

anlitade flera av Sveriges bättre ”traceurer”. 

Flera TV-spel har också tyd- 

67


liga inslag av Parkour i sig och några, 

såsom ”Assain’s Creed”, bygger helt 

på parkour. Parkour uppmärksammas 

också av Stockholms stadsmuseum som 

anordnar ”parkour-vandringar” runt 

om i staden. 18 

De flesta utövarna av parkour är 

unga män i tonåren eller strax däröver. 

I framför allt storstäderna har det 

skapats olika grupperingar av utövare 

som träffas regelbundet. De skapar ofta 

sig ett namn på gruppen och utövarna 

har oftast smeknamn. Ofta är kameran 

med för dokumentation och exponeringen 

sker främst via filminlägg på 

internetsidor som Parkour.se, Youtube 

eller Google video. 19 I januari och 

februari 2009 har många Malmöbor 

kunnat se några av Skånes bästa traceurer 

uppträda med små regisserade 

shower i två av Malmös större köpcentrum, 

samt vid invigningen av ett 

nytt köpcentra. Trots detta har de flesta 

”traceurer” ingen önskan att ”showa” 

inför publik, utan håller sig gärna på 

lugna och avskilda platser: 

68 

Det är ju skönt att inte vara 

alldeles bredvid en stor gata, utan 

det är lugnt och inte går förbi så 

mycket folk så att man själv känner 

sig lugn. Känner man en massa folk 

som står omkring en känner man 

en press att ”showa” och så. Här 

behöver man inte visa att man är 

bra. Det är då man kommer upp 

på, börjar hoppa från höga höjder 

och så, man ska visa att man är 

bäst och så. 

(Oskar, 15) 

Några samlande tankar 

Det som fascinerat mig allra mest i 

min undersökning är utövarnas totala 

hängivenhet för det de håller på med. 

Detta trots, eller kanske tack vare 

avsaknad av tränare eller andra vuxna 

som skulle kunna styra upp och hjälpa 

till med till exempel feedback. 20 Flera 

av dem uttrycker också just detta att 

denna frihet från ”vuxenvärlden” är 

något positivt. Att själv ta ansvaret för 

sin kroppsträning så som killarna i min 

undersökningsgrupp gör, kan kanske 

vara något för pedagogen att ta fasta 

på. Jag är själv som lärare och tränare 

van att styra och inspirera och leda 

fysisk träning och van vid att de flesta 

gör sitt bästa. Jag har en känsla av att 

killarna i undersökningsgruppen är just 

de som inte vill bli styrda men ändå har 

en stark drivkraft själva och har förmågan 

att utveckla och förbättra sig på ett 

sätt så att de själva blir väldigt nöjda. 

Detta ser jag som en av de enskilt 

viktigaste faktorerna till varför man 

är parkourutövare. En annan sak som 

också tydligt framkommit under detta 

arbete vad gäller meningsskapande, är 

att parkour är något som verkligen kan 

passa alla och inte ställer upp massa 

barriärer eller hinder, utan rymmer 

en stor frihet och möjlighet till kreativitet. 

En av killarna (Kalle) uttryckte 

följande: 

Ibland kan man cykla hem och 

vara riktigt nöjd med att man inte 

gjorde det där svåra hoppet ändå, 

för att man egentligen inte var 

mogen eller redo för det. 

Tala om självinsikt! 

Hur ser då framtiden ut för parkour? 

Det föreligger naturligtvis risker att 

det börjar ske reglering och styrning 

som kan inkräkta på grundtankarna 

i det som utövaren upplever som 

meningsbärande. Paralleller kan dras 

till brädkulturen och kanske främst då 

skateboardkulturen. Där har reglering 

skett genom tävlingar och iordningställda 

arenor och genom försök att 

bilda föreningar. Skateboarding har 

ändå överlevt som en fri form och de 

flesta åkarna tävlar inte eller åker på 

anordnade ramper eller parker. 

Det har redan skett några tävlingar 

i ”Free Running” i Europa då sponsorer 

gått in och lockat med rejäla 

prissummor. Tävlingarna har dock inte 

verkat ha någon större genomslagskraft 

eller fått uppföljare. I England och 

Danmark har det bildats organisationer 

som vill främja utvecklingen av parkour 

och Free Running. De har tyvärr 

fått karaktären av idrottsklubbar med 

medlemsavgifter och betalda tränare. 

Det har byggts konstgjorda ”spots” 

ibland annat Danmark och Brasilien. 

På Gerlev Idrottshöjskole i Danmark 

har man startat kurser i parkour och 

Free Running och man tränar på den 

konstgjorda byggnaden som endast är 

avsedd för detta. 21 

I England gick afPE (Association 

for Physical Education) ut med 

varningar till alla idrottslärare att 

man bör vara försiktig med vad man 

kallar ”Parkour related activities”. 22 

Man rekommenderar att lärare bör 

ha minst en steg två utbildning inom 

gymnastik om man över huvud taget 

skall ägna sig åt denna slags verksamhet! 

Man bygger sina uttalande på att 

man vill vidmakthålla en fortsatt trygg 

och säker miljö för barnen i skolan. 

afPE har tillsammans med Brittiska 

gymnastikförbundet startat kurser för 

redan etablerade instruktörer i vad man 

kallar ”Free Gymnastics & Parkour 

related activities”. Här är det tänkt att 

styra upp träning och övningar på ett 

strukturerat sätt. Är det då fortfarande 

parkour? 

Hur man skall betrakta parkour får 

naturligtvis stå var och en fritt. Är det 

att betrakta som ett idrottsligt fenomen 

eller vad? Min egen ståndpunkt i 

detta blir att det är en slags idrottslig 

aktivitet med stor frihet och att kraften 

ligger i just frånvaron av reglering och 

styrning. Jag tror också att det är på det 

sättet parkour och Free Running mår 

bäst. 

Referenser 

1. Dahlberg, Jenina (2007) ”Parkour”; Glöd, 

2007-11-01. 

2. http://en.wikipedia.org/wiki/Parkour (tillgänglig, 

080411). 

3. Intervju med Sebastien Foucan i sammanslutningen 

Parkour Generations. Under 

Randez vouz 2 i London 2007. Se, http://www. 

youtube.com/watch?v=KSBkRR9flhY 

4. Engström, Lars-Magnus (1999) Idrott som 

social markör. Högskoleförlaget vid Lärarhögskolan 

i Stockholm. 

5. Larsson, Håkan & Meckbach, Jane (2007) 

Idrottsdidaktiska utmaningar. Stockholm: 

Liber. 

6. Larsson & Meckbach, a. a. 

7. Reiter, Olle (2006) Moviums bulletin nr1. 

Centrum för stadens utemiljö. 

8. Hallemar, Dan (2007) ”Stadens genvägar”. 

Medlemstidning för Sveriges arkitekter nr 8. 

9. Roessler, Kirsten Kaya (2003) Arkitekturpsykologi 

– idraetsrum som med- og modspiler. 

P.J. Scmidt Grafisk. 

10. ibid. 

11. Reiter, a. a. 

12. Roessler, a. a. 

13. Gehl, Jan (2006) Life between buildings. 

Arkitektens forlag. The Danish Architectural 

Press and Jan Gehl. 

14. Roessler, a. a. 

15. Randezvous II. Westminster http://www. 

youtube.com/watch?v=KSBkRR9flhY (090526) 

16. http://www.youtube.com/ 

watch?v=2OnrS3awx4Q (tillgänglig 090506) 

17. http://www.youtube.com/ 

watch?v=SAMAr8y-Vtw (tillgänglig 080421) 

18. Arkitekten nr 8, 2007 

19. http://www.youtube.com/results?search_ 

query=kellner90&search_type=&aq=f (tillgänglig 

080812). 

20. Annerstedt, Claes (2007) ”Det tränade 

ögat”; idrottsforum.org. Malmö 

21. http://www.gerlev.dk/dk/lange_kurser/ 

specialer/street_movement.htm (tillgänglig, 

080812). 

22. www.afpe.org.uk (tillgänglig, 090423).


Är hästsport moraliskt försvarbart? 

Kutte Jönsson 


Inledning 

Om 1600-talsfilosofen René Descartes 

har det sagts att han jämställde djurs 

skrik av smärta med ”maskiners gnissel”. 

Detta – säkert för vår tid – provokativa 

uttalande gjorde han efter att 

först ha upprättat en dualism mellan 

kropp och själ, och efter att ha bedömt 

att endast människor kan äga en själ. 

Djur däremot ansågs sakna själ och 

kunde följaktligen inte heller uppleva 

smärta. 1 

Det är ingen djärv gissning att få 

idag skulle dela Descartes åsikt. Fler 

skulle snarare dela filosofen Peter Singers 

uppfattning. Singer tillhör dem som 

i djurrättsdebatten hårdast försvarat 

djurens sak. I sin bok Praktisk etik från 

1979 betonar han likheterna i smärtförnimmelser 

mellan människor och 

djur. Han skriver: 

Djur som känner smärta beter 

sig ungefär på samma sätt som 

människor gör, och deras beteende 

utgör ett tillräckligt skäl för att tro 

att de känner smärta. 2 

Det är numera en etablerad uppfattning 

att djur kan uppleva smärta. 

Politiskt har denna uppfattning spelat 

en betydelsefull roll. Djurrättsrörelsen 

är en inflytelserik politisk rörelse 

spridd över hela världen, och i Sverige 

har organisationer som Djurens Rätt 

kommit att bli en erkänd förening. 

Men även mer radikala organisationer 

och aktionsgrupper – som Djurens 

Befrielsefront – har inmutat en betydelsefull 

plats i det politiska livet. Djurskyddet 

är dessutom sedan länge också 

inskrivet i lagstiftningen. 

Föremålen för kritiken mot hur 

människor behandlar djur är många. 

