St Olofs kyrka - Regionmuseet Kristianstad
St Olofs kyrka - Regionmuseet Kristianstad
St Olofs kyrka - Regionmuseet Kristianstad
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
2006:23<br />
<strong>St</strong> <strong>Olofs</strong> <strong>kyrka</strong><br />
Utvändig och invändig restaurering 2005-2006<br />
Cecilia Pantzar<br />
<strong>Regionmuseet</strong><br />
<strong>Kristianstad</strong><br />
Landsantikvarien i Skåne
Rapport 2006:23<br />
<strong>St</strong> <strong>Olofs</strong> <strong>kyrka</strong><br />
- utvändig och invändig restaurering<br />
Antikvarisk kontroll 2005-2006<br />
<strong>St</strong> <strong>Olofs</strong> socken<br />
Simrishamns kommun<br />
Skåne län<br />
Cecilia Pantzar
<strong>Regionmuseet</strong> <strong>Kristianstad</strong><br />
Landsantikvarien i Skåne<br />
<strong>Kristianstad</strong><br />
Box 134, <strong>St</strong>ora Torg<br />
291 22 <strong>Kristianstad</strong><br />
Tel 044 – 13 58 00 vx, Fax 044 – 21 49 02<br />
Lund<br />
Box 153, <strong>St</strong> Larsomr. Byggnad 10<br />
221 00 Lund<br />
Tel 046 – 15 97 80 vx, Fax 046 – 15 80 39<br />
www.regionmuseet.m.se<br />
© 2006 <strong>Regionmuseet</strong> <strong>Kristianstad</strong> / Landsantikvarien i Skåne<br />
Rapport 2006:23<br />
ISSN 1651-0933<br />
Omslagsfoto: Kappa i korvalv under konservering. Rengjord ruta visar graden av nedsmutsning<br />
i <strong>kyrka</strong>ns valv.<br />
Kartor ur allmänt kartmaterial, © Lantmäteriverket, Gävle. Dnr 507-99-502.
<strong>St</strong> <strong>Olofs</strong> <strong>kyrka</strong> - utvändig och invändig restaurering<br />
Innehåll<br />
Inledning 7<br />
Administrativa uppgifter 7<br />
Utförda åtgärder 8<br />
Fasader 8<br />
Tak och avvattning 8<br />
Snickerier 16<br />
Klockringning 16<br />
Utförda åtgärder invändigt 17<br />
Puts och avfärgning 17<br />
Snickerier 17<br />
Värme och el 20<br />
Brand- och inbrottslarm 20<br />
Inredning 21<br />
Konservering 23<br />
Övrigt 26<br />
Avvikelser från handlingar 27<br />
Iakttagelser under restaureringen 28<br />
Tornluckor 28<br />
Undertak 28<br />
Krönkors 28<br />
Fasader exteriört 29<br />
Kalkmålningar 30<br />
Interiör 30<br />
Kulturhistorisk bedömning av utförda åtgärder 31<br />
Övriga handlingar med relevans för ärendet 32<br />
Bilaga 1 - Materiallista 33
Simrishamns kommun i sydöstra Skåne.
Inledning<br />
Utvändigt: Fasaderna rengjordes, putslagades och avfärgades. Tegeltaken lades<br />
om med ny papp och läkt. Merparten av takens avvattning byttes ut. Fönster, solbänkar,<br />
snickerier och järndetaljer målades. Krönkorset i söder byttes ut i sin helhet.<br />
Högtalare för klockringning byttes ut mot nya med mer diskret placering.<br />
Invändigt: System för värme och el förnyades. Nya larmsystem installerades.<br />
Ljudanläggningen byttes ut. Kalkmålningar i kor och långhus rengjordes och<br />
konserverades. Övriga enfärgade valv och väggytor avfärgades åter vita. Bänkar<br />
målades och bänkfasader laserades. Predikstolen konserverades. Sakristian inreddes<br />
med utslagsvask, nya skåp samt piscina av kalksten infälld i golvet. Långhusets<br />
västliga skåpinredning omflyttades och kompletterades med nytt textilskåp.<br />
Administrativa uppgifter<br />
Objekt<br />
<strong>St</strong> <strong>Olofs</strong> <strong>kyrka</strong><br />
Socken<br />
<strong>St</strong> Olof<br />
Kommun<br />
Simrishamn<br />
Arbetshandlingar utvändigt Ponnert Arkitekter AB, 2004-05-16<br />
Arbetshandlingar invändigt Ponnert Arkitekter AB, 2004-12-15<br />
Länsstyrelsens beslut Utvändig rest, 2004-09-23, dnr 433-61617-02<br />
Konservering, 2004-05-10, dnr 433-7995-05<br />
Schaktningsarbeten och invändig rest, 2004-05-10,<br />
dnr 433-49804-04, 431-17788-05<br />
Tilläggsbeslut yttertak, 2005-07-25 dnr 433-27365-<br />
05<br />
Vårt diarienr K12.30-46-03 sn 1112<br />
Byggherre/beställare<br />
Sankt Olof och Rörums kyrkliga samf.<br />
Projektledare<br />
Ponnert Arkitekter AB<br />
Konsulter - värme E Troelsgård Rådgivande Ingenjörer A/S<br />
- el Öhrns Ingeniörsbyrå AB<br />
Generalentreprenör<br />
Mur & Puts Bygg AB<br />
Sidoentreprenörer<br />
Konservator Herman Andersson AB<br />
MA Larm- & Eltjänst<br />
Mårtenssons Orgelfabrik AB<br />
Ingenjörs Firma Mentet (ljud)<br />
Underentreprenörer<br />
Mathiassons Plåtservice<br />
Målarmästare Rudolf Scharfe AB<br />
<strong>St</strong>ure Anderssons Rörinstallationer AB<br />
Antikvarisk kontrollant<br />
<strong>Regionmuseet</strong> <strong>Kristianstad</strong> / Landsantikvarien i<br />
Skåne genom Cecilia Pantzar<br />
Byggnadstid Maj 2005 - april 2006<br />
Kyrkoantikvarisk ersättning<br />
Ja<br />
Kyrkobyggnadsbidrag<br />
Ja<br />
Slutbesiktning<br />
2006-04-19 (antikvarie ej närvarande)<br />
Antikvarisk slutbesiktning 2006-05-11
Utförda åtgärder<br />
Fasader<br />
Fasaderna rengjordes genom högtryckstvätt. Enstaka partier med skadad puts<br />
knackades ner. Dålig puts förekom framförallt nedanför <strong>kyrka</strong>ns fönster. Dessa<br />
partier innehöll otaliga lagningar med skiftande bruk som inte sällan tycktes vara<br />
