OLYMPISKA SPELEN - GIH

Om statens mål är att öka antaletmedaljer. Innebär det även att allaguldmedaljer är lika mycket värda?bidrag och möjligheten till andra inkomstkällor.Elitidrott i skilda världarStudiens andra resultat är att dagenssvensk elitidrott verkar under mycketolika existensvillkor. Många av dessaskillnader sammanhänger givetvis medmer övergripande och strukturella olikhetermellan landets många idrotter ochförbund – från skillnader i förenings- ochmedlemsbestånd till varje idrotts specifikatraditioner, anläggningsbehov ochpopularitet i medierna. Till detta kommerförbundens i grunden skilda ekonomiskaförutsättningar. Under år 2010uppgick specialidrottsförbundens totalalandslagsutgifter till drygt 370 miljonerkronor. Fem förbund stod för närmare57 procent av kostnaderna (211 miljonerkronor), medan hela 49 förbund uppgavlandslagskostnader som understeg femmiljoner kronor vardera. Det finns såledesgoda skäl att nyansera (den mediala)bilden av svensk elitidrott som en i höggrad kommersialiserad verksamhet. Detmå stämma för vissa idrotter – men långtifrån alla.Bilden av förbundens olika situationförstärktes av Paul Sjöbloms och JosefFahléns fördjupade analys av elitidrottensförutsättningar inom åtta specialidrottsförbund.I intervjuer med elitaktiva,sportchefer och förbundsföreträdareframkom påfallande stora variationer iallt från möjligheten att identifiera ochutveckla potentiella talanger till att kunnaerbjuda kvalificerade tränarutbildningar,bedriva forsknings- och utvecklingsverksamhet(FoU) och administrera elitfrågorpå förbundsnivå. Likaså framkom storavariationer i de elitaktivas existensvillkor.I vissa idrotter finns visserligen möjlighettill sponsorer, reklamavtal och löner. I andraidrotter måste elitsatsningar däremotfinansieras genom deltidsarbeten, studiereller via ekonomiskt stöd från familj ochanhöriga. För aktiva i dessa idrotter är ochförblir en elitsatsningen ett ideellt åtagande,oavsett nivåerna på deras prestationer.Det ska tilläggas att förbundens skildaförutsättningar inte återspeglas i landslagstruppernasidrottsliga prestationer. Storalandslagsutgifter leder inte nödvändigtvistill många medaljer i högsta internationellakonkurrens. Ett drastiskt exempelär Svenska Biljardförbundets landslag iCarambole som år 2009 tog fler medaljerpå världsmästerskapsnivå än någon annansvensk landslagstrupp: hela 11 medaljer.Samtidigt redovisade förbundet totalalandslagskostnader på blygsamma 205 000kronor. Endast två av RF:s 66 förbund medlandslagsverksamhet (frisbee och varpa)redovisade lägre landslagsutgifter det året.Elitsatsningens effekterÅr 2009 beviljade regeringen sammanlagt212 miljoner kronor av överskottet frånAB Svenska Spel, att användas till ”flerårigsamlad förbundsövergripande och behovsprövadelitsatsning inom svensk idrott”.Därmed inleddes ett omfattande arbeteinom svensk idrott för att stärka, samordnaoch effektivera stödet till specialidrottsförbundenslandslagsverksamhet.Vilka effekter har regeringens särskildaelitsatsning fått på svensk idrotts internationellakonkurrenskraft? Ett enkelt svarkan inte ges. Att försöka härleda konkretaidrottsliga resultat och prestationer till specifikastödformer eller utvecklingsinsatserär alltid vanskligt. Till detta kommer att nuvarandeelitsatsning endast pågått i någrafå år. Det är således knappast möjligt atti dagsläget bedöma elitsatsningens reellaeffekter för svenska medaljskördar vid internationellaidrottstävlingar. Diskussionenmåste i stället avgränsas till satsningensmer principiella betydelse för det svenskaelitidrottssystemet. I rapporten pekas påtre övergripande effekter.För det första har