De kan sammanfattas i fyra olika 

industrier: kött-, päls-, läkemedels- och 

kosmetikaindustrierna. Men det förekommer 

även kritik och aktioner mot 

idrottsindustrins behandling av djur. 

Kritiken mot att använda djur inom 

hästsporten är dock förhållandevis 

sällsynt. Det är oftast i samband med 

”skandaler” av olika slag som frågan 

om djur överhuvudtaget har i sporten 

att göra aktualiseras; som när det 

avslöjats att exempelvis hästar utsatts 

för misshandel eller när hästar dör 

under tävling. Ibland höjs röster inifrån 

hästsporten om att djurmisshandeln är 

omfattande. Också veterinärsamfundet 

har reagerat mot det som de menar 

omfattande bruket av till exempel så 

kallad kemisk barrering. 

Kemisk barrering kan innebära att 

tränare och ledare använder dopningsklassade 

medel för att göra hästarna 

mer känsliga för smärta om de stöter i 

hinder. Man tänker sig att effekten av 

denna träningsmetod gör att hästarna 

kommer att anstränga sig mer för att 

klara hindren. Ett sådant medel är 

capsaicin. Under de olympiska spelen 

i Kina 2008 åkte flera deltagare i banhoppning 

fast för att ha använt detta 

medel på hästarna. 

Den 30 november 2008 avslöjade 

dessutom TV4:s samhällsprogram 

Kalla Fakta hur travhästar plågas av 

travtränare som använder elstötar i sin 

träning av hästarna. 3 Initierade källor 

inom travsporten visste att berätta att 

denna metod inte är ovanlig. Enbart 

utifrån de komprometterande uppgifter 

som kom fram i reportaget skulle 

säkert många under normala omständigheter 

ifrågasätta hästsportens 

existens överhuvudtaget. Men man kan 

snabbt konstatera att det finns en stor 

benägenhet att försvara ridoch hästsporten. 

Det finns, till att börja med, 

69


starka ekonomiska intressen i sporten. 

Detta bidrar sannolikt till att många 

ser mellan fingrarna när det gäller en 

förmodat dålig behandling av djuren. 

Hästnäringen omsätter i runda tal 45 

miljarder kronor varje år. 

De ekonomiska skälen må vara 

starka. Men det finns också jämställdhetsskäl 

som ibland lyfts fram. Ridoch 

hästsporten är en av få sporter där 

kvinnor och män tävlar på lika villkor. 4 

Båda dessa skäl är inte oviktiga 

till hästsportens försvar. Men båda 

skälen är kopplade främst till externa 

värden. Dessa härstammar visserligen 

från hästsporten, men skulle med 

nödvändighet inte behöva göra det. 

En orättfärdig näringsverksamhet kan 

svårligen moraliskt försvaras, lika 

lite som att djur ska behöva lida bara 

för att detta eventuellt skulle gynna 

jämställdheten mellan människor. De 

externa värdeargumenten förefaller 

med andra ord som tämligen svaga. De 

moraliska problemen med hästsporten 

går kanske djupare än så. Så hur ser då 

de ”interna” argumenten ut? 

I den här artikeln kommer jag 

att belysa flera av de mest centrala 

argumenten för och mot förekomsten 

av djur inom idrotten. Granskningen 

kommer att begränsas till ridoch 

hästsporten (fortsättningsvis endast 

refererad som hästsport) av det enkla 

skälet att hästsporten utan konkurrens 

är störst bland sporter där djur 

används. 

Fem argument mot användning av 

hästar inom idrotten 

1. Frivillighetsargumentet 

De flesta demokratiskt sinnade personer 

skulle hävda att idrott bör utövas 

på frivillig väg. Detta är knappast 

någon kontroversiell åsikt. Men djur 

som tvingas att bli atleter uppfyller 

knappast detta kriterium. Visserligen 

kan detta vara en tolkningsfråga. 

Och gränsen mellan frivillighet och 

tvång kan många gånger vara suddig 

i konturerna. Inte desto mindre skulle 

de flesta av oss framhålla värdet av 

frivillighet. Åtminstone som ett eftersträvansvärt 

ideal. Frivillighetsvärdet 

är dock konsekvent åsidosatt när det 

kommer till att bruka djur för idrottsliga 

syften. Tvånget blir ytligt sett 

uppenbart, och därmed också normaliserat. 

Detta är en aspekt som samtidigt 

tål att problematiseras. Är det möjligt 

att hävda att djur – som knappast har 

gjort några medvetna överväganden 

att delta i idrottstävlingar – i någon 

(svag) mening trots det deltar frivilligt? 

Kanske. Man skulle kunna argumen- 

70 

tera för att vissa djur – vare sig det 

handlar om individer eller grupper av 

djur – faktiskt verkar uppskatta uppmärksamheten 

som följer med att tävla 

i det offentliga ljuset. Dessutom, skulle 

man kunna hävda, kan djur göra motstånd. 

De kan vägra framför hindren 

eller kasta av ryttaren. Om de inte hade 

tyckt om att delta – vare sig det är i ett 

tävlingssammanhang eller något annat 

sammanhang – så skulle de ha visat 

det. Vissa djur uppskattar helt enkelt 

inte ryttarens kommandon. Men för att 

kunna (moraliskt) legitimera tävlingsverksamheten 

är det en fördel om man 

lyckas övertyga kritikerna om att hästarna 

vill tävla. Detta bottnar möjligen 

mest i ett önsketänkande, dock. 

Om man dessutom anser att hästar 

är individer, vilket är en rimlig uppfattning 

att hålla, så följer av det att 

vissa hästar är lättare att tämja och 

disciplinera än andra. På vilket sätt kan 

det vara ett försvar för hästsporten? 

Saken underlättas inte av att man väljer 

att se hästarna som atleter. Visserligen 

kan värdet av en framgångsrik atlet ha 

betydelse, även om det föreligger tvång 

bakom skapandet av atleten. Men det 

gör inte saken bättre. Om exempelvis 

en människa tvingas att spela tennis 

och av det utvecklar en framgångsrik 

tenniskarriär, så är det ändå en karriär 

byggd på tvång. Och om man anser 

att tvång är något som under normala 

omständigheter bör motarbetas, så 

borde detta också gälla alla som på 

ett eller annat sätt befinner sig inom 

idrotten. Också djur. Om man utsätter 

djur för tvång – och tvång kan utan 

tvekan ses som en form av våld – så 

är frivillighetsargumentet undergrävt. 

Det betyder dock inte att man därför 

har skäl att helt döma ut hästsporten. 

Däremot kan man se argumentet som 

försvårande i försvaret för hästsporten 

som sådan. 

2. Välfärdsargumentet 

Frivillighetsargumentet är problematiskt 

när föremålet för tvånget inte 

betraktas som fullvärdiga moraliska 

subjekt. Desto större anledning att då 

ta hänsyn till välfärden för, i detta fall, 

hästarna. Bland de mest kända företrädarna 

för det jag här benämner som 

välfärdsargumentet är Peter Singer. 

Singers försvar för djurens sak 

bygger, till att börja med, på en radikal 

jämlikhetstanke, där ingen åtskillnad 

görs mellan olika arter med avseende 

på välbefinnande. Djur äger intressen, 

menar han, som man i jämlikhetens 

namn bör ta hänsyn till. Artförtryck 

– alltså speciesism – bör i likhet med 

kvinnoförtryck eller rasförtryck inte 

accepteras. Detta resonemang vilar på 

en specifik princip – principen om (lika) 

intressen. Med det menar han att ”vi i 

våra moraliska överväganden bör lägga 

samma vikt vid lika intressen hos alla 

dem som påverkas av våra handlingar”. 5 

Detta, menar Singer, är en grundläggande 

moralprincip. Men där de flesta 

tenderar att begränsa principens omfång 

till att endast inbegripa människor, där 

vidgar Singer principen till att också 

omfatta icke-mänskliga varelser. 6 Med 

hänvisning till Jeremy Bentham, grundaren 

av den moderna utilitarismen, 

bör man inte fråga om huruvida djur 

kan tala eller resonera – utan om de kan 

lida! 7 Med andra ord är det inte tillräckligt 

att försvara människans överlägsna 

position gentemot djur genom att enbart 

hänvisa till att människor – till skillnad 

från djur – har en mer utvecklad förmåga 

att tänka eller planera sina liv. 

Om man kopplar detta resonemang 

till frågan om hästars status och 

värde inom hästsporten, så finns det 

möjligen inte några självklara skäl 

att tro att hästar i allmänhet lider av 

att vara idrottshästar. Tvärtom skulle 

man kunna tänka sig att många hästar 

uppskattar att kunna utnyttja sina 

fysiologiska förmågor, även om det sker 

i ett tävlingssammanhang. Men eftersom 

miljön runt deras löpning präglas av 

hets då det finns mänskliga intressen för 

att just hetsa hästarna till att prestera, 

så blir det svårt att fullt ut anta att dessa 

hästar till fullo trivs i dessa miljöer. Med 

andra ord är det inte givet att hästarnas 

intressen tas tillvara i tillräcklig omfattning. 

Samtidigt skapar man genom tävlingskonstruktionen 

en symbolisk värld 

där djuren får ett värde inte för sin egen 

skull utan för andra värden, inte minst 

ekonomiska. Av detta behöver man 

naturligtvis inte dra slutsatsen att det 

individuella djuret lider; däremot kan 

symboliken i tävlingssituationen leda 

till att djur i allmänhet minskar i värde. 

Utifrån detta blir det alltså svårt att 

komma ifrån att användningen av djur 

i idrottssammanhang är ett uttryck för 

artegoism. 

