Månadens uppsatsAnna Kåring WagmanAtt läsa lagennerifrån och uppBibliotekslagen anger att biblioteken ska ägna särskild uppmärksamhet åt invandrareoch andra minoriteter. Vad betyder det och hur verkställs det i praktiken? Lisa Börjessonfann att lagen används för att hitta stöd för behov <strong>som</strong> personalen redan identifierat i sinverksamhet.Lisa Börjesson:Särskild uppmärksamhetåt invandrare ochandra minoriteter? Enfallstudie av relationenmellan styrdokumentoch bibliotekspraktik ien lokal kontext.Uppsala universitet 2011.Lisa Börjesson har studerat hur bibliotekslagenoch olika lokala styrdokument förhåller sigtill det praktiska arbetet kring invandrareoch andra minoriteter på folkbiblioteketi en kommun. Påverkar bibliotekslagen arbetet medflerspråkiga användare i den lokala praktiken? Och kanexemplet säga oss något generellt om tillämpningen avstyrdokument på lokal nivå?I bibliotekslagens åttonde paragraf står att ”folk- ochskolbiblioteken skall ägna särskild uppmärksamhet åtfunktionshindrade samt invandrare och andra minoriteterbl.a. genom att erbjuda litteratur på andra språk änsvenska och i former särskilt anpassade till dessa gruppersbehov”.Uppsatsförfattaren menar att paragrafen är vagt formuleradvilket gör den öppen för tolkning. Uttrycket”särskild uppmärksamhet” är otydligt och vad bibliotekenmer ska göra, förutom att erbjuda litteratur, ärinte definierat. Likaså är det oklart vilka <strong>som</strong> ska räknastill gruppen ”invandrare och andra minoriteter”. Paragrafenger inte heller någon motivering till varför bibliotekenska ägna dessa grupper särskild uppmärksamhet.Som en jämförelse kan man konstatera att bibliotekslagensnionde paragraf – <strong>som</strong> även den pekar ut en särskildanvändargrupp, nämligen barn och ungdomar – ärtydligare än skrivelsen om invandrare. Den anger såvälmotiv <strong>som</strong> metoder för bibliotekens arbete med målgruppen.Hur återspeglas då bibliotekslagen i de lokala styrdokumenten?Den undersökta – icke namngivna – kommunensbiblioteksplan innehåller ett avsnitt om arbetemed invandrare. Där kopplas biblioteketsservice till invandrare ihop med frågan omintegration, något <strong>som</strong> alltså inte görs i bibliotekslagen.Planen beskriver invandrare<strong>som</strong> en grupp i behov av integration ochbiblioteket <strong>som</strong> ett medel att nå det målet.Biblioteksplanen lyfter därmed fram ennyttoaspekt i verksamheten riktad till invandrade.Kopplingen mellan invandrareoch integration gör också att kommunensbiblioteksplan tillför ett syfte med verksamheten,vilket inte finns i bibliotekslagen. Börjessonmenar att det är bibliotekslagens otydliga formuleringar<strong>som</strong> leder till att tolkningen blir möjlig; efter<strong>som</strong>lagen i sig inte anger något ändamål med den särskildauppmärksamheten till invandrare, blir det möjligt attlägga till ett lokalt syfte.Lisa Börjesson menar att det inte är bibliotekslagen<strong>som</strong> är orsaken till att man arbetar med invandrarfrågornapå det undersökta biblioteket. På bibliotekethar i stället några medarbetare på eget initiativ bildatvad man kallar ”flerspråksgruppen”. Bakgrunden ärett ökat antal flerspråkiga användare i kommunen ochatt det fanns en uppfattning i personalgruppen om attbiblioteket skulle behöva göra mer för att tillmötesgå deflerspråkiga användarnas behov.Den gängse uppfattningen är att bibliotekslagen skapeka ut prioriterade områden <strong>som</strong> sedan verkställs pålokal nivå. Men uppsatsförfattarens slutsats blir i ställetatt personalen använde bibliotekslagen för att hittastöd för behov de redan hade identifierat i sin verksamhet.Därmed skapade de sig det organisatoriska utrymmetde behövde för att kunna arbeta med uppgiften.Börjesson menar att lagen i det här fallet snarare avgjordevad <strong>som</strong> var möjligt att se <strong>som</strong> ett verksamhet<strong>som</strong>rådeoch därför användes för att utveckla en plattformför att påbörja ett arbete. Lagen blev i det här falletmer av ett redskap för de anställda än ett traditionelltdokument.Styrdokumenten kan också vara redskap för att tillgodosebehovet av resurser. Biblioteksplanen användei det aktuella fallet ett syfte <strong>som</strong> kommunen värdesatteoch var villiga att lägga pengar på – integration. Ombiblioteket gör gällande att det spelar en viktig roll förintegrations- och demokratiseringsprocesser i lokalsamhälletså framstår det <strong>som</strong> betydelsefullt för kommunen.Och bilden av biblioteket i lokalpolitiken är viktigför biblioteket efter<strong>som</strong> det påverkar fördelningenav de kommunala medlen. Gruppens arbete blev därförett sätt för biblioteket att hävda sin roll i samhället införlokalpolitiker.Inget av de lokala dokumenten utvecklade vad bibliotekslagensformulering om ”andra minoriteter” står30 | biblioteksbladet [03:2012]