cementhaltiga. Putsen var i allmänhet av god kvalitet och täcktes delvis av imponerande<br />
skikt kalkavfärgningar. Putsanalysen visade att putsbruket framförallt<br />
bestod av hydrauliskt kalkbruk. Avfärgningen varierade mellan fasaderna. Tornet<br />
blev vid senaste ommålningen avfärgad med en organisk färg, sannolikt av fabrikatet<br />
Keim. Efter försök med kalkfärg på långhus och kor konstaterades att färgen<br />
inte fick fäste. Istället utfördes grundstrykning med hydraulit på hela <strong>kyrka</strong>n.<br />
Därefter avfärgades samtliga fasadytor med tre omgångar kalkfärg av gotlandskalk.<br />
Tak och avvattning<br />
Tegeltaken rengjordes genom hetvattentvätt. Undertaken av tjärpapp på trekantsläkt<br />
ovan stickspån och brädpanel var i allmänhet i gott skick. Inga fuktskador<br />
kunde konstateras på vinden. Efter översiktlig besiktning av undertaken<br />
uppmärksammades dock ett flertal mindre rötskador utmed takfoten. Tilläggsansökan<br />
för omläggning av samtliga takfall med ny papp godkändes. Undertaken<br />
belades med ny papp och läktning. Äldre papp och läkt avlägsnades och ny papp<br />
med överlappning utan fogning lades direkt på stickspånen.<br />
Vid återmontering av yttertaken utnyttjades korets takpannor för komplettering<br />
av övriga takfall. Befintlig panna, enkupig falsad från Simrishamn –<br />
CIMBRIS HAMNS TEGELBR AB, var svår att uppbringa. Kortaken belades<br />
istället med begagnade takpannor av samma typ, men fabrikat Börringe. En panna<br />
som är mer vanligt förekommande och som överensstämmer bra både när det<br />
gäller form och färg.<br />
<strong>St</strong>rävpelarnas undertak visade sig vid besiktning vara mycket fuktskadade.<br />
Trots ett flertal tidigare försök att täcka stickspånen med papp hade de nedre<br />
spånskiften fått påtagliga rötskador. Minsta möjliga åtgärd utfördes genom förnyande<br />
av papp. <strong>St</strong>rävpelarna kompletterades även med diskreta ståndskivor av bly<br />
som drogs ut över anslutande takpannor för att säkra den svaga punkten mellan<br />
puts och tegel. Blyplåten utfördes så liten som möjligt, både mot puts och takpannor,<br />
för att inte påverka strävpelarnas nätta takfall alltför mycket.<br />
Befintlig avvattning i koppar var till stor del utförd med bristande teknik.<br />
Hängrännorna var monterade med alltför få krokar vilket medfört att rännorna<br />
blivit deformerade. <strong>St</strong>uprörens skarvar var dåligt sammanhållna. Både hängrännor<br />
och stuprör byttes ut mot dito av koppar. Befintliga hängrännor varierade<br />
mellan 5 och 6 tum. Nya rännor utformades med samma storlek som tidigare.<br />
<strong>St</strong>uprören förstorades från 4 till 5 tum för att undvika den överbelastning som<br />
tycks ha varit ett problem tidigare. Samtliga vinkelrännor av koppar byttes mot<br />
nya av kopparplåt med samma utförande som tidigare. Samtliga takfall utom
strävpelare kompletterades med fotplåtar av koppar som drogs upp 200 mm.<br />
Fotplåtar fanns inte alls på <strong>kyrka</strong>n tidigare.<br />
Befintliga hängskivor av koppar på strävpelare och trapptorn ersattes med<br />
nya, då befintliga avtäckningar var i mycket dåligt skick. Befintliga putsöverdragna<br />
ståndskivor av koppar ersattes av synliga blyplåtar som drogs ut över anslutande<br />
takpannor. Takfoten tätades mot fåglar med så kallad fågellist av plast.<br />
Av takens alla plåtdetaljer bibehölls endast kopparavtäckningarna på vapenhusets<br />
torneller.<br />
Befintliga avtäckningar i blinderingar och över den södra ingångens omfattning<br />
var utförda i plåtisol. Dessa avtäckningar har sannolikt tillkommit utan tillstånd<br />
och skämmer fasaden. All plåtisol vitmålades.<br />
Den kopparinklädda takluckan i långhusets norra takfall stod utan funktion<br />
och utgjorde en svaghet i taket. Luckan lades igen i samband med takomläggningen.<br />
Korset med kopparbeklädnad var lagat upprepade gånger genom lödning,<br />
ilappning och mjukfogning. Kontroll med kniv genom flera falsar visade att även<br />
kärnan av trä var skadad. För beslut om åtgärd krävdes avtäckning av plåtskalet.<br />
Kärnan visade sig vara mycket fuktskadad med så långt gångna rötskador att en<br />
reparation inte var realistisk att genomföra. Demonteringen föregicks av en noggrann<br />
dokumentation utförd av projektledningen. Därefter tillverkades ett nytt<br />
kors med samma utförande som tidigare. Trästommens nedre klot avviker emellertid<br />
när det gäller lamellernas form, då det gamla bestod av vertikalt monterade<br />
lameller och det nya består av horisontellt lagda lameller. Antikvarien har inte<br />
varit involverad i eventuella diskussioner rörande förändringar i utformningen av<br />
trästommen. För att undvika återkommande fuktproblem kompletterades det nya<br />
korset med en diskret luftning nedtill. Utlovat dokumentationsmaterial av krönkorsets<br />
stomme har ännu inte tilldelats <strong>Regionmuseet</strong>.<br />
Kyrkan från sydöst före och efter restaurering.