3. Rättviseargumentet 

Välfärdsargumentet hänger delvis ihop 

med rättviseargumentet genom att båda 

argumenten förenas kring en radikal syn 

på jämlikhet över artgränserna. Filosofen 

Ingmar Persson betonar just rättviseaspekten, 

och menar - i likhet med 

Singer - att speciesism är lika ohållbar 

som rasism eller sexism. Han menar 

exempelvis att arttillhörigheten av en


intressehavare i sig inte är en moraliskt 

relevant faktor. 8 

Det är alltså med utgångspunkt 

i Singers teori om jämlikhet över 

artgränserna som Persson framför sitt 

resonemang. Men han ser brister i 

Singers bygge. För enligt Singers utilitarism 

kan det finnas skäl att – faktiskt 

– prioritera dem som har det bättre. 

Anta exempelvis att den sammanlagda 

lycko-/nyttomaximeringen faktiskt 

ökar genom att man handlar på det 

viset. Visserligen har man tagit hänsyn 

till alla berörda parters lika intressen, 

men det hindrar inte den singerska utilitaristen 

från att handla på ett sätt som 

gynnar de bättre ställda, exempelvis 

om en sådan strategi leder till att också 

de sämre ställda får det bättre. Även 

om den typen av handlingar kan vara 

utilitaristiskt motiverade, så kan det 

likväl finnas anledning att motsätta sig 

ojämlika (och orättvisa) utfall. Ingmar 

Persson betonar vikten av ”rättvisa 

som jämlikhet”, som ett sätt att 

försöka undvika välfärdsglapp mellan 

olika intressehavare. Istället för att 

lägga tyngdpunkten vid olika intressens 

styrkegrad (vilket Singer ägnar sig åt), 

så vill alltså Persson hellre se rättvisa 

som ett centralt motiv för handling. 

Han formulerar sin ståndpunkt genom 

följande exempel: 

Antag att jag har att välja 

mellan att köpa en godsak åt mig 

själv eller åt min hund och att vi 

båda skulle njuta i lika stora mått. 

Då implicerar Singers princip 

att jag är moraliskt tillåten att 

inhandla läckerbiten åt mig själv. 

Min ståndpunkt innebär emellertid 

att jag är moraliskt förpliktad att 

förse min hund med den, eftersom 

dess mycket kortare liv kommer 

att innehålla så mycket mindre 

tillfredsställelse. Exemplet kan 

verka lite löjeväckande, men det är 

egentligen inte orealistiskt: de finns 

oräkneliga fall i vilka vi antingen 

kan förbättra vår egen redan goda 

situation lite eller också i ungefär 

samma grad (här är ingen exakthet 

möjlig) den situation i vilken våra 

husdjur eller andra djur i vår närhet 

befinner sig. Min går längre i sitt 

krav på jämlikhet mellan människa 

och djur och alltså i krav på 

kompensation till djur som ligger 

sämre till. 9 

Hur kan man då koppla dessa 

resonemang till den idrottsliga verksamheten 

där djur förekommer. Kan 

man exempelvis vara säker på hur djur 

Är hinder i hästhoppning ett naturligt hinder? EM i hästhoppning i Windsor, England. 

Foto: Roland Thunholm, Scanpix 

upplever sina liv inom idrotten? Självklart 

inte. Vi kan inte med exakthet 

veta om de lider eller tvärtom njuter av 

att vara en del av idrottslivet. Däremot 

kan man dra slutsatser om huruvida 

det verkligen finns rimliga grunder att 

behandla icke-mänskliga arter på ett 

uppenbart orättvist sätt. Kanske skulle 

denna moraliska grund kunna stärkas 

ytterligare, genom att lyfta in frågan 

om djurs rättigheter. 

4. Rättighetsargumentet 

Har djur rättigheter? Frågan är omtvistad. 

En som bestämt hävdar att djur 

faktiskt har rättigheter är filosofen Tom 

Regan. Utifrån ett kantianskt synsätt 

menar att djur inte bara äger rättigheter 

utan inte heller bör användas enbart 

som medel utan som mål i sig själva. 10 

Djur har ett oberoende värde, alltså 

ett värde som inte är avhängigt människors 

värderingar av djuren. Denna 

radikala rättighetsuppfattning ska dock 

inte tolkas som att detta oberoende 

värde inte kan överskridas. Djur är 

nämligen med nödvändighet objekt för 

människan. Det är trots allt människor 

som i någon mening värderar djuren. 

Djur (i allmänhet) saknar människans 

intellektuella förmågor, och hamnar 

bara genom denna ojämlikhet i underläge 

från början. Visserligen kan djur 

utgöra ett hot mot människan, och i de 

fallen accepterar Regan våldutövning 

mot djur, men oftast föreligger inga 

sådana hot. I synnerhet inte när djuren 

enrolleras i idrottsliga sammanhang. 

Få djur är väl lika tämjda och disciplinerade 

som djur som finns i sportens 

71


värld. Detta utesluter inte att man bör 

behandla dessa moraliska objekt med 

respekt. 

Både moraliska agenter och moraliska 

objekt har inneboende värde, 

menar nämligen Regan. På så vis bör 

man av rättviseskäl behandla båda 

dessa kategorier lika respektfullt. Han 

skriver bland annat: 

72 

Det ligger inom alla moraliska 

agenters förmåga att behandla alla 

de moraliska objekt de har eller kan 

ha att göra med, med den respekt 

de förtjänar som innehavare av 

inneboende värde. 11 

Självklart omfattas hästar av det 

inneboende värde Regan skriver om. 

Men hur får man detta värde? Frågan 

är central för att alls kunna dra slutsatsen 

att såväl människor som djur 

har ett sådant värde. Regan förutsätter 

här ett postulat. Postulatet har sitt 

ursprung i det Regan benämner som 

livssubjektkriteriet. Att vara livssubjekt 

innebär bland annat att man har ett 

känsloliv och preferens- och välfärdsintressen. 

Om man uppfyller detta 

kriterium så har man ett distinkt värde, 

och ska inte behandlas som enbart 

behållare för andra att använda. 12 

Med detta postulat som förutsättning 

menar Regan att statusen hos 

djuren – som moraliska objekt – stärks 

och gör exempelvis användning av 

djur i idrottsliga sammanhang moraliskt 

omöjliga att försvara. Det finns 

ur detta perspektiv en tydlig likhet 

mellan moraliska agenter och moraliska 

objekt. Av detta formulerar därför 

Regan det han kallar respektprincipen: 

Vi ska behandla de individer som har 

inneboende värde så att deras inneboende 

värde respekteras. 13 

Det är således genom denna starka 

rättighetsprincip Regan formulerar sitt 

försvar för djurens rättigheter, inklusive 

djuren som används (och i viss mån 

exploateras) inom idrotten. 

5. Naturlighetsargumentet 

De moralfilosofiska konstruktioner 

jag hittills diskuterat talar undviker 

naturlighetsaspekten i frågan. Ändå 

är det en aspekt som ofta lyfts fram i 

etiska diskussioner om djurens status 

inom idrotten. Men vad är naturligt i 

hästsporten? Om det kan det såklart 

finnas olika uppfattningar, och till stor 

del beror det på vad man menar med 

naturligt. Dressyr skulle exempelvis 

kunna ses som onaturligt. Hästarna 

dresseras till att bete sig på ett visst sätt 

utifrån av människor skapade estetiska 

normer och föreställningar. Disciplineringen 

av hästen – det vill säga 

”naturen” – blir tydlig. Estetiseringen 

av hästarna kan naturligtvis tolkas som 

en kränkning av såväl det individuella 

djuret som kollektivet djur i allmänhet. 

I den mån man uppfattar detta 

som skadligt så är det i någon mening 

kanske främst en symbolisk skada som 

åsamkas djuren. 

Samtidigt måste man hålla i minnet 

att idrott i sig självt är en konstruktion. 

Man konstruerar artificiella hinder 

som, vare sig det handlar om människa 

eller djur, är tänkta att övervinnas och 

oftast i konkurrens med andra. De 

hinder som ligger fram ryttare och häst 

i banhoppning är därför också en konstruktion 

som givet kontexten inte har 

mycket med ”naturlighet” att göra. En 

av de mer kontroversiella hästsportgrenarna 

i detta avseende är travsporten. 

Nu råder det förvisso delade meningar 

om huruvida travsport skulle vara 

naturligt för hästen eller inte. Organisationen 

Djurens Rätt, exempelvis, 

hävdar att trav inte är ett naturligt sätt 

för hästen att springa fort på, medan 

andra – som exempelvis vissa banveterinärer 

– menar att travhästarna är 

framavlade för att trava, och tar därför 

inte skada av att trava. 14 Var gränsen 

mellan det naturliga och det konstgjorda 

går förblir alltså otydlig. Därför 

är inte heller naturlighetsargumentet 

speciellt starkt argument. 

Så här långt har jag redogjort för 

några av de främsta argumenten mot 

användning av djur inom idrotten. 

Men det finns som sagt också försvarsargument. 

Jag tänker här diskutera tre 

av dem. 

Tre försvarsargument 

1. Existensvärdeargumentet 

Filosofen Donald Scherer tillhör dem 

som ställt sig kritisk till framförallt 

Peter Singers och Tom Regans resonemang 

i den här frågan. Scherer menar, 

tvärtemot deras uppfattningar, att 

användandet av djur inom idrotten 

visst går att rättfärdiga. Han bygger en 

del av sitt resonemang på antagandet 

att existens är bättre än icke-existens. 

Och mot bakgrund av att djur som 

används inom idrotten är framavlade 

för idrottsliga syften, så är detta i sig 

inget moraliskt problem. 15 

Huruvida existens är bättre än ickeexistens 

är dock en moraliskt laddad 

fråga. I de flesta fall är det emellertid 

en värdering jag tror de flesta håller. 

