Ladda ner hela tidningen i pdf format - GIH

gih.se

Ladda ner hela tidningen i pdf format - GIH

SVENSK

IDROTTS

FORSKNING

Organ för Centrum för Idrottsforskning Nummer 3 • 2009 • Årgång 18

Temanummer:

Idrottsforskning vid

Malmö Högskola


36

10

26

56

64

31

3

4

INNEHÅLL nr 3-2009

LEDARE Pe r Ni l s s o n

IDROTT I FÖRÄNDRING, REVISITED OCH EN IDROTTSVETEN-

SKAPLIG PROFILERING Bo Ca r l s s o n oc h Su s a n n a He d e n b o r g

10 IDROTT OCH HABITUS: För en samhällsvetenskaplig idrottsforskning

bortom livsstil och utslagning Lar s La g e r g r e n

16 HUR GÖR VI FÖR ATT VINNA MATCHEN? To r s t e n Bu h r e

19

FÖRENINGSIDROTTEN UR ETT CIVILSAMHÄLLESPERSPEKTIV

– idrott i spänningsfältet mellan stat, marknad och familj

Mar t i n Bö r j e s s o n , Jo h a n v o n Es s e n oc h Jo h a n R No r b e r g

26 CSR – AV, MED OCH GENOM IDROTT

H. Th o m a s R. Pe r s s o n oc h Gu n No r m a r k

31 FOLKHEMSHÄSTEN – mellan stat, marknad och ideell sektor

36

41

Sus a n n a He d e n b o r g

IDROTT, GLOBALISERING OCH PROFESSIONALISERING

– om drömmar och vardag bland fotbollens ungdomsproffs

Jes p e r Fu n d b e r g

EVENEMANGSKULTUR OCH IDROTT – spänningar och samspel

Da v i d Ca r d e l l

46 IDROTTENS AKADEMISERING Hur akademisk kunskap produceras,

förmedlas och efterfrågas på idrottens fält Joa k i m Åk e s s o n

51 IDROTTSDIDAKTIK I FÖRÄNDRING? Kat a r i n a Sc h e n k e r

56

DET SER TJOCKT UT! Tankar kring hur och var vi skapar tid

för fysisk aktivitet Kar i n Bo o k

61 IDROTTSFYSIOLOGI VID MIA-ELIT – tillämpad idrottsfysiologi i nära

samarbete med idrotten Åsa Se g e r s t r ö m

64 PARKOUR: En lek eller ett nutida idrottsligt fenomen? Mat s Jo h n s s o n

69 ÄR HÄSTSPORT MORALISKT FÖRSVARBART? Ku t t e Jö n s s o n

74

RENT SPEL: Rättvise- och kravmärkt idrott, och frågan om ett hållbart

samhälle Kar i n Bo o k oc h Bo Ca r l s s o n

51


Ledare nr 3-2009

Ansvarig utgivare Ingemar Ericson

Chefredaktör Christine Dartsch

christine.dartsch@gih.se

Adress

Centrum för Idrottsforskning,

Box 5626, 114 86 Stockholm

tel 08-402 22 00, fax 08-21 44 94

Hemsida

www.centrumforidrottsforskning.se

Prenumerationspris

Helår med fyra nummer kostar 200 kr.

Insätts på plusgiro 957849-3

Betalningsmottagare, CIF

Prenumerationsärenden

Marie Broholmer 08- 402 22 91

marie.broholmer@gih.se

Grafisk form

Tomas Svensson

Grafiska Huset i Stockholm AB

Tel. 08-10 30 25

tomas@grafiskahuset.se

Tryckeri

Grafiska punkten i Växjö AB

Adresser till CIFs styrelse

• Ordförande

per.nilsson@ungdomsstyrelsen.se

• Umeå universitet

louise.ronnqvist@psy.umu.se

• Riksidrottsförbundet

Ingemar.Ericson@adm.umu.se

• Lunds universitet

anna_maria.holmback@med.lu.se

• Karolinska institutet

Eva.Jansson@ki.se

• Göteborgs universitet

Jon.Karlsson@vgregion.se

• Lärarhögskolan Stockholm

Hakan.Larsson@utep.su.se

• Växjö universitet

pergoran.fahlstrom@vxu.se

• Linköpings universitet

Eva.Nylander@lio.se

• Göteborgs universitet

Goran.Patriksson@ped.gu.se

• Mittuniversitetet i Östersund

per.tesch@miun.se

• Örebro universitet

Karin.Piehl-Aulin@oru.se

• Riksidrottsförbundet

Karin.Redelius@gih.se

GIH, Stockholm

Alf.Thorstensson@gih.se

• Sekreterare/föreståndare

christine.dartsch@gih.se

I DROT TS

FORSKNING

Organ för Centrum för Idrottsforskning Nummer 3 • 2009 • Årgång 18

SVENSK

Malmö Högskola står i centrum

för detta nummer av Svensk Idrottsforskning.

Ett antal kvalificerade

medarbetare presenterar exempel på

den idrottsvetenskapliga forskningen

vid högskolan. Malmö högskola har

under ett antal år bedrivet en målmedveten

och kvalificerad forskning

på idrottens område. Högskolan

tillägnades redan 2005 ett temanummer

av Svensk Idrottsforskning. Nu

får vi möta ett antal nya medarbetare

och deras ämnen. Jag vill rikta ett

stort tack till Bo Carlsson som varit

den sammanhållande länken i arbetet

med detta temanummer. Malmö är

också platsen för en miljardsatsning

på idrott och forskning under konceptet

The World Village of Women

Sports.

Även runt Centrum för idrottsforskning

händer det nu mycket.

Regeringen har i den tidigare presenterade

propositionen 2008/09:126 Statens stöd till idrotten bedömt att

Centrum för idrottsforskning bör ansvara för att genomföra en regelbunden

och långsiktig uppföljning av statens idrottsstöd. Nu går regeringen

vidare och anslår i ett särskilt regeringsuppdrag Centrum för idrottsforskning

300 000 kronor för att analysera och lämna förslag till hur en regelbunden

uppföljning av statens idrottsstöd bör ske och vilka indikatorer

som bör utformas. Uppdraget ska redovisas till Regeringskansliet (Kulturdepartementet)

senast den 30 oktober.

Kansliet har också fått en ny föreståndare. Christine Dartsch har

tillträtt tidigare i vår och har efter sommaren helt övertagit uppgifterna

från Artur Forsberg som gått i pension. Vi hälsar Christine hjärtligt välkommen

till idrottsforskningen.

I skrivande stund håller vi på kansliet på att sammanställa årets

ansökningar. Totalt sett har 197 ansökningar om stöd till forskningsprojekt

lämnats in. Det är mycket glädjande. Vi kan konstatera att svensk

idrottsforskning står stark.

Slutligen vill jag göra reklam för konferensen ”Forskningen och

elitidrotten” som Centrum för idrottsforskning arrangerar den 22 oktober

2009. Centrum för idrottsforskning bjuder då in till en dialogkonferens

kring forskningens roll i en samlad satsning för svensk idrotts internationella

konkurrenskraft. Väl mött!

Per Nilsson

Ordförande i Centrum för

idrottsforskning

Temanummer:

Idrottsforskning vid

Malmö Högskola

Framsida: Malmö City Horse Show på Ribersborg.

Foto: Patrick Persson, Scanpix

3

51


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 3 - 2 0 0 9

Idrott i förändring, revisited och en

idrottsvetenskaplig profilering

Svensk idrottsforskning, 2005, nr. 3 var ett temanummer där vi fick den glädjande möjligheten

att presentera den idrottsvetenskapliga forskningen vid Malmö högskola. 1 Det har gått

några år sedan dess och verksamheten har växt och erhållit en fastare struktur. Dessutom

har forskningen blivit allt mer profilerad mot det som vi benämner som ”idrott i förändring”,

vilket i grunden är en tydligt och strategiskt inriktad samhälls- och kulturvetenskaplig

idrottsvetenskap. Vi ska i detta temanummer behandla ett antal idrottsvetenskapliga problem

som anknyter till vår forskning. Vi har därför valt att lyfta nya forskare och/eller nya forskningsprojekt,

som inte medverkade i 2005 års temanummer. Texterna kommer att handla om

folkhemshästen, drömmar bland fotbollens ungdomsproffs, Parkour, idrottens betydelse för

det civila samhället, idrottsdidaktiska utmaningar, Corporate Social Responsibility, idrottens

arbetsmarknad och dess professionalisering, barnidrott i regi av ”Stadium Sports Camp”, samt

rättvise- och kravmärkt idrott. Vi hoppas att dessa texter ska ge en liten, men dock rättvis, bild

av våra forskningsintressen.

Bo Carlsson

Susanna Hedenborg

Malmö högskola

Illustrationer:

Linus Eriksson

Men först ska vi i denna introducerande

artikel beskriva idén och

tillblivelsen av vår profil som vi valt att

presentera såhär:

”Det finns en allt starkare tilltro

till idrotten som ett viktigt och

utvecklande samhällsfenomen.

Vid sidan av dess traditionella

betydelse för hälsa, demokrati

och integration, tillkommer en

tilltro till idrotten när det gäller

marknadsföring av städer, som

turistattraktion, som fitness- och

underhållningsindustri och som

tillväxtområde. Föreningsidrottens

sammankoppling med skolidrotten

accentuerar en analys av dess olika

logiker och funktioner. Idrotten har

onekligen starka traditioner och

viktiga värden att förvalta. Fältet

av tradition och förändringsprocesser

skapar fängslande och livfulla

kunskaps- och forskningsfält. Nya

idrotter och nya arenor tar form,

nya professioner och kunskapsbehov

tillkommer. Det finns därför

ett otal olika idrottsmiljöer och

-former som påkallar uppmärksamhet,

både lokalt och internationellt.

I vår närmiljö kan nämnas Malmö

Arena, Stapelbäddsparken, och det

planerade World Village of Women

Sports, där den senares fokus på

kvinnors idrottande kommer att

få betydelse för Idrottsvetenskapens

utveckling och dess fokus på

förändringsprocesser. Utöver dessa

imagebyggnader samarbetar vi och

våra studenter med över femhundra

idrottsorganisationer och skolor, i

syfte att i dialog utveckla och förbättra

förenings- och skolidrotten.

Genom att ha ett gediget fotfäste i

samhälls- och kulturvetenskaplig

forskning har Idrottsvetenskap

byggt upp slagkraftiga utbildningar,

på grundläggande och avancerad

4


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 3 - 2 0 0 9

nivå, för att fånga och analysera

idrottens utveckling och framtida

potentialer, på marknaden, i det

civila samhället och som utbildning

och fostran. Det handlar om, som

det sagts, 2 ”idrottsvetenskap i rätt

tid, på rätt plats, med rätt budskap

och med rätt människor”.

Denna inledande presentation, och

dess olika variationer, utgör numera

grundkonceptet för varumärket

”Idrottsvetenskap i Malmö” och är i

det här fallet en kortare version av vår

profiltext.

Varför har det då blivit som det

har blivit? Det kan inledningsvis vara

på plats med bland annat lite historik,

rekryteringsstrategi, organisationsstruktur

och intern utbildningspolitik.

Enhetens utveckling och början till

en profilering

Den idrottsvetenskapliga undervisnings-

och forskningsmiljön, vid

Malmö högskola, började på allvar

byggas upp under millenniumskiftet.

Fram till dess hade verksamheten haft

en ganska undanskymd roll, i en liten

vrå, på Lärarutbildningen, då vid

Heleneholm, med 4-5 idrottslärare och

ett trettiotal studenter.

Rekryteringen av Tomas Peterson

blev en vändning och genom strategiska

rekryteringar har verksamheten

växt, och omfattar numera över 700

studenter, och ett femtiotal lärare och

forskare. Och sedan 2005 är verksamheten

placerad i Orkanen, 3 centralt

i Västra hamnen, 2-3 minuter från

Centralstationen och 25 minuter från

Kastrup. Om utvecklingen fram till

2005 kan man läsa om i Svensk idrottsforskning.

4 Vi ska här presentera några

strategiska satsningar som gjorts sedan

dess. 5

Sedan starten har vi varit väldigt

medvetna om behovet av att marknadsföra

och profilera vår undervisnings-

och forskningsmiljö, i relation

till andra idrottsvetenskapliga miljöer.

Det har gjort att vi tidigt tog fasta i

vår samhälls- och kulturvetenskapliga

kompetens, 6 då även detta varit ett

vakuum i svensk idrottsforskning, och

där vi även på sikt ansåg oss kunna få

en internationell plattform.

Det Idrottsvetenskapliga programmet

har utvecklats starkt, liksom

idrottslärarprogrammet (”Idrott och

fysisk bildning”). Grundutbildningen

har, i samband med översynen av olika

lärosätens kandidatexamen, blivit granskad

av Högskoleverket, som lyfter

fram utbildningen, tillsammans med

GIH i Stockholm, som en av de främsta

i landet, när det gäller idrottsvetenskaplig

utbildning. 7 Vi har på senare

tid även erhållit möjligheten att inrätta

en masterutbildning i idrottsvetenskap/

idrott i förändring och en magisterutbildning

i utbildningsvetenskap med

inriktning på idrott. Det finns, som

sagt, ett flertal seniora forskare och

disputerade i miljön, och nu även ett

flertal doktorander, vilket även ger ett

gediget underlag för en gedigen och

spännande grundutbildning samt för en

stark forskningsmiljö och en framtida

forskarutbildning (se nedan).

Redan 2003, vid ett möte i Åkersberga,

bad rektor oss, och övriga

forskningsverksamheter vid Malmö

högskola, att definiera och presentera

våra fördelar och nackdelar. Vi var

redan då inne i dessa tankebanor med

vårt fokus på samhällsvetenskaplig

idrottsforskning, och har sedan dess

systematiskt arbetat för att utveckla oss

inom detta område. De teman vi lanserade

var idrott som utbildnings- och

socialisationsmiljö, idrottens professionalisering

och kommersialisering,

idrottens reglering och rättskultur,

idrott, kultur och media samt idrottens

rum och arenor. Malmö högskola

tillsatte vid denna tid även en extern

utvärdering av högskolans forskningsmiljöer

och i den utredningen bedöms

Idrottsvetenskapens forskning ha en

stor kraft och en vidare utvecklingspotential.

Utvärderarna hävdade att enheten

”har förutsättningar att utveckla en

profilerad spetskompetens”. 8

Denna utmaning har sedermera

realiserats, då ledningen för Malmö

högskola även utsett Idrottsvetenskap

till ett av högskolans profilområden.

Idrottsvetenskap kommer även att vara

en av de första miljöerna som söker

egna forskningsrättigheter (se nedan),

och vår miljö har en hel del intressanta

ingångar till övriga profiler på Malmö

högskola, som ”nya medier”, urbana

studier och migrationsforskning, men

självfallet även till mer traditionella

5


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 3 - 2 0 0 9

profiler på Malmö högskola, som hälsa

och utbildningsvetenskap.

För Idrottsvetenskapens fortsatta

tempo och utveckling har rekryteringen

av nya yngre forskare (doktorander)

varit en mycket angelägen fråga, trots

våra formella begränsningar av inte

ha forskarutbildning i egen regi. Vi

bedömde att en dylik satsning under

2006 vore den mest strategiska prioriteringen

för att bibehålla energin i

forskningsmiljöns kvalitet och utvecklingspotential.

Genom Sparbanksstiftelsen

Skånes försorg blev det möjligt att

inrätta fyra doktorandtjänster, med formell

placering vid Örebro universitet,

med följande ämnesinriktningar; idrott

och city-marketing, idrottens arbetsmarknader,

idrott och barns rättigheter,

samt idrott och dataspel som uppfostringsmiljöer.

Dessa doktorandprojekt

tar samtliga sin utgångspunkt i ”idrott

i förändring”. Den nationella forskarskolan,

från hösten 2009, ger ytterligare

ett tillskott i denna utveckling.

Vårt tydliga intresse för profilering

medförde även en strategisk satsning

på webtidskriften idrottsforum.org,

med start juni 2003, för att på så sätt

bli en viktig och central kommunikatör

av nordisk idrottsforskning. Sajten

och/eller tidskriften har varit en stor

framgång och efter önskemål och en

del påtryckningar från nordiska kollegor

startar vi även en internationell

6

peer-review-tidskrift, Nordic Sport

Studies Forum, 9 med de första artiklarna

under hösten 2009. Under 2007

startade vi även ett eget bokförlag,

idrottsforum.org/Förlaget, som gett ut

(augusti 2009) åtta titlar, med Idrottens

rättskulturer som den senaste. 10

När regeringen utsåg Tomas

Peterson som ordförande och Johan

Norberg som sekreterare i den statliga

utredningen ”Statens stöd till idrotten”

var det ytterligare en bekräftelse av

enhetens nerv och legitimitet.

Vi har under perioden initierat eller

fördjupat intressanta forsknings- och

FoU-projekt tillsammans med våra

samverkanspartners i vår omgivning,

som Malmö Idrottsakademi (MIA),

RF och Skåneidrotten, Cross Cultures

Project Association samt World Village

of Women Sports (se nedan).

Internationalisering

Vi ska ägna en rubrik åt en problematik

som varit något tuffare för vår

utveckling, nämligen internationalisering.

I samtliga utredningar (se ovan)

nämns behovet av en mer utvecklad

internationalisering. Vi har tagit detta

på allvar och gjort en rad prioriteringar,

varvid kan nämnas:

Samarbete med andra universitet:

Vår favoritmiljö, vars forsknings- och

utbildningsmiljö påminner mycket

om vår, är Sport Studies vid Stirling

University med forskare som Paul

Dimeo, Wray Wamplew och David

McArdle (de två förra har besökt

enheten som gästlärare). Här finns

även ett stort fokus på samhälls- och

kulturvetenskaplig forskning, vilket

onekligen gynnar framtida samarbeten.

Malmö högskola har därutöver

utvecklade samarbeten med La Trobe

University, Här finns även institutionen

för Sport, Tourism and Hospitality

Management, med en tydligen specialisering

på idrottsekonomi, sponsring

och varumärken. Hans Westerbeek,

professor och chef för institutionen,

har besökt Malmö och vi har varit på

besök i Melbourne i syfte att stärka

student- och lärarutbyte. Här är vi i

begynnelsen av något som kan utvecklas

mycket positivt för vår forskning

kring sport management. Tillsammans

med institutionen för sociologi och

statsvetenskap vid NTNU (Trondheim),

som tydligt satsat på idrottsvetenskap

á la en Malmömodell, och

School of Law, Westminster University,

har vi utvecklat olika utbildningar

kring idrottsjuridik och idrottspolitik,

och då bland annat en ansökan om

ett Erasmus Mundus Master-program,

”EU and The Governance of Sport”. 11

Detta samarbete på utbildningssidan har

dessutom alla möjligheter att leda till

diverse forskningsprojekt. Vidare har

vi ett utvecklat lärar- och studentutbyte

med Faculty of Education: Physical Education,

Sport and Culture, University of

Dar es Salaam. Här diskuteras, utöver

student- och lärarutbyte, en gemensam

SIDA-ansökan kring idrottsbegreppet

och idrottens funktioner samt gemensamma

kurser på avancerad nivå.

Internationella publikationer

Vår publikationsverksamhet har i mångt

och mycket varit riktad till den nordiska

idrottsmiljön. Men under senare år

har det skett en tydlig förskjutning och

vi medverkar i diverse internationella

antologier och har även tagit ansvar för

att vara redaktörer för två temanummer,

i Soccer and Society, 2009, nr. 3-4, 12

och i Sport in Society (under 2010). 13

Därutöver planeras och diskuteras

ytterligare tre temanummer, i Journal of

Sport Policy samt i Sport in Society och

Soccer and Society, de två sistnämnda i

samband med två internationella konferenser

(se nedan). Därutöver pågår diskussioner

om hur vi antar utmaningen

att – på samma sätt – internationalisera

vår idrottspedagogik/-didaktik via en

mer systematisk översyn av internationella

tidskrifter.

NSSF

idrottsforum.org har varit en succé när

det gäller förmedling av nordisk idrottsforskning.

Via Nordic Sport Studies

Forum (NSSF) ämnar vi ta ytterligare ett

steg och därmed hjälpa till att placera

vår och nordisk idrottsforskning på den

internationella arenan.

Gästprofessur

Vi har under en längre tid arbetat med

att få till stånd en gästprofessur i ”Sport

and Development”, med inspiration från

IMER:s Willy Brandt-professur. 14 Vi har

satt upp gästprofessuren som ett strategiskt

mål eftersom vi är säkra på att en

dylik professur skulle stärka forskningen

och dess internationella nätverk, och

även bidra till att stimulera ”internationalisering

på hemmaplan”. 15 Genom att

olika forskare (som visat sig positiva vid

en första inventering) skulle tillbringa

mellan 3-6 månader på enheten skulle

forskningsmiljön ges olika perspektiv

på forskningen, och sedermera generera

utvecklade internationella nätverk. Via

The World Village of Women Sports

tycks den sista biten falla på plats (se

nedan).


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 3 - 2 0 0 9

Internationella konferenser

I september 2005 arrangerade enheten

en internationell konferens ”Sport,

Tourism and City-Marketing”. Därefter

har vi legat lågt när det gäller initieringen

och organiseringen av större

konferenser. Men den 8-12 april 2010

arrangerar enheten två större internationella

konferenser, ”The Development

of Football: Commercialization,

Culture and Identity” (8-10/4) och

“The Development of Women Sport:

Equality or Differences” (10-12/4),

båda under ett gemensamt paraply:

“The Centres and Peripheries in

Sport”. När det gäller konferenser kan

det även nämnas att enheten tagit över

ansvaret för ”Idrottshistoriskt symposium”,

och årets (2009) tema blir:

”Idrott och idrottsforskning i förändring”,

vilket osökt för oss tillbaks till

frågan om vår profilering och framtida

utveckling.

Traditioner och förändringsprocesser:

Idrottens dialektik/dynamik

Vi menar att idrott är ett intressant

samhällsfenomen, och att idrottsforskning

inte ska negligera idrottens

”samhällsrelevans”, vid sidan av forskningens

idrottsrelevans.

Vad är det som gör fenomenet

intressant?

Genom idrottens inneboende logik

– ”citius, altius, fortius” – och dess

strävan mot förbättring av reslutat

präglas verksamheten onekligen av

utveckling. Samtidigt präglas idrotten

av starka traditioner och värden,

och är i den meningen synnerligen

konservativ. Detta tillstånd – av både

förändring och tradition – utgör en

spännande dialektik och dynamik,

och gör en samhälls- och kulturvetenskapligt

inriktad idrottsvetenskap

ytterst angelägen. Och i tider av starka

förändringsprocesser, där en tilltagande

professionalisering och kommersialisering

gör sig gällande inom idrotten, blir

det samhällsvetenskapliga perspektivet

på idrotten allt väsentligare.

Därutöver krävs ett utvecklat

genusperspektiv för att angripa strukturer

som är kulturellt, socialt och

strukturell bestämda och betingade,

vilket gör att vår forskning, till exempel,

inte fastnar i idrottsmedicinska

resonemang kring fysiologiska skillnader.

På så sätt kan vår kunskap och

våra analyser bidra till att förändra

villkoren för kvinnors idrottande (se

nedan). Till dessa studier och perspektiv

ska läggas idrottens globala prägel

och dess betydelse för samhällets globaliseringsprocesser.

Idrotten kan härmed utgöra ett

tänkvärt forskningssubjekt utöver det

gängse idrottsvetenskapliga intresset.

Relationen idrott och samhälle,

det vill säga idrottens påverkan på

samhället, och samhällets inflytande

över idrotten, framstår som en viktig

forskningsuppgift. Denna självklarhet

tycks emellertid inte vara helt given,

då det tidigare varit hart när omöjligt

att finna en utvecklad ”kritisk massa”

och en utvecklad forskningsmiljö som

på allvar tar sig an uppgiften att förstå

och analysera relationen idrott och

samhälle.

Det är emellertid den uppgiften som

vår forskningsmiljö känt sig manad

att ta sig an, genom att systematiskt

utveckla miljön och starkt fokusera

den idrottsvetenskapliga forskningen

på samhälls- och kulturvetenskap, och

genom att tydligt profilera forskningen

på ”idrott i förändring”. Ett betydande

bidrag i denna utveckling har varit

valet av en rad samhällsvetenskapligt

intressanta teman (se ovan).

Med fokus på relationen tradition

och förändring skapar dessa teman en

rad forskningsuppgifter – och -projekt,

varav många tidigare mer eller mindre

framstått som vita fläckar på den

idrottsvetenskapliga kartan. Genom

att ta en utgångspunkt i förändringsprocesser

fokuserar vi även på framtida

arbetsmarknader, på framtida

professioner och på framtida former

av idrott. Forskning kring idrott som

tillväxtfaktor och event, som fitnessoch

underhållningsindustri och som

arbetsmarknad, vid sidan av barnkonventionens

betydelse för barnidrotten,

huliganism, Parkour, ungdomsproffs

drömmar och maskulinitet, samt

idrottsrörelsens intåg i skolan, skapar

redan idag djupare förståelse för de

processer och den potential som finns

inom idrotten. Dessa forskningsuppgifter

har vi redan tagit starkt grepp

7


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 3 - 2 0 0 9

om. Men genom att ta fasta på diverse

förändringsprocesser blir det även

viktigt att forskningen tar tag i saker

som kan vänta bakom nästa krön,

varvid idrottens kopplingar till Social

Corporate Responsibility blivit allt

tydligare, liksom idrottens roll i utvecklingsländer,

idrottens urbanisering och

dess teknologisering. Vår ökade uppmärksamhet

på kvinnors idrottande,

via vårt engagemang i World Village

of Women Sports (se nedan), kommer

att ställa nya frågor kring idrott och

dess utformning, samt kring värden

och kommersiella förutsättningar.

Därefter väntar forskning kring till

exempel miljökrav, som i dag är försummat

inom idrotten, för att inte säga

inom idrottsvetenskaplig forskning.

Kort sagt, genom att betona ”idrott i

förändring” lägger vi tyngdpunkt på

forskningsområden som blir synliga via

samhällets eller idrottens utveckling.

Det är vår strategi att ligga i frontlinjen

och surfa på dessa förändringsprocesser,

vilket innebär att vi strävar

efter att vara ytterst känsliga för nya

forskningsområden. Detta är modern

idrottsvetenskap med ett starkt fotfäste

i samhälls- och kulturvetenskap.

En blick framåt, om ytterligare 4 år

Vi ska här kortfattat presentera två

framtidsplaner och/eller -visioner, som

8

handlar om ytterligare profilering och

förstärkning av forskningsmiljön. Det

är dels samarbetet med World Village

of Women Sport och dels en egen forskarutbildning.

World Village of Women Sports

Vi har vagt nämnt World Village of

Women Sport vid några tillfällen, utan

att ta upp dess innebörd och dess betydelse

för vår verksamhet, vår framtid

och vår profilering. Men det är nu hög

tid att ta tag i frågan och presentera

vad det handlar om och vad det betyder

för vår verksamhet.

Sommaren 2008 tog Kent Widding-

Persson, ägare av Hartfordkoncernen

(med bland annat varumärken som

LdB och Pierre Robert) kontakt med

vår enhet och frågade oss om vi var

intresserade av att medverka i uppbyggandet

av ett större forskningscenter

kring kvinnors idrottande. Bakgrunden

var att han involverat sig i Malmös

damfotboll, och via finansiering av LdB

FC (tidigare Malmö FF), som stod på

ruinens brant, gett laget möjlighet till

en revitalisering. I kölvattnet av detta

engagemang uppstod idén att utveckla

ett större centra – en arena – med fokus

på kvinnors idrottande. Idén har nu

växt till ett större projekt, World Village

of Women Sports, som ska byggas

och utvecklas i Malmö, där Hästhagens

gamla idrottsplats nu är belägen. 16

Men det handlar mer om en ny arena.

Det är ett projekt – ett ”statement” –

med ambition att tillföra energi, fokus

och resurser som kan lyfta och driva

kvinnors idrottande framåt. Vid sidan

av medicinsk och idrottsfysiologisk

forskning ska centrat präglas av en

stark samhälls- och kulturvetenskaplig

forskningsmiljö, det vill säga vår. Projektet

passar vår miljö förträffligt. Vi

hamnar mitt i smältdegeln av diverse

förändringsprocesser.

Avsikten är att vår verksamhet

lokaliseras till centrat när bygget står

klart 2012, och att vi därmed även

erhåller moderna och funktionella

lokaler. Men redan nu (hösten 2009)

kommer satsningen att inrymma en

förstärkning av vår miljö genom bland

annat en gästprofessur i ”Sport and

Development” (se ovan). Självfallet

har samarbetet initierat några livliga

diskussioner på enheten kring forskningens

självständighet och möjligheten

att utveckla ett genuint köns- och

genusperspektiv. Men vi ser i grunden

stora fördelar med samarbetet, speciellt

med tanke på vårt fokus på förändringsprocesser.

När vi – som planen är – flyttar in

2012/13 ska vi ha frambringat en rad

andra resurser för att ta tag i en del

intressanta frågor. I relation till World

Village of Women Sports och dess betoning

av kvinnors idrottande, och med

enhetens forskningsprofilering, ”idrott

i förändring”, i åtanke, är det av vikt

och betydelsefullt att primärt utveckla

och profilera forskning inom följande

områden:

1. Forskningen som belyser och

analyserar sociala och ekonomiska

strukturer och kulturella hinder och

möjligheter i syfte att lyfta kvinnors

idrottande och dess villkor.

2. Forskning kring ledarskapets förutsättningar

och dess möjliga förändringsprocesser,

inom ramen för ett

kvinnovetenskapligt perspektiv.

3. Forskning som placerar den medicinska

forskningen kring kvinnors

idrottande och fysik i en samhällsoch

kulturvetenskaplig kontext som

belyser kvinnor och idrott utifrån ett

genusvetenskapligt perspektiv och

hanterar genus som en social och

kulturell konstruktion, vid sidan av

de naturvetenskapliga kunskaperna.

4. Forskning kring tillväxt, sponsring

och varumärke blir än viktigare,

och måste även förstås utifrån andra

värden än vad som associeras med

traditionell idrott, som t ex, Corpo-


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 3 - 2 0 0 9

rate Social Responsibility, fair trade

och miljömärkning. Inom dessa

områden ska vi ha utvecklat en rad

nya och spännande doktorandtjänster,

vilket för oss över till nästa fas i

vår utveckling.

Egen forskarutbildning

Vi har tyvärr inte haft möjlighet att

bedriva forskarutbildning i egen regi,

trots vår ambition och våra kompetenser,

utan formellt varit beroende av

andra forskarutbildningsmiljöer (som

FUN/Ped, Idrott och hälsa vid Örebro

Universitet och Forskarskolan). Det

har inte hindrat att vi satsat mycket

energi för att parallellt utveckla en

egen forskarutbildningsmiljö, med

blicken riktad mot egna rättigheter. Vi

har en rad egna forskarkurser, som vi

även erbjuder externt, vi har gedigna

handledningsresurser och numera även

ett mycket utvecklat forskningsseminarium.

Regeringen har nu gett oss möjlighet

att förverkliga våra ambitioner.

Under hösten 2009 – alternativt våren

2010 – kommer vi – utifrån den nya

forskningspropositionens innehåll –

att ansöka om rättigheten att inrätta

forskarutbildning i idrottsvetenskap,

utifrån vår samhällsvetenskapliga

profilering.

Slutord

Tempot i vår utveckling har onekligen

varit hög, vilket ibland kan vara problematiskt

när det gäller såväl konsolidering

av en bra verksamhet som

utvecklingen av personalfrågor. Men

eftersom idrotten allt tydligare kopplas

till diverse förändringsprocesser, och

att det riktas allt större uppmärksamhet

på dess förutsättningar och

innehåll, dyker det ständigt upp nya

möjligheter som det gäller att fånga

upp och ställa sig nyfiken inför. Precis

som det gäller för idrotten att profilera

och nischa sig måste även idrottsforskningen

utveckla en intressant och

angelägen profilering av sin forskning

och utbildning.

Referenser

1. Här presenterades bland annat forskning

kring idrottsrörelsens influenser på skolidrotten

(Tomas Peterson och Mikael Londos), mångkulturella

drag i idrotten (Mats Trondman),

spelpengarnas betydelse för idrotten (Johan

Norberg), fotbollsforskning (Torbjörn Andersson,

Frans Oddner och Jyri Backman), juridifiering

av idrotten (Bo Carlsson) huliganism (Aage

Radmann), rättigheter och diskriminering inom

idrotten (Kristin Fransson och Jenny Axelsson),

huruvida idrotten är moraliskt försvarbar

(Kutte Jönsson) samt arenors lokalisering och

dess betydelse för städers image (Karin Book

och Gun Normark och Bo Carlsson).

2. Artur Forsberg (2005, nr 3) skriver i sin

”Ledare” (s. 3) att: ”Viljan att utveckla undervisningen

och forskningen är stor. Det verkar

som att rätt människor hamnat på rätt ställe.

Idrottsforskningens tyngdpunkt har onekligen

flyttat söderut.”

3. http://www.mah.se/templates/Page____23580.

aspx

4. Om detta kan man läsa utförligt i Ekberg,

Jan-Erik & Radmann, Aage (2005) ”Ett kunskapsfält

växer fram: Om Idrottsvetenskap vid

Malmö högskola”; Svensk idrottsforskning,

3:4-8.

5. Se även, Carlsson, Bo, Hedenborg, Susanna

& Peterson, Tomas (2007) “Fusion av tradition

och förändring: Idrottsvetenskap i ett samhällsvetenskapligt

perspektiv”, Teori & Praktik, nr

4.

6. Carlsson, Bo, Peterson, Tomas & Trondman,

Mats (2005) ”Idrott i förändring: Idrott och

idrottsvetenskap i ett samhälls- och kulturvetenskapligt

perspektiv”; Svensk idrottsforskning,

3:12-5.

7. http://www.hsv.se/publikationerarkiv/pre

ssmeddelanden/2007/5.44aba2dc11030072

f75800084117. html

8. http://www.mah.se/upload/GF/Nyhetsbrev_

bilder_dokument/2007/Utvardering_humaniorasamhallsvetenskap.pdf

9. http://www.sportstudies.org/

10. http://www.idrottsforum.org/iforpubl/index.

html

11. Vi fick avslag på första ansökan, trots

mycket positiv respons, och hamnade i grupp

två (angelägen, men inte finansierad vid detta

tillfälle). Vi ämnar inkomma med en ny ansökan

våren 2010. Däremot har vi haft möjlighet

att inrätta en kurs, en IP-kurs (intensive programme),

Leisure, Entertainment and Governance,

LEGO; se, http://www.idrottsvetenskap.

se/lego/

12. Andersson, Torbjörn och Bo Carlsson, red

”Football in Scandinavia: The Fusion of the

Market and Welfare Policy” i Soccer and Society,

2009:3-4.

13. Carlsson, Bo och Kutte Jönsson, red.

“Directions in Contemporary and Future Sport”

i Sport and Society (2010; klar)

14. http://www.mah.se/upload/Forskning/

wb5%20FINAL.pdf

15. http://www.mah.se/templates/

Page____24165.aspx

16. http://www.womensportvillage.com/

9


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 3 - 2 0 0 9

Idrott och habitus:

För en samhällsvetenskaplig idrottsforskning

bortom livsstil och utslagning

Det är ingen överdrift att påstå att svensk idrott är ett politiskt laddat fält, fyllt av positioneringar

och spänningar. Detta förhållande återspeglar sig även på den forskning som bedrivs

inom fältet. Ett kännetecken på att det förhåller sig så, är att studier inom fältet ofta tenderar

att ta sitt avstamp i en bestämd uppfattning om hur fenomenet ”svensk idrott” är och bör vara

beskaffat. Dessa initiala uppfattningar framträder i hur forskaren ställer sina frågor och vilka

delar av idrotten som upptar forskarnas intresse. Den svenska pedagogiskt- och sociologisk

inriktade forskningen inom idrottsfältet fokuseras i hög grad på barns och ungdomars situation

inom idrotten. Här har det ofta kommit att handla om idrotten som uppväxtmiljö och

idrottens pedagogiska och socialiserande betydelse. ”Värderingar”, ”fostran” och ”moral” kan

sägas utgöra honnörsord inom denna tradition. Perspektiven var från början beteendevetenskapliga,

främst socialpsykologiska och pedagogiska. Allt som oftast siktar forskaren in sig på

processer som leder till orättvisor och utslagning inom barn- och ungdomsidrotten och inte

sällan ger samma forskning förslag på hur de uppkomna problemen ska kunna lösas.

Lars Lagergren

MALMÖ HÖGSKOLA

Inledning

Syftet med denna artikel är att pröva

en kritisk diskussion kring idrott och

samhällsvetenskaplig idrottsforskning i

en svensk kontext. Diskussionen ämnar

först behandla, vad jag uppfattar som,

typiska, om än inte generella, drag hos

den samhällsvetenskapliga idrottsforskningen

samt hur och varför dessa drag

är så resistenta. Därefter ger jag ett

exempel på ett alternativt perspektiv på

idrott, vilket bygger på en tolkning av

Pierre Bourdieus begrepp och tankar

– den teoriapparat som dominerat den

sociologiskt inriktade idrottsforskningen

i Sverige det senaste decenniet.

2 I min diskussion kommer jag att

använda delvis andra begrepp än de

gängse och dessutom tolka Bourdieu

något annorlunda än som hittills gjorts.

Jag använder mig av begrepp och

termer ur Pierre Bourdieus teoriapparat

av fyra skäl:

(1) det är viktigt att söka en relationell

förståelse av ett så politiskt laddat fält

som idrotten, och att

(2) inte ”ogiltigförklara (…) agenten

som praktisk konstruktör i skapandet

av verkligheten” 3 , det vill säga att

ingen är enbart offer eller handlar helt

i enlighet med vad rådande sociala

strukturer tillåter.

(3) Avgörande för min diskussion är

habitusbegreppet, eftersom det enligt

min uppfattning endast är genom

habitus vi kan förstå hur den ideala

slutprodukten i idrottens bildningssystem,

samt

(4) ett fälts självsanerande logik i form

av misskännandets princip och symboliskt

våld. För att kunna nå under fenomenets

yta för att förstå och formulera

det som enligt fältets egen logik inte

får eller kan formuleras måste dessa

logiker tydliggöras. Det är forskarens

uppgift att försöka blottlägga den

10


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 3 - 2 0 0 9

Lagergren reflekterar in sin artikel ”Det ungarna lär sig i sitt eget idrottande är inte genomgående hur det ska vara och hur de ska bete sig för att passa in, utan

lika ofta det rakt motsatta nämligen hur det inte ska vara och vad som inte passar in”. Foto: Sören Andersson, Scanpix

11


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 3 - 2 0 0 9

gemensamt överenskomna förståelsen,

det uppenbara och det självklara, att

helt enkelt avmystifiera fälten. I annat

fall kan vi i bästa fall bredda vår samlade

förståelse i ämnet, men knappast

fördjupa den.

Vid en studie av väl avgränsade

kulturer eller miljöer vilka sjuder av liv

och aktivitet som idrottens fält, ter sig

ansatsen att fokusera på hur individer

och grupper agerar och reagerar, utan

att låsa sig vid å ena sidan rent strukturella

eller, å andra sidan, psykologiserande

förklaringar, som fruktbart.

En aktion i dessa täta kulturer plägar

vara en mer eller mindre genomtänkt

reaktion på något och de strukturer

som existerar är föränderliga – de

ifrågasätts utifrån, följer sin samtid

under vissa perioder, medan de hamnar

ur fas under andra. Inom idrottens fält

sker således ständiga kamper om vad

som är rätt eller fel, bra eller dåligt på

det fysiologiska, prestationsmässiga,

etiskt/moraliska och sociala planet. Ett

flitigt använt slagträ i dessa kamper är

”barnet”, inte sällan i offerts skepnad.

Hur barnet blev ett idrottens offer

Svensk forskning kring barn- och ungdomsidrott

fick sitt genombrott i den

upphetsade, moraliskt grundade debatt

som under stundom förekom i svenska

medier under 1970-talet. 4 Själva debatten

hade två egenheter, enligt Göran

Patriksson. ”Utslagning” inom idrotten

var ett relativt nytt och kanske specifik

svenskt problem. Patriksson ger i Idrottens

barn en beskrivning av bakgrunden

till förhållandet:

12

Kontroverserna om de positiva

och negativa effekterna [av barnoch

ungdomsidrott] har emellertid

fått till följd att en rad viktiga

frågor om medicinska, pedagogiska

och sociala effekter har börjat

uppmärksammas inom forskningen

under 1970-talet och början av

1980-talet, då många frågor (till

exempel tidig specialisering, ”tävlingshets”

i allt yngre åldrar, för lite

lekbetonade inslag, vuxen dominansen,

stress och ”utslagning”) sattes

på sin spets i synnerhet i massmedia,

drev fram en ökad satsning på

forskning om barn- och ungdomsidrott

och dess effekter. 5

Dylika debatter och därpå följande

riktade forskningsansatser tenderar

att följa ett visst mönster, som Patriksson

också redogör för: ”debatten på

1980-talet gäller därför inte lika ofta

som tidigare om barnidrotten är bra

eller dålig utan mer om hur den skall

kunna utvecklas och förbättras” 6 , det

vill säga hur den ”bör” utformas och

bedrivas. Den samhälls- och beteendeinriktade

idrottsforskningen har

sedan dess inte helt kunnat frigöra

sig från fältets politiska laddning,

senast representerat av Inger Eliassons

avhandling. 7

Hur hamnade då den svenska

idrotten i fokus för debatter av detta

slag? Skulle den svenska barn- och

ungdomsidrotten vara sämre än i

andra länder? För att ta den senare

frågan först, så är fallet troligen inte

så. Jag har inte kunnat hitta någon

källa som varken påstår eller belägger

att det skulle vara så generellt. 8 Vad

den svenska idrottsrörelsen däremot

gjort och gör är att själv påstå sig stå

för en positiv fostran av de uppväxande

släktena. Debatterna grundar

sig alltså inte i att det skulle vara

sämre här än i något annat land, utan

framför allt i att den svenska idrottsrörelsen

själva påtagit sig uppgiften att

ta hand om samt fysiskt, psykiskt och

socialt fostra den svenska ungdomen.

Redan den moderna svenska

idrottens fader Viktor Balck talade

om ”Idrotten betydelse för vårt folks

utveckling i fysik och andlig kraft”

och det var kravet på enhetlighet och

gemensamma bestämmelser som,

enligt Johan R Norberg, låg bakom

bildandet av, vad som kom att bli,

Riksidrottsförbundet (RF). RF sade sig

verka för ”all menige mans idrott”. 9

Den svenska idrotten är således ett

synnerligen politiskt laddat fält och

vid studier av sådana fält återfinns

ofta polariseringar. Ena polen finner

sin näring i det moment utslagning

som idrotten ovedersägligen innehåller.

Den andra polen, som här inte

närmare kommer att diskuteras,

intresserar sig för idrottens goda,

vanor, hur detta bäst förmedlas eller

de möjligheter som idrotten erbjuder

oss i vår jakt på en god hälsa och/

eller en passande livsstil. 10 För att gå

vidare och vitalisera den samhällsvetenskapliga

idrottsforskningen menar

jag att dessa två poler måste lösas upp

genom att ge plats för nya perspektiv.

I det fortsatta kommer jag att presenterat

ett delvis annorlunda perspektiv

som innefattar både forskaren och det

fenomen som hon/han studerar.

Idrotten och den samhällsvetenskaplige

forskaren

Pierre Bourdieu drog följande slutsats

i en av de två artiklar han kom att

ägna åt idrotten:

”Idrottssociologin dras med problem

- den ringaktas av sociologerna

och föraktas av idrottsfolket.” 11

Är detta sant även i dagens Sverige

och i så fall, hur kan det komma sig? För

att kunna närma sig någon slags svar på

dessa frågor, måste idrotten placeras in i

ett större samhälleligt sammanhang.

Idrotten är förankrad i det folkligaeller

populärkulturella produktions- och

konsumtionsfältet, i, vad Bourdieu

kunnat beskriva som, de dominerades

domäner. (Idrottens fält alstrar inte tillräckligt

inlösningsbart symboliskt kapital

för att vara en avskild tummelplats

för de dominerande klasserna i samhället.)

Idrottens fält rymmer ett myller av

konkurrens. En viktig sådan konkurrens

är en ständig rörelse i form av brytningen

mellan det kulturella fält som

Bourdieu kallar det genomsnittliga produktions-

och konsumtionsfältet, företrätt

av ”den nya småborgerligheten”,

och det folkligt populära. 12 Bourdieu

själv fokuserar på rörelser uppåt i det

sociala rummet, medan den rörelse som

beskrivs här är nedåtgående (och därmed

ringaktas den i regel av sociologer med

högre samhällsfrämjande visioner

idrotten betraktas inte som viktig nog

ur ett traditionellt samhällsperspektiv,

helt enkelt) och av en interventionsartad

karaktär. Ett exempel är just all den, av

borgerligheten präglade, karaktäristiska

oron för hur ungarna fostras och vad de

fostras till som tagit stort utrymme inom

den svenska idrottssociologin. En annan

följd är att i det närmaste omöjligt

kravet på ansvar läggs på de kvinnor och

män som på frivillig basis tagit sig an att

leda ungarna.

Det är även samma brott som ligger

bakom min egen (jajamän, jag är en

lika god kålsupare som mina kollegor

i detta fall) likväl som ett flertal

svenska studier i ämnet. Vi anser att vår

vetenskapligt grundade expertis – vårt

symboliska kapital – som finns i våra

respektive habitus ger oss rätt att göra

interventioner i fältet. När problemet för

idrottsrörelsen på 1950- och 60-talen

var att få fram talanger, tycks det genom

denna småborgerlighetens intervention

idag handla om att sudda ut dem. För

om ungdomarna blir goda idrottsutövare

eller inte tillskrivs ingen eller ringa

betydelse i den samhällsvetenskapliga

forskningen. Detta i bjärt kontrast till

idrottsrörelsens egna intressen, som

alltjämt inriktar sig mot att säkerställa

framtida framgångar och vinster.

Ytterligare ett exempel på hur de

”nya intellektuella” försöker intervenera

i idrottens fält återfinns i reaktionen på


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 3 - 2 0 0 9

ett uttalande från en känd elittränare i

en TV-debatt. Han menade att ”homosexuella

spelare får svårt att överleva

inom ishockeyn”. 13 Detta uttalande

möttes omgående av ett krav från

Riksförbundet för sexuellt likaberättigande

(RFSL) om att ”idrottsrörelsen

inte ska få ut ett öre i statliga pengar

förrän de kan leva upp till kravet om

jämlikhet”. 14 Exemplet visar på den

taktik som används, nämligen att kräva

att fältets fokus ska vidgas och inte

främst inrikta mot producera goda

idrottsutövare utan även producera

goda samhällsmedborgare. Eftersom

det här är en intresseorganisation som

representerar de ”nya intellektuella”

finns det ett hot om sanktioner kopplat

till det berättigade, men samtidigt i

praktiken, orimliga kravet. Om sedan

idrottsrörelsen vill agera på det ur etisk

synvinkel helt berättigade kravet måste

de släppa in experter utifrån, från de

”nya intellektuella” för att det hela ska

kunna gå rätt till och uppnå önskat

resultat.

De ”nya intellektuella” breder således

ut sig och slår sina lovar inte bara

in på de dominerandes fält, utan även

neråt och i sidled. Precis som Bourdieu

konstaterade sker denna expansion

genom legitimering via intellektualisering.

15 Ett tredje exempel på detta är,

förutom forskarintresset och intresseorganisationernas

förstoringsglas,

kulturskribenternas intresse för idrott,

framför allt fotboll, under det senaste

decenniet. Ett fjärde är föräldrarnas

stora engagemang i sina barns idrottsutövande.

Ett fenomen som kräver

långt mer diskussionsutrymme än vad

som ges här.

Intrången från de nya intellektuella

sker således på flera fronter samtidigt.

Trots intensiva försök står sig idrotten

fortfarande stark mot interventionsförsöken.

En stor del av kritiken absorberas

i form av motåtgärder i stil med

visionsdokumentet Idrotten vill där

Riksidrottsförbundet skådar framåt i

enlighet med de krav om omsorg om

och fostran av barn och unga som

formulerats utifrån av de nya intellektuella.

En betydande del av kritiken

hamnar på hälleberget. Den når helt

enkelt inte fram. Nu kommer vi till den

andra halvan av Bourdieus konstaterande

i citatet ovan – att idrottssociologerna

föraktas av idrottsfolket.

Föraktet grundar sig i ett förnekande

av forskarnas expertis, vanlig bland

”idrottsfolket”. De gör det också

på goda grunder om vi beaktar den

rådande diskursen inom idrottsfältet –

de krav som ställs på idrottens praktiker

från de nya intellektuella har svag

bärighet i den inomidrottsliga diskursen.

För att förklara detta förhållande

leds resonemanget mot den springande,

och kanske mest omdiskuterade,

punkten i Bourdieus begreppsapparat,

nämligen misskännandets princip. Den

princip som utgör förutsättningen för

det spel som försiggår i det sociala

rummet, liksom alstrandet av det kulturella

kapitalet inom fältet.

Misskännandets princip

Enkelt uttryckt innebär misskännandets

princip att egennyttan aldrig

erkänns eller avslöjas. Agenten eller

gruppen är inte ens medvetna om det

egenintresse som styr deras strategier.

16 Idrott bedrivs för att vinna, slå

rekord, må bra, etcetera. Detta innebär

att varken sociala eller ekonomiska,

värden hör hemma där. Både i sin egen

och i andras föreställningsvärld styrs

därför de som innehar positioner inom

det kulturella produktionsfältet (i detta

fall idrottens fält) av en misskänd egennyttighet,

vilket bland annat leder till

att kampen inom och mellan delfält

producerar ”effekter som tenderar att

dölja själva existensen av kamp”. 17

Misskännandets funktion är

viktig för att upprätthålla makt- och

dominansförhållandena inom ett fält.

Grunderna för dessa makt- och dominansförhållanden

döljs av misskännandet.

Följden blir att alla grupper

tenderar att på samma gång erkänna

och misskänna det kulturella kapitalet i

ett samhälle eller i ett specifikt fält som

legitim – enkelt uttryckt, alla inblandade

är införstådda med ”hur det är”

och ”vad som gäller”. Detta i sin tur

skapar förutsättningar för ett verksamt

symboliskt våld som kan utövas med

de dominerades samtycke och utan

fysiskt tvång, eller uttryckt på ett annat

sätt - de enda som utestängs är de som

utestänger sig själva. 18 Det handlar om

en värdering av läget och ett aktivt val

från individens sida att hoppa av eller

fortsätta. Alla inblandade, både inom

och utanför fältet är således överens

om förutsättningarna och de ifrågasätts

inte.