KrönikaErik Stattin”Jag är lätt avundsjuk”för. Det är ett exempel på att lagens intentioner kan gåförlorade då de vida formuleringarna inte följs upp avlokala konkretiseringar. Börjessons slutsats är att jumer precist formulerad en användargrupp är i lagen,desto tydligare behandlas den i lokala styrdokument.”Invandrare” är mer precist än begreppet ”andra minoriteter”och den senare gruppen nämndes över huvudtaget inte i de lokala styrdokumenten.Trots att Börjesson framhåller att luckor och otydligaformuleringar i lagen leder till olika tolkningsmöjligheter,vill hon ändå inte rekommendera en mer explicitlagstiftning <strong>som</strong> den enda tänkbara metoden föratt stärka lagstiftningens genomslagskraft. Lösningenligger inte i att enbart arbeta med formuleringar ochimplementeringen av lagen uppifrån och ned, efter<strong>som</strong>annan forskning visar att mer detaljerade formuleringarkan ha en begränsande och negativ effekt för biblioteksverksamhet.Börjesson vill lyfta fram att det intebara är styrdokumentens innehåll utan också användningenav dem <strong>som</strong> påverkar deras ställning. En merrelevant fråga är därför hur lagar och andra styrdokumentsställning kan stärkas genom att användningen avdem stärks. Författaren frågar sig om man skulle kunnaförstärka personalens förmåga att använda dokumenteni syfte att öka bibliotekets handlingsmöjligheter,flytta fram bibliotekets position och utveckla verksamheterna.De biblioteksanställda skulle då kunna göramer för att använda bibliotekslagen och biblioteksplanenför att positionera folkbiblioteket i lokalpolitikenoch den kommunala organisationen. Nyckeln tilldetta är att öka de biblioteksanställdas medvetenhetom styrdokumentens roll och möjligheter.<strong>Biblioteksbladet</strong>nu på egen <strong>hem</strong>sidawww.biblioteksbladet.seKan en skicklig programmerare, utan attha läst en rad av Moa Martinson, men medtillgång till hela den svenska arbetarlitteratureni digital form, lära sig mer fortare ochgöra mer intressanta analyser än en ämnesexpertmed åratal av läsning, tolkningar ochkunskap om tiden? Hårdrar man det så är detmellan dessa två extremer <strong>som</strong> diskussionenom ”Big Data”-experter kontra domänexperterstår.Digital humaniora <strong>som</strong> teoribildning befinnersig någonstans däremellan, med olika metoder för att förstå alltifrånlitteraturhistoria till samtida nätkultur. Allra mest uppmärksamhet har de fått<strong>som</strong> analyserat just gigantiska mängder av digitaliserad litteratur från Googleoch gjort mer eller mindre sofistikerade litteraturanalyser (gör dem själv medGoogle Ngram Viewer).Idén om att man med kvantitativa metoder, ordräkning i slutänden, kan lärasig något om mänsklig kultur eller att göra kulturvetenskapliga analyser, är provocerandeför vissa och befriande för andra. Metoder <strong>som</strong> ”text mining”, sentimentanalys,klustring och entitetsextraktion kanske låter sexiga i ett visst sammanhang(säg, de lite hårdare vetenskaperna), men om de nämns i sambandmed älskade litteraturklassiker sätter många humanister i halsen.I vilken mån man faktiskt forskar i kulturen när man använder de här metodernakan också, enligt många, debatteras. På sin höjd är det språket och dessförändringar <strong>som</strong> undersöks, menar man. Men att den specialisering <strong>som</strong> ocksåfinns inom humaniora gärna får kompletteras med ett mer makroskopisktperspektiv <strong>som</strong> kan visa på större trender över längre tidsperioder och geografiskaavstånd, är mer än välkommet. De breda, svepande, undersökningarnakan förhoppningsvis generera nya hypoteser <strong>som</strong> kan studeras mer i detalj.Alla metoder inom digital humaniora är dock inte statistisk ordräkning. Setill exempel Matthew Kirschenbaum vars kommande bok Track Changes skriverordbehandlingens historia – om hur övergången från skrivmaskin till den ständigtformbara texten <strong>som</strong> ordbehandlingen medger, påverkar litteraturen <strong>som</strong>kommer ut ur den – verktygen formar tankarna (något <strong>som</strong> redan Nietzsche,en ”early adopter” av skrivmaskinen, observerade). Eller kolla upp StephanieHendrick <strong>som</strong> nyligen disputerat vid Umeå universitet om blogg-gemenskaper.När jag själv började på Stockholms universitet för, eh-hm, tjugo år sedanvar det självklart att jag var där för att läsa. Mycket och nära. Om man användedatorer till något så var det för att skriva sina uppsatser på (Macintosh Classic!)eller, på plats på biblioteket, söka i CD-ROM-baserade databaser. Vetenskapsteoretisktläste man in sig på hermeneutik, dekonstruktion, feminism och postkolonialism.Ricoeur, de Man, Irigaray och Spivak.När det var dags för uppsats i litteraturvetenskap närläste jag en sedan längebortglömd essä av den engelske romantiske, och inte direkt hyperaktuella, diktarenWilliam Wordsworth.Frågan är hur jag hade närmat mig ämnet idag? Om jag ens kommit på tankenatt göra den sortens närläsning? Personligen är jag lockad av möjligheterna<strong>som</strong> har öppnat sig när stora mängder text har blivit tillgängligt och verktygenför textanalys på internet har blivit mer lättillgängliga.Jag är lätt avundsjuk på de <strong>som</strong> idag får börja gräva i de digitala arkiven ochhitta samband <strong>som</strong> ingen tidigare sett. Men en dubbel kompetens behövs: kunskapom ämnet och om de digitala verktygen.Skulle en framsynt regering väcka liv i friårssystemet så vet jag vad jag skullegöra: Gräva i de digitala gruvorna![03:2012] biblioteksbladet | 31