Framtiden till låns - hållbar utveckling - Riksantikvarieämbetet

4. Sustainable heritage managementChristopher Young, English HeritageFörr vårdade vi monument. Numera arbetar vi istället med levande,brukade och dynamiska miljöer. Hur Englands kulturmiljövårdbytt spår och ändrat inriktning beskrevs av ChristopherYoung från English Heritage. Istället för en auktoritärmyndighet som avlyser platser och byggnader är man nu enprocessledare som försöker få alla inblandade parter med påden goda och lönsamma idén att vårda, och aktivt bruka, dengemensamma kulturmiljön.Exemplet Hadrians Wall är belysande. Muren är numeravärldsarv och var under 300 år det romerska rikets nordligagränslinje. Den sträcker sig tvärs över hela norra England ihöjd med Newcastle. Under tidens gång har resterna av murenbevarats i olika grad och även fått en rad olika användningsområden.Muren ägs av ett otal enskilda ägare, kommuner ochinstitutioner. Delar av muren ligger kvar under asfalterade vägaroch skolgårdar medan andra delar står kvar i nästan ursprungligtskick.I en lång process har English Heritage arbetat med lokalaägare och användare och kommunerna längs muren för attupprätta en långsiktigt hållbar användning av muren och dessomgivningar. Att använda och bruka har befunnits vara bästasättet att bevara. Inte minst har lokala turistentreprenörer fåttutkomst av världsarvet. Och längs muren går en nationellvandringsled. Detta sätt att arbeta är milsvitt från hur mangjorde i kulturmiljövårdens barndom då inriktningen var attskydda individuella monument som i praktiken bestod av ruinerutan invånare. Så fort det bodde folk i de skyddsvärda objektenblev det protester eftersom skyddet innebar inskränkningaroch förbud. Den förlösande insikten var väl egentligendels att kulturmiljön inte enbart består av isolerade ruiner, delsatt kulturmiljön är något dynamiskt som befinner sig underständig påverkan av människor.Under en period bestod kulturmiljövården av ständiga räddningsaktioneri samband med snart sagt varje exploatering avvägar och byggnader. Och eftersom hela landet är fyllt av arkeologiskalämningar blev detta en fruktlös kamp.Den nya och motsatta strategin är därför att upplysa, utbildaoch prata med så många människor som möjligt och attfortsätta att bruka kulturarvet, men på ett förhoppningsvis genomtänktoch uthålligt sätt. Har man en ruin kan man likagärna använda den. Långsiktigt hållbar användning av kulturarvetinnebär att människor ska se ett konkret värde och ettunderlag för inkomster i brukandet, helst ska man kunna utvecklanya användningsområden för den historiska miljön somskapar arbete och inkomster åt lokalbefolkningen.Och nyckeln till framgång är att prata och åter prata medfolk, om det så innebär att man måste sitta på den lokala pubenoch dricka öl med ortsbefolkningen kväll efter kväll. Det är etttufft och hårt jobb, ”but somebody has to do it”.Christopher Young.HÖSTMÖTE 2005 9