Koret från söder före och efter restaurering.<br />
Kyrkan från söder före och efter restaurering.<br />
Kyrkan från syd respektive nord efter restaurering. Ytterligare kalkafärgning kommer att utföras under våren 2006.
Tv. Sakristians norra takfall före omläggning. Th. Sakristians norra hängskiva av kopparplåt före byte.<br />
Tv. Vapenhusets takfall ansluter till långhusets sydsida. Nockparti med ljudtratt för klockringning och vinkelränna av<br />
koppar före åtgärd. Serviceluckan i vapenhusets västra takfall lades igen i samband med att högtalarna flyttades. Th. Vapenhuset<br />
från öst efter restaurering. Det nya korset är på plats samt de nya ljudtrattarna för klockringning. Högtalarna<br />
infästes denna gång i gavelröstets norra sida.
Tv. <strong>St</strong>rävpelare före omläggning av plåt och papp. Th. Vapenhusets takfot åt väster före plåtbyte samt med lokala skador i<br />
undertak.<br />
Tv. Korets norra takfall, undertak med äldre tjärpapp och plåtanslutning mot långhusgavel med neddragen puts mot takpannor<br />
och ståndskiva av kopparplåt.Th. Omläggning av papp och läkt på långhusets södra takfall. Notera det blottade<br />
undertaket av stickspån.<br />
Tv. Översikt takfall österut med nya plåtavtäckningar av bly utmed gavelpartier. Th. Tak över sträpelare efter omläggning<br />
med nya plåtbeslag, vinkelränna av koppar och ståndskiva av bly.
Tv. Vapenhusets sydfasad, plåtisolbelagd blindering före vitmålning.Th. Ankarjärn i vapenhusets östfasad.<br />
Krönkorset före och efter byte.<br />
Krönkorsets bas före och efter byte.
Krönkorsets nedre takfall före och efter byte.<br />
Tv. Krönkorset uppvisade stora skador i både plåtavtäckning och trästomme. Inträngande vatten hade orsakat röta på<br />
trästommen som lett till att många av de sammanfogade träbitarna hade lösgjorts från hjärtstolpen. Även hjärtstolpens<br />
skador bedömdes vara så långt gångna att inga delar kunde räddas. Th. Ny trästomme av ek med samma form som föregångaren.<br />
Nedre klotets horisontellt lagda lameller avviker dock från det ursprungliga vertikala utförandet.
Tv. Nedre delen av lucka i vapenhusets västfasad före målning.Th. Rund trälucka på vapenhusets västfasad före målning.<br />
Tv. Detalj av lucka i vapenhusets västfasad före målning.Th. Samma lucka efter målning med ny avfärgning i ockraton.<br />
Fönster före och efter.
Snickerier<br />
Luckor och dörrar målades med linoljefärg av kulör guldockra med inblandning<br />
av brun umbra. Gjutjärnsfönsterna målades med grafitgrå linoljefärg. Solbänkarna<br />
av cement var målade med tjock svart asfaltfärg som flagade fläckvis. Ihärdig<br />
rengöring medgav en övergång till linoljefärg. Det är osäkert vilken kulör solbänkarna<br />
från 1870 hade inledningsvis, eventuellt var de helt omålade. Eftersom rester<br />
av den svarta färgen gjorde ytan fläckig var målning nödvändig och för att<br />
återkoppla till solbänkarnas cementkaraktär målades solbänkarna i en mellangrå<br />
kulör. Solbänkarnas underkant hade bakfall och orsakade skador på putsen genom<br />
ständiga vattenpåslag. En enkel droppnäsa skapades genom en sågad slits i<br />
den utskjutande delen på samtliga solbänkar.<br />
Klockringning<br />
Befintliga ljudtrattar belägna centralt över <strong>kyrka</strong>ns nockparti ersattes av tre nya<br />
vita trattar som monterades på vapenhusets gavelröste åt norr, precis över taknocken.<br />
Valet av placering styrdes särskilt av det faktum att största andelen av<br />
församlingen är bosatt norr om <strong>kyrka</strong>n. I samband med att högtalarna flyttades<br />
blev serviceluckan i vapenhusets västra takfall överflödig och lades igen.
Utförda åtgärder invändigt<br />
Puts och avfärgning<br />
Odekorerade väggytor i långhus och kor rengjordes och målades av konservatorer.<br />
Inledningsvis utfördes torrengöring med gumma pane. Resultatet blev markant<br />
bättre men den stora andelen lagningar medförde att vissa ytor främst nedtill<br />
på väggarna var något fläckiga. Yttersta färgskiktet var inte ren kalkfärg utan innehöll<br />
sannolikt något slags bindemedel. Skiktet var av sådan karaktär att det inte<br />
bedömdes tåla alltför många påstrykningar med kalkfärg. För att minimera risken<br />
för sprickbildning och bortfall användes istället en svagt pigmenterad och förtunnad<br />
kulturkalk. Kulturkalken täckte efter en strykning och pigmenteringen gav<br />
den tidigare gråvita, något kalla ytan en varmare ton som stod bättre i harmoni<br />
med de rengjorda valven. Fönsternischer behandlades med samma förtunnade<br />
färg, men krävde två strykningar.<br />
Vapenhusets vita valv och väggytor rengjordes från moderna färgskikt genom<br />
skrapning. Den underliggande kalkavfärgade ytan överlagrades av åtminstone<br />
tre färgskikt: ytterst en gråvit hård färg, därefter en svagt sandfärgad blank yta<br />
och närmast kalken en gulvit blank färg. Spår efter röd avfärgning påträffades på<br />
flera ytor i öster. Färgspåren förekom även på relativt hög höjd, omkring 1,7 meter<br />
över golvet, och har därmed inte enbart fungerat som bröstning.<br />
Sidoaltare utförda i kalkavfärgat tegel rengjordes och restuscherades med<br />
målsättningen att bibehålla tidens patina. Åtgärden utfördes av konservator.<br />
Snickerier<br />
Bänkarnas fasader är av varierande ålder med årtal som anger att vissa delar kan<br />
härstamma från 1600-talet. Den senaste förändringen av mer genomgripande<br />
karaktär tycks vara utförd 1912 och en mer omfattande ommålning utfördes i<br />
samband med den invändiga renoveringen 1950. Befintlig blå fasadfärg varierade<br />
mycket både inom och mellan bänkkvarteren som en följd av upprepade bättringsmålningar<br />
av olika kvalitet. Föra att skapa en helhet i den brokiga färgskalan<br />
laserades samtliga blå ytor i en blågrön kulör med förankring i fasadernas tidigare<br />
färgsättning. Laseringen påfördes tunt med syfte att skapa helhet utan att utplåna<br />
fasadernas patina. Bänkdörrarnas lister och fyllningar rengjordes, bättringsmålades<br />
och retuscherades av konservator. Marmorerade ytor återfick sin lyster genom<br />
behandling med vax. Bänkkvarterens insidor spacklades och målades i sin<br />
helhet med ljusgrå linoljefärg. Den nya grå tonen är klarare och ljusare än föregångaren<br />
som var något gulaktig och solkig. Trägolven var lackade sedan tidigare<br />
och behandlades på samma sätt igen.<br />
Vid byte av bänkarnas konvektorer kompletterades bänkarnas undersidor<br />
med isolering av trä. Nya konvektorer anpassades färgmässigt till bänkarna och<br />
målades i en mellangrå diskret kulör. Vid återmontering av sittbänkarnas stödben<br />
utökades inhaket för att skapa rum åt konvektorn.<br />
Pardörren mellan långhus och vapenhus målades med ljusgrå linoljefärg.<br />
Portens övre fält med snidad dekor rengjordes enbart.
