St Olofs kyrka - Regionmuseet Kristianstad

2006:23 

St Olofs kyrka 

Utvändig och invändig restaurering 2005-2006 

Cecilia Pantzar 

Regionmuseet 

Kristianstad 

Landsantikvarien i Skåne

Rapport 2006:23 


- utvändig och invändig restaurering 

Antikvarisk kontroll 2005-2006 

St Olofs socken 

Simrishamns kommun 

Skåne län 

Cecilia Pantzar

Regionmuseet Kristianstad 

Landsantikvarien i Skåne 

Kristianstad 

Box 134, Stora Torg 

291 22 Kristianstad 

Tel 044 – 13 58 00 vx, Fax 044 – 21 49 02 

Lund 

Box 153, St Larsomr. Byggnad 10 

221 00 Lund 

Tel 046 – 15 97 80 vx, Fax 046 – 15 80 39 

www.regionmuseet.m.se 

© 2006 Regionmuseet Kristianstad / Landsantikvarien i Skåne 

Rapport 2006:23 

ISSN 1651-0933 

Omslagsfoto: Kappa i korvalv under konservering. Rengjord ruta visar graden av nedsmutsning 

i kyrkans valv. 

Kartor ur allmänt kartmaterial, © Lantmäteriverket, Gävle. Dnr 507-99-502.

St Olofs kyrka - utvändig och invändig restaurering 

Innehåll 

Inledning 7 

Administrativa uppgifter 7 

Utförda åtgärder 8 

Fasader 8 

Tak och avvattning 8 

Snickerier 16 

Klockringning 16 

Utförda åtgärder invändigt 17 

Puts och avfärgning 17 

Snickerier 17 

Värme och el 20 

Brand- och inbrottslarm 20 

Inredning 21 

Konservering 23 

Övrigt 26 

Avvikelser från handlingar 27 

Iakttagelser under restaureringen 28 

Tornluckor 28 

Undertak 28 

Krönkors 28 

Fasader exteriört 29 

Kalkmålningar 30 

Interiör 30 

Kulturhistorisk bedömning av utförda åtgärder 31 

Övriga handlingar med relevans för ärendet 32 

Bilaga 1 - Materiallista 33

Simrishamns kommun i sydöstra Skåne.

Inledning 

Utvändigt: Fasaderna rengjordes, putslagades och avfärgades. Tegeltaken lades 

om med ny papp och läkt. Merparten av takens avvattning byttes ut. Fönster, solbänkar, 

snickerier och järndetaljer målades. Krönkorset i söder byttes ut i sin helhet. 

Högtalare för klockringning byttes ut mot nya med mer diskret placering. 

Invändigt: System för värme och el förnyades. Nya larmsystem installerades. 

Ljudanläggningen byttes ut. Kalkmålningar i kor och långhus rengjordes och 

konserverades. Övriga enfärgade valv och väggytor avfärgades åter vita. Bänkar 

målades och bänkfasader laserades. Predikstolen konserverades. Sakristian inreddes 

med utslagsvask, nya skåp samt piscina av kalksten infälld i golvet. Långhusets 

västliga skåpinredning omflyttades och kompletterades med nytt textilskåp. 

Administrativa uppgifter 

Objekt 


Socken 

St Olof 

Kommun 

Simrishamn 

Arbetshandlingar utvändigt Ponnert Arkitekter AB, 2004-05-16 

Arbetshandlingar invändigt Ponnert Arkitekter AB, 2004-12-15 

Länsstyrelsens beslut Utvändig rest, 2004-09-23, dnr 433-61617-02 

Konservering, 2004-05-10, dnr 433-7995-05 

Schaktningsarbeten och invändig rest, 2004-05-10, 

dnr 433-49804-04, 431-17788-05 

Tilläggsbeslut yttertak, 2005-07-25 dnr 433-27365- 

05 

Vårt diarienr K12.30-46-03 sn 1112 

Byggherre/beställare 

Sankt Olof och Rörums kyrkliga samf. 

Projektledare 

Ponnert Arkitekter AB 

Konsulter - värme E Troelsgård Rådgivande Ingenjörer A/S 

- el Öhrns Ingeniörsbyrå AB 

Generalentreprenör 

Mur & Puts Bygg AB 

Sidoentreprenörer 

Konservator Herman Andersson AB 

MA Larm- & Eltjänst 

Mårtenssons Orgelfabrik AB 

Ingenjörs Firma Mentet (ljud) 

Underentreprenörer 

Mathiassons Plåtservice 

Målarmästare Rudolf Scharfe AB 

Sture Anderssons Rörinstallationer AB 

Antikvarisk kontrollant 

Regionmuseet Kristianstad / Landsantikvarien i 

Skåne genom Cecilia Pantzar 

Byggnadstid Maj 2005 - april 2006 

Kyrkoantikvarisk ersättning 

Ja 

Kyrkobyggnadsbidrag 

Ja 

Slutbesiktning 

2006-04-19 (antikvarie ej närvarande) 

Antikvarisk slutbesiktning 2006-05-11

Utförda åtgärder 

Fasader 

Fasaderna rengjordes genom högtryckstvätt. Enstaka partier med skadad puts 

knackades ner. Dålig puts förekom framförallt nedanför kyrkans fönster. Dessa 

partier innehöll otaliga lagningar med skiftande bruk som inte sällan tycktes vara 

cementhaltiga. Putsen var i allmänhet av god kvalitet och täcktes delvis av imponerande 

skikt kalkavfärgningar. Putsanalysen visade att putsbruket framförallt 

bestod av hydrauliskt kalkbruk. Avfärgningen varierade mellan fasaderna. Tornet 

blev vid senaste ommålningen avfärgad med en organisk färg, sannolikt av fabrikatet 

Keim. Efter försök med kalkfärg på långhus och kor konstaterades att färgen 

inte fick fäste. Istället utfördes grundstrykning med hydraulit på hela kyrkan. 

