Som Laer – Som Laertes får man i alla fall sticka ner Hamlet på slut ...

– Som Laertes es får man i alla fall sticka ner Hamlet på slutetErik Ehn om Laertes, teatern och livetÅr 1974 var speciellt och betydelsefulltför mig. Dethandlar inte om att Abbavann schlagerfestivalen, inte hellerom den stora oljekrisen. Nej, detstora för mig var att jag föddes.En annan sak som hände det året -och det var jag förstås helt ovetandeom - var att Börje Ahlstedt speladeLaertes i Lars-Göran Carlssons uppsättningav Hamlet på Dramaten.Titelrollen spelades av Jan Malmsjö.NU SKA JAG SPELA LAERTES i StaffanValdemar Holms uppsättning avHamlet på Dramaten i vår. Det ärandra gången jag möter StaffanValdemar i en Shakespeareuppsättning,förra gången var Macbeth.Hamlet spelas denna gång av JanMalmsjös son Jonas Malmsjö. BörjeAhlstedt medverkar även i dennaHamlet, och nu spelar han blandannat dödgrävaren.Laertes … Om man nu inte får spelaHamlet - som i ärlighetens namn allaLaertesar, Horatior och Fortinbrasarsedan 1600-talets början egentligenvill göra - och ändå vill vara med, såär Laertes en spännande uppgift.Och i mitt tycke roligare än Horatio:Man slipper stå bredvid och lyssnapå dessa evinnerliga monologer ochbara nicka och hålla med. Som Laertesfår man i alla fall sticka ner Hamletpå slutet.JAG BESLUTADE MIG FÖR ATT SAMTALAmed två personer som tidigare spelatLaertes för att få hjälp och höra derastankar om rollen med ett par konkretafrågor. Det blev samtal med tvåhelt olika personer, men det mynnadeut i liknande och väldigt viktigatankar.JAG RINGER TILL JAIME ALVARADO,som 1999 var 16 år och spelade Laertesi Hamlet på Folkteatern i Gävle.Undertecknad spelade Hamlet. Detvar ett samarbete med en problemklasssom fått ett ultimatum: om delyckades genomföra detta projektmed teatern och dess professionellaskådespelare skulle de få lämna skolanmed godkända betyg. Det var såledesErik Ehn. Foto: Sören Vilksen ganska brokig och stökig grupp,men med en enorm kraft och energisom möttes i projektet. Av elevernavar Jaime den som fick en av domstörsta uppgifterna: som Laertes.När jag nu ringer till honom har viinte setts på nio år, han kanske inteens minns mig eller projektet. Mendet gör han och han utbrister:– Heeej kompis Hamlet, hur mår dukompis? Längesedan vi sågs kompis.Jag frågar vad han gör nuförtiden.– Jag pluggar till elektronikingenjör.Visste du att dödgrävaren fått barn?Du minns dödgrävaren va?!– Jag minns att dödgrävaren på ett avgenrepen kastade spaden och gicksin väg mitt i scenen, och att jag ficktvinga tillbaka vår dödgrävare för attavsluta scenen, svarar jag.Jonas Malmsjö och Erik Ehn i Staffan Valdemar Holmsuppsättning av Hamlet på Dramaten i år. Foto: Sören Vilks– Ja, det var fart på den dödgrävaren,säger Jaime.Jag frågar hur han minns projektetoch får ett ganska rörande svar:– Det var en jättekick, det var höjdpunkteni mitt liv.Jag frågar på vilket sätt?– Jag fick agera med proffs, folkkollade på det jag gjorde, och jagfick vara någon i Laertes.JAG SAMTALAR MED BÖRJE A HLSTEDTom Laertes och teatern, och genomdet själva livet. Börje är för mig enstor skådespelare som alltid funnitsmed i mitt liv sedan jag varit riktigtliten. Jag frågar honom vem han haftsom förebild när han själv var en ungskådespelare? Svaret kommer snabbt:– Georg Rydeberg! Jag beundradehonom, hans sätt att agera, att fångaen publik. Att med små medel heltkontrollera ett helt rum.En sak som jag frågar Börje om,och som jag känner är viktigt, är omBörje lärt sig något av Georg, som jagi min tur kan lära mig av Börje, ochsedan förhoppningsvis någon ungskådespelare kan lära av mig i framtiden.Börje ler åt tanken och förstårviljan att på något sätt leva vidareefter sig själv, att kunna sätta någraspår i framtiden när man själv försvunnit.Han svarar att skådespelarkonstenibland är svår att ta på: hurgör man, hur går det till?– Det man själv enkelt kan göra äratt man ser till att vara i bra form,man förbereder sig, man kommer itid, man har respekt för rummet, ochman kommer utvilad till föreställningoch repetition, man tar sig tid attsamla och koncentrera sig. Enklaknep för att skapa förutsättningar föratt kunna skapa.Jag förstår vad han menar och tänkeri mitt stilla sinne på den utskällningjag fick av honom på turnén iKöpenhamn med Macbeth när jagstod och snackade i kulissen om vadjag haft för mig under dagen. Jag tarinte upp detta minne med honom,men håller med honom helt ochfullt, prata om strunt kan man göraefteråt eller innan, men inte straxföre en entré.SHAKESPEARE 1-2008 - 18 -www.shakespearesallskapet.se