I idrottens fält legitimerar alltså

olika agenter och grupper sina aktioner

mot ideal som på ett eller annat sätt

är kopplat till fältet. Spelaren jobbar

för laget eller för att bli en bättre

spelare och ledaren ställer upp för

ungarnas eller klubbens skull – alternativt

hänvisar till borgerliga ideal

som ”att utveckla sig själv”. På högre

nivå handlar det gärna om att utveckla

idrotten eller skapa möjligheter för fler

att delta i idrotten. Samtidigt går det

inte att komma ifrån att det handlar om

ett folkligt produktions- och konsumtionsfält

som ger klent med kulturellt

kapital i det omgivande samhället.

Därav kommer sannolikt den samstämmiga

hänvisningen till hur ”roligt” det

är att exempelvis spela ishockey från

både knatte och proffs. Det är alltså inte

fråga om några insatser som uppfattas

som värdefulla för samhället.

Som ett folkligt eller populärt produktionsfält

får idrottens fält en annorlunda

karaktär än exempelvis skolans.

Idrotten är inte legitim, vilket innebär

att en framgångsrik karriär eller att ha

gått igenom någon av de inom fältet

mest ansedda utbildningsvägarna inte

med automatik innebär erhållande av

ett stort symboliskt (kulturellt) kapital,

eftersom det kapital de samlar in har en

usel växelkurs gentemot gångbara kapital

i andra mer statustyngda fält. 19 Inte

heller finns det några garantier för att

komma i åtnjutande av ett ekonomiskt

kapital av betydelse, även om chansen

finns. Det är helt enkelt svårt att transformera

kapital knutna till idrottens fält

till andra fält (utom möjligen till politikens

fält där ”kändisskap” och en sund

bakgrund under vissa omständigheter

kan omsättas i verksamt symboliskt

kapital).

Nu inverkar misskännandets princip

på flera andra sätt och plan. Den

hjälper till att skapa ett ”osynligt”

eller ”hemligt” samförstånd om värden

inom fältet. 20 Detta samförstånd gör

att konkurrensen inom och mellan

fälten följer vissa principer. Det handlar

ytterst om monopol på legitimiteten,

de som har rätten att avgöra vad som

är legitimt eller inte vill behålla denna,

medan agenter som inte har rätten

vill tillförskansa sig den. Denna kamp

representeras i denna artikel av å ena

sidan de nya intellektuella i skepnad av

samhällsvetenskapligt inriktade forskare

och å andra sidan de Bourdieu kallar

idrottsfolket.

Vad händer då om jag som forskare

istället för att ålägga idrotten samhälleliga

krav om rättvisa och medborgerlig

fostran, intresserar mig för vad som

traditionellt uppfattats som viktigt inom

idrotten Världen över, nämligen problemet

med att skapa förutsättningar

för- och nå idrottsliga framgångar. Jag

börjar åter igen med ”barnet”.

Barnet blir adept genom att ”veta”

Barns organiserade idrottande utanför

skolan sker inom idrottens fält, det vill

säga i huvudsak enligt detta fälts norm-

13


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 3 - 2 0 0 9

och värderingssystem. Visserligen

föreligger en viss kulturell friställning

i Ziehes mening – en frikoppling

från traditioner som beskar tidigare

generationers frihet – men denna

motverkas av andra krafter, inte minst

den kulturella exproprieringsprocessen.

21 Den senare verkar i en riktning

som gör att barn och ungdomar

fråntas möjligheten att skapa sig egna

unika erfarenheter och uppfattningar

om den värld de lever i. Flödet av

information som talar om hur något

ska vara eller hur det bör upplevas är

synnerligen ymnigt. Fenomenet är inte

nytt, det uppmärksammades redan

under 1940-talet av Theodor Adorno

och Max Horkheimers kritiska studie

av dåtidens amerikanska kulturindustri.

22

Denna vikiga, men i idrottssammanhang

ofta negligerad, exproprieringsprocess,

i vilken individen utsätts

för ett massivt informationstryck som

syftar till en anpassning till kultur- och

upplevelseindustrins villkor. Denna

process är en av flera avgörande processer

i barnets transformation från

att vara ett ”barn” till att bli en adept,

det vill säga en särskilt utvald lärjunge

som finner sig till rätta i fältets normoch

värderingssystem.

Detta innebär att barnet inledningsvis

mycket väl kan vara fullständigt

omedvetet om vad idrott

är för något, vilka ideal, krav och

möjligheter som gäller, 23 men från det

att en första medvetenhet väcks – det

vill säga att barnet kan koppla ihop

erfarenheter och upplevelser med

aktiviteten – är det också öppet för

det massiva flöde av information som

sköljer över det. Detta massiva flöde,

som i idrottens värld främst strömmar

via medierna, kan under bildningsprocessen

förändra ledarens roll till att bli

mindre dominerande än vad som de

ofta tillskrivs ha. 24

I adeptens medvetande finns

de exploaterade idrottstjärnorna/

idolerna, alla de TV-sända matcherna,

galorna och mästerskapen

med vidhängande kommentarer och

skriverier på nätet och i press, sannolikt

lika framträdande som tränaren.

Detta innebär att den senares roll

kan bli betydligt mer instrumentell

och därmed mindre dominerande

som förebild. Barnet förvandlas till

en adept som i regel ”vet” hur det

ska vara och vad det själv vill åstadkomma

i högre grad än vad som

vanligen framgår i de pedagogiska

perspektiv som ofta används i studier

av barn- och ungdomsidrott.

14

Det ungarna lär sig i sitt eget

idrottande är inte genomgående hur

det ska vara och hur de ska bete sig

för att passa in, utan lika ofta det rakt

motsatta nämligen hur det inte ska

vara och vad som inte passar in. Vi

kan kalla det ”spegelvänd inlärning”

och den innebär något helt annat än

den typ av ”direkt” inlärning som ofta

förutsätts ske. Ett viktigt element i

denna tanke framförs av ishockeytränaren

Björn Pettersson:

”Det handlar inte om vad vi

kan lära barnen, utan vad vi kan

undvika att ta ifrån dem”. 25

”Vetandet” kan således, om vi

talar genom Pierre Bourdieu, beskrivas

som ett slags symboliskt kapital som

förkroppsligas i adepternas habitus.

Habitus avgörande betydelse

Det är i samspelet mellan habitus,

kapital och fält som bland annat

förnekandets bakomliggande mekanismer,

som diskuterades ovan, förklaras.

Idealt fungerar dessa mekanismer

så att det på ett avgränsat kulturellt

produktionsfält produceras såväl tro

på en specifik kulturell kapitalforms

värde som den habitus det är betjänt

av. 26 Den som inte besitter eller har

utvecklat en habitus vilken är anpassad

till den tro som fältet producerar,

blir på motsvarande sätt utestängd

– till exempel inte finner det värt att

träna fyra till fem gånger i veckan

under elva av årets tolv månader för

att få vara med i ett lag och därför

slutar (”de enda som utestängs är

de som utestänger sig själva”). De

avgränsade kulturella produktionsfälten

producerar, som Bjurström

uttrycker det, ”på detta sätt en censur

som förmedlas via habitus och därför

är och förblir misskänd för dem som

är bärare av den.” 27

Men vad är habitus? Habitus kan

jämföras med, för att ta en i sammanhanget

passade liknelse, ”spelsinne”

eller uttryck på ett annat sätt ett

”dataprogram” skapat av det förflutna

som är aktörens (individens eller gruppens)

egendom. Habitus är alltså produkten

av all biografisk erfarenhet och

eftersom det inte finns två identiska

livshistorier, så finns det heller inte två

habitus som är identiska. En handling

är inte ”en respons vars nyckel uteslutande

skulle finnas i det utlösande

stimulus”. 28 Den grundar sin princip i

ett dispositionssystem (habitus), som

bestämmer effekten hos de stimuli som

utlöser handlingen, ”eftersom dessa

betingade stimuli bara kan bara kan

inverka på organismer som är disponerade

att uppfatta dem”. 29

Habitus är samtidigt något individen

tillägnar sig och har. I vissa fall fungerar

habitus som kapital – vars värde

bestäms av olika sociala fält och de

former av kapital som förkroppsligats i

den – som inverkar positivt eller negativ

på agentens position i olika fält. 30

För att komma in i och erhålla en

position i ett fält måste agenten eller

gruppen göra investeringar i fältet –

med andra ord skaffa sig ett i fältet

gångbart kulturellt kapital. Med dessa

investeringar följer på samma gång

vissa färdigheter och kompetenser.

Dessa i sin tur återfinns i förkroppsligad

form i habitus i det kulturella kapitalet.

Vad krävs för att bli en stjärna inom

idrott?

Så, vad konstituerar de idrottsliga

idealtyperna ”en stjärna” och ”en som

kan bli något”? Det finns så många

tänkbara kombinationer av färdigheter,

kompetenser och inte minst erfarenheter

– vilka alla samtidigt och oskiljaktigt

är både kulturella och fysiska – som

krävs för att en blomning ska komma

till stånd. Poängen med en stjärna är

ju att hon/han är unik, men det är

inte självklart på vilket eller vilka sätt.

En adept inom en idrottsgren kan ha

ungefär samma bakgrund, förutsättningar,

ambition och vilja, träna och

tävla lika mycket under samma (eller

bättre renommerade) tränare, etc, som

en firad stjärna, men blir likväl aldrig

en stjärna själv. Hur många historier

cirkulerar inte inom idrottsvärlden om

talangerna som aldrig blev stjärnor?

Enligt mitt förmenande döljer dessa historier

själva essensen av misskännandets

princip och därmed ett för idrottsfältet

potentiellt farlig insikt, nämligen att

skillnaden mellan stjärnan och den som

kunde ha blivit en sådan, främst står

att finna i habitus och i dess styrande

funktion, det vill säga i blandningen

mellan det medvetna och det omedvetna

som styr adepten. Kort sagt, idrottens

bildningssystem kan aldrig nå dit det

strävar – att kunna säkerställa idrottslig

framgång för sina utvalda adepter,

lika lite som idrottsrörelsen kan lova

sina medlemmar en sund själ i en sund

kropp. Däremot utger sig både enskilda

ledare och tränare, liksom idrottsrörelsen,

i form av Riksidrottsförbundet, för

att klara respektive biff. Ett fält som på

alla nivåer är så fokuserat på att tävla

och att vinna kan inte göra annat, för

då vore det att misskänna den egna

verksamhetens innersta väsen.


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 3 - 2 0 0 9

En avrundning

Med Bourdieu kan vi se att de nya

intellektuella vill utmana, breda ut sig

och via sin expertis inta en betydande

position inom idrottens fält. När

sådana som jag, en samhällsvetenskapligt

inriktade forskare vill ställa

andra frågor än fältets egna, eller än

värre, när andra betydande samhällsaktörer

vill pådyvla idrotten normer

och värderingar som aldrig varit framträdande

inom fältet, såsom ”att alla

ska behandlas lika” och ”att alla har

rätt att vara med” då uppstår konflikter.

”Idrottsfolket” har valt att hantera

dessa konflikter på två sätt, (a) genom

att ta till sig och göra vissa krav till

sina egna (främst representerat av

Idrotten vill). I vad mån idrotten

uppfyller kraven eller inte förblir höljt

i dunkel, då de som ställt kraven från

början inte har kraft och ork att driva

frågorna och lämnar utvärderingen av

insatserna till ”idrottsfolket” själva

att utföra. 31 Det andra sättet (b) är att

ställa sig oförstående inför kraven och

därmed förkasta dem med stöd av den

idrottsliga diskursen.

Alltså händer inte mycket. Dominansförhållandena

inom fältet är i

stort intakta. Den samhällsvetenskapliga

idrottsforskningen har mycket

ogjort. Oaktat intentionen, det vill

säga ifall forskaren vill se en förändring

alternativt ett status quo eller

om hon/han är ute efter att skapa en

djupare förståelse av ett viktigt och

livaktigt socialt fält, så torde en framkomlig

väg vara att bryta mönstret

och göra upp med den samhällsvetenskapliga

idrottsforskningens tendens

att först bestämma hur fältet bör vara

beskaffat, oaktat vad detta ”bör”

innefattar. Varför inte ibland vända på

steken och kritiskt studera fältet med

utgångspunkt från de intressen och

frågor som uppfattas som viktiga där

istället? Eller på allvar ställa frågan

varför unga fortsätter att idrotta långt

i junior-, ibland senioråldern, utan att

ha någon chans att hämta hem varken

ekonomiskt- eller kulturellt kapital?

Jag har här lyft fram ett exempel på

ett samhällsvetenskapligt perspektiv

på en av idrottens egna eviga problemställningar

– hur ska vi förädla våra

talanger så att de blir till stjärnor?

Min slutsats är kanske inte uppmuntrande,

men den kan vara till stöd i

idrottsfolkets arbete med att formulera

den verksamhet och målsättningar

som de anser att de borde ha under

rådande omständigheter. För detta är

deras uppgift, inte min som forskare.

Referenser

1. Diskussionen bygger på en undersökning

genomförd åren 2002 – 2005 som tidigare

utmynnat ibland annat två artiklar: Lagergren,

Lars (2008a) “The Forces of Idealism, Professionalism

and the Market in the Making of an

Elite”; Revue d’Histoire Nordique, n:o 5, s.

161 – 180; Lagergren, Lars (2003) ”Elitutbildningar

inom kultur- och upplevelseindustrin”

Ur: Sörlin, Sverker (red) Kulturen i kunskapssamhället

– Om kultursektorns tillväxt och

kulturpolitikens utmaningar; Nya Doxa,

Nora, s. 59 - 76

2. Bourdieu, Pierre (2000) Konstens regler –

Det litterära fältets uppkomst och struktur;

Stockholm/Stehag: Symposion, s. 266

3. Både idrottsskribenter, som Birger Buhre,

och så kallade undersökande journalister,

som Edling och Nestius, uppmärksammade

vad de uppfattade missförhållanden inom

barn- och ungdomsidrotten. ”Avslöjandena”

ledde till välexponerade debatter i medierna.

Se till exempel: Edling, S & Nestius, H (1978)

“Ishockey en sport för alla?”; Vi, nr 50-51, s.

22 – 26; även Vi, nr 1 1979, s. 18 – 22 och nr

3 1979, s. 22 – 26; Buhre, B (1982) “Barnens

rättigheter i idrott”; ur: Buhre, B (red) Barn

och idrott; Malmö: Liber Förlag.

4. Patriksson, Göran (1987) Idrottens barn:

Idrottsvanor – stress – ”utslagning”; Friskvårdscentrum,

s. 1 - 2

5. ibid., s 50 – 51.

6. Eliasson, Inger (2009) I skilda idrottsvärldar:

Barn, ledare och föräldrar i flick- och

pojkfotboll; Pedagogiska institutionen, Umeå

universitet, se till exempel diskussionen s.

170ff.

7. Tvärtom menar Bo Carlsson och Kristin

Fransson att så inte är fallet, men att varje

fall av orättvisa, förnedring eller nedsättande

behandling av barn inom idrotten är

ett problem. Se: Carlsson, Bo & Fransson,

Kristin (2005) ”Barn och idrott i ljuset av FN:s

barnkonvention” ; Svensk Idrottsforskning, 3:

72 – 74.

8. Norberg, Johan R (2004) Idrottens väg

till folkhemmet: studier i statlig idrottspolitik

1913-1970; Stockholm: SISU Idrottsböcker.

9. Se t.ex. rörande livsstilrelaterade val av- och

utövande av idrott; Engström, Lars-Magnus

(1999) Idrott som social markör; Stockholm:

HLS; Thedin Jakobsson, Britta & Engström,

Lars-Magnus (2008) ”Vilka fortsätter - vilka

slutar? : förändringar i idrottsvanor bland

yngre tonåringar” ; Svensk Idrottsforskning nr

4, s. 27 – 31. Om idrottens goda egenskaper,

se till exempel: Ericsson, Ingegerd (2005)

”Fysisk aktivitet och kunskapsutveckling i

skolan”; Svensk Idrottsforskning, 4, s. 24 –

27; Hultgren, Staffan (2008) Fysisk aktivitet

- folkhälsa - beteendeförändringar: en beteendevetenskaplig

betraktelse: hur får man barn

och ungdomar intresserade av fysisk aktivitet?

Uppsala: Kunskapsföretaget.

10. Bourdieu, Pierre (1990) ”Programme for

a sociology of sport”, i Bourdieu, Pierre In

Other Words – Essays Towards a Reflexible

Sociology. Cambridge: Polity Press, s. 156. Fri

översättning av författaren. Den andra artikeln

är; Bourdieu, Pierre (1984/1997) ”Idrottsutövning

och idrottskonsumtion”, i Bourdieu,

Pierre Kultur och kritik; Göteborg: Daidalos.

11. Om ”den nya småborgerligheten”, se

bland annat; Bourdieu, Pierre (1979/1984)

Distinction – A Social Critique of the Judgement

of Taste. Cambridge Massachusetts: Harvard

University Press, s. 354ff.

12. Gunnar Johansson i Sporten i TV4 söndagen

den 9 november 2003.

13. Nyheterna i Radio Match (Östergötland) kl.

10 måndagen den 10 november 2003.

14. Bourdieu (1979/1984), s. 354ff.

15. Här följer jag Erling Bjurströms tolkning, se:

Bjurström, Erling (1997) Högt & Lågt – Smak

och stil i ungdomskulturen. Umeå: Boréa, s.

198ff.

16. Bourdieu, (1979/1984) a.a, s. 250.

17. Bjurström, a.a, s. 197.

18. Jmf; Bourdieu, Pierre (1995) Praktiskt förnuft

– bidrag till en handlingsteori. Göteborg: Daidalos,

kapitel 2, s. 31 – 48.

19. Bourdieu (eller rättare sagt översättaren)

använder båda termerna: Bourdieu, (2000), s.

201ff.

20. Ziehe, Thomas (1986) Ny ungdom – Om

ovanliga läroprocesser. Stockholm: Nordstedts.

21. Adorno, Theodor & Horkheimer, Max

(1993) “The Culture Industry: enlightenment as

mass deception”, i During, Simon The Cultural

Studies Reader. London: Routledge.

22. Något som understryks i: Tebelius, Ulla

(1987) ”Barns upplevelser av idrott”, i Patriksson,

Göran (red) Aktuell beteendevetenskaplig

idrottsforskning. Lund: Svebis årsbok 1987.

23. Se till exempel.; Redelius, Karin (2002)

Ledarna och barnidrotten: Idrottsledarnas syn på

idrott, barn och fostran. Stockholm: HLS Förlag,

där ledarna tillskrivs stor betydelse bl.a. med

hjälp av Pierre Bourdieus begrepp ”pedagogisk

auktoritet” likställer Redelius (s. 20 – 21) idrottsledare

med skolans lärare, då det båda dessa

förmedlar uppfattas som otvetydigt och sant av

barnen. Definition och utveckling av begreppet

”pedagogisk auktoritet”, se: Bourdieu, P & Passeron,

J-C (1988/1977) Reproduction in Education,

Society and Culture. London: Sage Publication,

s. 22.

24. Utsago av Björn Pettersson vid ett seminarium

arrangerat av Svenska Ishockeyförbundet

på Bosön, våren 2003. Föredraget utgjorde en

bjärt kontrast mot de övriga föredragen som

handlade om teknik, framgångsfaktorer, etc. Se,

även: Pettersson, Björn & Pettersson, Alva (2001)

Framgångsrikt ungdomsledarskap. Farsta: SISU

Idrottsböcker.

25. Bourdieu, Pierre (1986) Kultursociologiska

texter. Stockholm: Salamander,, s. 155f; även;

Bjurström, a.a., s. 197

26. Bjurström, a.a, s. 197. Bjurström hänvisar till;

Bourdieu, Pierre (1972/1977) Outline of a Theory

of Practice. Cambridge: Cambridge University

Press, s. 18

27. Bourdieu, Pierre (1984/1997) Kultur och

kritik; Göteborg: Daidalos, s. 89

28. ibid., s. 89.

29. Bourdieu (2000) a.a, s. 266, samt Bjurström,

a.a, s. 194.

30. För utförlig diskussion kring frågor rörande

uppföljning och utvärdering av den svenska

idrottsrörelsens verksamhet, se: SOU 2008:59

Föreningsfostran och tävlingsfostran: en utvärdering

av statens stöd till idrotten: betänkande av

Idrottsstödsutredningen; Stockholm: Fritzes.

15


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 3 - 2 0 0 9

Hur gör vi för att vinna matchen?

Det är inte allt som räknas som går att räkna,

och inte allt som går att räkna som räknas.

Albert Einstein

Torsten Buhre

Malmö högskola

Positionering

För att du som läsare ska ha möjlighet

att förstå mitt resonemang vill

jag börja med att förklara två saker.

För det första i vilket sammanhang

jag befinner mig i. För det andra hur

funderingarna jag har uppstått. Jag

tror nämligen att det är väsentligt, i

synnerhet för att dessa funderingar ska

kunna bidra till att skapa mer relevans

och fruktbarhet för det breda idrottsvetenskapliga

fältet.

Jag har förmånen att verka vid

Malmö högskolas idrottsvetenskapliga

enhet, vi Lärarutbildningen. Det

kan här påtalas att Malmö högskola

har som vision att 2015 vara ett av

Europas ledande professionsuniversitet.

1 Detta är en vision som både

enheten och området behöver förhålla

sig och sin verksamhet till. Det idrottsvetenskapliga

fältet innehåller många

olika professioner och kräver därför

att studenterna utvecklar olika typer

av kompetenser, beroende på vilken

professionsinriktning de väljer. Detta

bidrar ytterligare till komplexiteten.

Vår idrottsvetenskapliga enhet har

en kort historia, där innehållet har

påverkats av tidsandan, den fysiska

placeringen, måttet av nytänkande

och de personer som har varit instrumentella

i dess uppbyggnad. Vi har

ett humanistisk-samhällsvetenskapligt

perspektiv på idrotten som vår styrka.

Jag säger detta inte av högmod, utan

för att definiera den vetenskapliga

inriktningen och metodologin som

präglar institutionens angrepp i vetenskapliga

frågor. Detta är lite tvärt emot

begreppet idrottsvetenskap uppkomst

som i grunden har en mer naturvetenskapligt

prägel, speciellt i dess engelska

ursprung Sport Science. Vi översätter

vår enhet till engelska som Department

of Sport Sciences, för att beskriva en

flervetenskaplighet. Själv är jag då, historiskt

sett, mer idrottsvetare än resten

av min institution, det vill säga; jag är

naturvetare, och mera specifikt idrottsfysiolog,

med amerikansk skolning.

Som forskare har jag förmånen att

delta i enhetens välfungerande forskningsseminarium,

som både problematiserar

och genererar nya intressant

frågeställningar. Dessutom framkommer

det nya infallsvinklar som kan

vara dagens idrott till gagn, på vägen

in i framtiden. Idrottsvetenskap i sig är

problematiskt, för vi har alla våra egna

definitioner av vad som är vetenskap

och vad som kan appliceras på idrotten.

Detta är en diskussion som kan ta

en vända med förskräckelse beroende

på i vilken klimat och i vilken psykosocial

atmosfär detta ämne diskuteras.

Här finns exempel från vårt eget land

hur konflikten mellan sak och person

oftast förorsakar smärre haveri i våra

utbildningssystem, när man ska reda i

denna komplexa fråga. Så här finns ett

spänningsfält som inte bara har med

16


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 3 - 2 0 0 9

Exemplet med snabbare springande

besvarar oftare en del av de

närliggande orsakerna till prestationer

i en fotbollsmatch som kan bidra

till att vinna matchen. Dock vill jag

påpeka, att på grund av metodologiska

begränsningar, är det just bara det

närliggande som förklaras här. Om vår

tolkning av dagens fotboll är att den är

snabbare, följer också att den som kan

springa snabbt oftare mera sannolikt

kan utnyttja öppna luckor och dribbla

bort motståndare. Detta leder till en

större potential att utföra något som

skulle kunna vara matchavgörande.

Samtidigt är det viktigt att poängtera

att frågeställningarna som besvarats

ligger på organismnivå, eller har sin

utgångspunkt i hur vi som individer

har förmåga att fungerar fysiologiskt.

Andra närliggande samband kan

befinna sig på andra nivåer så som

individ- och gruppnivå i ett psykologiskt

perspektiv, eller samhällelig nivå

ur ett sociologiskt perspektiv. Dessutom

finns det närliggande samband

på en atomisk eller molekylär nivå ur

ett biokemiskt perspektiv som skulle

kunna bidra till att visa vägen ”hur vi

vinner matchen”. För att ytterligare

bidra till den idrottsliga komplexiteten

vill jag poängtera att man i tvärvetenskap

också pratar om grundläggande

samband. Dessa samband ligger bortanför

de direkta sambanden och kan

finnas på samma nivåer (cell, organism,

individ, grupp och samhällig nivå). 6

Vårt syfte att ta reda på hur vi vinner

matchen är en mer komplex fråga som

handlar om beteende och psyke och

dess samspel med individ och omgivsakfrågan

att göra.

Precis som resten av forskningssamfundet

sysslar vi på Malmö högskola

både med forskning och med samverkan.

En av vår samverkans partner,

The World Village of Women Sports,

ser oss som en viktig samarbetspartner

i sitt projekt. Min egen tolkning, och

jag vill verkligen poängtera att detta

är högst personlig, är att deras största

vinning ligger i frågor som troligtvis

bäst kan besvaras med ett naturvetenskapligt

2 tillvägagångssätt, något som

mina samhällsvetenskapliga kollegor

givetvis starkt bestrider då de ser

kritiska analyser av strukturer, makt

och kulturer som en förutsättning för

att kunna flytta fram kvinnors position

och ställning i och inom idrotten.

Processen

Efter att ha fått utrymme att initiera

mina kollegor i frågor från mitt fält,

distribuerades ett par olika artiklar

som hade koppling till den verksamhet

som vår partner bedriver. Intresset var

stort och diskussionen kännetecknades

av ett högt tak. I dessa artiklar användes

inferensstatistik för att se samband

mellan olika faktorer och skillnader

mellan olika typer variabler och faktorer.

Dessa verktyg ger oss möjligheten

att säga att det faktiskt är så som vi

tror, resultatet har en statistisk signifikans.

För att än bättre kunna beskriva

dess betydelse behöver vi använda oss

av två olika statistiska verktyg, nämligen

determinations koefficienter och

effektstorlekar för att härleda storleken

av dess betydelse. Att tillskriva en

variabel en viss grad av betydelse förenklar

den komplexitet som all idrott

brottas med. Jag började egentligen

mina tankar med att använda dessa

statistiska mått som utgångspunkt.

Tack gode Gud insåg jag, dock efter

en längre diskussion med min hybris

att intresset för vad jag vill lyfta fram

ganska snabbt skulle försvinna, om

jag tog mig an att förklara och härleda

dessa matematiska konstruktioner. En

av artiklarna under luppen handlade

om ”de fysiska kraven under match för

fotbollsspelande kvinnor”. 3 Slutsatserna

var följande:

The present study demonstrated that

1) HIR (high intensity running) during

games varies markedly between elite

female soccer players,

2) all players have high HR (heart rate)

throughout a competitive game with

periods of near-maximal values,

3) the distance covered by HIR during

match play is closely related to the

physical capacity, and

4) the Yo-Yo intermittent recovery (IR)

test can be used as an indicator of the

physical match performance of elite

female players.

Fördjupar man sig i resultatredovisningen,

och det är nu det börjar bli

spännande, ser man att de som presterar

bättre på denna typ av test är mer

benägna att springa snabbt oftare den

sista kvarten av varje halvlek. Samtidigt

sägs det att prestationen på Yo-Yo

IR test endast förklarar till ungefär 70

procent varför man faktiskt springer

snabbt oftare i slutet av matchen. 4 OK,

så god uthållighet gör att man är mer

benägen att springa snabbt oftare de

sista 15 minuterna av matchen. Men

leder detta snabbare, oftare, springandet

till att de individer i det laget

som har denna förmåga kan avgöra

och faktiskt vinna matchen? Ytterligare

ett problem var att det var olika

spelare man tittade på i olika matcher.

Här finns en individuell variation som

är beroende båda av motivation och

dagsform. Båda dessa variabler har

samband med andra bakomliggande

faktorer. Andra frågor som är intressanta

att problematisera är; motståndarnas

påverkan på springandet,

publikens påverkan på lagets kollektiva

springande och i förlängningen

individen, ställningen i matchen och

individernas känsla av möjligheten att

lyckas och hur detta speglas i kollektivet,

laget, matchens betydelse och dess

kulturella innebörder. Min enkla poäng

är att vi inte vet huruvida ett snabbare

springande i slutet av varje halvlek,

oftare ledde till mål i just de matcherna

man studerade. Dessutom vet vi inte

om det blev mål, ifall just det målet var

matchavgörande. För jag kan tänka

mig, och jag tar mig friheten med min

idrottsliga bakgrund att göra det, att

fotbollsklubben vill veta hur man ska

vinna matchen.

Funderingar

Det är ju mera av vad detta idrotten

är, och då kanske framförallt tävlingsidrotten.

Idrotten är vad som faktiskt

sker och idrottsvetenskapen är vårt

sätt, att vetenskapligt ta oss an idrotten

för att förklara med utgångspunkt

från ett systematiskt, konstruktivt och

analytiskt tillvägagångssätt, ge bättre

idrott för alla. Den verklighet som så

mycket engagerar oss i idrottsvetenskap

sker inte i enskilda ämnesorienterade

fack. Det sker bara. Vi har en

möjlighet med utgångspunkt från vår

specialistkompetens inom ett ämnesfält

kunna förklara idrotten mera sannolikt.

Därför är det vikigt om vi ska vara

till gagn för idrotten som ett verkligt

fenomen, att vi förhåller oss ödmjukt

till både våra skilda ämnesfälts

teoretiska utgångspunkt, historiska

utveckling, vetenskapliga angreppssätt,

empiriska insamlingssätt och metodologiska

bearbetning, så att vår kritiska

analys av idrotten berikar idrotten

och inte bara oss själva. (Detta får ni

faktiskt tolka hur ni vill, ni som inte

känner mig). I forskningspropositionen

1986/87 skrevs bland annat: 5

Många av de mest intressanta

och fantasieggande nya forskningsområdena

är idag tvärvetenskapliga

till sin karaktär som exempelvis

biotekniken. Förmågan att inom

högskolan skapa tvärvetenskapliga

miljöer kommer därför att ha

mycket stor betydelse i framtiden.

17


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 3 - 2 0 0 9

ning. Att hitta fristående svar till en

sådan fråga skapar en form av reduktionism

som på lång sikt inte utvecklar

kvaliteten eller förståelsen av idrott.

Även om frågan ”hur gör vi för att

vinna matchen” är enkel, fungerar inte

verkligheten endast i våra kunskapsfält,

separat från varandras kunskapsfält.

I realiteten är den mänskliga organismen

intimt förknippade med sig själv

både på en molekylär- och miljömässig

nivå. Om vi vågar se komplexiteten i

den enkla frågan ”Hur gör vi för att

vinna matchen” kan vi utnyttja all den

specialistkompetens som skulle kunna

bidra för att besvara denna enkla fråga.

Fast i grund och botten är ju ända

idrotten så enkel. Den som gör flest

mål vinner. Den som springer snabbast

kommer först i mål och får guldmedaljen.

Den som får högst poäng är olympisk

mästare. Vi vill oftast, när vi på

ett rudimentärt sätt analyserar orsaken,

hitta en förklaring. Det blir enklare

att förstå om vi kan minimera saker

och ting till simpla samband. I detta

förklarande försvinner den djupare

förståelsen om komplexiteten av fenomen.

Denna del är i vår föränderliga

värld, skulle jag vilja säga, den största

intellektuella utmaning som idrotten

och idrottsvetenskapen står inför

tillsammans. Vi har stått här länge nog.

Idrottsforskningen får inte få ett annat

syfte, som exempelvis publikationer

och citeringar, och förlora syftet att

utveckla idrotten.

Det finns ljus i slutet på tunneln.

American College of Sport Medicine,

har precis avverkat sin årliga konferens

i Seattle, U.S.A. Innehållet i konferensprogrammet

var diversifierat, dock

fortfarande med en ganska naturvetenskaplig

läggning. Men områden som

exempelvis neurobiologi, psykologi

och beteendevetenskap har nu också

fått utrymme. I senaste numret av

Medicine and Science in Sports and

Exercise redovisar Prof. C. Bouchard

tillsammans med kollegor ett folkhälsovetenskapligt

perspektiv. 7 Liknande

artiklar har förekommit under den

senaste femårsperioden. Så det vi gör

leder någonstans, och det kanske är så

att det är vägen som är det viktigaste

för vår egen drivkraft och motivation,

samtidigt som vi är en väldigt liten del

av idrott och idrottsvetenskap. Det

är även uppenbart att vi alla inte har

samma karta. Men med gemensamma

föreställningarna och lyhördhet för

de väsentliga frågorna tror jag att

det idrottsvetenskapliga fältet, med

ett tvärvetenskapligt angreppssätt,

kommer att bidra till att idrotten i

framtiden är vad vi tycker att idrotten

är i dag. Tanken och verkligheten

kanske då bättre stämmer överens.

Med stort tack till alla mina kollegor.

Referenser

1. http://www.mah.se/templates/

Page____56209.aspx

2. Krusterup, P., Mohr, M. Ellingsgaard, H. &

Bangsbo, J. (2005) “Physical Demands during

an Elite Female Soccer Game: Importance

of Training Status”; Medicine & Science in

Sports & Exercise, 37(7):1242-1248; finns

på: http://www.acsm-msse.org/pt/re/msse/fulltext.00005768-200507000-00024.htm;jsessio

nid=KmrDJ94f12WFTSbnhv

j5vJvngb1G29QLZJTWbHSSTpjt7LXP1b6

h!1966694724!181195629!8091!-1?index=1

FÖRDJUPNINGSKURS I

&database=ppvovft&results=1&count=10&se

archid=1&nav=search

3. Slutsatsen 70 % tas fram genom att beräkna

determinationskoefficienten, R 2 . I detta fall

betyder det att 70 % av det snabba springandet

oftare under de sista 15 minuterna av varje

halvlek kan förklaras av att flickorna.

4. Prop 1996/97:5 Forskning och samhälle,

sidan 27

5. http://homepage.uibk.ac.at/~c720126/

humanethologie/ws/medicus/block1/ tvaervetenskaplighet.pdf;

http://homepage.uibk.

ac.at/~c720126/humanethologie/ws/medicus/

block1/MappingISBN1-59454-212-0.pdf

6. Katzmarzyk, Church, Craig & Bouchard

(2009) “Sitting Time and Mortality From all

Causes, Cardiovascular Disease and Cancer”;

Medicine & Science in Sports & Exercise,

41(5), 998-1013.

Funktionell Yoga

MED MARIAN PAPP

K u r s e n b y g g e r p å medicinsk forskning och lång erfarenhet av Yogaträning

och undervisning. Teman har valts efter hur mycket forskning som

finns gjort på respektive område. Kursen är både teoretisk och praktisk.

Följande teman bland andra kommer att tas upp: Hjärt- och kärlförändringar

(reflexerna i kärlsystemet och pulsvariationen) av yogaträning,

inversioner och effekterna på blodtryck, puls och hjärta, nervsystemets

påverkan av yogaträning, humörförändringar med yogaträning, ländryggsproblem

och effekten av yogaträning (bålstabilitetsforskning), näscykeln

och påverkan på nervsystemet och kroppens fysiologi.

M a r i a n Pa p p har skrivit en serie artiklar om yogaforskning i Svensk

Idrottsforskning och Svensk Idrottsmedicin. Hon är specialiserad på att

utvärdera den nyaste yogaforskningen och bevakar ständigt ny forskning.

Hon har även gjort en del egna pilotstudier.

Hon har en magisterexamen i Preventiv Medicin/Folkhälsovetenskap

från Karolinska Institutet, Stockholm.

Se hemsidan för publicerade artiklar

http://www.marianpapp.se/public.artiklar.html

Kursen går vid 4 helgtillfällen 2010, i slutet av månaden från

februari-maj. (Fredagar 18.00-20.30 samt lördagar 10.00-16.30)

Plats Stockholm (förmodligen Lidingö)

Pris 5 400 kr, kursmaterial tillkommer

För frågor och mer info marian@marianpapp.se

18


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 3 - 2 0 0 9

Föreningsidrotten ur ett

civilsamhällesperspektiv

– idrott i spänningsfältet mellan stat,

marknad och familj

Martin Börjeson

Enheten för

forskning om det civila

samhället vid Ersta-

Sköndal HÖGSKOLA

I denna artikel presenteras ett större forskningsprojekt med syfte

att studera och analysera den ideellt organiserade idrotten som

samhällsfenomen utifrån ett civilsamhällesperspektiv. Detta har

inte tidigare gjorts i Sverige. I teoretiskt avseende handlar det om

att utifrån teorier och forskningsresultat i aktuell forskning om

det civila samhället generera nya perspektiv och ny kunskap om

föreningsidrotten som en del av det svenska civilsamhället. I ett

institutionellt avseende handlar det om att utveckla ett vetenskapligt

samarbete i korsvägen mellan två forskningstraditioner; dels

civilsamhällesforskningen företrädd av Enheten för forskning

om det civila samhället vid Ersta Sköndal Högskola, dels

samhällsvetenskaplig idrottsforskning företrädd av enheten

Idrottsvetenskap vid Malmö Högskola.

Johan von Essen

Enheten för

forskning om det civila

samhället vid Ersta-

Sköndal HÖGSKOLA

Johan R Norberg

Malmö högskola

I korsvägen mellan två forskningstraditioner

I början av 1990-talet lanserade två

amerikanska forskare en bild av den

svenska ideella sektorn som både liten

och svag. En av dem, Estelle James,

menade att möjligheterna till ideellt

arbete hade trängts undan av en

omfattande offentlig sektor. Den andre,

John Boli, gick så långt att han helt

ifrågasatte huruvida det gick att tala

om en svensk ideell sektor eftersom de

frivilliga organisationerna var så starkt

beroende av offentligt stöd. 1 Forskarnas

analys av svenska förhållanden fick

stort internationellt genomslag. Idag

vet vi emellertid att deras slutsatser var

förhastade. Moderna befolkningsundersökningar

har visat att drygt 90 procent

av den svenska befolkningen i åldern

16-84 år är medlem i åtminstone en

ideell organisation. Mer än var fjärde

person har dessutom någon form av

förtroendeuppdrag. 2 Därtill har den

svenska ideella sektorns kostnader uppskattats

till fyra procent av BNP, vilket

visserligen är relativt sett mindre än

USA (6,3 procent av BNP) men mer än

många jämförbara europeiska länder

såsom Tyskland, Frankrike och Italien. 3

Den svenska ideella sektorn är

således varken liten eller utan livskraft.

Däremot har den en struktur som skiljer

sig från många andra länder. Framförallt

två aspekter förtjänar att lyftas

fram. Den första handlar om organiseringsformer.

Ända sedan 1800-talet har

svensk frivilligverksamhet präglats av

en stark folkrörelsetradition. Ungefär

80 procent utgörs av medlemsbaserade

19


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 3 - 2 0 0 9

studierna inriktades på folkrörelsernas

historiska framväxt och betydelse för

svensk demokrati och samhällsutveckling.

Inte förvånande hamnade även

de tre ”klassiska” folkrörelserna i

blickfånget, det vill säga väckelse-, nykterhets

och arbetarrörelsen. 6 Kännetecknande

var vidare att folkrörelserna

i huvudsak betraktades som något

positivt. Bland de kriterier som ansågs

känneteckna en folkrörelse ingick nämligen

inte enbart kvantitativa aspekter

såsom stor medlemskår och geografisk

eller social bredd. Viktigt var även

idéer om att folkrörelserna hade uppstått

som en reaktion mot missförhållanden

i samhället (”protest”) och att

de genom att mobilisera stora medborgargruppen

(”engagemang”) lyckats

genomdriva samhälleliga reformer

(”förändring”) trots motstånd från den

offentliga makten.

I detta så kallade ”folkrörelseparadigm”

blev synen på idrottsrörelsen

problematisk. 7 För även om just

folkrörelseperspektivet utgjorde själva

utgångspunkten för den spirande

idrottshistoriska forskning som såg

dagens ljus under 1970-talet, ska det

inte förnekas att många forskare hade

svårt att acceptera idrottsrörelsen som

en fullvärdig medlem av folkrörelsesfären.

Som exempel hävdade Lars-Arne

Norborg i ett översiktsverk om svensk

historia under 1800- och 1900-talet

att det var tveksamt om idrottsrörelsen

kunde betecknas som en folkrörelse

”i egentlig mening” eftersom ”det

ideologiska momentet” i stort sett

saknades. 8 En liknande ståndpunkt

intog Ulf Blomdahl men med tillägget

att föreningsidrottens frammarsch

under 1970-talet hade skett på de så

kallade idérörelsernas bekostnad och

fått till följd att föreningslivet förlorat

mycket av sin tidigare protestkaraktär

och samhällsförändrande ambition. 9

Andra valde en i sig talande tystnad.

Som exempel kan nämnas att statsvetaren

Michele Micheletti i sitt breda

översiktsverk om de frivilliga medborgarsammanslutningarnas

roll i svensk

politik under 1800- och 1900-talet

endast kommenterade idrottsrörelsens

utveckling på några få rader. 10

Under 1990-talet introducerades

begreppet civilsamhälle i den svenska

politiska och akademiska debatten. 11

Därmed utmanades folkrörelseparadigmet

av nya perspektiv och forskningsfrågor

rörande människors ideella

engagemang. 12 Viktiga bidrag i denna

framväxande civilsamhällesforskning

är de befolkningsstudier av det svenska

ideella arbetet som Ersta Sköndal Högideella

föreningar, vilka i sin tur vanligtvis

är sammankopplade i stora och

enhetliga riksförbund. Andelen andra

associationsformer, såsom stiftelser,

ekonomiska föreningar och samfälligheter

är följaktligen begränsad. Den

andra aspekten rör de ideella sammanslutningarnas

mål och aktiviteter. I Sverige

är de serviceproducerande ideella

organisationerna inom välfärdsstatens

kärnområden – vård, skola och omsorg

– förhållandevis få och i huvudsak ett

komplement till den offentliga sektorn.

Tyngdpunkten ligger istället på olika

former av intresseorganisationer och

föreningsaktiviteter inom det breda

idrotts- och fritidsområdet. I frågan om

medlemstillhörighet visar studier att

drygt 80 procent av den vuxna befolkningen

i Sverige är anslutna till en

facklig organisation. Därefter kommer

pensionärsorganisationer (41,5 procent

av befolkningen) följt av idrottsföreningar

(31,1 procent). Studerar man

istället graden av medlemsaktivitet

intar idrotten en oinskränkt ledning

med en mobiliseringsgrad på hela 16,6

procent (antalet aktiva medlemmar i

relation till hela befolkningen) följt av

fackliga organisationer (7,3 procent)

och kulturföreningar (5,5 procent). 4

Även i ekonomiska termer dominerar

idrotts- och fritidsaktiviteter med cirka

20 procent av sektorns totala omsättning.

5

Sammanfattningsvis kan således

konstateras att Sverige har en omfattande

och livaktig frivilligsektor samt

att detta i stor utsträckning förklaras

av föreningsidrottens starka ställning.

Mot denna bakgrund inställer sig emellertid

två frågor:

Hur kommer det sig att idrotten

trots en så framträdande plats inom

svenskt föreningsliv har förblivit i det

närmaste ouppmärksammad i forskningen

om den ideella sektorn?

Och hur kommer det sig att den

samhällsveteskapliga idrottsforskningen

på motsvarande sätt förbisett

att relatera idrotten till annan frivillig

verksamhet och till teorier/perspektiv

med rötter i den bredare civilsamhällesforskningen?

Idrottsrörelsen svaga ställning i

forskning om folkrörelser och civilsamhälle

Den svenska forskningen om folkrörelser

och ideellt engagemang tog fart

under 1960- och 1970-talet. Inledningsvis

var framförallt historiker flitiga

med följden att många av de första

20

skola genomfört. 13 Därtill bör nämnas

den breda kartläggning av den ideella

sektorn som utfördes i början av 1990-

talet i samarbete mellan Ersta Sköndal

Högskola och Handelshögskolan inom

ramen för en större internationell

komparation av den ideella sektorn i

olika länder och som följdes upp några

år senare. 14

Utan tvekan har utvecklingen från

”folkrörelseforskning” till ”civilsamhällsforskning”

inneburit en positiv

såväl teoretisk som empirisk förnyelse

av kunskapen om människors frivilliga

insatser i en samhällssektor vid sidan

av marknaden, staten och familjesfären.

Anmärkningsvärt nog har den

breddade ansats däremot inte – med få

undantag – omfattat föreningsidrotten.

Större empiriska studier av idrottsrörelsens

kännetecken, förutsättningar och

samhällsbetydelse ur ett civilsamhällesperspektiv

saknas fortfarande. Likaså

har nya teoretiskt relaterade modeller

ofta haft svårt att hantera idrotten

och andra fritidsverksamheter med

följden att dessa betydande delar av

civilsamhället sammanförts i krystade

restkategorier som ”interaktionsrörelser”

och ”livsstilsföreningar”. 15 Till

detta kommer att forskare fortsatt

att kritisera idrotten för ett bristande

ideologiskt intresse. Som exempel

menar Tommy Lundström och Filip

Wijkström att idrottsrörelsen generellt

sett varit bättre på att anpassa sig till

andras idéer än att utforma en egen

ideologi:

För att uppnå legitimitet tycks

rörelser som idrotten tendera att

knyta an till eller, om man så vill,

anpassa sig till sådana ideologier,

värden och normer som har en

stark institutionell ställning. Det

gäller inte minst anpassning till

det legitimeringssystem som har

giltighet i det politiska systemet och

till de stödsystem som utformats

just för att passa organisationer

där medlemsantal och aktivitetsgrad

är viktiga mått på framgång

och samhällelig betydelse, och där

demokratisk organisering är ett

grundläggande villkor. 16

Den ideella sektorns svaga ställning i

idrottsforskningen

Parallellt med framväxten av en ny och

bred forskning med fokus på civilsamhället

har det vuxit fram en lika bred

samhällsvetenskaplig idrottsforskning.

I fråga om ämnesdiscipliner har utvecklingen

gått från en inledande dominans

av idrottspedagoger (och till viss del


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 3 - 2 0 0 9

Olympiska spelen på Stadion 1912 blev bland annat upptakten till att idrott och tävlingar som varit en elitföreteelse kom att bli en folkrörelse. Bilden visar en kvinnlig

gymnastikuppvisning på Stadion, 1934. Foto: Bertil Norberg, Scanpix

av idrottshistoriker) mot ett förhållandevis

brett intresse för idrottsfrågor

inom hela det humanistiska/samhällsvetenskapliga

fältet och framväxten

av idrottsvetenskap som självständigt

kunskapsområde. Som uttryck för

denna positiva ökning kan nämnas att

den samnordiska idrottsvetenskapliga

webbtidskriften www.idrottsforum.org

för närvarande publicerar nya vetenskapliga

artiklar var fjortonde dag och

presenterar närmare 200 aktiva idrottsforskare

på sin hemsida varav mer än

hälften kommer från Sverige.

Att fånga huvuddragen inom det

rådande forskningsläget är ingen enkel

uppgift. Ett framträdande tema utgör

emellertid föreningsidrotten som uppfostringsmiljö

för barn och ungdomar.

Utifrån ett övergripande socialisationsperspektiv

har ett stort antal forskare

studerat de normer, värderingar och

sedvänjor som idrottande barn internaliserar

genom en idrottslig praktik

och i mötet med andra barn, ledare

och föräldrar. 17 Ett andra framträdande

tema är idrottens tillgänglighet för

olika människogrupper. Den centrala

frågeställningen är således om idrottsrörelsen

i praktiken lever upp till sin

omhuldade devis om ”idrott åt alla”

eller finns det yttre, samhälleliga faktorer

(såsom socioekonomi, genus, etnicitet

och funktionsnedsättningar) vilka

inverkar på människors val att idrotta

och motionera – och i vilka former. 18

Som exempel på ytterligare områden

med betydande forskning kan nämnas

idrottsämnets utveckling i skolan samt

följderna av den tilltagande kommersialisering

och professionalisering

som kännetecknat (elit)idrotten under

senare decennier. 19

Utan tvekan präglas den samhällsvetenskapliga

idrottsforskningen av en

mångfald i intresseområden och perspektiv.

Samtidigt saknas – typiskt nog

– kopplingar till den bredare civilsektorsforskningen.

Endast undantagsvis

görs jämförelser mellan föreningsidrotten

och andra ideella verksamheter.

Likaså förekommer sällan teorier och

perspektiv med koppling till civilsektorsforskningen.

Inte ens välkända och

uppenbart relevanta perspektiv som

Robert Putnams teori om socialt kapital

förekommer annat än sporadiskt. 20

Även internationellt har civilsamhällesforskningen

och idrottsforskningen

i stor utsträckning verkat

åtskilda från varandra. Detta sammanhänger

med att den föreningsdemokratiskt

uppbyggda idrottsmodellen i stor

utsträckning är ett svenskt – och nordiskt

– fenomen. Det är således talande

att ett av standardverken inom modern

samhällsinriktad idrottsforskning – Jay

Coakleys ”Sport in Society” – ägnar

stort utrymme åt att diskutera idrottens

tilltagande professionalisering, globalisering

och kommersialisering, men

samtidigt saknar analyser av det ideella

21


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 3 - 2 0 0 9

ledarskapets betydelse. 21 I Norge och

Danmark finns däremot flera studier av

idrotten utifrån ett civilsamhällesperspektiv.

22

Sammanfattningsvis kan det konstateras

att svensk idrottsforskning

endast undantagsvis tillgodogjort sig

perspektiv och forskningsresultat från

den bredare civilsektorsforskningen

samtidigt som den senare forskningsinriktningen

i betydande utsträckning

förbisett en av de största och mest livaktiga

rörelserna i den svenska ideella

sektorn. Två forskningstraditioner med

tydliga beröringspunkter har således

utvecklats sida vid sida men utan närmare

samröre.

På väg mot ett trendbrott?

Under senare år har försök gjorts att

överbrygga gränserna mellan dessa

forskningstraditioner. Bland idrottsforskare

kan nämnas att Johan R

Norberg, Malmö Högskola, år 2004

publicerade rapporten ”Idrotten i den

ideella sektorn – en kunskapsöversikt”

som både diskuterade synen på föreningsidrottens

”samhällsnytta” under

1900-talet och dessutom analyserade

idrottsrörelsens specifika karaktärsdrag

i förhållande till andra ideella organisationer.

