Så gjordes filmen om Goya-incidentenDet norska skeppet Goya användesav tyskarna för atträdda 6 100 tyska soldateroch civila undan Röda Arménsframryckning på denpolska Hel-halvön. Den 16april 1945 siktades konvojenav den sovjetiska ubåtenL-3 och Goya sänktes iGdanskbukten klockan23.52. Fartyget bröts påmitten och sjönk på 76 metersdjup i den isiga Östersjön.Endast 183 personerräddades. Fartyget upptäcktesmed sidskannande sonarår 2002. Det är denna sorgligahistoria som Jan Janssonhar skapat en animation av.Först måste man bli båtbyggare.Autodesk Maya är bland annatett cad-program där mankan bygga modeller av båtaroch flygplan och klä in demmed en ytstruktur, textur, tillexempel ba<strong>se</strong>rad på digitalbilderav kamouflage, sten,rostig plåt eller vad som helst.Nästa steg är att placera utmodellerna på lämpliga ställenpå det animerade havet, placeraut och rikta kameran samt bestämmahur lju<strong>se</strong>t ska falla i<strong>se</strong>kven<strong>se</strong>ns första bild. Explosionerblir aldrig bra om de animeras,det ska vara äkta vara.Därför kommer Jan Jansson attLeder arbetet. DrQueue är ett enkeltprogram som visarhur det står till medexekveringsköerna.Det är också DrQueue som <strong>se</strong>r till atthålla alla processorerfulla med jobbhela tiden.lägga på flera lager av filmadeexplosioner ovanpå animeringen.Men explosionen ly<strong>se</strong>r inteupp havet på det bakomliggandeanimationslagret, utanman måste lägga in syntetiskaljuskällor för detta– de röda asteriskerna iskärmbilderna.Animationen byggsupp i flera lager. Det lagersom ligger längst bakär själva Maya-animationendär fartygen är uppbyggda,där torpeden faroch Goya bryts sönder. Lagretframför kommer att innehålladen del av explosionen som avbildarhur vatten kastas upp ikaskader, belyst underifrån avexplosionen. Det främsta lagretvisar hur allt brännbart, exempelvisbränsle, exploderar.Animationen byggs <strong>se</strong>danupp genom att man skapar såkallade keyframes. Modellernaoch kameran ställs i ett utgångslägevarpå man går fram500 bilder till nästa keyframe,där man placerar kameran ochmodellerna på nytt lite längrefram i handlingen, spolar framytterligare 500 bilder till nästakeyframe och bygger om scenensom den ska <strong>se</strong> ut och så vidare.Sedan fyller Maya själv i medalla rörel<strong>se</strong>r och kameraåkningarmellan keyframetillfällena.Därefter kryssar man i såmånga rutor som man har rådmed i avdelningen realism,rörel<strong>se</strong> oskärpa, skärpedjup, diffustljus, vilken typ av skuggningman vill ha, om det hela skaray-tracas och så vidare. Ju mertillgänglig datorkraft, desto flerrutor har man råd att kryssa i.Resultatet av Mayas åkningarblir en lista med tider, plat<strong>se</strong>r,parametrar och modeller som ärråmaterialet till den slutliga animeringen.Det är denna listasom Helmer ska rendera.När Blender har tuggatklart på råmaterialet finns varjebild att hämta som en Targabildi hd-upplösningen 1 080 xDet känns som om det är trygga grejor.Just då hade 65-nanometersprocessorer kommiti butikerna och jag fick tag på dem löjligtbilligt. Jag hade kunnat köpa 90-nanometersmycket billigare, men de hade blivit varmareoch därmed skulle fläktarna ha blivit så bullrigaatt vi skulle ha blivit tokiga av det.Mer på webbenEn mycket utförligare versionav den här artikeln hittar dupå techworld.<strong>se</strong>/jorgenJan Jansson funderade mycket på hurmycket primärminne han skulle ha. Renderingkräver massor av minne och vad händernär det tar slut? I Linux går det ganskabra och systemet börjar swappa, men omman kör i Windows eller på Mac brukar detofta krascha.Fyra gigabyte minne räcker– Jag ville ha så mycket minne som möjligt,helst åtta gigabyte. Jag fick olika typerav minne men ville inte riskera oförklarligakrascher, så jag satte bara i fyra gigabyte tillJörgen Städjes | 8 | Teknikaliteteratt börja med. Det räcker alldeles utmärkt.Nätaggregaten råkade bli 500 watt för devar billigast. 