Kyrkorummet österut respektive västerut före restaurering.<br />
Tv. Långhusets nordöstra hörn före restaurering. Th. Sakristians sydöstra hörn före restaurering. Sydväggens radiator<br />
ersattes av vaskskåp.<br />
Tv. Långhusets sydvästra bänkkvarter före restaurering. Th. Långhusets norra vägg, putsskador före restaurering.
Tv. Predikstolen under konservering. Ram och figurer till höger är rengjorda och övriga ytor ännu inte påbörjade. Th.<br />
Bänkdörr före bättringsmålning och lasering.<br />
Koret efter restaurering. Tv. Norra sidan. Th. Södra sidan med predikstol i fonden. På pilaster skymtar larmdetektor.<br />
Långhuset efter restaurering. Tv. Norra gången österut. Th. Sydvästra delen.
Långhusets valv efter konservering. Notera ny armatur i form av spotlights på gördelbåge respektive ljuskronans pendel.<br />
Värme och el<br />
Ny elpanna installerades i vaktmästarhuset sydöst om <strong>kyrka</strong>n. Kulvertar för nya<br />
ledningar togs upp invändigt i sakristia, långhus och vapenhus. Befintlig gjuten<br />
kabelränna för el följdes där så var möjligt. Övriga sträckor förlades främst till<br />
bänkkvarterens trägolv och när det krävdes i gångarnas tegelgolv. Kulvertdjupet<br />
begränsades till 20 cm. Ledningar kunde som tidigare dras under tröskelstenar<br />
både in till sakristia och vapenhus. Genomgång i vapenhuset följde tidigare elledningar<br />
som löpte in genom västra grundmuren, invid elskåpet. En av grundmurens<br />
stenar var sedan tidigare borttagen. Vid återmontering av tegelgolv användes<br />
hydrauliskt kalkbruk..<br />
Elledningar från vapenhus upp till vinden drogs under kalkstensgolvet fram<br />
till vindstrappans dörröppning. Tidigare ledningar, två tunna metallrör löpte dolt<br />
under putsen. Spår efter denna upphuggning syntes tydligt i omfattningen. Antalet<br />
ledningar var denna gång det dubbla samt av mycket grövre sort. För att undvika<br />
synliga ledningar samt alltför stora inhuggningar i murverket utfördes istället<br />
håltagning i omfattningens nedre nordliga del. Borrhålet löper delvis genom den<br />
äldre lagningen men inkräktade även på orört murverk.<br />
Befintligt elskåp i vapenhuset som låg i liv med västväggen ersattes av ett<br />
nytt större skåp. I detta inrymdes samtliga elinstallationer för ljus, ljud, brand och<br />
inbrottslarm. Formspråket på befintliga skåpdörrar återupptogs i det nya skåpet.<br />
Samtliga radiatorer och bänkvärmare byttes ut. Manöverpanel för ljud och<br />
ljus placerades i långhusets sydvästligaste bänkrad.<br />
Brand- och inbrottslarm<br />
Samtliga larmanordningar utfördes trådbundna. Brandlarmet är ett aspirerande<br />
system, med sugande rör som ansluter till kyrkorummet från vinden till kyrkorummet<br />
genom befintliga hål i valven. Inbrottslarmet består av rörelsedetektorer<br />
monterade i kyrkorummet. En i koret, i sydvästra hörnet, ovan pilasterkapitälet<br />
invid predikstolen. En i långhuset, en i vapenhuset samt en i sakristians nordöstra<br />
hörn.<br />
<strong>St</strong>öldlarm monterades på flertalet medeltida inventarier. Högaltaret försågs<br />
med magnetkontakter upptill som ger utslag av vidrörning. Kontaktlarm under<br />
föremål anordnades på flera av de värdefulla skulpturerna.
vel.<br />
Nyckelskåp för räddningstjänst monterades i vaktmästarförrådets norra ga-<br />
Inredning<br />
Nytt textilskåp med liggande förvaring placerades i långhusets västra del, bakom<br />
södra bänkkvarteret. Skåpet ersatte ett äldre skåp som var placerat mot södra delen<br />
av långhusets västvägg. Förvaringen berör främst körens dräkter. Ett annat<br />
äldre skåp med intilliggande placering innehöll tidigare ljudanläggningen. I och<br />
med de nya installationerna frigjordes skåpet för annan förvaring.<br />
I sakristian täcktes norra väggen av ett skrymmande obehandlat träskåp<br />
samt ett massivt kassaskåp. För att anpassa de överdimensionerade skåpen bättre<br />
till miljön målades träskåpet med ljusgrå linoljefärg och kassaskåpet byggdes in<br />
med liknande utformning.<br />
Samtliga ljuskronor restaurerades avseende el och yta.<br />
Golvschakt för värme och el på korets norra sida och utmed sakristians södra del.<br />
Th. Golvschakt för värme och el mellan bänkkvarteren på långhusets södra sida, österut. Th. Elskåp på vapenhusets västra<br />
vägg före byte.