23 Därefter har flera forskare

vid Ersta Sköndal Högskola närmat sig

idrottsfrågor utifrån ett civilsektorsperspektiv.

Som exempel har Martin Börjeson

och Johan von Essen i rapporten

”Det sociala ledarskapet” undersökt

hur idrottsledare uppfattar sin egen

roll och särskilt om de upplever en

konflikt mellan ledarskapets ”sociala”

respektive ”idrottsliga” dimensioner.

Vidare har Lars-Erik Olsson vid

samma forskningsmiljö jämfört hur

frivilligt arbete inom idrotten förhåller

sig till ideella insatser inom andra

frivilligorganisationer. 24 Som exempel

på gränsöverskridande samarbeten kan

tilläggas att Johan R Norberg, Lars

Svedberg och Lars-Erik Olsson medverkar

i en nyligen färdigställd antologi

som jämför frivilligt välfärdsarbete,

idrott och kultur i ett antal olika europeiska

länder. Boken har tillkommit

inom ramen för det EU-finansierade

forskarnätverket CINEFOGO (Civil

Society and New Forms of Governance

in Europe – the Making of European

Citizenship).

Samtliga av dessa studier har visat

fruktbarheten av att analysera föreningsidrotten

utifrån ett civilsektorsperspektiv.

Detta avser vi nu att utveckla i

ett stort och flerårigt forskningsprojekt.

22

Forskningsprojektet ”Föreningsidrotten

ur ett civilsamhällesperspektiv :

Idrott i spänningsfältet mellan stat,

marknad och familj”

Forskningsprojektets övergripande

syftet är att studera och analysera

den ideellt organiserade idrotten som

samhällsfenomen utifrån ett civilsamhällesperspektiv.

I teoretiskt avseende

handlar det om att utifrån teorier och

forskningsresultat i aktuell forskning

om det civila samhället generera nya

perspektiv och ny kunskap om föreningsidrotten

som en del i den svenska

ideella sektorn. I ett institutionellt

avseende handlar det om att utveckla

ett vetenskapligt samarbete mellan

Enheten för forskning om det civila

samhället vid Ersta Sköndal Högskola

och Idrottsvetenskap vid Malmö Högskola.

Teoretiska utgångspunkter

I en översiktsartikel om det civila samhället

som forskningsfält strukturerar

Lars Svedberg och Lars Trägårdh det

aktuella forskningsläget i tre huvudinriktningar:

den sociala, den ekonomisk

och den politiska. 25

Med den sociala inriktningen

avses forskning med fokus på frivilliga

insatser inom välfärdspolitikens

kärnområden (vård, skola, omsorg).

Även om detta fält utgör en relativt

sett begräsad del av den svenska ideella

sektorn, har den haft en stark ställning

som forskningsinriktning med särskild

tonvikt bland forskare inom socialt

arbete. Kännetecknande är vidare att

forskningsinriktningen både utgjort en

utmaning och ett komplement till den

traditionella välfärdsforskningen med

dess starka fokus på staten och offentlig

sektor. 26 Eftersom informella sociala

insatser ingår aktualisera inriktningen

skärningspunkten mellan civilsamhälle

och familjesfär.

Den ekonomiska inriktningen ingår

i en lång, framförallt anglosaxisk tradition

av ekonomiskt orienterade studier

med en i huvudsak positiv syn på ickevinstdrivande

företag, stiftelser och

andra former av ideellt arbete inom

den så kallade ”nonprofit-sektorn”.

Utmärkande är även att inriktningen

fått ökad uppmärksamhet under senare

år till följd av lanseringen av begreppet

social ekonomi. Begreppet är omtvistat

men brukar vanligtvis åberopas för att

lyfta fram ideella sammanslutningar

positiva samhälleliga effekter i fråga

om att skapa arbetstillfällen och att

integrera marginaliserade grupper –

inte minst på landsbygden där föreningslivet

ofta anses ha stor betydelse

för byars och bygders överlevnad och

utveckling. 27 Tonvikten på ekonomiska

aspekter medför att denna inriktning

aktualiserar skärningspunkten mellan

civilsamhälle och marknadssfär.

Med den politiska inriktningen

avses teoretiska perspektiv med rötter

i den mer traditionella folkrörelse- och

demokratiforskningen. I teoretiskt

avseende genomgick perspektivet en

mindre kris i slutet av 1990-talet,

delvis till följd av att allt fler forskare

börjat ifrågasätta det rådande

folkrörelseparadigmets allt för snäva

och deterministiska ramar. Det fick

dock en stark renässans till följd av

Robert Putnams teori om föreningslivets

demokratiska betydelse genom

skapande av socialt kapital och tillit

mellan människor. 28 Därefter har nya

teorier och begrepp tillkommit. Även

nya former av politisk aktivism har

uppmärksammats, såsom engagemang

i sociala rörelser och politiskt engagemang

utanför de politiska partierna. 29

I denna inriktning hamnar framförallt

skärningspunkten mellan civilsamhälle

och stat i centrum.

Civilsektorsforskningens tre

huvudinriktningar är inte enbart teoretiska

perspektiv: genom att intressera

sig för olika aspekter av frivilligt

oavlönat arbete riktar de även blicken

till skilda delar i den ideella sektorns

mångfald av organisationer och intresseinriktningar.

Detta är naturligt. För

forskare med intresse av att studera

frivilligt socialt arbete ligger det givetvis

närmare till hands att studera en

självhjälpsorganisation än en bostadsrättsförening.

På motsvarande sätt

indikerar den politiska inriktningen ett

intresse för politiska organisationer,

aktionsgrupper och andra sammanslutningar

med mål att påverka den

samhällspolitiska debatten. Att olika

aktiviteter inom den ideella sektorn

har mer eller mindre relevans inom

vissa teoretiska perspektiv eller intresseinriktningar

är således inte konstigt.

För den frivilligt organiserade idrottens

del har det emellertid medfört

problem. Föreningsidrotten är nämligen

ett mångfacetterat samhällsfenomen

som inte med självklarhet kan

hänföras till något av civilsamhällesforskningens

dominerande perspektiv.

Samtliga inriktningar lyfter visserligen

fram viktiga aspekter. Som exempel

kan den sociala inriktningen ge viktiga

pusselbitar till en förståelse av ideellt

engagemang och social ledarskap

inom idrotten medan den ekonomiska

inriktningen med fördel kan användas

för att studera elitidrottens successiva

närmande till marknadssektorn. Ingen


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 3 - 2 0 0 9

av civilsamhällesforskningens rådande

inriktningar är emellertid tillräcklig för

att fånga idrotten i hela dess komplexitet.

Vi har nu närmat oss den teoretiska

kärnan i vårt forskningsprojekt. Vi

menar att civilsamhällesforskningen

innehåller intressanta perspektiv vilka

ger möjlighet att formulera viktiga men

tidigare ouppmärksammade frågor

rörande föreningsidrotten som samhällsfenomen.

Samtidigt är vi medvetna

om att föreningsidrotten är allt för

komplex för att kunna förstås utifrån

enbart en av civilsamhällesforskningens

dominerade inriktningar. Den valda

strategin blir därmed att applicerar

samtliga tre civilsamhällesperspektiv

på föreningsidrotten inom ramen för

ett sammanhållet forskningsprojekt.

Därmed skapas goda förutsättningar

att kritiskt diskutera både huruvida

föreningsidrotten är att betrakta som

ett civilsamhällsfenomen och hur

civilsamhället kan avgränsas från andra

samhällssfärer.

Forskningsprojektets utformning

I forskningsprojektet ingår sammanlagt

nio forskare: sex med koppling

till Ersta Sköndal Högskola och tre

från Malmö Högskola. I disciplinärt

avseende är spridningen betydande:

från historia, socialt arbete, företagsekonomi,

sociologi till teologi och

etniska relationer. Forskargruppen ska

kontinuerligt anordna egna möten och

även förelägga sina studier på de två

forskningsmiljöernas ordinarie seminarier.

I projektet ingår även en internationell

forskningskonferens.

Nedan presenteras forskningsprojektets

fyra övergripande områden

och delstudier. Det första området har

en historiegrafisk ansats. De övriga

tre har utformats med utgångspunkt i

civilsamhällesforskningens tre huvudinriktningar.

Område 1. Idrotten och civilsamhället

på skilda vägar

Medverkande: Johan R Norberg.

Det första området omfattar de processer

som medfört att föreningsidrotten

som samhällsfenomen distanserats

från forskning om ideella organisationer

och det civila samhället. I området

ingår en historiografisk kartläggning

av dels hur forskning om civilsamhället

sedan mitten av 1900-talet analyserat

den ideella sektorns utformning och

organisationsformer samt idrottens roll

däri, dels om, och i sådana fall hur, den

samhällsorienterade idrottsforskningen

förhållit sig till föreningsidrottens ideella

aspekter. 30 Studien inleds med 1939

års Ungdomsvårdskommitté och dess

för tiden avancerade resonemang om

föreningslivets betydelse för ungdomars

fritid. Därefter följs utvecklingen

via folkrörelseforskningens framväxt

(1960- och 1970-talet), forskningsdebatten

om föreningslivets kris och

tillbakagång (1980- och 1990-tal) fram

till idag.

Område 2. Idrotten och sociala perspektiv

Medverkande: Martin Börjeson, Johan

von Essen, Elisabet Lindberg, Lars

Svedberg.

Det andra området behandlar föreningsidrotten

utifrån sociala perspektiv.

I sammanlagt fyra delstudier analyseras

sociala insatser och skärningspunkten

mellan idrott och familjesfär.

Den första delstudien analyserar i

vilken utsträckning som ideella idrottsledare

utför frivilligt socialt arbete?

Studien inbegriper både analyser av

olika typer av insatser – från vardagliga

aktiviteter till medvetet sociala insatser

– och om sociala aspekter är en viktig

del i ledarnas självbild och engagemang

samt hur dessa förhåller sig till ledarskapets

idrottsliga uppgifter.

Den andra delstudien undersöker i

vilken utsträckning som idrottsföreningar

engagerar sig i sociala insatser på

uppdrag av kommuner eller myndigheter.

Förutom att kartlägga förekomsten

av uppdrag studeras hur idrottsliga

och sociala åtaganden samsas inom

idrottsföreningarna. Kartläggningen

baseras på uppgifter från kommuner

och myndigheter och följs upp med studier

av ett strategiskt urval av idrottsföreningar.

I den tredje delstudien ställs frågan:

hur avgränsas föreningsidrotten från

familjen? Här är utgångspunkten att

många ideella idrottsledare även är

föräldrar till idrottsaktiva barn. Detta

reser frågor om betingelserna för föräldrarnas

frivilliga engagemang. Är de

ledare av eget idrotts- eller föreningsintresse

eller upplevs ledarskapet som

förutsättning för att det egna barnet

skall få idrotta? Betraktar de laget där

deras barn spelar och de själva leder

som ett föräldraansvar i en ”utökad”

familj, eller som en aktivitet i civilsamhället,

skild från privatlivet?

I den fjärde delstudien analyseras

hur privata moraliska uppfattningar

och föreningsidrottens normer förhåller

sig till varandra? Civilsamhället

är normativt laddat och formas av

människors moraliska uppfattningar.

Samtidigt avgränsas politiska ställningstaganden

i civilsamhället ofta

från människors privatmoral. Att

studera hur idrottsföräldrar uppfattar

sitt engagemang kan följaktligen frilägga

hur privata moraliska föreställningar

som förmedlas i uppfostran

påverkar föräldrars ledarskap och

hur idrottens logik och lagets dynamik

påverkar hur föräldrar uppfostrar

sina barn. 31

Område 3. Idrotten och ekonomiska

perspektiv

Medverkande: Johan Hvenmark,

Susanna Hedenborg, Thomas Persson.

Det tredje området avser föreningsidrott

i skärningspunkten mellan

civilsamhälle och näringslivssfär. Tre

delstudier ingår.

Den första delstudien studerar

hur och varför marknadens logik och

företagets praktik införs i föreningsidrotten,

och vilka konsekvenser detta

får. Undersökningen utgår teoretiskt

från managerialism, vilket kan förstås

som en bred samhällelig trend att

tillämpa marknadssektorns rationaliteter

i offentliga eller ideella sammanhang.

32 En central fråga blir därmed i

vilken utsträckning som införseln av

marknadsbaserade perspektiv i ideell

föreningsverksamhet förändrar en

organisations verksamhet, målsättningar

och dess företrädares bild av

organisationens roll och samhällsfunktion.

Den andra delstudien analyserar

hur nya ägarförhållanden och

driftsformer påverkar ideellt engagemang

i föreningsidrotten. Studien

utgår från ridning och ridskoleverksamhet

som fallstudie. Detta beror

på att ridning utgör ett intressant

exempel på hur föreningsidrottsliga

aktiviteter kan bedrivas i en komplex

gråzon mellan stat, marknad

och civilsamhälle. Såväl drift- som

ägandeformer kan variera och blandas;

mark, byggnader och hästar kan

ägas av kommuner, föreningar eller

privatpersoner. Därtill förekommer

olika former av ideellt arbete utfört

av både barn, mestadels flickor, och

vuxna. 33 Ridskoleverksamhet är

därmed inte en renodlad föreningsaktivitet.

Det är snarare exempel på

hybridorganisationer som finansieras

genom medlems- och brukaravgifter,

kommersiella intäkter och offentliga

bidrag/subventioner och som därmed

inbegriper rationaliteter från flera

olika samhällssektorer. Hur dessa

olika ägandeformer och resursströmmar

styr och påverkar verksamheten

23


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 3 - 2 0 0 9

är i stor utsträckning outrett.

Den tredje delstudien undersöker

hur idrottsrörelsen hanterar marknadens

ökade förväntningar på idrottens

samhällsnytta? Här är utgångspunkten

att marknadens idrottsintresse

under senare utvecklats från ett

tidigare ensidigt intresse för elitidrott

till att även omfatta föreningsidrottens

mer breda och samhällsnyttiga

aspekter. Centralt i denna utveckling

är termen ”corporate social responsibility”

(CSR) som avser en trend hos

företag att knyta an till – och/eller

stödja – olika former av ideell idrottsverksamhet

i syfte att markera ett

samhällsengagemang. 34 Tanken är att

det på sikt kan vara lönsammare för

företagare att stödja aktiviteter inom

den breda barn- och ungdomsidrotten

än att sponsra stora elitklubbar

eftersom det förstnämnda vittnar om

ett samhällsansvar som både stärker

företagets relationer med omvärlden

och dess varumärke. 35 I studien studeras

hur idrottsrörelsen förhåller sig

till dessa nya marknadsförväntningar:

uppfattas de som positiva möjligheter

till nya resurser eller som hot mot den

ideella verksamhetens självständighet?

Område 4. Idrotten och politiska

perspektiv

Medverkande: Mikael Lindfelt, Johan

R Norberg

Det fjärde området avser idrottsverksamhet

i skärningspunkten

mellan civilsamhälle och stat. Två studier

ingår. I den första ställs frågan:

i vilken mån kan idrottsevenemang

förstås som politiska manifestationer?

Studien avser elitidrottsbegreppets

formation och växling i spänningsfältet

mellan idrott som ideellt baserad

folkrörelse och nationella, politiskt

sanktionerade, elitsatsningar. Ansatsen

är primärt teoretiskt/filosofiskt

med målet att skapa begreppslig

klarhet av idrottsbegreppets användning

i allmänhet och dess koppling till

politisk styrning i synnerhet.

I den andra delstudien analyseras

hur Riksidrottsförbundet hanterar

sin dubbla roll som folkrörelse och

idrottsmyndighet. Här är utgångspunkten

att Riksidrottsförbundets

ledande roll i svensk idrott innefattar

en målkonflikt. Å ena sidan är

RF uppbyggd efter traditionella

föreningsdemokratiska principer där

medlemmar i lokala klubbar knyts

samman i regionala och nationella

förbund under en gemensam riksledning.

Av detta följer att RF:s ledning

ytterst har till uppgift att företräda

Författarna analyserar i vilken utsträckning som ideella idrottsledare utgör frivilligt socialt arbete i dagens

samhälle. Foto: Fredrik Funck, Scanpix

sina medlemmars intressen. Men samtidigt

är idrottsrörelsen även mottagare

av offentligt stöd. Därtill har RF sedan

länge statens förtroende att fördela

dessa medel. I hanteringen av statens

bidrag har RF således ett myndighetsansvar

att efterleva riksdagens och

regeringens intentioner och riktlinjer.

Förutom att tillvarata sina medlemmars

intressen, har RF följaktligen

förväntningar från staten att axla ett

samhällsansvar. Dessa dubbla roller är

inte alltid förenliga. 36

24


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 3 - 2 0 0 9

Avslutning

Vi har som målsättning att samtliga

delstudier ska redovisa sina resultat i

internationella tidskrifter (peer-review).

Därtill ska projektet slutrapporteras

i en gemensam, avslutande antologi

(på svenska). Denna rapport ska även

innehålla en syntes utifrån projektets

övergripande syfte och en utvärdering

av projektets teoretiska och metodologiska

ansatser: vilka möjligheter och

begränsningar skapades egentligen

genom att applicera ett civilsamhällesperspektiv

på föreningsidrotten? Och

vilka frågor återstår eller har aktualiserats

för framtida studier?

Referenser

1. Boli, John (1991) “Sweden: Is There a

Viable Third Sector?” i Robert Wuthnow

(red), Between States and Markets: The Voluntary

Sector in Comparative Perspective.

Princeton; Estelle, James (1989) “The Private

Provision of Public Services: A Comparison

of Sweden and Holland” , i Estelle James

(red), The Non-profit Sector in International

Perspective. Oxford 1989); Jfr. Lundström,

Tommy & Wijkström, Filip (1995) Från röst

till service? Den svenska ideella sektorn i förändring.

Sköndal.

1. Statistiska Centralbyrån (2003) Föreningslivet

i Sverige. Välfärd, socialt kapital, demokratiskola,

Levnadsförhållanden. Rapport nr

98. Stockholm, s. 25.

3. Lundström & Wijkström, a. a., s. 17;

Jfr. Wijkström, Filip & Einarsson, Torbjörn

(2006) Från nationalstat till näringsliv? Det

civila samhällets organisationsliv i förändring.

Stockholm.

4. Statistiska Centralbyrån, a. a., ss. 24-33.

5. Lundström & Wijkström, a. a., s. 18.

6. Som exempel kan nämnas: Thörnberg, EH

(1943) Folkrörelser och samhällsliv i Sverige.

Stockholm; Lundkvist, Sven (1979) Folkrörelserna

i det svenska samhället 1850-1920.

Stockholm; Öhngren, Bo (1974) Folk i rörelse.

Samhällsutveckling, flyttningsmönster och

folkrörelser i Eskilstuna 1870-1900. Uppsala;

Johansson, Hilding (1980) Folkrörelserna i

Sverige. Stockholm.

7. För en diskussion, se Norberg, Johan R

(2004) Idrottens väg till folkhemmet. Studier

i statlig idrottspolitik 1913-1970. Stockholm,

kap. 1.

8. Norborg, Lars-Arne (1988) Sveriges historia

under 1800- och 1900-talen. Svensk samhällsutveckling

1809-1986. Solna, 2:a upplagan, s.

144; Jfr. Öhngren, Bo (1980) ”Folkrörelserna

och den ofantliga sektorn” i Med eller mot

strömmen. En antologi om svenska folkrörelser.

Stockholm, s. 170.

9. Blomdahl, Ulf (1990) Folkrörelserna och

folket - med utblick mot framtiden. Stockholm.

10. Micheletti, Michele (1994) Det civila samhället

och staten. Medborgarsammanslutningarnas

roll i svensk politik. Stockholm, s. 75.

11. Trägårdh, Lars (2007) “The ‘Civil Society’

Debate in Sweden: The Welfare State Challenged”,

i Trägårdh (red.), State and Civil Society

in Northern Europe: the Swedish model

reconsidered. New York.

12. Svedberg, Lars & Trägårdh, Lars (2006)

”Introduktion” i Det civila samhället som

forskningsfält. Nya avhandlingar i ett nytt

sekel. Stockholm, s. 12.

13. Jeppsson Grassman, Eva (1993) ”Frivilliga

insatser i Sverige – en befolkningsstudie”

i SOU 1993:82 Frivilligt socialt arbete - Kartläggning

och kunskapsöversikt. Stockholm;

Jeppsson Grassman, Eva & Svedberg Lars

(1999) ”Medborgarskapets gestaltningar.

Insatser i och utanför föreningslivet” i SOU

1999:84, Civilsamhället. Demokratiutredningens

forskarvolym VIII. Stockholm; Olsson,

Lars-Erik, Svedberg, Lars & Jeppsson Grassman,

Eva (2005) Medborgarnas insatser och

engagemang i civilsamhället – några grundläggande

uppgifter från en ny befolkningsstudie.

Stockholm.

14. Lundström, Tommy & Wijkström, Filip

(1997) The Nonprofit Sector in Sweden. Manchester;

Salamon, Lester & Anheier, Helmut

(1997) Defining the nonprofit sector. A crossnational

analysis. Manchester; Wijkström &

Einarsson, a. a.

15. Engberg, Jan (1986) Folkrörelserna i välfärdssamhället.

Umeå; Statistiska Centralbyrån,

op cit.

16. Lundström & Wijkström, a. a., s. 36.

17. För en översikt av denna forskning, se

Norberg, Johan R (2007) ”Forskning om

barn- och ungdomsidrotten som uppfostringsmiljö”,

i Engström, Lars-Magnus, Norberg

Johan R. & Åkesson, Joakim, Idrotten vill. En

utvärdering av barn- och ungdomsidrotten,

Riksidrottsförbundet, FoU-rapport 1.

18. För ett exempel på denna inriktning, se

Trondman, Mats (2005) Unga och föreningsidrotten.

En studie om föreningsidrottens plats,

betydelser och konsekvenser i ungas liv, Ungdomsstyrelsens

skrifter 9.

19. I fråga om idrottens professionalisering,

se exempelvis Peterson, Tomas (1993) Den

svengelska modellen. Svensk fotboll i omvandling

under efterkrigstiden. Lund; Peterson,

Tomas (2002) ”En allt allvarligare lek. Om

idrottsrörelsens partiella kommersialisering

1967-2002”, i Lindroth, Jan & Norberg,

Johan R (red), Ett Idrottssekel. Riksidrottsförbundet

1903-2003. Stockholm.

20. Putnam, Robert D (1996) Den fungerande

demokratin. Stockholm; Trondman, Mats

(2005) ”Träna och supa till helgen: Om föreningsidrott,

socialt kapital och alkohol i unga

vuxnas liv”, idrottsforum.org

21. Coakley, Jay (2007) Sports in Society.

Issues and Controversies (9:uppl). New York.

22. Som exempel kan nämnas: Seippel, Ørnulf

(2006) “Sport and Social Capital”; Acta

Sociologica vol 49; Ibsen, Bjarne & Ottesen,

Laila (2004) “Sport and wellfare policies in

Denmark” i Heinemann (red.) Sport and Wellfare

Policies. Six European Case Studies,Series

Club of Cologne, Vol. 3.

23. Norberg Johan R. (2004) Idrotten i den

ideella sektorn – en kunskapsöversikt, Riksidrottsförbundet,

FoU-rapport 2004:6.

24. Börjeson, Martin & von Essen, Johan

(2007) Det sociala ledarskapet, Riksidrottsförbundet

FoU-rapport 3; Olsson, Lars-Erik

(2007) Frivilligt arbete inom idrotten. Riksidrottsförbundet

FoU-rapport 4.

25. Svedberg & Trägårdh, a. a., not 12.

26. ibid. s. 13-14.

27. Wijkström, Filip (1999) Svenskt organisationsliv

- framväxten av en ideell sektor.

Stockholm; Jfr med regeringens folkrörelsepolitik

i Proposition 2000/2001:1, Utgiftsområde

17, s. 124-125.

28. Putnam, a. a; Jfr Rothstein, Bo (2003)

Sociala fällor och tillitens problem. Stockholm.

29. Wennerhag, Magnus (2008) Global

rörelse. Den globala rättviserörelsen och

modernitetens omvandlingar. Stockholm;

Sörbom, Adrienne (2002) Vart tar politiken

vägen? Om individualisering, reflexivitet och

görbarhet i det politiska engagemanget. Stockholm.

30. Norberg, Johan R (2004) Idrotten i den

ideella sektorn – en kunskapsöversikt. Stockholm.

31. Jfr, Eliasoph, Nina (2002) “Raising Good

Citizens in a Bad Society: Moral Education

and Political Avoidance in Civic America”

i Madsen, Richard, et al. eds. Meaning and

Modernity. Religion, Polity, and Self. Berkeley;

von Essen, Johan (2008) Om det ideella

arbetets betydelse – en studie om människors

livsåskådningar. Uppsala.

32. Weisbrod, B.A. (1998) To Profit or Not

to Profit: the Commercial Transformation of

the Nonprofit Sector. Cambridge; Enjolras,

Bernard (2001) Community-based Economy,

Market and Democracy – the Case of Norweigan

Voluntary Sport Organisations. Oslo;

Skocpol, Theda (2003) Diminished Democracy:

From Membership to Management in

American Civic Life. Oklahoma.

33. Hedenborg, Susanna (2008) Arbete på

stallbacken: Nittonhundratalets svenska

galoppsport ur genus- och generationsperspektiv.

Malmö.

34. Babiak, K. & R. Wolfe (2006) “More

Than Just a Game? Corporate Social Responsibility

and Super Bowl XL”; Sport Marketing

Quaterly, 15: 214-222

35. Persson, H.Thomas R (2008) “Social

Capital and Social Responsibility in Denmark

- More than Gaining Public Trust”; International

Review for the Sociology of Sport, 43:

35-51.

36. Jfr, Norberg, a. a., not 30.

25


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 3 - 2 0 0 9

CSR – av, med och genom idrott

Corporate Social Responsibility (CSR), ibland översatt till företagsansvar eller företagens

sociala ansvar, är ett relativt nytt fenomen i Sverige och ännu nyare i kontexten av svensk

idrott. Inom svensk idrottsforskning har det fram till nu i princip lyst med sin frånvaro.

CSR-arbete med idrotten som förgrundsfigur är inte nödvändigtvis idrotts- eller idrottsliga

initiativ, därför har det också vanligtvis varit tal om ett CSR genererat genom idrotten. I denna

artikel argumenterar vi för att man bör vidga denna förståelse till att också inbegripa ett CSR

genererat av och/eller med idrotten.

H. Thomas R. Persson

Gun Normark

Malmö högskola

Företagens ansvar

Även om CSR idag är ett allmänt

erkänt begrepp saknas fortfarande en

gemensam definition. Enligt Kotler och

Lee är det “a commitment to improve

community well-being through

discretionary business practices and

contribution of corporate resources”. 1

Carroll hävdar att det innebär att varje

företag måste leva upp till ett ekonomiskt,

juridiskt, etiskt och filantropiskt

(frivilligt) ansvar. 2 Ness å andra

sidan lägger större vikt vid företagens

plikt att handla ansvarsfullt, etiskt

och hållbart, samt att erkänna sin

ansvarsskyldighet inför sina intressenter,

3 medan Dahlsrud pekar på

fem huvuddimensioner: intressenter

(stakeholders), sociala och ekonomiska

aspekter, samt 1 frivillighet och miljön. 4

Trots att begreppet CSR har varit

i bruk sedan 1960-talet och dess idéer

kan härledas 250 år tillbaka i tiden

till Adam Smiths, 5 talar vi idag om ett

koncept som under senare år rönt allt

större intresse i allt bredare kretsar

och som ett resultat även nått status

som erkänd managementteori. 6 Detta

erkännande är ett resultat av en lång

debatt mellan två läger: de som är

motståndare till allt företagsansvar

utöver vinstgenerering, 7 respektive

de som förespråkar ett utökat ansvar

som sträcker sig utöver ekonomiska,

tekniska och juridiska krav. 8

Kapitalet

Oavsett anledningarna bakom CSR,

vilket i teorin kan vara lika många som

de enskilda initiativen, har de en sak

gemensamt: kapital. Alla CSR-initiativ

genererar uppmärksamhet medan de

lyckade initiativen potentiellt genererar

mer och positivare uppmärksamhet,

vilken kan omsättas i olika typer av

kapital. Kapitalet är alltid i centrum

när företag är inblandade: varor och

tjänster säljs med vinst, det motsatta

leder till förlust och nedläggning. Kapitalet

är också centralt för CSR, för dess

tillkomst, för dess kostnad, och inte

minst för återbäringen på investerat

CSR-arbete.

Ursprunget till CSR kan sammanfattas

som en respons på negativ kritik

mot större företag, dess managers och

ägare, vilken hävdade att företagsledares

egoism lät vinsten (kapitalet) gå

före de anställdas hälsa, produktkvalitét

och kundrespekt, lokalsamhället

och dess miljö. Denna kritik eskalerade

i 1960-talets USA, vilket resulterade i

ett allmänt samförstånd att företag inte

endast skulle ha vinstfokus utan även

26


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 3 - 2 0 0 9

ta moraliska aspekter i beaktande. 9

Det arbete som definieras som

CSR är därför oftast det arbete som

vid första anblick inte ses som del

av organisationens kärnverksamhet,

utan snarare som filantropi och/eller

bistånd. Denna filantropi/bistånd

eller CSR arbete kan likt allt annat

arbete värderas i ekonomiska termer

(kapital) och avståndet mellan kärnverksamheten

och CSR är kopplat till

CSR-arbetets effektivitet och kostnad

(kapital): större avstånd mer kostsamt

och potentiellt mindre lönsamt. 10 Enligt

Baron skall alla företag ta varje tillfälle

i akt att anlägga ett CSR-perspektiv

på sin verksamhet. 11 Samtidigt reser

han ett varnande finger åt de företag

som väljer en alltför altruistisk attityd,

eftersom detta kan komma att försvaga

företagets corporate financial performance

(CFP) vilket i sin tur skulle

kunna straffas av marknaden.

Även den uppmärksamhet och

förtroende som CSR kan generera

bland etablerade så väl som presumtiva

intressenter kan förvandlas till kapital.

Det är dessa intressenters förtroende

som organisationen kapitaliserar på

och det är dessa intressenters uteblivna

support, eller ”moral license to

operate”, 12 som sannolikt leder till dess

undergång. Det är främst detta kapital

som är i fokus för denna artikel: det

sociala kapitalet. 13 Socialt kapital

saknar precis som CSR en gemensam

och allmänt accepterad definition. I

jakt på en konstruktiv definition av

socialt kapital väljer vi den något

okonventionella ansatsen att brygga

Coleman och Putnam, med Bourdieu. 14

Socialt kapital är därmed de relationsbaserade

resurser som vi som individer

eller del av kollektiv, men också organisationer,

ärver eller medvetet skapar

med avsikten att realisera våra egna

mål. Beroende på det sociala systemets

strukturella och normativa särdrag – i

vilket både vi och det sociala kapitalet

verkar – kommer det sociala kapitalet

därmed antingen att främja (bridging)

eller begränsa (bonding) det individuella

såväl som det kollektiva spelutrymmet.

Det sociala kapitalet bör dock

aldrig göras till ändstation för någon

analys. Däremot fungerar det sociala

kapitalet som ett analytiskt verktyg till

att öppna upp för en förförståelse hur

CSR är djupt integrerat med marknadsföring

och varumärkesbyggande.

Idrott och socialt ansvarstagande

Vad är det som har gjort CSR till

ett så populärt ämne och en allt mer

välanvänd ansats av, med och genom

idrott? Som redan påpekats är CSR

inte ett nytt fenomen och anledningarna

bakom CSR-arbetet är säkert

lika många som de olika initiativen.

Det är inte heller någon nyhet att den

uppmärksamhet som en organisation

kan generera genom CSR arbete också

potentiellt kan omsättas i ekonomisk

vinning. Vi väljer att söka svaret i vad

vi skulle kunna benämna en alternativ

ekonomisk sektor: det civila samhället.

En gradvis förändring av välfärdsstaten

har lett till ett ökat behov och

intresse för social verksamhet inom det

civila samhället. Att självhjälpsgrupper,

frivillig-, klient- och anhörigorganisationer,

föräldrakooperativ, och

privata företag tar över där och när

stat och kommun lämnar över ansvar

27


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 3 - 2 0 0 9

28

har blivit till ett välkänt fenomen under

de senaste tjugo åren. Vi kan välja att

kalla den bakomliggande politiken för

en konservativ (neo)liberalism, enligt

en definition av neoliberalism som

förespråkare av den fria marknaden

och konservatismen som förespråkare

av familjen och det lokala samhällets

sociala ansvar. 15 Incitamenten varierar

från ekonomiska och politiska, till

idéer om behov av förnyelse i vården

och behov om att stärka sociala nätverk

för att motverka desintegration i

samhället till ett samhälle i fritt fall där

självhjälp är den enda hjälpen. Oavsett

anledning eller incitament finns det

behov av nya lösningar och nya aktörer

för att möta denna nya sociala policyagenda

där hälsa och social integration

står högt i kurs. Det är på sin plats att

påpeka att den så kallade nya sociala

policyagendan inte är anledningen till

Corporate Social Responsibility, men

att den med all sannolikhet möjliggjort

den explosionsartade utveckling inom

detta område som vi har bevittnat

under senare åren.

Med inneboende värden om

rörelse och välbefinnande, gemenskap,

laganda, fairplay och integration

mellan ungdomar med olika social och

etnisk bakgrund framstår föreningslivet

enligt nordisk modell och mer specifikt

idrottsrörelsen som en stark aktör och

naturlig partner, oavsett om vi talar om

statliga/regionala/kommunal institutioner

eller den privata sektorn. 16 Med

fokus på dessa positiva värden är steget

inte långt till att tala om samhällsnytta

och Corporate Social Responsibility.

Samtidigt med nämnda policyförändringar

och statens och kommunernas

ökade beroende av det civila

samhället, där just idrottsrörelsen

utgör den klart största aktören 17 , kan

man skönja ett ökat tryck på idrottsrörelsen

att leva upp till de tidigare

nämnda positiva värden. 18 Samma

tendens kan också utläsas genom de

två statliga one-off anslag till idrottsrörelsen

som utmynnat i Handslaget och

Idrottslyftet, 19 där man i själva verket

ber idrottsrörelsen att utföra det man

redan förutsätter att idrottsrörelsen

gör, vilket också åtminstone delvis

ligger till grund för det statliga stöd

som den redan tilldelas. Liknande tendenser

kan vi se i vårt grannland Danmark

med exempel såsom Get2sport 20

och Sport for All. 21 Denna trend kan

ses som ett implicit krav på idrottsrörelsen

att leverera mot den nya sociala

policyagendan med social integration

och folkhälsa i topp. Ett potentiellt

svar på detta nya krav är att utveckla

en CSR-strategi som just lyfter fram det

sociala ansvaret som en central del av

organisationens kärnverksamhet. 22

Strategiskt CSR-arbete

För att företaget, förbundet eller föreningen

eller klubben skall lyckas tränga

igenom det allmänna mediebruset 23 och

skapa uppmärksamhet krävs en ökande

grad av kreativitet och nytänkande ur ett

marknadsföringsperspektiv. Traditionell

marknadsföring i form av annonser i

tidningar och utomhus, TV-reklam och

sponsring i exponeringssyfte har mist

sin genomslagskraft och marknadsförare

söker nya kreativa lösningar för att

kommunicera och bygga relationer med

den för företaget aktuella målgruppen.

Det räcker dock inte längre att vara först

och bäst i förhållande till marknaden,

man måste också vara först och bäst i

förhållande till en icke-marknad. 24

Denna icke-marknad beskrivs av

Baron som den normativa komponenten

av sociala kontrakt mellan affärsverksamheter

och samhälle. 25 Icke-marknaden

är arenan för politiker, men också

indirekta intressenter, där de första kan

(tvingas) agera och reglera baserat på

påtryckningar av de andra. Det komplexa

förhållande mellan staten och

idrotten som beskrivs i Föreningsfostran

och tävlingsfostran är ett tydligt exempel

på den normativa komponenten av det

sociala kontraktet mellan affärsverksamheter/organisationer

och samhälle. 26

Inspirerade av Granovetter’s teori om

weak ties skulle vi också kunna utrycka

detta förhållande i termer av starka och

svaga intressenter, där staten representerar

de starka och den allmänna medborgaren

de svaga. 27 Medan de starka

intressenterna i teorin har direkt maktin-


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 3 - 2 0 0 9

flyttande är det de svaga intressenterna

som har sista och det tyngsta ordet.

I kontexten av förhållandet mellan

stat/samhälle och idrotten och ett ökat

tryck på idrotten att leva upp till och

leverera enligt den nya policy agendan

kan resultatet av CSR vara ett effektivt

alternativ till traditionell marknadsföring.

Medvetna strategiska satsningar

inom CSR-området ger sannolikt ökad

PR och redaktionell text högre trovärdighet

än kommersiell reklam, betald

av avsändaren själv. “More than just

doing the right thing, strategic CSR

initiatives can be conceptualized as

resources that are rare, valuable, and

costly to imitate and that can provide

a firm with first-mover advantages

that translate to sustainable competitive

gains”. 28 Vidare så immuniserar

sannolikt ett strategiskt CSR-perspektiv

företaget, förbundet, föreningen eller

klubben från potentiell kritik av

varierande slag från olika intressenter,

medan det samtidigt erbjuder en

plattform från vilken man kan utnyttja

investeringen i CSR för att utveckla

distinkta färdigheter relaterade till

CSR. 29

Förutom att fungera som ett rent

PR verktyg så kan CSR med andra

ord ingå i en långsiktig strategi för att

bygga ett socialt kapital i form av förtroende

och relationer med målgruppen.

Här fungerar imagebuilding som

ett led i att bygga och stärka varumärken,

det vill säga varumärkeskapital. 30

En jämförelse mellan hemsidorna för

klubbarna som spelar i Herr och Dam

Allsvenskan (maj 2009) 31 i fotboll ger

en antydan om att klubbar med högre

grad av professionalisering och kommersialisering

också arbetar aktivare

med socialt ansvarstagande, eller snarare

arbetar mer med att kommunicera

sitt sociala ansvarstagande. 32 Ett tydligt

exempel på en fotbollsklubb som

använder CSR för att bygga eller förbättra

redan positiva relationer till sina

intressenter (stakeholders) är LdB FC

och deras projekt LdB for Life, 33 andra

exempel är Malmö FF och deras Star

for Life, 34 Hammarby IF:s samarbete

med Unicef, eller IFK Göteborgs val att

spela i blårosa dräkter i samband med

Rosa bandet-kampanjen 2007.

Dessa exempel representerar inte

endast olika CSR-initiativ, men också

olika typer av samarbete. Vad detta

visar på är att det inte är tillräckligt

att analysera idrott och CSR utifrån

teorier om samhällsnytta och socialt

kapital eller teorier om marknadsföring

och varumärkesbyggande. Idrottens

engagemang i socialt ansvarstagande är

betydligt mer komplicerat och måste

förstås utifrån vem som är initiativtagare

till projektet och dess syfte. CSR

kopplat till idrott kan med andra ord

tjäna olika syften i olika sammanhang

och låter sig därför inte förklaras som

endast socialt ansvarstagande, samhällsnytta

eller marknadsföring.

Fyra typer

Vi vill argumentera för att det går

att urskilja fyra olika typer av CSR

kopplat till idrotten. För det första,

förbundet eller föreningen som genom

att kommunicera samhällsnytta

primärt söker socialt kapital och

därigenom goodwill och legitimitet för

sin allmänna och statligt finansierade

idrottsverksamhet. 35 För det andra,

klubben som använder CSR som ett

led i att stärka sin egen image och

varumärkesbyggande, såsom LdB FC.

För det tredje, idrottsorganisationer

som samarbetar med företag som i

sin tur vill ta del av idrottens positiva

värden, till exempel energibolaget

EON:s samarbete med Gothia Cup. 36

För det fjärde non-profit organisationer

som genom samarbete med

idrotten vill nå ut till en bred allmänhet.

Exempel på det senare är Svenska

Kyrkans hjälporganisation Lutherhjälpen

som samarbetar med svenska

damlandslaget i fotboll. 37

LdB FC är troligen det bästa

europeiska exemplet på denna nya

tidsanda. Medan LdB FC arbetar

hårt med att marknadsföra sig själv

med slogan it’s a women’s world,

där spelarna skall representera en ny

fotbollskvinnlighet – modern, med

attityd, internationell, mode- och

ansvarsmedveten – i rockvideos,

reklam och CSR-arbete i Syd Afrika

så stärker man samtidigt produkten

LdB:s varumärkeskapital. 38 Resultatet

blir en så kallad win-win situation

där CSR-kapitalet genererar goodwill

och socialt kapital för både klubb och

företag som i sin tur kan omvandlas

till ekonomiskt kapital. Vi kan välja

att tyda professionella fotbollsklubbars

CSR som antingen ett traditionellt

marknadsföringsverktyg, 39 ett

altruistiskt åtagande, 40 eller som en

kombination av de två. Vad som i

initieringsstadiet kan starta som en

marknadsföringsansats kan gradvis

leda till ett genuint altruistiskt åtagande,

medan det som alltid primärt

varit ett altruistiskt åtagande kan ge

samma utdelning i form av publicitet

som den aktiva marknadsföringsansatsen.

För att bättre förstå denna nya

trend behöver vi framförallt förstå de

olika strategier som ligger bakom de

fenomen som vi benämner CSR. När är

idrotten samarbetspartner till företag

och organisationer i deras marknadsföring

och när handlar det primärt

om altruistiskt/filantropiskt arbete?

När arbetar idrotten med CSR med ett

altruistiskt syfte och när används CSR

för att marknadsföra idrotten och dess

verksamheter?

Slutkommentar

Vi har argumenterat för att den alltmer

vanligt förekommande CSR-agendan

och CSR-arbetet inte endast skall ses

som en trend, utan också en för idrotten

och dess samarbetspartners möjlig

väg framåt tillsammans. Samtidigt som

majoriteten av förbunden och idrottsklubbarna

i hög grad är beroende av

det finansiella stöd i form av 1,8 miljarder

svenska kronor som årligen delas

ut till idrottsrörelsen så blir det allt tydligare

att staten vill att idrottsrörelsen

skall leverera den senaste sociala policyagendan.

Idén om Corporate Social

Responsibility fyller här en funktion.

Vi har presenterat fyra idealtyper av

idrottsligt CSR-engagemang. Oavsett

om de representerar av, med och/eller

genom initiativ kan de alla ses som en

källa till goodwill och socialt kapi-

29


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 3 - 2 0 0 9

tal bland och i förhållande till både

direkta/starka och indirekta/svaga

intressenter, det vill säga de delar av

sociala nätverk, normer och tilltro som

möjliggör bättre och effektivare samarbete

mot gemensamma mål. 41 Detta

oavsett om dessa mål är ekonomiskt

altruistiska eller själviska. CSR är och

kommer att bli en allt viktigare ingrediens

i idrottens värld. Från att framförallt

representerat en inkomstkälla i

form av sponsorliknande initiativ från

den privata sektorn, såsom E.ON:s

samarbete med bland annat Gothia

Cup, handlar det nu allt mer om CSRarbete

av och med idrotten. Idrotten

tar med andra ord allt mer initiativet

till CSR. Den ekonomiska kris som vi

befinner oss i lär snarare underbygga

än motverka denna trend.

Referenser

1. Kotler, P. and Lee, N. (2005) Corporate

Social Responsibility: Doing the Most Good

for Your Company and Your Cause. Hoboken,

NJ: Wiley, s. 3.

2. Carroll, A. B. (1999) “Corporate Social

Responsibility: Evolution of a Definitional

Construct”; Business and Society, 38, 268-

295.

3. Ness, E. (2005) “Corporate Social Responsibility”,

i C.S. Brown (ed.) The Sustainable

Enterprise – Profiting from Best Practice.

London: Kogan Page.

4. Dahlsrud, A, (2008) “How CSR is Defined:

an Analysis of 37 Definitions”, Wiley Inter-

Science

5. Smith, A. (2002) [1759] The Theory of

Moral Sentiment. (ed. K. Haakonssen). Cambridge:

Cambridge University Press.

6. McWilliams, A. & Siegel, D. (2001) ”Corporate

Social Responsibility: A Theory of the

Firm Perspective”; The Academy of Management

Review, 26 (1) 117-127.

7. Friedman, M. (1962) Capitalism and

Freedom. Chicago, IL: University of Chicago

Press; Friedman, M. (1970) “The Social

Responsibility of Business is to Increase its

Profits”; The New York Times Magazine, 13:

122–26.

8. Davis, K. (1973) “The Case For and

Against Business Assumption of Social

Responsibilities”; Academy of Management

Journal 16(2): 312–22; Baron, D.P. (2001)

“Private Politics, Corporate Social Responsibility,

and Integrated Strategy”; Journal of

Economics & Management Strategy, 10 (1):

7–45.

9. Lantos, G.P. (2001) “The Boundaries of

Strategic Corporate Social Responsibility”;

The Journal of Consumer Marketing, 18 (7):

595-649.

10. Baron, a. a.

11. ibid.

12. Rodin, D. (2005) “The Ownership Model

of Business Ethics”; Metaphilosophy, 36:

163–81, s. 163.

13. Persson, H.T.R. (2007) ”Socialt ansvar

och socialt kapital: Idrottens nya utmaningar”;

idrottsforum , 071212. (090720):

30

http://www.idrottsforum.org/articles/persson/

persson071212.html

14. Coleman, J.S. (1988) “Social Capital in

the Creation of Human Capital”; American

Journal of Sociology Supplement, 94: 95–120 ;

Coleman, J. S. (1994[1990]). Foundations of

Social Theory. Cambridge, MA: Belknap Press;

Putnam, R. D. (2000) Bowling Alone. The

Collapse and Revival of American Community.

New York: Simon & Schuster; Putnam,

R. D. (2007) “E Pluribus Unum: Diversity and

Community in the Tweny-first Century, The

2006 Johan Skytte Prize Lecture”; Scandinavian

Political Studies, 30 (2) 137-174; Bourdieu,

P. (1980) « Le capital social: notes provisoires

» ; Actes de la Recherche in Sciences

Sociales, 31, 2-3 ; Bourdieu, P. (1997) [1991]

‘Idrottsutövning och idrottskonsumtion’, i P.

Bourdieu (red.) Kultur och Kritik, 189–211.

Göteborg: Daidalos.

15. Esping-Andersen, G., Gallie, D., Hemerijck,

A. & John Myles, J. (2001) A New Welfare

Architecture for Europe? Report submitted

to the Belgian Presidency of the European

Union, Bryssel. (09.06.10). http://www.euro.

centre.org/data/1182414898_63513.pdf.

16. Vogel, J. & Amnå, E. (2003) ”Svenskt

föreningsliv på 90-talet - En översikt”, i

Vogel, Hjerm & Johansson, Föreningslivet i

Sverige – Välfärd, socialt kapital och demokratiskola.

Levnadsförhållanden, Rapport nr

98. Stockholm: SCB, Programmet för Social

Välfärdsstatistik; Riksidrottsförbundet (2004)

Idrotten i den ideella sektorn – en kunskapsöversikt.

(Johan R Norberg) FoU-rapport

2004:6 (090620); http://www.rf.se/ImageVault/

Images/id_140/scope_128/ImageVaultHandler.

aspx; Riksidrottsförbundet (2005). Idrottens

sociala betydelse - en statistisk undersökning

hösten 2004. FoU-rapport 2005:5 (090620);

http://www.rf.se/ImageVault/Images/id_147/

scope_128/ImageVaultHandler.aspx.

17. Vi väljer här att bortse från fack- och

pensionärsorganisationer.

18. SOU 2008:59. Föreningsfostran och tävlingsfostran

- En utvärdering av statens stöd

till idrotten. Stockholm: Fritzes Offentliga

Publikationer.

19. Riksidrottsförbundet (2008) Forskning

om Handslagets genomförande och resultat:

En utvärderande sammanställning.

(090620) .http://www.rf.se/templates/Pages/

InformationPage____847.aspx; Kulturdepartementet

(2007). ”1,2 miljarder kronor

till svensk idrott”, Pressmeddelande 16 maj

2007 (090608). http://www.regeringen.se/

sb/d/9074/a/82353.

20. Ett integrationsprojekt. Se, Persson, H.T.R.

and C. Fusetti “Get to Sport or Ghetto Sport

– Sport Integration Projects in France and

Denmark” (Under granskning, International

Journal of Sport Policy, 2008).

21. Ett projekt med fokus på ekonomiskt stöd

till barn från ekonomiskt svaga familjeförhållande.

Det skall följaktligen inte förväxlas med

den generella och internationella policyn med

samma namn. Se Persson & Fusetti, a. a.

22. Persson, H.T.R. (2008) “Social Capital and

Social Responsibility in Denmark: More than

Gaining Public Trust”; International Review

for the Sociology of Sport; 43; 35-51.

23. En beteckning som brukar användas

för att beskriva den mängd information och

reklambudskap som sköljer över en enskild

individ i dennes normala vardag, vilket gör

personen ifråga mindre intresserad och mottaglig

för budskapen ifråga.

24. Tetrault Sirsely, C.-A. & Lamertz, K.

(2007) “When Does a Corporate Social

Responsibility Initiative Provide a First-Mover

Advantage?”; Business Society. 47: 343-369.

25. Baron, a. a.

26. SOU 2008:58, a. a.

27. Granovetter, M.S. (1973) “The Strength

of Weak Ties”; American Journal of Sociology

78: 1360–80.

28. Tetrault Sirsely & Lamertz, a. a., s. 365.

29. Munilla, Linda S. & Morgan P. Miles.

(2005) “The Corporate Social Responsibility

Continuum as a Component of Stakeholder

Theory”; Business and Society Review 4:

371-387.

30. Melin, F. (1997) Varumärket som strategiskt

konkurrensmedel – Om konsten att

bygga upp starka varumärken. Lund: Lund

University Press.

31. Genomförd i ett ännu opublicerat paper

med arbetsnamnet ” Corporate Social Responsibility

initiatives in Swedish Football - An

overview and the case of LdB FC

32. van den Ven, B. (2008) “An Ethical

Framework for the Marketing of Corporate

Social Responsibility”; Journal of Business

Ethics, 339-352.

33. LdB for Life – är ett projekt i södra Afrika

där fotboll och utbildning är medel för att

stärka flickors identitet och bekämpa spridningen

av HIV. Spelarna i LdB FC är mentorer

för olika skolor i projektet.

34. Star for Life är ett hiv- och aidsförebyggande

projekt som arbetar med ungdomar

mellan 13 och 19 år i Sydafrika och Namibia.

