Då skogsmullek kom till

Skogsmulle Saga – Då Skugmulle kom till
björken hade det fallit en bit näver.
Vips gjorde Mulle en näverhatt som
han satte på sig. Orren som också
tittade på, svepte förbi och tappade
en fjäder. Då Mulle försökte ta
fjädern föll den ner i en smutspöl på
marken.
Oj, oj, oj, sa Mulle och torkade av
fjädern på lingonriset. Några lingon
som fans kvar sedan förra året
mosades och satt färg på den.
- Titta, nu blev ju fjädern ännu
vackrare, sa Mulle. Den passar
fint på den vita näverhatten.
Mulle började vandra genom skogen.
Det stack till då och då i de bara
fötterna. Det är inte så lätt att gå
barfota i skogen.
- Man vänjer sig nog, tänkte han.
Oppe i torpet på höjden bodde en
familj, som hade två rara barn, Sten
och Anna. När barnen hörde ”Hej
kollikok”, Smög de sig ut för att se
vad det var. Båda blev förvånade då
de fick syn på Mulle. En lång stund
stod de bara och tittade. – Sten, du
kan väl ge dina näbbskor åt Mulle,
så att han inte får stickor i fötterna,
sa Anna.
Sten skyndade hem och hämtade
dem och gav dem till Mulle. Och nu
var Skogsmulle klar. Han ville så
gärna visa alla barn som finns i
skogen och lära dem att vara rädd
om naturen.
Ur Skogsmulleboken