elitsatsningen synliggjortoch ökat kunskapen om svenskelitidrotts utformning och existensvillkor.Redan tillkomsten av satsningen var i sig enviktigt politiskt erkännande från regeringenssida av elitidrottens betydelse i svenskidrott. Till detta kommer att satsningenmedfört helt nya rutiner inom RF för attfölja upp och kartlägga specialidrottsförbundenselitverksamhet och landslagsaktiviteter.Därmed har bidraget även utmynnati ny kunskap om svensk elitidrottsförutsättningar och existensvillkor.För det andra har satsningen inneburitett betydande resurstillskott till svenskelitidrott på internationell nivå. Ett heltnytt landslagsstöd till specialidrottsförbundenhar inrättats. Därtill har ett riktatelitstöd skapats som inkluderar samtligaspecialidrottsförbund inom RF och inte en-6 svensk idrottsforskning 2/2012

art olympiska idrotter. Det kan givetvisråda delade meningar i svensk idrott omsatsningens omfattning och inriktning.Säkerligen finns det många landslagstrupperoch förbund som önskat att medlenvarit större eller att de hade fördelats påannat sätt. Men det förtar inte det faktumatt det nya elitbidraget gett många specialidrottsförbundreellt ökade möjligheteratt utveckla och förstärka sin landslagsverksamhet.För det tredje – och kanske viktigastav allt – har elitsatsningen även lett tillen förbättrad samordning av det samladestödet till svensk elitidrott. På det områdetvar regeringens avsikt tydlig: i beviljandetav en gemensam elitsatsning låg enförväntan om att senare års motsättningarmellan framför allt RF och SOK skullebiläggas samt att stödorganisationernasparallella system för talang- och elitstödskulle koordineras och effektiviseras. Såhar även skett. Därmed går det att se satsningensom en viktig vändpunkt i svenskidrottspolitik där RF och SOK tvingadestill förhandlingsbordet efter åratal av motsättningaroch låsta positioner.Vad är syftet med stödet?Att regeringen sedan år 2009 har kompletteratsin förordning om statsbidrag tillidrottsverksamhet med ett elitidrottsmålär ett viktigt offentligt erkännande avelitidrottens betydelse inom ramen förstatens samlade idrottsstöd. Men måletär vagt formulerat. I förordningen preciserasvarken motiven till den statligaelitidrottspolitiken eller nivån på statensåtagande. Den försiktiga hållningenkan delvis förstås som en strategi för attvärna om idrottsrörelsens självständighet.Men det skapar samtidigt problem.För idrottsrörelsen kan frånvaron av enstatlig viljeinriktning i elitidrottsfrågorleda till osäkerhet i fördelningsfrågor ochge upphov till interna motsättningar. Detblir också svårt att i efterhand följa uppelitidrottens effekter om syften med ochmotiv till statsbidraget saknas. Mot denbakgrunden handlar ett kapitel i rapportenom en mer principiell diskussion omtänkbara perspektiv på statens roll ochansvar i svensk elitidrottspolitik.Det kan framstå som både självklart ochoproblematiskt att syftet med ett statligtelitidrottsstöd är att främja goda idrottsligaprestationer i internationella tävlingar.Är inte det primära målet – kort sagt – attöka antalet svenska medaljer? Vid närmareeftertanke framkommer emellertid att ettsådant statligt mål ger upphov till både problemoch dilemman.Ett första problem är att ett resultatorienteratsynsätt tenderar att betrakta elitidrottsom ett instrument för andra statliga målsättningar,såsom att stärka Sverigebilden iomvärlden, främja turism och intern sammanhållning.Det leder dessutom ovillkorligentill ställningstaganden i en rad kompliceradeprioriteringsfrågor. Om statens målär att öka antalet medaljer – innebär detäven att alla medaljer är lika mycket värda?Kanske finns det vissa