SEDAN LAERTES. VAD ÄR VIKTIGASTför Laertes tycker Börje, vilka egenskaper?– Hans naivitet, kärleken till systern,sedan sorgen efter fadern och systern,efter det hämnden och sedanförsoning med döden och förståelseför evigheten.Jag undrar om det sista och fårsvaret att Laertes själv säger: ”Så dörjag rättvist för mitt eget svek.”JAG HAR STÄLLT SAMMA FRÅGA till ungeJaime, och han beskriver det så här:– Jag byggde en bild av att han haftdet tufft. Mamman är borta. Han blirbortskickad till Frankrike. Han är näraOfelia, det är starka känslor, han älskarhenne så mycket att han blir tvungenatt döda. På slutet visar han sin ilska.Jaimes tanke att Laertes mot sinvilja skickas bort är ju inte otänkbaroch ganska spännande.EN ANNAN FRÅGA SOM JAG STÄLLT tilldem båda är varför Shakespeare låterLaertes vara med så oerhört lite i börjanav pjäsen, för att sedan försvinna iett par timmar innan han dyker upppå slutet igen och får flera scener pårad. Min erfarenhet av Shakespeare äratt han alltid varit finurlig i liknandesamanhang. Finns det luckor för enskådespelare, så spelar samme skådespelareandra roller: jag tänker på attden som spelar Polonoius ofta ocksåspelar Dödgrävaren, eller att Mercutiobrukar dubbleras med apotekareni Romeo och Julia.BÖRJE MENAR ATT LAERTES MÅSTEetableras i början, och att hans omsorgom Ofelia måste visas.– Sedan är hans icke-närvaro väldigtviktig för att förstärka tragedin runtbåde Polonius och Ofelia. Om Laerteshade varit där, på plats, kanskehan skulle ha ingripit i handlingentidigare. Att han inte var på plats ökarHimla HamletUr sketch från revyn Cyklar (1985)Laertes:Jag heter Laertes, Ofelias bror.Hämnden jag bär på är gruvlig och stor.Hamlet din tölp, nu förklarar du dig.Här dödas alla, men vem dödar mig?Hamlet:Lugn lilla Laertes, och dämpa dig nu.Först är det jag som skall dö, inte du.hans skuldkänslor och viljan tillhämnd. Hans frånvaro är viktig förberättelsens fortgång.Jaimes svar är lite kortare, menkanske inte mindre sant:– Ja, Shakespeare ville väl ha det så.JAG BLIR TVUNGEN ATT FRÅGA BÖRJEvarför vi egentligen håller på meddetta yrke, med allt vad det innebär,i form av uppoffringar, tvivel, glädjeoch längtan, frågor och plågor:– Vi måste föra berättelserna vidare.Vi måste fortsätta att visa människor,berätta för dom. För vår egen delmåste vi läsa in oss själva i berättelsen,blanda våra tankar, upplevelser,glädje och sorg med rollen, våratvivel och undringar.Jag undrar om han tror att svärtanoch sorgen är en förutsättning fören skådespelare. Och svaretkommer direkt:– Ja. Det är en tillgång och denkälla vi öser ur, vår egen personligasorg som går över och ger kraft åten roll som visar vår publik livet.TROTS ATT JAG TALAT MED TVÅ SÅhelt olika personer med helt olikabakgrund och förutsättningar får jagAnvänd nu svärdet du har,så som du lärt av din far.Laertes:Haha! Nu är jag träffad, hurra jag får dö.Äntligen slipper jag denna miljö,full av intriger, elände och mord,full av besvärliga, krångliga ord.Lyckliga jag, som fick vila och ro.Hej med dig Hamlet, nu dör jag...koko!Erik Ehn som Hamlet på Gävle folkteater 1999. Foto: Gävle folkteaterändå ihop en klar bild. Jag tänkerofta själv att livet rusar förbi mig, attjag aldrig hinner uppleva nuet förrändet är för sent. Min tanke ligger antingenframåt i tiden, på vad som skahända sedan, eller bakåt i tiden, påhur bra det var då. Aldrig kan jagkomma till ro med mitt liv i stunden.Med ett undantag: Teatern! Därupplever jag det totala nuet, känslanav just detta ögonblick. Jag vet varjag står, vad jag skall säga, tänka ochkänna. Det kan kännas väldigt sköntibland. Märkligt nära Jaimes känsla:när jag är någon annan är jag närmaremig själv.NÄR JAG SKRIVER DETTA ÄR DET precisen vecka kvar till premiären på Hamlet.Jag skall göra mitt bästa för att fåmed mig dessa råd från två klokapersoner. Börje vill med sin person,sina tankar och sitt engagemang föraberättelsen vidare. Jaime blev någonför att folk såg honom, och det leverhan fortfarande med. Om det vill sigmycket väl kan till och med GeorgRydeberg, i sin himmel, le lite åtmina tafatta försök att föra vidare ettstråk av honom.Text: Erik EhnHamlet:Den som har frågor med knepiga svar,den lämnas ensam bland döskallar kvar.Stackars prins Hamlet som inte fick dö.Nu får jag leva istället! Adjö!Text: Claes ErikssonDubbel-dvd med Galenskaparnas revyerSkruven är lös, Träsmak, Cyklar och TV-filmenThe Castle Tour för 99:- på www.discshop.sewww.shakespearesallskapet.se - 19 -SHAKESPEARE 1-2008