Ibland kan det – som bevis för styrkan 

i denna intuition – framhållas att 

personer som lever under miserabla 

förhållanden, ofta ändå väljer att fortsätta 

sina liv. Argumentet är emellertid 

inte fritt från invändningar. Självmord 

förekommer trots allt, och det har även 

visat sig att personer som är svårt sjuka 

och befinner sig i slutskedet av sina liv 

har en ökad benägenhet att faktiskt 

ta sina liv. 16 Det är med andra ord 

långt ifrån självklart att vi alltid väljer 

existens framför icke-existens, framför 

allt gäller detta naturligtvis när smärtan 

av att leva blir övermäktig och gör att 

livets värde de facto är radikalt devalverat. 

Scherer hävdar därför att det är 

svårt att dra någon bestämd slutsats 

från detta argument. Han menar exempelvis 

att djuren som används inom 

idrotten sällan är plågade av det. De 

lever inte under miserabla förhållanden. 

Dessutom, skulle man kunna tillägga, 

vore det oklokt för uppfödare och ägare 

om de plågade sina djur, eftersom dessa 

djur trots allt måste vara friska och 

hyggligt välmående för att vara i riktigt 

tävlingsdugligt skick. 

Existensvärdeargumentet kan inte 

desto mindre ses som ett tämligen svagt 

försvar för att använda djur för idrottsliga 

syften. För även om vi i allmänhet 

värderar existens högre än icke-existens, 

så innebär inte det att icke-existens 

aldrig skulle vara ett bättre alternativ. 

Man skulle ju kunna argumentera att 

det är moraliskt motbjudande att avla 

djur (individer) för idrottsliga syften, 

oberoende av hur det individuella djuret 

skulle uppleva sin existens. För det individuella 

djuret skulle ingen skada vara 

skedd om hon eller han inte hade fötts, 

av det enkla skälet att djuret inte hade 

existerat. Utifrån det argumentet är det 

alltså svårt att imponeras av existensvärdeargumentet, 

åtminstone om man 

ser det som ett försvar för bruket av 

djur inom idrotten. 

2. Uppfödarerättighetsargumentet 

Donald Scherer formulerar också ett 

annat försvarsargument. Och här kopplar 

han frågan till det faktum att hästarna 

oftast är framavlade för ett visst 

ändamål: att bli tävlingshästar. Djuravel 

för ett specifikt syfte ger uppfödarna 

rättigheter över det de avlat fram, det 

vill säga djuren. 

Som tidigare nämnt omsätter djurindustrin 

– och inte minst den djurindustri 

som är kopplad till idrottsindustrin 

– astronomiska summor varje år; inte 

minst beträffande avel. I denna värld är 

djur förslavade ägodelar och människor 

står som ägare av denna egendom. 

Med äganderelationen följer emellertid 

inte endast en uppsättning skyldigheter,


till exempel den moraliska skyldigheten 

att sörja för djuren, utan också 

rätten att förfoga över deras liv. Och 

så länge som djuren inte kränks på 

något uppenbart vis eller används för 

att skada andra, så får djuren användas 

efter ägarens önskemål. På så vis 

manifesteras det ojämlika förhållandet 

mellan människa och djur. Av detta 

ojämlika förhållande argumenterar 

Scherer på följande vis: (a) Uppfödarna 

har rätt till det som avlas, i så måtto 

att (b) det som framavlas de facto är 

deras egendom, med innebörden att (c) 

uppfödaren av ett sto också har rätt till 

fölet. 17 

Argumentet förklarar strukturen 

på människans ”rätt” över djur, men 

det säger inte mycket om moralen i 

denna struktur. Däremot kan man 

enkelt föreställa sig att det finns ett 

stort intresse av att förbättra tävlingsmaterialet 

genetiskt eller på andra sätt, 

för att uppfödarna ska kunna utvinna 

maximalt från sin (levande) egendom. 

Problemen när det kommer till de mest 

accepterade formerna av sporter där 

djur används, exempelvis hästsport, är 

att hästarnas värde sjunker och stiger 

i takt med att deras tävlingsduglighet 

sjunker och stiger. Hästarnas värde 

bestäms därför enbart utifrån ekonomiska 

måttstockar och inte utifrån 

huruvida deras liv är värda att leva. 

Kort sagt är också detta försvarsargument 

problematiskt. 

3. Hybridargumentet 

Tidigare diskuterade jag naturlighetsargumentet, 

ett argument som vilar på 

föreställningen om att det finns något 

som är ”naturligt”. När exempelvis 

Djurens Rätt i sin rapport säger att 

hästar är individer ”med naturliga 

beteendebehov som måste tillgodoses”, 

så vilar det påståendet på en föreställning 

om naturlighet. 18 Men det är en 

tillskriven ”naturlighet” som inte med 

nödvändighet är ett skydd för djuren. 

Vad det i grunden handlar om är hur 

vi – som människor – tillskriver djur 

inte bara värde utan också egenskaper 

och mening. I den här bemärkelsen är 

djuren sociala konstruktioner, byggda 

på vår föreställningsvärld. 

Inte desto mindre kan det i debatten 

förekomma argument som vilar på en 

naturlighetsideologisk grund. Det kan 

– som exempelvis vissa också hävdat 

i debatten – vara på det viset att vissa 

djur framavlas för att kunna bete sig 

på ett visst sätt, och det innebär logiskt 

att dessa djurs ”naturliga” behov inte 

hotas eller kränks. I det ljuset framstår 

därför till exempel välfärds- och rättighetsargumenten 

som starkare. Som en 

del av idén om djur och natur som en 

social konstruktion finns även en förutsättning 

för att upplösa gränsen mellan 

människor och djur. Filosofen Donna 

Haraway menar att gränsen redan är 

upplöst, i synnerhet i den vetenskapliga 

kulturen. 19 Hon skriver: 

Särartens sista landområden har 

förorenats, om de inte har gjorts 

om till nöjesfält – språk, redskapsanvändning, 

socialt beteende, psykiska 

tillstånd, ingenting fastställer 

på ett verkligt övertygande sätt att 

man ska skilja mellan människa och 

djur. Och många människor känner 

inte längre behov av en sådan 

åtskillnad[…] 20 

Haraways hybridteori saknar inte 

betydelse ur ett djuretiskt perspektiv. 

Skulle behandlingen av djuren inom 

idrotten ha varit möjlig om vi haft en 

annan syn på djuren, om vi på allvar 

erkänt förbindelsen mellan djur och 

människor? Om det kan bara naturligtvis 

bara spekulera. Men förmodligen 

skulle det vara omöjligt att kränka 

djuren på det sätt som idag systematiskt 

sker. Världen skulle ha sett radikalt 

annorlunda ut om man inte sett 

djuren som mindre värda människan. 

En trolig konsekvens skulle ha varit att 

vissa delar av hästsporten hade dömts 

ut på moraliska grunder. Det kanske 

mest uppenbara exemplet är terrängritt, 

som är en del av fälttävlan. Grenen 

har olympisk status och är därmed 

erkänd av de mäktigaste idrottsorganisationerna. 

Grenen är emellertid en 

bekräftelse på människans överhöghet 

gentemot djur. Terrängritt genomförs 

nämligen med fasta hinder. Om en häst 

slår i ett hinder, så kommer hindret inte 

att ge vika. Ryttaren har också ett val 

att försöka hoppa över ett hinder eller 

att ta en längre väg om man bedömer 

hindret som för svårt. I en tävlingssituation 

finns det ett inbyggt intresse av 

att pressa hästen att prestera maximalt. 

Detta innebär en ökad risk för chanstagningar, 

vilket i sin tur ökar risken 

för skador. Det är inte helt ovanligt att 

hästar skadar sig så pass att de måste 

avlivas. Skulle denna nonchalans för 

hästars liv och välbefinnande vara möjligt 

om man inte sett djuren som enbart 

medel för människors intressen? Sannolikt 

inte. Men det är en integrerad 

del av idrottslivet. Därför är det också 

omöjligt att överblicka de moraliska 

konsekvenserna av reell ”artneutralitet”, 

det vill säga en hållning där gränsen 

mellan arterna definitivt är raserad. 

Slutord 

I den här artikeln har jag resonerat 

kring några av de etiska perspektiv som 

man kan lägga på frågan om huruvida 

det är rätt och riktigt att använda djur 

för idrottsliga syften. 

Det är tydligt att många djur plågas 

för sådana syften. Likväl är acceptansen 

stor och ohotad för hästsporten. Är 

detta en brist i människors moral? Det 

går naturligtvis inte att utesluta. Samtidigt 

ska man inte bagatellisera frågan 

med enkla slagord. Det skulle sannolikt 

inte främja djurens status. Snarare handlar 

det om att betona samspelet mellan 

arterna där det i många fall pågår ett 

institutionaliserat våld mot vissa arter. 

Så frågan är, som sagt, om djurens 

status verkligen gagnas inom idrotten 

Referenser 

1. Ryder, Richard D. (2000) Animal Revolution. 

Changing Attitudes towards Speciesism 

(Oxford/New York: Berg, s. 52-53. 

2. Singer, Peter (1990/1979) Praktisk etik. 

Stockholm: Bokförlaget Thales, s. 62. 

3. ”Piskad till framgång”, Kalla Fakta, TV4 

(30/11 2008). 

4. De ekonomiska uppgifterna, liksom jämställdhetsargumentet, 

har lyfts fram av bland 

andra Ann Svärding, i en debattartikel i Aftonbladet: 

”Hoppsan – en medalj!”, Aftonbladet 

7/9, 2008. 

5. Singer, Peter (1992) Djurens frigörelse. Nora: 

Nya Doxa, s. 25. 

6. ibid., s. 51. 

7. ibid., s. 52. 

8. Persson, Ingmar (1997) ”Jämlikhet över 

artgränserna”, i Djur och människor, Lisa 

Gålmark, red. Nora: Bokförlaget Nya Doxa, s. 

131. 

9. Persson, a. a., s. 139. 

10. Regan, Tom (1999) Djurens rättigheter. En 

filosofisk argumentation. Nora: Nya Doxa. 

11. ibid., s. 259. 