idrotter eller mästerskapsom är mer betydelsefulla än andra?Och hur ska målet nås? Ska det offentligastödet spridas brett till många talanger ochelitaktiva eller i stället koncentreras till ettfåtal? Och vem ska fatta beslut i dessa frågor?Det är svåra och delvis kontroversiellaavvägningsfrågor som för närvarande hanterasinom idrottsrörelsen, men som tenderaratt utvecklas till offentliga angelägenheternär statens elitidrottsmål blir liktydigt medmedaljer och prestationer. Därmed uttalasäven att en resultatorienterad elitidrottspolitiktenderar att öka statens styrning. Dettabekräftas av internationell forskning somvisat att det efter större statliga elitidrottssatsningarofta följer krav på ökat statligtinflytande och ökad statlig kontroll i frågorsom rör elitidrottens utformning.Mot den bakgrunden går det att skisseraett alternativt idrottspolitiskt synsätt medinspiration från kulturpolitiken. Utgångspunktenär att elitidrott i likhet med konst,musik och litteratur har ett egenvärde somsjälvständig kulturyttring i moderna samhällen.Detta egenvärde motiverar i sin tur attstaten utifrån pluralistiska grunder underlättarför idrottsrörelsen att bedriva bådebredd- och elitidrottsliga aktiviteter. Måletmed en sådan politik är emellertid snarareatt främja idrottslig mångfald än att maximeraantalet mästerskapsmedaljer. Utifrånsådana utgångspunkter befrias staten följaktligenfrån de många och svårlösta prioriteringsfrågorsom följer av en mer resultatorienteradelitidrottspolitik. Vidare kanden statliga styrningen begränsas. Statensroll på idrottens område blir att skapa godaramar och förutsättningar för både breddochelitidrottsliga aktiviteter – men det blir2/2012 svensk idrottsforskning 7

idrottens egen sak att fylla ramarna medett innehåll.Utblick mot framtidenEnligt de brittiska idrottsforskarna BarrieHoulihan och Mick Green ska dentilltagande elitidrottsliga kapprustningeninom den internationella tävlingsidrottenses som ett resultat av tre övergripandeoch samverkande samhällsprocesser. Denförsta processen är globalisering, det villsäga en generell utveckling mot ett ökatomvärldsberoende och en förskjutning avmakt och inflytande från nationell nivå tillöver- och mellanstatliga organ. För idrottensdel handlar det således om svårighetenför enskilda länder att upprätthållasina egna idrottstraditioner, regelsystemoch synsätt i en idrottslig värld som bliralltmer transnationell och global.Den andra processen är kommersialisering.Under senare decennier har deninternationella elitidrottens ekonomi ökatkraftigt. För föreningar och förbund harreklam- och sponsringsavtal, försäljningav tv-rättigheter och publikintäkter blivitallt viktigare inkomstkällor. Samtidigthar många tävlingsevenemang, klubbaroch elitidrottare utvecklats till viktiga ochkommersiella starka produkter och varumärken.Till detta kommer en omfattandesportindustri med märkeskläder, skor ochidrottstillbehör samt ett ökat intresse hosoffentliga organ att utnyttja elitidrott sommedel för att främja turism, skapa arbetstillfällenmed meraDen tredje processen handlar om ökadstatlig involvering. Starkt bidragande tilldagens elitidrottsliga kapprustning är attså många nationer valt att kraftigt öka sittoffentliga stöd till elitidrott och talangutveckling.För idrottens sammanslutningarär denna utveckling på gott och ont. Å enasidan är det ökade statliga intresset ett erkännandeav elitidrottens samhälleliga rolloch existensberättigande. Dessutom hardet medfört ett väsentligt resurstillskott. Åandra sidan har stödet ofta följts av ökadekrav på statligt inflytande och kontroll avelitverksamhetens utformning. Det hardessutom höjt