Därefter avfärgades samtliga fasadytor med tre omgångar kalkfärg av gotlandskalk. 

Tak och avvattning 

Tegeltaken rengjordes genom hetvattentvätt. Undertaken av tjärpapp på trekantsläkt 

ovan stickspån och brädpanel var i allmänhet i gott skick. Inga fuktskador 

kunde konstateras på vinden. Efter översiktlig besiktning av undertaken 

uppmärksammades dock ett flertal mindre rötskador utmed takfoten. Tilläggsansökan 

för omläggning av samtliga takfall med ny papp godkändes. Undertaken 

belades med ny papp och läktning. Äldre papp och läkt avlägsnades och ny papp 

med överlappning utan fogning lades direkt på stickspånen. 

Vid återmontering av yttertaken utnyttjades korets takpannor för komplettering 

av övriga takfall. Befintlig panna, enkupig falsad från Simrishamn – 

CIMBRIS HAMNS TEGELBR AB, var svår att uppbringa. Kortaken belades 

istället med begagnade takpannor av samma typ, men fabrikat Börringe. En panna 

som är mer vanligt förekommande och som överensstämmer bra både när det 

gäller form och färg. 

Strävpelarnas undertak visade sig vid besiktning vara mycket fuktskadade. 

Trots ett flertal tidigare försök att täcka stickspånen med papp hade de nedre 

spånskiften fått påtagliga rötskador. Minsta möjliga åtgärd utfördes genom förnyande 

av papp. Strävpelarna kompletterades även med diskreta ståndskivor av bly 

som drogs ut över anslutande takpannor för att säkra den svaga punkten mellan 

puts och tegel. Blyplåten utfördes så liten som möjligt, både mot puts och takpannor, 

för att inte påverka strävpelarnas nätta takfall alltför mycket. 

Befintlig avvattning i koppar var till stor del utförd med bristande teknik. 

Hängrännorna var monterade med alltför få krokar vilket medfört att rännorna 

blivit deformerade. Stuprörens skarvar var dåligt sammanhållna. Både hängrännor 

och stuprör byttes ut mot dito av koppar. Befintliga hängrännor varierade 

mellan 5 och 6 tum. Nya rännor utformades med samma storlek som tidigare. 

Stuprören förstorades från 4 till 5 tum för att undvika den överbelastning som 

tycks ha varit ett problem tidigare. Samtliga vinkelrännor av koppar byttes mot 

nya av kopparplåt med samma utförande som tidigare. Samtliga takfall utom

strävpelare kompletterades med fotplåtar av koppar som drogs upp 200 mm. 

Fotplåtar fanns inte alls på kyrkan tidigare. 

Befintliga hängskivor av koppar på strävpelare och trapptorn ersattes med 

nya, då befintliga avtäckningar var i mycket dåligt skick. Befintliga putsöverdragna 

ståndskivor av koppar ersattes av synliga blyplåtar som drogs ut över anslutande 

takpannor. Takfoten tätades mot fåglar med så kallad fågellist av plast. 

Av takens alla plåtdetaljer bibehölls endast kopparavtäckningarna på vapenhusets 

torneller. 

Befintliga avtäckningar i blinderingar och över den södra ingångens omfattning 

var utförda i plåtisol. Dessa avtäckningar har sannolikt tillkommit utan tillstånd 

och skämmer fasaden. All plåtisol vitmålades. 

Den kopparinklädda takluckan i långhusets norra takfall stod utan funktion 

och utgjorde en svaghet i taket. Luckan lades igen i samband med takomläggningen. 

Korset med kopparbeklädnad var lagat upprepade gånger genom lödning, 

ilappning och mjukfogning. Kontroll med kniv genom flera falsar visade att även 

kärnan av trä var skadad. För beslut om åtgärd krävdes avtäckning av plåtskalet. 

Kärnan visade sig vara mycket fuktskadad med så långt gångna rötskador att en 

reparation inte var realistisk att genomföra. Demonteringen föregicks av en noggrann 

dokumentation utförd av projektledningen. Därefter tillverkades ett nytt 

kors med samma utförande som tidigare. Trästommens nedre klot avviker emellertid 

när det gäller lamellernas form, då det gamla bestod av vertikalt monterade 

lameller och det nya består av horisontellt lagda lameller. Antikvarien har inte 

varit involverad i eventuella diskussioner rörande förändringar i utformningen av 

trästommen. För att undvika återkommande fuktproblem kompletterades det nya 

korset med en diskret luftning nedtill. Utlovat dokumentationsmaterial av krönkorsets 

stomme har ännu inte tilldelats Regionmuseet. 

Kyrkan från sydöst före och efter restaurering.

Koret från söder före och efter restaurering. 

Kyrkan från söder före och efter restaurering. 

Kyrkan från syd respektive nord efter restaurering. Ytterligare kalkafärgning kommer att utföras under våren 2006.

Tv. Sakristians norra takfall före omläggning. Th. Sakristians norra hängskiva av kopparplåt före byte. 

Tv. Vapenhusets takfall ansluter till långhusets sydsida. Nockparti med ljudtratt för klockringning och vinkelränna av 

koppar före åtgärd. Serviceluckan i vapenhusets västra takfall lades igen i samband med att högtalarna flyttades. Th. Vapenhuset 

från öst efter restaurering. Det nya korset är på plats samt de nya ljudtrattarna för klockringning. Högtalarna 

infästes denna gång i gavelröstets norra sida.