12. ibid., s. 227-228. 

13. ibid., ss. 231, 232. 

14. ”Är trav djurplågeri?”, Fria Tidningen, 

http://www.fria.nu/artikel/1182, hämtat 2/4 

2009. 

15. Scherer, Donald (1995) “Existence, 

Breedring, and Rights: The Use of Animals in 

Sports”, i Philosophic Inquiry in Sport, William 

J. Morgan och Klaus V. Meier, red. Windsor: 

Human Kinetics. 

16. ibid., s. 352. 

17. ibid., s. 353. 

18. Asteborg, Sara (2009) För att hästar ger allt 

– sanningen om travsporten, Djurens Rätt. 

19. Se till exempel Haraway, Donna 

(2008/1991) ”Ett cyborgmanifest: Vetenskap, 

teknik och socialistisk feminism i slutet av 

1900-talet”, i Apor, cyborger och kvinnor. Att 

återuppfinna naturen. Stehag: Symposion. 

20. ibid., s. 189. 

73


Rent spel: 

Rättvise- och kravmärkt idrott, 

och frågan om ett hållbart samhälle 

Karin Book 

Bo Carlsson 


Inledning 

I Arvid Nordkvist sortiment av kaffe 

finns numera två paket som uttrycker 

något av en samhällstrend. På paketen 

står det ”Reko” och ”Eko”. Det 

innebär att man kan köpa kaffe som 

antingen är kravodlat eller som odlats 

och plockats i enlighet med ”fair 

trade”. De flesta kaffemärken tycks 

inrymma samma valmöjlighet och en 

del märken har även lyckats förena 

kravodlat och “fair trade” i samma 

produkt. Nu är det inte bara köpet 

av kaffe som skapar denna möjlighet 

för dagens konsumenter. Nej, utbudet 

växer, från bananer, müsli och choklad 

till kläder och, ja även, fotbollar. Även 

kommuner använder epiteten “grön” 

eller ”fair trade” som image. Malmö 

stad, vår hemmaplan, som sägs bygga 

på en grön profil i sin nybyggnation 

och då även av de nya idrottsanläggningarna, 

sägs även vara landets första 

”fair tradade” kommun. 

Miljöfrågor såväl som rättvis 

handel och rättvisa i allmänhet blir allt 

mer brännande i perspektivet av svält, 

orättvisor och den globala uppvärmningen. 

Detta leder oss även till vår 

fråga: Hur förhåller sig idrotten och 

idrottsrörelsen till reko- och ekokonceptet 

och dess allt större betydelse för 

bland annat individer, marknader och 

länder? I ett större perspektiv, hur kan 

idrotten bidra till en hållbar utveckling? 

Det är den frågan som den här 

korta essän ska begrunda, på ett mer 

förberedande sätt, vilket innebär att 

vår betraktelse är primär och i begynnelsen. 

Men reflektionen uppmärksam- 

mar genom sitt val av ämne, trots dess 

karaktär av prolog och förberedelse, 

även relationen mellan idrott och samhälle. 

Härvid påtalas vikten av samhällsvetenskaplig 

idrottsforskning och 

behovet av att tillföra den idrottsvetenskapliga 

forskningen en ny dimension, 

nämligen behovet av samhällsrelevans, 

vid sidan av den gängse – och mer 

eller mindre oreflekterade – frågan om 

forskningsprojektens idrottsrelevans. 

Fokus på rättvisa 

Idrotten sägs bygga på rättvisa och 

jämlikhet och det hävdas, i olika 

sammanhang, att idrott och mänskliga 

rättigheter även är sammanvävt 

– åtminstone ideologiskt. 1 Det finns 

dessutom en hel del litteratur som 

behandlar själva idrotten och dess 

idrottstävlingar och dess fair play-ideal 

och strävan mot rättvisa och jämlikhet, 

utifrån ett moraliskt och/eller funktionellt 

perspektiv. 2 Men det är emellertid 

inte denna ”idrottsetiska” utgångspunkt 

som vi i föreliggande projekt 

tillskriver ”rättvisemärkningen”. Det 

innebär att vi i det här sammanhanget 

inte är intresserade av idrottens interna 

logik och dess ideal. Fokus ligger 

snarare på hur idrotten förhåller sig till 

rättvisekrav utanför idrotten. 

En del problem kan nämnas som 

sätter idrotten i en mycket dålig dager. 

Det har, i de värsta fall, talats om 

”trafficking”, speciellt inom fotbollen, 

varvid unga fotbollstalanger från 

Afrika köps billigt av diverse mer eller 

mindre skrupelfria agenter, varvid de 

sedermera binds upp och tränas i akademier 

för en framtid på den europe- 

74


Det finns några texter om golfen 

och dess inverkan på miljö- och kulturlandskap. 

10 Trots den uppenbart 

”gröna framtoningen” representerar 

golfen och golfturismen en ”modifierad 

natur” och karakteriseras av 

betydelsefulla ekologiska konsekveniska 

fotbollsmarknaden. 3 Det har även 

förekommit – och förekommer sannolikt 

– barnarbete vid tillverkning av 

bland annat fotbollsskor i lågprisländer 

i Sydostasien. 4 

Samtidigt har idrotten lanserats 

som ett verktyg till förändring i 

utvecklingsländer, i kampen mot aids, 

ohälsa och fattigdom, 5 eller som ett 

sätt att lyfta kvinnors position och 

status. 6 Idrotten har även använts som 

ett medel i konflikthantering. 7 Detta 

gör även att allt fler idrottsföreningar 

tycks bli allt mer involverade i någon 

form i projekt i olika utvecklingsländer. 

Här kan nämnas LdB FC som stödjer 

och är faddrar för School for Life i 

Sydafrika, Hammarby som gör reklam 

för UNICEF och Brommapojkarna 

som ger stöd till Rädda Barnen. På den 

internationella arenan har vi sett Chelsea 

stödja organisationen The Right 

to Play och UNICEF får support av 

FC Barcelona. Frågan är vad idrotten 

och de enskilda föreningarna vinner 

i legitimitet och i form av symboliskt 

(moraliskt) kapital via dessa engagemang, 

och om det rör sig om en ny 

form av post-kolonialism. 8 I stället för 

att ta sikte på problem, orättvisor och 

orättfärdigheter inom idrotten, som 

exkludering, beroendeförhållanden och 

mobbing, riktas uppmärksamheten på 

orättvisor i samhället, varvid idrottsrörelsen 

tar på sig rollen som rättvisans 

vapendragare. 

När det gäller rättvisa framstår 

idrotten som bekymmersam, men 

även som ett verktyg för utveckling 

av demokrati och det civila samhället. 

Idrotten och dess organisationer 

kopplar sig allt mer till diverse ”rättviseprojekt” 

utanför idrotten. Frågan är 

vad detta har för betydelse för idrotten 

såväl som för samhället. Detta är fortfarande 

en öppen empirisk fråga, trots 

dess normativa utgångspunkt. 9 

Allt större fokus på miljön 

Idrott tar stort utrymme i vårt samhälle, 

både i människors medvetande 

och geografiskt (rumsligt). Vi ser 

tydliga tecken på att idrotten i en ökad 

utsträckning blivit ett medel i stadsutvecklingen 

och i marknadsföringen av 

städer. Såväl mindre som större kommuner 

anlägger golfbanor och arenor 

av olika slag. Den bakomliggande 

idén bakom dessa projekt handlar i 

regel om ekonomisk tillväxt. Däremot 

förs sällan diskussioner i termer av 

miljövänlig och hållbar utveckling, 

även om det finns grundläggande 

riktlinjer och krav härom. Att belysa 

arena- och anläggningstrenden ur ett 

Hur stor påverkan på miljön sker från idrottens håll? Är det till exempel miljömässigt försvarbart att anlägga 

en golfbana i Dubai? I Dubai kommer det ca 100 mm regn varje år. Det är lika mycket som det kan regna på 

en månad i Sverige. Foto Christer Höglund, Scanpix 

hållbart perspektiv är således mycket 

viktigt och kan innefatta såväl frågor 

rörande lokalisering, logistik och 

hållbara transporter som materialval 

och avfallshantering. Men forskning 

och litteratur på området är ytterst 

begränsat. 

75


ser. 11 Förvisso snuddar dessutom 

flera av kapitlen i ”Idrott och citymarketing” 

vid såväl den miljömässiga 

som den sociala dimensionen, men 

ingen av författarna fördjupar sig i 

den. 12 Emellertid pekar en del resonemang 

i antologin på en riktning och 

tar även upp viktiga aspekter, men 

miljömedvetandet och miljöforskning 

i idrottssammanhang är fortfarande 

sällsynt. På Enheten Idrottsvetenskap 

har få uppsatser och examensarbeten 

tagit upp temat idrott i kombination 

med miljö. Under våren 2008 tog två 

studenter tag i uppgiften. 13 I uppsatsen 

beskrivs miljöarbetet i samband med 

byggandet av ett antal olika svenska 

arenor. De noterar att det finns en 

ambition att minska verksamhetens 

miljöpåverkan. Det finns dessutom 

olika typer av drivkrafter bakom dessa 

ambitioner; dels ett samhällsengagemang 

från idrottsföreningar som redan 

tar ett ansvar i andra frågor, dels en 

affärsmässig strävan efter att skapa en 

fördelaktig image, men även de skärpta 

krav som idag åläggs de olika arenaaktörerna. 

14 Miljömedvetandet bland 

aktörerna var större än förväntat, men 

fortfarande finns det en hel del brister. 

Främst handlar det om att det behövs 

mer kunskap, att mer pengar avsätts 

för miljöfrågorna och att miljöarbetet 

blir mer strukturerat. Uppsatsen visar 

således både på en ökad medvetenhet, 

men också på att vi befinner oss ganska 

tidigt i en process som måste fortgå 

och utvecklas. Förhoppningsvis kan vi 

på sikt se att staden och dess aktörer 

istället för att säga att de inte har råd 

att satsa på de sociala och miljömässiga 

dimensionerna ska säga att de inte har 

råd att inte göra det. På sikt skapar det 

ett mervärde som också i sig själv ger 

positiva ekonomiska effekter. 