100 kronor styck är inte mycketatt prata om. Sedan var det lösfläktarna.De dyra grejorna är sällan bäst. Zalmanfläktarnasom jag råkade hitta var tysta ochsnälla och kostade bara 15 kronor styck.Det går inte att förstå varför andra fläktar,som kostar mer än 100 kronor, är bullrigareoch sämre. För att kunna göra re<strong>se</strong>t på valfriHelmer-dator från arbetsstationen använderJan Jansson ett reläkort med åtta reläer somhelt
Så gjordes filmen om Goya-incidenten1 920 bildpunkter. Varje scenlagras i en katalog.Nu får After Effects börjajobba. Animationen är utförd iflera lager som renderats var försig och de olika lagren ska nu slåssamman. Det kallas compning, ellerrättare compositing. Det är idetta skede som man skär utlämpliga bitar ur explosionsfilmernaoch blandar ihop dem medden underliggande animationen.När allt är sammanslaget tillett lager slår After Effects ihopbilderna till en scen och lagrarden i det format som filmbolagetönskat. Scenerna läggs ut på Jansftp-<strong>se</strong>rver och kan hämtas avfilmbolaget.Modellbygge. Jan Jansson har byggt ubåtenoch alla fartyg som trådmodeller i Maya. FartygetGoya har byggts i två upplagor, en intaktoch en som är avbruten på mitten. Den avbrutnavarianten har extra trasiga balkar somsticker ut. De röda pilarna är infallande himmelsljusoch de röda punkterna är ljuskällorfrån explosionen.Förhandstitt. För att få en någorlunda uppfattningom hur lju<strong>se</strong>t ligger och kunna placeraut de extra ljuskällor som bely<strong>se</strong>r modellenoch havet vid explosionen (som sker påett annat lager) betraktas bilden med enkelså kallad shading i Maya.Skarpladdat. Jan Jansson har använt det lokala grustaget ochen sprängvänlig kamrat som riggat upp en trevlig bränslebomb,som han <strong>se</strong>dan filmat. Vattenkaskaden skapades genomatt han sprängde en förpackning barnmat.Blandat. Adobe After Effects kan blanda flera lager film. Jananvänder en bana och skär ut en nattfilm av en explosion. Detsvarta ersätts med transparens, explosionslagret läggs ovanpåanimationen och båda körs samtidigt.Stora filer. ”De här data<strong>se</strong>ten från side scan sonar är sjukt stora.” Jan Janssonpekar in i datamängden som levererats från ett sonarfartyg. Det har hittat ett svensktfartyg som han också håller på med en film om. Datafilen är en punktmängd på hela 400megabyte.enkelt kortsluter restbrytarsladdarna tillvarje moderkort på kommando från en enkel,hembyggd Linuxdator av typen NSLU2,som också sitter på Helmernätet och körsmed ett webbgränssnitt.NSLU-datorn är en väldigt flexibel hobbykonstruktionmed ARM-processor somJan Jansson har haft till en massa saker, somen robot, en vindmätare med mera.Utanför lådan sitter <strong>se</strong>dan en helt vanliggigabit ethernetväxel som håller ihopalltihop.Jörgen Städjes | 9 | TeknikaliteterInte en enda kraschDet går att vara ”grön” i smått också. Helmerdrar cirka 800 watt vid full belastning,och lika mycket har Jan Jansson kunnatskruva ned den luftvärmepump som värmerhu<strong>se</strong>t.– Maskinvaran i fil<strong>se</strong>rvern är också oerhörtunderskattad i allmänhet. Jag köpteden som ett rent impulsköp och stoppade iBSD Free NAS och det har bara fungerat.Det är en VIA C7 med inbyggd hårdvarukrypteringsom fungerar med Free NAS.Den har två speglade diskar på 500 gigabytevardera. Det är oerhört low-tech, men detfungerar bra.– Jag har aldrig byggt något sådant härtidigare, men jag joxade ihop det och detfungerade. Helmer har aldrig kraschat.» Jörgen Städje