35. Persson, a. a.

36. E.ON. (2007) ”Avspark för ansvar”.

bransch.nytt, Nr. 3. (090621): http://www.

eon.se/upload/eon-se-2-0/dokument/extranet/

installator/branschnytt-2007-3.pdf

37. Svenska kyrkan. (2008) ”Rättvist på

Gothia Cup i sommar”. Vårt uppdrag, Nr

2. (090621): http://www.svenskakyrkan.se/

default.aspx?id=100243&did=106238

38. LdB FC. (2008). It’s a women’s world.

LdB FC Marketing AB. (090621): http://www.

itsawomensworld.se/home

39. Shilbury, D. Quick, S. & Westerbeek, H.

(2003) Strategic Sport Marketing 2 nd edition.

Crows Nest, Australia: Allen & Unwin.

40. Idowu, S.O. & W.L. Filho, eds. (2009)

Global practices of corporate social responsibility.

New York: Springer.

41. Putnam, R.D. (1995) “Tuning In, Tuning

Out: The Strange Disappearance of Social

Capital in America”; PS: Political Science and

Politics XXVIII: 664–83.


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 3 - 2 0 0 9

Folkhemshästen

– mellan stat, marknad och ideell sektor

Susanna Hedenborg

Malmö högskola

Inledning

Våren är långt gången i Skåne. Kör

man genom regionen ser man att

rapsfälten nästan är överblommade

och att andra grödor börjar spira

på fälten. Landskapet är öppet och i

många hagar går det hästar. Så var det

inte för 40 år sedan. Hästarna var få

och var man, som jag, ”hästtjej” fick

man cykla långt för att få klappa och

i bästa fall rida någons häst. Idag är

situationen en annan och intresset för

hästen och hästsporten är stort i dagens

Sverige. Sektorns förändring handlar

inte bara om antalet hästar utan även

om hästarnas användningsområde.

Traditionellt var hästen i första hand

ett dragdjur med koppling till jordbruk

och skogsbruk. Idag är hästen en del av

fritidssektorn och en majoritet av hästarna

är ridhästar. I jordbrukssamhället

hörde ridning överklassen till, men

nu är ridning inte nödvändigtvis en

överklassport. Även om det är dyrare

att rida än att ägna sig åt många andra

fritidssysslor är ridsporten utbredd.

En tredje viktig förändring av sektorn

är att den under de senaste 50 åren

gått från att vara dominerad av män

och genuskodad som manlig till att bli

dominerad av kvinnor och bli kvinnligt

genuskodad.

För att förklara och förstå dessa

förändringar är det viktigt att beakta

hästsporten i ett spänningsfält mellan

institutioner såsom staten, marknaden

och den ideella sektorn. Kanske skulle

detta spänningsfält kunna beskrivas

som innehållet i en triangel vars

tre sidor utgörs av institutionerna;

inramningen av stat, marknad och

ideell sektor utgör med andra ord de

institutionella förutsättningarna för

sektorn och förändringar av styrkeförhållanden

dem emellan påverkar fältets

utseende. Hästsporten genomkorsas

dessutom, liksom institutionerna, av

föreställningar om genus, social klass

och generation.

Syftet med denna artikel är att

kartlägga och diskutera hur statens,

marknadens och den ideella sektorns

roll förändrats i relation till hästsektorn

under 1900-talet. Lite större vikt

31


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 3 - 2 0 0 9

Tabell 1. Antalet hästar i Sverige. Tvärsnitt. 4

År 1882 1900 1920 1970-talet 2000-talet

Antal 394 590 453 000 720 000 60 000 300 000

Tabell 2. Antal hästar per 1000 personer 1998*) 5

Land Antal hästar Antal hästar per 1000 personer

Tyskland 700 000 9,0

Sverige 300 000 33,0

Storbritannien 200 000 3,0

Irland 100 000 25,0

Belgien 100 000 10,0

Danmark 100 000 18,0

Italien 10 000 0,2

Österrike 10 000 1,0

Finland 50 000 0,1

Norge 50 000 0,1

*) För Sverige är det uppgifter om antal från 2007. År 1998 var antalet hästar per capita cirka 25.

ska, i denna artikel, läggas vid marknaden

än vid de andra institutionerna.

Resultaten är tentativa, eftersom en

större empirisk genomgång ännu inte

är genomförd. Studien är en del av ett

större forskningsprojekt kallat ”Folkhemshästen

– från arbetskamrat till

fritisnöje” och i tidigare delstudier har

jag visat hur statens agerande påverkat

sektorn 1 , hur den ideella sektorn påverkat

hästsporten genom hästsektorns

organisationers historia 2 samt hur det

ideella arbetet som utförs i många stall

fungerar 3 .

Hästsporten mellan staten, marknaden

och den ideella sektorn

Antalet hästar har varierat kraftigt

under de senaste hundra åren. Under

slutet av 1800-talet ökade antalet

hästar, för att nå en höjdpunkt 1920

(se tabell 1). Därefter sjönk antalet

hästar och var som lägst på 1970-talet.

Sedan ökade antalet kraftigt igen.

Idag är antalet hästar i Sverige cirka

300 000, vilket gör Sverige till Europas

(och kanske världens) hästtätaste land

(se tabell 2).

Antalet hästar har naturligtvis

hängt samman med vad djuren har

använts till. Frågor om hästars användningsområde,

vilka hästar som var bäst

lämpade till vad och hur hästaveln

skulle befrämjas i landet har diskuterats

i den offentliga debatten åtminstone

sedan slutet av 1800-talet. 6

Det är tydligt att hästsektorn från

slutet av 1800-talet till mitten av

1900-talet framför allt var påverkad

32

av staten och marknaden. I början av

1900-talet användes en majoritet av

hästarna som dragdjur i jordbruket,

skogsbruket och transportsektorn.

Inom armén reds några hästar medan

andra drog vagnar och krigsmateriel.

År 1923 togs ett beslut i riksdagen

som gick ut på att totalisatorspel på

trav- och galoppsport skulle tillåtas

och att överskottet från spel på hästar

skulle användas för att stödja hästaveln

(svenskt halvblod och nordsvenska

hästar) för att ett gott hästmaterial

skulle kunna erhållas av försvaret. 7

Statligt stöd till hästaveln diskuterades

sedan åter vid ett flertal tillfällen under

1900-talet. Förutom monetära premier

som utgick till lantbrukare som födde

upp bra hästar, bidrog staten med prispengar

vid tävlingar i syfte att motivera

till, vad man ansåg vara, en kvalitativt

god hästavel. Andra åtgärder som var

direkt kopplade till att försvaret hade

behov av hästar, men själva inte ansågs

ha råd att hålla med många av dessa

under fredstid, var att låta fodervärdar

(till en början mot ersättning) ”låna”

arméns hästar. Fodervärdarna kunde

använda hästarna som egna till dess att

hästarna inkallades. Under andra hälften

av 1940-talet understöddes ridsporten

ytterligare genom billiga ridhuslån

(det vill säga lån för att bygga ridhus).

Förutom den ovan beskrivna

hästpolitiken, understödde staten även

aveln direkt genom att stå bakom de

så kallade riksanläggningarna Flyinge,

Strömsholm och Wången. Flyinge är ett

av världens äldsta stuterier, och det var

mellan 1661 och 1983 statligt stuteri.

Strömsholm var också statligt stuteri

mellan 1621 och 1871, och därefter

remontdepå mellan 1885 och 1956.

Remont är detsamma som unghäst och

Strömsholm försåg under denna period

armén med inridna och inkörda hästar.

Utbildningen av hästarna sköttes bland

annat med rekryter, eftersom Arméns

rid- och körskola var förlagd till institutionen.

Den sista riksanläggningen,

Wången, inrättades 1903 som hingstuppfödningsanstalt,

med syfte att värna

den svenska lanthästen. Staten stod även

bakom ett antal hingstdepåer – där de

statligt ägda hingstarna uppstallades för

att betäcka ston ägda av privatpersoner.

Att staten tillsammans med den

privata jordbrukssektorn var de dominerande

institutionerna för hästsektorn

under denna period står klart. Men

bilden är samtidigt komplex. Självklart

fanns det inslag av den ideella sektorn

under första hälften av 1900-talet; för

att lära sig att arbeta med hästar har

det sedan länge varit tradition att börja

i unga år och arbeta gratis. Den ideella

sektorn, i form av föreningsidrotten,

återfanns också under denna period.

Redan 1912 bildades Svenska Ridsportens

Centralförbund (SRC) i samband

med Olympiska spelen i Stockholm

och drygt 15 år senare, 1928, bildades

Svenska Lantliga Ryttarföreningarnas

Centralförbund (SLRC). 8 Organisationerna

hade delvis skilda syften och målgrupper,

men i huvudsak anordnades

tävlingar och hölls det ridlektioner för

personer med privata hästar eller med


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 3 - 2 0 0 9

tjänstehästar inom armén. Men även

om organisationerna växte under första

hälften av 1900-talet, är det inget mot

deras tillväxt efter andra världskriget.

Det verkar rimligt att anta att

det finns ett slags brytpunkt för hur

staten, marknaden och den ideella

sektorn påverkade hästsporten på

1950-talet. Från denna tid ökar den

ideella sektorns inflytande. År 1948

inrättades en främjandeorganisation,

Ridfrämjandet, som kom att påverka

hästsektorn. Med Ridfrämjandet kom

den ideella sektorns betydelse att öka.

Organisationens syfte var till en början

att värna om den Svenska varmblodiga

hästen genom att etablera ridsporten

som folksport. Det senare gjordes till

en början genom de ovan omtalade

ridhuslånen och ridbiljetterna. Längre

fram kom statens stöd till idrotten,

genom bidrag till fritidsgrupper och

senare det lokala aktvitetsstödet, att

utgöra en viktig ekonomisk grund för

verksamheten inom organisationen. Att

den svenska staten har verkat aktivt för

idrotten i stort står klart. Den svenska

idrottsmodellen, som förknippas med

en stark central organisation och statligt

stöd, skiljer sig från idrottsmodeller

i andra västeuropeiska länder där

organisationerna varit fler och marknaden

varit viktigare. 9 På samma sätt som

idén om folkhemmet och den generella

välfärdsmodellen varit avgörande för

vård- och servicesektorn 10 har denna

tanke funnits inom idrottspolitiken.

Denna politik omfattande alltså även

ridporten.

Precis som för idrotten i övrigt är

det tydligt att Ridfrämjandets arbete

efter andra världskriget i första hand

kom att handla om utbildning av yngre

personer. Men till skillnad från många

andra idrotter där tävlingsfostran varit

central har fokus inom Ridfrämjandet

varit föreningsfostran, och fostran som

hade med hästens skötsel att göra. Jag

har i en annan artikel kallat denna fostran

omvårdnadsfostran. 11

Ridskolorna var arenan för Ridfrämjandets

arbete. Antalet ridskolor

ökade kraftigt i antal under andra

hälften av 1900-talet, från ett fåtal

till cirka 500 stycken idag. När det

gäller ridskolorna är frågan om de kan

sägas tillhöra stat, marknad eller ideell

sektor svår att besvara, eftersom deras

verksamhet i sig ligger i spänningsfältet

mellan institutionerna. Idag är ungefär

65 procent av ridskolorna föreningsdrivna

och 35 procent arrenderade

eller privat drivna. Men även om det

är en förening som driver ridskolan är

det inte ovanligt att det är en privat

person som äger hästarna, marken och

anläggningen. Det förekommer även

att kommunen äger de senare.

I takt med arméns avhästning

förändrades ägandeförhållandena och

verksamheten även vid riksanläggningarna.

Staten är inte längre ägare,

istället har, sedan 1990-talet, Hästnäringens

Nationella Stiftelse ett organisatoriskt

och ekonomiskt ansvar för

både Strömsholm och Flyinge. 12 Men

även om privata aktörer fått ett ökat

inflytande är det viktigt att se att staten

fortfarande har en viktig roll i anläggningarnas

utveckling eftersom det där

bedrivs utbildningar på gymnasial

och eftergymnasial nivå som erhåller

statligt stöd.

Hästsektorn innehåller dock mer

än ridsporten. Trav- och galoppsporten

åtnjöt inte idrottsstöd i form av bidrag

till fritidsgrupper eller lokalt aktivitetsstöd.

Här var istället stödet kopplat till

spelverksamheten. I denna del av sektorn

var de privata aktörerna tillsammans

med staten dominerande – även

om här fortfarande förekom mycket

obetalt arbete.

Under de senaste 20 åren har

folkhemsmodellen och den generella

välfärdsmodellen i vård- och servicesektorn

i allt större utsträckning

kommit att ersättas av en modell där

marknadskrafterna fått växande betydelse.

En liknande utveckling kan ses

inom idrotten där professionalisering

och kommersialisering ökat. 13 Därmed

har marknaden återigen kommit att

inta en starkare position inom hästsektorn

Det gäller inte minst hästsektorns

expansion inom fritidssektorn. Inom

ridsporten har privat näringsliv bjudits

in att verka som sponsorer 14 , samtidigt

har staten ett fortsatt starkt inflytande.

I det följande ska marknadens roll

beskrivas närmare.

Fritidskonsumtion

Idag återfinns flertalet hästar inom

upplevelsesektorn; på tävlingar, i

ridskolor, i promenad och turistverksamhet.

Det är inte ovanligt att hästen

dessutom förknippas med livskvalitet,

vilket till exempel framgår av en bild

av ett travekipage på Tingsryds kommuns

startsida, med sloganen ”Livet är

härligt”. Att hästar idag ingår i servicesektorn

innebär inte att de är mindre

samhällsekonomiskt viktiga. Flera

rapporter från senare år uppmärksammas

hästnäringens ekonomiska

betydelse. Hästnäringen omsätter 40

miljarder årligen och uppskattas direkt

och indirekt skapa 28 000 helårsarbeten.

I den kalkylen har man bortsett

från den betydande mängden ideellt

arbete som läggs ner inom sektorn. 15

Mot den bakgrunden har det beräknats

att hästnäringen blivit jordbrukets

femte största inkomstkälla, i paritet med

nötköttsproduktionen. Den ger ungefär

två miljarder per år vilket motsvarar 10

procent av jordbrukets intäkter. 16 Fritidshästarna

skapar även en marknad

och inkomster för andra yrkeskategorier:

Hästen behöver skos och verkas av en

hovslagare uppemot sex gånger per år

för runt 500 kronor besöket. Den ska

avmaskas för runt 400 kr per år. 17 Den

behöver veterinärtjänster och för att den

ska kunna ridas och köras behövs utrustning.

I anslutning till hästintresset växer

det därför fram hantverkstjänster som

sadelmakeri och tillbehörsbutiker av stor

omfattning. 18

Om man ser till hästsektorns omsättning

utgörs ungefär hälften av totalisatorspel,

en dryg tiondel av själva

verksamheten inom trav- och galopp,

ytterligare en tiondel av verksamhet

kopplad till lantbruket (foder och strö,

inackordering och skogshästbruk) samt

en knapp tiondel av varor och tjänster

kopplade till hästsektorn. Ridsporten

respektive avel och uppfödning utgör

cirka 5 procent vardera av omsättningen,

medan hästturismen utgör en knapp

procentenhet. 19 Även om hästturismen

hittills inte stått för en särskilt stor del av

omsättningen inom sektorn är det ändå

troligt att betydelsen kommer att öka.

Under senare år har flera aktörer både

på riksplanet och på länsnivå satsat på

hästturism. Dels gäller det en upplevelseindustri

där kunden är åskådaren vid allt

från Svenska ridsportförbundets tävlingar

till de spektakulära hästshowerna.

Tävlingarna i Globen, Scandinavium

och Falsterbo drar årligen runt 180 000

besökare och lockar miljontals TV-tittare.

Dels gäller det verksamheter där kunden

deltar aktivt såsom i turridning – ofta

med islandshästar som är en snabbt

växande ras som nästan bara förekommer

i sådana sammanhang – westernridning

och turkörning med släde och vagn.

Sedan några år tillbaka har flera kommuner

sett hästsektorn som en potential

vad gäller företagstillväxt, inflyttning och

ökade inkomster. Ackrediteringar som

”godkänd hästgård” och begrepp som

”bed and box” och ”hästövernattning”

har vuxit fram och är nu vanliga på mäklarnas

och researrangörernas hemsidor. 20

2004 beräknades det finnas cirka 250

hästturismgårdar som fått en intäkt på

100 miljoner kr. Enligt en annan uppgift

fanns samtidigt omkring 500 företag

inriktade mot hästturism. 21 Det är rimligt

att tro att verksamheten har vuxit sedan

33


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 3 - 2 0 0 9

dess och sannolikt finns

möjligheter till expansion.

I Italien, Ungern, på Island

och Irland är hästturismen

betydligt mer utvecklad,

vilket kan tyda på att det

kan finnas en stor potential

inom hästturismen även i

Sverige som har ett så stort

antal hästar och många

hästintresserade.

Ser man till Skåne,

som anses vara en hästrik

region i Sverige, fanns det

år 2009 cirka 668 företag

som definierades som hästföretag.

De flesta av dessa

hade avel som huvudsaklig

syssla, men här fanns även

företag som har verksamheter

med inriktning från undervisning

till affärsverksamhet med försäljning av

saker till hästar. De flesta av företagen

är små företag med en omsättning på

1-499 tkr (419 stycken eller 63 procent)

och bedrivs som enskilda firmor

(439 stycken eller 66 procent). 22

Hästsektorn – genus, generation och

social klass

Som nämndes i artikelns inledning

har hästsektorn feminiserats sedan

andra världskriget. Allt fler kvinnor

och flickor har ridit och tagit hand om

hästar. Hästen har också i allt högre

utsträckning kommit att förknippas

med en konstruerad kvinnlighet; ofta

en omvårdande sådan. Feminiseringen

har i hög utsträckning gällt ridskolornas

verksamhet, och till viss del

galoppsporten. Vad gäller travsporten

domineras denna fortfarande av män

och det verkar som om körning av

hästar fortfarande har en manlig genuskodning.

23

När det gäller genuskodningens

koppling till de olika institutionerna

är det svårare att se direkta kopplingar.

Möjligtvis kan den utbildning

som bedrivits i Ridfrämjandets regi,

det vill säga inom den ideella sektorn

med stöd från staten, anses påverka

genuskodningen i det att utbildningen

i stor utsträckning kom att handla

om omvårdnadsfostran. Omvårdnad

har förknippats med konstruerad

kvinnlighet och genom denna fostran

kan utbildningen ha medverkat till en

ökad feminsiering inom hästsektorn.

Utbildningen har i första hand varit

inriktad på yngre personer och i detta

avseende även medverkat till den

generationskodning som åtminstone

ridsporten har; en koppling till barn

och ungdomar. Att det statliga stödet

34

och politiken som riktades in på att

göra ridsporten till folksport har med

all säkerhet gjort att sporten idag är

mer spridd än den var under 1900-

talets första hälft.

Marknadens koppling till genus,

generation och social klass är komplex.

Hur den politiska och ekonomiska

sidan av hästföretagande ser ut regionalt

och lokalt finns det än så länge

inte så mycket kunskap om, även om

några studier är gjorda. 24 Sedan länge

har företagande varit maskulint genuskodat.

Visserligen har det inom vissa

branscher funnits kvinnor som drivit

företag. Tidigare forskning om kvinnor

och småföretagande har pekat på

att kvinnor oftare återfinns som ledare

av små företag med låg omsättning;

medan män i högre utsträckning leder

större företag med större omsättning.

Historiskt sett har kvinnor, oftare än

män, anpassat sin småföretagarroll

till familjens behov. Kvinnor har även

ansetts vara drivna i sitt företagande av

ett sökande efter livsstil eller livskvalitet,

medan män sägs vara drivna av

ekonomisk vinst. Denna bild har dock

komplicerats av annan forskning som

visat att kvinnor och män återfinns i

olika branscher och att det även finns

manliga livstilsföretagare som driver

små företag med liten vinst. Christina

Scholten har pekat på behovet av att

studera människors hela livssituation

för att förstå de mönster som finns i

småföretagande. 25

Företagande påverkas inte bara av

genus och bransch. Gunnel Forsberg

har i en studie av genuskontraktets

regionala variationer funnit att kontraktets

utformning kan variera kraftigt

mellan olika regioner. Detta medför att

kvinnors villkor för att bedriva småföretagsverksamhet

kan variera kraftigt.

Under de senaste 20 åren har kvinnor i

allt högre utsträckning startat företag.

Det är troligt att denna utveckling också

återfinns inom hästsektorn, inte minst

eftersom hästen i allt högre utsträckning

kopplats samman med kvinnlighet. Om

man ser till Skåne år 2009 drivs 47 procent

av de företag som registrerats som

hästföretag av kvinnor, vilket är en stor

andel om man ser till företagandet i stort.

I dag är en tredjedel av alla nystartade

företag etablerade av kvinnor. 26 Det är

troligt att det inom företagandet finns en

gesnuarbetsdelning där män och kvinnor

driver olika företag beroende på verksamheten.

Huruvida det är på det sättet

återstår dock att undersöka. Kanske

arbetar kvinnor med turridning och barnoch

ungdomsverksamhet medan män är

hovslagare och travtränare?

Forsberg har bland annat pekat på

sådana skillnader mellan Skåne och

Småland, där det förra betraktas som

”modernt och framåt” och det senare

som mycket mera traditionellt. 27

Hästägandet och hästföretagandet

visar på en stor social bredd. Även om

det finns tecken på att det är medelklassen

som i ökad utsträckning flyttar till

landsbygden och skaffar häst, finns det

studier som visar att medelklassen inte

nödvändigtvis är överrepresenterad

bland hästägarna. Tillberg Mattsson

visar i sin studie av hästgårdar i Leksand

att traditionell medelklass inte är

överrepresenterad där. 28 Istället dominerar

arbetarhushåll bland dem som

äger hästgårdar. Det är framför allt

småföretagare (även företagare utanför

jordbruket) bland ägarna. Det är den nya

ekonomins företagare som dominerar,

utan det rör sig snarare om traditionella

arbetarsmåföretagare såsom rörmokare,

snickare och andra hantverkare samt

maskinentreprenörer. Det är inte heller


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 3 - 2 0 0 9

medelklassföräldrar som skaffar häst

som ”dyr leksak” åt sina barn (flickor);

istället är det den vuxna kvinnans val

som slår igenom. Den typiska hästägaren

tycks vara en vuxen kvinna mitt

i livet, med arbete och familj som vill

hålla häst som fritidssyssla och fly en

stressad vardag. Medan män i rätt hög

grad äger häst inom ramen för företag,

äger kvinnorna häst som ren hobby,

utan minsta inkomster från ägandet.

Endast för en minoritet av männen är

hästverksamheten någon huvudsyssla,

resten arbetar inom andra branscher.

Både män och kvinnor som äger häst

inom ramen för företag anger dessutom

att lönsamheten är svag men att

det sociala värdet uppväger. Därför,

argumenterar Tillberg Mattsson kan

man dra paralleller till det faktum att

män ibland fortsätter driva olönsamt

jordbruk (subventionerat av kvinnans

lönearbete) just av immateriella livstilsrelaterade

skäl. Hon drar slutsatsen att

den verkliga anledningen till att man

i företagsform skaffar häst är att man

vill konsumera fritidstjänster som detta

medger. ”Konsumtion under täckmantel

av produktion” som hon uttrycker

det. 29

Avslutning

Det är tydligt att hästsektorn i spänningsfältet

mellan staten, marknaden

och den ideella sektorn har förändrat

sig med tiden. Under första hälften av

1900-talet spelade staten och marknaden

en stor roll för att förklara hur

hästsektorn utvecklade sig. Från andra

världskriget och fram till de senaste 20

åren var staten tillsammans med den

ideella sektorn de institutioner som

påverkade hästsektorn starkast. Sedan

1980-talet har marknadens påverkan

ökat. Under hela perioden har sektorn

påverkats av föreställningar om social

klass, genus och generation. Särskilt

om man ser till ridsporten var denna

starkt förknippad med överklass och

manlighet under det tidiga 1900-talet;

medan sporten blivit mer folklig och

förknippad med kvinnlighet under

andra hälften av 1900-talet. I samband

med den ideella sektorns ökade inflytande

kom allt fler barn och unga in i

hästsektorn – åtminstone om man ser

till ridskolan. Huruvida den kvinnliga

genuskodningen av sektorn och

kopplingen till barn och unga kommer

att hålla i sig om marknadens roll ökar

är svårt att säga. Kanske kommer allt

fler kvinnor att starta företag inom

sektorn eller kanske kommer marknadens

ökade betydelse leda till en ny

maskulinisering? Hur marknadens roll

kommer att påverka barn och ungas

roll är osäkert. Andelen barn och unga

har minskat något inom ridsporten

under de senaste 10 åren och en ökande

andel av dem som börjar på ridskolorna

är vuxna, men om detta är en trend som

håller i sig är oklart.

Referenser

1. Hedenborg, Susanna (2007) ”The Popular

Horse: From Army and Agriculture to Leisure”;

idrottsforum.org; http://www.idrottsforum.org/

articles/hedenborg/hedenborg071121.html

2. Hedenborg, Susanna (2009) ”Till vad

fostrar ridsporten? En studie av ridsportens

utbildningar med utgångspunkt i begreppen

tävlingsfostran, föreningsfostran och omvårdnadsfostran”,

Educare, 1; Hedenborg, Susanna,

”The Equestrian Olympics in Stockholm 1956.

Gender and Class Perspectives”, Sports in History,

u p; Hedenborg, Susanna (2008) Arbete

på stallbacken, Malmö; idrottsforum/förlag,

kapitel 6.

3. Hedenborg, Susanna (2008) Arbete på stallbacken,

Malmö; idrottsforum/förlag, kapitel 6.

4. Hedenborg, Susanna & Morell, Mats (2009)

”Hästar och hästarbete. Ett klass-, genus-,

och generationsperspektiv på förändringarna

under 1900-talet”, i Houltz, A (red), Arbete

pågår i tankens mönster och kroppens miljöer,

Uppsala.

5. Källa: SOU 2000:109, 258–259; http://www.

sjv.se/download/18.7502f61001ea08a0c7ff

f102034/hastar.pdf (2007-11-13).

6. Berglund, Sara (2006) Vägen till vinnarcirkeln.

Travhästen och dess människor mellan

sport och spel. Hedemora.

7. Greiff, Mats & Hedenborg, Susanna (2007)

I sulky och sadel. Historiska perspektiv på

svensk trav- och galoppsport, Stockholm.

8. SLRC var först ett förbund för de skånska

lantliga ryttarföreningarna och hette mellan

1928 och 1942 Skånska Lantliga Ryttarföreningarnas

Centralförbund. I början av

1940-talet fanns det lantliga ryttarföreningar

långt utanför Skåne och då bytte förbundet

namn till Svenska Lantliga Ryttarföreningarnas

Centralförbund. Se http://www2.ridsport.

se/files/%7B16B7A353-92FB-4F7F-A753-

38940E2C7157%7D.pdf.

9. Norberg, Johan (2004) Idrottens väg till

folkhemmet. Studier i statlig idrottspolitik

1913–1970. Stockholm.

10. Se bland annat Sommestad, Lena (1995)

”Jordbrukets kvinnor i den svenska modellen”,

i Historisk tidskrift. 4, även om modellen

inte alltid varit så generell som den framställts,

bland annat Björkman, Jenny (2001) Vård för

samhällets bästa. Debatten om tvångsvård i

svensk lagstiftning 1850-1970. Stockholm:

Carlsson.

11. Hedenborg, Susanna (2009) “Till vad

fostrar ridsporten? En studie av ridsportens

utbildningar med utgångspunkt i begreppen

tävlingsfostran, föreningsfostran och omvårdnadsfostran”,

i Educare, 1.

12. Se http://www.nshorse.se/cm 2009-05-29

13. Se bland annat Peterson, Tomas (2002)

”En allt allvarligare lek. Om idrottsrörelsens

partiella kommersialisering 1967-2002”, i Ett

idrottssekel, Stockholm.

14. Graaf, Kurt (2004) Den svenska varmblodshästens

historia under 200 år, Stockholm.

15. Se till exempel Johansson, Dag et. al,

(2004) Hästnäringens samhällsekonomiska

betydelse i Sverige. Rapport, Institutionen för

ekonomi, SLU Uppsala.

16. ibid. I Karin Cederqvist och Per Wijkander

(2004) Hästen som inkomstkälla. Examensarbete,

SLU, Uppsala, liksom i Lisa Bodinger

(2007) Hästen i landsbygdsutvecklingen: En

studie av hästnäringsverksamhet i tre landsbygdskommuner

med hästprofil. Kulturgeografiska

institutionen, Uppsala universitet Arbetsrapport,

framhålls att stallplatshyran ofta, trots

att det i regel gäller ombyggnad av befintliga

ekonomibyggnader, är så låg att uthyrningen är

direkt olönsam.

17. Bexelius, Elsa (2003) Sverige som hästland.

Förstudie på uppdrag av: Turistdelegationen,

Nationella stiftelsen för hästhållningens främjande,

Agria och Lantbrukarnas riksförbund.

Stockholm: LRF, s. 35.

18. För ett exempel på hur näringsverksamhet i

relation till hästen har utvecklats i några kommuner,

se www.Heby.se med länkar till Häst i

Heby 2008 0113. Ang hästprojekten i Heby,

Katrineholm och Tingsryd, se Bodinger, a. a.,

ss. 18-21.

19. Johansson, Dag et al, a. a.

20. Wennebro, Torbjörn (2004) Hästsverige

som upplevelseindustri. Under lag för en nationell

branschsatsning på hästturism. Stockholm:

Turistdelegationen; Bexelius, op cit; Svala,

Catharina (2002) Hästen samhället. Sammanställning

av kunskap från studenternas arbeten

i kursen ”Hästen samhället och planeringen”

som ges vid SLU Alnarp. SLU Alnarp, s. 46.

21. Hästhållare enl. JO 24 SM 0501, jordbruk

med häst enligt Jordbruksverkets webbplats,

tabell 1.16. Hästturismgårdar enligt Bexelius,

a. a., s. 5. Hästturismföretag enligt Wennebro,

a. a., s. 5.

22. http://www.allabolag.se/, sökord häst/Skåne

23. Greiff, Mats (2007) ”Stallbackskultur, makt

och arbete i svensk travsport 1930-2005”, i

Greiff & Hedenborg (red.) I sulky och sadel.

Historiska perspektiv på svensk trav- och

galoppsport. Stockholm: Carlssons.

24. Se till exempel ”Nationellt utvecklingsprogram,

2000”; ”Sverige som hästland 2003”;

”Hästen i samhället, 2006”; ”Hästen i politiken

2006”; för företag och nätverkande, se

bland annat ”Networking, 2007”; för studier

om hästturism, se bland annat ”Godkänd hästgård,

2006”; ”Internationell hästturism 2004”

och ”Häst-Sverige som upplevelseindustri

2004”; för samband hästsektor och lantbruk se

”Hästen som inkomstkälla”.

25. Scholten, Christina (2003) Kvinnors försörjningsrum.

Hegemonins förvaltare och murbräckor,

Lund.

26. För forskning om kvinnor och företagande

se men se till exempel Pengarna och livet. Perspektiv

på kvinnors företagande 1995; Holmquist

& Sundin, red, (2002) Företagerskan. Om

kvinnor och entreprenörskap, Stockholm .

27. Forsberg, Gunnel (1997) ”Att förstå den

nya landsbygdens mosaik” i Hans Westlund

(red), Lokal utveckling för regional omvandling,

Östersund.

28. Tillberg-Mattsson, Karin (2004) Hästar

lockar kvinnor till landsbygden – en studie av

hästägare och hästgårdar i Leksands kommun.

IBF Uppsala universitet Working paper No. 45

29. ibid.

35


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 3 - 2 0 0 9

En vanlig pojkdröm är att

bli fotbollsproffs. Här på

Zlatan camp i Bunkeflostrand

fick barnen träffa

sin stora idol, Zlatan.

Foto Christer Wahlgren,

Scanpix

Idrott, globalisering och

professionalisering

– om drömmar och vardag bland fotbollens

ungdomsproffs

Jesper Fundberg

Malmö Högskola

Syfte och frågor

Följande text utgår från ett pågående

forskningsprojekt om fenomenet ungdomsproffs

i fotboll. Ungdomsproffs

definierar jag de unga män som fått

så kallat ungdomsproffskontrakt med

en fotbollsförening, när de är i 16-18

år åldern. I följande projekt avgränsas

också detta till dem som flyttat från en

svensk klubb till en utländsk. Studien

inleddes i januari 2009 och fokuserar

på hur vardagen ser ut för de unga

spelarna i deras nya miljöer. Jag har

valt att träffa dem både i deras fotbollsmiljöer

i de utländska klubbarna

och i samband med landslagsträffar i

Sverige (då de flesta är med i u-landslagen).

I mötena med de unga männen

ber jag dem berätta sin fotbollsbiografi;

var och hur de började spela fotboll,

föräldrars relation till spelet, karriären

fram till idag. Jag frågar dem

också om livet runt spelet, att flytta

hemifrån, relationer till vänner, kärlek

och ensamhet, att bli vuxen, disciplin

och manlighet. Vidare diskuterar vi

fotbollens plats i dagens samhälle med

frågor om ekonomi, idolskap, status

och frågor om den personliga framtiden.

Ett tema i diskussionerna har

rört relationer mellan maskulinitet,

kropp och arbete som jag finner intressant

och relevant att diskutera då just

kroppsliga färdigheter är det centrala

för fotbollspelande som yrke. Vidare är

det intressant med ”kroppsligheten” i

en tid då allt längre och allt mer akademisk

utbildning premieras. Här kan

jämförelser göras med andra karriärvägar,

till exempel unga modeller. 1 En

annan aspekt av relationen manlighet,

kropp och arbete är åldern hos de unga

männen. När det i samtiden alltmer

talas om en förlängd ungdomstid så tar

de unga fotbollspelarna i denna studie

flera kliv in i ett tidigt vuxenliv med

avseende på disciplin och ansvar kring

frågor om ekonomi, hälsa och arbete/

fritid.

Ett annat sätt att närma sig fenomenet

ungdomsproffs är att jag intervjuar

personer som finns i de unga fotbollspelarnas

nätverk: föräldrar, syskon,

ledare, tränare, agenter, vänner, etcetera.

Vad är deras relation till och syn

på fenomenet ungdomsproffs? Dessutom

intervjuas fotbollspelare som valt

att inte flytta utomlands liksom spelare

som varit ungdomsproffs tidigare i

karriären. Hur ser de på sina val och

erfarenheter?

Min avsikt är att ställa frågor

utifrån och på en idrottslig individnivå,

om identitet och vardag, för att

kunna resonera om frågor på idrottslig

strukturell nivå; idrottens globalisering,

kapitalisering och professionalisering.

Jag kommer att använda dessa två

idrottsnivåer för att diskutera och

analysera generella samhällsfrågor om

ungdom och vuxenliv, maskulinitet,

arbete och fritid.

Fotboll som global arbetsmarknad

för unga män

En vanlig pojkdröm är att bli fotbollsproffs.

Det är få som kommer i

närheten av detta även om det under de

senaste decennierna har blivit allt fler.

Tanken på att kunna försörja sig på att

spela fotboll tycks också vara universell.

I ett globalt perspektiv är Europa

36


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 3 - 2 0 0 9

37


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 3 - 2 0 0 9

centrum, det är där de stora klubbarna

och lönerna finns i huvudsak. En stor

förändring gällande professionell

fotboll är den så kallade Bosmandomen

från 1996. I korthet handlar

det om ökad frihet och rörlighet för

fotbollspelare inom EU – spelare utan

kontrakt kan fritt flytta till en annan

klubb i ett annat land, vilket inte var

möjligt tidigare. En annan konsekvens

av Bosman-domen har blivit att större

klubbar skriver kontrakt över en längre

tid med spelare samt att detta sker

i allt yngre åldrar. Det finns ekonomiska

vinster med att skriva kontrakt

med unga spelare både inom Europa

och från andra världsdelar. Antalet

ungdomsproffs i Europa har därmed

ökat. Om ungdomsproffsverksamheten

ses som ett socialt fält i Bourdieus

mening så är det möjligt att identifiera

aktörer som har, ibland gemensamma

och ibland skilda, intressen. 2 Här finns

moderklubbar som riskerar bli av

med sina unga talanger, agenter som

fungerar som länk mellan spelare och

klubbar, storklubbar som vill knyta till

sig blivande (förhoppningsvis) stjärnor,

fotbollsförbund som ser möjlighet att

unga spelare utvecklas och inte minst

familjer och spelare som ser en hägrande

dröm kunna gå i uppfyllelse. Det

senare tycks vara en stark drivkraft

i såväl Sverige, Brasilien som i Zimbabwe.

3 Idrottens globalisering och

ekonomiska intressen möter individuella

förhoppningar som kan rymma allt

från berömmelse till ekonomiskt oberoende

för sig själv och sin familj. Ibland

sker dessa intressemöten i harmoni

men ibland sker en konflikt.

Antalet svenska pojkspelare som

fått kontrakt med utländska klubbar

ökade från 1996 till1997 med 40

procent. Under våren 2008 publicerades

elva artiklar enbart i Sydsvenska

dagbladet om tonåringar som fått så

kallade ungdomsproffskontrakt. Den

dominerande tonen i artiklarna är

”äventyr”, ”möjlighet” och ”ekonomiska

vinster”. Ett annat exempel på

uppmärksamhet för fenomenet är det

före detta ungdomsproffset Martin

Bengtssons kritiska bok ”I skuggan av

San Siro: Från proffsdröm till mardröm”.

4 Det är alltså ganska olika

skildringar som ges av livet som ungdomsproffs

i olika medier. Det saknas

forskning om fenomenet. Min ambition

är att ge en så komplex bild som

möjligt där utgångspunkten är de unga

männens perspektiv, samtidigt som jag

vill föra in en diskussion om strukturer

som ofta ligger en bit bortom de unga

männens egen horisont.

Tillfället för att bli upptäckt av en scout är på Elitlägret - i Halmstad juli 2009. I förgrunden förbundskaptenerna

Roland Larsson och Ulf Svensson.

Teoretiska utgångspunkter

Ungdomsproffsverksamhet som socialt

och kulturellt fenomen kan analyseras

utifrån vitt skilda teoretiska perspektiv.

Jag väljer att använda följande

centrala begrepp och teorier: globalisering,

professionalisering, identitet och

maskulinitet (det senare kan betraktas

som en specifik aspekt av identitet med

särskild betoning på genus). För att

börja med det senare kan forskningsprojektet

ses som en fortsättning på

min avhandling Kom igen, gubbar!

som handlade om hur pojkfotboll kan

analyseras som manlig fostringsmiljö. 5

Då handlade det om hur maskulinitet

tar sig uttryck verbalt och kroppsligt

via exkludering utifrån temana

femininitet, etnicitet och sexualitet. För

fotbollspelande pojkar i yngre åldrar

tycktes maskulinitet också handla om

disciplin och gemenskap. Vad sker då

med manligheten för dem som satsar

vidare på fotbollen och som tycks nå

sina drömmar i tidig ålder? Både identitet

och maskulinitet betraktas som

sociala konstruktioner och svaret på

frågan om vem en person eller grupp är

bör snarare betraktas som något man

blir. 6 Identitet och maskulinitet förstås

därmed som relationellt och något

som ständigt kan förändras, liksom

att det måste förstås i sitt sociala och

kulturella sammanhang. Därför väljer

jag att använda ordet identitetsprocess

för att undersöka hur, i huvudsak, den

självvalda men även tilldelade bilden

av en person förändras i takt med flytt

utomlands, vardagen som ungdomsproffs,

flytt hem igen och så vidare.

Studier av transnationell migration

och maskulinitet är eftersatt liksom

dess kopplingar till idrott. 7

Forskning om idrott och globalisering

har ökat under de senaste

femton åren. En förklaring till detta är

givetvis att idrotten har blivit allt mer

globaliserad: ett ökat medialt genomslag,

ökad kommersialisering och

professionalisering som också hänger

samman med arbetskraftsmigration av

idrottare. Här är fotbollen kanske det

tydligaste exemplet på ökad globalisering.

Historiker påpekar dock att

globalisering inte är en ny process för

fotbollen. Flera idrottsforskare menar,

vilket jag ansluter mig till, att det är

viktigt att se relationer mellan idrottens

processer och andra samhälleliga

processer; i detta fall transnationell

migration och globalisering – för att

se de gemensamma liksom specifika

dragen för fotbollen respektive samhället.

Den forskning som bedrivits

om globalisering och professionalisering

kring fotboll har hittills fokuserat

vuxna spelare, i Sverige, 8 internationellt,

9 och historiskt. 10

38


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 3 - 2 0 0 9

Vad är då globalisering? En definition

är att det handlar om hur globala

och lokala förhållanden blivit alltmer

beroende av varandra. 11 Gemensamt

för många teorier om globalisering

är att de berör makronivå genom att

beskriva och förklara globalisering som

en process av ekonomiska och social

skeenden vilka antas frambringar en

integration över nationsgränser. Detta

har i sin tur betydelse för de kulturella

förhållandena där flera menar att

allt blir mer likt vartannat, liksom en

anpassning till västerländska förhållanden.

Vad betyder detta för fotbollen?

För att tala med antropologen Ulf Hannerz’

begrepp ”kulturellt flöde” så är

det intressant att se vad som sker med

unga spelares erfarenheter av klubbfotboll

i Europa och landslagssamlingar. 12

Vilka fotbollsmässiga, kulturella,

sociala flöden kan skönjas i spåren av

dess konkreta förflyttningar mellan

olika fotbollsmiljöer?

Bauman diskuterar hur mikronivå/

individnivå kan förstås för globalisering.

13 Han menar att det framförallt

är de mest välbeställda som gynnas av

globalisering. Skälet till detta är att de

kan dra fördel av ökade rörelsemöjligheter.

Det senare är av särskilt intresse

för ungdomsproffsverksamhet där

rörlighet över nationsgränser möter

ekonomiska intressen och individuella

drömmar och ambitioner. Följande

projekt avser att ta avstamp i mikronivå

för att koppla samman det med

makronivå. Här är det också viktigt att

använda ett genusperspektiv på fotbollens

globalisering.

Arbetskraftsmigrationen inom

fotbollen är framförallt manlig och

nätverken är styrd av män. Vad betyder

det i en tid då traditionella manliga

egenskaper alltmer ifrågasätts både av

kvinnor liksom av många män? Med

globalisering avses också utvecklingen

av kommunikationsteknologier som

förmedlar ekonomiska och politiska

beslut över världen på några få sekunder.

Detta är också tydligt inom fotbollen

där resultat, spelstil, målgester och

spelarövergångar sprids, tolkas och

kommenteras med hög hastighet och

stor spridning.

Intimt förknippat med globalisering

av idrott är professionalisering.

Den ökad grad av professionalisering

som pågått inom svensk idrott har

beskrivits av Peterson och Sund. 14

Från de första spelarkontrakten inom

svensk fotboll i slutet av 1960-talet

och heltidsanställda spelare på 1980-

talet till dagens ungdomsproffs finns

tendenser till ökad kommersialisering

och paternalism (till exempel agenter,

storklubbar). Med professionalisering

avses här förändringen från lek till

allvar; med bland annat en rationell

organisation och yrkesroller som är

formellt kopplade till en formell utbildningsverksamhet

och som utövas på

heltid. Här är det intressant att denna

professionalisering berör allt yngre

åldrar. Men vilka effekter får det för

unga spelare – på och utanför planen?

Är det en oundviklig förändring inom

fotbollen som också bidrar till bättre

och mognare spelare och människor

eller ska detta förstås som en cynisk

”idrottstraffickning” som drar nytta av

ungas drömmar för en ökad vinstprofit?

15 Hur vardagen och identitetsprocesserna

ser ut för ungdomsproffs är

hursomhelst en för många okänd verklighet

– men som genom etnografiska

beskrivningar kan ge upphov till en

ökad förståelse för fotboll som socialt

fenomen i kraftfälten globalisering och

professionalisering.

Ungdomsproffsen – två nedslag

Ett sätt att närma sig fenomenet ungdomsproffs

är att syna verksamheten

ur flera olika perspektiv. I bakgrunden

nämndes några aktörer som har

olika intressen och därmed lite olika

perspektiv på vad ”god ungdomsproffsverksamhet”

innebär. Här finns

fotbollförbund, agenter, ledare, tränare,

klubbar liksom familjer och spelare.

Bland de fem ungdomslandslag som

finns inom ramen för Svenska fotbollförbundet

(P 15, P16, P17, P18, P19)

väljer jag att granska samtliga spelare

som är på väg att bli, är mitt uppe i

eller på väg hem från ungdomsproffskontrakt.

Under våren 2009 har jag

varit i kontakt med åtta spelare i tre

länder, tre ledare, en agent och fyra föräldrar.

Viktiga förmedlare av kontaktuppgifter

är förbundskaptenerna för

respektive u-landslag.

Under våren gjorde jag tre resor; till

England (London och Manchester), till

Holland (Amsterdam, Rotterdam och

Herenveen) samt till Italien (Bergamo,

Lecce och Turin). Det är svårt, och näst

intill omöjligt att komma i kontakt

med spelarnas fotbollsmiljöer i form

av träningsanläggningar och liknande.

Jag har träffat spelarna och samtalat

med dem i deras boendemiljö och/eller

kafé. Mötena med de unga männen

har varit från ett par timmar till att

jag övernattat hemma hos dem och

därmed kunnat diskutera fotboll, livet

och vardagen under åtskilliga timmar.

Bemötandet från de unga männen har

genomgående varit mycket positivt,

ja oftast artigt. Jag vill återge några

tankar och kommentarer från två av

dessa möten.

Tre dagar i februari tillbringade

jag i London och Manchester. Jag planerade

att träffa två ungdomsproffs.

Av olika skäl träffade jag bara en av

dem. Han är 16 år och ska senare

under året fylla 17. Under ett dygn

samtalade jag med honom, och hans

pappa, jag tittade på hans träningar

och bodde hemma hos honom i den

lägenhet som klubben ordnat åt

honom. Jag fick en kort, men intensiv,

samvaro med honom och hans pappa

som bodde tillsammans i Manchester.

Med mig hem till Sverige hade jag

åtta timmar inspelade samtal. Men

framförallt hade jag massa nya frågor,

intensiva intryck och omtumlande

känslor med mig tillbaka. Jag mötte

en son och hans far som levde symbiotiskt

nära varandra dygnet runt.

Hela vardagen kretsade kring den

unge mannen fotbollspelande: två träningspass

per dag samt extra privata

träningar. Sonens och faderns fokus

innebar att mat, vila, sömn, relationer

utgick från fotbollsverksamheten. De

ville nu satsa allt på det som varit

en gemensam dröm, menade de. Jag

lyssnade. Samtalen och berättelserna

kretsade från allt som när intresset

för fotboll startade och växte, till

om agenter som försökte locka med

kontrakt redan när han var tretton år.

Vidare hade vi långa samtal om vad

konkurrensen i laget tar sig för uttryck

och vad detta betyder i en lagsport

som fotboll. Den unge mannen låter

mig förstå att platserna i laget och

att synas inför framtiden är en strid

”på liv och död”. Jag möts också av

hans lagkamrater som kommer ut

från anläggningen efter dagens sista

träningspass. En av dem, den värsta

konkurrenten, nickar lätt mot oss och

säger något jag inte hinner uppfatta.

Han känner till pappan som står bredvid

mig. Han hoppar snabbt in i en

sportbil och rivstartar. Senare under

dagen låter mig flera förstå att bilen är

en statussymbol för de unga proffsen.

En inte unik kombination mellan

manlighet och teknik/ting. 16

Jag lämnar son och far vid tågstationen

i Manchester och mina tankar

kretsar kring hur relationen mellan

dem påverkas av att det är sonen som

försörjer fadern genom sitt fotbollspelande.

Jag kommer att fråga övriga

familjemedlemmar, mamman och

systern, som bor i Sverige hur de ser

på den unge mannens situation och

deras relation till honom. Lyckas han

39


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 3 - 2 0 0 9

med drömmen är han ekonomiskt oberoende

i resten av sitt liv – misslyckas

han, eller får en allvarlig skada, så har

han en haltande gymnasieutbildning

och ett rejält stukat självförtroende att

arbeta med. Där någonstans, mitt emellan

att ta steget till att förkroppsliga

Connells begrepp hegemonisk maskulinitet

eller att falla och därmed lätt

kategoriseras som en del av en underordnad

maskulinitet, befinner han sig

just nu. 17

Under mina tre dagar i Italien

tillbringar jag ett dygn i Lecce som

ligger på den italienska ”klacken” i

sydöstra delen. I en nybyggd lägenhet

bor sedan knappt ett år en av de

svenska ungdomsproffs i min studie

som har kontrakt med och spelar i

klubbens ”prima vera-lag”, det vill

säga ungdoms/B-laget. Han möter mig

utanför porten iförd landslagsoverall.

Senare berättar han att han ju ville ha

på sig den när han ”ju skulle få besök

från Sverige”. Han visar stolt upp sin

lägenhet och förklarar att området är

byggt för de bättre bemedlade i staden.

Under två timmar samtalar vi i hans

kök om livet som ung fotbollspelare,

flytten till Italien, flickvännen, kompisar

hemma, lagkamrater, och så vidare.

Ett genomgående tema under intervjun

är vuxenblivande. Samtalet kretsar

kring flytten hemifrån, till ett nytt

land, att börja arbeta och att ta ansvar.

Ansvar och disciplin tycks genomsyra

hans vardag. Det är inte några aspekter

som tynger honom, dock. Tvärtom så

jämför han sig med ”gamla vänner i

Sverige” och menar att han ser saker

på ett nytt och mognare sätt. Han tycks

gilla sin tillvaro. Han förmedlar en

känsla av att det är spännande och ta

ansvar. Om än bara för sin egen situation.

Jag undrar om han känner sig

ensam ibland, med anledning av vad

han berättar om sin vardag. Visserligen

umgås han en del med spelare i laget,

men många stunder är han för sig själv

i lägenheten. Visst är jag ensam, säger

han. Men jag är ganska van. Har alltid

gillat att vara ensam. Han visar upp sin

dator som står i sovrummet. Där håller

han kontakten med vänner via msn,

mail och andra chattsidor. Där finns

också bilder på flickvännen. Hon ska

strax komma och hälsa på honom, hon

anländer dagen innan hans 18-årsdag.

