FULLTEXT01

Praktiken »möten för att samla« knyter även an till temat kallelsegenom predikantens framträdande roll i mötet. 27 Predikan var mötetskonstituerande element; den har beskrivits som mer eller mindre synonymmed gudstjänsten i frikyrkan. 28 Gustafsons anteckningar gersamma intryck: när han varit åhörare vid ett möte noterar han förutomplatsen för sammankomsten oftast också predikanten. 29 Eftersom dennamötesforms telos var åhörarnas omvändelse, och strukturen var sådan attmötet avslutades med en möjlighet för åhörarna att gensvara på förkunnelsenkunde predikantens insats omedelbart utvärderas. Hade predikantenlyckats beröra lyssnarna? Gensvarade någon genom att omvändasig? I relation till temat kallelse noterades att Gustafson uppfattadeatt resultatet från den religiösa verksamheten var viktigt, trots att hansökte värja sig för en resultatfokusering och i synnerhet för tanken påatt resultatet berodde på människor och inte på Gud. Svårigheten attvärja sig för ett resultatberoende och, i en förlängning, modernitetensinstrumentella rationalitet, kan förstås utifrån denna praktiks struktur.När mötets centrum var predikan, dess mål åhörarnas omvändelse ochstrukturen dessutom var sådan att mötet avslutades med ett tillfälle tillgensvar hamnade predikanten i en utsatt position. Om ingen gav gensvargenom att omvända sig låg det nära till hands att tolka mötet som ettmisslyckande, och eftersom predikan var mötets främsta konstituerandeelement framstod predikanten som ansvarig för detta misslyckande.Praktikens struktur gjorde det med andra ord svårt för predikanten attvärja sig för ett beroende av resultatet. 30 Ett uteblivet resultat satte hanseller hennes kallelse i fråga.27 Här inordnas praktiken predikantskap under mötet, och renodlas därför inte som hosSune Fahlgren som egen praktik. Den nära kopplingen mellan predikan och kontextenför predikan (dvs. mötet) ligger emellertid i linje med dennes analys, se Fahlgren 2006, s53f. Predikantskapet studeras här, för att uttrycka det med Fahlgrens terminologi, som ensubpraktik i baspraktiken mötet.28 Fahlgren 1994, s 185f; se även Fahlgren 2006 samt Sundström 1958, s 50.29 Se t.ex. Dagbok 1883, 1.1.1883, 7.1.1883 för väckelsemöten och 26.3.1883, F5:8, HFA,ACÖ för konventikel.30 När han själv predikar noterar han i regel temat för sin predikan, antalet åhörare,antalet som blivit omvända eller berörda av samlingen samt eventuellt något om hur hanuppfattar att stämningen var. »Predikat i Sanna Mons bönhus för fullt hus med uppmärksammaåhörare. Guds Ande hvilade tung öfver oss. Ämnet var ’Älskar du mig?’ Bådo medtvå själar.« Anteckningsbok 1896b, 19.4.1896, F5:8, HFA, ACÖ. Se även t.ex. Almanacka1888, 20.1.1888, 22.1.1888, 28.1.1888, 5.2.1888, 10.2.1888, 29.2.1888, F5:9, HFA, ACÖ.Antalet åhörare noteras sällan exakt, utan indikeras i stället genom formuleringar som»mycket folk«, »få närvarande« eller »fullt hus«. Det enda moment som noteras vidsidan om detta är nattvardsfirande, men det tycks inte ske med någon större regelbundenhetoch ofta på så kallade troendemöten. Tre noteringar om nattvardsfirande har återfunnitsi Gustafsons privata anteckningar: Dagbok 1883, 22.4.1883, F5:8; Almanacka 1890,26.1.1890, F5:9; Anteckningsbok 1896b, 10.4.1896, F5:8, HFA, ACÖ.· 274 ·