Tv. Strävpelare före omläggning av plåt och papp. Th. Vapenhusets takfot åt väster före plåtbyte samt med lokala skador i 

undertak. 

Tv. Korets norra takfall, undertak med äldre tjärpapp och plåtanslutning mot långhusgavel med neddragen puts mot takpannor 

och ståndskiva av kopparplåt.Th. Omläggning av papp och läkt på långhusets södra takfall. Notera det blottade 

undertaket av stickspån. 

Tv. Översikt takfall österut med nya plåtavtäckningar av bly utmed gavelpartier. Th. Tak över sträpelare efter omläggning 

med nya plåtbeslag, vinkelränna av koppar och ståndskiva av bly.

Tv. Vapenhusets sydfasad, plåtisolbelagd blindering före vitmålning.Th. Ankarjärn i vapenhusets östfasad. 

Krönkorset före och efter byte. 

Krönkorsets bas före och efter byte.

Krönkorsets nedre takfall före och efter byte. 

Tv. Krönkorset uppvisade stora skador i både plåtavtäckning och trästomme. Inträngande vatten hade orsakat röta på 

trästommen som lett till att många av de sammanfogade träbitarna hade lösgjorts från hjärtstolpen. Även hjärtstolpens 

skador bedömdes vara så långt gångna att inga delar kunde räddas. Th. Ny trästomme av ek med samma form som föregångaren. 

Nedre klotets horisontellt lagda lameller avviker dock från det ursprungliga vertikala utförandet.

Tv. Nedre delen av lucka i vapenhusets västfasad före målning.Th. Rund trälucka på vapenhusets västfasad före målning. 

Tv. Detalj av lucka i vapenhusets västfasad före målning.Th. Samma lucka efter målning med ny avfärgning i ockraton. 

Fönster före och efter.

Snickerier 

Luckor och dörrar målades med linoljefärg av kulör guldockra med inblandning 

av brun umbra. Gjutjärnsfönsterna målades med grafitgrå linoljefärg. Solbänkarna 

av cement var målade med tjock svart asfaltfärg som flagade fläckvis. Ihärdig 

rengöring medgav en övergång till linoljefärg. Det är osäkert vilken kulör solbänkarna 

från 1870 hade inledningsvis, eventuellt var de helt omålade. Eftersom rester 

av den svarta färgen gjorde ytan fläckig var målning nödvändig och för att 

återkoppla till solbänkarnas cementkaraktär målades solbänkarna i en mellangrå 

kulör. Solbänkarnas underkant hade bakfall och orsakade skador på putsen genom 

ständiga vattenpåslag. En enkel droppnäsa skapades genom en sågad slits i 

den utskjutande delen på samtliga solbänkar. 

Klockringning 

Befintliga ljudtrattar belägna centralt över kyrkans nockparti ersattes av tre nya 

vita trattar som monterades på vapenhusets gavelröste åt norr, precis över taknocken. 

Valet av placering styrdes särskilt av det faktum att största andelen av 

församlingen är bosatt norr om kyrkan. I samband med att högtalarna flyttades 

blev serviceluckan i vapenhusets västra takfall överflödig och lades igen.

Utförda åtgärder invändigt 

Puts och avfärgning 

Odekorerade väggytor i långhus och kor rengjordes och målades av konservatorer. 

Inledningsvis utfördes torrengöring med gumma pane. Resultatet blev markant 

bättre men den stora andelen lagningar medförde att vissa ytor främst nedtill 

på väggarna var något fläckiga. Yttersta färgskiktet var inte ren kalkfärg utan innehöll 

sannolikt något slags bindemedel. Skiktet var av sådan karaktär att det inte 

bedömdes tåla alltför många påstrykningar med kalkfärg. För att minimera risken 

för sprickbildning och bortfall användes istället en svagt pigmenterad och förtunnad 

kulturkalk. Kulturkalken täckte efter en strykning och pigmenteringen gav 

den tidigare gråvita, något kalla ytan en varmare ton som stod bättre i harmoni 

med de rengjorda valven. Fönsternischer behandlades med samma förtunnade 

färg, men krävde två strykningar. 

Vapenhusets vita valv och väggytor rengjordes från moderna färgskikt genom 

skrapning. Den underliggande kalkavfärgade ytan överlagrades av åtminstone 

tre färgskikt: ytterst en gråvit hård färg, därefter en svagt sandfärgad blank yta 

och närmast kalken en gulvit blank färg. Spår efter röd avfärgning påträffades på 

flera ytor i öster. Färgspåren förekom även på relativt hög höjd, omkring 1,7 meter 

över golvet, och har därmed inte enbart fungerat som bröstning. 

Sidoaltare utförda i kalkavfärgat tegel rengjordes och restuscherades med 

målsättningen att bibehålla tidens patina. Åtgärden utfördes av konservator. 