Samtalen fortsätter om vardagsrutinerna:

gå upp vid åtta, träning mellan

10 och 12, lunch, vila och kanske

middag med vänner på kvällen. En dag

i veckan är det ledigt. På kvällen går

vi tillsammans till en restaurang lite

utanför stadens centrum. Jag förstår att

40

det är favoritrestaurangen. Samtalen

fortsätter om livet som ungdomsproffs

och vad det innebär för de relationer

som fanns till vänner i Sverige. Det

handlar både om dem som inte bryr sig

utan vet vem han är utanför fotbollen,

till dem som vill bli hans vän för

att han just är fotbollsproffs. Men det

ingår också i ett ungdomsproffs vardag

– att veta vem man är på och utanför

planen, låter han mig förstå.

Avslutning

Hur kan då dessa inledande resor

förstås och tolkas i relation till de

teoretiska resonemangen om professionalisering,

globalisering och maskulinitetsprocesser?

Jag vill ta upp några

aspekter. För det första vittnar alla

dem jag intervjuat om en professionaliserad

verksamhet i de nya klubbar

de kommit till i form av mer kvalité

på träningar och matcher, att de tjänar

pengar på detta (i flera fall mycket

stora summor), mer strikta relationer

mellan tränare/ledare och spelare

(liknas ofta vid chef/anställd) än i de

svenska klubbar de kommer ifrån samt

att organiseringen av fotbollspelande

tar tag i de unga männens vardagsliv

så att ”allt” kretsar kring fotbollen

(vila, sömn, mat, fritid regleras av fotbollsverksamheten).

Den sista aspekten

gör också något med identiteten – de

blir fotbollspelare, både i egna och

i andras blickar. Att omgivningens,

framförallt vänner i Sverige, ser på

dem på ett nytt sätt är något som de

tvingas reflektera en hel del över. Det

gemensamma ideal som de strävar efter

att uttrycka inför vänner och bekanta

är ödmjukhet och ”ha fötterna på

jorden”. Trots att det är juni månad

som är den enda sammanhängande

ledigheten för de unga fotbollsproffsen

så finns åtskilliga sätt att behålla kontakten

med tidigare vänner och familj.

Kommunikationen sker via mobiler,

chatt, msn, skype, etcetera. Flera av

de unga männen läser gymnasiekurser

på distans och använder IT-samhällets

kommunikationsteknologier för detta

ändamål. Det finns dock en form

av kommunikation som tycks kräva

fysiska möten. Av dem som har ett

förhållande (i samtliga fall flickvän) så

är det utan undantag med en svenska,

vilken de träffat just under den tidigare

nämnda lediga junimånaden. De lever

elva månader i en värld som i det

närmsta totalt domineras av män,

vilket få av dem tycks reflektera kring.

Att leva i nuet som ungdomsproffs och

med drömmen om att ta nästa steg

till fullvuxet proffs innebär för många

att leva i värld av män, med till synes

strikt reglerade arbetsrelationer och

där privata tankar och funderingar

kommuniceras via telefon med hemmet

eller msn med flickvännen och där

ödmjukhet inför det man kommer ifrån

är ett ideal värt att odla för att lyckas i

framtiden.

Referenser

1. Frisell-Ellburg, Ann (2008) Ett fåfängt

arbete: möten med modeller i den svenska

modeindustrin. Göteborg: Makadam.

2. Bourdieu, Pierre & Wacquant, Loïc (1992)

An Invitation to Reflexive Sociology. Chicago:

Chicago University Press.

3. Stuart, Ossie (1996) “Players, Workers, Protestors.

Social Change and Soccer in Colonial

Zimbabwe” i McClancy (red) Sport, Identity

and Ethnicity. London: Berg.

4. Bengtsson, Martin (2007) I skuggan av San

Siro: Från proffsdröm till mardröm. Stockholm:

Prisma.

5. Fundberg, Jesper (2003) Kom igen, gubbar!

Om pojkfotboll och maskuliniteter. Stockholm:

Carlssons.

6. Bourdieu, Pierre (1999) Den manliga dominansen.

Göteborg: Daidalos.

7. Pease, Bob & Pringle, Keith (2001) A Man´s

World? Changing Men´s Practices an a Globalized

World. New York: Zed Books.

8. Eliasson, Annika (2004) ”Svensk fotbolls

möte med globaliseringen”; www.idrottsforum.org

9. Maguire, Joseph (1999) Global Sport. Identities,

Societies, Civilizations. Oxford: Polity

Press; Roderick, Martin (2007) The Work

of Professional Football. A Labour of Love?

London: Routledge.

10. Taylor, Matthew (2005) The Leaguers.

The Making of Professional Football in England,

1900-1939. Liverpool: Liverpool University

Press.

11. Maguire, a. a.

12. Hannerz, Ulf (1992) Cultural Complexity.

Studies in the social organization of meaning.

New York: Columbia University Press.

13. Bauman, Zygmunt (1998) Globalization.

The Human Consequences. London: Polity.

14. Peterson, Tomas (1993) Den svengelska

modellen. Svensk fotboll i omvandling under

efterkrigstiden. Lund: Arkiv; Sund, Bill (2002)

”Den svenska fotbollens övergång till professionalism

och arbetsmarknadsrelationer”;

Idrott, historia och samhälle 2002.

15. David, Paulo (2003) Human Right in

Youth Sport. Routledge.

16. Jfr, Mellström, Ulf (1999) Män och deras

maskiner. Nora: Nya Doxa.

17. Connell, R. W. (1995) Masculinities. Cambridge:

Polity Press.


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 3 - 2 0 0 9

Evenemangskultur och idrott

– spänningar och samspel

Vår tid känntecknas av evenemangskultur, som sociologerna Scott Lash och Celia Lury noterat.

1 Under kortvariga spektakulära händelser iscensätts denna kultur genom olika aktiviteter i

rum för konsumtion – många gånger innehållande idrott – som syftar till att attrahera människors

uppmärksamhet. Evenemang erbjuder en kultur skild från den vardagliga, vilket innebär

att människor får tillfälle att ”uppleva” något, som det ofta heter idag. 2 I denna artikel visar jag

hur produktion av evenemangskultur relaterar till idrott men också utmanar dess logik – som

är manifesterad i långsiktiga mål, seriesystem och tävlingspraktik. För att visa detta kommer

jag att låta empiriska observationer från studier av ett idrottens och barndomens evenemang

samspela med teorier om samtida kulturproduktion och konsumtionssamhälle. Med detta

visar jag hur vad som förutspåtts vara ”framtida” idrott idag realiserats och att detta ställer

forskare och praktiker inför nya utmaningar och frågor.

David Cardell

Malmö Högskola,

LINKÖPINGS UNIVERSITET

För att förstå de kvalitativa skillnaderna

mellan idrottens och evenemangens

kulturer som denna artikel

kommer att fokusera är det angeläget

att bestämma några referenspunkter

för de två begreppen. Med idrott

avser jag i linje med historikern Allen

Guttmann här den moderna sportens

kroppsövningskultur som är inriktad

på kontinuerlig utveckling genom

träning, för att tävla och därigenom

uppnå möjligheter till att slå rekord. 3

Det är tänkbart att definiera idrott i en

vidare bemärkelse. 4 Jag behåller dock

definitionen i dess moderna betydelse,

som en kulturell form i vilken tävlan

genom kroppsliga insatser är central,

då detta idag är den idrott vi huvudsakligen

möter. 5 Skälen till att nyttja

detta begrepp är att det också möjliggör

kunskap om hur det produceras

kroppsövningskulturer i relation till

denna idrott, utifrån livsstilar, varumärken

och upplevelselogiker som

nyttogör delar av dess kroppsövningskultur.

Dessa verksamheter kan ta sig

form i evenemang, som jag förstår som

produkter av aktivitet att konsumera

för avgränsade och kortvariga nöjen,

snarare än vardagliga insatser genom

långsiktig träning med mål om tävlingsprestation

och jämförbar utveckling

mot andra utövare – som inom idrotten.

Vilka kvalitativa skillnader står vidare

att finna mellan idrotten och evenemangens

kroppsövningskultur?

I en studie av lägret Stadium Sports

Camp i Norrköping, som utgör Sveriges

största ”idrottsläger” och även kallat

”upplevelseläger”, har jag visat att

idrott rekonstrueras utifrån flera olika

syften och överväganden. 6 Jag ska i nedanstående

kortfattat återge hur några

av dessa omvandlingar tar sig uttryck

samt skälen till att idrott omformas för

en annan typ av kroppsövningskultur.

Efter detta återknyter jag till forskning

som behandlat framtiden för idrott i

en skandinavisk kontext, för att sätta

denna i relation till förståelse av evenemangskultur/idrott

av idag.

Innan jag går vidare med detta bör

det klargöras att denna artikel inte

handlar om modern underhållningsidrott,

med professionella vuxna i fokus,

sådan som erbjuder konsumenter en

stund av förströelse och nöje då de

tittar mot andra som utövar en idrott.

41


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 3 - 2 0 0 9

Istället är det deltagarorienterad

kroppsövningskultur som jag är intresserad

av, den som i form av evenemang

erbjuder konsumenter att ta del av

och pröva olika aktiviteter. I denna

typ av verksamhet finns inte publik

på det sätt som vi är vana att se inom

underhållningsbranschen, där publik

separeras från utövare. De flesta som

ingår i evenemanget är istället aktiva

på en spelplan, de är aktiva medskapare

i evenemanget. 7 En förklarande

distinktion kan här göras mellan att

[A] besöka en publikhändelse (att titta

på) respektive att [B] vara del i en

aktiverande händelse, såsom att sjunga

karaoke (att vara medskapare). Karaoken

innebär inte att utövaren själv

skapar hela nöjeshändelsen, utan tillåts

ta del av vad sociologen Erving Goffman

benämnt som halvfärdiga ramar

för sin aktivitet. 8 Ett deltagarorienterat

evenemang som erbjuder en form av

kroppsövningskultur utgör således ett

ramverk för flertalets medverkande,

som konsumenter kan välja att ta del

av och samtidigt vara med och skapa

(delar av) innehållet i. De har i detta

ett större utrymme än låt säga om

de befinner sig på läktaren under en

fotbollsmatch då deras tittande och

tillrop – på ett idealtypiskt plan – inte

har samma betydelse för aktiviteten

på spelplan som om de själva är del av

ett evenemang inom vars ”spel” de är

medaktörer.

Att konsumenter är medaktörer

inom deltagarorienterade evenemang

innebär inte att de har kontroll över

evenemanget, utan att de erbjuds att

ta del av rum som kulturproducenter

planlagt för (viss) aktivitet. Därför är

liknelsen med karaoke lämplig, då deltagare

har att fylla i ”tomma luckor”

på ett sätt som de kan finna tillfredställande

eftersom de får sätta personlig

prägel på sina aktiviteter och uttryck.

Strukturer för evenemang ska således

förstås som överordnad, men öppen

för, konsumentens handlingsutrymme,

på ett liknande sätt som idrottens regelverk

är överordnat utövaren i utövande

av dessa aktiviteter. 9 För att förstå skillnader

mellan evenemangskulturens och

idrottskulturens ordningar är det således

produktion av dessa ramverk, eller

halvfärdiga ramar, och deras iscensättande

som utgör mitt intresse. Det är

till dessa ramar, i fallet Stadium Sports

Camp, som jag nu skall röra mig.

En fallstudie av idrottens transformation

till evenemangskultur

Under mina studier av Stadium Sports

Camp i Norrköping, som under åren

Stadium Sports Camp i Norrköping utgör Sveriges största "idrottsläger". Här ett exempel på en nöjd deltagare.

Foto: Stadium AB

2007 och 2008 vänt sig till barn i

åldern 11–14 år, har det med tiden

blivit klart att aktiviteter inom ramen

för detta läger omförhandlats för att

passa vad jag förstår som ett evenemangsformat.

Under en veckas tid

kommer allt från avancerade utövare

till nybörjare som ska vara del av

samma huvudidrott (det erbjuds 16

stycken under år 2008). Det finns inga

krav på förkunskaper och det betonas

att många av aktiviteterna handlar om

att prova-på. Den som tränar ishockey,

fotboll eller handboll – de populära

huvudidrotterna – tar även del av

andra grenar och aktiviteter. Dessa har

anpassats för att killar och tjejer ska

kunna spela med – snarare än mot –

varandra, nybörjare mot avancerade

utövare och för att det inte ska ta lång

tid att sätta in sig i aktiviteten. För

under en veckas tid ska många aktiviteter

avklaras. Då blir idrottens regelverk

varken möjligt att träna in eller följa i

varje given övning. Istället kan utbudet

förstås som skapat för att deltagarna

ska få pröva på och inspireras, samt

vägledas i detta. Det finns funktionärer

som visar hur det kan/ska/bör gå till.

Utifrån dessa instruktioner har deltagare

sedan möjlighet att under olika

schemalagda moment pröva sig fram.

Att lägret betecknas som ett ”upplevelseläger”

är här talande: för deltagarna

ges i och med det breda utbudet inte

några omfattande möjligheter till erfarenhetsmässig

fördjupning. Skillnaden

mellan upplevelse och erfarenhet kan

förklaras med en indelning i känslovärden

respektive kunskap. 10 Att

utveckla djupgående kunskaper låter

sig inte göras i någon större omfattning

vid läger som betonar inspiration

och prova-på, som Stadium Sports

Camp. Det är heller inte syftet med

verksamheten som grundläggs i visioner

om att ”inspirera till ett aktivt,

roligt och hälsosamt liv” – samma

ledord som bolaget Stadium för övrigt

bygger sin verksamhet på vad gäller

försäljning av sport- och modeprodukter.

Att uppleva blir vid campen ett

mål, som inte dominerar helt eftersom

att huvudidrotter finns representerade

inom lägret. En viktig del av verksamheten

är dock sådan som företas vid

sidan av dessa, såsom samarbetsövningar,

lekfulla aktiviteter i speciellt

designade rum och test av nya idrotter

som är anpassade för evenemangets

format. Det som genomsyrar dessa

aktiviteter är Stadiums visioner och

campens principer om att tävlan kan

vara problematisk. Det har pågått

tävlingar vid campen som dock reducerats

i antal och karaktär. Detsamma

gäller träningsmängden, som minskat

för att det inte skall vara ett ”träningsläger”,

med betoning till träning. En

ny huvudidrott har också skapats på

lägret, som betonar prova-på-perspektivet;

den heter ”multi”. I denna

tränar deltagaren inte grenspecifika

aktiviteter gång på gång, utan betar av

42


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 3 - 2 0 0 9

det variationsrika utbud som finns på

campen. Sammantaget, ur ovanstående,

antar lägret en dubbel karaktär;

delvis ett läger med träning och delvis

som ett evenemang som har med den

samhällsordning sociologen David

Riesman träffsäkert analyserat som

specialiserad och därmed möjlig att

erbjuda fritidskonsulenttjänster inom

– för att individer inte ska uppleva sig

vara bortkomna i mötet med många

nya konsumtionsmöjligheter. 11

Studien av Stadium Sports Camp

visar att specialisering och fördjupning

inte värderas som centrala inom

lägret, att möjligheter att prova på

det nya och annorlunda – i relation

till idrott och vardagliga aktiviteter

– värderas samt att detta skapar en

struktur som innebär att deltagare

rör sig mellan nya aktiviteter. Utifrån

ovanstående distinktioner mellan

idrottens och evenemangens kulturer

menar jag att campen svarar mer mot

kortvarigt deltagande, upplevelseorienterade

händelser och konsumtion

av en produkt (evenemang) än mot

idrottens långsiktiga mål av träning

och tävlan. Inspiration överordnas

således kontinuitet och specialisering.

Detta förhindrar givetvis inte att

evenemanget kan ingå i idrottsutövande

barns träning och utveckling.

Dock då är händelsen i sig inte en del

av vardagliga strukturer, den fungerar

snarast som ett alternativ eller komplement

eftersom den inte är central

för att utöva idrott.

Bredden av intressen och bakgrunder

hos deltagare på Stadium

Sports Camp talar för att detta läger

når olika målgrupper; de som är

idrottsaktiva, de som är det i en gren

men inom lägret testar en annan

samt de som inte tidigare fördjupat

sitt idrottsliga intresse i någon gren.

Dessa grupper kan vara attraherade

av campen då den svarar mot ett

samtida eftersträvansvärt utbud av

upplevelser. 12 Den erbjuder också

aktiviteter som baseras på nöje för

stunden – populärt idag – snarare

än avkräver långsiktighet och träning

som inom idrott. 13 Vid campen

finns också för ungdomar attraktiva

varumärken representerade genom att

rummet kläs i dessa, som teman. 14

Dessa förklaringar av konsumenters

samtida intressen är inte svar

nog till varför Stadium Sports Camp

skapats samt varför händelsen prioriterar

en typ av evenemangskultur

före sådant som hör den etablerade

idrottskulturens ”träningsläger” till.

Svar till varför campen produceras

som en konsumtionshändelse, med ett

innehåll av nöje och inspiration, står

att finna på flera nivåer. Det handlar

om att bolaget Stadium vill visa upp

sig som ett ansvarstagande företag, att

Norrköpings kommun som medverkar

som arrangör velat aktivera – läs kommersialisera

– ett rekreationsområde i

staden samt att föreningslivet i detta

kunnat bistå med en kompetens mot

en given ersättning. I detta partnerskap

mellan olika aktörer tolkar jag

ekonomisk vinst och utveckling som

central. Denna vinst ska genereras

genom att bolaget Stadium möter sina

kunder (nuvarande och framtida),

kommunen har förhoppningar om

sänkta kostnader för ohälsa samt

söker attrahera framtida invånare. Vid

sidan av dessa framtida, potentiella,

vinster ges föreningar ersättning för

sina instruktörers arbete med lägret.

Att det inte genereras (direkt)

ekonomisk vinst ur detta projekt

kan tyckas känneteckna en ideell

verksamhet, eller åtminstone placera

Stadium Sports Camp nära denna

typ av verksamhet. Den ekonomiska

rationalitet som genomsyrar tankarna

om produktion uppvisar dock likheter

med generella tendenser inom den

samtida kapitalismen, som handlar

om hur marknadsaktörer föreställer

sig att avkastningen ska komma på

sikt, även om det är oklart när. 15 Att

föreningar och kommun medverkar i

produktionen av detta evenemangsprojekt

förklaras av att även dessa

finner intresse i ekonomiskt lönsamma

projekt som drar nytta av marknadens

metoder. 16

Ovan nämnda skäl till att lägret

Stadium Sports Camp omvandlats från

att betona idrott till att fokusera upplevelser

och inspiration – vilket skett

under en period om drygt 10 år – kan

vid sidan av ovanstående resonemang

om bredd i deltagares kompetens

förklaras av intressen för att attrahera

fler deltagare/konsumenter till verksamheten

(vilket öppna evenemang

möjliggör), samt att barnidrottens

specialisering inom föreningslivet fått

kritik under denna tid. Med denna

kritik öppnar sig ett fält av alternativa

möjligheter för marknadsaktörer att

erbjuda familjer och deras barn; lägerverksamhet

som betonar känslostadier

och nöjdhet (upplevelser) snarare än

specialiserad kompetens och den träning

som hör detta till (erfarenhet).

Evenemangskulturens mål om

glädje inom en temporär arena tjänar

här flera mål, dels konsumenters vilja

till att ha det roligt – vilket sociologen

Zygmunt Bauman menar kännetecknar

konsumenters val. 17 Rolighet och

glädje kan också se bra ut, utifrån ett

företagsperspektiv då aktörer som

Stadium och Norrköpings kommun

önskar att visa upp sig – som är ett

grundläggande syfte med campens

verksamhet. Genom att avskaffa problematiska

specialiserade tränings- och

tävlingsmoment inom idrotten som

gjorts inom denna verksamhet så kan

producenterna i högre grad säkerställa

en utbredd glädje hos deltagare

framför varierade känslor av glädje

och ledsamhet – som inom idrott. Att

anpassa utbudet enligt evenemangskulturens

kortsiktiga mål om aktivt

liv, rolighet och inspiration betyder att

styra känslouttryck, till något som är

i linje med företaget Stadiums vision

samt med Norrköpings kommuns

sökande efter att manifestera staden

som en trevlig stad och – motsägelsefullt

nog som en – idrottsstad. 18

Iscensättande av ett evenemang utifrån

organisationers visioner kan således

spela både mot idrottsliga aktiviteter

och mot en annan logik om glädje

och upplevelser – som tjänar vissa

mål. Jag menar här att dessa två delar

är konfliktfyllda, eftersom att idrottens

tävlingsideologi kräver förlorare

liksom vinnare (annars existerar ingen

av dessa positioner), 19 vilket inte är

en del av den logik evenemang kan

skapas ur – åtminstone inte inom den

här studerade deltagarorienterade

evenemangskulturen som innefattar

barn. För inom Stadium Sports Camp

betonas liksom i andra evenemang för

barn att alla är vinnare, 20 detta trots

att det också delas ut särskilda priser

till dem som varit goda vänner eller

utvecklats snabbt. Jag förstår talet om

att flertalet inom evenemang är ”vinnare”

som att dessa är det i egenskap

av att vara närvarande, i relation till

de som inte är detta. Evenemang kan

således fungera som en mer symmetrisk

gemenskap, på ”spelplanen”, än

inom idrott. Att gemenskapen mellan

många deltagare inom campen är

baserad på samhörighet istället för en

tävlingsorienterad konkurrens betyder

dock inte att hierarkier är frånvarande.

Hierarkier har att göra med vem som

ges möjlighet att ta del av de rum som

evenemang sluter då de iscensätts.

Under tiden för Stadium Sports Camp

upplåts det största området i Norrköping

för rekreation och idrott till

konsumenter, medan andra grupper

exkluderas. De som inte har resurser,

inte är i åldern 11-14 år, eller har vilja

till att ingå i evenemanget får således

43


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 3 - 2 0 0 9

stå utanför. I och med att rum används

för evenemang som detta så exkluderas

människor, vardagliga strukturer

och en annorlunda ordning etableras

genom ett fåtal beslutsfattare, såsom

företag. 21

Stadium Sports Camp skapar rum

för en annorlunda kroppsövningskultur

än inom idrotten, vilket är möjligt

eftersom att det är ett läger/evenemang.

Här behöver inte kontinuitet

eller idrottslig utveckling eftersökas,

eftersom att lägret inte ingår i föreningars

ordinarie träningsverksamheter.

Då det inte finns skyldigheter eller

givna ramverk att förhålla sig till i

organiseringen av evenemanget så

kan innehållet omvandlas, beroende

av vad som är populärt bland konsumenter

eller vad som föreställs gå

hem. Idrottsinslag eller aktiviteter som

inte längre är populära kan likaledes

plockas bort eller omvandlas. De tydligaste

uttrycken för hur det utvecklas

nytt innehåll kring Stadium Sports

Camp återfinns i två skrifter, den ena

en tidning som riktas till deltagare där

dessa uppmanas att uppfinna nya sporter,

för att tävla om att få komma till

campen som deltagare; den andra i ett

kommunalt visionsdokument för hur

det planerade kulturhuvudstadsåret

skulle ha sett ut år 2014. Då var det

tänkt att en ”Creative Sports Camp”

skulle ha genomförts, med ett innehåll

av lika delar konstnärlig aktivitet och

idrott, som korsbefruktats.

Prognoser och förändringar

Idrottens föränderliga karaktär har

intresserat många forskare, inte bara

vad gäller faktiska förändringar utan

också möjliga förändringar i framtiden.

I arbetet med studien av Stadium

Sports Camp har jag noterat hur

utsagor om idrottens framtid svarar

mot detta empiriska exempel. Det

gäller [A] de innehållsmässiga förändringarna,

då kultur och idrott löses

upp för att komma att möta varandra

i nya ”hybrida” former. Sådana möten

har historikern Jan Lindroth resonerat

om, 22 liksom pedagogen Per Nilsson

och sociologen Erling Bjurström, 23 i

fråga om ett framtida utvecklat fritidsutbud.

Campen svarar mot de iakttagna

möjligheterna till förändringar

som dessa forskare påtalat, vad gäller

nya och ”hybrida” typer av aktiviteter.

Historikern Ove Korsgaard noterar

i sin avhandling om dansk idrott

liknande förändringsmöjligheter, 24

och att det kan komma att uppstå

nya typer av postmodern idrott och

kroppsövningskultur. 25 Postmodern

44

kroppsövningskultur, orienterad mot

nöje och upplevelser, uppvisar likheter

med det variationsrika och deltagarorienterade

utbud jag visat kännetecknar

evenemang. 26 Dock så [B]

organiseras evenemang av producenter

genom upprättande av halvfärdiga

ramar, varför variation och olikartade

aktiviteter inom dessa är problematiska

att förstå som antingen moderna

eller postmoderna. Det kan, som i

fallet Stadium Sports Camp, finnas

en rationell och kalkylerad struktur

bakom lekfulla och ”spontana”

aktiviteter – som relaterar till modern

organisationsstruktur och ekonomisk

rationalitet.

Med den redogörelse som gjorts

i ovanstående har jag visat på att

innehållet i evenemang kan ta sig en

mindre innehållsmässig specialiserad

och fördjupad karaktär än inom

idrott, men att det kring en sådan

verksamhet – hur lekfull den än må

vara – finns syften och strategier av

marknadsföringskaraktär och som

syftar till ekonomiska vinster. Dessa

kan vara mer organisatoriskt målspecifika

än inom idrottsföreningars

arbete – som även ska handla om

sociala målsättningar – eftersom att

ekonomisk rationalitet överordnas

spontanitet, lek och upplevelser.

Här är historikern Johan Norbergs

uppmärksammande av felaktiga, eller

ogrundade, antaganden inom forskningen

om att näringslivet endast är

intresserat av elit- och artistidrott

relevant. 27 För med Stadium Sports

Camp finns intresse även för en

innehållsmässigt icke-specialiserad

verksamhet för barn – väsensskild

från den ”kommersiella idrott” som

vanligen diskuteras och studeras. Ur

denna logik erbjuder campen något

som inte bara är nytt vad gäller organisering,

utan också i fråga om utbud;

av lika delar kultur och idrott, en mix

som företagsekonomerna Mia Larson

och Cecilia Fredriksson förutspått

hör framtida evenemangsorganisering

till. 28

Framtida frågor för idrottsvetenskapen

Innehållet i evenemanget Stadium

Sports Camp har en öppenhet som

svarar mot föreningsidrottens mål

om inkludering och möjligheter till

variation – sett till vad Idrotten Vill.

Det vore dock problematiskt att i

ett alltför enkelt konstaterande säga

att arrangörerna uppnått något som

föreningslivet haft svårighet med.

Detta därför att Stadium Sports Camp

är en temporär händelse som avkräver

att deltagare har möjlighet att betala

deltagaravgift för en vecka. Möjligen

utestänger denna kostnad de som

söker engagemang i vardaglig träningsaktivitet,

och med säkerhet står

verksamheten inte för sådana möjligheter

– eftersom det är en temporär

händelse vars logik och innehåll är

avgränsat till en plats i en stad under

en kort tid om sommaren.

Under de senaste åren har alltfler

olika camps startats upp. Dessa är

händelser som innehåller variationsrika

aktiviteter, runt om i landet.

Arrangörerna är olika företag och

föreningar som har olika syften och

innehåll. För idrottsvetenskapen

aktualiserar dessa behov av att ställa

frågor om hur idrotten/kulturen

arrangeras för konsumenter och

medborgare, om denna verksamhet

är ett alternativ till idrott i förening,

eller en konkurrent till denna. Camps

aktualiserar i flera fall i partnerskap

mellan föreningar, företag och kommuner

vilket ställer forskare inför ett

nytt organisationslandskap – angeläget

att utforska vidare. Utbredningen

av camps i Sverige – som jag

inte behandlat, men som är påtaglig

idag – talar för nya horisonter för

barndomens idrottsliga aktiviteter;

spektakulär till sin form och skild

från vardagliga former av idrottsaktiviteter.

Varför detta innehåll eftersöks

av konsumenter är en annan fråga av

relevans. Har föreningsidrotten inte

erbjudit vad ”marknaden” önskar?

I anslutning till dessa frågor menar

jag att kritiska perspektiv på behov

och efterfrågan är nödvändiga att

utveckla, för att förstå hur behov

också skapas och produceras – som

en marxistisk vetenskapstradition

uppmärksammat. 29 Har näringslivet

idag ett intresse av att producera nya

aktiviteter som konsumenter alltmer

kommer att behöva? Det tycks vara

så att företag söker närhet till konsumenter

av idag och imorgon, såsom

barn och unga. 30 Det är kanske inte

längre nog eller tillräckligt lönsamt

att endast sälja skor, då kapitalismens

logik är ständig expansion?

Vad ställer då ovanstående frågor

idrottsvetenskapen som forskningsfält

inför? Jag tänker att idrott framledes

kommer att utmanas som (modern)

aktivitet i allt högre omfattning, då

nya aktörer träder in i formuleringsarbete

av den så utbredda evenemangskulturen

samt knyter idrottsliknande

aktiviteter till denna. Det kan komma

att utvecklas temporära upplevelse-


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 3 - 2 0 0 9

kulturer som betonar sin roll som just

kortvariga och nya, som ett säljargument.

Att som idrottsforskare ta dessa

i beaktande – oavsett om de definieras

eller marknadsförs som idrott/lek/

kultur/nöje – är i min mening centralt

för att idrottsvetenskapen inte ska

fastna i studier av den moderna idrotten,

vars definition jag i denna artikel

använt i mina komparationer. Det är

möjligen rentav så att idrottsvetenskapen

med dessa omdaningar står

inför ett nytt formuleringsarbete, där

överhuvudtaget begreppet idrott bör

tänkas igenom. Är det kanske så att

vi – som idrottsvetare – ska ägna oss åt

studier av vad pedagogen Lars-Magnus

Engström benämnt som kroppsövningskultur?

31 Jag vill här inte föreslå

idrottsbegreppets förlorade aktualitet

och betydelse, utan snarast peka på att

det under förändrade samhällsbetingelser

kommer att krävas omvärderingar

av vad som studeras och vad detta

ämne skall bestämmas som. Ska vårt

arbete handla om idrott, upplevelser,

evenemang eller något däremellan? Om

dessa ämnen menar jag att vi skall fortsätta

forska för att anskaffa förståelse

för idrott i förändring, i praktik och

teori.

Referenser

1. Lash, Scott & Lury, Celia (2007) Global

Culture Industry: the Mediation of Things.

Cambridge: Polity.

2. ”Upplevelser” ges ökat utrymme sedan

1990-talet, som jag visat genom en mer omfattande

studie av ett evenemang för barn. Se,

Cardell, David (2009) Barndomens oas. En

tvärvetenskaplig studie av kulturindustriella

intressen och organisering av evenemang

genom exemplet Stadium Sports Camp [Licentiatuppsats

i Idrott, Örebro universitet]. Jag

förklarar där begreppets senare popularitet

med hänvisning till upplevelseideologerna Pine

och Gilmores genomslag. Se, Pine, B. Joseph

& Gilmore, James H. (1999) The Eperience

Economy: Work is Theatre & Every Business

a Stage. Boston, Mass.: Harvard Business

School.

3. Guttmann, Allen (1978) From Ritual to

Record: The Nature of Modern Sports. New

York: Columbia University Press.

4. Jönsson, Kutte (2008) Idrottsfilosofiska

introduktioner: nio kapitel om idrott och

sport, moral och etik, kultur och kritik, kön

och genus, politik och ideologi, kropp och

teknologi. 2. uppl. Malmö: idrottsforum.org,

Lärarutbildningen, Malmö högskola.

5. Cardell, a. a.

6. ibid.

7. ibid.

8. Goffman, Erving (1979) Gender Advertisements.

London: Macmillan.

9. Då strukturens överordning bryts upphör

evenemang att vara den händelse som planerats,

för att övergå i en annan händelse – med

detta upphör evenemanget att vara just ett

sådant.

10. Lash, Scott (2006) “Experience”; Theory,

Culture & Society, 23, (2/3), 335-41;

Horkheimer, Max & Adorno, Theodor W.

(1997) Upplysningens dialektik: filosofiska

fragment. Göteborg: Daidalos.

11. Riesman, David (1999) Den ensamma

massan. Lund: Arkiv.

12. Pine & Gilmore, a. a; Löfgren, Orvar

(1997) ”Att ta plats: rummets och rörelsens

pedagogik”, i Alsmark, red. Skjorta eller själ?

Kulturella identiteter i tid och rum. Lund:

Studentlitteratur.

13. Bauman, Zygmunt (2008) Konsumtionsliv.

Göteborg: Daidalos.

14. Jfr Hjalmarson, Hanna (2007) En växande

marknad: studie av nöjdheten med konsumtionsrelaterade

livsområden bland unga konsumenter.

Diss. Stockholm : Handelshögskolan;

Gianneschi, Marcus (2007) Varor och märken

– om att vara och märkas. Licentiatavhandling

Göteborg: Göteborgs universitet.

15. Böhm, Steffen & Chris Land (2009)

“No Measure for Culture? Value in the

New Economy”; Capital & Class, Issue 97,

no 75, se, http://www.cseweb.org.uk/issue.

shtml?x=563477 / (tillgänglig, 23 juni 2009) ;

Gummesson, Evert (1995) Relationsmarknadsföring:

från 4 P till 30 R. Malmö: Liber-

Hermod.

16. Dahlstedt, Magnus (2009) Aktiveringens

politik: demokrati och medborgarskap för

ett nytt millenium. Malmö: Liber; Brembeck,

Helene (2007) Hem till McDonald’s. Stockholm:

Carlsson.

17. Bauman, a. a.

18. Sennett, Richard (2007) Den nya kapitalismens

kultur. Stockholm: Atlas; Alvesson, Mats

(2006) Tomhetens triumf: [om grandiositet,

illusionsnummer & nollsummespel]. Stockholm:

Atlas i samarbete med Liber.

19, Gustavsson, Kjell (1994) Vad är idrottandets

mening? En kunskapssociologisk granskning

av idrottens utveckling och läromedel

samt en organisationsdidaktisk kompetensanalys.

Diss. Uppsala: Univ.

20. Brembeck, a. a.

21. Thörn, Catarina (2006) “’Dressed for success’:

Entrepreneurial cities, sports and public

space”, i Fornäs, red. The ESF-LiU Conference

Cities and Media: Cultural Perspectives

on Urban Identities in a Mediatized World.

Vadstena, Sweden, 25–29 October. Linköping:

Linköping University Electronic Press; O’Dell,

Tom (2005) “Experiencescapes: Blurring Borders

and Testing Connections”, i O’Dell &

Billing, red. Experiencescapes: Tourism, Culture,

and Economy. Köpenhamn: Copenhagen

Business School Press.

22. Lindroth, Jan (1998) ’Kontinuitet och förändring.

Tankar om idrottens framtid’, i Historia,

ekonomi och forskning [SOU 1998:33].

23. Nilsson, Per (2000) ”Idrott och modernisering”,

i Berggren, red. Fritidskulturer. Lund:

Studentlitteratur; Bjurström, Erling (1998)

”Den moderna ungdomspolitiken och ungdomars

fritidskulturer”, i Zetterberg, red. Fritid i

ny tid. Stockholm: Sober.

24. Korsgaard, Ove (1982) Kampen om kroppen:

dansk idræts historie gennem 200 år.

København: Gyldendal

25. Cardell, a. a.

26. Den med intresse för att få en illustration

av hur postmodern kroppsövningskultur relaterar

till deltagande och aktivitet (i kontrast

till modern åskådarkultur) rekommenderas

att läsa manifestet Deltagarkultur (2008)

Göteborg: Korpen, i relation till Ihab Hassans

kulturteoretiska resonemang om modern och

postmodern kultur. Se, Hassan, Ihab (1986)

”Mot ett begrepp om postmodernismen” i

Löfgren, Molander & Arvidsson, red. Postmoderna

tider? Stockholm: Norstedt.

27. Norberg, Johan (2008) ”Idrottsrörelsens

utveckling i gränslandet mellan stat, marknad

och civilsamhälle – några iakttagelser”, i Beckman,

Svante & Månsson, Sten, red. Kultursverige

2009: problemanalys och kulturstatistik.

Linköping: Sörlins förlag.

28. Larson, Mia & Cecilia Fredriksson (2007)

”Destinationsutveckling genom evenemang –

satsningar på sportarenor och multikoncept”,

i Bohlin & Elbe, red. Utveckla turistdestinationer:

ett svenskt perspektiv. Uppsala: Uppsala

Publishing House.

29. Haug, Wolfgang Fritz (2005) New Elements

of a Theory of Commodity Aesthetics

[se: http://www.wolfgangfritzhaug.inkrit.de/

documents/NewElementsCommodityAesthetics.pdf];

Lefebvre, Henri (2008) Critique of

Everyday Life. Vol. 2, Foundations for a Sociology

of the Everyday. London: Verso.

30. Cardell, David (2008) ”Pop-sportens fält”;

Sociologisk forskning, 2, 76-80.

31. Engström, Lars-Magnus (1999) Idrott som

social markör. Stockholm: HLS Förlag.

45


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 3 - 2 0 0 9

Idrottens akademisering

Hur akademisk kunskap produceras, förmedlas

och efterfrågas på idrottens fält

Joakim Åkesson

Malmö högskola

Inledning och problemformulering

Det är svårt att tänka sig, men för 40

år sedan var det ingen som tittade på

Premier League framför sin högupplösta

platt-TV, iklädd sitt favoritlags

matchtröja, samtidigt avnjutande en

pizza-slize från den lokala pizzerian.

Premier League varken existerade eller

visades, det fanns inga HD-TV-apparater,

det gick inte att köpa engelska

matchtröjor i Sverige, varken ”på stan”

eller ”över nätet”, och pizzan hade inte

hittat in i folkhemmet.

I Sverige för 40 år sedan, 1969, var

merparten av befolkningens sysselsättning

kopplad till tillverkningsindustrin.

Mannens karriär var fortfarande viktigare

än kvinnans. Landets invandring

bestod till största delen av arbetskraftsinvandring.

Få svenskar reste utanför

norra Europa. Tillgången till kommersiella

produkter från jordens alla hörn

var begränsad. Datorn som vi känner

den var knappt uppfunnen och idén

om Internet låg många innovationssteg

bort. Landets andra TV-kanal startade

1969.

Vid denna tid var antalet heltidsprofessionella

idrottsutövare i

landet få. Det fanns inga IdrottsAB.

Få idrottsklubbar drevs av en professionell,

strategiskt planerande, styrelse

och administration. Det fanns

inga multiarenor eller kommersiella

gymkedjor. Elitidrott, annat än sådan

som hade betydelse för den nationella

samhörigheten, visades inte på TV. Vid

denna tid fanns det inte heller någon

idrottsforskning att tala om i Sverige.

Det fanns inga idrottsprofessorer. Det

fanns inga akademiska idrottsutbild-

ningar bortsett från idrottslärarutbildningarna.

Det fanns inga arbetsgivare

som efterlyste akademiskt förvärvad

idrottsspecifik kompetens. Så sent som

1969 var det till och med så att kvinnor

helst inte skulle spela fotboll och

gjorde de det inför en manlig publik

fanns det risk att de blev utskrattade.

Det har onekligen hänt mycket på 40

år.

En lördag såg jag fem matcher i rad

mellan 14:00 och 24:00 från högsta

ligorna i England, Italien, Spanien och

Sverige på den 40” stora HD-TV:n.

Mellan matcherna bytte jag matchtröjor…

först bars Liverpooltröjan

som inhandlats över nätet, den byttes

sedan till MFF-tröjan som inhandlats

i MFF-shopen vid ett matchbesök,

därefter åkte Intertröjan på som också

den inhandlats över nätet, och slutligen

drogs Barcelonatröjan på som införskaffats

i deras enorma shop vid ett

semesterbesök i staden. (Jag såg inte

ens någon match – shopen i sig var ett

sightseeingmål.) Även om jag nöjde

mig med att förtära en pizza i samband

med fotbollsorgien hade det gått att

beställa take-away-mat med associationer

till vart och ett av de olika länderna

till varje match: Pizza till den italienska

matchen, tapas till den spanska,

pubmat till den engelska och köttbullar

till den svenska. Under matcherna satt

jag också med en lap-top i knäet och

”live-bettade” på de olika matcherna

hos bookmakers som Svenska spel,

Ladbrookes och Unibet. Dessutom

chattade jag med andra supportrar till

de olika lagen via olika supporterforum.

46


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 3 - 2 0 0 9

Ett antal akademiska idrottsutbildningar och forskarutbildningar har uppstått vid landets olika högskolor och universitet de senaste åren. Foto Christine Dartsch

Till detta ska läggas att jag, med en

bakgrund i en idrottsvetenskaplig

utbildning, anlade teoretiska perspektiv

på mycket av det som visades. Det fick

mig att reflektera över en rad frågor,

typ: hur bra det var för jämställdhetskampen

att en kvinna var huvudankaret

i studion för Spanska ligan;

hur kommentatorerna kategoriserade

Zlatans beteende i förhållande till hans

svenska, respektive hans invandrarbakgrund:

om Liverpools eventuella

arenasatsning skulle vara ekonomiskt

hållbar, samt vilka eventuella sportsliga

konsekvenser den skulle få; hur

det juridiskt sett är möjligt att sparka

en tränare under kontrakt efter två

misslyckade matcher; om det fanns

skillnader mellan supporterkulturerna i

norra, respektive södra Italien och om

sådana eventuella skillnader hade sin

grund i olikartade social förhållanden;

vad Guardiola gjorde så annorlunda,

jämfört med hans företrädare

Rijkaard, som fått laget att fungera

som en välstämd orgel istället för en

taskigt stämd ukulele; och hur det är

möjligt för en klubb med så mycket

supporterstöd och så mycket pengar

på banken som Malmö FF att inte

göra bättre ifrån sig i en liga som

allsvenskan.

I Sverige av idag är merparten av

Sveriges befolkning sysselsatta med

tjänsteproduktion. Produktionen

och konsumtionen av tjänster har

stor betydelse för den svenska ekonomins

välmående. Produktionen av

underhållning är en betydelsefull del

av denna tjänsteproduktion. Idrottsunderhållning

är en betydande del av

underhållningsindustrin. Kvinnor och

mäns lika möjligheter till karriärer är

idag en dominerande idé, i alla fall

ideologiskt sett. Invandringen domineras

av flyktinginvandring. Svenskar

reser idag till Thailand, New York,

Västindien och Sydamerika på semester.

Kommersiella produkter från alla

världens hörn kan idag köpas såväl

”på stan” som ”över nätet”. Det finns

en dator i varje hem och behärskar

man inte Internet hamnar man snabbt

i bakvattnet. Parallellt med dator- och

Internet-utvecklingen utvecklas telekommunikationen

och där till hörande

tjänster i rask takt.

Professionaliseringen av idrotten

har också tagit flera steg framåt. Idag

finns det en hel del heltidsproffs i de

47


- Vilka möjligheter finns det att påverka och förändra hur de olika

kunskapsmassorna kommunicerar med varandra?

S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 3 - 2 0 0 9

Avhandlingsprojektet i sin helhet kan illustreras genom följande modell.

Kunskapsproduktion

(Idrottsforskning)

Kunskapsförmedling

(Idrottsutbildningar)

Kunskapsefterfrågan

(Idrottens arbetsmarknad)

Illustration 1

högsta, Metod kommersiellt gångbara ligorna pen frambringas och förmedlas; samt involverades jag i ett pilotprojekt.

(främst De fotboll metodologiska och ishockey), tillvägagångssätten rekryterade

såväl nationellt som interna-

av de sociala förutsättningarna. Ambi-

enkätstudie på bland studenterna som

hur kunskapens är olikartade konstitution i de påverkas olika delstudierna. Första instinkten I de två var att genomföra en

första delstudierna är dokumentanalyser den huvudsakliga metoden. En del dokument

tionellt. Ett antal klubbar i de högsta tionen är alltså att studera hur kunskap utexaminerats från programmet i syfte

ligorna har har analyserats bolagiserats (helt genom eller en ingående skapas, läsning vem som av skapar dess innehåll den, för vem (kvalitativa att reda på om de hade fått jobb, i så

delvis). dokumentanalyser), Allt fler klubbar är noga andra med har hanterats den skapas, kvantitativt under vilka förhållanden genom kategorisering fall var, och av varför? innehållet

att se över och kompetenssammansättning

analyser genom att mätningar den skapas, och beräkningar hur den förmedlas, av hur av olika vem kategorier Sagt och förhåller gjort. Pilotstudien sig föll

och kompetensnivå när de värvar den förmedlas, till vem den förmedlas, ganska väl ut, svarsfrekvensen blev bra

till varandra.

ledamöter och personal till styrelse vilken betydelse den får, hur den efterfrågas

första och delstudierna så vidare. har ett fåtal intervjuer Det var genomförts bara ett problem i – var det rätt

och forskningsfrågorna kunde besvaras.

och administration. Inom Var ramarna eller varannan för de två

stad har syfte byggt att eller fylla planerar i de hålrum någon som dokumenten lämnar efter sig. Intervjuer frågor kommer som hade dock ställts? att Vem som får

form av utgöra multiarena den huvudsakliga och kommersiella datainsamlingsmetoden Syfte

i den tredje delstudien. jobb, var, Empirin och varför, som är relevanta frågor

gymkedjor som SATS, Nautilus och Kortfattat och precist uttryckt kan - om utgångspunkten är att akademiska

samlas in genom intervjuer i den tredje delstudien kommer huvudsakligen att behandlas

24h-Fitness breder ut sig över hela syftet med avhandlingsprojektet idrottsutbildningar ska tillgodose en

landet. och Elitidrott analyseras av alla de kvalitativt. slag kablas formuleras på följande vis. Syftet med arbetsmarkands arbetskraftsbehov.

ut över det digitala Ett fåtal TV-nätet observationer som kommer avhandlingsprojektet också att genomföras är att analysera inom ramarna Men hur för relevanta är de om syftet med

aldrig förr. avhandlingsprojektet. Idrottsforskningen i landet Två av dem är redan genomförda inom ramarna utbildningarna för den första är att professionalisera

har också tagit flera kvantumsteg a) hur akademisk idrottskunskap produceras

genom akademisk idrotts-

Våren 2007 uppstod möjligheten

och akademisera ett fält(som idrottens)?

delstudien och fler kan komma att bli aktuella. I avsnittet nedan följer en genomgång av

framåt, med det första under 70-talet

då Idrottens den empiri forskningsråd som ligger initierades till grund för forskning de olika i Sverige, delstudierna. att genomgå en forskarutbildning och

och de första idrottsprofessorerna

tillsattes. Idag har det producerats

b) hur den förmedlas via akademiska

idrottsutbildningar vid svenska

därmed även möjligheten att fortsätta

studera förhållandet mellan akademiska

idrottsutbildningar och den

närmare hundra avhandlingar med högskolor och universitet, samt

5

idrottsfokus i landet. Det har också c) hur den efterfrågas av potentiella arbetsmarknad de hade som mål. Men

uppstått ett antal akademiska idrottsutbildningar

vid landets olika högskolor

och universitet. Bortsett från

idrottslärarutbildningarna har antalet

akademiska utbildningar med tydligt

idrottsfokus ökat från två stycken

1998 till cirka femton stycken idag.

Dessutom har idrottens arbetsgivare

från samtliga samhällssektorer börjat

få upp ögonen för de studenter som

utexamineras vid de olika akademiska

idrottsutbildningarna, och den

kompetens de bär med sig. Idag är det

inte heller någon som tycker det är

konstigt, eller skrattar åt, att kvinnor

spelar fotboll. Det har som sagt hänt

mycket sedan 1969.

Processer som kommersialisering,

professionalisering och akademisering,

samt dess förhållande till en framväxande

arbetsmarknad på idrottens fält

är utgångspunker för projektet.

Framförallt riktas intresset mot

kunskapen inom idrotten. Närmare

bestämt den kunskap som frambringas

ur idrottsforskningen, förmedlad via

akademiska idrottsutbildningar och

efterfrågad av potentiella arbetsgivare

(i Sverige). Intresset riktas mot frågor

som: hur denna kunskap påverkar och

påverkas av processer som professionalisering

och akademisering; hur de

social förhållanden (kontexter) ser ut

inom vilka den akademiska kunska-

arbetsgivare till dem som genomgår

de akademiska idrottsutbildningarna.

Bakgrund till intresset

Innan en beskrivning av avhandlingsprojektets

forskningsdesign följer här

en redogörelse av hur intresset för

problemområdet uppstod och utvecklade

sig.

Jag tillhörde den första årskullen

som läste det tre-åriga idrottsvetenskapliga

programmet vid Malmö

högskola 2002-2005. Under utbildningens

gång utvecklades en allt större

oro bland oss studenter över vad som

skulle hända efter utbildningen desto

närmare examen vi kom. En sådan oro

är förmodligen naturlig oavsett vilken

utbildning man går, men antagligen är

den något högre bland studenter på

nya utbildningar som Idrottsvetenskap.

Frågor som dök upp och blev påtagligare

ju närmare examen kom var: Vad

händer efter utbildningen? Finns det

arbete, och i så fall var? Vem är våra

potentiella arbetsgivare? Vad kan de

tänkas efterfråga när de letar efter ny

arbetskraft?

Det löste sig ganska bra då ett

erbjudande om projektanställning vid

institutionen dök upp redan innan

examen – men frågorna fanns kvar

även fortsättningsvis. Efter ett en tid

med det breddade perspektivet, som

frågan om utbildningarnas roll som

arbetskraftsleverantörer och/eller en

utvecklande kraft, blev andra frågor nu

intressantare, typ: hur den kunskap som

produceras inom idrottsforskningen,

förmedlas via idrottsutbildningarna

och efterfrågas på arbetsmarknaden

samspelar. Genom det breddade

perspektivet förflyttades fokus från att

studera hur utbildningar fungerar när

det gäller att tillgodose en arbetsmarkands

arbetskraftsbehov, till att studera

hur utbildningarna fungerar när det

gäller att påverka arbetsmarkandens

behov genom en professionalisering och

akademisering av idrottsfältet.

Forskningsdesign

Avhandlingsprojektet är indelat i tre

huvudsakliga delstudier.

Delstudie 1 ”Kunskapsproduktion”

I den första delstudien (som är mer

eller mindre slutförd) riktas blicken

mot idrottsforskningen i Sverige. Det

vill säga produktionen av idrottsrelaterad

kunskap i Sverige. Här studeras

hur idrottsforskningen (framförallt

den samhällsvetenskapligt orienterade)

utvecklats de senaste 40 åren, sedan

1969. I denna delstudie söks svar på

frågor som:

48


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 3 - 2 0 0 9

• Hur och varför har forskningen

initierats?

• Vem bedriver forskningen?

• Inom vilka ämnesdiscipliner

bedrivs forskningen?

• I vilket sammanhang bedrivs

forskningen (geografiskt, socialt,

strukturellt, organisatoriskt och

ämnesmässigt)?

• Vad intresserar man sig för sig för?