På sport management-konferensen 

”Management at the Heart of Sport” i 

Heidelberg, 2008, fick ett miljöprojekt 

plats på scenen. Den amerikanske presentatören, 

Scott Wysong, 15 påtalade 

att det finns väldigt få och begränsade 

studier i USA som överhuvudtaget 

lyfter problematiken. Ett undantag 

tycks vara en konsumentundersökning 

som belyste vad åskådare var villiga att 

betala i form av högre biljettpriser för 

större miljösatsningar inom idrotten 

och dess evenemang. Det visade sig att 

kvinnor var mer villiga att betala mer i 

inträde – cirka tre dollar – om arenan 

och evenemangen fick en tydligare 

miljöprägel. 16 

Även frågor om tillgänglighet ryms 

inom hållbarhetsperspektivet. Det kan 

handla om social tillgänglighet, eller 

76 

det mer rumsligt orienterade perspektiv 

som rör fysisk tillgänglighet till 

idrotten och dess anläggningar. Det 

sistnämnda är mycket intressant ur ett 

miljö- och hållbarhetsperspektiv. Det 

finns undersökningar som visar att till 

exempel ungdomar som idrottar färdas 

i bil till sin idrott, i stället för att gå, 

cykla eller åka kollektivt. 17 Detta kan 

förklaras med lokaliseringen av idrottsanläggningarna 

och en ökad otrygghet. 

Det behövs även i detta perspektiv mer 

forskning och kunskap om bakomliggande 

orsaker, effekter för miljön, 

hållbar utveckling samt alternativa 

strategier och utvecklingslinjer. 

En del idrotter innebär dessutom ett 

större hot mot miljön, såsom golf och 

motorsport. Till exempel kan bevattning 

och konstgödning av gräsmattan 

vara ett problem, speciellt i länder som 

Tunisien och Marocko där det kostar 

på att hålla greenen grön. 18 Men samtidigt 

kan vi se golfbannor som erhållit 

pris för sitt miljöarbete. 19 Idrottsturismens 

effekter på miljön börjar även 

debatteras. 20 

Det råder inga tvivel om att 

miljöperspektivet kommer att bli allt 

viktigare för framtidens idrott, för 

dess utformning och organisering. 

Här begränsas man bara av fantasin. 

Kan till exempel virtuell motorsport 

(accepterat av Motorsportsförbundet) 

vara ett alternativ till Formel One eller 

Mantorp Ring? Frågan är onekligen 

intressant, både i ett miljöperspektiv 

och med tanke på idrottens traditioner 

och dess former, och våra kulturella 

föreställningar om idrott. I andra sammanhang 

handlar det inte om fantasins 

begränsningar, utan mer om bristande 

kunskap och motivation och om 

vanans makt. Det är till exempel stor 

skillnad för Djurgården mellan att ta 

pendeltåget för en match mot Södertälje 

och att flyga jumbojet till bortre 

Sibirien för match mot Metallurg 

Novokuznetsk i den ryska KHL-ligan, 

apropå ”The Big Fives” ambition att 

skapa en större plattform och marknad 

för svensk ishockey. 21 Men miljöproblematiken 

har sannolikt inte föresvävat 

dessa sportschefer. I detta sammanhang 

bör även diskuteras huruvida OS och 

fotbolls-VM är hållbara evenemang ur 

ett miljöetiskt perspektiv, och vad starkare 

miljö- och rättvisekrav skulle få 

för betydelse för idrottens utveckling, i 

en annars tydlig globalisering. 

Det finns många fler liknande 

situationer som kan diskuteras utifrån 

ett miljömedvetande. Frågorna kring 

miljön och idrottens relation till miljöproblematiken 

är gigantiska. Men de 

är relativt ”nya” och nyupptäckta, men 

pockar på allt större uppmärksamhet. 

22 Hur förhåller sig då, till exempel, 

Riksidrottsförbundet (RF) till miljöproblematiken? 

RF och miljön 

Nu behöver man, som ovan, nödvändigtvis 

inte kullkasta grunden för 

olika idrotter – det vill säga ifrågasätta 

marknadskrafter (ishockeyn) eller 

idrottens former (motorsporten) – för 

att uppvisa någon form av miljömedvetande 

och -intresse. Det finns även 

mer vardagliga, lokala och konkreta 

miljöproblem som idrotten bör kunna 

ta tag i. Vad sysslar då RF med i det 

här sammanhanget? 

Inte speciellt mycket substantiellt, 

om man faktiskt ska utgå från den bild 

förbundet själv ger av sin verksamhet. 23 

Men RF har dock som tradition att 

formulera diverse riktlinjer och policydokument 

som bör vägleda de olika 

specialförbundens arbete, organisering 

och rutiner. Detta gäller även inom miljöområdet, 

där man främst kan finna 

”Idrottens miljöhandbok” från 2000, 

en skrift på 46 sidor plus en studiehandledning. 

24 

Genom att arbeta med detta 

material kunde olika idrottsföreningar 

tidigare erhålla en ”miljöcertifiering” 

via RF, vilket på senare tid fått modifieras 

och ersättas av ett diplom – Diplom 

Grön idrottsförening. 25 Diplomet kan 

en idrottsförening få om de uppföljer 

ett antal kriterier; bland annat utse en 

miljöansvarig, leva upp till gällande 

miljölagar, göra erforderliga miljöeffektbeskrivningar 

vid arrangemang 

och nybyggnation och ta upp miljöfrågorna 

i verksamhets- och årsberättelse. 

Ansvaret att leva upp till kriterierna 

ligger emellertid helt på föreningen 

själv. Diplomets betydelse blir en intressant 

empirisk fråga (se nedan). 

När det gäller specialförbund så 

har bland annat Svenska Golfförbundet 

och Svenska Motorcykel- och 

Snöskoterförbundet (SVEMO) en egen 

miljövision eller miljöpolicy. 

Golfförbundet poängterar i sitt 

niosidiga visionsdokument – som även 

tycks vara en strategi för att, citat, ”nå 

en större legitimitet i samhället” – att 

golfen bör ta ansvar för en hållbar 

utveckling genom att peka på och ta 

till vara på golfens positiva effekter så 

som ”alternativ sysselsättning inom 

jord- och skogsbruket, ökade möjligheter 

till rekreation och naturupplevelser, 

ökade natur- och kulturvärden i 

odlingslandskapet, bidrag till mångfald 

storstadsregioner samt rening av tätor-


tens rest- och spillvatten”. 26 Förvisso är 

förbundet medveten om att man även 

behöver minimera den negativa miljöpåverkan 

och därmed arbeta utifrån 

fem miljökvalitetsmål; 27 god bebyggd 

miljö och god hälsa, rika naturmiljöer 

och levande kulturlandskap, ingen 

övergödning samt giftfri miljö, grundvatten 

av god kvalitet, samt begränsad 

klimatpåverkan och frisk luft. 28 Det ges 

emellertid inte någon närmare konkretisering 

och precisering av miljöarbetet. 

Visserligen handlar det om förbundets 

visioner, men det pekar på ett behov av 

forskning som utvecklar kunskap som 

kan konkretisera målen och visionerna. 

I SVEMO:s miljöpolicy, som är på en 

A4-sida, noterar man att sporten är 

klart miljöpåverkande, och att förbundet 

därför måste driva miljöfrågorna 

extra engagerat. 29 Förbundet har 

lokaliserat ljud, koldioxid och vätskor 

som huvudspåren i motorsportens 

miljöpåverkan. Det påtalar att alla 

banor idag är miljöcertifierade, med 

miljömattor och system för att hantera 

miljöfarligt avfall. Men de uppmanar, i 

sin policy, varje förening att ha en fortlöpande 

dialog med kommunerna för 

att skapa goda förutsättningar. Även 

miljöproblematiken inom motorporten 

pockar på större uppmärksamhet och 

forskning. Orienteringsförbundet tycks 

inte ha någon miljöpolicy, men väl en 

tresidig markpolicy, 30 som betonar allemansrätten, 

behovet att vidareutveckla 

kunskapsnivån hos medlemmarna, 

stärka orienteringens image, ta hänsyn 

till markägarens intresse samt där det 

är berättigat, ta hänsyn till växt- och 

djurliv, utveckla tävlingsutbudet samt 

stimulera forskning inom friluftsliv. 

Dessa dokument säger inte så mycket 

om miljöarbetet i praktiken, men ger 

en indikation på hur mycket miljöproblematiken 

är uppe på dagordningen 

och att det fortfarande ligger på en vag 

och icke konkret policynivå. 

Idrotten tycks i allmänhet – åtminstone 

ideologiskt och i policyformuleringar 

– vilja ta sitt ansvar för miljön 

och klimatet, inom ramen för sin 

förståelsehorisont. På RF-stämman 

2007 fanns även en motion om att 

idrotten borde ta ”nästa steg” i sitt 

miljöengagemang genom att bland 

annat arbeta fram en klimatpolicy, och 

på stämman 2009 kommer frågan om 

en särskild klimatpolicy att behandlas. 

De säger sig ”så långt det är möjligt 

vilja anpassa sin verksamhet så att 

den inte påverkar miljön och klimatet 

negativt”. 31 Men man är medveten 

om att det ser – och sannolikt kommer 

att se – olika ut mellan olika idrotter. 

Men ”alla har ett ansvar för miljö- och 

klimatfrågorna utifrån sin idrotts verksamhet 

och karaktär, förenat med såväl 

rättigheter som skyldigheter”. 32 Det är 

emellertid rätt långt från ord till handling. 

