1958-03-13 Folkmusiken ansågs ogudaktig i Mora 1900 nu har den ...

ca syoo Jr x tx^c^/oT ortdag e 13 mars 1958Fiolmusiken ansågsogudaktig i Mora 190.0Men den har kommit återNu beror den på ungdomenI nrlrr min uppväxttid fann* del ännu några spelmän i vår by, som kunde leka medhrrättar har Täpp Jerks Anders. Men eljest hade där liksom i Mora i övrigtfimlmwiken lidit avbräck på grund av den avoga inställning man från religiöst hållmnt den på 1880. och 90-talen. Fiolspelet ansågs ogudaktigt och stå i förbindelseoinn . tom var hin onde. Så kom bälgaspelen, som dock vid behov användes• till att slå motståndaren i skallen med vid slagsmål. Täpp Jerks Anders berättarde tprlmän han lärt känna och om hur han själv fick sin första fiol — själva Jäls«' lilla behändiga instrument, som kostade hans far hela 12:50 kronor och somJlpfmttaren lärde sig stämma samma dag han fick den och kunde ta ut melodier på efterem rrrkn. Det gick fort i det sedan gammalt genommusikaliska Mora. I Falu läroverkfvrhjrid, han dock av musikläraren att spela folkmusik på gehör. Det förstörde hållrnirnzmorh stråkföringen, sades det. I Mora har dock fiolmusiken återvunnit sin förlormdrterräng och dess framtid beror på ungdomen.Sxa fo—sättning på min föregå-•rv.kei om sängen i Garsås-»• vara lämpligt att säga- - -ti fiolmusiken därse- . T.a-rr.aste bygden.*--•.- r»- .ag få presentera enY-ra-polska "Ur skum IKU aå prl«ko i kväld?", som ur-' l^v^c-c*' spelats på fiol men påi IM'* * i a ven sjungits av blan-?» d» - Vi=nde orden, ursprungginden e--ia och namngivandeKar t vi verser utformats,gm* I7-*- ; översättning: "Hurfk-sl v. 'i nån polska i kväll.•Ar 't* .Tjnren har blivit druc-1fcr-" Kvinten har gått och alten•mL - han har inte någon••Sr» f-ang' i rocken.?-« t la la la. Polskan ficl^i 3». -i- allesammans sökte bjudaHL och alten sjöng kul-Sm> ' - • de två andra strängar-•B kiafi * r ~ Karna fint, så att«» ramla kunde stå stil-'k*I u. = -.:-ar.g här med någram-: s*cvan;an att namnge lå-%-rva f^rr världen". Man fann)4l siwr. 1 de"a fall, några inlecrd.s^m gick i n-tm medM och därmed blev låten-• fl '-f såväl hos spelmanar.: ra-* mnne som hos menig-Exempel: "Stjinnbracku åla • Gr;- int. Kersti, jä komSO a -la" till Boda skänklåt«- .'a skull föll ut å fria i-a-' F-da till samma melodi«•--. denna "Ur skum I få...".Ljuder Anders Ersson i Gopshus,_mmmammas Anders Bil,dvs farbror, spelade . den på sintid öcli kallade den "Kittapolskan":' ' "'V'Vi skulle upp i Kittan en gångoch timra ena lada.Och då vi hade timrat ett hvarf,kom kall'n. med ena. slaga.Ljuder Anders var född i Oxbergsby i Mora år 1833. Jag minnshonom från ett par besök i Garsås,då han for omkring och såldevävskedar. Och jag hörde honomockså spela några av sina kortapolskor. Som flertalet spelmän den 1tiden hade han en begränsad repertoar.En förnämlig sak hadehan dock: "Oxbergsmarschen", .!som även spelats av den äldrebrodern Erik, min morfar, och gåtti arv efter deras farfar. LjuderAnders spelade upp låten, som dåännu ej var namngiven, vid Zornsspelmanstävling i Gesunda år 1906,den första i sitt slag här i Sverige.Notskrift och Lars öhnellstext återges i en senare artikel ommin mor.Under min uppväxttid fanns detännu några spelmän i vår by, somkunde leka på fiolen. Men härliksom i Mora för övrigt hade på80- och 90-talet en avog inställningtill fiolspelet vunnit insteg blandallmänheten från religiöst håll. Manansåg där, att fiolmusiken var enogudaktig företeelse, som stod iförbindelse med "Spisotan" (hinonde).I seklets begynnelse kom såbälgaspelen, som för all del nogfyllde en uppgift att bereda förströelseåt ungdomen med dans,men som förvisso inverkade hämmandepå det ädla fiolspelets utövandeoch utveckling.De. enradiga dragspelen, som, dåförekom, var mycket, billiga {jaggissar på en eller ett par