Snickerier 

Bänkarnas fasader är av varierande ålder med årtal som anger att vissa delar kan 

härstamma från 1600-talet. Den senaste förändringen av mer genomgripande 

karaktär tycks vara utförd 1912 och en mer omfattande ommålning utfördes i 

samband med den invändiga renoveringen 1950. Befintlig blå fasadfärg varierade 

mycket både inom och mellan bänkkvarteren som en följd av upprepade bättringsmålningar 

av olika kvalitet. Föra att skapa en helhet i den brokiga färgskalan 

laserades samtliga blå ytor i en blågrön kulör med förankring i fasadernas tidigare 

färgsättning. Laseringen påfördes tunt med syfte att skapa helhet utan att utplåna 

fasadernas patina. Bänkdörrarnas lister och fyllningar rengjordes, bättringsmålades 

och retuscherades av konservator. Marmorerade ytor återfick sin lyster genom 

behandling med vax. Bänkkvarterens insidor spacklades och målades i sin 

helhet med ljusgrå linoljefärg. Den nya grå tonen är klarare och ljusare än föregångaren 

som var något gulaktig och solkig. Trägolven var lackade sedan tidigare 

och behandlades på samma sätt igen. 

Vid byte av bänkarnas konvektorer kompletterades bänkarnas undersidor 

med isolering av trä. Nya konvektorer anpassades färgmässigt till bänkarna och 

målades i en mellangrå diskret kulör. Vid återmontering av sittbänkarnas stödben 

utökades inhaket för att skapa rum åt konvektorn. 

Pardörren mellan långhus och vapenhus målades med ljusgrå linoljefärg. 

Portens övre fält med snidad dekor rengjordes enbart.

Kyrkorummet österut respektive västerut före restaurering. 

Tv. Långhusets nordöstra hörn före restaurering. Th. Sakristians sydöstra hörn före restaurering. Sydväggens radiator 

ersattes av vaskskåp. 

Tv. Långhusets sydvästra bänkkvarter före restaurering. Th. Långhusets norra vägg, putsskador före restaurering.

Tv. Predikstolen under konservering. Ram och figurer till höger är rengjorda och övriga ytor ännu inte påbörjade. Th. 

Bänkdörr före bättringsmålning och lasering. 

Koret efter restaurering. Tv. Norra sidan. Th. Södra sidan med predikstol i fonden. På pilaster skymtar larmdetektor. 

Långhuset efter restaurering. Tv. Norra gången österut. Th. Sydvästra delen.

Långhusets valv efter konservering. Notera ny armatur i form av spotlights på gördelbåge respektive ljuskronans pendel. 

Värme och el 

Ny elpanna installerades i vaktmästarhuset sydöst om kyrkan. Kulvertar för nya 

ledningar togs upp invändigt i sakristia, långhus och vapenhus. Befintlig gjuten 

kabelränna för el följdes där så var möjligt. Övriga sträckor förlades främst till 

bänkkvarterens trägolv och när det krävdes i gångarnas tegelgolv. Kulvertdjupet 

begränsades till 20 cm. Ledningar kunde som tidigare dras under tröskelstenar 

både in till sakristia och vapenhus. Genomgång i vapenhuset följde tidigare elledningar 

som löpte in genom västra grundmuren, invid elskåpet. En av grundmurens 

stenar var sedan tidigare borttagen. Vid återmontering av tegelgolv användes 

hydrauliskt kalkbruk.. 

Elledningar från vapenhus upp till vinden drogs under kalkstensgolvet fram 

till vindstrappans dörröppning. Tidigare ledningar, två tunna metallrör löpte dolt 

under putsen. Spår efter denna upphuggning syntes tydligt i omfattningen. Antalet 

ledningar var denna gång det dubbla samt av mycket grövre sort. För att undvika 

synliga ledningar samt alltför stora inhuggningar i murverket utfördes istället 

håltagning i omfattningens nedre nordliga del. Borrhålet löper delvis genom den 

äldre lagningen men inkräktade även på orört murverk. 

Befintligt elskåp i vapenhuset som låg i liv med västväggen ersattes av ett 

nytt större skåp. I detta inrymdes samtliga elinstallationer för ljus, ljud, brand och 

inbrottslarm. Formspråket på befintliga skåpdörrar återupptogs i det nya skåpet. 

Samtliga radiatorer och bänkvärmare byttes ut. Manöverpanel för ljud och 

ljus placerades i långhusets sydvästligaste bänkrad. 

Brand- och inbrottslarm 

Samtliga larmanordningar utfördes trådbundna. Brandlarmet är ett aspirerande 

system, med sugande rör som ansluter till kyrkorummet från vinden till kyrkorummet 

genom befintliga hål i valven. Inbrottslarmet består av rörelsedetektorer 

monterade i kyrkorummet. En i koret, i sydvästra hörnet, ovan pilasterkapitälet 

invid predikstolen. En i långhuset, en i vapenhuset samt en i sakristians nordöstra 

hörn. 

Stöldlarm monterades på flertalet medeltida inventarier. Högaltaret försågs 

med magnetkontakter upptill som ger utslag av vidrörning. Kontaktlarm under 

föremål anordnades på flera av de värdefulla skulpturerna.

vel. 

Nyckelskåp för räddningstjänst monterades i vaktmästarförrådets norra ga- 

Inredning 

Nytt textilskåp med liggande förvaring placerades i långhusets västra del, bakom 

södra bänkkvarteret. Skåpet ersatte ett äldre skåp som var placerat mot södra delen 

av långhusets västvägg. Förvaringen berör främst körens dräkter. Ett annat 

äldre skåp med intilliggande placering innehöll tidigare ljudanläggningen. I och 

med de nya installationerna frigjordes skåpet för annan förvaring. 

I sakristian täcktes norra väggen av ett skrymmande obehandlat träskåp 

samt ett massivt kassaskåp. För att anpassa de överdimensionerade skåpen bättre 

till miljön målades träskåpet med ljusgrå linoljefärg och kassaskåpet byggdes in 

med liknande utformning. 

Samtliga ljuskronor restaurerades avseende el och yta. 

