FULLTEXT01

sons spiritualitet. Gud söker människan och vill gemenskap, men människanvänder sig bort och försöker fly undan Gud. I spänningsfältetmellan dessa två poler uppstår lidandet.Det kampfyllda livetLidandet har ovan beskrivits som ett bärande tema i Gustafsons spiritualitet.12 Budskapet om lidande är framträdande i förkunnelsen ochbottnar i personliga erfarenheter. Motivet det kampfyllda livet liggernära temat lidande, men här åsyftas Gustafsons syn på tillvaron generellt– en syn som formats av exempelvis hans sjukdom. Strid, kamp ochsvårigheter hör som han ser det till livets villkor. 13 Det finns en ton avvemod i hans spiritualitet, vilket kommer till uttryck i att kampmotivetgenomsyrar varje tema av hans spiritualitet.Kampen hör till livet före omvändelsen, då människan lever olyckligtbortvänd från Gud. Den hör samman med det lidande som Gud sänderför att dra människan till sig genom omvändelse och helgelse. Den hörtill den religiösa verksamheten, som tecknas som en ständig kamp genomhårt arbete och begränsade resultat. Kampen hör slutligen ocksåtill den andliga erfarenheten, genom att oron och ångesten är särskiltförknippad med andakt – i bönen försöker människan finna frid.Kampen har att göra med det främlingskap människan upplever ivärlden utan Gud, och det förstärks av att hon genom det mörker sompräglar henne inte vet sitt eget bästa. 14 Hon drar sig undan från den gudomligagemenskap som i slutändan är det enda som kan ge frid. Underdenna flykt kan den mer generella kampen stegras till ett konkret lidandei någon form. Detta lidande är uttryck för Guds aktiva, kärleksfulla ingripande,som syftar till att leda människan ut ur den mörka världen ochtill gemenskap med honom.Den ödmjuka livshållningenÖdmjukhet är den livshållning som en kristen, enligt Gustafson, i förstahand ska sträva mot. Det är den dygd som mer än någon annan kännetecknarhelgonen i hans spiritualitet. 15 En ödmjuk kristen tilltror inte12 Se ovan, kap. 5.13 Sånghäfte 1885, »Ljus efter mörker«, F5:8, HFA, ACÖ; Gustafson 1892a, s 204; TS 4(1893), s 1; Sånghäfte 1893, »War tyst min själv och bida…«, F5:8, HFA, ACÖ.14 Gustafson 1898b, s 5–15.15 SP 16 (1888), nr 27, s 1; TS 4 (1893), s 146, 230; TS 8 (1897), s 102.· 260 ·