de statliga förväntningarnapå idrottsliga resultat och prestationer.Samtliga dessa samhällsprocesser gårgivetvis att återfinna även i svensk idrott,i större eller mindre utsträckning. Mensamtidigt visar en internationell jämförelseatt den traditionella svenska idrottsmodellenfortfarande står stark. Därmed aktualiserasfrågan om vilken väg som svenskidrott kommer att ta framöver. En tänkbarutveckling är att idrottsrörelsen successivtsluter upp i den globala elitidrottsliga kapprustningen– med de konsekvenser det kanmedföra i form av ökad centralism och statliginvolvering. Mot detta står möjlighetenatt den traditionella svenska idrottsmodellenäven framöver behåller en dominerandeställning.CIF följer uppStatens stöd till idrottenFördjupade analyser av svensk idrottStatistik om barn- och elitidrott, jämställdhet, folkhälsa m.m.Läs mer i årets rapporter om elitidrott och om etnisk mångfaldpå www.centrumforidrottsforskning.se8 svensk idrottsforskning 2/2012

Till OS med olika bagageLondon första testet för elitstödetSvenska elitidrottare lever under väldigt olika villkor, visar en studie avåtta idrotter. Bara ett fåtal har en ekonomisk trygg situation. Under desenaste åren har regeringen satsat 212 miljoner kronor på eliten. I OSi London sätts den nya politiken på prov.S t a t e n s stöd till föreningsidrotten harunder sin dryga 100-åriga historia varitprimärt riktat mot barn- och ungdomar.Motiven har kunnat kopplas till folkhälsaoch demokratifostran. Ett tydligt trendbrottinföll 2009 när regeringen beslutadeom att inrätta ett särskilt elitidrottsmål.Samtidigt beslutade regeringen att 212miljoner kronor av överskottet frånSvenska Spel skulle användas till en”flerårig samlad förbundsövergripandeoch behovsprövad elitsatsning”.För denna satsning fick Centrum föridrottsforskning i uppdrag att genomföra”en fördjupad analys av det samladeelitstödets utformning och verkan samtövrig verksamhet som stärker idrottsutövaresinternationella konkurrenskraft”.Den här artikeln är baserad på denanalysen, närmare bestämt de delar somfokuserar på jämförande internationellforskning om nationella elitidrottssystemsamt den svenska elitidrottens existensvillkor.Svensk elit intervjuadesVår analys av den svenska elitidrottensvillkor bygger på en studie av elitverksamheternainom åtta idrotter. Intervjuergenomfördes med sammanlagt åttalandslagsaktiva utövare, åtta landslagstränareoch åtta sportchefer. Däribland fannsOS-aktuella förbundskaptenerna i handbollStaffan Olsson och Ola Lindgren,simhopparen Anna Lindbergs tränareUlrika Knape-Lindberg (som även ärsportchef och förbundskapten) samtsimmaren Lars Frölander. Till dem ställdevi frågor om: organisation och ekonomi,talangidentifiering och talangutveckling,stöd till utövare, stöd till tränare ochledare, uppföljning, forskning ochomvärldsanalys, elitidrottsmiljö.Urvalet av idrotter var strategiskt föratt få en så varierad och mångfasetteradbild som möjligt. Vi kategoriseradeidrotter som i olika avseenden liknarvarandra (och därmed torde ha liknandeförutsättningar). I nästa gallringsstegvalde vi ut ett mindre antal idrotter somvar och en fick representera sin respektivekategori.Stora ekonomiska skillnaderVåra resultat när det gäller organisationoch ekonomi visar att den svenska elitidrottensexistensvillkor är mycket varierande.Det är svårt att tala om en samladsvensk elitidrott annat än i grovt generaliserandetermer. Men även om de undersöktalandslagen lever under skildaorganisatoriska och ekonomiska beting ärsamstämmigheten stor kring vilka problemsom finns. De efterlyser långsiktighet.Frånvaron av en sådan har framförallt sitt ursprung i den osäkra ekonomiskasituation som specialidrottsförbundenlever med, menar de intervjuade. En absolutmajoritet av dem efterlyser också enmer transparent fördelning från central-Josef FahlénDocentPedagogiska institutionenUmeå universitetPaul SjöblomFil.dr.Historiska institutionenStockholms universitet2/2012 svensk idrottsforskning 9