Golvschakt för värme och el på korets norra sida och utmed sakristians södra del. 

Th. Golvschakt för värme och el mellan bänkkvarteren på långhusets södra sida, österut. Th. Elskåp på vapenhusets västra 

vägg före byte.

Tv. Rördragning i bänkkvarter med synliga rör utmed väggarna som målades in med vit färg. Th. Nytt elskåp utmed 

vapenhusets nordvästra vägg. I vägghörnet syns larmdetektor och till vänster i bild skymtar ny sittbänk. 

Bänkunderdel före och efter byte av konvektor. Bänksitsens stödben fick göras något smalare framtill vid montering av ny 

konvektor. 

Sakristian efter restaurering. Tv. Ny rördragning utmed sakristians södra vägg. Installationer för värme och vatten, skåpinredning 

med vask ej utförd vid slutbesiktning. Th. Befintliga skåp på sakristians motsatta norra vägg, inbyggda och målade 

vid slutbesiktning.

Konservering 

I kor och långhus finns medeltida kalkmåleri i samtliga valv samt på mindre 

väggpartier i långhuset. Målningarna i valven består främst av slingrande växtornamentik 

på ljus botten medan väggmotiven innehåller flera fragmentariska figurer. 

Måleriet har tolkats vara samtida med valvslagningen och uppförandet av 

det gotiska, tvåskeppiga långhuset. Dateringen till 1400-talets mitt baseras på detta, 

men det skall tilläggas att det inte finns någon genomgripande byggnadsarkeologisk 

undersökning av kyrkans byggnadsutveckling. 

Måleriet var länge överkalkat, men såg åter dagens ljus i samband med en 

invändig renovering 1949-50. Konservator Hans Erlandsson ansvarade för framtagningen 

av målningarna. Spår efter detta arbete syns genom huggspår, putslagningar, 

retuscher och rena tillägg. Merparten av konservatorns egna tillägg är 

markerade med rutmönstrade kamdragningar. Markeringarna är dock inte konsekvent 

genomförda utan återfinns stundtals även på originalytor. Originalmålningar 

kännetecknas av mörka, mer mättade färger och en helt annan galant linjeföring. 

Korvalven har störst andel bevarat originalmåleri. Ornamentiken utmärker 

sig som betydligt tätare och mer driven än den originalornamentik som är kännetecknande 

för långhuset. 

Årets konservering inriktades på att rengöra ytskikten, laga sprickbildningar 

i putsen och fästa lösa färgskikt. Sprickorna injekterades med Ledan, en svagt 

hydraulisk kalkbruksvälling. Retuschering tillämpades i första hand på ytor där 

befintlig linje uppenbart blivit bruten av rengöringen eller en lagning. På ribborna 

förekommer en mängd äldre putslagningar som efter rengöring framträdde som 

mycket mörkare än originalet. För att skapa en jämnare övergång laserades originalytorna 

tunt med infärgat kalkvatten. 

Direkt uppenbara feltolkningar av originalet som försvårade förståelsen för 

bilden tonades ner, exempelvis den påhittade ansiktsformen hos Maria med barnet 

på långhusets norra östvägg. Vid rengöringen kunde även konservatorerna 

konstatera att valvens röda och gråvita ribbor ursprungligen varit röda och blå. 

De blå ribborna täcktes till stor del av en slarvigt påförd vitaktig avfärgning, med 

yvigt dragna penseldrag. Den vita färgen härrörde från framtagningen 1950. Med 

denna kulörförändring försvann den tänkta kontrasten mellan ribba och kappa 

som är av betydelse för både valvens formspråk och kappornas dekor. Med kvarvarande 

färgspår som vägledning utfördes en svagt blåaktig lasyr, av infärgat kalkvatten, 

ovan den vita avfärgningen. Återgången till blå ribbor innebar en mindre 

insats som med stor tydlighet återknyter till målningarnas ursprungliga framställning. 

Det råder osäkerhet kring varför man 1950 utförde den hafsiga vita laseringen. 

Avsaknaden på kunskap om detta tilltag i kombination med dess uppenbart 

negativa effekt på ursprungsmåleriet gav inte motiv nog till att låta denna 

avvikelse inarbetas ytterligare de kommande 50 åren. 

En valvkappa i långhusets nordvästliga travé hade blivit utsatt för en stor 

lagning efter 1950. Lagningen var enfärgad och anslöt till bruten dekor i form av 

1950-talsretusch. I och med att den odekorerade ytan hade en något grövre struk-

tur blev den extra påtaglig. Med utgångspunkt från den brutna 1950-talsretuschen 

kompletterades den vita ytan med dekor av samma slag som kappan i övrigt. Resultatet 

blev en komplett valvkappa och ett helhetsgrepp i upplevelsen av valvet i 

stort. 

Långhusets östvägg var mycket brokig nedtill med ofullständiga bildfragment, 

mestadels bestående av retuscher från framtagningen 1950. Originalytor 

lämnades orörda och övriga ytor vitmålades. 

Korvalvens dekor var som tidigare nämnts till stor del originalmåleri. Den 

gulaktiga bottenfärgen var däremot en retusch från 1950. För att dämpa den gula 

kulören justerades dess styrka med hjälp av ett milt intonat kalkvatten. 

Långhusvägg travé nordöst och travé sydöst före. 

Långhusvalv travé nord mitt och travé mitt syd före 

Långhusvalv travé nordväst och travé sydväst före.

Tv. Korvalv västerut före. Th. Konservering pågår. 