33 Miljöarbetets förutsättningar 

kräver dessutom en djupare analys och 

en kritisk reflektion kring idrottens 

traditioner, organisering, former och 

dess utvecklingsprocesser – och även 

dess roll i samhället och samhällets 

betydelse för idrotten. 

En projektidé 

I skrivande stund (våren 2009) håller 

vi på att utveckla ett större forskningsprojekt, 

med sikte på de större 

forskningsråden. Vi upplever frågorna 

– såväl miljöfrågan som förhållningssättet 

till rättvisa – som mycket angelägna 

idrottsvetenskapliga områden, 

speciellt utifrån vår syn på relationen 

idrott och samhälle, och på Malmö 

högskolas idrottsvetenskapliga profilering 

”idrott i förändring”. Genom 

att studera denna typ av frågor och 

problem kopplas idrottsforskningen än 

mer till ”samhällsrelevant” forskning, 

varvid vår flervetenskapliga bakgrund 

får full näring. 

Det övergripande syftet med projektet 

är att utveckla kunskaper och en 

förståelse för idrottens förutsättningar 

när det gäller att arbeta och utveckla 

sina värden, former och organisation 

utifrån en rättvise- och kravmärkt 

infallsvinkel. Som sagt, den centrala 

frågan är att studera hur idrotten 

förhåller sig och kan förhålla sig till 

demokrati- och miljöfrågor; det vill 

säga två av de centrala pelarna inom 

hållbar utveckling. 

Intressanta frågor är: 

1. Vad i idrottens fenomenologi och 

dess innehåll och praktik tyder på 

ett rättvise- och miljömedvetande? 

Vilka kulturella och strukturella 

hinder måste man beakta och hantera? 

2. Vad kan vi finna för typer av projekt, 

idéer eller dilemman som berör 

denna problematik och infallsvinkel? 

Vad gör man? Vilka problem föreligger? 

3. Är idrotten, dess verksamhet och 

policy, förenliga med hållbar 

utveckling? Är idrotten rättvis, i 

den meningen att den tar ett globalt 

ansvar när det gäller fattigdom, 

ohälsa, demokrati och miljöproblemen? 

Vad är det som talar för 

respektive emot idrottens roll i 

denna kamp? Kan idrotten utveckla 

strategier för en egen rättvise- och 

kravmärkning? 

Frågorna är många, och vårt 

syfte är att spåra, sortera och kartlägga 

dessa frågor i syfte att skapa en 

produktiv design som möjliggör en 

grundläggande forskning kring ”hållbar 

idrott” – i ett modernt samhällsperspektiv. 

Projektet har som ambition att 

spåra och kartlägga diverse ingångar 

när det gäller rättvise- och kravmärkt 

idrott. Det innebär att olika metoder 

och strategier kommer att användas i 

sökandet efter adekvata och strategiska 

ingångar för utvecklingen av ett större 

forskningsprogram. Det handlar om 

litteraturanalys, intervjuer med nyckelpersoner, 

analys av dokument och 

hemsidor. Vår ambition är att utveckla 

en forskningsdesign som på ett systematiskt 

sätt greppar problematiken i 

sin helhet, och som baserar sig på en 

idrottsvetenskaplig grund, men som 

tillför kulturgeografisk och rättssociologisk 

kompetens. 

För vår del är det centralt att den 

idrottsvetenskapliga forskningen 

kopplas till samhällsrelevanta frågeställningar, 

vari även idrotten och 

idrottsrörelsen kan bli ett verktyg och 

en hävstång i arbetet mot ett hållbart 

samhälle. 

Slutord 

I ansökningar till Centrum för idrottsforskning 

brukar man få uppdraget att 

påvisa projektets idrottsrelevans, viket 

är ett kriterium som tycks bygga på en 

traditionell syn på idrottsvetenskap och 

dess funktion. Förutom att innebörden 

i begreppet borde moderniseras, vidgas 

och uppdateras i enlighet med idrottens 

förändringsprocesser är det, enligt vårt 

förmenande, även rimligt att tala om 

idrottsprojektens samhällsrelevans. 

Idrottens samhällsrelevans blir allt 

mer uppenbar och då gäller det inte 

enbart dess betydelse för hälsan, socialisering 

och integrationen i samhället, 

utan även dess betydelse för bland 

annat tillväxt och image i städer. Därutöver 

används idrott allt mer som ett 

redskap i utvecklingsländer. Frågan är 

om idrotten även kan möta samhällets 

ökade krav på rättvise- och kravmärkning. 

Denna fråga är väldigt central 

för förståelsen av idrottens framtida 

samhällsansvar. Det gör vår projektidé 

och dess fortsatta utveckling mycket 

angelägen. Inte bara för idrotten, utan 

även för samhället. På så sätt skapas 

ett amalgam av samhälls- och idrotts- 

77


relevant forskning. Idrotten används 

allt mer i samhällsfrågor, och samhället 

ställer allt högre krav på idrotten. 

Idrotten kommer in i samhället, och 

samhället träder in i idrotten. 

Referenser 

1. Coaklay, Jay (2006) Sport in Society: Issues 

and Controversies. Mcgraw-Hill Education.; 

Eitzen, Stanley D. (2003) Fair and Foul. 

Beyond the Myths and Paradoxes of Sport. 

Rowman & Littlefield Publishers, Inc. 

2. Jmf., Lindfelt, Mikael (1999) Idrott och 

moral Doxa; Loland, Sigmund (2003) Fair 

Play in Sport. Routledge; McFee, Graham 

(2005) Sport, Rules and Values. Routledge.; 

Morgan, William J (2006) Why Sports 

Morally Matter. Routledge. 

3. David, Paulo (2004) Human Rights in 

Youth Sport: A Critical Review of Children’s 

Rights in Competitive Sports. Routledge. 

4. ibid. 

5. Armstrong. Gary. & Giulianotti, Richard, 

red. (2004) Football in Africa: Conflict, Conciliation, 

and Community Palgrave Macmillan; 

Andreff, W. (2006) “Sport in developing 

countries”, in Andreff, W. & Szymanski, S. 

(red.) Handbook on the Economics of Sport. 

Edward Elgar; Hamel Jacques L. (2005) 

“Knowledge for sustainable development in 

Africa: towards new policy initiatives” World 

Review of Science, Technology, and Sustainable 

Development. 

6. Fasting, Kari & Massao, Prisca (2003) 

”Women and sport in Tanzania”. In Hartmann-Tews, 

Ilse & Pfister Gertrud, red, Sport 

and Women. Social issues in international 

perspective. Routledge. 

7. Gasser, P. & Levinsen, A. (2004) “Breaching 

Postwar Ice: Open Fun Football Schools in 

Bosnia and Herzegovina”, in Mc Ardle, D. & 

Guilianotti, R. (red.) Sport and Human Rights 

in the Global Society. Routledge. 

8. Bale, John & Cronin, Mike red., (2002) 

Sport and Post-Colonialism.Berg Publisher. 

9. När det gäller den här typen av perspektiv 

på rättvisa har vi implicit berört 

problematiken i några mindre essäer och 

konferensrapporter. Se, Carlsson, Bo & 

Fransson, Kristin (2005a) ”Barn och idrott 

i ljuset av FN:s barnkonvention”; Svensk 

idrottsforskning, 3:72-4;Carlsson, Bo & 

Fransson, Kristin (2005b) “Youth Sport in 

Light of the Swedish Sports Confederation 

and the Children’s Right in Society, e.g.” 

idrottsforum.org. http://www.idrottsforum. 

org/articles/carlsson/carlsson_fransson/carlsson_fransson051130.html; 

Carlsson, Bo & 

Fransson, Kristin (2006) “Global Missioners, 

but Domestic Blindfolded! Marketing Sport, 

Social Responsibility, and the Paradoxes of 

Youth Sports and Ethics”; Paper presented at 

Children and Sport: Philosophical Dimensions, 

May 31–June 2, 2007, London, Ontario, 

Canada; Carlsson, Bo & Grujoska, Isabella 

(2007) ”Sport for Life: Sport as a Tool for 

Development”, idrottsforum.org. http://www. 

idrottsforum.org/articles/grujoska_carlsson/ 

grujoska_carlsson071107.html 

10. Jönsson, Erik (2009) ”Golf, golflandskap 

och relationen till naturen”; idrottsforum. 

org. http://www.idrottsforum.org/articles/ 

jonsson_e/jonsson090311.html; Carlsson, Bo 

(2004) ”En essä om golfturism, The Anti-Golf 

78 

Movement och golfbanor med KRAVmärkning”; 

idrottsforum.org. http://www.idrottsforum.org/articles/carlsson/carlsson041109.html 

11. Hinch, Tomas & Higham, James (2004) 

Sport Tourism Development. Clevendon: 

Channel View Publications. 

12. Book, Karin & Carlsson, Bo, red. (2008) 

Idrott och city-marketing, Malmö: idrottsforum/förlaget. 

13. Gustav Ek och Linus Stridsman (2008) 

”Arenautveckling – med eller utan miljöhänsyn”. 

Malmö högskola. 

14. ibid. 

15. Wysong, Scott, Trosien, Gerhard and 

Hancock, Don (2008) “Cheer for the Home 

Team... to go Green! An Explanatory Examination 

of Fan’s and Facility Executives’ Attitudes 

toward Environmentally Friendly Sports 

and Entertainment Venues”, ss. 235-37, i 

Book of Abstract: the 16th EASM Conference 

in Bayreuth/Heidelberg, sept 11, 2008 

16. Det kan här påtalas att sedan den 11 

november har biljettpriser ökat med cirka 

tjugo procent på grund av fördyrade säkerhetsåtgärder. 

Se, Ammon, Jr Robin, Southall, 

Richard M. & Blair, David A. (2004) Sport 

Facility Management: Organizing Events and 

Mitigating Risks. Morgantown, WV.: Fitness 

Information Technology. 