• Hur ser förhållandena ut mellan

individer, organisationer, strukturer

och ämnesdiscipliner när det

gäller idrottsforskning?

Delstudie 2 ”Kunskapsförmedling”

I den andra delstudien (som också

den är långt kommen) riktas blicken

mot akademiska idrottsutbildningar i

Sverige (bortsett från idrottslärarutbildningarna).

Denna studie handlar alltså

om förmedlingen av idrottsrelaterad

kunskap vid akademiska institutioner.

Här studeras hur förmedlingen av

kunskap, vid svenska universitet och

högskolor, utvecklats de senaste årtiondena.

Särskilt fokus sätts här på åren

1998-2008 då den verkliga expansionen

har ägt rum. I denna delstudie söks

svar på frågor som:

• Hur och varför har utbildningarna

inrättats?

• Vem bedriver utbildningarna?

• Vilka ämnesdiscipliner har varit

mer och mindre framträdande i

utbildningarna?

• I vilket sammanhang bedrivs

utbildningarna (geografiskt, socialt,

strukturellt, organisatoriskt

och ämnesmässigt)?

• Vilken kunskap förmedlas genom

utbildningarna?

• Hur förhåller sig de olika utbildningarna

till varandra när det

gäller vilken kunskap som förmedlas?

Inom ramarna för avhandlingsprojektet,

som inleddes våren 2007, ska en

licentiatuppsats avläggas under hösten

2009. Denna uppsats kommer att

omfatta stora delar av avhandlingsprojektets

två första delstudier.

Delstudie 3 ”Kunskapsefterfrågan”

Under den tredje delstudien kommer

fokus att förflyttas till de tilltänkta

arbetsgivarna för dem som läser eller

läst akademiska idrottsutbildningar.

Här studeras hur efterfrågan, när det

gäller idrottsrelaterad kunskap, ser ut

bland idrottens arbetsgivare. Denna

studie kan alltså sägas utgöra en studie

av efterfrågan av kunskap på idrottens

arbetsmarkand. Här sökes svar på

frågor som:

• Vem är idrottens arbetsgivare?

• I vilka sammanhang befinner sig

idrottens arbetsgivare?

• Vilken kunskap efterfrågar de?

• Hur förhåller sig olika arbetsgivares

kunskapsefterfrågan till

varandra?

När de tre delstudierna är genomförda

kommer de att sammanföras i en slutgiltig

analys där kunskapsproduktion,

kunskapsförmedling och kunskapsefterfrågan

jämförs med varandra.

Genom denna analys sökes svar på

frågor som:

• Hur förhåller sig produktionen,

förmedlingen och efterfrågan av

kunskap till varandra?

• Vilka likheter och skillnader finns

det mellan kunskapen som produceras,

förmedlas och efterfrågas

när det gäller innehåll (kvalitet)

och omfattning (kvantitet)?

• Vilka möjligheter finns det att

påverka och förändra hur de olika

kunskapsmassorna kommunicerar

med varandra?

Avhandlingsprojektet i sin helhet

kan illustreras genom modell enligt

Illustration 1.

Metod

De metodologiska tillvägagångssätten

är olikartade i de olika delstudierna. I

de två första delstudierna är dokumentanalyser

den huvudsakliga metoden. En

del dokument har analyserats genom

en ingående läsning av dess innehåll

(kvalitativa dokumentanalyser), andra

har hanterats kvantitativt genom kategorisering

av innehållet och analyser

genom att mätningar och beräkningar

av hur olika kategorier förhåller sig till

varandra.

Inom ramarna för de två första

delstudierna har ett fåtal intervjuer

genomförts i syfte att fylla i de hålrum

som dokumenten lämnar efter sig.

Intervjuer kommer dock att utgöra den

huvudsakliga datainsamlingsmetoden

i den tredje delstudien. Empirin som

samlas in genom intervjuer i den tredje

delstudien kommer huvudsakligen att

behandlas och analyseras kvalitativt.

Ett fåtal observationer kommer

också att genomföras inom ramarna

för avhandlingsprojektet. Två av dem

är redan genomförda inom ramarna

för den första delstudien och fler kan

komma att bli aktuella. I avsnittet

nedan följer en genomgång av den

empiri som ligger till grund för de olika

delstudierna.

När det gäller att analysera empirin

i syfte att besvara de vägledande

frågeställningarna hämtas inspiration

bland annat från diskursanalytiskt håll,

så som den formulerats av Laclau och

Mouffe, respektive Fairclough. 1

Men det bör tilläggas att teori och

metod går hand i hand i avhandlingsprojektet,

och att Berger och Luckmanns

kunskapssociologiska teorier, 2

som är den teoretiska utgångspunkten,

lägger ett antal metodologiska riktlinjer

på plats från början. Med andra ord

har ett antal metodologiska vägval, till

följd av teoriernas utformning, framstått

som relativt naturliga att göra.

Man kan säga att teorierna mer eller

mindre viskat vilken data som borde

samlas in, hur den borde samlas in,

hur den borde bearbetas, samt hur den

borde analyseras. Därmed inte sagt att

teorierna har kommit att styra analysen

i meningen att den mekaniskt producerat

resultaten, nej, men den har bistått

med mycket av de metodologiska

procedurerna.

Empiri

Här följer en översikt över den huvudsakliga

empiri som ligger (eller kommer

att ligga) till grund för de olika delstudierna.

Delstudie 1 – kunskapsproduktion

I den första delstudien analyseras dels

de samhällsvetenskapligt inriktade

doktorsavhandlingar som skrivits i

Sverige, vilka har ett klart och tydligt

idrottsfokus (-2008). Dels analyseras

samtliga artiklar som publicerats i

Svensk idrottsforskning (1992-2008),

SVEBI:s årsbok (1987-2008), samt

Idrott, historia och samhälle (1981-

2008). Vidare analyseras samtliga

rapporter i Forskningsrapporter från

CIF (1975-2008). Dessutom analyseras

styrelseprotokollen från CIF:s

årsmöte (ca 1971-2008). Därutöver

analyseras observationer som genomförts

vid SVEBI:s årliga konferens 2008

och CIF:s 20 års jubileum 2008, samt

intervjuer genomförda med profiler

inom idrottsforsningen, så som Lars-

Magnus Engström (landets första

idrotts professor), Artur Forsberg

(mångårig föreståndare för CIF) och

Jan Lindroth (landets första idrottshistoriska

professor). Dessa tre intervjuer

är genomförda och förhoppningen är

att ytterliggare några kan genomföras

under året.

Delstudie 2 – kunskapsförmedling

49


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 3 - 2 0 0 9

Den andra delstudien består främst

av analyser av antagningstatistik

till akademiska idrottsutbildningar

(1998-2008), samt utbildningsplaner

och kursplaner för dessa akademiska

utbildningar. Till detta kommer analyser

av internetbaserade dokument som

rör utbildningarna. Förhoppningen är

också att det ska finnas utrymme till att

genomföra kvalitativa intervjuer med

företrädare för utbildningar – i syfte

att fylla ut de hålrum som dokumenten

lämnar efter sig.

Delstudie 3 - Kunskapsefterfrågan

Avhandlingsprojektets tredje delstudie

kommer främst att bestå av kvalitativa

intervjuer med arbetsgivare på ”idrottens

arbetsmarknad”. Intervjuerna

kommer att äga rum med personer som

företräder organisationer som anställer

eller kan tänkas anställa personer

som läst akademiska idrottsutbildningar.

Här kommer ett antal särskilt

intressanta organisationer att väljas ut

(strategiskt urval). Organisationerna

kommer att utgöra fallen i den fallstudie

som den tredje delstudien innebär.

För att indetifiera vilka organisationer

som är de intressanta kommer empiri

i form av tillgänglig arbetsmarknadsstatistik

(när det gäller idrottsrelaterade

yrken) att samlas in och analyseras.

Teori

Vetenskapliga teorier kan användas på

olika sätt. De kan ange vilka problem

som kan vara intressant att fokusera.

De kan ange riktlinjer för vilken empiri

som är relevant i förhållande till syfte

och frågeställningar. De kan ange

vilken datainsamlingsmetod som ter

sig lämpligast. De kan vara behjälpliga

vid tolkningen av empirin. Och de kan

genereras av forskningen, det vill säga

vara ett resultat av den forskning som

bedrivs.

I detta avhandlingsprojekt används

ett och samma teoretiska ramverk på

olika sätt. Det handlar om Berger och

Luckmanns kunskapssociologi. 3 Det

teoretiska ramverket har varit närvarande

alltsedan intresset för problemområdet

uppstod.

Till viss del var det kunskapssociologin,

så som de framför den, som

styrde uppmärksamheten mot problemområdet

i avhandlingsprojektet.

Men teorin har också fungerat som

vägledning i fråga om metodologiska

överväganden och procedurer. Och inte

minst fungerar teorin här också som

analytiskt redskap, den hjälper till med

att fokusera och tolka empirin.

Här följer en kort redogörelse för

50

några av Berger och Luckmanns mest

grundläggande kunskapssociologiska

idéer, samt motiveringar till hur de

hjälpt till att finna fokus i det aktuella

problemområdet.

För att vara effektiv i denna framställning

har några av teoretikernas

huvudsakliga utgångspunkter destillerats

ner i ett antal teoretiska satser

Som läsare ska av dessa satser bör

man dock vara medveten om dessa förenklingar

är gjorda i syfte att användas

i detta specifika avhandlingsprojekt.

Därför är det inte säkert att Berger

och Luckmann skulle känna igen sig

i förenklingarna, eller att de är vidare

användbara i andra sammanhang än

just detta. Detta är inte Berger och

Luckmanns teorier, utan en version

av deras teorier, konstruerad inom

ramarna för detta avhandlingsprojekt,

med den tilltänkta tillämpningen inom

detsamma.

Tes:

1. Människans kunskap är en

social produkt

2. Samhällets kunskap är en

social produkt

3. Människans kunskap är en

produkt av samhällets kunskap

4. Samhällets kunskap och är en

produkt av människans kunskap

5. Människans och samhällets

kunskap byggs upp och påverkar

varandra ömsesidigt genom

social interaktion

6. Människans och samhällets

kunskap har ett dialektiskt

förhållande till varandra

7. Kunskap har såväl subjektiv som

objektiv existens

Det var alltså med dessa satser som

jag närmade mig problemområdet

idrottens akademiska kunskap, och

utifrån dessa ställdes en rad frågor

upp – de frågor som sedermera kom

att utgöra de vägledande frågeställningarna

i de olika delstudierna. Som

exempel kan nämnas att satsen människans

kunskap är en social produkt

ledde till att reflektioner över hur de

sammanhang såg ut där kunskapen

skapades, inte minst i fråga om vilka

individerna var som skapade den och

vilken barkgrund de hade, samt inom

vilka institutionella ramar de verkade.

Ett annat exempel är att satsen människans

kunskap är en produkt av samhällets

kunskap ledde till reflektioner över

frågan om hur den kunskapsmassa

ser ut som studenterna bemöts av och

impregneras med när de genomgår

akademiska idrottsutbildningar vid

utbildningsinstitutioner som högskolor

och universitet. Ett tredje exempel är

att satsen människans och samhällets

kunskap byggs upp och påverkar

varandra ömsesidigt genom social

interaktion ledde till reflektioner över

hur arbetsgivarnas efterfrågan på kunskap

förhåller sig till den kunskap som

produceras inom idrottsforskningen

och den kunskap som förmedlas via de

akademiska idrottsutbildningarna.

Detta var alltså ett försök att visa

hur Berger och Luckmanns teorier

hjälpt till att ringa in ett problemområde,

samt att finna och formulera de

frågor som sedan har ställts och ska

ställas till det empiriska materialet.

Men, glöm alltså inte bort, att teorin

även har varit och kommer att vara

behjälplig vid datainsamling och analytisk

tolkning.

Efterskrift:

Vädjan till läsarna av Svensk idrottsforskning

Om det är någon som läser denna

artikel som sitter inne med kunskap

om studier som finns gjorda på detta

område sedan tidigare (särskilt sådana

som inte nått ut på biblioteken och in

i de större artikeldatabaserna på nätet)

får väldigt gärna hör av sig till mig med

tips om dessa. Mailadressen är joakim.

akesson@mah.se. Tack för er uppmärksamhet

och glöm inte hålla utkik efter

min licentiatuppsats i höst!

Referenser

1. Laclau, Ernesto & Mouffe, Chantal (2001).

Hegemony and Socialist Strategy: Towards a

Radical DemocraticPpolitics. 2. ed. London:

Verso; Fairclough, Norman (2003) Analysing

Discourse: Textual Analysis for Social

Research. New York: Routledge.

2. Berger, Peter L. & Luckmann, Thomas

(1967) The Social Construction of Reality: A

Treatise in the Sociology of Knowledge. New

York: Anchor books.

3. ibid.


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 3 - 2 0 0 9

Med didaktik avses i allmänhet all vetenskaplig och

upplyst analys av och reflektion över undervisningens

helhet. Didaktiken omfattar både själva undervisningen

och inlärning i alla dess former. 1

Idrottsdidaktik i förändring?

Skolämnet Idrott och hälsa och den organiserade tävlingsidrotten kan vid första anblicken

verka vara lika. Eleverna/Adepterna kommer till lektionen/träningen i träningskläder, läraren,

tränaren ger instruktioner till gruppen och eleverna/adepterna förväntas följa instruktionerna

utan att ifrågasätta. Men på ett teoretiskt plan finns tydliga skillnader mellan idrottsämnets

och föreningsidrottens förutsättningar. Den förstnämnda är styrd av läroplaner och

kursplaner och den andra är bestämd av tävlingsidrottens praktik. 2 Hur ser då den didaktik

ut som förekommer i idrottslärarutbildningar, som syftar till att utbilda lärare för skolans

verksamhet? Vilka teoretiska verktyg får blivande idrottslärare för att kunna skilja mellan

skolidrottsämnet och olika tävlingsidrotter? I denna text jämförs skolämnet idrott och hälsa

med tävlingsidrotten. Utifrån ämnesdidaktiska perspektiv och utifrån fallet ”orientering”

problematiseras olika förhållningssätt till att använda tävlingsidrott i skolans undervisning.

Artikeln avslutas med en presentation av mitt avhandlingsprojekt där avsikten är att studera

och analysera idrottsdidaktisk litteratur som förekommer vid idrottslärarutbildningar i Sverige.

Katarina Schenker

Malmö Högskola

Bakgrund

När jag påbörjade min anställning år

2006 vid enheten Idrottsvetenskap på

Malmö högskola hade jag arbetat med

lärarutbildning och fortbildning i nio

år. Mina huvudsakliga områden var

pedagogik, IT och fysik. Vid Idrottsvetenskap

har jag främst undervisat i

det allmänna utbildningsområdet och

forskningsmetodik på idrottslärarprogrammet.

Efter ett tag vid idrottslärarutbildningen

hade mitt sätt att bemöta

studenterna förändrats. Jag gav mer

instruktioner, studenterna fick mindre

handlingsutrymme, undervisningstempot

var högre och jag pressade

studenterna mer än vad jag gjorde med

studenter med andra ämnesinriktningar.

“Men detta är ju idrottslärarstudenter,

varav flera är eller har varit elitidrottare.

De vill bli coachade och de

presterar bättre under press”. Så tänkte

jag och rättfärdigade mitt handlande,

och som före detta elitsimmare var det

handlingsmönstret välkänt för mig.

Efter ett tag började jag fundera över

vad sådana bemötanden genererar.

Studenternas behov av att bli coachade

(om de nu har ett sådant) blir bekräftat

i stunden, men å andra sidan, vad

är det som vi utbildar idrottslärarstudenterna

till? De blivande lärarna

bör uppmuntras till att tänka kritiskt

kring verksamhetens innehåll, att göra

medvetna ställningstaganden och att

fokusera på varje elevs behov. Idrottslärarna

i skolan ska nämligen utgå

från varje elevs förmåga och de måste

frigöra sig från prestationstänkandet.

Är idrottslärarutbildningen emellertid

med och skapar eller befäster en

idrottsläraridentitet, som innebär att

prestation premieras och att starkast

vinner?

Tävlingsidrott och skolämnet idrott

och hälsa – olika normer?

Skolidrottsämnet Idrott och hälsa

har både likheter med och skillnader

gentemot tävlingsidrotten. 3 Idrottslä-

51


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 3 - 2 0 0 9

rarna ska arrangera undervisning så

att elevernas kunskaper, och förmågor

utvecklas, samtidigt ska undervisningen

leda till att eleverna ska kunna

delta i aktiviteter på egna villkor i

en verksamhet där deltagandet är

obligatoriskt. I grundskolans kursplan

för idrott och hälsa finns dock

några moment som kan hänföras till

tävlingsidrotter nämnda (orientering,

simning och dans), även om de inte

är specificerade i kursplanens syfte.

I vilken omfattning som undervisning

i idrotter, respektive med hjälp

av idrotter, sker, bestäms på skolan

och kanske främst av idrottsläraren. 4

Lundquist-Wanneberg beskriver hur

idrottsämnet har förändrats under

årens lopp i takt med samhällets och

statens behov. 5 Även Öhman menar

att idrottsämnet är en styrningspolitisk

arena, där elever ska förmås

att delta i gemensamma normer. 6 De

normer som råder styr hur idrottsläraren

utformar sin undervisning. En

tolkning av vad detta kan innebära

konkret i undervisningen, är att om

den starkaste normen är att lära eleverna

att spela bollspel för att de ska

kunna spela exempelvis tävlingsidrotten

handboll, blir konsekvensen att de

i kursplanen beskrivna intentionerna

med ämnet förloras.

För att belysa vilken betydelse

normer har för val av undervisningsinnehåll,

kommer jag i det följande att

göra en jämförelse med musikundervisningen.

Jank och Meyer beskriver

olika normativa uppfattningar som

förekommer bland musikdidaktiker

och musiklärare genom att visa exempel

på hur man som musiklärare kan

förhålla sig till rockmusiken i relation

till den klassiska musiken. 7 Exemplet

är några år gammalt, men kan fortfarande

betraktas som illustrativt.

I den övre delen av tabell 1 är den

klassiska musiken i fokus. Läraren ska

här försöka få eleverna att bli intresserade

av klassisk musik. Strategierna

är dock olika, man kan utesluta

rockmusiken eller ta med den, men

det anses (jämför med normen) vara

viktigare och bättre att vara bildad

i klassisk musik än i rockmusik. De

sista två nivåerna har eleven och elevens

utveckling i fokus. Det centrala

i den fjärde normen är att undervisa

utifrån vad eleven behöver kunna för

att förstå sig själv och sin position i

samhället. I den femte normen har det

vida samhällsperspektivet avgränsats

och blivit ett individperspektiv, och

undervisningen ska här fokusera på

sådant som eleven redan är intres-

Tabell 1. Exempel på normers påverkan av musikämnets innehåll. 8

1

2

3

4

5

Norm

Elevens föreställningsvärld måste

vidgas

Eleven ska fostras till att föredra

klassisk musik

Klassisk musik är viktigast, men

rockmusiken kan tjäna som ett

medel och en utgångspunkt.

Eleverna ska upplysas om sig själva

och sin relation till omvärlden.

Bara den musik som förekommer

i elevernas livsvärld tjänar som

undervisnings innehåll.

Konsekvens

Tabell 2. Exempel på normers påverkan på idrottsämnets innehåll

1

2

3

4

5

Norm

Elevens föreställningsvärld måste

vidgas

Eleverna ska fostras till att ta hand

om sin hälsa, uppskatta motion

och rörelse, och att inte tävla mot

varandra.

Idrotten kan tjäna som ett medel,

en utgångspunkt för att få ex bättre

motorik, bättre på att samarbeta

Eleverna ska upplysas om sig själva

och sin relation till omvärlden

Bara elevernas intressen tjänar som

undervisnings innehåll

serad av och således motiverad att lära

mer om.

I tabell 2, har normer kring

skolämnet idrott och hälsa och dess

relation till tävlingsidrott illustrerats på

liknande sätt som i fallet med klassisk

musik och rockmusik. I tabellen skildras

normerna och dess konsekvenser

från ett bibehållet eller utökat intresse

för innehållet i skolämnet idrott och

hälsa som mål till ett elevstyrt innehåll.

I denna konstruktion har jag utgått

Man kan låta bli att ta med rockmusik, eftersom

man tycker att undervisningen ska vidga elevernas

vyer.

Undervisningen ska behandla rockmusik, för att

eleverna ska förstå att den är primitiv och istället bli

intresserade av den klassiska musiken.

Läraren utgår från rockmusiken för att skapa ett

intresse för klassisk musik.

Rockmusiken ingår i undervisningen, så att

eleverna ska kunna förstå sig själva och sin roll i

samhället.

Undervisningen ska bara innehålla sådant som

finns i elevernas befintliga upplevelsevärld,

eftersom de ändå inte kommer att komma i kontakt

med den klassiska musiken

Konsekvens

Eleverna möter andra former av idrott och hälsa

än tävlingsidrott (som handboll). T ex motion,

friluftsliv, äventyrsidrott.

Tävlingsidrott (t ex handboll) kan användas som

illustrerande exempel på hur rangordning skapas

och hur exkludering sker.

Användning av tävlingsidrott (t ex handboll) för att

uppnå hälsa, bättre motorik med mera.

Tävlingsidrott (t ex handboll) ingår i

undervisningen på ett sätt som leder till att

eleverna förstår sig själva i relation till omvärlden

utifrån perspektiv som klass, genus, etnicitet.

Många elever är intresserade av tävlingsidrott

(t ex handboll), och därför utgör det

undervisningsinnehållet. 9

från de normer som finns beskrivna i

relation till musikundervisningen och

försökt att omsätta dessa till vilka konsekvenser

liknande normer ger upphov

till i skolämnet idrott och hälsa. Rockmusik/popmusik

är precis som tävlingsidrotten

en stark kraft i samhället som

kan påverka undervisningsinnehållet.

På den första nivån väljer läraren

bort sådant innehåll som inte kan relateras

direkt till läroplan och kursplan,

det vill säga tävlingsidrott är frånva-

52


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 3 - 2 0 0 9

rande på denna nivå. På den andra

nivån används tävlingsidrotten som

ett avskräckande exempel, om man

ska översätta musikexemplet analogt.

Utifrån den forskning som finns kring

idrottsämnet och idrottslärarutbildningarna

är det rimligt att tro att denna

norm endast har en svag position, om

den ens existerar hos företrädare för

skolämnet idrott och hälsa. På den

tredje nivån används tävlingsidrotten

som ett medel för att nå kvalitéer

som finns beskrivna i kursplanen för

ämnet. 10 Den fjärde nivån har ett samhällsperspektiv

som också behandlas

med hjälp av tävlingsidrotten under

idrottslektionerna. Undervisningen ska

resultera i att eleverna förstår sig själva

i relation till motion, rörelse och hälsa

utifrån perspektiv som klass, genus och

etnicitet. Här skulle tävlingsidrottsmomenten

kunna utgöra laborationer som

eleverna sedan analyserar utifrån samhällsperspektiv.

Den sista nivån innebär

att tävlingsidrotten styr innehållet via

eleverna.

Med stöd av läroplanen kan läraren

i realiteten anamma fyra av de fem förhållningssätten.

Det sista förhållningssättet

som innebär att låta elevernas

(och i idrottsämnets fall) sina egna

(tävlings-)idrottsliga intressen helt styra

innehållet är dock inte förenligt med

Lpo 94.

I vart fall tre av de beskrivna

förhållningssätten till tävlingsidrott

och idrott och hälsa i tabellen ovan

finns representerade i någon form i den

idrottsdidaktiska kurslitteratur som

används vid idrottslärarutbildningar.

Dock har jag ännu inte kunna finna

exempel på den andra nivån, det vill

säga att tävlingsidrotten kan användas

som ett så kallat dåligt exempel i

undervisningen.

Det är också tveksamt i vilken

utsträckning fjärde nivån med samhällsperspektivet

förekommer som

norm i den idrottsdidaktiska kurslitteraturen,

även om perspektivet är i

enlighet med kursplanen övergripande

intentioner, eleven ska i grundskolan

utveckla:

[K]unskaper att kritiskt bemöta

missförhållanden som kan förekomma

i samband med olika typer

av fysiska aktiviteter samt ges

förutsättningar till ett personligt

ställningstagande i idrotts- och hälsofrågor

(Grundskolans kursplan

för idrott och hälsa). 11

…och även om det finns forskning

utifrån perspektivet, av exempelvis

Engström, Larsson med flera, och

Peterson. 12

Exemplet orientering

För att ytterligare konkretisera resonemanget

ovan kring hur normer påverkar

hur vi tolkar syftet med ämnet och

kursplanens mål, kan vi ta följande mål

i kursplanen som eleven ska ha uppnått

i slutet av det nionde skolåret, eleven

ska ”kunna orientera sig i okända

marker genom att använda olika

hjälpmedel”. Ett rimligt antagande

är att målet har en säkerhetsdimension,

eleverna ska utveckla tillräcklig

kunskap så att risken för att komma

vilse i en okänd terräng minimeras. Att

vara förberedd innan man ger sig ut i

okända marker, är troligen det bästa

sättet att undvika att gå vilse. Men om

man nu ändå går vilse är det exempelvis

möjligt att fråga någon om vägen,

ringa med mobiltelefonen och be om

hjälp, använda en karta och kompass

eller använda en GPS. De olika alternativen

kräver olika kompetenser hos

eleverna. Målet kan dessutom betraktas

ur flera teoretiska perspektiv och

nedan ges exempel på tre sådana. För

det första, om de ska fråga om vägen,

bör de kunna bedöma vem som verkar

mest lämplig att fråga. Om man är 16

år och har gått vilse en fredagsnatt kan

det vara olyckligt att fråga ett gäng

berusade killar. Ett perspektiv skulle

således kunna ha en socialpsykologisk

dimension, 13 exempelvis utifrån hur

individer agerar i små grupper. För

det andra kan en utgångspunkt vara

ett media-literacy-perspektiv. 14 När

man väl har gått vilse är det sällan

som karta och kompass finns att tillgå,

men däremot har teknikutvecklingen

resulterat i att allt fler har tillgång till

GPS via mobiltelefonen. Inom några

år har troligen alla mobiltelefoner

denna funktion. För det tredje kan ”att

orientera sig i okända marker” också

betraktas ur ett kulturgeografiskt perspektiv,

med analyser av vad ungdomar

gör på sin fritid, var de befinner sig

och hur de förflyttar sig mellan olika

platser, men även hur de tolkar och

upplever rummet. Ungdomars förflyttningar

kan betraktas som en del

i deras aktivitetsmönster. 15 Faktorer

som inverkar på aktivitetsmönstret är

exempelvis ålder, kön, socioekonomisk

status och värderingar, samt kunskap

och lokalkännedom. 16

Orientering som innehåll i skolämnet

behöver utifrån det sagda ifrågasättas

– det är inte självklart (om inte

tävlingsnormen råder) att och i så fall

varför eleverna måste lära sig tävlingsidrotten

orientering.

Kanske är det så att relationen

mellan den vetenskapliga disciplinen

(idrottsvetenskap och till viss del

hälsovetenskap) och skolämnet idrott

och hälsa behöver problematiseras

i större omfattning. Englund menar

att så är fallet generellt för skolämnen

och universitetsdiscipliner. 17 Han

menar vidare att metodiken främst har

grundats på inlärnings- och utvecklingspsykologiska

överväganden och

att den förväxling mellan metodik- och

didaktikbegreppen som emellanåt sker

har skadat den forskningsbaserade

didaktiken.

Om man vid idrottslärarutbildningen

eller i skolan undervisar i

tävlingsidrotten orientering innebär det

en acceptans av att tävlingsidrottens

normer råder. Exempelvis försvagas

det samhällsperspektiv i undervisningen

som innebär att eleven ska

förstå sig själv i relation till omvärlden

(jämför tabell 2 ovan). Vid idrottslärarutbildningar

behöver man fundera

över vad studenterna ska kunna för

att undervisa i enlighet med skolämnets

kursplan. Behöver studenterna

kunna orientera själva, lägga banor

eller är det något annat innehåll som

man ska fokusera på? Om litteraturen

som används handlar om banläggning

innebär det att tävlingsidrottsnormen

också är representerad i kurslitteratur

vid idrottsutbildningar (dock är detta

resonemang inte synonymt med att

undervisning av studenter kring elevers

olika förutsättningar att orientera i sig

i okända marker endast sker utifrån

tävlingsidrotten orientering).

Didaktiska perspektiv i undervisningen

Ovan har jag diskuterat hur normerna

styr undervisningsinnehållet. När normerna

inte är synliggjorda ställs inte

frågor kring val av undervisningsinnehåll,

det vill säga vad ska vi undervisa

om, 18 utan det handlar snarare om hur

vi ska undervisa kring ett givet innehåll

(exempelvis tävlingsidrotten orientering).

Normer kan också styra vilka

undervisningsmodeller som råder. I sin

tur får det effekter på vilket lärande

som premieras i skolan då det finns en

koppling mellan undervisningsmodeller

och kunskapssyn/kunskapsteoretiska

frågor. Ett problem som bland annat

Gustavsson behandlar är idrottens nära

relation till naturvetenskapen. 19 Barnens

förmåga mäts inom den organiserade

idrotten i tid, längd, vikt, etcetera.

Det som inte är mätbart görs mätbart

i exempelvis olika bedömningsidrot-

53


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 3 - 2 0 0 9

Elever i dagens skola ska enligt mål i kursplanen "kunna orientera sin i okända marker genom att använda olika hjälpmedel". Foto Magnus Hallgren, Scanpix.

ter som simhopp, gymnastik och

brottning. I idrottslärarutbildningen

har naturvetenskapen också varit

framträdande i form av ämnen som

humanbiologi och träningslära. 20 Bland

annat fokuseras på hur vi ska röra

oss och vad vi ska äta för att prestera

optimalt. Prestationen får här ses som

en naturvetenskaplig måttstock för hur

bra vi mår (hälsa kan också mätas i

ålder). Normen indikerar att det är mer

eftersträvansvärt att bli så gammal som

möjligt, men livskvalitetsdimensionen

kan betraktas ur ett betydligt vidare

perspektiv än så.

Naturvetenskapen bygger på

modelltänkande och det finns vissa

saker som betraktas som ”sanna”

utifrån en given modell, det kan

handla om hur många ben det normalt

sett finns i kroppen och vad alla

muskler heter. Således finns det finns

inom naturvetenskapen svar som är

rätt och svar som är felaktiga. Om en

positivistisk kunskapssyn tillämpas i

lärarprofessionen, även om det är ett

naturvetenskapligt undervisningsämne,

blir det konfliktfyllt då yrket först och

främst är ett samhällsvetenskapligt

54

uppdrag. Sjøberg har gjort en programförklaring

för de naturvetenskapliga

ämnenas didaktik med syftet att

skolämnet ska rikta sig till alla elever,

inte bara de intresserade som avser

att senare läsa en naturvetenskaplig

utbildning. 21 Naturvetenskapen finns

i samhället, i samhällsdebatten, i

samhällsutvecklingen, i kulturen osv.

Naturvetenskapen löser förvisso många

problem, men ger samtidigt upphov till

problem som ger etiska och samhälleliga

konsekvenser (atombomben, ökade

koldioxidutsläpp et cetera). Sjøberg

menar att fler elever kan bli intresserade

av de naturvetenskapliga frågorna

om naturvetenskapen skildras inte bara

som ett positivt ämne utan även ett

ämne som det finns konflikter kring. 22

Samma förhållningssätt skulle kunna

råda inom skolämnet idrott och hälsa

(jämför citat från kursplanens övergripande

mål ovan, och jämför med

den andra normen i tabell 2). Eleverna

skulle då få redskap att kunna tänka

kritiskt kring idrott, fysiska aktiviteter

och hälsa, vilket medför bättre

förutsättningar för att de ska kunna

ta egna ställningstaganden i idrotts-

och hälsofrågor. 23 Idrott är en del av

samhället och kan också belysas utifrån

samhälleliga perspektiv. Men, utifrån

tävlingsidrottsnormen torde det i

undervisningen vara närmare tillhands

att utgå från en positivistisk kunskapssyn

och positivistiska undervisningsmodeller

som behaviorism (belönings- och

bestraffningssystem vid rätt respektive

felaktigt beteende hos eleverna) och

instruktionism (där läraren instruerar

och eleverna utför). 24

Gustavsson granskade idrottsrörelsens

läromedel och menar att

litteraturen vid den tidpunkten huvudsakligen

skildrade en instrumentell syn

på idrotten och dess förutsättningar. 25

Socialdarwinism, det vill säga att

talang och vilja är en genetiskt grundad

kapacitet och att utslagningsfunktionen

är naturlig, var framträdande. Vidare

betraktades kroppen som ett instrument

som kan regleras och kontrolleras.

Med träning kan kroppen anpassas

till idrottssystemets krav och genom

målprogrammering kan individen

fokusera på tävlingssituationen. Den

patriarkala ledarsynen betraktade Gustavsson

som cementerad i litteraturen,


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 3 - 2 0 0 9

även om den ibland kombinerades med

en upplysningsfunktion - ledaren skulle

upplysa adepterna om vad som anses

vara bäst för dem. 26 Även skolidrottsämnets

läromedel har analyserats. Där

framkommer en liknande bild, då det

positivistiska perspektivet även här har

en framträdande position. 27 Ämnets

innehåll tycks i läromedlen handla

om att eleverna, utifrån ett individperspektiv,

ska lära sig att ta hand om

sin kropp och undvika sjukdom och

missbruk. Läromedlen är främst utformade

som metodböcker och domineras

med råd kring hur undervisningen kan

utformas. 28

Som lärare behöver man dock inte

ha en positivisk kunskapssyn. För

att ta endast ett möjligt alternativt

perspektiv, skulle man kunna utgå

från ett designteoretiskt, multimodalt

didaktiskt perspektiv i undervisningen.

Då skulle tävlingsnormen få svårare

att råda. Perspektivet har meningsskapande

och kommunikativa handlingar

som utgångspunkt för lärandet. 29

Elevernas identitet utvecklas med

hjälp av kommunikativa redskap i en

dialogisk process med sociala domäner

(till exempel skola, familj och fritid).

Den multimodala ansatsen innebär att

eleven ska kunna tolka och uttrycka

sig på flera olika sätt, genom medier,

gestaltningar, verbalt, var och en för sig

eller på flera sätt samtidigt. I detta perspektiv

är elevernas förmåga att tolka,

skapa och att uttrycka sig i relation till

omvärlden det centrala. Vilka implikationer

skulle exempelvis detta perspektiv

ha för skolidrottsämnet och för

idrottslärarutbildningen, det vill säga

om den rådande normen i skolämnet

är att elever lär sig genom att förbättra

sin förmåga att skapa och uttrycka sig

i relation till olika sociala domäner?

Hur skulle vi då arbeta med målet

att ”orientera sig i okända marker”?

Förmodligen inte i första hand genom

tävlingsidrotten orientering.

Avslutning – idrottsdidaktisk kurslitteratur

i idrottslärarutbildningar

I mitt avhandlingsprojekt avser jag att

studera och analysera den idrottsdidaktiska

litteraturen som används vid

idrottslärarutbildningar. Syftet är att få

kunskap om vilka didaktiska redskap

som idrottslärar utbildningar tillhandahåller

genom den obligatoriska

kurslitteraturen för att studenterna

ska kunna planera, organisera och

reflektera över undervisningen. Särskilt

kommer idrottsdidaktisk litteratur som

behandlar simning, dans, orientering

och bollspel att fokuseras. Dessa fyra

”områden” har valts då tre av målen

i grundskolans kursplan kan hänföras

till simning, dans och orientering.

Bollspel har jag valt då studier har visat

att bollspel är vanligt förekommande i

skolämnet idrott och hälsa. Avsikten är

också att analysera vilka implikationer

som framställningarna i litteraturen

kan få för lärare när de iscensätter

undervisning i idrott och hälsa.

Referenser

1. Kansanen, P. (1997) ”Vad är skolpedagogik?”

i M. Uljens (Red) Didaktik. Lund: Studentlitteratur,

s. 146.

2. Engström, L-M (2005) ”Barnidrott och

vuxenmotion som kulturella uttryck”; idrottsforum.org.

3. Schenker, K. (2009) ”För en kritisk didaktik

inom idrottslärarutbildningen”; idrottsforum.org;

Rønholt, H. (2001) ”Didaktiska

riktningar och vetenskapsteoretiska ståndpunkter”,

i Annerstedt, Peitersen & Rønholt,

Idrottsundervisning. Ämnet idrott och hälsas

didaktik. Göteborg: Multicare; Peterson, T.

(2006) ”Vad fel du tänkt, men blev det rätt?” i

Jacobson, Levin, Radmann & Thavenius (red)

Olé! En bok om lärarutbildning och lite annat.

Till Olle Holmberg. Malmö: Bokbox förlag.

4. Ekberg, J-E. (2009) Mellan fysisk bildning

och aktivering - En studie av ämnet idrott och

hälsa i skolår 9. Malmö: Lärarutbildningen,

Malmö högskola; Tholin, J. (2006) Att kunna

klara sig i ökänd natur. En studie av betyg

och betygskriterier – historiska betingelser

och implementering av ett nytt system. Borås:

Högskolan i Borås.

5. Lundquist Wanneberg, Pia (2004) Kroppens

medborgarfostran: kropp, klass och genus i

skolans fysiska fostran 1919-1962. Stockholm:

Stockholms universitet.

6. Öhman, M. (2007) ”Den rätta viljan –

idrott och hälsa i ett styrningsperspektiv”;

Utbildning & Demokrati, nr 2.

7. Jank, W. & Meyer, H. (1997) ”Didaktikens

grundfrågor”, i M. Uljens (red.) Didaktik.

Lund: Studentlitteratur.

8. ibid., s. 52.

9. Notera att idrottsämnet kan ha andra

normer som är mer framträdande än de som

är beskrivna i tabell 2.

10. Lundvall, S., Meckbach, J & Wahlberg, J.

(2008) ”Lärandets form och innehåll – lärares

och elevers uppfattning om lärande och kompetens

inom ämnet idrott och hälsa, SIH 2001

till SIH 2007”; Svensk idrottsforskning nr 4.

11. Grundskolans kursplan för Idrott och

hälsa, 2009-09-09: http://www3.skolverket.se/

ki03/front.aspx?sprak=SV&ar=0910&infotyp

=23&skolform=11&id=3872&extraId=2087

12. Se, Engström, L-M. (1999) Idrott som

social markör. Stockholm: HLS Förlag; Larsson,

H., Redelius, K. & Fagrell, B. (2007)

”’Jag känner inte för att bli en … kille’: Om

heteronormativitet i ämnet idrott och hälsa”;

Utbildning & Demokrati, nr 2; Peterson, a. a.

13. Oddner, F. (2007) Handslaget – ett

socialisationsprojekt? Stockholm: Riksidrottsförbundet.

14. Burroughs, S., Brocato, K., Hopper, P. &

Sanders, A. (2009). ”Media Literacy: A Central

Component of Democratic Citizenship”;

The Educational Forum, 73 (2), 154-167.

15. Book, K. (2007) Arenors lokalisering,

betydelse och användning. Stockholm: Riksidrottsförbundet.

16. van der Burgt, D. (2006) ”Där man bor

tycker man det är bra”: barns geografier i en

segregerad stadsmiljö. Uppsala: Uppsala universitet.

17. Englund, T. (1997) ”Undervisning som

meningserbjudande”, i Uljens (red) Didaktik.

Lund: Studentlitteratur.

18. Gustavsson, K. (1994) Vad är idrottandets

mening? En kunskapssociologisk granskning

av idrottens utveckling och läromedel samt

en organisationsdidaktisk kompetensanalys.

Göteborg: Graphic Systems AB.

19. ibid.

20. Lundvall, S. & Meckbach, J. (2003) Ett

ämne i rörelse: Gymnastik för kvinnor och

män i idrottslärarutbildningen vid Gymnastiska

centralinstitutet/Gymnastik och idrottshögskolan

under åren 1944 till 1992. Stockholm:

HLS förlag.

21. Sjøberg, S. (1998) Naturfag som allmenndannelse:

en kritisk fagdidaktikk. Oslo: Gyldendal.

22. ibid.

23. Jönsson, K. (2009) ”Fysisk fostran och

föraktet för svaghet: En kritisk analys av hälsodiskursens

moraliska imperativ”; Educare,

Malmö: Malmö högskola.

24. Fuglsang, E & Vonsild, W. (2000) ”Informationsteknik

och pedagogik. Inringning av

ett nytt område”, i Bjerg, J (red), Pedagogik:

En grundbok Stockholm: Liber AB; Johnson,

G. M. (2004) “Constructivist Remediation:

Correction in Context”; International Journal

of Special Education, 19 (1) 2004.; Schenker,

a. a.

25. Gustavsson, a. a.

26. ibid.

27. Eriksson, C. et al (2005) Nationella utvärderingen

av grundskolan 2003 (NU-03) Idrott

och hälsa. Stockholm: Skolverket.

28. ibid.

29. Selander, S. & Svärdemo Åberg, E., red.

(2009) Didaktisk design i digital miljö: nya

möjligheter för lärande. Stockholm: Liber.

55


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 3 - 2 0 0 9

Det ser tjockt ut!

Tankar kring hur och var vi skapar tid

för fysisk aktivitet

Karin Book

Malmö högskola

Inledning

Denna artikel tar sin utgångspunkt

i tankar som föddes under en promenad

i Docklands i London i slutet

av augusti 2008. Det var lunchtid.

Utanför en av de stora, moderna

kontorsbyggnaderna stod en grupp

på cirka åtta personer och stretchade

efter en löprunda. Gruppen bestod

av både kvinnor och män, de flesta i

åldern 30-40. Min tolkning av detta

var följande: Människorna i gruppen

arbetade på ett (eller olika) företag

i Docklands. De var människor i

karriären som arbetade långa dagar

och sedan pendlade hem till bostaden

(i London kan pendlingsresan vara

mycket tidskrävande). Flera av dem

hade säkert familj och barn och levde

ett hektiskt liv också utanför arbetsplatsen.

Att avsätta lunchtimmen för

träning var en tidsstrategi som möjliggjorde

fysisk aktivitet i ett pressat

dagsprogram. Denna tolkning reste

flera frågor:

• Hur passar olika typer av träning/fysisk

aktivitet in i olika

typer av tidsstrategier?

• Hur skiljer sig mäns och kvinnors

tidsstrategier i samband med

fysisk aktivitet?

• Hur kan löpningens ökade

attraktivitet som träningsform

förklaras utifrån tankar om olika

tidsstrategier?

• Hur fungerar olika fysiska miljöer

(främst utemiljöer) i närheten

av arbetsplatskoncentrationer

(såsom CBD – central business

district) för fysisk aktivitet under

arbetsdagen?

• Hur kan olika teorier om tidsstrategier

användas i relation till

fysisk aktivitet?

Denna artikel syftar inte till att

besvara dessa frågor, men till att utifrån

dessa frågeställningar skissa på en

ram för ämnet tidsrumsliga strategier i

samband med fysisk aktivitet. Därtill är

syftet med artikeln att tillämpa fritidsvetenskapliga

perspektiv och begrepp

på ett idrottsvetenskapligt ämnesområde.

Tillräckligt med tid? En fråga om

siffror och känslor

Många ställer sig frågan: har vi fått en

minskad arbetstid och har denna i så

fall medfört mer fritid? Inte nödvändigtvis

räknat i minuter. Sannolikt inte

om man ser till upplevelsen av mängden

fritid. Frågan kan tyckas brännande

i dagens samhälle, men är inte

ny, vilket Zuzanek påtalar:

The question of whether people

living in modern societies work

longer or shorter hours have gained

or lost free time, and the implications

of such trends, have been at

the centre of sociological, social

political and social economic discussion

since the 1930s. 1

I ett längre historiskt perspektiv,

räknat i rena minuter utifrån främst

arbetstidens omfattning, har fritiden

definitivt ökat. Från 1900 till 1970-

talet kunde vi se en stadig uppgång,

som ett resultat av minskad veckoarbetstid

och ökat antal semesterveckor.

Därefter har ökningen avtagit och

mängden fritid har stabiliserats.

Mängden fritid, liksom upplevelsen av

mängden skiljer idag sig mellan olika

individer och grupper i samhället. Vad

flera studier pekar på är att trots att fritiden

överlag inte minskat så uppfattar

56


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 3 - 2 0 0 9

Hur får vi tid till att

motionera i en tid där

många har en ökad

känsla av stress och

tidspress? Foto: Hasse

Holmberg, Scanpix

Nya hushållsmaskiner har effektiverat

en hel del hushållsarbete. Exempelvis

har tvättmaskinen underlättat tvättarbetet

avsevärt. Samtidigt har emellertid

kraven på renlighet ökat och vi tvättar

mycket oftare än förr.

Tempot på många arbetsplatser har

ökat. Roberts menar att lunchtimmen

tillhör det förgångna. Idag har vi inte

tid att ta ett längre lunchuppehåll och

äta i lugn och ro. 7 Våra arbetstider har

blivit allt mer flexibla. Detta ger en

ökad fritid, men det tenderar också att

leda till att arbetstid och fri tid är svåra

att hålla isär. Vi kan arbeta när vi vill

och var vi vill. Det kan resultera i en

känsla av att vi aldrig är fria, istälmånga

att den har det. Problem med

att räkna ut om fritiden minskar har

bland annat att göra med att mängden

deltidstjänster ökat, visar Zuzanek med

kollegor. 2 Om man exkluderar dessa

från beräkningarna kan man ana att

fritiden bland heltidsarbetande faktiskt

minskat något de senaste årtiondena,

eller åtminstone stabiliserats (slutat

att öka). Robinson och Godbey menar

(i sin omtalade bok ”Time for Life”)

emellertid, baserat på amerikanska

tidsundersökningar, att amerikanerna

idag arbetar kortare tid och har mer

fritid än för några årtionden sedan och

att fritiden sannolikt också kommer

att fortsätta öka. De påtalar samtidigt

att amerikanerna inte uppfattar det

som om arbetstiden minskat, tvärt om.

Boken handlar i stor utsträckning just

om den ökade känslan av stress och

tidspress, och en orsak som anges för

detta är den allmänna ”speeding up

of modern life” och de förhoppningar

och förväntningar vi ställer på oss

själva, livet och samhället. Ett centralt

begrepp i boken är ”time famine”. 3

Huruvida det är just arbetstiden

som stressar och tidspressar oss, eller

om det beror på det allmänna tempot

i samhället, eller andra faktorer är inte

klart. Ovan nämndes Robinsons och

Godbeys ståndpunkt i frågan. Zuzanek

menar att det är just arbetstiden, eller

”contracted and committed rather

than discretionary time”, som primärt

orsakar tidspress. 4

Oavsett vad som orsakar mest

tidspress, ska vi dock komma ihåg

att det inte bara är arbetstiden som

påverkar mängden fritid (benämningen

committed time ovan pekar

på detta). Också den tid vi lägger på

andra sysslor, såsom att handla, laga

mat, transportera oss, ta hand om våra

barn (eller barnbarn) påverkar den fria

tiden. Vi kan över tiden se en minskad

mängd tid också för dessa aktiviteter,

men även här är bilden blandad, vilket

Roberts pekar på. 5

Vi har över tiden fått mer effektiva

transportmöjligheter. Samtidigt har

våra städer vuxit och spritts ut över

stora ytor. Detta har medfört att vi idag

pendlat stora sträckor till arbete och

andra vardagsdestinationer. Vi (genomsnittspersonen)

spenderar mycket tid

i bilen, på pendeltåget eller i annat

fordon.

De flesta barn idag går på dagis.

Detta innebär å ena sidan att tiden

föräldrarna behöver ägna åt barnomsorg

minskat. Å andra sidan läggs

mycket tid på att följa barnen till

lekplatsen, olika aktiviteter, skolan och

så vidare. Orsakerna till detta är det

sätt som våra städer idag är utformade,

förväntningar rörande hur en bra och

engagerad förälder ska vara samt,

inte minst, den rädsla för ”faror” som

stadigt växer. Att leva i ”trygghetsnarkomanernas

land” är tidskrävande. 6

57


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 3 - 2 0 0 9

let för en känsla av frihet. Den ökade

flexibiliteten har möjliggjorts genom

förbättrade teknologier; mobiltelefoner,

bärbara datorer, internet och mailprogram.

Vi kan idag nås och kommunicera

var vi än är. Åter igen flexibilitet,

men också en stressfaktor som gör att

arbetsdagen aldrig tar slut. De flexibla

arbetstiderna och tendensen till mycket

arbetstid inom vissa segment leder till

att det blir allt svårare att samordna

fritidsaktiviteter med andra människor,

inom eller utanför familjen, och delta

i aktiviteter vid givna och regelbundna

tidpunkter. 8 Detta bidrar i sin tur till

en individualisering av fritiden och kan

kanske förklara till exempel gymmens

och löpningens popularitet. Till detta

kan vi lägga ett totalt sett ökat utbud

av fritidsaktiviteter (vilket i sig kan

verka stressande!) och därtill en kommersialisering,

vilket gett nya former

och platser för aktivitet (varav de

nämnda gymmen är ett exempel).

Vi kan idag identifiera olika

fritidsklasser utifrån tidstillgång och

inkomst. En av dessa ”klasser” arbetar

mer och längre, tjänar också mer och

har således ekonomiska möjligheter

att delta i önskade fritidsaktiviteter.

Dock upplever denna en brist på tid,

och ökad tidspress. Den andra ”klassen”

är istället rik på tid men fattig på

pengar (vilket också kan vara stressande).

Zuzanek talar om ”the vicous

work and spend cycle” för att beskriva

behovet av att arbeta mycket eftersom

konsumtion anses så åtråvärd, det

handlar om konsumtionssamhällets

drivkrafter. 9 Roberts använder begreppet

”time squeeze” för att fånga upp

flera av de tendenser som påverkar vår

uppfattning om (brist på) tid som tagits

upp ovan i avsnittet, däribland konsumtionens

betydelse och tidsåtgången

kring denna. 10 Den fria tiden må ha

ökat över tiden, men inte lika fort som

våra inkomster och våra fritidspreferenser.