Tv. Långhusvalv travé sydöst, kappa österut, rengöring påbörjad på ljusare parti till höger i bild. Ytan har frekventa huggspår 

från framtagningen 1950. Th. Detalj av så kallad kammad yta en metod som tillämpades på rekonstruerat måleri vid 

framtagningen 1950. 

Tv. Originalytor har skarpare röd färg och återfinns på denna bild endast till höger i bild, övrigt måleri är rekonstruerat1950. 

Th. Detaljbild av kappa med nätverk av sprickor före konservering. 

Tv. Korets västligaste valvkappa, lägg märke till lysrörsbelysningen utmed sköld-och gördelbåge. Th. Korets östra valv under 

rengöring, svart måleri i kappa till vänster rekonstruerat 1950. Stora delar av omgivande kappors röda dekor är original.

Långhusvalv efter konservering.Tv. Valvanfang vars blå ribbor har mörkare blå originalfärg nedtill och något ljusare blå 

lasering, utförd 2006, ovan de horisontella röda linjerna. Th. De tidigare vitmålade ribborna har återfått ursprunglig blå 

kulör. 

Tv. Maria på långhusets norra östvägg efter konservering. Th. Rekonstruerad dekor i valvkappa, långhustravé nordväst. 

Övrigt 

På långhusvinden kompletterades befintliga landgångar med en ny sträcka som 

löper från långhusets mitt österut mot koret. Landgången utfördes diskret med 

ett par brädors bredd utan spikad infästning i taklaget. Nya ledningar på vinden 

följde i första hand befintliga ledningsplankor. På nya sträckor anpassades ledningsdragningen 

efter givna förutsättningar. Diskret utförande eftersträvades generellt, 

på vissa delsträckor fungerade tillägg av planka, men på flertalet ställen 

var klamrad kabel direkt på taklaget att föredra. På så vis doldes inte intressant 

information i det medeltida taklaget. Vid valet av ytor var målet att undvika virkesdelar 

med äldre spår efter infästningar samt att minimera intrycket av ledningar 

vid ett besök på vinden.

Klockringningens motorer från 1960-talet kunde inte kombineras med det 

nya elsystemet och skulle därmed utgöra en brandrisk. Motorer och tillhörande 

ledningar byttes ut mot nya installationer. 

Långhusvinden före ny ledningsdragning, österut respektive västerut. 

Tv. Långhusets vind med ny landgång österut.Th. Ny ledningsdragning på långhusets sydöstra sida, dels på planka och dels 

klamrad på hanband . 

Motorer för klockringning före byte, troligen installerade omkring 1960. 

Avvikelser från handlingar 

- Krönkorset rekonstruerades i sin helhet. 

- Tegeltakens undertak belades med ny papp och ny läkt i enlighet med nytt 

beslut. 

- Textilskåp placerades i långhusets västra del. 

- Kassaskåpet i sakristian byggdes in. 

- En piscina anordnades i sakristians golv. 

- Klockringningens motorer byttes ut. 

- Målning av innerfönster utgick.

Iakttagelser under restaureringen 

Tornluckor 

Luckorna har genomgått en rad kulörförändringar. Nedan följer från äldsta till 

yngsta färgskikt: 

1. Brun, med gul ton, linoljefärg, mörkockra S 6030-Y40R 

2. Svart, linoljefärg 

3. Grå, med blå ton, linoljefärg, ultramarinblått S2020-R90B 

4. Grå, med grön ton, linoljefärg, kromoxidgrön S2010-G20Y 

5. Brun, med grå ton, befintlig, färgtyp? S7010-Y70R , järnoxidbrun S8005-Y80R 

Undertak 

Undertaken bestod av ett äldsta lager stickspån med spår efter tjära och ett påtagligt 

slitage som indikerar att det rör sig om ett äldre yttertak. Ovan stickspånen 

fanns två omgångar tjärad papp som utgör ytterligare två perioder yttertak. Det 

äldsta var mycket skört och söndersmulades vid nedrivandet medan det yttersta 

var av segare karaktär. Bägge pappskikten löpte över vertikalt lagda trekantsläkt 

ovan vilka den yttersta pappen blivit förstärkt med vertikala pappremsor. Läkten 

låg med ett centrumavstånd på 580-600 mm. Den yttersta pappen var behandlad 

med ett flertal lager tjära. Tjärpappen har sannolikt fungerat som yttertak under 

en längre period. Sprickor och hål har sedan tegeltakens tillkomst blivit tätade 

med obehandlad lumpapp, nedstucken från nocken eller takfoten. Samtliga äldre 

pappytor avlägsnades trots önskan från antikvariskt håll att bibehålla takfall med 

välhållen papp. 

Krönkors 

Under korsets kopparbeklädnad hade hantverkare från föregående korsrenovering 

efterlämnat tre kopparbleck och ett spikemballage. Blecken var punsade med 

namn och årtal. Korset tycks därmed vara omgjort i sin helhet 1927. Spiken som 

sammanfogade de skickligt utformade lamellerna var tillverkad på Malmö Spikfabrik. 

Korset var utformat med en mittbjälke som förankrades i ett gjutet fundament 

med vertikala fastbultade järnstag. Korsarmen löpte genom mittbjälken 

med stödgivande horisontella järnband som förankrade den till mittbjälken. Utsmyckningarna 

på basen fick sin rundade form genom väl utformade lameller 

och trädelar. Samtliga smådelar sammanfogades med långa trådspik. Trämaterialet 

bestod genomgående av ek. Fundamentet var gjutet och vilade på det tegelmurade 

tornkrönet. Rötskadorna uppkom av att regnvatten lagrades vid korsets bas. 

Inskriptioner: 

Bleck 1: D. 15-8-1927. B ANDERS. 