FaktaI studien intervjuades totalt8 aktiva, 8 tränare och 8 sportcheferi 8 landslag:• Freestyle-skicross (dam/herr)• Goalball (herr)• Handboll (herr)• Ishockey (dam)• Längdskidor (herr)• Orientering (dam)• Simhopp (dam/herr)• Simning (herr)organisationernas sida. De önskar sigstödprinciper och bakomliggande argumentsom är mer ”förutsägbara ochstadiga”. De flesta är också överens om attdet totalt sett behövs utökade resurser föratt Sverige ska kunna fortsätta att hävdasig på de internationella tävlingsarenorna.Ber man de intervjuade att läggaproblemfokuseringen åt sidan för att istället rikta uppmärksamheten motframgångsfaktorer, går det att skönjadelvis andra centrala spörsmål. Det förstaansluter till diskussionen ovan, men meden annan utgångspunkt: Hur kan Sverigeprestera så pass väl med tanke på de svåraekonomiska förutsättningarna? Slutsatsernapekar mot att den svenska idrottsrörelsenhar god organisering, och attmånga oavsett bakgrund har möjlighet attbörja idrotta.Intervjusvaren visar också att det tycksfinnas många olika vägar fram till internationellframgång. Samtliga idrotter somingår i vår studie har höga målsättningaroch förväntningar om att nå topplaceringaroch vinna medaljer i mästerskap,världscuptävlingar eller motsvarande –trots att deras förutsättningar ser så olikaut.För lite talangutvecklingVåra resultat när det gäller talangidentifieringoch talangutveckling visar tydligthur den svenska modellen tar sin utgångspunkti föresatsen om en idrott åt alla.Inom ramen för modellen ryms emellertidmånga olikheter, som kommer av de olikaidrotternas skilda förutsättningar. Tydligastskiljer de relativt små och ungaidrotterna ut sig. Där saknas det konventionellatalangutvecklingssystem.Vid sidan om olikheterna finns fleragemensamma drag. Det tydligaste är denutbredda tilltron till de verksamheter sombedrivs inom idrottsföreningarna. Föreningarnauppfattas som systemets fundament,där grunden läggs för att få med såmånga som möjligt. En viktig komponentär uppenbarligen alla de tränare somverkar i föreningslivet. Tyvärr är de alltförfå, menar de intervjuade. Dessutombefinner sig de med högst kompetens oftapå fel nivå i elitidrottssystemet, vilketberor på att de allra flesta idrottsföreningarinte har råd att anställa tränare.Elitidrottssystemets allra störstaproblem tycks vara att för många avslutarsina karriärer innan de nått sin fulla potential.Problemet accentueras i steget mellanjunior- och senioråldrarna, där resursernaför de senare inte räcker till för att stödjafler än de absolut bästa. För dem som blirutan stöd kompliceras en fortsatt satsningav svårigheterna att hitta anpassadearbetstillfällen och tillrättalagda studieförhållanden.Troligen läggs för mycket fokuspå talangidentifiering och för lite påtalangutveckling i det svenska systemet.Såsom gemensamma framgångsfaktorerlyfter intervjupersonerna fram idrottsgymnasieverksamheten,arbetet med attstandardisera och formalisera träningsmetoder,tester, kravprofiler, strategier ocharbetssätt. Överhuvudtaget handlar det omlångsiktiga satsningar, ”som skapartrygghet genom att inte bara fokusera påpoängtabeller och medaljer”.Vår sammanfattande analys när detgäller talangidentifiering och talangutvecklingär att ett framgångsrikt system förstoch främst måste ta hänsyn till denspecifika idrottens