Tv. Rördragning i bänkkvarter med synliga rör utmed väggarna som målades in med vit färg. Th. Nytt elskåp utmed<br />
vapenhusets nordvästra vägg. I vägghörnet syns larmdetektor och till vänster i bild skymtar ny sittbänk.<br />
Bänkunderdel före och efter byte av konvektor. Bänksitsens stödben fick göras något smalare framtill vid montering av ny<br />
konvektor.<br />
Sakristian efter restaurering. Tv. Ny rördragning utmed sakristians södra vägg. Installationer för värme och vatten, skåpinredning<br />
med vask ej utförd vid slutbesiktning. Th. Befintliga skåp på sakristians motsatta norra vägg, inbyggda och målade<br />
vid slutbesiktning.
Konservering<br />
I kor och långhus finns medeltida kalkmåleri i samtliga valv samt på mindre<br />
väggpartier i långhuset. Målningarna i valven består främst av slingrande växtornamentik<br />
på ljus botten medan väggmotiven innehåller flera fragmentariska figurer.<br />
Måleriet har tolkats vara samtida med valvslagningen och uppförandet av<br />
det gotiska, tvåskeppiga långhuset. Dateringen till 1400-talets mitt baseras på detta,<br />
men det skall tilläggas att det inte finns någon genomgripande byggnadsarkeologisk<br />
undersökning av <strong>kyrka</strong>ns byggnadsutveckling.<br />
Måleriet var länge överkalkat, men såg åter dagens ljus i samband med en<br />
invändig renovering 1949-50. Konservator Hans Erlandsson ansvarade för framtagningen<br />
av målningarna. Spår efter detta arbete syns genom huggspår, putslagningar,<br />
retuscher och rena tillägg. Merparten av konservatorns egna tillägg är<br />
markerade med rutmönstrade kamdragningar. Markeringarna är dock inte konsekvent<br />
genomförda utan återfinns stundtals även på originalytor. Originalmålningar<br />
kännetecknas av mörka, mer mättade färger och en helt annan galant linjeföring.<br />
Korvalven har störst andel bevarat originalmåleri. Ornamentiken utmärker<br />
sig som betydligt tätare och mer driven än den originalornamentik som är kännetecknande<br />
för långhuset.<br />
Årets konservering inriktades på att rengöra ytskikten, laga sprickbildningar<br />
i putsen och fästa lösa färgskikt. Sprickorna injekterades med Ledan, en svagt<br />
hydraulisk kalkbruksvälling. Retuschering tillämpades i första hand på ytor där<br />
befintlig linje uppenbart blivit bruten av rengöringen eller en lagning. På ribborna<br />
förekommer en mängd äldre putslagningar som efter rengöring framträdde som<br />
mycket mörkare än originalet. För att skapa en jämnare övergång laserades originalytorna<br />
tunt med infärgat kalkvatten.<br />
Direkt uppenbara feltolkningar av originalet som försvårade förståelsen för<br />
bilden tonades ner, exempelvis den påhittade ansiktsformen hos Maria med barnet<br />
på långhusets norra östvägg. Vid rengöringen kunde även konservatorerna<br />
konstatera att valvens röda och gråvita ribbor ursprungligen varit röda och blå.<br />
De blå ribborna täcktes till stor del av en slarvigt påförd vitaktig avfärgning, med<br />
yvigt dragna penseldrag. Den vita färgen härrörde från framtagningen 1950. Med<br />
denna kulörförändring försvann den tänkta kontrasten mellan ribba och kappa<br />
som är av betydelse för både valvens formspråk och kappornas dekor. Med kvarvarande<br />
färgspår som vägledning utfördes en svagt blåaktig lasyr, av infärgat kalkvatten,<br />
ovan den vita avfärgningen. Återgången till blå ribbor innebar en mindre<br />
insats som med stor tydlighet återknyter till målningarnas ursprungliga framställning.<br />
Det råder osäkerhet kring varför man 1950 utförde den hafsiga vita laseringen.<br />
Avsaknaden på kunskap om detta tilltag i kombination med dess uppenbart<br />
negativa effekt på ursprungsmåleriet gav inte motiv nog till att låta denna<br />
avvikelse inarbetas ytterligare de kommande 50 åren.<br />
En valvkappa i långhusets nordvästliga travé hade blivit utsatt för en stor<br />
lagning efter 1950. Lagningen var enfärgad och anslöt till bruten dekor i form av<br />
1950-talsretusch. I och med att den odekorerade ytan hade en något grövre struk-
tur blev den extra påtaglig. Med utgångspunkt från den brutna 1950-talsretuschen<br />
kompletterades den vita ytan med dekor av samma slag som kappan i övrigt. Resultatet<br />
blev en komplett valvkappa och ett helhetsgrepp i upplevelsen av valvet i<br />
stort.<br />
Långhusets östvägg var mycket brokig nedtill med ofullständiga bildfragment,<br />
mestadels bestående av retuscher från framtagningen 1950. Originalytor<br />
lämnades orörda och övriga ytor vitmålades.<br />
Korvalvens dekor var som tidigare nämnts till stor del originalmåleri. Den<br />
gulaktiga bottenfärgen var däremot en retusch från 1950. För att dämpa den gula<br />
kulören justerades dess styrka med hjälp av ett milt intonat kalkvatten.<br />
Långhusvägg travé nordöst och travé sydöst före.<br />
Långhusvalv travé nord mitt och travé mitt syd före<br />
Långhusvalv travé nordväst och travé sydväst före.
Tv. Korvalv västerut före. Th. Konservering pågår.<br />
Tv. Långhusvalv travé sydöst, kappa österut, rengöring påbörjad på ljusare parti till höger i bild. Ytan har frekventa huggspår<br />
från framtagningen 1950. Th. Detalj av så kallad kammad yta en metod som tillämpades på rekonstruerat måleri vid<br />
framtagningen 1950.<br />
Tv. Originalytor har skarpare röd färg och återfinns på denna bild endast till höger i bild, övrigt måleri är rekonstruerat1950.<br />
Th. Detaljbild av kappa med nätverk av sprickor före konservering.<br />
Tv. Korets västligaste valvkappa, lägg märke till lysrörsbelysningen utmed sköld-och gördelbåge. Th. Korets östra valv under<br />
rengöring, svart måleri i kappa till vänster rekonstruerat 1950. <strong>St</strong>ora delar av omgivande kappors röda dekor är original.