Bleck 2: KIPPAN. 

Bleck 3, skrivstil: Sture Björk 1927 samt något som påminner om St Olof. Materialet tillvaratogs 

av församlingen.

Hjärtstolpen i krönkorsets trästomme. Tv. Rundad överdel, sammanhållande järnband avslutas strax nedanför rundningen. 

Th. Hjärtstolpens korsmitt med rester av den rötskadade tvärbjälken och dess infästningar av järnband och genomgående 

bultar. 

Tv. Hjärtstolpens nedre del som övergår i den första av två svulstiga lister. Th. Krönkorsets nedre del med två övre lister och 

ett nedre kraftigt klot. Notera klotets sinnrika trähantverk med vertikala lameller som formger basens klotform. 

Fasader exteriört 

Långhusets nordfasad uppvisade flera ytor med rödaktig färg. Registrerades på 

den nordöstra strävpelarens östra sida samt på de tre västliga fönsternas ögpnbryn. 

Kan eventuellt röra sig om en äldre avfärgning alternativt någon form av 

missfärgning. Färgens begränsade utbredning talar emellertid mest för det förstnämnda 

alternativet. 

Fönsteröppningarna på långhusets västfasad är medeltida och sannolikt ursprungliga. 

De spetsbågiga omfattningarna innehöll medeltida puts överlagrad 

med många skikt kalkfärg, varav de äldsta var både mer eller mindre brutna med

jordfärger, exempelvis S2010-Y40R. Den slevdragna kalkputsen var svagt gulaktig 

med återkommande innehåll av tagel/hår, halm och träflisor. 

Kalkmålningar 

På långhusets östvägg förekommer två typer av schabloner som tolkades vara 

samtida, ett fyrbladigt växtornament och ett ornamnet utformat som en lyra. Den 

röda trebladiga dekoren utmed östväggens sköldbågar och ribbornas avfärgning 

utgör ett enskilt målningsskede tillkommet före valvens övriga måleri, sannolikt 

redan i samband med valvslagningen. Östväggens valvanfang över nuvarande 

triumfbåge med röd- och vitrandig dekor har däremot underliggande färgspår av 

röd och blå dekor som tycks vara tillkommen före väggarnas måleri. 

På en av långhusets gördelbågar iakttogs underliggande fragment av svartgrå 

färg, följd av grå kalkfärg och ytterst ljus vit kalkfärg. Har alla gördelbågar 

eventuellt varit avfärgade i svart? 

Kalkputsen i valven, dvs ursprunglig valvputs, är mörkt gulbeige med stort 

innehåll av mineraler, kol och lera. 

I putsen på långhusets västvägg finns inristningar i form av två stiliserade 

Mariabilder. Ristningarna är tillkomna före intilliggande kalkmåleri. 

Korets östligaste valvkappa hade spår efter himmelsblå avfärgning. Den blå 

färgen härrör sannolikt från en period då valvkappan varit dekorerad med ett 

stjärnbestrött himlavalv. 

Interiör 

Golvschakt 

Vid nedläggning av nya rörledningar öppnades golvschakt i vapenhus, långhus, 

kor och sakristia. Kulvertdjupet förlades till mellan 20 och 30 cm. Under vapenhusets 

kraftiga kalkstensplattor bestod det avlägsnade materialet enbart av mellanbrun 

sand. Schakten löpte här från elcentralen i västväggens norra hörn utmed 

nordväggen och östväggen fram till vindstrappans norra dörromfattning. I I övriga 

delar av kyrkan berördes tegelgolv företrädesvis korta sträckor mellan bänkkvarter. 

I dessa schakt var lagerföljden i stort sett likartad. Tegelgolv och tillhörande 

sättbruk utgjorde cirka 8 cm. Efterföljande utjämning med cement pendlade 

mellan 10 och 15 cm. I enstaka fall gjordes smärre ingrepp i underliggande 

orört lager bestående av lös mellanbrun melerad fin sand. Utöver sporadiska inslag 

av kalkbruk och tegelkross påträffades inga fynd. 

Skåp 

Vid omflyttning av skåp i sakristian framkom en rektangulär nisch även på den 

norra väggen. Nischen är belägen 2,07 m från väggens västra hörn med underkanten 

omkring 0,98 m från golvet, öppningen har en höjd på 0,47 m och en 

bredd på 0,42 m. Nischen förblir även fortsättningsvis dold bakom skåpsinredning.

Bänkar 

På bänkarnas fasader iakttogs åtminstone tre olika färgställningar. Från äldsta till 

yngsta färgskikt: 

1. Mörk-mellanblå. 

2. Ekådring 

3. Gråblå 

Tv. Grundsten under tröskel mellan vapenhus och långhus. Fem huggna hål med okänd historia. Th. Vapenhusets östvägg, 

söder om vindstrappans omfattning. Vid nedskrapning av modern färg framkom underliggande röd avfärgning direkt på 

kalkfärg. Samma typ av färgspår framkom även sporadiskt på västväggen. 

Kulturhistorisk bedömning av utförda åtgärder 

Arbetet har i stora drag följt upprättade handlingar och i allmänhet tagit god hänsyn 

till kyrkans kulturhistoriska värden. Ett flertal tilläggsarbeten har emellertid 

aktualiserats under restaureringens gång. Tillägg av piscina, textilskåp och förflyttning 

av flera andra skåp är åtgärder som ännu vid slutbesiktningen inte blivit 

presenterade i detalj och som följaktligen återstår att färdigställa. Omläggningen 

av undertakens papp och läkt innebar en stor insats som försenade arbetet betänkligt. 