tior)och inköptes från någon annonse-rande musikfirma (t. ex. Th. Nilssoni Norrköping), och medlen insamladesbland "sturgossarna".Att spelen inte sattes så högt, kanman förstå, när man får veta, attett nyanskaffat dragspel ej så sällanförbrukades redan första kvällen.Det kunde hända, att pojkarnapå kvällssidan blev berusadeoch vrenska av brännvinet, som dei regel anskaffade genom salning,fast sådan var olaglig. Under hemmarschenfrån dansbanan kom degärna i gräl, och så kunde dethända, att någon ettrig deltagareslog spelet över sin antagonistshuvud med påföljd, att bälgensprack och det granna spelet klövsi två delar och spolierades för attaldrig mera locka till dans.Nå, det fanns, som sagt, ännunågra fiolspelmän i Garsås. Blanddem minns jag särskilt Lissl Anders(Larsols Anders Andersson),en friskus till karl, som tjänadedräng några år hos min far. Han" spelade rent och taktsäkert någralåtar bl. a. en soldatmarsch, somhan framförde icke utan visskonstfärdighet. Lissl Anders berättade,att marschen spelades, närsoldaterna ryckte in till Rommehed,och när de tågade hem därifrån.Orsa spelman -' - % har denännu på sitt programLissl Anne-! hade en bror, soldatenLare Flink och denne en_ son, Ande?? Gustaf, som båda| trakterade fiolen. Anders vistades18 i många år i Canada och komåter till sin by vid 55-årsåldern,« : och då hade han med sig tillbaka1 några låtar, som man hade glömt1 bort här hemma men hållits lejvande där ute. Här återges en avJ | dessa.Till sist må kanske nämnas i- detta sammanhang vid tal om spelmänav äldre årgång, att EmilLindroth, Hållams Johannes Henriksson(Ör Jannes) och undertecknadspelade i stämmor. Detvar folkvisor i trestämmigt arrangemang,varmed vi förnöjde byfolketvid Blåbandsföreningens möteni skolhuset. Var det inte rörandemed t ex. "Allt under himmelensfäste" och solot av försteviolinisten, som avslutade sångenmed en kul-låt?Av spelmän inom Mora sockenför':änar framför allt Frost AndersErsson ett omnämnande. Han ärmera känd under namnet HinsAnders. Han räknas jämte brodernFrost Lars Ersson (Hins Lars) tillde främsta representanterna förMora-låtarna. Anders' födelseår är1829. De båda bröderna deltog iden märkliga sarkofagtransportenår 1856. då Karl XIV Johans porfyrkistaforslades från Älvdalen tillGävle och vidare sjövägen tillStockholm.En pärla i Mora sockens mestadelsglömda men vördnadsvärdamusikdiadem är polsksn "Rosor",här återgiven, såsom Nils Anderssonupptecknat den efter Hins Anders.Hins Anders minns jag frånbörjan av 1900-talet en januaridag,då han passerade Garsås med enkälke och fiolen inlindad i en duk.Han gick omkring i gårdarna ocherbjöd sina tjänster för översyn avMora-kiockorna, som funnos där.Jag minns, att jag fängslades avhans lätta och rena spel. Någonav åhörarna bad honom spela"Hins polska", som "ljotan spelade,när han rodde öfver Siljani en half båt", och efter någontvekan, villfor Hins Anders dennabegäran.Hins Anders hade också en gång,påverkad av -läseriet, lagt bort fiolen,men Anders Zorn presenteradehonom en ny, den bästa, somfanns att få i Grapes bokhandel.Zorn menade, att vi ändock hadeså mycket mörkt och trist på jorden,att vi ej behövde kläda ossi svart eller glömma den lyftandemusiken. "Nej, fram med de vackrasockendräkterna, och låt oss änen gång spela de glada polskorna",sade han.Vi hade i flera somrar årenföre och efter sekelskiftet en målare,som höll till hos oss, dåhan hade måleriarbeten hos minfar eller i byn. Det var Jäls An-

v I* '• ' V -P* J an > som bland annat även är smed. Hambon namngivtS i ftw av spjuvern Flink Anders.* Téi>r 1ROSORFolska efter Frost Anders Ersson (Hins Anders).Upptecknad av Nils Andersson.\t"Mt Af •' - "" (Hins Anders) deltog jämte sin bror Hins \L^-j i den märkhca transport, då Karl XIV Johans prrfyrkista i•'--*!-->« fr in A'r*"•«;>- jlB.