Långhusvalv efter konservering.Tv. Valvanfang vars blå ribbor har mörkare blå originalfärg nedtill och något ljusare blå<br />
lasering, utförd 2006, ovan de horisontella röda linjerna. Th. De tidigare vitmålade ribborna har återfått ursprunglig blå<br />
kulör.<br />
Tv. Maria på långhusets norra östvägg efter konservering. Th. Rekonstruerad dekor i valvkappa, långhustravé nordväst.<br />
Övrigt<br />
På långhusvinden kompletterades befintliga landgångar med en ny sträcka som<br />
löper från långhusets mitt österut mot koret. Landgången utfördes diskret med<br />
ett par brädors bredd utan spikad infästning i taklaget. Nya ledningar på vinden<br />
följde i första hand befintliga ledningsplankor. På nya sträckor anpassades ledningsdragningen<br />
efter givna förutsättningar. Diskret utförande eftersträvades generellt,<br />
på vissa delsträckor fungerade tillägg av planka, men på flertalet ställen<br />
var klamrad kabel direkt på taklaget att föredra. På så vis doldes inte intressant<br />
information i det medeltida taklaget. Vid valet av ytor var målet att undvika virkesdelar<br />
med äldre spår efter infästningar samt att minimera intrycket av ledningar<br />
vid ett besök på vinden.
Klockringningens motorer från 1960-talet kunde inte kombineras med det<br />
nya elsystemet och skulle därmed utgöra en brandrisk. Motorer och tillhörande<br />
ledningar byttes ut mot nya installationer.<br />
Långhusvinden före ny ledningsdragning, österut respektive västerut.<br />
Tv. Långhusets vind med ny landgång österut.Th. Ny ledningsdragning på långhusets sydöstra sida, dels på planka och dels<br />
klamrad på hanband .<br />
Motorer för klockringning före byte, troligen installerade omkring 1960.<br />
Avvikelser från handlingar<br />
- Krönkorset rekonstruerades i sin helhet.<br />
- Tegeltakens undertak belades med ny papp och ny läkt i enlighet med nytt<br />
beslut.<br />
- Textilskåp placerades i långhusets västra del.<br />
- Kassaskåpet i sakristian byggdes in.<br />
- En piscina anordnades i sakristians golv.<br />
- Klockringningens motorer byttes ut.<br />
- Målning av innerfönster utgick.
Iakttagelser under restaureringen<br />
Tornluckor<br />
Luckorna har genomgått en rad kulörförändringar. Nedan följer från äldsta till<br />
yngsta färgskikt:<br />
1. Brun, med gul ton, linoljefärg, mörkockra S 6030-Y40R<br />
2. Svart, linoljefärg<br />
3. Grå, med blå ton, linoljefärg, ultramarinblått S2020-R90B<br />
4. Grå, med grön ton, linoljefärg, kromoxidgrön S2010-G20Y<br />
5. Brun, med grå ton, befintlig, färgtyp? S7010-Y70R , järnoxidbrun S8005-Y80R<br />
Undertak<br />
Undertaken bestod av ett äldsta lager stickspån med spår efter tjära och ett påtagligt<br />
slitage som indikerar att det rör sig om ett äldre yttertak. Ovan stickspånen<br />
fanns två omgångar tjärad papp som utgör ytterligare två perioder yttertak. Det<br />
äldsta var mycket skört och söndersmulades vid nedrivandet medan det yttersta<br />
var av segare karaktär. Bägge pappskikten löpte över vertikalt lagda trekantsläkt<br />
ovan vilka den yttersta pappen blivit förstärkt med vertikala pappremsor. Läkten<br />
låg med ett centrumavstånd på 580-600 mm. Den yttersta pappen var behandlad<br />
med ett flertal lager tjära. Tjärpappen har sannolikt fungerat som yttertak under<br />
en längre period. Sprickor och hål har sedan tegeltakens tillkomst blivit tätade<br />
med obehandlad lumpapp, nedstucken från nocken eller takfoten. Samtliga äldre<br />
pappytor avlägsnades trots önskan från antikvariskt håll att bibehålla takfall med<br />
välhållen papp.<br />
Krönkors<br />
Under korsets kopparbeklädnad hade hantverkare från föregående korsrenovering<br />
efterlämnat tre kopparbleck och ett spikemballage. Blecken var punsade med<br />
namn och årtal. Korset tycks därmed vara omgjort i sin helhet 1927. Spiken som<br />
sammanfogade de skickligt utformade lamellerna var tillverkad på Malmö Spikfabrik.<br />
Korset var utformat med en mittbjälke som förankrades i ett gjutet fundament<br />
med vertikala fastbultade järnstag. Korsarmen löpte genom mittbjälken<br />
med stödgivande horisontella järnband som förankrade den till mittbjälken. Utsmyckningarna<br />
på basen fick sin rundade form genom väl utformade lameller<br />
och trädelar. Samtliga smådelar sammanfogades med långa trådspik. Trämaterialet<br />
bestod genomgående av ek. Fundamentet var gjutet och vilade på det tegelmurade<br />
tornkrönet. Rötskadorna uppkom av att regnvatten lagrades vid korsets bas.<br />
Inskriptioner:<br />
Bleck 1: D. 15-8-1927. B ANDERS.<br />
Bleck 2: KIPPAN.<br />
Bleck 3, skrivstil: <strong>St</strong>ure Björk 1927 samt något som påminner om <strong>St</strong> Olof. Materialet tillvaratogs<br />
av församlingen.