17. Riksidrottsförbundet (2005) Ungdomars 

tävlings- och motionsvanor. En statistisk 

undersökning våren 2005. FoU-rapport 

2005:6. Stockholm; Grujoska, Isabella & 

Carlsson, Bo (2007) Transporter till och från 

idrotten. FoU-rapport. Malmö 

18. Palmer, Catherine (2004) “More Than Just 

a Game: The Consequences of Golf Tourism”, 

pp. 117-34, i Sport Tourism: Interrelationships, 

Impacts and Issues (red.) Ritchie, Brent 

W. & Adair, Daryl. Clevendon: Channel View 

Publications. 

19. Readman, Mark (2003) “Golf Tourism”, 

pp165-202, i Sport and Adventure Tourism 

(red.) Hudson, Simon. New York: The 

Haworth Hospitality Press 

20. Hall, C Michael (2004) “Sport Tourism 

and Urban Regeneration”, pp. 192-205, in 

Sport Tourism: Interrelationships, Impacts and 

Issues (red.) Ritchie, Brent W. & Adair, Daryl. 

Clevendon: Channel View Publications. 

21. The Big Five utgörs av Färjestad, HV71, 

Linköping, Frölunda och Djurgården. Se, 

http://www.aftonbladet.se/sportbladet/hockeybladet/sverige/elitserien/article5016573.ab 

22. När det gäller miljö och hållbar utveckling 

och dess koppling till idrotten har vi börjat 

angripa problematiken i några mindre studier. 

Se, Book, Karin (2006) ”Vardagsliv kontra 

imagebyggande: Planering och utveckling i 

den postindustriella staden”; idrottsforum.org. 

http://www.idrottsforum.org/articles/book/ 

book061213.html; Book, Karin (2007) Många 

små dörrar utan dörrvakt. Svensk Idrottsforskning, 

nr 3-4: ss. 33-37.; Book, Karin (2008a) 

Strategier i framkant eller bara en vit elefant? 

Idrott, urban marknadsföring och utveckling. 

Lisberg Jensen & Ouis (red.) Inne och ute i 

Malmö. Studier av urbana förändringsprocesser. 

Mapius 2, Malmö; Book, Karin (2008b) 

Arenors lokalisering, betydelse och användning. 

RF, Stockholm. 

23. Antalet träffar på “miljö” är synnerligen 

begränsat och handlar då i regel vagt om att 

man ska arbeta för en positiv och stimulerande 

idrottsmiljö, med vilket avses en socialt trevlig 

och idrottsligt utvecklande miljö. Träffar 

på “krav” hänför sig utvecklingsprogram, 

kvalitativ bra träning och ändamålsenliga 

anläggningar. Men det finns några undantag, 

till exempel notisen “Halvtid i miljömatchen”, 

som berättar att idrotten lyft och diskuterat 

miljö- och klimatfrågorna i Almedalen, sommaren 

2008. Det hävdas att det utvecklade 

svenska miljömedvetandet kan härledas till 

våra starka folkrörelser, med idrotten som den 

största. Förvisso, medger man, idrottsrörelsen 

är ingen miljöorganisation. Men man är 

med i matchen! (Källa: www.rf.se/templates/ 

PagesNewsPage_1058.aspx?esplanguage=EN; 

2008-05-10)). Ungdomar i Örebros föreningsliv 

har även hjälpt till med att göra svanentestet 

bland Örebroinvånarna (Källa: http:// 

www.rf.se/templates/Pages/NewsPage____920. 

aspx?epslanguage=EN; 2008-05-10). Vidare 

har Skälby 4H-klubb belönats med 30 000 kr 

av ”Volvo Tillsammans” tillsammans med RF 

för deras ”helhetstänk kring frågor som rör 

miljö, ekologi och på det hela taget” (http:// 

volvotech.se/Default.aspx?alias=volvotech.se/ 

tillsammans; 2008-05-10). Det har även Sölvesborg 

KFUK-KFUM Scoutkår blivit för att 

de ”tagit itu med och löst avfallsproblem längs 

våra stränder och vägar där andra misslyckats” 

(ibid.) 

24. http://www.rf.se/templates/Pages/ 

NewsPage____920.aspx?epslanguage=EN 

25. Jmf, http://www.certifiering.nu/ som håller 

koll på alla giltiga certifieringar. 

26. Strandberg, Maria (2005) Svensk Golfförbundets 

miljövision och strategi. Svenska 

Golfförbundet. 

27. Dessa miljökvalitetsmål är sannolikt baserade 

på de av Riksdagen antagna16 miljömål 

som beskriver den kvalitet och det tillstånd för 

Sveriges miljö, natur- och kulturresurser som 

är ekologiskt hållbara på lång sikt. 

28. Strandberg, Maria, a. a. 

29. http://www.svemo.se/view. 

php?sp=137&p=202 (2008-05-10) 

30. http://www.orientering.se/ImageVault/ 

Images/id_320/ImageVaultHandler.aspx 

(2008-05-10). 

31. www.rf.se/templates/Pages/Information- 

Page____99.aspx?epslanguage=EN (2008-05- 

10). 

32. ibid. 

33. Se not 23.

EN KONFERENS ARRANGERAD AV CENTRUM FÖR IDROTTSFORSKNING 

FORSKNINGEN 

& 

ELITIDROTTEN 

En dialogkonferens kring forskningens roll i en 

samlad satsning för att stärka svensk idrotts 

internationella konkurrenskraft 

22 oktober 2009 kl 9-17 

i Torben Grutsalen, Stockholms Stadion 

PROGRAM 

09.00 Kaffe 

09.45 Öppnande och inledning 

P e r Ni l s s o n , ordförande Centrum för 


10.00 Var står vi idag och vad vill vi? 

K a r i n Ma t t s s o n We i j b e r 

ordförande Riksidrottsförbundet 

P ia Zä t t e r s t r ö m 

ordförande SISU Idrottsutbildarna 

U l f Lö n n q v i s t 

ordförande i styrgruppen för en 

gemensam elitsatsning 

11.00 Hur kan en samlad satsning se ut? 

Några utgångspunkter 

P e r Ni l s s o n 

professor i pedagogik, 

Centrum för idrottsforskning 

C a l l e Ha g e s k o g 

professor vid Växjö universitet 

S t e f a n Li n d e b e r g 

ordförande Sveriges Olympiska Kommitté 

12.00-13.00 Lunch 

13.00 En internationell utblick och goda 

internationella exempel 

Erfarenheter från Nationellt 

Vintersportcentrum – en kreativ tummelplats 

för forskare, tränare och aktiva inom vintersport 

HC Ho l m b e r g , docent i idrottsvetenskap vid 

Mittuniversitet i Östersund och utvecklingschef på 

Sveriges Olympiska Kommitté 

Sports Science in academia and elite sport: the 

good, the bad, and the ugly 

D r Ma r c o Ca r d i n a l e , chef för Sports Science and 

Research of the Olympic Medical Institute, British 

Olympic Association 

14.00- 

16.00 Dialog och erfarenhetsutbyte inkl kaffe 

16.00 Summering, slutsatser och förslag på fortsatt 

arbete 

17.00 Avslutning 

Anmälan 

Marie Broholmer, marie.broholmer@gih.se eller 08-402 22 91 senast 12 oktober. 

Ange namn, adress, telefon, e-postadress, förbundsuppdrag samt eventuell faktureringsadress. 

Kostnad 

250 kr. Beloppet sätts in på CIFs plusgirokonto 95 78 49-3 senast 12 oktober. Ange namn och adress på 

inbetalningen. Önskas faktura vänligen ange detta i anmälan. 

Frågor 

Christine Dartsch, CIFs föreståndare, christine.dartsch@gih.se eller 08-402 22 55. 

Besök gärna CIFs webbplats: www.centrumforidrottsforskning.se

POSTTIDNING B-POST 

BEGRÄNSAD EFTERSÄNDNING 

Vid definitiv eftersändning återsändes försändelsen 

med nya adressen på adressidan 

AVSÄNDARE: CIF, Box 5626, 114 86 Stockholm 

NU TILL NEDSATT PRIS!!! 

IDROTTSSKADOR 

– frontlinjen inom behandling och rehabilitering 

B o k e n ä r e t t m y c k e t initierat och 

omfattande arbete. 45 av landets ledande 

idrottsmedicinare presenterar 

sin forskning och sina erfarenheter 

över hur idrottsskador skall omhändertas 

och idrottare fås tillbaka 

på plan. Boken bygger på en stor 

konferens med samma tema för 

några år sedan. I stort sett samtliga 

tänkbara skador beskrivs kroppsdel 

för kroppsdel; axelskador, knäskador, 

senskador etc. 

Skadorna avser inte bara eliten 

utan lika omfattande är de avsnitt 

som tar upp den vanlige motionärens 

problem. Bokens 336 sidor är 

synnerligen högklassiga och har 

ett rikt bildmaterial. Den lämpar 

sig både för den enskilde läsaren 

och i utbildningssammanhang av 

idrottsmedicinsk personal. 

IDROTTSSKADOR 

– frontlinjen inom behandling 

och rehabilitering 

– frontlinjen inom behandling 

och rehabilitering 

Centrum för 


JON KARLSSON PER RENSTRÖM EVA HOLMSTRÖM ARTUR FORSBERG (RED) 

Boken kostar 150 kr (inkl. moms). Tillkommer porto 40 kr vid utskick. 

Beställes från CIFs kansli: 

marie.broholmer@gih.se eller telefon 08-402 22 91. 

Man kan också sätta in 190 kr på CIFs plusgiro 957849-3 

så kommer boken med posten. 

Centrum för idrottsforskning, Box 5626, 114 86 Stockholm 

Se CIFs hemsida: www.centrumforidrottsforskning.se

Ladda ner hela tidningen i pdf format - GIH

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?