wmaaaBENGS JUGÅ POLSKOv w ^ge^P* 4Lknad efter Anders Flink i Garsås den 20/7 1939 av E. Arkö.c '--de sig polskan av Bengts Jon Jonsson i Garsås, f. d.0^'tröm, som en natt visslade den för spelmannen att avspelas upp vid den andra spelmanstävlingen på Sandängarnai Mora 16 juni 1907.)dagen lärde mig att stämma fiolen,)och inom en vecka kunde jag taut melodier på min nyförvärvade,vän. Snart nog spelade jag ocksåder. "kringluga" Tövåslåten, enpolska från Rättvik, vars karaktär tpåminner om en norsk springlek.Det var Jäls Anders bravurnummer.•I läroverket förbjöds jag av rnu- jsikdirektören att vidare syssla med Hfolkmusik på gehör. Den förstördehållningen och stråkföringen, menadehan. Detta tvång vilade övermig i långliga tider. Tyvärr —, :kan man säga. Ty som yngling Bifick jag knappast lyssna på folk- •musik. Och dock hade vi i Garsås Ken man, Täpp Lars Larsson hettehan, som med stor skicklighet ochstor styrka visslade ett antal Moralåtar,som det kunde ha varit gottatt nu ha bevarade. "Det här spelades,när brudföljet kom hem frånkyrkan", kunde Täpp Lars säga,och så visslade han musiken,, nästanlika bra, som det skulle halåtit på fiolen. Som pojke villehan gärna lära sig spela fiol, menföräldrarna satte sig däremot, fördet var ogudaktigt, menade de.Det gick en religiös strömninggenom bygden vid den tiden (1860-talet), upplyste Täpp Lars.Först på gamla dar har jag givit Bmig folkmusiken i våld, förnämligast"den kvarlevande musiken iMora, som jag sökt tillvarataga |genom uppteckningar och levan- 1degöra med arrangemang för två |fioler.1En yngre årgång spelman —~liten men naggande god — harväxt fram. "Hos Jannes dväljesjag ibland om sommarns skönadagar ..." Det är Kings Jan, somåsyftas i denna sång, en gedigenspelman och stöttepelare i Moraspelmanslag. Hans takt är bergsäkeroch stimulerande. Tonen ärren, och hans förråd av spelmanslåtarär stort. Mig veterligt harhan endast gjort eri hambo, somav en spjuver, Flink Anders, påpassligtdöptes till Srnedsbo-hambo.(Jan är bland mycket annatäven smed). Hambon är klämmigoch ter sig sålunda:*Detta må vara nog om fiolmusikeni våra nejder. För övrigtber jag få hänvisa till de noter,som i olika sammanhang återgivasi denna serie under andraartiklar. Jag vill endast till slutkonstatera, att fiolmusiken återvunnitden vid slutet av 1800-taletförlorade terrängen och t. o. m. tillväxtsåväl i kvalitet som kvantitet,om ock de gamla låtarnahos oss tyvärr till stor del gåttförlorade.Det är ungdomen, som bär ansvaret,för fiolmusikens bestånd.Låt oss hoppas, att den skall lyckas!Täpp Jerks Anders.---Ersson i Gopshus brukade spela när han var uteoch sålde vävskedar.Anders var en liten pigg ochnyter, om ock en smula tystlåtenman. Honom lyssnade jag ständigtpå och studerade med barnetsomedvetna men starka receptivitet,och jag blev snart övertygad omatt jag skulle kunna spela på dettalilla, behändiga instrument, sår:k och Anders,si av märket1 strumentet "arretr.j». på vilken det: 'Antonius Stradivaanno1527". men detinsen akta Stradiva-maskin-MOer» satt i koket hemma» kväll efter kväll och• - * ; i si't fina instrument,Bcprru -ren var ej särdeles stor,r: nan spelade var rent ikan i ch tjusade åhörarna, vilketIfea fo - övrigt också själv gjorde•Man sin personlighet, för jälssnart jag fiqk tillfälle därtill. Mendet skrattade man bara åt.Sedan jag efter vissa bemödanden— bl. a. avstod jag från kaffet— fått pappas löfte om en fiol,blev en sådan så en vacker dagpresenterad mig. och det var självaJäls Anders' fiol, som kostade minfar hela 12 kronor och 50 öre.Jag minns, att jag redan förstaI rätt sammanhangDet första avsnittet av ErnstArkös "Jag minns min käraby" väckte stort intresse i Moraoch främst förstås Garsås, somär den ifrågavarande byn. Denartikeln handlade om sångensGarsås. I den som i dag presenterasför läsekretsen skildrasfolkmusikens Mora, sådan ErnstArkö minns den och upplevt densjälv både i sin ungdom och senare.De notskrifter, som samtidigtpubliceras, kan vara tillglädje för många musikintresseradeoch aktiva spelmän.Så är det en liten rättelse,• som skall göras beträffande ErnstArkö. Vår uppgift att han är enav de ledande i Dalaföreningert'i Stockholm skall tas med ennypa salt. Det skall vara Morabygdelag i stället. Och där ärhan i hög grad en ledare. Hanhar nämligen varit Bysman, dvsordförande, ett dussin år, ochdärtill korades han förra årettill storgubbe i föreningen, dvshedersledamot. Med dessa be-Täpp Jerks Andersi all sin glans som Bysman ochstorgubbe i Mora bygdelag.teckningar har vi satt honom,Täpp Jerks Anders, i sitt rättasammanhang.