Staffan Burenstam Linder talade

redan 1969 om ”the harried leisure

class” eller den rastlösa välfärdsmänniskan

och syftade just på den ökade

tidspressen som fritiden och, inte minst

konsumtionen, är förknippat med. 11

Roberts skriver att: ”in fact life has

become less leisurely”. 12

En brittisk studie visar att välutbildade

personer och personer med mer

kvalificerade yrken deltar i fler fritidsaktiviteter

än personer med lägre socioekonomisk

status. Detta gäller gång,

löpning, gymbesök, yoga och en rad

andra fysiska aktiviteter, liksom sociala

och kulturella aktiviteter. 13 Den brittiska

tidsundersökningen från år 2000

58

(UK 2000 Time Use Survey) visade

att de som arbetar riktigt mycket inte

uppvisade lägre siffror för en rad

fritidsaktiviteter än de som arbetar lite,

snarare tvärt om. Att de övre socioekonomiska

klasserna arbetar mer men

också lägger mer tid på olika fritidsaktiviteter

benämns tidselasticitet. 14

Hur får de som gör mycket tid att

göra mer av allt? Roberts pekar på att

det som får stryka på foten är sömn

och tid för att bara vara (slappetid eller

kravlös fri tid). En kanadensisk tidsundersökning

mellan 1981 och 1998

visar, för gruppen yrkesarbetande,

en ökning av arbetstiden, tiden för

hushållsarbete samt för fysisk aktivitet,

men en minskning av tiden för sömn

med 35 minuter per dygn och den

kravlösa fria tiden (som används för till

exempel att umgås, se på TV och läsa

skönlitteratur) med en dryg halvtimme

per dygn. 15 Kanske hinner vi därför

inte varva ner utan känner oss alltjämt

stressade. Ett annat sätt att få tid till

mer är genom tidsfördjupning (”timedeepening”),

som innebär ett ökat

tempo och en ökad kapacitet för att

göra saker, ofta samtidigt. Exempelvis

kan det handla om att göra en aktivitet

i ökat tempo, till exempel speed-dating

eller specialanpassade träningsmaskiner

och program som förkortar träningstiden.

Vidare att byta ut en aktivitet mot

en som går snabbare, squash istället för

tennis eller hämtmat istället för att laga

middag. Vi försöker också att göra två

saker samtidigt; motionscykla och se

på TV, bada barnen och läsa uppsatser,

och så vidare. 16

När det gäller tidspress och hur

mycket tid som läggs på olika aktiviteter

finns det naturligtvis skillnader

utifrån socialgrupp, kön, ålder och,

inte minst, var i livscykeln vi befinner

oss. Jag gör få sådana preciseringar

här, eftersom jag ser detta som en

utgångspunkt och en allmän introduktionstext.

I en fortsatt studie kring

ämnet är avgränsningar och preciseringar

centrala (vilket jag kommenterar

längre fram i texten). Roberts använder

begreppet ”life-cycle squeeze” för att

beskriva konsekvenserna av att gifta

sig och bli förälder. Tidspressen ökar

då man får ansvar för ett hushåll och

barn, vilket är särskilt markant för

kvinnor. I den kanadensiska tidsundersökningen

undersöktes ”time pressure

index”. I denna kan vi se att 1998

upplevde grupperna gifta småbarnsföräldrar

(barn under 11 år) och frånskiljda

i åldern 25-44 störst tidspress.

Den förstnämnda gruppen var också

den som under 1990-talet uppvisade

störst ökning i time pressure index. Jag

vill dock påtala att alla undersökningsgrupper,

oavsett ålder, arbetstid och kön,

upplevde en ökad tidspress under den

studerade perioden. 17

Om vi ser till tidsanvändningen i

Sverige, så kan vi skönja vissa könsskillnader.

2000/01 hade den genomsittlige

mannen i åldern 20-64 cirka 20 minuter

mer fri tid än motsvarande kvinna.

Samma undersökning visar att de som

har minst fri tid är småbarnsföräldrar

(sammanboende och ensamstående).

Också i gruppen (småbarns-)föräldrar

har kvinnan något mindre fri tid än

mannen. Även om kvinnors och mäns

fria tid räknat i minuter inte skiljer sig

anmärkningsvärt åt, har män mer sammanhållen

fri tid medan kvinnornas

är styckad i mindre bitar, det vill säga

består av kortare episoder av fri tid

insprängda mellan andra åtaganden. 18

Korta episoder är svårare att använda

för till exempel organiserad aktivitet eller

längre fysisk aktivitet.

Vad vi väljer att göra på vår fritid,

och i detta fall hur vi väljer att få till

stånd fysisk aktivitet, är enligt Torkildsen

beroende av tre olika faktorer: personliga

faktorer (personal factors), sociala eller

omständighetsberoende faktorer (social

and circumstantial factors) och utbudseller

möjlighetsfaktorer (opportunity

factors). 19 De personliga faktorerna kan

till exempel vara ålder, var i livscykeln

man befinner sig, kön, och civilstånd. De

sociala faktorerna kan handla om yrke,

inkomst och tillgänglig tid. Utbudsfaktorerna,

slutligen, kan vara tillgången på

anläggningar, kostnad för olika aktiviteter

och tillgänglighet. 20

Hur vi skapar tidsstrategier och vad

vi väljer att aktivera oss med på vår fritid

är således beroende av olika faktorer.

Det har att göra med vem vi är, men

också hur samhället är konstituerat,

vilket detta avsnitt på olika sätt försökt

visa. Stress och tidspress är lika mycket

ett samhällsfenomen som ett personligt

fenomen. Zuzanek beskriver den ökade

populariteten för yoga som aktivitet på

följande sätt: ”…yoga is paradoxically

a symptom rather than a remedy for

stress”. 21

Strategier i vardagen

I avsnittet ovan var andemeningen att

många i dagens samhälle, inte minst

yrkesarbetande mitt i livet och karriären,

upplever tidspress. Utifrån detta skulle

det vara intressant att titta på hur detta

segment (om man kan tala om ett sådant

baserat på så lösa kriterier) skapar

strategier för att finna tid för olika

eftersträvansvärda aktiviteter. En sådan


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 3 - 2 0 0 9

Ett exempel på en miljö som främjar fysik aktivitet, ger positiva upplevelser och skänker mental återhämtning. Foto: Leif R Jansson, Scanpix

är fysisk aktivitet, vilket kan handla

om organiserad och spontan aktivitet,

ansträngande eller mindre ansträngande,

och ”seriös” eller ”mindre

seriös/kravlös”. 22

Eftersom jag ännu inte genomfört

någon forskningsstudie inom ämnesområdet

som artikeln behandlar har

jag heller inget vetenskapligt, empiriskt

material att presentera. Jag har

emellertid genomfört en liten och föga

vetenskaplig undersökning bland ett

femtiotal personer mitt i karriären

(varav de flesta är föräldrar, många till

barn under 15, och har en akademisk

utbildning). Jag lät dessa personer

skriftligt (via e-mail) besvara frågan: 23

Vilka strategier har du för att få in

fysisk aktivitet i vardagsprogrammet?

Det jag genom de svar jag fått

har byggt upp kan sägas vara en liten

exempelbank och en utgångspunkt

för vad jag fokuserar på och hur jag

ställer frågor kring detta ämne i min

fortsatta forskning.

De strategier som anges av respondenterna

handlar både om tidpunkt

och aktivitet. Vi börjar med att titta

på tidpunkten för fysisk aktivitet.

Anmärkningsvärt många verkar ha

som strategi att få motion tidigt på

morgonen eller sent på kvällen, då det

inte stör övriga familjens aktiviteter

eller det egna programmet. Så här kan

det låta:

”Jag stiger upp klockan fem och

motionerar (stavgång).”

”Tidiga mornar: morgongymnastik,

sena kvällar/tidiga nätter:

promenad eller joggingrundor.”

”Jag går upp jättetidigt och

kommer till vårt gym på högskolan

redan före klockan sju minst två

dagar i veckan.”

”Jag försöker använda den tid

som ingen annan i familjen gör

anspråk på för att få loss tid till

motion. Exempelvis går jag upp

tidigt på morgonen och motionerar

innan jobbet.”

Också lunchrasten tas upp som en

alternativ tidpunkt för fysisk aktivitet:

”Jag äter snabbt så jag hinner

en rask promenad.”

”Jag behöver en paus mitt på

dagen och ibland hinner jag gå och

träna.”

”Spelar ibland några set pingis

på lunchen, och försöker göra lite

armhävningar på morgonen – det är

det hela.”

Somliga av respondenterna har

ett väl inrutat program med flertalet

schemalagda (eller åtminstone planerade)

fysiska aktiviteter varje vecka.

Relativt många nämner en målsättning

med en eller ett par aktiviteter

i organiserad form (t ex gympapass

eller gymbesök) per vecka. Många har

dock lösare strategier, baserade på mer

flexibla aktiviteter. En respondent skrev

att hennes strategi var: ”i förbifarten”.

Promenader är en strategi som en klar

majoritet nämner. Vidare framhålls

löpning/jogging av ganska många som

en strategi för att på begränsad tid

och med stor flexibilitet få in fysisk

aktivitet i vardagsprogrammet (löpning

används då vi har en känsla av running

out of time!):

”Jag joggar på alla möjliga

konstiga ställen och tidpunkter.

Försöker alltid ha med mig joggingskorna

om jag till exempel reser

i tjänsten.”

”Jag ägnar mig åt jogging i första

hand, eftersom det inte är tidsbundet

och därför är mest tidseffektivt.”

”Jag har skaffat en stegräknare

vilket sporrar mig att promenera så

fort det är möjligt.”

59


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 3 - 2 0 0 9

Det allra vanligaste svaret, som

nästan alla angav, var emellertid sådant

som handlade om att genom fysiska

transporter och medvetna val under

dagen skapa motionsmöjligheter. Att

gå och cykla till jobbet eller stationen

är en mycket vanlig strategi. Att

välja trapporna istället för hissen är

en annan. Att ta en kort promenad

under arbetsdagen för att sträcka på

benen framträder också som en vanlig

(mikro)strategi:

60

”Om jag sitter på jobbet och

huvudet känns tungt så går jag två

varv upp och ner till biblioteket på

femte våningen.”

”Jag går och pratar med kollegor

i samma byggnad istället för att

skicka mail.”

”Jag utnyttjar tillfällen under

arbetsdagen, t ex raska promenader

till skrivaren.”

Också kombinationsstrategier

(vilka kan betecknas som tidsfördjupning)

togs upp av flera personer:

”När det gäller fysisk aktivitet

så försöker jag väl baka in det i

programmet och göra det på ett sätt

så att det egentligen inte tar någon

tid i anspråk, till exempel träffa

vänner på gymmet eller cykla istället

för att ta bussen eller bilen.”

”Promenader med vänner så att

man kan umgås och snacka skit

samtidigt som man får friskt luft

och rör på sig.”

”Promenader som är nödvändiga

för att hunden ska rastas eller

fysiskt arbete som ska skötas i

hemmet.”

”Vi går eller cyklar med barnen

till deras fritidsaktiviteter och försöker

själva motionera när barnen har

sina aktiviteter, till exempel simmar

själv när de är på simning.”

Den rumsliga dimensionen

Tidsstrategier i sig är mycket intressanta

och kring detta finns det en hel

del forskning, dock inte särskilt omfattande

rörande strategier för just fysisk

aktivitet i alla dess former. Därför är

detta intressant i sig. Det segment som

jag är särskilt intresserad av är det som

enligt forskning och tidsanvändningsstudier

upplever mest tidspress, men

som trots detta hittar strategier för att

på olika sätt finna tid för fysisk aktivitet.

Således är det yrkesverksamma

inom medelklassen i åldern 30-45

som står i fokus för min tänkta studie.

Här måste också genusaspekten vägas

in och analyseras. Det ämnesområde

som jag, i egenskap av kulturgeograf,

emellertid är mest intresserad av är de

rumsliga förutsättningarna för fysisk

aktivitet. Också kring detta perspektiv

finns det, om vi isolerar det från tidsoch

strategiaspekten ovan, en hel del

forskning, bland annat av författaren

själv. Det är just sammansmältningen

av och sammanhanget mellan segmentet,

tiden och rummet kopplat till fysisk

aktivitet som är det nya.

Genom artikeln så här långt är

det de personliga faktorerna, då jag

fokuserar på människor mitt i livscykeln,

och sociala (eller omständighetsberoende

faktorerna), och då

särskilt de som har med yrkesgrupp

och tillgänglig tid att göra, som stått

i fokus. Genom att till detta lägga det

rumsliga perspektivet fångas också

utbudsfaktorerna upp, det vill säga det

som sätter de rumsliga ramarna för var

och hur aktivitet äger rum. Vilken typ

av miljöer eller fysiska, rumsliga förutsättningar

som finns på och kring såväl

hem som arbetsplats påverkar utan

tvekan våra strategier. Ofta hamnar

bostadsmiljön i fokus för studier kring

stödjande miljöer för fysisk aktivitet.

Jag vill därför istället ha miljön på och

omkring arbetsplatsen i särskilt fokus

eftersom det visat sig att många yrkesverksamma

försöker hitta strategier i

anslutning till arbete och arbetsplats

för att få fysisk aktivitet.

Så här kan man alltså summera

upp de faktorer jag ämnar addera och

studera i min tänkta undersökning:

Personliga faktorer: ålder, genus,

familjeförhållanden, fas i livscykeln.

Sociala faktorer: yrke, tillgänglig

tid.

Rumsliga faktorer: rumslig utformning

och utbud i och omkring

arbetsplatsen (och hemmet)

+ ------------------------------------

= Val av aktivitet, tid och plats

Avslutning

En välfylld kalender ger onekligen

hög status i dagens samhälle, men

leder också till sömnbrist och olika

typer av stressymptom. En respondent

i min enkla lilla undersökning skrev

att ”i nuläget hade jag önskat att jag

kunde hitta strategier snarare för vila

och ta det lugnt än att röra mig”. Det

lustfyllda i den fysiska aktiviteten

påtalades sällan, snarare hur svårt det

var att få in det. Dock skrev en person

följande: ”... lust, upplevelsekick, känslor,

ett pockande kittlande kryp i kroppen,

utflykter...”. Med detta i åtanke

ska de stödjande miljöer som skapas

för att främja fysisk aktivitet och hälsa

inte bara vara funktionella utan även

ge positiva upplevelser i sig och skänka

mental återhämtning.

Referenser

1. Zuzanek, J. (2004) “Work, Leisure, Time-

Pressure and Stress.” i Haworth, J.T. & Veal,

A.J (red.) Work and Leisure. London: Routledge.

2. Zuzanek, J. et al (1998) “The Harried Leisure

Class Revisited: a Cross-National and Longitudinal

Perspective. Dutch and Canadian Trends

in the Use of Time: from 1970s to the 1990s”;

Leisure Studies, 17: 1-19.

3. Robinson, J. & Godbey, G. (2000) Time for

Life. The Surprising Ways Americans Use Their

Time. Andra upplagan. Penn State Press, Pennsylvania

State University.

4. Zuzanek, a. a., s. 128.

5. Roberts, K. (2006) Leisure in Contemporary

Society. CABI, Oxfordshire.

6. Eberhart, D. (2006) I trygghetsnarkomanernas

land. Sverige och det nationella paniksyndromet.

Stockholm: Månpocket/Prisma.

7. Roberts, a. a.

8. Jenkins, S.P. & Osberg, L. (2003) “Nobody

to play with: the implications of leisure coordination”.

Paper presenterat på The IZA Conference

of the International Research Consortium

on the Economics of Time Use, St Gerlach.

9. Zuzanek, a. a.

10. Roberts, a. a.

11. Burenstam Linder, S. (1969) Den rastlösa

välfärdsmänniskan. Tidsbrist i överflöd – en

ekonomisk studie. Ratio, Stockholm; Roberts,

a. a.

12. Roberts, a.a., s. 50.

13. Fox, K. & Rickards, L. (2004) Sport and

Leisure: Results from the Sport and Leisure

Module of the 2002 General Household Survey.

Office of the National Statistics, London.

14. Roberts, op cit.

15. Time-use and population health surveys,

Canada, 1981-1998. Presenterade i: Zuzanek,

op. cit.

16. Robinson & Godbey, a. a.

17. Se, not 15.

18. Statistiska Centralbyrån (2003) Tid för

vardagsliv. Mäns och kvinnors tidsanvändning

1990/91 och 2000/01. Levnadsförhållanden,

Rapport nr 99.

19. Här vill jag ockå hänvisa till annan leisure

studies-litteratur som tar upp olika kategoriers

betydelse för att förstå fritiden. Den som nämns

här är således en av flera.

20. Torkildsen, G. (1999) Leisure and Recreation

Management. London: Routledge.

21. Zuzanek, a. a, s. 139.

22. Det sistnämnda begreppsparet handlar om

den indelning i serious och casual leisure som

vissa forskare ägnat sig åt att göra och utveckla.

För en definition se t ex Green, C. & Jones, I.

(2005) ”Serious Leisure, Social Identity and

Sport Tourism; Sport in Society , 8 (2): 164-181.

23. Detta genomfördes i maj månad, vilket kan

ha påverkat de svar som inkommit. Hade frågan

ställts under november månad hade respondenterna

kanske angett andra strategier.


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 3 - 2 0 0 9

Idrottsfysiologi vid MIA-elit

– tillämpad idrottsfysiologi i nära samarbete med

idrotten

Den idrottsfysiologiska verksamheten vid MIA-elit har en nära koppling till utövarnas

idrottsmiljöer. Kärnan i den idrottsfysiologiska forskningen är att skapa idrottsspecifika

utvärderingsmetoder som kan komplettera standardmetoder för bestämning av exempelvis

styrka och uthållighet. Utvecklingen av nya testmetoder sker i ett nära samarbete med idrotten

kring frågeställningar som ursprungligen kommer från idrotten själv. Förstärkning av nya

forskningsresultat sker genom nyskapande av specialanpassade elitidrottsmiljöer med möjlighet

till direkt tillämpningen av nyutvecklade metoder.

Åsa Segerström

MIA, Malmö

IdrottsAkademi

och Lunds universitet

Malmö IdrottsAkademi (MIA) är en

satsning på elitidrott i Malmö-regionen

med omnejd. MIA är ett samarbete

mellan Malmö kommun (M), Skåneidrotten

(I) och akademin (A) som

representeras av Malmö Högskola och

Lunds Universitet. Projektet startade

som ett pilotprojekt under 2004-

2006, med medel från RF. Idag drivs

MIA genom samverkansavtal mellan

parterna. Under 2004-2006 låg fokus

på individuella idrotter, för att nu

även inkludera lagidrotter. Inom MIA

finns sex stödfunktioner, idrottsfysiologi,

idrottsmedicin, idrottspsykologi,

idrottsnutrition, studie- och karriärvägledning

och life skill management,

där idrottaren och dess tränare står

i centrum. Varje vår kan lovande

idrottare från Malmöregionen, som

är på eftergymnasial nivå söka stipendier

från MIA. Dessa stipendier kan

utnyttjas för att få tillgång till de olika

stödområdena inom MIA-elit.

Idrottsfysiologi

Hösten 2008 gjordes en satsning

inom stödfunktionen idrottsfysiologi

genom skapandet av en halvtidstjänst

som idrottsfysiolog i samarbete med

Avdelningen för klinisk fysiologi och

nuklearmedicin, UMAS, Lunds Universitet,

Avdelningen för sjukgymnastik

vid Lunds Universitet och MIA.

Syftet med idrottsfysiologiska tester

är flera. Arbetskravsanalyser, kravprofiler,

kan tas fram för en idrott. Analyser

av arbetskapaciteten hos den enskilde

idrottaren utvärderas med hjälp av

idrottsfysiologiska tester. Tester används

även för utvärdering och styrning av

träning. Krav som man skall ställa på

idrottsfysiologiska tester är att de skall

vara relevanta för idrotten och att de

skall gå att omsätta i träning. I samband

med idrottsfysiologisk testning

skall det finnas en tidsplanering för när

testerna skall genomföras och hur ofta

de skall återkomma. Idrottsfysiologiska

tester som utförs vid MIA-elit är analys

av aerobkapacitet, anaerobkapacitet,

styrkemätningar, rörlighet och rörelseanalyser.

Aerobkapacitet testas för att

utvärdera kroppens maximala förmåga

att transportera och omsätta syre. Stora

muskelgrupper används under testet

genom att arbetsprov på cykel eller löpmatta

genomförs. En hög aerobkapacitet

behövs inte bara för att kunna prestera

bra inom olika uthållighetsidrotter, utan

även för att kunna återhämta sig snabbt

efter fysikaktivitet. Anaerobkapacitet

testas genom ett så kallat Wingate test,

där kroppens förmåga att tåla mjölksyra

utvärderas. I idrotter där man arbetar

under kortare intensiva perioder är det

en fördel att ha en god anaerobkapacitet.

Styrkemätningar genomförs på flera

olika sätta. Flera olika kvalitéer så som

uthållighet, snabbhet och max styrka

61


amhet och att den idrottsfysiologiska testverksamheten ligger i spetsen för

iologiskt kunnande. Nya mätinstrument skapas hela tiden. Innan nya mätmetoder

rutinmässigt S V E N S inom K I D R MIA-elit O T T S F O R S kommer K N I N G 3 - de 2 0 att 0 9 valideras och reliabilitetstestas. De

er som används inom MIA-elit skall ha vetenskaplig förankring.

testas. Metoder som används är bland

annat den isokinetiska dynamometern

Biodex och Muscle Lab. I Muscle Lab

belastning mäts effekten och rörelsemönster av muskelarbetet under vid paddling vits som ett i överkroppsarbete kajak (1, 2).

en rörelse. Rörlighet kan utvärderas Med tanke på den höga syrgasförbrukningen

ren 2006

med

genomfördes

olika metoder och

syrgasregistreringar

instrument.


under

elitaktiva

paddling väcktes

kanotister

frågan

inom MIA-

. Syrgasregistreringar Rörlighetstesterna anpassas genomfördes beroende dels vilket vid bidrag löpning ben och på löpmatta bål hade till och vid paddling i

på vilken typ av rörlighet som ska arbetet under paddling i kajak.

Malmö kanal. De uppmätta peakvärden på syrgas under paddling i kajak var 91-93

mätas. Rörelseanalyser genomförs med Paddling i kajak engagerar stora

v peakvärdena hjälp av videobearbetnings uppmätta under programmet

Dart

löpning muskelgrupper. på löpmatta. Kraft Paddling för framförandet i kajak har tidigare i

n beskrivits som

Fish.

ett

Fysisk

överkroppsarbete.

aktivitetsgrad / 1 av

Med

kajaken

tanke

i vattnet


genereras

den höga

av axlarnas

och bålens muskulatur. Ett cen-

energiförbrukning kan mätas med hjälp

brukningen av accelerometrar under paddling från ActiGraph. väcktes frågan tralt inslag vilket är bidrag rotationsrörelse ben och i bålen. bål hade till

der paddling Centralt i kajak. i verksamheten är att möta Denna rörelse balanseras av motkrafter

de behov som finns ute i idrotten. som genereras av benmuskulaturen.

dling i Målet kajak är engagerar att frågeställningar stora som muskelgrupper. väcks Armarna Kraft och händerna för framförandet överför kraften av kajaken i

nereras i idrotten av axlarnas skall kunna och omsättas bålens i muskulatur. forskningsprojekt

som genererar nya valida parera för yttre krafter i form av vindar

till paddeln. Ett centralt Samtidigt inslag måste kanotisten är rotationsrörelse i

nna rörelse balanseras av motkrafter som genereras av benmuskulaturen. Armarna

utvärderingsmetoder. Forskning skall och vågor. I den specifika träningen ningarna.

erna överför vara en kraften naturlig del till av paddeln. den idrottsfysiologiska

Samtidigt för kanotister måste utnyttjas kanotisten ofta kajakergometrar.

parera för yttre

orm av vindar

testverksamheten

och vågor. I

vid

den

MIA-elit.

specifika träningen

Dessa skiljer

för kanotister

sig i viktiga

utnyttjas ofta

att valideras och reliabilitets testas. De

mätmetoder som används inom MIAelit

skall ha vetenskaplig förankring.

Metabol belastning och rörelsemönster

vid paddling i kajak

Under våren 2006 genomfördes syrgasregistreringar

på elitaktiva kanotister

inom MIA-projektet. Syrgasregistreringar

genomfördes dels vid löpning på

löpmatta och vid paddling i kajak på

Malmö kanal. De uppmätta peakvärden

på syrgas under paddling i kajak

62

2

var 91-93% av peakvärdena uppmätta

under löpning på löpmatta. Paddling

i kajak har tidigare i litteraturen beskri-

Det finns begränsad fysiologisk

information om paddling på vatten

i den vetenskapliga litteraturen. van

Someren et al. 3 har mätt syrgasupptaget

under paddling på vatten. I denna

studie fann man ingen skillnad i maximal

syrgaskonsumtion mellan paddling

på vatten och i kajakergometer. Andra

aspekter av paddling, som olika typer

av uppvärmning har studerats med

kajakergometer (4-9). Trevithick et al. 10

studerade muskelaktiveringen i skuldran

med EMG hos amatörpaddlare vid

arbete i en kajakergometer. Vi har inte

funnit någon studie av rörelsemönstret i

stort vid paddling eller någon information

om relationen mellan rörelsemönstret

och den metabola belastningen.

Utveckling av testmodellen för analys

av metabol belastning och rörelsemönster

vid paddling i kajak har tagits fram i ett

nära samarbete med Åsa Eklund, Svenska

kanotförbundet och SOK. För oss är det

centralt att modellen skall bli praktiskt

tillämpbar, varför samarbetet med de

aktiva är mycket viktigt.

En Dansprit kajakergometer byggdes

om, vid Hållfasthetslära, LTH, Lunds

Universitet, så att krafter i draglinorna,

i sits och i fotplattorna kunde mätas.

Hösten 2007 genomfördes en utvärdering

av reliabiliteten och validiteten hos den

ombyggda kajakergometern. Kanotister

från MIA-projektet och kanotister

från utmanarlandslaget deltog i studien.

Registrering av rörelsen under paddlingen

i kajakergometern gjordes med

flera olika metoder för att möjliggöra

valideringsanalyser. Animinationsmodellen

AnyBody och 3D accelerometrar

användes. Valideringen av AnyBody

skede via EMG registreringar på centrala

muskelgrupper. 3D accelerometrarna

validerades i rörelseanalyssystemet

VICON. Registrering med kraftgivare

gjordes parallellt med EMG och accelerometri.

Arbetsprofilen och belastningsnivåer

har tagits fram i samarbete med

Åsa Eklund, Svenska kanotförbundet.

Mätinstrumenten validerades och reliabilitetstestades

under laktattröskelvärdet,

vid laktattröskelvärdet och straks över

laktattröskelvärdet och under 2 minuters

maximalt arbete. Dessa mätningar

visade på god repeterbarhet i kraftmät-

Datainsamling för jämförelse av

teknik hos kanotister på olika tävlings-

Forskningen skall vara en garant för avseenden från paddling på vatten. nivåer gjordes under 2008. Registrering

god testverksamhet och att den idrottsfysiologiska

Ergometern står still, och kanotisten med kraftgivare, EMG samt andnings-

testverksamheten ligger behöver inte parera för yttre krafter. gaser och laktat har gjorts i samarbete

i spetsen för idrottsfysiologiskt kunnande.

Nya mätinstrument skapas hela nuerligt, vilket innebär att man inte har gjorts på kanotister strax under utmanar-

Ergometern belastar paddlaren konti-

med RF på Bosön. Registreringar har nu

ael JS, Rooney KB, Smith R (2008) “The metabolic demands of kayaking: A review”; Journal of

s Science tiden. and Medicine Innan nya mätmetoder 7, 1-7; Tesch används PA (1983) den “Physiological glidfas i slutet av characteristics paddeltaget som of elite kayak

ers”; Canadian rutinmässigt Journal inom of MIA-elit Applied kommer Sport Sciences de ger möjlighet 8, 87-91. till återhämtning.

nivå, utmanare till landslaget och landslaget.

Dessa tester möjliggjorde analyser

av benens bidrag till effektutvecklingen

vid paddling i kajak.

Under våren 2009 har mätmetodiken

utvecklats så att registreringar av kraft i

realtid nu är möjliga. MIA stipendiaterna

kommer få möjlighet att paddla på den

specialkonstruerade Dansprintergometern

och genomför en kombinerad kraftoch

syrgasanalys.

Kanotprojektet är ett exempel på hur

en fråga sprungen ur idrotten resulterat

i en ny mätmetod. Kajakergometern står

nu i MIA-elits gyms rörelselaboratorium.


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 3 - 2 0 0 9

Centrum för idrottsforskning har delfinansierat

projektet.

MIA-elits gym

Stadionområdet, centralt beläget i

Malmö, håller på att skapas till ett

”campus” för elitidrott. Arenor för

olika idrotter ligger samlade i detta

område. I de anrika lokalerna under

Baltiska hallen har ett modernt gym

med elitidrott i fokus skapats. Här

möts idrottare från olika idrotter för

att bedriva högklassig styrketräning.

Gymmet är utrustad med bland annat

9 rack för styrketräning med stång och

fria vikter, vilket även möjliggör effektiv

styrketräning för lag. En satsning har

även gjorts på utrustning för rehabträning

inne i gymmet. Tanken är att

vanliga träningsrutiner skall kunna

bibehållas efter skada, med syftet att

skapa så goda möjligheter som möjligt

för att återgå till sin idrott.

MIA-elits gyms rörelselaboratorium

ligger i direkt anslutning till resten

av gymmet. Närheten till den dagliga

träningsverksamheten skapar god

lyhördhet för nya frågeställningar från

idrotten. Kanotprojektet är exempel på

hur frågeställningar från idrotten fångats

upp och omvandlats till forskningsprojekt.

Närheten mellan forskare och

idrottare gör att överföringen av nyvunnen

kunskap ut i idrotten underlättas.

Motivationen hos idrottare att delta

i projekten ökar, då nyttan av forskning

blir mer uppenbar. Inom elitidrott

krävs snabba svar för att kunna ligga i

toppen. Detta är en stor utmaning för

forskningen inom detta fält då forskning

tar tid. De ekonomiska resurserna inom

forskningen kring elitidrott är ofta små,

vilket leder till att forskningsprocessen

tar ytterligare tid. Balansgången

mellan idrottens behov och forskningen

förutsättningar är därför många gånger

svår. Kommunikationen och närheten

mellan idrottare och forskare blir därför

mycket viktig för att öka den ömsesidiga

förståelsen, för att båda skall

kunna uppnå goda resultat.

Framtiden är här

Under våren 2009 har ett projekt kring

kvinnor och elitidrott startat. Få studier

har underökt kostvanor, energibalans

och kroppssammansättning hos kvinnliga

idrottare (10). Tidigare studier har

framförallt sett samband mellan låg

bentäthet och lågt energiintag (11-14).

Störningar i den menstruella funktionen

hos kvinnliga idottare i samband den så

kallade kvinnliga atlettriaden har beskrivits

(14, 16). I studier där kvinnliga och

manliga idottare har jämförts har man

sett att kvinnliga idrottare har ett lägre

energiintag per kilo kroppsvikt än manliga

idottare (11, 16). Vid energiobalans

har beskrivits att andelen kroppsfett

ökar. Detta skulle vara till nackdel för

idottaren då en så stor andel muskelmassa

av kroppsvikten som möjligt

är önskvärd (16). Kvinnliga idrottare

tycks oftare vara i negativ energibalans

än manliga (11). En negativ energibalans

har inte bara skadliga effekter på

bentäthet och menstruationsfunktionen

(12-16) utan skulle även kunna påverka

återhämtning och effekten av träning

negativt (11, 16). Risken för skador kan

även öka vid reducerad muskelmassa.

Vi vill studera vilka fysiska kvalitéer hos

kvinnliga idrottare som bidrar till goda

prestationer. Kunskap kring detta kan

optimera träningen.

Nya projekt kring utveckling av

grenspecifika tester är planerade.

Vi kommer bland annat att studera

startförmågan hos simmare. I samband

med tävlingssimning kan man skaffa sig

stora fördelar genom god startteknik.

I ett få tal studier har man studerat

startteknik hos simmare (17-19). Dessa

studier visar på att koordinationen av

rörelsen är viktig. Olika metoder och

populationer gör studierna svåra att

jämföra. Ingen av studierna har studerat

vilka fysiska kvalitéer som bidrar till en

god startteknik. Kunskap kring detta

skulle kunna optimera träningen av

starter.

Ytterligare möjliga forskningsområden

inom MIA-elit är studier av

mätteknik, teknikutveckling, skadeprevention,

longitudinella studier,

kravprofiler för olika idrotter och även

studier kring folkhälsa. Syftet med

dessa studier skulle vara optimering av

utvärderingsmetoder, träningsupplägg

och idrottsutövande för såväl elitidrottaren

som motionären. Resultat som

man kan förvänta från dessa studier är

ökad kunskap kring mätsäkerhet för

olika mät- och testutrustningar, samt

rekommendationer för hur träningsupplägg

med avseende på intensitet,

duration och frekvens ska utformas för

olika individer och idrotter. Vidare kan

ökad kunskap fås kring hur olika idrotter

bör utföras dels för att maximera

prestationen, men även för att minimera

skaderiken. Utifrån dessa studier skulle

man även kunna få fram information

om fysiska kvalitéer som krävs för topp

prestationer inom olika idrotter.

Ambitionen är att idrottsfysiologi

vid MIA-elit skall bli ett dynamiskt och

interaktivt kompetenscentrum, med

utbyte och samarbete både nationellt

och internationellt.

Litteraturlista

1. Michael JS, Rooney KB, Smith R. The metabolic

demands of kayaking: A review. Journal

of Sports Science and Medicine 2008;7:1-7.

2. Tesch PA. Physiological characteristics of

elite kayak paddlers. Canadian Journal of

Applied Sport Sciences 1983;8:87-91.

3. van Someren KA, Philips GR, Palmer GS.

Comparison of physiological responses to open

water kayaking and kayak ergometry. Int J

Spotrs Med 2000;21(3):200-4.

4. van Someren KA, Oliver JE. The efficacy

of determined heart rates for flat water kayak

training. In J Sports Med 2002;23:28-32.

5. Fry RW, Morton AR. Physiological and

kinathropometric attributes of elite flat

water kayakists. Med Sci Sports Exerc

1991;23:1297-301.

6. Bishop D. Physiological predictors of flatwater

kayak performance in women. Eur J

Appl Physiol 2000;82:91-97.

7.Bishop D, Bonetti D, Dawsson B. The effect

of three different warm-up intensities on kayak

ergometer performance. Med Sci Sports Exerc

2001;33:1026-33.

8. Bishop D, Bonetti D, Spencer M. The effect

of an intermittent high-intensity warm-up on

supramaximal kayak ergometer performance. J

Sports Sci 2003;21:13-20.

9. Zamparo P, Capelli C, Guerrini G. Energetics

of kayaking at submaximal and maximal

speeds. Eur J Appl Physiol Occup Physiol

1999;80:542-8.

10. Trevithick BA, Ginn KA, Halaki M,

Blanaver R. Shoulder muscle recruitment patterns

during a kayak stroke performed on a

paddling ergometer. J Electromyogrphy Kinesilogy

2007;17:74-9.

11. Maughan RJ, Shirreffs SM. Nutrition

and hydration concerns of the female football

player. Br J Sports Med 2007;41:61-63.

12. Sundgot-Borgen J, Klungland Torstveit M.

The female football player, disordered eating,

menstrual function and bone health. Br J

Sports Med 2007;41:68-72.

13. Warden SJ, Creaby MW, Bryant AL, Crossley

KY. Stressfracture risk factors in female

foorball players and their clinical implications,

Br J Sports Med 2007;41:38-43.

14. Goodman LR, Warren MP. The female athlete

and menstrual function. Curr Opin Obstet

Gynecol 2005;17:466-70.

15. Mudd LM, Fornetti W, Pivarnik JM. Bone

mineral density in collegiate female athletes:

Comparisons among sport. J Athl Train

2007;42:403-8.

16. Loucks AB. Energy balance and body

composition in sports and exercise. J Sports Sci

2004;22:1-14.

17. Galbraith H, Scurr J, Hencken C, Wood L,

Graham-Smith P. Biomechanical comparison

of the track start and the modified one-handed

track start in competitive swimming: An intervention

study. J Appl Biomech 2008;24:307-

15.

18. Breed RVP, Young WB. The effect of a

resistance training programme on the grab,

track and swing starts in swimming. J Sport Sci

2003;21:2139-220.

19. Blanksby B, Nicholson L, Elliott B. Biomechanical

Analysis of the grab, track and handle

swimming starts: An intervention study. Sport

Biomech 2002;1:11-24.

63


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 3 - 2 0 0 9

Parkour:

En lek eller ett nutida idrottsligt fenomen?

Mats Johnsson

MALMÖ HÖGSKOLA

Inledning

Denna artikel är en sammanfattning av

två års studier av fenomenet parkour.

Vad är egentligen parkour eller PK som

utövaren, ”traceuren”, ofta kallar det?

Jag har följt en grupp traceurer på

nära håll i Malmö och dokumenterat

detta fenomen genom intervjuer, observationer,

sökande på internet, fotodokumentation

och filmning. Dessutom

har jag mött traceurer från Danmark,

England och Frankrike. Även samtal

med kollegor i Sverige och andra

länder har klargjort min syn på detta

fenomen.

I min studie har jag sökt svaren

på först och främst hur man kan

förklara och beskriva detta fenomen.

Andra delar har varit att söka vad

som för utövaren är meningsbärande.

Genom fältarbetet har jag också fått

upp ögonen för miljön och hur dessa

traceurer använder sig av den. Intressant

har också varit att se hur detta

fenomen sprids trots avsaknaden av

klubbar, tränare och arenor.

Då parkour inte är beforskat i

någon större grad har jag till stor del

fått förlita mig till den egna dokumentationen.

Det som finns dokumenterat

är mest tidningsartiklar och en del i

tidskrifter samt mycket via internet och

hemsidor, där just internet spelar en

mycket framträdande roll för spridningen

av parkour. Då jag i maj (2009)

”Googlade” på ordet parkour fick jag

inte mindre än 7 530 000 träffar! Som

jämförelse fick vid samma tillfälle ordet

fotboll 9 620 000 träffar. Detta visar

vilken roll Internet spelar för spridningen

av parkour.

En kort beskrivning av parkour

Parkour handlar om förflyttning med

endast kroppen som redskap. Utö-

varen kallas för en ”traceur” som på

franska betyder ungefär ”spårare och

vägfinnare”. Förflyttningen kan ske

i skiftande miljö, men det som blivit

något av ett signum för parkour är att

det utövas i stadsmiljö. En stor del av

filosofin inom parkour är att inte se ett

hinder som ett hinder utan se möjligheten

i att kunna finna en lösning för

att ta sig upp på eller förbi hindret. 1

Just friheten och obundenheten både

vad det gäller utövandet av själva

rörelserna, men också att aktiviteten

är frikopplad från regelverk är något

som återkommer i nästan varje samtal

jag haft med utövarna. Traceuren

experimenterar och provar sig fram på

vad som kan vara bra för att lyckas

med sina rörelser eller för att klara av

ett specifikt hinder. Traceuren vill ofta

också kunna sätta samman en serie av

rörelser på olika slags hinder under

sin förflyttning. Utövandet sker vid en

plats (en ”spot”) som känns bra eller

inspirerande och utmanande för att

göra eller praktisera olika parkourtekniker.

Det kan också vara flera olika

platser som kopplas samman för att

man skall kunna förflytta sig med

personligt anpassad hastighet. Parkourutövaren

ser funktionaliteten som det

viktigaste. Att förflytta sig från punkt

A till punkt B med minsta möjliga

motstånd och högsta ändamålsenighet

och fart är det essentiella. Det finns

även här inslag av estetik men det är

känslan av ”flow” (att vara ett med sin

rörelse) som är det väsentliga, det vill

säga att förflytta sig ”kattlikt” mjukt

och effektivt, med rörelser som flyter in

i varandra. Dessa utövare använder sig

inte av volter, skruvar och andra mer

gymnastiska företeelser i sin förflyttning.

De flesta utövare är unga män

företrädesvis i tonåren. De bildar ofta

64


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 3 - 2 0 0 9

grupper med ett namn som signum och

exploaterar sig på olika hemsidor och

på Youtube.

Hur startade Parkour?

Franskmannen David Belle är en av

pionjärerna som var med från början

och utvecklade parkour i en av Paris

förorter Liesse, tillsammans med

kamrater i början av 1990 -talet. De

bildade parkourgruppen Yamakasi.

David var i sin tur inspirerad av sin

far Raymond Belle, som var militär i

Vietnam i sin ungdom. 2 Pappan hade

ett stort idrottsintresse och utvecklade

sin fysiska förmåga i militär hinderbana

”le parcours de combattant”

(franska namnet på militär hinderbana)

som också fått ge namn åt det vi i dag

kallar Le Parkour eller för utövaren

parkour eller bara ”PK”. De tidigaste

och de mer ”renläriga” utövarna av

parkour finner stor inspiration från

George Hébert (1875–1957), och hans

”Méthode Naturelle”. Denna metod

har sitt ursprung i studier av hur naturfolk

använder sin kropp och sin fysiska

förmåga på ett framför allt funktionellt

sätt. Belle tränade redan som barn tillsammans

med sin pappa ute i naturen

och de använde sig just av naturen som

sin vardagliga idrottsarena. Det var allt

från att klättra i träd till att balansera

och klättra på klippor och springa i

skogen. Då Belle i tonåren med sin

familj flyttade till Paris på grund av

pappans arbete, upplevde han en stor

frustration. Han saknade naturen och

den träning som han tidigare bedrivit

med sin pappa. Han försökte att delta

i gymnastikklubbar och andra idrotter

men fann ingen större tillfredställelse.

Belle och hans vänner började

experimentera med att använda vad

förorten hade att erbjuda i form av

spännande tak att klättra på, murar att

balansera på och hoppa emellan, staket

att ta sig över och under, monument

att bestiga och så vidare. Parkour var

fött som begrepp. De började filma

aktiviteterna och la ut det på internet

och parkour kunde helt plötsligt ses av

många personer runt om i världen. De

blev uppmärksammade av regissörer

och reklamfolk som såg kraften och

potentialen i detta nya sätt att ta sig an

stadens miljö.

Meningsbärande

För många är det friheten i parkour

som är en del av det som lockar,

samt att inte vara underordnad något

regelverk eller tränare som styr en som

utövare. Även utmaningen och kreativiteten

verkar för individen vara stora

delar av det som är meningsbärande i

själva aktiviteten. Kalle en utövare jag

talade med uttrycker sig på följande

sätt:

Det är som att sätta sig ned

med ett tomt papper och rita. Man

vet inte riktigt vad det kommer att

bli men man finner ett nöje i just

kreativiteten.

Det är även möjligt att se sociala

faktorer som gemenskap och vänskap

som växer fram under tid och formar

gruppen av utövare. Här finns många

likheter med aktiviteter inom de mer

etablerade idrotterna.

Många ”traceurer” beskriver sitt

utövande mer som en livsstil än att

benämna det för träning eller idrottande.

Kan man se parkour som en

modern kulturell företeelse? Kanske,

speciellt om man ser på den senmoderna

människans strävande efter

självförverkligande.

Den utomstående betraktaren av

parkour kan inte se skillnad mellan

om utövaren gör sina övningar eller

trick för sitt eget välbefinnande eller

om utövaren gör det för att uppnå

ännu ett mål eller en emotionell kick.

Några av utövarna i gruppen Yamakasi

uttrycker sig så här i en intervju under

en ”gathering” (eng, samling) i London

december 2007 på frågan, varför man

utövar parkour?

Bejaka rörelseglädjen även då

man blir äldre. Parkour används

som ett medel att uttrycka sig

kroppsligt utifrån sig själv. Det är

65


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 3 - 2 0 0 9

66

känslan av att göra något svårt till

något enkelt och njutbart.

(Alexander, 24) 3

Utifrån de intervjuer jag haft i min

undersökningsgrupp kan jag se att

flertalet av dem är lättade över att inte

behöva underordna sig någon som styr

deras verksamhet och att de har fullt

tolkningsföreträde över vad de väljer

att göra och varför de gör det. Flera av

dem anser att det annars skulle hämma

deras frihet och kreativitet.

Hur är det när det är” bra”? Kalle

svarar:

När man ser det, eller när någon

annan ser det man gjort som nyskapande

och innovativt. Det viktigaste

är att det kommer från dem

som håller på med Parkour. Det är

den kritik man uppskattar mest,

från dem som hållit på länge. Om

någon som hållit på länge gillar det

de sett och ser det som nyskapande

är det bra.

(Kalle, 19)

Många upplever praktiserandet av

parkour som avkopplande från vardagen.

Här kan jag se paralleller med

Lars-Magnus Engströms tankar om

egenvärde. 4 Upplevelsen av fart, rytm

och att känna kroppen i rörelse och att

övervinna olika former av hinder är

signifikanta kännetecken för parkour.

Då man står inför utmaningar eller

sliter med styrketräning och kondition

så är det viktigaste att fokusera på det

man håller på med och det går inte att

tänka på annat. Jag har i mina observationer

kunnat se att ”traceuren” inte är

mindre disciplinerad vad gäller sin egen

träningsinsats, än vad många elitutövare

inom andra idrotter är. Vad är det

då som driver utövaren av parkour att

träna, som i vissa fall varje dag?

Parkourutövaren strävar inte att bli

bättre än andra utövare utan att övervinna

egna uppställda mål, och kanske

bara ha roligt för stunden. Mycket av

praktiserandet kan liknas vid barns lek:

Jag ser det bara som något kul

jag tränar. Det håller mig i form

och jag gillar själva principen och

slipper att gå på gym och sådant,

jag har liksom alltid gjort det ju, det

är liksom bara en naturlig fortsättning

av leken. Fast det kan man

kanske inte säga, att man håller på

och leker – Ähh tänk om någon

säger, ”håller du fortfarande på och

leker när du är 18”

(Jesper, 18)!

Just det lekfulla verkar vara en av

de enskilt viktigaste faktorerna för utövarna.

Detta beskrivs också i Johnny

Nilssons artikel i antologin ”Idrottsdidaktiska

utmaningar”. 5 Här beskrivs

tre olika pilotstudieprojekt, som alla

syftar till att se hur barn lär sig grundmotoriska

färdigheter. Ett av dem kan

delvis liknas vid hur parkourutövaren

praktiserar. I projektet ”Leklandskap”

vid NIH i Norge (Norges idrottshögskola)

har barn fått arbeta med fri lek i

en redan färdigställd gymnastiksal. Här

har undersökarna kunnat se att barnen

väljer olika vägar för förflyttning och

utifrån detta kunnat se vilka rörelser

som attraherar barn. 6

När staden blir den idrottsliga arenan

”En stad blir stad först när det offentliga

rummet tas i anspråk”. Detta

är Ole Reiters (chef för Movium)

inledningsord i Movium. 7 Movium är

en organisation under SLU (Sveriges

Lantbruks Universitet), som värnar

om stadens utemiljö. Artikelförfattaren

och fotografen Dan Hallemar

skriver i artikeln Stadens genvägar

att traceurens sätt att ta stadens rum

i anspråk för fysisk aktivitet, med en

filosofi och endast kroppen och en stor

portion kreativitet som sitt redskap är

fascinerande. 8 Ser man till de vanligaste

rummen för fysisk aktivitet (ute eller

inomhus) som finns i dag, är de oftast

specialutformade för en specifik idrott

eller för ett speciellt ändamål som

skall passa utövaren. Många gånger är

arkitekturen i dessa faciliteter anpassad

efter människans olika behov. Man kan

också se på hur stadsmiljöns planering

tar hänsyn till dessa behov på ett mer

eller mindre bra sätt. 9

Arkitekturpsykologin försöker ge

svar på hur förhållandet mellan människan

och det omgivande rummet

uppfattas. Några av de behov som kan

identifieras i samband med hur man

utifrån arkitekturpsykologisk vinkel

kan se på fysisk aktivitet blir då följande:

Behovet av stimulans till fysisk

aktivitet sker genom stimulering av de

olika sinnen vi har. Behovet av säkerhet

är ett annat behov som är centralt för

de flesta människor oavsett i vilket rum

man befinner sig i. Omgivningen bör

av både brukaren och den som är ny i

miljön ses som ett skyddat territorium.

Betyder omgivningen något?

Ja, dels tycker jag det är skönt

när det är lite avskiljt och så, det

är lite jobbigt att köra nånstans

som är precis intill en gata eller

intill en trottoar och så, dels känns

det liksom jobbigt att många…. det

är kul när folk tittar på vad man

gör, men det kan…, man blir orolig

att det ska komma ett litet barn

springande eller liksom ibland är

det jobbigt då folk står och glor när

man vill koncentrera sig. Just när det

lite avskiljt och så här på sommaren

är det underbart och grönt överallt,

solen skiner och man blir på bättre

humör och allting, det gör att man

blir mer peppad liksom. Kreativiteten

flödar på något sätt.

(Kalle 19)

Behovet av tydlighet betyder att det

fysiska rummet skall gå att läsa av och

att rummet är möjligt att överblicka, så

att brukaren kan uppfatta en information

som viktigare än en annan. Behovet

av privathet kan delas upp i halv-offentliga

och offentliga rum för utövaren. Ser

man till utformningen av idrottsarenor

är de ofta begränsade till sektioner eller

vissa platser för åskådaren. Ofta avskiljs

åskådaren av staket eller barriärer från

utövarna, men även gentemot andra

åskådare. 10 En av de viktigaste faktorerna

för interaktion i stadsmiljö är att

miljön skall inbjuda till möten. Många

gånger förverkligas inte tankarna hos

den eller de som planerat miljön, utan

att vi kan se hur utövare av parkour

eller skateboard tar över miljöer och gör

dem till sina ”egna”, dock inte alltid

med omgivningens gillande.

Hur ser andra på ditt sätt att

använda staden?

Vissa tycker vi är korkade, att

man pajar och så, men det vill vi ju

inte göra, men här brukar vaktmästaren

inte gilla oss, jag vet inte varför

han bara ber oss att sticka.

(Felix, 18)

Om saker som hälsa och välbefinnande,

kreativitet och social gemenskap

skall utvecklas, måste staden fungera

som scen för mänsklig interaktion och

upplevelse. 11 Många gånger fungerar

städer inte så bra i detta hänseende

därför att olika ansvarsområden inom

stadens planering har olika syn och

perspektiv på vad som är viktigt. 12 En

samordning av och en samsyn på dessa

faktorer i planeringen av offentlig miljö

skulle starkt bidra till att människor i

olika åldrar skulle kunna stimuleras till

mer spontan fysisk aktivitet. Här har

”traceuren” och ”skatearen” redan lyckats,

men inte alltid tack vare att de som

planerat stadsmiljön tänkt på det. Vill

man som planerare av offentlig miljö

lyckas i sitt uppsåt att få människor mer


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 3 - 2 0 0 9

fysiskt aktiva i vardagen

och göra stadsrummet

till ”sitt”, måste han/hon

se till att det irrationella,

lekfulla och spontana

kan ta plats. Som nämnts

tidigare är de flesta

”traceurer” unga män.