förutsättningar. Dessutommåste det präglas av systematik,långsiktighet, lyhördhet och av att detskänker utövarna trygghet och mod attvåga satsa vidare. Då handlar det inte baraom en mängd resurser som måste till, utanockså om när, var och hur dessa sätts in föratt ge största möjliga effekt. Här, menar vi,har idrotterna och förbunden mycket attlära av varandra.Stödet når bara de bästaVåra resultat när det gäller stöd till utövarevisar att man överlag är tillfreds medstödsystemen. Samtidigt är de intervjuade,återigen, direkt kritiska mot stödformernaskortsiktighet och ogenomskinlighet. Dettydliga siktet mot nästa OS leder tillprojektifiering och ett överdrivet fokus påde utövare som befinner sig allra högstupp. Hemlighetsmakeriet runt fördelningenav stöden skapar dessutom, menarman, misstänksamhet och missunnsamhet.När det gäller Riksidrottsförbundet (RF)och Sveriges olympiska kommitté (SOK) såuppfattas RF ha mer av helhetstänkandeoch vara mer helhetstäckande i sitt stöd.SOK uppfattas däremot som mer kompetentoch mer engagerad i elitsammanhang.Det finns en önskan att de två organisationernabör renodla och avgränsa sina10 svensk idrottsforskning 2/2012

Anna Lindberg tog dubbla EM-guldi maj. Hon berättar att hon understora delar av sin karriär har levt påsina föräldrar och studerat påkvartsfart, för att kompletterabidragen från enstaka privatasponsorer och topp- ochtalangstödet från SOK på 6 000kronor per månad. Det senaredrogs in när hon väntade barnoch var föräldraledig.respektive ansvarsområden bättre (istället för att som nu dubbelarbeta); attRF tar ansvar för infrastrukturen och SOKför individerna.Intervjuerna visar också att såvälsportchefer som förbundskaptener önskarmer tillit från RF och SOK i fråga om detegna specialidrottsförbundets sakkunskaper.Vidare efterlyser de fler alternativ närdet gäller stödformer och mer frihet kringhur de tilldelade resurserna kan användas.Allra mest efterfrågar de olika formerav stöd som kan riktas direkt till idrottsföreningarna,samt stöd i form av supportsom kan finnas nära utövarna och varatillgängligt 24 timmar om dygnet. Utövarnaå sin sida uttrycker framför allt oroför den egna ekonomiska situationen ochden fortsatta karriären inom idrottsrörelsenefter det att den aktiva karriären äröver. Här finns brister i stödsystemensom, hävdar man, skapar otrygghet inomsvensk elitidrott och som framöverriskerar att leda till att färre vågar satsa påen elitidrottskarriär.Alla intervjupersoner är eniga om att dereella hindren för svensk elitidrottsfortsatta utveckling framför allt handlarom det bristande stödet till dem sombefinner sig just utanför seniorlandslagen,de alltför få elitanpassade idrottsanläggningarna,och de för få och dåligt anpassadeidrottshögskoleutbildningarna.Kompetensbrist hos ledareDet finns även stora skillnader mellan deåtta studerade idrotterna när det gällerstöd till tränare och ledare. Det gällerockså mellan idrotter inom sammaspecialidrottsförbund. De större idrotternakan hålla sig med egna stegutbildningarmedan de mindre helt är hänvisadetill RF:s och SOK:selittränarutbildningar. Men det är långtifrån alltid som de små idrotterna ens kanta sig tid och råd att delta i dessa. Generelltsett är mindre idrotter och i synnerhetnyetablerade sådana mindre nöjdamed sakernas tillstånd än de större ochväletablerade. Samtidigt har bristerna hosde förra lett till en stor uppfinningsrikedomoch en vilja att söka olika typer avsamarbeten inom och utanför moderförbundenför att klara ledarbristen. Någotsom de senare också skulle kunna lära avgenom en närmare samverkan.2/2012 svensk idrottsforskning 11