Hjärtstolpen i krönkorsets trästomme. Tv. Rundad överdel, sammanhållande järnband avslutas strax nedanför rundningen.<br />
Th. Hjärtstolpens korsmitt med rester av den rötskadade tvärbjälken och dess infästningar av järnband och genomgående<br />
bultar.<br />
Tv. Hjärtstolpens nedre del som övergår i den första av två svulstiga lister. Th. Krönkorsets nedre del med två övre lister och<br />
ett nedre kraftigt klot. Notera klotets sinnrika trähantverk med vertikala lameller som formger basens klotform.<br />
Fasader exteriört<br />
Långhusets nordfasad uppvisade flera ytor med rödaktig färg. Registrerades på<br />
den nordöstra strävpelarens östra sida samt på de tre västliga fönsternas ögpnbryn.<br />
Kan eventuellt röra sig om en äldre avfärgning alternativt någon form av<br />
missfärgning. Färgens begränsade utbredning talar emellertid mest för det förstnämnda<br />
alternativet.<br />
Fönsteröppningarna på långhusets västfasad är medeltida och sannolikt ursprungliga.<br />
De spetsbågiga omfattningarna innehöll medeltida puts överlagrad<br />
med många skikt kalkfärg, varav de äldsta var både mer eller mindre brutna med
jordfärger, exempelvis S2010-Y40R. Den slevdragna kalkputsen var svagt gulaktig<br />
med återkommande innehåll av tagel/hår, halm och träflisor.<br />
Kalkmålningar<br />
På långhusets östvägg förekommer två typer av schabloner som tolkades vara<br />
samtida, ett fyrbladigt växtornament och ett ornamnet utformat som en lyra. Den<br />
röda trebladiga dekoren utmed östväggens sköldbågar och ribbornas avfärgning<br />
utgör ett enskilt målningsskede tillkommet före valvens övriga måleri, sannolikt<br />
redan i samband med valvslagningen. Östväggens valvanfang över nuvarande<br />
triumfbåge med röd- och vitrandig dekor har däremot underliggande färgspår av<br />
röd och blå dekor som tycks vara tillkommen före väggarnas måleri.<br />
På en av långhusets gördelbågar iakttogs underliggande fragment av svartgrå<br />
färg, följd av grå kalkfärg och ytterst ljus vit kalkfärg. Har alla gördelbågar<br />
eventuellt varit avfärgade i svart?<br />
Kalkputsen i valven, dvs ursprunglig valvputs, är mörkt gulbeige med stort<br />
innehåll av mineraler, kol och lera.<br />
I putsen på långhusets västvägg finns inristningar i form av två stiliserade<br />
Mariabilder. Ristningarna är tillkomna före intilliggande kalkmåleri.<br />
Korets östligaste valvkappa hade spår efter himmelsblå avfärgning. Den blå<br />
färgen härrör sannolikt från en period då valvkappan varit dekorerad med ett<br />
stjärnbestrött himlavalv.<br />
Interiör<br />
Golvschakt<br />
Vid nedläggning av nya rörledningar öppnades golvschakt i vapenhus, långhus,<br />
kor och sakristia. Kulvertdjupet förlades till mellan 20 och 30 cm. Under vapenhusets<br />
kraftiga kalkstensplattor bestod det avlägsnade materialet enbart av mellanbrun<br />
sand. Schakten löpte här från elcentralen i västväggens norra hörn utmed<br />
nordväggen och östväggen fram till vindstrappans norra dörromfattning. I I övriga<br />
delar av <strong>kyrka</strong>n berördes tegelgolv företrädesvis korta sträckor mellan bänkkvarter.<br />
I dessa schakt var lagerföljden i stort sett likartad. Tegelgolv och tillhörande<br />
sättbruk utgjorde cirka 8 cm. Efterföljande utjämning med cement pendlade<br />
mellan 10 och 15 cm. I enstaka fall gjordes smärre ingrepp i underliggande<br />
orört lager bestående av lös mellanbrun melerad fin sand. Utöver sporadiska inslag<br />
av kalkbruk och tegelkross påträffades inga fynd.<br />
Skåp<br />
Vid omflyttning av skåp i sakristian framkom en rektangulär nisch även på den<br />
norra väggen. Nischen är belägen 2,07 m från väggens västra hörn med underkanten<br />
omkring 0,98 m från golvet, öppningen har en höjd på 0,47 m och en<br />
bredd på 0,42 m. Nischen förblir även fortsättningsvis dold bakom skåpsinredning.
Bänkar<br />
På bänkarnas fasader iakttogs åtminstone tre olika färgställningar. Från äldsta till<br />
yngsta färgskikt:<br />
1. Mörk-mellanblå.<br />
2. Ekådring<br />
3. Gråblå<br />
Tv. Grundsten under tröskel mellan vapenhus och långhus. Fem huggna hål med okänd historia. Th. Vapenhusets östvägg,<br />
söder om vindstrappans omfattning. Vid nedskrapning av modern färg framkom underliggande röd avfärgning direkt på<br />
kalkfärg. Samma typ av färgspår framkom även sporadiskt på västväggen.<br />
Kulturhistorisk bedömning av utförda åtgärder<br />
Arbetet har i stora drag följt upprättade handlingar och i allmänhet tagit god hänsyn<br />
till <strong>kyrka</strong>ns kulturhistoriska värden. Ett flertal tilläggsarbeten har emellertid<br />
aktualiserats under restaureringens gång. Tillägg av piscina, textilskåp och förflyttning<br />
av flera andra skåp är åtgärder som ännu vid slutbesiktningen inte blivit<br />
presenterade i detalj och som följaktligen återstår att färdigställa. Omläggningen<br />
av undertakens papp och läkt innebar en stor insats som försenade arbetet betänkligt.<br />
Behovet av en sådan åtgärd torde rimligen varit möjlig att förutse redan i<br />
en förprojektering. Motiven till att samtliga äldre papptak skulle avlägsnas var<br />
bristfälligt presenterade och inte antikvariskt sanktionerade.<br />
Konserveringen av <strong>kyrka</strong>ns kalkmålningar utfördes med god hänsyn till de<br />
förutsättningar som gavs. Målningarna dominerades till stor del av den konservering<br />
som utfördes vid framtagningen 1950, vilket innebar att merparten av arbetet<br />
resulterade i en konservering av en konservering. För att återupprätta den ursprungliga<br />
målningsskrudens värdighet och uttryck utfördes mindre men betydelsefulla<br />
förändringar väl förankrade i en antikvarisk dialog mellan konservator,<br />
antikvarisk kontrollant och länsstyrelse.<br />
Vid slutbesiktningen kvarstod ett flertal åtgärder som är tänkta att utföras<br />
under 2006.<br />
- Inrättande av vaskskåp i sakristia.<br />
- Inbyggnad av kassaskåp och målning av befintligt träskåp i sakristia.<br />
- Anordnande av piscina i sakristians golv.<br />
- Nytt textilskåp i långhusets västra del.<br />
- Exteriör kalkavfärgning, åtminstone en strykning.<br />
- Målning av takfotsbrädor med vit linoljefärg.