Flera forskare visar på att

pojkar generellt använder

utemiljön och stadsmiljön

mycket mer än vad

flickor gör. De är också

mer fysiskt aktiva i sitt sätt

att leka och att röra sig

i stadens omgivningar. 13

Flickor använder sig också

generellt av mindre arealer

än vad pojkar gör. Detta

faktum borde vara en stor

utmaning för de personer

som bidrar till planering av

all offentlig miljö. Skulle

stadsplanerare se mer till

vad som flickor och kvinnor ser som

viktigt skulle några av nedanstående

punkter kanske bli verklighet:

• Fler möjligheter för sociala aktiviteter

• Platser som är enkla att nå från

hemmet

• Platser som skall vara och upplevas

som säkra. 14

Utvecklingen av parkour

Det har över tid också utvecklats olika

varianter av parkour. Det som de flesta

människor sett av parkour via olika

media är en blandning av parkour

och så kallad Free Running. Sabastien

Foucan var tidigare David Belles trogna

vapendragare men han tyckte att man

kunde utveckla Parkour ytterligare

en dimension genom att lägga in

mer spektakulära och iögonfallande

övningar. De två står i dag för de två

olika skolor som förespråkar parkour

respektive Free Running.

I Free Running använder sig utövaren

mycket av akrobatiska och gymnastiska

inslag som volter och skruvar

som egentligen inte är nödvändiga

för själva förflyttningen. Det är också

inom denna form de flesta utövare

i dag rör sig. Även de som säger att

det är parkour de utövar. Alla olika

hemsidor, forum och bloggar som finns

på internet om parkour innehåller en

blandning av både parkour och Free

Running. Det verkar råda ett samförstånd

mellan utövarna av parkour

och Free Running i det hänseendet att

den ena formen inte behöver utesluta

den andra. Dock bör det betonas att

det finns många ”renläriga” parkourutövare

som inte vill kännas vid Free

Running:

Parkour, Lárt du placement,

free-running the art of moving…..

they are all the same thing. They

are all movement and they all came

from the same place, the same nine

guys originally. The only thing that

differs is each individual´s way of

moving. Don´t try to separate them

waste energy debating whether this

is this or that is that – that only

leads to separation within yourself.

You must find out why YOU

practise, that is all. After that you

will find your way. Labels count for

nothing. Just move. 15

På många hemsidor eller forum

för parkour på internet sprids det

också kunskap i form av delandet av

erfarenheter och tips på allt ifrån träningsmodeller

och vad som är bra att

äta då man tränar. Genom så kallade

”tutorials”(eng. handledning) på till

exempel nätsidan Youtube kan man få

interaktiv hjälp med hur en viss rörelse

kan se ut. Då jag sökte (6 maj, 2009)

på parkour tutorials på www.youtube.

com fick jag upp 2 140 olika träffar. En

av de mer besökta tutorials var en som

handlade rullningar. Den hade den 6

maj haft drygt 576 000 besökare sedan

den publicerades för två år sedan. 16

Var syns då parkour?

Man kan säkert se en del eftergifter hos

utövaren då parkour sätts under regissörens

hand som till exempel i BBC 1:s

reklamfilm från 2002 ”Rush Hour”

där traceuren David Belle förflyttar sig

från arbetet på kontoret över hustaken

i London för att hinna hem i tid för att

se sitt favoritprogram på TV. 17 I efterhand

skapade den en viss uppståndelse

då det framkom att inga ”filmeffekter”

använts utan allt som man kunde se

var gjort på ”riktigt”. Parkour beskrivs

ibland också som konsten att fly. Just

detta att fly kan man se i en av de inledande

sekvenserna av filmen ”Banlieu

13” (2003), som får anses vara en av

kultfilmerna för parkourutövare. Här

tar sig David Belle som spelar huvudrollen

i filmen, igenom och nedför ett

åttavåningshus med sina antagonister

hack i häl. Filmen har också fått en

uppföljare ”Banlieu 13 Ultimatum”

(2008). I avseendet att fly kan man

också se anordnade kurser för tjejer

i Xist-kvinnoforum i Stockholm där

”traceuren” Fredrik Lovéus tränar

tjejer i parkour.

Parkour kan även ses i ett flertal

actionsekvenser i de senaste James

Bond-filmerna. Parkour ses även i

andra sammanhang såsom ”Madonnas

world tour” (2007) där scenen var

uppbyggd för parkour och där flera

mycket skickliga ”traceurer”, bland

annat Sebastien Foucan, utövade sina

konster samtidigt som Madonna körde

låten ”Jump”. Parkour syns också

inom reklamfilm i olika sammanhang

över hela världen. Här i Sverige har

vi kunnat se TV-reklamen för smörgåsmargarinet

”Lätta” (2007). Lätta

gjorde också en turné i flera svenska

städer med en uppbyggd ”spot” och

anlitade flera av Sveriges bättre ”traceurer”.

Flera TV-spel har också tyd-

67


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 3 - 2 0 0 9

liga inslag av Parkour i sig och några,

såsom ”Assain’s Creed”, bygger helt

på parkour. Parkour uppmärksammas

också av Stockholms stadsmuseum som

anordnar ”parkour-vandringar” runt

om i staden. 18

De flesta utövarna av parkour är

unga män i tonåren eller strax däröver.

I framför allt storstäderna har det

skapats olika grupperingar av utövare

som träffas regelbundet. De skapar ofta

sig ett namn på gruppen och utövarna

har oftast smeknamn. Ofta är kameran

med för dokumentation och exponeringen

sker främst via filminlägg på

internetsidor som Parkour.se, Youtube

eller Google video. 19 I januari och

februari 2009 har många Malmöbor

kunnat se några av Skånes bästa traceurer

uppträda med små regisserade

shower i två av Malmös större köpcentrum,

samt vid invigningen av ett

nytt köpcentra. Trots detta har de flesta

”traceurer” ingen önskan att ”showa”

inför publik, utan håller sig gärna på

lugna och avskilda platser:

68

Det är ju skönt att inte vara

alldeles bredvid en stor gata, utan

det är lugnt och inte går förbi så

mycket folk så att man själv känner

sig lugn. Känner man en massa folk

som står omkring en känner man

en press att ”showa” och så. Här

behöver man inte visa att man är

bra. Det är då man kommer upp

på, börjar hoppa från höga höjder

och så, man ska visa att man är

bäst och så.

(Oskar, 15)

Några samlande tankar

Det som fascinerat mig allra mest i

min undersökning är utövarnas totala

hängivenhet för det de håller på med.

Detta trots, eller kanske tack vare

avsaknad av tränare eller andra vuxna

som skulle kunna styra upp och hjälpa

till med till exempel feedback. 20 Flera

av dem uttrycker också just detta att

denna frihet från ”vuxenvärlden” är

något positivt. Att själv ta ansvaret för

sin kroppsträning så som killarna i min

undersökningsgrupp gör, kan kanske

vara något för pedagogen att ta fasta

på. Jag är själv som lärare och tränare

van att styra och inspirera och leda

fysisk träning och van vid att de flesta

gör sitt bästa. Jag har en känsla av att

killarna i undersökningsgruppen är just

de som inte vill bli styrda men ändå har

en stark drivkraft själva och har förmågan

att utveckla och förbättra sig på ett

sätt så att de själva blir väldigt nöjda.

Detta ser jag som en av de enskilt

viktigaste faktorerna till varför man

är parkourutövare. En annan sak som

också tydligt framkommit under detta

arbete vad gäller meningsskapande, är

att parkour är något som verkligen kan

passa alla och inte ställer upp massa

barriärer eller hinder, utan rymmer

en stor frihet och möjlighet till kreativitet.

En av killarna (Kalle) uttryckte

följande:

Ibland kan man cykla hem och

vara riktigt nöjd med att man inte

gjorde det där svåra hoppet ändå,

för att man egentligen inte var

mogen eller redo för det.

Tala om självinsikt!

Hur ser då framtiden ut för parkour?

Det föreligger naturligtvis risker att

det börjar ske reglering och styrning

som kan inkräkta på grundtankarna

i det som utövaren upplever som

meningsbärande. Paralleller kan dras

till brädkulturen och kanske främst då

skateboardkulturen. Där har reglering

skett genom tävlingar och iordningställda

arenor och genom försök att

bilda föreningar. Skateboarding har

ändå överlevt som en fri form och de

flesta åkarna tävlar inte eller åker på

anordnade ramper eller parker.

Det har redan skett några tävlingar

i ”Free Running” i Europa då sponsorer

gått in och lockat med rejäla

prissummor. Tävlingarna har dock inte

verkat ha någon större genomslagskraft

eller fått uppföljare. I England och

Danmark har det bildats organisationer

som vill främja utvecklingen av parkour

och Free Running. De har tyvärr

fått karaktären av idrottsklubbar med

medlemsavgifter och betalda tränare.

Det har byggts konstgjorda ”spots”

ibland annat Danmark och Brasilien.

På Gerlev Idrottshöjskole i Danmark

har man startat kurser i parkour och

Free Running och man tränar på den

konstgjorda byggnaden som endast är

avsedd för detta. 21

I England gick afPE (Association

for Physical Education) ut med

varningar till alla idrottslärare att

man bör vara försiktig med vad man

kallar ”Parkour related activities”. 22

Man rekommenderar att lärare bör

ha minst en steg två utbildning inom

gymnastik om man över huvud taget

skall ägna sig åt denna slags verksamhet!

Man bygger sina uttalande på att

man vill vidmakthålla en fortsatt trygg

och säker miljö för barnen i skolan.

afPE har tillsammans med Brittiska

gymnastikförbundet startat kurser för

redan etablerade instruktörer i vad man

kallar ”Free Gymnastics & Parkour

related activities”. Här är det tänkt att

styra upp träning och övningar på ett

strukturerat sätt. Är det då fortfarande

parkour?

Hur man skall betrakta parkour får

naturligtvis stå var och en fritt. Är det

att betrakta som ett idrottsligt fenomen

eller vad? Min egen ståndpunkt i

detta blir att det är en slags idrottslig

aktivitet med stor frihet och att kraften

ligger i just frånvaron av reglering och

styrning. Jag tror också att det är på det

sättet parkour och Free Running mår

bäst.

Referenser

1. Dahlberg, Jenina (2007) ”Parkour”; Glöd,

2007-11-01.

2. http://en.wikipedia.org/wiki/Parkour (tillgänglig,

080411).

3. Intervju med Sebastien Foucan i sammanslutningen

Parkour Generations. Under

Randez vouz 2 i London 2007. Se, http://www.

youtube.com/watch?v=KSBkRR9flhY

4. Engström, Lars-Magnus (1999) Idrott som

social markör. Högskoleförlaget vid Lärarhögskolan

i Stockholm.

5. Larsson, Håkan & Meckbach, Jane (2007)

Idrottsdidaktiska utmaningar. Stockholm:

Liber.

6. Larsson & Meckbach, a. a.

7. Reiter, Olle (2006) Moviums bulletin nr1.

Centrum för stadens utemiljö.

8. Hallemar, Dan (2007) ”Stadens genvägar”.

Medlemstidning för Sveriges arkitekter nr 8.

9. Roessler, Kirsten Kaya (2003) Arkitekturpsykologi

– idraetsrum som med- og modspiler.

P.J. Scmidt Grafisk.

10. ibid.

11. Reiter, a. a.

12. Roessler, a. a.

13. Gehl, Jan (2006) Life between buildings.

Arkitektens forlag. The Danish Architectural

Press and Jan Gehl.

14. Roessler, a. a.

15. Randezvous II. Westminster http://www.

youtube.com/watch?v=KSBkRR9flhY (090526)

16. http://www.youtube.com/

watch?v=2OnrS3awx4Q (tillgänglig 090506)

17. http://www.youtube.com/

watch?v=SAMAr8y-Vtw (tillgänglig 080421)

18. Arkitekten nr 8, 2007

19. http://www.youtube.com/results?search_

query=kellner90&search_type=&aq=f (tillgänglig

080812).

20. Annerstedt, Claes (2007) ”Det tränade

ögat”; idrottsforum.org. Malmö

21. http://www.gerlev.dk/dk/lange_kurser/

specialer/street_movement.htm (tillgänglig,

080812).

22. www.afpe.org.uk (tillgänglig, 090423).


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 3 - 2 0 0 9

Är hästsport moraliskt försvarbart?

Kutte Jönsson

Malmö högskola

Inledning

Om 1600-talsfilosofen René Descartes

har det sagts att han jämställde djurs

skrik av smärta med ”maskiners gnissel”.

Detta – säkert för vår tid – provokativa

uttalande gjorde han efter att

först ha upprättat en dualism mellan

kropp och själ, och efter att ha bedömt

att endast människor kan äga en själ.

Djur däremot ansågs sakna själ och

kunde följaktligen inte heller uppleva

smärta. 1

Det är ingen djärv gissning att få

idag skulle dela Descartes åsikt. Fler

skulle snarare dela filosofen Peter Singers

uppfattning. Singer tillhör dem som

i djurrättsdebatten hårdast försvarat

djurens sak. I sin bok Praktisk etik från

1979 betonar han likheterna i smärtförnimmelser

mellan människor och

djur. Han skriver:

Djur som känner smärta beter

sig ungefär på samma sätt som

människor gör, och deras beteende

utgör ett tillräckligt skäl för att tro

att de känner smärta. 2

Det är numera en etablerad uppfattning

att djur kan uppleva smärta.

Politiskt har denna uppfattning spelat

en betydelsefull roll. Djurrättsrörelsen

är en inflytelserik politisk rörelse

spridd över hela världen, och i Sverige

har organisationer som Djurens Rätt

kommit att bli en erkänd förening.

Men även mer radikala organisationer

och aktionsgrupper – som Djurens

Befrielsefront – har inmutat en betydelsefull

plats i det politiska livet. Djurskyddet

är dessutom sedan länge också

inskrivet i lagstiftningen.

Föremålen för kritiken mot hur

människor behandlar djur är många.

De kan sammanfattas i fyra olika

industrier: kött-, päls-, läkemedels- och

kosmetikaindustrierna. Men det förekommer

även kritik och aktioner mot

idrottsindustrins behandling av djur.

Kritiken mot att använda djur inom

hästsporten är dock förhållandevis

sällsynt. Det är oftast i samband med

”skandaler” av olika slag som frågan

om djur överhuvudtaget har i sporten

att göra aktualiseras; som när det

avslöjats att exempelvis hästar utsatts

för misshandel eller när hästar dör

under tävling. Ibland höjs röster inifrån

hästsporten om att djurmisshandeln är

omfattande. Också veterinärsamfundet

har reagerat mot det som de menar

omfattande bruket av till exempel så

kallad kemisk barrering.

Kemisk barrering kan innebära att

tränare och ledare använder dopningsklassade

medel för att göra hästarna

mer känsliga för smärta om de stöter i

hinder. Man tänker sig att effekten av

denna träningsmetod gör att hästarna

kommer att anstränga sig mer för att

klara hindren. Ett sådant medel är

capsaicin. Under de olympiska spelen

i Kina 2008 åkte flera deltagare i banhoppning

fast för att ha använt detta

medel på hästarna.

Den 30 november 2008 avslöjade

dessutom TV4:s samhällsprogram

Kalla Fakta hur travhästar plågas av

travtränare som använder elstötar i sin

träning av hästarna. 3 Initierade källor

inom travsporten visste att berätta att

denna metod inte är ovanlig. Enbart

utifrån de komprometterande uppgifter

som kom fram i reportaget skulle

säkert många under normala omständigheter

ifrågasätta hästsportens

existens överhuvudtaget. Men man kan

snabbt konstatera att det finns en stor

benägenhet att försvara rid- och hästsporten.

Det finns, till att börja med,

69


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 3 - 2 0 0 9

starka ekonomiska intressen i sporten.

Detta bidrar sannolikt till att många

ser mellan fingrarna när det gäller en

förmodat dålig behandling av djuren.

Hästnäringen omsätter i runda tal 45

miljarder kronor varje år.

De ekonomiska skälen må vara

starka. Men det finns också jämställdhetsskäl

som ibland lyfts fram. Ridoch

hästsporten är en av få sporter där

kvinnor och män tävlar på lika villkor. 4

Båda dessa skäl är inte oviktiga

till hästsportens försvar. Men båda

skälen är kopplade främst till externa

värden. Dessa härstammar visserligen

från hästsporten, men skulle med

nödvändighet inte behöva göra det.

En orättfärdig näringsverksamhet kan

svårligen moraliskt försvaras, lika

lite som att djur ska behöva lida bara

för att detta eventuellt skulle gynna

jämställdheten mellan människor. De

externa värdeargumenten förefaller

med andra ord som tämligen svaga. De

moraliska problemen med hästsporten

går kanske djupare än så. Så hur ser då

de ”interna” argumenten ut?

I den här artikeln kommer jag

att belysa flera av de mest centrala

argumenten för och mot förekomsten

av djur inom idrotten. Granskningen

kommer att begränsas till rid- och

hästsporten (fortsättningsvis endast

refererad som hästsport) av det enkla

skälet att hästsporten utan konkurrens

är störst bland sporter där djur

används.

Fem argument mot användning av

hästar inom idrotten

1. Frivillighetsargumentet

De flesta demokratiskt sinnade personer

skulle hävda att idrott bör utövas

på frivillig väg. Detta är knappast

någon kontroversiell åsikt. Men djur

som tvingas att bli atleter uppfyller

knappast detta kriterium. Visserligen

kan detta vara en tolkningsfråga.

Och gränsen mellan frivillighet och

tvång kan många gånger vara suddig

i konturerna. Inte desto mindre skulle

de flesta av oss framhålla värdet av

frivillighet. Åtminstone som ett eftersträvansvärt

ideal. Frivillighetsvärdet

är dock konsekvent åsidosatt när det

kommer till att bruka djur för idrottsliga

syften. Tvånget blir ytligt sett

uppenbart, och därmed också normaliserat.

Detta är en aspekt som samtidigt

tål att problematiseras. Är det möjligt

att hävda att djur – som knappast har

gjort några medvetna överväganden

att delta i idrottstävlingar – i någon

(svag) mening trots det deltar frivilligt?

Kanske. Man skulle kunna argumen-

70

tera för att vissa djur – vare sig det

handlar om individer eller grupper av

djur – faktiskt verkar uppskatta uppmärksamheten

som följer med att tävla

i det offentliga ljuset. Dessutom, skulle

man kunna hävda, kan djur göra motstånd.

De kan vägra framför hindren

eller kasta av ryttaren. Om de inte hade

tyckt om att delta – vare sig det är i ett

tävlingssammanhang eller något annat

sammanhang – så skulle de ha visat

det. Vissa djur uppskattar helt enkelt

inte ryttarens kommandon. Men för att

kunna (moraliskt) legitimera tävlingsverksamheten

är det en fördel om man

lyckas övertyga kritikerna om att hästarna

vill tävla. Detta bottnar möjligen

mest i ett önsketänkande, dock.

Om man dessutom anser att hästar

är individer, vilket är en rimlig uppfattning

att hålla, så följer av det att

vissa hästar är lättare att tämja och

disciplinera än andra. På vilket sätt kan

det vara ett försvar för hästsporten?

Saken underlättas inte av att man väljer

att se hästarna som atleter. Visserligen

kan värdet av en framgångsrik atlet ha

betydelse, även om det föreligger tvång

bakom skapandet av atleten. Men det

gör inte saken bättre. Om exempelvis

en människa tvingas att spela tennis

och av det utvecklar en framgångsrik

tenniskarriär, så är det ändå en karriär

byggd på tvång. Och om man anser

att tvång är något som under normala

omständigheter bör motarbetas, så

borde detta också gälla alla som på

ett eller annat sätt befinner sig inom

idrotten. Också djur. Om man utsätter

djur för tvång – och tvång kan utan

tvekan ses som en form av våld – så

är frivillighetsargumentet undergrävt.

Det betyder dock inte att man därför

har skäl att helt döma ut hästsporten.

Däremot kan man se argumentet som

försvårande i försvaret för hästsporten

som sådan.

2. Välfärdsargumentet

Frivillighetsargumentet är problematiskt

när föremålet för tvånget inte

betraktas som fullvärdiga moraliska

subjekt. Desto större anledning att då

ta hänsyn till välfärden för, i detta fall,

hästarna. Bland de mest kända företrädarna

för det jag här benämner som

välfärdsargumentet är Peter Singer.

Singers försvar för djurens sak

bygger, till att börja med, på en radikal

jämlikhetstanke, där ingen åtskillnad

görs mellan olika arter med avseende

på välbefinnande. Djur äger intressen,

menar han, som man i jämlikhetens

namn bör ta hänsyn till. Artförtryck

– alltså speciesism – bör i likhet med

kvinnoförtryck eller rasförtryck inte

accepteras. Detta resonemang vilar på

en specifik princip – principen om (lika)

intressen. Med det menar han att ”vi i

våra moraliska överväganden bör lägga

samma vikt vid lika intressen hos alla

dem som påverkas av våra handlingar”. 5

Detta, menar Singer, är en grundläggande

moralprincip. Men där de flesta

tenderar att begränsa principens omfång

till att endast inbegripa människor, där

vidgar Singer principen till att också

omfatta icke-mänskliga varelser. 6 Med

hänvisning till Jeremy Bentham, grundaren

av den moderna utilitarismen,

bör man inte fråga om huruvida djur

kan tala eller resonera – utan om de kan

lida! 7 Med andra ord är det inte tillräckligt

att försvara människans överlägsna

position gentemot djur genom att enbart

hänvisa till att människor – till skillnad

från djur – har en mer utvecklad förmåga

att tänka eller planera sina liv.

Om man kopplar detta resonemang

till frågan om hästars status och

värde inom hästsporten, så finns det

möjligen inte några självklara skäl

att tro att hästar i allmänhet lider av

att vara idrottshästar. Tvärtom skulle

man kunna tänka sig att många hästar

uppskattar att kunna utnyttja sina

fysiologiska förmågor, även om det sker

i ett tävlingssammanhang. Men eftersom

miljön runt deras löpning präglas av

hets då det finns mänskliga intressen för

att just hetsa hästarna till att prestera,

så blir det svårt att fullt ut anta att dessa

hästar till fullo trivs i dessa miljöer. Med

andra ord är det inte givet att hästarnas

intressen tas tillvara i tillräcklig omfattning.

Samtidigt skapar man genom tävlingskonstruktionen

en symbolisk värld

där djuren får ett värde inte för sin egen

skull utan för andra värden, inte minst

ekonomiska. Av detta behöver man

naturligtvis inte dra slutsatsen att det

individuella djuret lider; däremot kan

symboliken i tävlingssituationen leda

till att djur i allmänhet minskar i värde.

Utifrån detta blir det alltså svårt att

komma ifrån att användningen av djur

i idrottssammanhang är ett uttryck för

artegoism.

3. Rättviseargumentet

Välfärdsargumentet hänger delvis ihop

med rättviseargumentet genom att båda

argumenten förenas kring en radikal syn

på jämlikhet över artgränserna. Filosofen

Ingmar Persson betonar just rättviseaspekten,

och menar - i likhet med

Singer - att speciesism är lika ohållbar

som rasism eller sexism. Han menar

exempelvis att arttillhörigheten av en


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 3 - 2 0 0 9

intressehavare i sig inte är en moraliskt

relevant faktor. 8

Det är alltså med utgångspunkt

i Singers teori om jämlikhet över

artgränserna som Persson framför sitt

resonemang. Men han ser brister i

Singers bygge. För enligt Singers utilitarism

kan det finnas skäl att – faktiskt

– prioritera dem som har det bättre.

Anta exempelvis att den sammanlagda

lycko-/nyttomaximeringen faktiskt

ökar genom att man handlar på det

viset. Visserligen har man tagit hänsyn

till alla berörda parters lika intressen,

men det hindrar inte den singerska utilitaristen

från att handla på ett sätt som

gynnar de bättre ställda, exempelvis

om en sådan strategi leder till att också

de sämre ställda får det bättre. Även

om den typen av handlingar kan vara

utilitaristiskt motiverade, så kan det

likväl finnas anledning att motsätta sig

ojämlika (och orättvisa) utfall. Ingmar

Persson betonar vikten av ”rättvisa

som jämlikhet”, som ett sätt att

försöka undvika välfärdsglapp mellan

olika intressehavare. Istället för att

lägga tyngdpunkten vid olika intressens

styrkegrad (vilket Singer ägnar sig åt),

så vill alltså Persson hellre se rättvisa

som ett centralt motiv för handling.

Han formulerar sin ståndpunkt genom

följande exempel:

Antag att jag har att välja

mellan att köpa en godsak åt mig

själv eller åt min hund och att vi

båda skulle njuta i lika stora mått.

Då implicerar Singers princip

att jag är moraliskt tillåten att

inhandla läckerbiten åt mig själv.

Min ståndpunkt innebär emellertid

att jag är moraliskt förpliktad att

förse min hund med den, eftersom

dess mycket kortare liv kommer

att innehålla så mycket mindre

tillfredsställelse. Exemplet kan

verka lite löjeväckande, men det är

egentligen inte orealistiskt: de finns

oräkneliga fall i vilka vi antingen

kan förbättra vår egen redan goda

situation lite eller också i ungefär

samma grad (här är ingen exakthet

möjlig) den situation i vilken våra

husdjur eller andra djur i vår närhet

befinner sig. Min går längre i sitt

krav på jämlikhet mellan människa

och djur och alltså i krav på

kompensation till djur som ligger

sämre till. 9

Hur kan man då koppla dessa

resonemang till den idrottsliga verksamheten

där djur förekommer. Kan

man exempelvis vara säker på hur djur

Är hinder i hästhoppning ett naturligt hinder? EM i hästhoppning i Windsor, England.

Foto: Roland Thunholm, Scanpix

upplever sina liv inom idrotten? Självklart

inte. Vi kan inte med exakthet

veta om de lider eller tvärtom njuter av

att vara en del av idrottslivet. Däremot

kan man dra slutsatser om huruvida

det verkligen finns rimliga grunder att

behandla icke-mänskliga arter på ett

uppenbart orättvist sätt. Kanske skulle

denna moraliska grund kunna stärkas

ytterligare, genom att lyfta in frågan

om djurs rättigheter.

4. Rättighetsargumentet

Har djur rättigheter? Frågan är omtvistad.

En som bestämt hävdar att djur

faktiskt har rättigheter är filosofen Tom

Regan. Utifrån ett kantianskt synsätt

menar att djur inte bara äger rättigheter

utan inte heller bör användas enbart

som medel utan som mål i sig själva. 10

Djur har ett oberoende värde, alltså

ett värde som inte är avhängigt människors

värderingar av djuren. Denna

radikala rättighetsuppfattning ska dock

inte tolkas som att detta oberoende

värde inte kan överskridas. Djur är

nämligen med nödvändighet objekt för

människan. Det är trots allt människor

som i någon mening värderar djuren.

Djur (i allmänhet) saknar människans

intellektuella förmågor, och hamnar

bara genom denna ojämlikhet i underläge

från början. Visserligen kan djur

utgöra ett hot mot människan, och i de

fallen accepterar Regan våldutövning

mot djur, men oftast föreligger inga

sådana hot. I synnerhet inte när djuren

enrolleras i idrottsliga sammanhang.

Få djur är väl lika tämjda och disciplinerade

som djur som finns i sportens

71


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 3 - 2 0 0 9

värld. Detta utesluter inte att man bör

behandla dessa moraliska objekt med

respekt.

Både moraliska agenter och moraliska

objekt har inneboende värde,

menar nämligen Regan. På så vis bör

man av rättviseskäl behandla båda

dessa kategorier lika respektfullt. Han

skriver bland annat:

72

Det ligger inom alla moraliska

agenters förmåga att behandla alla

de moraliska objekt de har eller kan

ha att göra med, med den respekt

de förtjänar som innehavare av

inneboende värde. 11

Självklart omfattas hästar av det

inneboende värde Regan skriver om.

Men hur får man detta värde? Frågan

är central för att alls kunna dra slutsatsen

att såväl människor som djur

har ett sådant värde. Regan förutsätter

här ett postulat. Postulatet har sitt

ursprung i det Regan benämner som

livssubjektkriteriet. Att vara livssubjekt

innebär bland annat att man har ett

känsloliv och preferens- och välfärdsintressen.

Om man uppfyller detta

kriterium så har man ett distinkt värde,

och ska inte behandlas som enbart

behållare för andra att använda. 12

Med detta postulat som förutsättning

menar Regan att statusen hos

djuren – som moraliska objekt – stärks

och gör exempelvis användning av

djur i idrottsliga sammanhang moraliskt

omöjliga att försvara. Det finns

ur detta perspektiv en tydlig likhet

mellan moraliska agenter och moraliska

objekt. Av detta formulerar därför

Regan det han kallar respektprincipen:

Vi ska behandla de individer som har

inneboende värde så att deras inneboende

värde respekteras. 13

Det är således genom denna starka

rättighetsprincip Regan formulerar sitt

försvar för djurens rättigheter, inklusive

djuren som används (och i viss mån

exploateras) inom idrotten.

5. Naturlighetsargumentet

De moralfilosofiska konstruktioner

jag hittills diskuterat talar undviker

naturlighetsaspekten i frågan. Ändå

är det en aspekt som ofta lyfts fram i

etiska diskussioner om djurens status

inom idrotten. Men vad är naturligt i

hästsporten? Om det kan det såklart

finnas olika uppfattningar, och till stor

del beror det på vad man menar med

naturligt. Dressyr skulle exempelvis

kunna ses som onaturligt. Hästarna

dresseras till att bete sig på ett visst sätt

utifrån av människor skapade estetiska

normer och föreställningar. Disciplineringen

av hästen – det vill säga

”naturen” – blir tydlig. Estetiseringen

av hästarna kan naturligtvis tolkas som

en kränkning av såväl det individuella

djuret som kollektivet djur i allmänhet.

I den mån man uppfattar detta

som skadligt så är det i någon mening

kanske främst en symbolisk skada som

åsamkas djuren.

Samtidigt måste man hålla i minnet

att idrott i sig självt är en konstruktion.

Man konstruerar artificiella hinder

som, vare sig det handlar om människa

eller djur, är tänkta att övervinnas och

oftast i konkurrens med andra. De

hinder som ligger fram ryttare och häst

i banhoppning är därför också en konstruktion

som givet kontexten inte har

mycket med ”naturlighet” att göra. En

av de mer kontroversiella hästsportgrenarna

i detta avseende är travsporten.

Nu råder det förvisso delade meningar

om huruvida travsport skulle vara

naturligt för hästen eller inte. Organisationen

Djurens Rätt, exempelvis,

hävdar att trav inte är ett naturligt sätt

för hästen att springa fort på, medan

andra – som exempelvis vissa banveterinärer

– menar att travhästarna är

framavlade för att trava, och tar därför

inte skada av att trava. 14 Var gränsen

mellan det naturliga och det konstgjorda

går förblir alltså otydlig. Därför

är inte heller naturlighetsargumentet

speciellt starkt argument.

Så här långt har jag redogjort för

några av de främsta argumenten mot

användning av djur inom idrotten.

Men det finns som sagt också försvarsargument.

Jag tänker här diskutera tre

av dem.

Tre försvarsargument

1. Existensvärdeargumentet

Filosofen Donald Scherer tillhör dem

som ställt sig kritisk till framförallt

Peter Singers och Tom Regans resonemang

i den här frågan. Scherer menar,

tvärtemot deras uppfattningar, att

användandet av djur inom idrotten

visst går att rättfärdiga. Han bygger en

del av sitt resonemang på antagandet

att existens är bättre än icke-existens.

Och mot bakgrund av att djur som

används inom idrotten är framavlade

för idrottsliga syften, så är detta i sig

inget moraliskt problem. 15

Huruvida existens är bättre än ickeexistens

är dock en moraliskt laddad

fråga. I de flesta fall är det emellertid

en värdering jag tror de flesta håller.

Ibland kan det – som bevis för styrkan

i denna intuition – framhållas att

personer som lever under miserabla

förhållanden, ofta ändå väljer att fortsätta

sina liv. Argumentet är emellertid

inte fritt från invändningar. Självmord

förekommer trots allt, och det har även

visat sig att personer som är svårt sjuka

och befinner sig i slutskedet av sina liv

har en ökad benägenhet att faktiskt

ta sina liv. 16 Det är med andra ord

långt ifrån självklart att vi alltid väljer

existens framför icke-existens, framför

allt gäller detta naturligtvis när smärtan

av att leva blir övermäktig och gör att

livets värde de facto är radikalt devalverat.

Scherer hävdar därför att det är

svårt att dra någon bestämd slutsats

från detta argument. Han menar exempelvis

att djuren som används inom

idrotten sällan är plågade av det. De

lever inte under miserabla förhållanden.

Dessutom, skulle man kunna tillägga,

vore det oklokt för uppfödare och ägare

om de plågade sina djur, eftersom dessa

djur trots allt måste vara friska och

hyggligt välmående för att vara i riktigt

tävlingsdugligt skick.

Existensvärdeargumentet kan inte

desto mindre ses som ett tämligen svagt

försvar för att använda djur för idrottsliga

syften. För även om vi i allmänhet

värderar existens högre än icke-existens,

så innebär inte det att icke-existens

aldrig skulle vara ett bättre alternativ.

Man skulle ju kunna argumentera att

det är moraliskt motbjudande att avla

djur (individer) för idrottsliga syften,

oberoende av hur det individuella djuret

skulle uppleva sin existens. För det individuella

djuret skulle ingen skada vara

skedd om hon eller han inte hade fötts,

av det enkla skälet att djuret inte hade

existerat. Utifrån det argumentet är det

alltså svårt att imponeras av existensvärdeargumentet,

åtminstone om man

ser det som ett försvar för bruket av

djur inom idrotten.

2. Uppfödarerättighetsargumentet

Donald Scherer formulerar också ett

annat försvarsargument. Och här kopplar

han frågan till det faktum att hästarna

oftast är framavlade för ett visst

ändamål: att bli tävlingshästar. Djuravel

för ett specifikt syfte ger uppfödarna

rättigheter över det de avlat fram, det

vill säga djuren.

Som tidigare nämnt omsätter djurindustrin

– och inte minst den djurindustri

som är kopplad till idrottsindustrin

– astronomiska summor varje år; inte

minst beträffande avel. I denna värld är

djur förslavade ägodelar och människor

står som ägare av denna egendom.

Med äganderelationen följer emellertid

inte endast en uppsättning skyldigheter,


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 3 - 2 0 0 9

till exempel den moraliska skyldigheten

att sörja för djuren, utan också

rätten att förfoga över deras liv. Och

så länge som djuren inte kränks på

något uppenbart vis eller används för

att skada andra, så får djuren användas

efter ägarens önskemål. På så vis

manifesteras det ojämlika förhållandet

mellan människa och djur. Av detta

ojämlika förhållande argumenterar

Scherer på följande vis: (a) Uppfödarna

har rätt till det som avlas, i så måtto

att (b) det som framavlas de facto är

deras egendom, med innebörden att (c)

uppfödaren av ett sto också har rätt till

fölet. 17

Argumentet förklarar strukturen

på människans ”rätt” över djur, men

det säger inte mycket om moralen i

denna struktur. Däremot kan man

enkelt föreställa sig att det finns ett

stort intresse av att förbättra tävlingsmaterialet

genetiskt eller på andra sätt,

för att uppfödarna ska kunna utvinna

maximalt från sin (levande) egendom.

Problemen när det kommer till de mest

accepterade formerna av sporter där

djur används, exempelvis hästsport, är

att hästarnas värde sjunker och stiger

i takt med att deras tävlingsduglighet

sjunker och stiger. Hästarnas värde

bestäms därför enbart utifrån ekonomiska

måttstockar och inte utifrån

huruvida deras liv är värda att leva.

Kort sagt är också detta försvarsargument

problematiskt.

3. Hybridargumentet

Tidigare diskuterade jag naturlighetsargumentet,

ett argument som vilar på

föreställningen om att det finns något

som är ”naturligt”. När exempelvis

Djurens Rätt i sin rapport säger att

hästar är individer ”med naturliga

beteendebehov som måste tillgodoses”,

så vilar det påståendet på en föreställning

om naturlighet. 18 Men det är en

tillskriven ”naturlighet” som inte med

nödvändighet är ett skydd för djuren.

Vad det i grunden handlar om är hur

vi – som människor – tillskriver djur

inte bara värde utan också egenskaper

och mening. I den här bemärkelsen är

djuren sociala konstruktioner, byggda

på vår föreställningsvärld.

Inte desto mindre kan det i debatten

förekomma argument som vilar på en

naturlighetsideologisk grund. Det kan

– som exempelvis vissa också hävdat

i debatten – vara på det viset att vissa

djur framavlas för att kunna bete sig

på ett visst sätt, och det innebär logiskt

att dessa djurs ”naturliga” behov inte

hotas eller kränks. I det ljuset framstår

därför till exempel välfärds- och rättighetsargumenten

som starkare. Som en

del av idén om djur och natur som en

social konstruktion finns även en förutsättning

för att upplösa gränsen mellan

människor och djur. Filosofen Donna

Haraway menar att gränsen redan är

upplöst, i synnerhet i den vetenskapliga

kulturen. 19 Hon skriver:

Särartens sista landområden har

förorenats, om de inte har gjorts

om till nöjesfält – språk, redskapsanvändning,

socialt beteende, psykiska

tillstånd, ingenting fastställer

på ett verkligt övertygande sätt att

man ska skilja mellan människa och

djur. Och många människor känner

inte längre behov av en sådan

åtskillnad[…] 20

Haraways hybridteori saknar inte

betydelse ur ett djuretiskt perspektiv.

Skulle behandlingen av djuren inom

idrotten ha varit möjlig om vi haft en

annan syn på djuren, om vi på allvar

erkänt förbindelsen mellan djur och

människor? Om det kan bara naturligtvis

bara spekulera. Men förmodligen

skulle det vara omöjligt att kränka

djuren på det sätt som idag systematiskt

sker. Världen skulle ha sett radikalt

annorlunda ut om man inte sett

djuren som mindre värda människan.

En trolig konsekvens skulle ha varit att

vissa delar av hästsporten hade dömts

ut på moraliska grunder. Det kanske

mest uppenbara exemplet är terrängritt,

som är en del av fälttävlan. Grenen

har olympisk status och är därmed

erkänd av de mäktigaste idrottsorganisationerna.

Grenen är emellertid en

bekräftelse på människans överhöghet

gentemot djur. Terrängritt genomförs

nämligen med fasta hinder. Om en häst

slår i ett hinder, så kommer hindret inte

att ge vika. Ryttaren har också ett val

att försöka hoppa över ett hinder eller

att ta en längre väg om man bedömer

hindret som för svårt. I en tävlingssituation

finns det ett inbyggt intresse av

att pressa hästen att prestera maximalt.

Detta innebär en ökad risk för chanstagningar,

vilket i sin tur ökar risken

för skador. Det är inte helt ovanligt att

hästar skadar sig så pass att de måste

avlivas. Skulle denna nonchalans för

hästars liv och välbefinnande vara möjligt

om man inte sett djuren som enbart

medel för människors intressen? Sannolikt

inte. Men det är en integrerad

del av idrottslivet. Därför är det också

omöjligt att överblicka de moraliska

konsekvenserna av reell ”artneutralitet”,

det vill säga en hållning där gränsen

mellan arterna definitivt är raserad.

Slutord

I den här artikeln har jag resonerat

kring några av de etiska perspektiv som

man kan lägga på frågan om huruvida

det är rätt och riktigt att använda djur

för idrottsliga syften.

Det är tydligt att många djur plågas

för sådana syften. Likväl är acceptansen

stor och ohotad för hästsporten. Är

detta en brist i människors moral? Det

går naturligtvis inte att utesluta. Samtidigt

ska man inte bagatellisera frågan

med enkla slagord. Det skulle sannolikt

inte främja djurens status. Snarare handlar

det om att betona samspelet mellan

arterna där det i många fall pågår ett

institutionaliserat våld mot vissa arter.

Så frågan är, som sagt, om djurens

status verkligen gagnas inom idrotten

Referenser

1. Ryder, Richard D. (2000) Animal Revolution.

Changing Attitudes towards Speciesism

(Oxford/New York: Berg, s. 52-53.

2. Singer, Peter (1990/1979) Praktisk etik.

Stockholm: Bokförlaget Thales, s. 62.

3. ”Piskad till framgång”, Kalla Fakta, TV4

(30/11 2008).

4. De ekonomiska uppgifterna, liksom jämställdhetsargumentet,

har lyfts fram av bland

andra Ann Svärding, i en debattartikel i Aftonbladet:

”Hoppsan – en medalj!”, Aftonbladet

7/9, 2008.

5. Singer, Peter (1992) Djurens frigörelse. Nora:

Nya Doxa, s. 25.

6. ibid., s. 51.

7. ibid., s. 52.

8. Persson, Ingmar (1997) ”Jämlikhet över

artgränserna”, i Djur och människor, Lisa

Gålmark, red. Nora: Bokförlaget Nya Doxa, s.

131.

9. Persson, a. a., s. 139.

10. Regan, Tom (1999) Djurens rättigheter. En

filosofisk argumentation. Nora: Nya Doxa.

11. ibid., s. 259.

12. ibid., s. 227-228.

13. ibid., ss. 231, 232.

14. ”Är trav djurplågeri?”, Fria Tidningen,

http://www.fria.nu/artikel/1182, hämtat 2/4

2009.

15. Scherer, Donald (1995) “Existence,

Breedring, and Rights: The Use of Animals in

Sports”, i Philosophic Inquiry in Sport, William

J. Morgan och Klaus V. Meier, red. Windsor:

Human Kinetics.

16. ibid., s. 352.

17. ibid., s. 353.

18. Asteborg, Sara (2009) För att hästar ger allt

– sanningen om travsporten, Djurens Rätt.

19. Se till exempel Haraway, Donna

(2008/1991) ”Ett cyborgmanifest: Vetenskap,

teknik och socialistisk feminism i slutet av

1900-talet”, i Apor, cyborger och kvinnor. Att

återuppfinna naturen. Stehag: Symposion.

20. ibid., s. 189.

73


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 3 - 2 0 0 9

Rent spel:

Rättvise- och kravmärkt idrott,

och frågan om ett hållbart samhälle

Karin Book

Bo Carlsson

Malmö Högskola

Inledning

I Arvid Nordkvist sortiment av kaffe

finns numera två paket som uttrycker

något av en samhällstrend. På paketen

står det ”Reko” och ”Eko”. Det

innebär att man kan köpa kaffe som

antingen är kravodlat eller som odlats

och plockats i enlighet med ”fair

trade”. De flesta kaffemärken tycks

inrymma samma valmöjlighet och en

del märken har även lyckats förena

kravodlat och “fair trade” i samma

produkt. Nu är det inte bara köpet

av kaffe som skapar denna möjlighet

för dagens konsumenter. Nej, utbudet

växer, från bananer, müsli och choklad

till kläder och, ja även, fotbollar. Även

kommuner använder epiteten “grön”

eller ”fair trade” som image. Malmö

stad, vår hemmaplan, som sägs bygga

på en grön profil i sin nybyggnation

och då även av de nya idrottsanläggningarna,

sägs även vara landets första

”fair tradade” kommun.

Miljöfrågor såväl som rättvis

handel och rättvisa i allmänhet blir allt

mer brännande i perspektivet av svält,

orättvisor och den globala uppvärmningen.

Detta leder oss även till vår

fråga: Hur förhåller sig idrotten och

idrottsrörelsen till reko- och ekokonceptet

och dess allt större betydelse för

bland annat individer, marknader och

länder? I ett större perspektiv, hur kan

idrotten bidra till en hållbar utveckling?

Det är den frågan som den här

korta essän ska begrunda, på ett mer

förberedande sätt, vilket innebär att

vår betraktelse är primär och i begynnelsen.

Men reflektionen uppmärksam-

mar genom sitt val av ämne, trots dess

karaktär av prolog och förberedelse,

även relationen mellan idrott och samhälle.

Härvid påtalas vikten av samhällsvetenskaplig

idrottsforskning och

behovet av att tillföra den idrottsvetenskapliga

forskningen en ny dimension,

nämligen behovet av samhällsrelevans,

vid sidan av den gängse – och mer

eller mindre oreflekterade – frågan om

forskningsprojektens idrottsrelevans.

Fokus på rättvisa

Idrotten sägs bygga på rättvisa och

jämlikhet och det hävdas, i olika

sammanhang, att idrott och mänskliga

rättigheter även är sammanvävt

– åtminstone ideologiskt. 1 Det finns

dessutom en hel del litteratur som

behandlar själva idrotten och dess

idrottstävlingar och dess fair play-ideal

och strävan mot rättvisa och jämlikhet,

utifrån ett moraliskt och/eller funktionellt

perspektiv. 2 Men det är emellertid

inte denna ”idrottsetiska” utgångspunkt

som vi i föreliggande projekt

tillskriver ”rättvisemärkningen”. Det

innebär att vi i det här sammanhanget

inte är intresserade av idrottens interna

logik och dess ideal. Fokus ligger

snarare på hur idrotten förhåller sig till

rättvisekrav utanför idrotten.

En del problem kan nämnas som

sätter idrotten i en mycket dålig dager.

Det har, i de värsta fall, talats om

”trafficking”, speciellt inom fotbollen,

varvid unga fotbollstalanger från

Afrika köps billigt av diverse mer eller

mindre skrupelfria agenter, varvid de

sedermera binds upp och tränas i akademier

för en framtid på den europe-

74


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 3 - 2 0 0 9

Det finns några texter om golfen

och dess inverkan på miljö- och kulturlandskap.

10 Trots den uppenbart

”gröna framtoningen” representerar

golfen och golfturismen en ”modifierad

natur” och karakteriseras av

betydelsefulla ekologiska konsekveniska

fotbollsmarknaden. 3 Det har även

förekommit – och förekommer sannolikt

– barnarbete vid tillverkning av

bland annat fotbollsskor i lågprisländer

i Sydostasien. 4

Samtidigt har idrotten lanserats

som ett verktyg till förändring i

utvecklingsländer, i kampen mot aids,

ohälsa och fattigdom, 5 eller som ett

sätt att lyfta kvinnors position och

status. 6 Idrotten har även använts som

ett medel i konflikthantering. 7 Detta

gör även att allt fler idrottsföreningar

tycks bli allt mer involverade i någon

form i projekt i olika utvecklingsländer.

Här kan nämnas LdB FC som stödjer

och är faddrar för School for Life i

Sydafrika, Hammarby som gör reklam

för UNICEF och Brommapojkarna

som ger stöd till Rädda Barnen. På den

internationella arenan har vi sett Chelsea

stödja organisationen The Right

to Play och UNICEF får support av

FC Barcelona. Frågan är vad idrotten

och de enskilda föreningarna vinner

i legitimitet och i form av symboliskt

(moraliskt) kapital via dessa engagemang,

och om det rör sig om en ny

form av post-kolonialism. 8 I stället för

att ta sikte på problem, orättvisor och

orättfärdigheter inom idrotten, som

exkludering, beroendeförhållanden och

mobbing, riktas uppmärksamheten på

orättvisor i samhället, varvid idrottsrörelsen

tar på sig rollen som rättvisans

vapendragare.

När det gäller rättvisa framstår

idrotten som bekymmersam, men

även som ett verktyg för utveckling

av demokrati och det civila samhället.

Idrotten och dess organisationer

kopplar sig allt mer till diverse ”rättviseprojekt”

utanför idrotten. Frågan är

vad detta har för betydelse för idrotten

såväl som för samhället. Detta är fortfarande

en öppen empirisk fråga, trots

dess normativa utgångspunkt. 9

Allt större fokus på miljön

Idrott tar stort utrymme i vårt samhälle,

både i människors medvetande

och geografiskt (rumsligt). Vi ser

tydliga tecken på att idrotten i en ökad

utsträckning blivit ett medel i stadsutvecklingen

och i marknadsföringen av

städer. Såväl mindre som större kommuner

anlägger golfbanor och arenor

av olika slag. Den bakomliggande

idén bakom dessa projekt handlar i

regel om ekonomisk tillväxt. Däremot

förs sällan diskussioner i termer av

miljövänlig och hållbar utveckling,

även om det finns grundläggande

riktlinjer och krav härom. Att belysa

arena- och anläggningstrenden ur ett

Hur stor påverkan på miljön sker från idrottens håll? Är det till exempel miljömässigt försvarbart att anlägga

en golfbana i Dubai? I Dubai kommer det ca 100 mm regn varje år. Det är lika mycket som det kan regna på

en månad i Sverige. Foto Christer Höglund, Scanpix

hållbart perspektiv är således mycket

viktigt och kan innefatta såväl frågor

rörande lokalisering, logistik och

hållbara transporter som materialval

och avfallshantering. Men forskning

och litteratur på området är ytterst

begränsat.

75


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 3 - 2 0 0 9

ser. 11 Förvisso snuddar dessutom

flera av kapitlen i ”Idrott och citymarketing”

vid såväl den miljömässiga

som den sociala dimensionen, men

ingen av författarna fördjupar sig i

den. 12 Emellertid pekar en del resonemang

i antologin på en riktning och

tar även upp viktiga aspekter, men

miljömedvetandet och miljöforskning

i idrottssammanhang är fortfarande

sällsynt. På Enheten Idrottsvetenskap

har få uppsatser och examensarbeten

tagit upp temat idrott i kombination

med miljö. Under våren 2008 tog två

studenter tag i uppgiften. 13 I uppsatsen

beskrivs miljöarbetet i samband med

byggandet av ett antal olika svenska

arenor. De noterar att det finns en

ambition att minska verksamhetens

miljöpåverkan. Det finns dessutom

olika typer av drivkrafter bakom dessa

ambitioner; dels ett samhällsengagemang

från idrottsföreningar som redan

tar ett ansvar i andra frågor, dels en

affärsmässig strävan efter att skapa en

fördelaktig image, men även de skärpta

krav som idag åläggs de olika arenaaktörerna.

14 Miljömedvetandet bland

aktörerna var större än förväntat, men

fortfarande finns det en hel del brister.

Främst handlar det om att det behövs

mer kunskap, att mer pengar avsätts

för miljöfrågorna och att miljöarbetet

blir mer strukturerat. Uppsatsen visar

således både på en ökad medvetenhet,

men också på att vi befinner oss ganska

tidigt i en process som måste fortgå

och utvecklas. Förhoppningsvis kan vi

på sikt se att staden och dess aktörer

istället för att säga att de inte har råd

att satsa på de sociala och miljömässiga

dimensionerna ska säga att de inte har

råd att inte göra det. På sikt skapar det

ett mervärde som också i sig själv ger

positiva ekonomiska effekter.

På sport management-konferensen

”Management at the Heart of Sport” i

Heidelberg, 2008