De intervjuade är eniga om att detbehövs mer forskning. Förbundskaptenernai handboll Ola Lindgren ochStaffan Olsson är konkreta kringvarför: ”I dag går många, inklusive visjälva, alldeles för mycket på ryktenfrån någon som påstår sig ha settnågot, eller trender där kanske allagör samma fel”.Samtliga är överens om att det råderkvalitetsbrister i det översta toppskiktetav ledarkåren – hos dem som oftabefinner sig i teamen runt landslagen.Där finns brister i både specialistkompetensoch allmänpedagogisk kompetens,anser de.Vår sammanfattande analys av stödettill tränare och ledare visar, att somutbildnings- och fortbildningsverksamhetenser ut i dag är möjligheterna tillvidareutveckling starkt begränsade.Intervjupersonernas egna förslag påförbättringar handlar om att utveckla enfortsatt karriär för före detta elitidrottsutövare,fler utbildningssteg som organiserasbåde inom det egna förbundet och iidrottsrörelsen generellt, och fler specialidrottsförbundsanpassadeidrottshögskolesatsningar.Efterlyser mer forskningResultaten när det gäller uppföljning,forskning och omvärldsanalys är entydiga.De intervjuade inom elitidrottenanser att samtliga är framgångsfaktorer,men att de måste utvecklas vidare.Framför allt gäller det forskningen ochomvärldsanalysen. De efterfrågar integenerell idrottsforskning. Istället vill dese verksamhetsnära och grenspecifikforskning i nära samarbete mellansakkunniga inom specialidrottsförbundenoch forskarna. Eftersom man intesjälva anser sig ha råd önskar man att RFoch SOK tar ett större ansvar både förfinansiering och för samordning. Idagsläget läggs mest fokus på traditionellauppföljningar och utvärderingar avmästerskap och andra tävlingar. Meninte heller här tas analyserna tillvara, detvill säga att man omsätter resultaten ipraktiken, enligt intervjupersonerna.Det sammantagna intrycket är attmånga av de överordnade, långsiktigabeslut som fattas inom svensk elitidrott,när det gäller alltifrån träningsmetoderoch speltaktiska upplägg till organiseringav verksamheter och förbundsövergripandestrategier för talangutveckling ochtränarutbildning, bygger mer på fingertoppskänslaoch trendkänslighet än påsystematisk analys och kunskapsuppbyggnad.Inte sällan får reserapporter,studiebesök och hörsägen utgöra beslutsunderlag.Miljön inte bara en resursfrågaÄven när vi har undersökt de elitidrottsmiljöersom de aktiva befinner sig i,framgår det att de lever under olikaförutsättningar och har vitt skilda behov.Den tydligaste skiljelinjen går mellan deidrotter där de elitaktiva bedriver huvuddelenav sin dagliga verksamhet i föreningar,och de idrotter där de elitaktivahuvudsakligen tränar och tävlar i landslagen.Båda systemen verkar dock, trotssina framgångar, hämmande för hemmaklubbarnai Sverige och deras utvecklingmot fullgoda elitidrottsmiljöer.Samtliga framgångsfaktorer som deelitaktiva nämner är kopplade till derasbehov av tillrättalagda miljöer. Dessa”Elitidrottssystemetsallra största problemtycks vara att förmånga avslutar sinakarriärer innan de nåttsin fulla potential.”skapas genom att det på en och sammaplats finns duktiga tränare och övrigstödpersonal, tuff konkurrens, elitanpassadeträningsanläggningar, anpassadestudie- eller arbetsplatser, appliceradforskning, goda mediekontakter ochinternationella mästerskap. Dessutomtalar många av de intervjuade ombehovet av lokal anknytning – om vadsom kan benämnas som närhetsprincipen.Det är också denna variabel somverkar vara svårast att återskapa, ochsom ger upphov till många diskussionerom huruvida stödformerna ska centraliserastill en eller ett fåtal platser, eller omde ska decentraliseras så att fler utövarekan utnyttja dem utan att lämna sinföreningsmiljö.Sammanfattningsvis handlar godaelitidrottsmiljöer, föga överraskande, omtillgång till resurser och om de individersom för tillfället befinner sig där, samtom vinnartraditioner som ofta tar långtid att bygga upp. Men det framgår ocksåmed önskvärd tydlighet av våra undersökningaratt det även handlar om ensystematiskt uppbyggd organisering,effektiv resursanvändning och trygghetsskapandeåtgärder – strukturer som går12 svensk idrottsforskning 2/2012