Behovet av en sådan åtgärd torde rimligen varit möjlig att förutse redan i 

en förprojektering. Motiven till att samtliga äldre papptak skulle avlägsnas var 

bristfälligt presenterade och inte antikvariskt sanktionerade. 

Konserveringen av kyrkans kalkmålningar utfördes med god hänsyn till de 

förutsättningar som gavs. Målningarna dominerades till stor del av den konservering 

som utfördes vid framtagningen 1950, vilket innebar att merparten av arbetet 

resulterade i en konservering av en konservering. För att återupprätta den ursprungliga 

målningsskrudens värdighet och uttryck utfördes mindre men betydelsefulla 

förändringar väl förankrade i en antikvarisk dialog mellan konservator, 

antikvarisk kontrollant och länsstyrelse. 

Vid slutbesiktningen kvarstod ett flertal åtgärder som är tänkta att utföras 

under 2006. 

- Inrättande av vaskskåp i sakristia. 

- Inbyggnad av kassaskåp och målning av befintligt träskåp i sakristia. 

- Anordnande av piscina i sakristians golv. 

- Nytt textilskåp i långhusets västra del. 

- Exteriör kalkavfärgning, åtminstone en strykning. 

- Målning av takfotsbrädor med vit linoljefärg.

Övriga handlingar med relevans för ärendet 

Protokoll byggmöte 1, 2005-04-08. 


Antikvarisk kontrollplan, 2005-05-03. 


Analys av bruk, Målarkalk. 2005-05-20. 


Protokoll byggmöte 5, 2005-06-20 













Protokoll byggmöte 18, 


Planskiss med golvschaktens utbredning

Bilaga 1 - Materiallista

Regionmuseets rapportserie 2006 

Kulturmiljö 

1. Folkestorps Bränneri , Folkestorp 6:5, Maglehem sn, AK, Mattias Burman, 2005 

2. Vallfartskyrkan i Fru Alstad, Fru Alstad, FU, Lars Salminen, 2005 

3. Röstånga kyrkogård, Röstånga sn, DK, Åsa Jakobsson och Cecilia Pantzar, 2005 

4. Hovdala slott, larm och markarbeten, Brönnestad sn, AK, Jimmy Juhlin Alftberg, 2005 

5. Ask kyrkogård, Ask sn,DK, Åsa Jacobsson, Klara Johansson, Mia Jungskär, Cissela Olsson, 2005 

6. Hustoftagård, Väsby sn, AK, Anna Ligoura, 2005 

7. Äsphult kyrka, Äsphult sn, MD, Magnus Lindhagen och Jimmy Juhlin Alftberg, 1996 

8. Himmelstorpsgården, Brunnby sn, AK, Anna Ligoura, 2004 

9. Jöns Jonsgården, Kattarps sn, AK, Anna Ligoura, 2005 

10. Rutsbo, Sankt Ibb sn, AK Anna Ligoura, 2005 

11. Jordberga kostall, Källstorps sn, AK, Anna Ligoura, 2004 

12. Norra Grönby mölla, Anderslövs sn, AK, Klara Johansson och Mia Jungskär, 2006 

13. Ekonomibyggnad på Skarhult slott, Skarhult sn, AK, Cecilia pantzar, 2005 

14. Klostergården, KA, Lund, Paul Hansson och Anna Rabow, 2005 

15. Hannas kyrka – alla tiders kyrka, Hannas sn, MD, Petter Jansson, 2004 

16. Häglinge kyrka – ”…ljusare, skönare, rymligare”, Häglinge sn, AK, Magnus Lindhagen och Lotta Eriksson, 1999- 

2006 

17. Hannas kyrka ut- och invändig restaurering, Hannas sn, AK, Petter Jansson/Lotta Eriksson, 2004-2005 

18. Norra Mellby skol- och fattighus, Norra mellby sn, KA, Anna Rabow, 2005 

19. Historiska museet i Lund – en värdebeskrivning, Lunds sn, DK, Henrik Borg, 2006 

20. Fornstugan i Kristianstad, AK, Jimmy Juhlin Alftberg, 2006 

21. Hovdala slott- svampsanering, Brönnestad sn, AK, Jimmy Juhlin Alftberg, 2006 

22. Bosjökloster – nunnornas botkapell, Bosjökloster sn, AK, Cecilia Pantzar, 2003 

23. Sankt Olofs kyrka, Sankt Olofs sn, AK, Cecilia Pantzar, 2005-2006 

24. Västra Broby kyrka. Västra Broby sn, AK, Cecilia Pantzar,2005-2006 

Förkortningar: 

AF-antikvarisk förundersökning 

AK- antikvarisk kontroll 

AU-arkeologisk utredning 

DK- dokumentation, övrigt 

FU- arkeologisk förundersökning 

KA- kulturhistorisk analys 

MD-murverksdokumentation 

OU- osteologisk undersökning 

PJ- projektrapport 

UN- arkeologisk undersökning 

BD- byggnadsdokumentation 

BAD-byggn-ark-dokumentation 

BMU-byggnadsminnesutredning 

Förkortningar: 

AF-antikvarisk förundersökning FU- arkelogisk förundersökning PJ- projektrapport 

AK- antikvarisk kontroll KA- kulturhistorisk analys UN- arkeologisk undersökning 

AU-arkeologisk utredning MD-murverksdokumentation BD- byggnadsdokumentation 

DK- dokumentation, övrigt OU- osteologisk undersökning BAD-byggn-ark-dokumentation

St Olofs kyrka - Regionmuseet Kristianstad

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?