Antikens kultur och samhällsliv - Högskoleverket

Antikens kultur och samhällsliv
– Ämneshistorik
Antikämnet är i Sverige, som påpekades vid förra utvärderingen, organiserat
på ett annat sätt än i övriga Norden och för den delen än i övriga Europa, såvitt
expertgruppen känner till. I Sverige omfattar det både den klassiska arkeologin
och kulturhistorien och den rena antikhistorien, som annars vanligen ingår i
ämnet historia. Det beror sannolikt på att en av ämnets grundare i Sverige,
Martin P. Nilsson, professor i Lund 1909–39 och dominerande läroboksförfattare,
praktiserade det av Friedrich Gottlieb Welcker 1824 lanserade ”totalitetsidealet”.
3 Detta ger ämnet i Sverige en ansenlig bredd och ett betydande
värde som bildningsämne.
Nedan följer en ämneshistorik i två delar. Den första redogör för det nära
sambandet mellan filologin och historieforskningen om antiken. Den andra
är en genomgång av utvecklingen inom arkeologin.
Filologi och antikens kultur
”Under de senaste decennierna har mycket forskning inom latinsk filologi och
romersk historia ägnats åt att klarlägga betydelsen av vissa nyckelord i latinet,
ord vilka anger moraliska och politiska värderingar, som är koncentrat
av romersk livssyn och samhällsuppfattning. Det är ord som libertas, dignitas,
gloria, gratia, officium, auctoritas etc. För den som vill förstå den klassiska
latinska litteraturen och Roms historia under antiken är det nödvändigt att
känna betydelsen av dessa ord och förstå deras moraliska och emotionella
verkan på den tidens människor – de kan ge förklaringen till handlingar och
händelser”.
Sålunda inleder Erik Wistrand sin artikel ”Auctoritas” i festskriften till Curt
Weibull på hundraårsdagen 1986. Wistrand var professor i latin vid Göteborgs
Universitet från 1956 till 1972, och Stig Y. Rudberg kallar honom med rätta ”en
sällsynt kombination av språkman, litteraturhistoriker och historiker” 4 .
Filologins uppgift: att etablera texten som den en gång var
Filologins första uppgift är att etablera texten som den blev skriven på sin tid.
Skriven av en särpräglad författare på papyrus, av en oskolad graffitiskrivare
på en husvägg i Pompeji, av en stenhuggare som har huggit in en inskrift med
sin mejsel, eller vem nu författaren må vara. Handskrifter, som har framställts
3. Om Martin P. Nilsson se Nancy Thomson de Grummond [ed.], An Encyclopedia of the
History of Classical Archaeology, London, 1996, s. 807. Om “totalitetsidealet” se samma
verk s. 1121.
4. Uppgiften är hämtad från baksidestexten på E. Wistrands bok Politik och litteratur i antikens
rom, 1978.
15