Övriga handlingar med relevans för ärendet<br />
Protokoll byggmöte 1, 2005-04-08.<br />
Protokoll byggmöte 2, 2005-04-19.<br />
Antikvarisk kontrollplan, 2005-05-03.<br />
Protokoll byggmöte 3, 2005-05-09.<br />
Analys av bruk, Målarkalk. 2005-05-20.<br />
Protokoll byggmöte 4, 2005-05-26.<br />
Protokoll byggmöte 5, 2005-06-20<br />
Protokoll byggmöte 6, 2005-07-12<br />
Protokoll byggmöte 7, 2005-08-18<br />
Protokoll byggmöte 8, 2005-09-12<br />
Protokoll byggmöte 9, 2005-10-17<br />
Protokoll byggmöte 10, 005-10-28<br />
Protokoll byggmöte 11, 2005-11-11<br />
Protokoll byggmöte 12, 2005-11-29<br />
Protokoll byggmöte 13, 2005-12-14<br />
Protokoll byggmöte 14, 2006-01-20<br />
Protokoll byggmöte 15, 2006-02-02<br />
Protokoll byggmöte 16, 2006-02-16<br />
Protokoll byggmöte 17, 2006-03-22<br />
Protokoll byggmöte 18,<br />
Protokoll byggmöte 19, 2006-04-19<br />
Planskiss med golvschaktens utbredning
Bilaga 1 - Materiallista
<strong>Regionmuseet</strong>s rapportserie 2006<br />
Kulturmiljö<br />
1. Folkestorps Bränneri , Folkestorp 6:5, Maglehem sn, AK, Mattias Burman, 2005<br />
2. Vallfarts<strong>kyrka</strong>n i Fru Alstad, Fru Alstad, FU, Lars Salminen, 2005<br />
3. Röstånga kyrkogård, Röstånga sn, DK, Åsa Jakobsson och Cecilia Pantzar, 2005<br />
4. Hovdala slott, larm och markarbeten, Brönnestad sn, AK, Jimmy Juhlin Alftberg, 2005<br />
5. Ask kyrkogård, Ask sn,DK, Åsa Jacobsson, Klara Johansson, Mia Jungskär, Cissela Olsson, 2005<br />
6. Hustoftagård, Väsby sn, AK, Anna Ligoura, 2005<br />
7. Äsphult <strong>kyrka</strong>, Äsphult sn, MD, Magnus Lindhagen och Jimmy Juhlin Alftberg, 1996<br />
8. Himmelstorpsgården, Brunnby sn, AK, Anna Ligoura, 2004<br />
9. Jöns Jonsgården, Kattarps sn, AK, Anna Ligoura, 2005<br />
10. Rutsbo, Sankt Ibb sn, AK Anna Ligoura, 2005<br />
11. Jordberga kostall, Källstorps sn, AK, Anna Ligoura, 2004<br />
12. Norra Grönby mölla, Anderslövs sn, AK, Klara Johansson och Mia Jungskär, 2006<br />
13. Ekonomibyggnad på Skarhult slott, Skarhult sn, AK, Cecilia pantzar, 2005<br />
14. Klostergården, KA, Lund, Paul Hansson och Anna Rabow, 2005<br />
15. Hannas <strong>kyrka</strong> – alla tiders <strong>kyrka</strong>, Hannas sn, MD, Petter Jansson, 2004<br />
16. Häglinge <strong>kyrka</strong> – ”…ljusare, skönare, rymligare”, Häglinge sn, AK, Magnus Lindhagen och Lotta Eriksson, 1999-<br />
2006<br />
17. Hannas <strong>kyrka</strong> ut- och invändig restaurering, Hannas sn, AK, Petter Jansson/Lotta Eriksson, 2004-2005<br />
18. Norra Mellby skol- och fattighus, Norra mellby sn, KA, Anna Rabow, 2005<br />
19. Historiska museet i Lund – en värdebeskrivning, Lunds sn, DK, Henrik Borg, 2006<br />
20. Fornstugan i <strong>Kristianstad</strong>, AK, Jimmy Juhlin Alftberg, 2006<br />
21. Hovdala slott- svampsanering, Brönnestad sn, AK, Jimmy Juhlin Alftberg, 2006<br />
22. Bosjökloster – nunnornas botkapell, Bosjökloster sn, AK, Cecilia Pantzar, 2003<br />
23. Sankt <strong>Olofs</strong> <strong>kyrka</strong>, Sankt <strong>Olofs</strong> sn, AK, Cecilia Pantzar, 2005-2006<br />
24. Västra Broby <strong>kyrka</strong>. Västra Broby sn, AK, Cecilia Pantzar,2005-2006<br />
Förkortningar:<br />
AF-antikvarisk förundersökning<br />
AK- antikvarisk kontroll<br />
AU-arkeologisk utredning<br />
DK- dokumentation, övrigt<br />
FU- arkeologisk förundersökning<br />
KA- kulturhistorisk analys<br />
MD-murverksdokumentation<br />
OU- osteologisk undersökning<br />
PJ- projektrapport<br />
UN- arkeologisk undersökning<br />
BD- byggnadsdokumentation<br />
BAD-byggn-ark-dokumentation<br />
BMU-byggnadsminnesutredning<br />
Förkortningar:<br />
AF-antikvarisk förundersökning FU- arkelogisk förundersökning PJ- projektrapport<br />
AK- antikvarisk kontroll KA- kulturhistorisk analys UN- arkeologisk undersökning<br />
AU-arkeologisk utredning MD-murverksdokumentation BD- byggnadsdokumentation<br />
DK- dokumentation, övrigt OU- osteologisk undersökning BAD-byggn-ark-dokumentation