att påverka lättare här och nu. Om man ärvillig att göra det förefaller erfarenhetsbaseradkunskap, vilja och handlingskraftvara viktigare tillgångar än pengar,individuell färdighet och tid.Elitidrottsmodellen intaktRäcker den svenska elitidrottsmodellentill för ett lyckat London-OS? Ett sätt attnärma sig svaret på frågan är att jämföradet svenska elitidrottssystemet, desskostnad och konkreta sportsliga resultatmed andra länder. Samtidigt bör man dådiskutera i termer av rimliga krav utifrångivna förutsättningar.Vår internationella jämförelse utmynnari tre övergripande iakttagelser. Förstoch främst har Sveriges framgångar på deinternationella tävlingsarenorna varit –och är fortfarande – många, även om viförlorat en del av det idrottsliga försprångvi hade under 1900-talets första hälft. Isynnerhet gäller detta om vi också tarhänsyn till befolkningsmängd och BNP.För det andra har det svenska elitidrottssystemetmånga likheter med andranationella elitidrottssystem. Svensk idrotthar utformat en rad elitidrottsliga strategier,från talangidentifikation och talangutvecklingav unga idrottare till ekonomiskastöd och centrala servicefunktionerför elitaktiva på yppersta internationellanivå. För det tredje har den svenskaelitidrottsmodellen inte förändratsnämnvärt sedan 1900-talets andra hälft,trots den elitidrottsliga kapprustning sompräglat den internationella utvecklingen.Dessa iakttagelser indikerar sammantaget,att det svenska elitidrottssystemetsutformning och verkan inte enbarthandlar om politisk styrning eller omöverordnade system för stöd till elitidrott.Den svenska nedifrån-och-upp-modellsom flera svenska idrottsforskare hardokumenterat vittnar tvärtom om att desvenska framgångarna främst är resultatav drivna och talangfulla individer, sommed hjälp av stödjande anhöriga, duktigaträningskompisar (bra konkurrens) ochengagerade tränare och ledare nått ändafram. Frågan är om detta decentraliseradeelitidrottssystem också räcker till framöver.Räcker 212 miljoner kronor för att nåännu fler framgångar inom ramen för denbefintliga modellen?Hur mäter man framgång?När kan det nya elitidrottsstödet betraktassom en framgång? Ja, det berornaturligtvis på vad som avses. Är måttetantalet vunna medaljer blir det givetvisen fråga om gissningar. Något annat kaninte ens det mest sofistikerade elitidrottssystemgarantera. Främst pågrund av att utfallet är beroende av hurkonkurrenterna presterar. Frågans svarkompliceras dessutom av det faktum attregeringens målsättning med elitidrottsstödetuttrycks i minst sagt vaga ordalag:”… stärker internationell konkurrenskraft”.SOK räknar i redaOS-medaljer, medan många forskareäven tar med andra mästerskap ochtopp-4 eller topp-8 placeringar i beräkningarna.Vår reflektion är att såvältidsfaktorn som vad konkurrenterna görockså måste beaktas. De nya tillskjutnamedlen och justeringarna av densvenska elitidrottsmodellen har baranågra år på nacken. Om konkurrenternasinsatser ökar i relation till Sverigesbör väl kraven också sänkas, eller?Tar vi även in RF:s utökade målsättningom att främja mångfalden inomsvensk elitidrott vidgas syftet medelitstödet betydligt – och leder dessutomvidare in på andra frågeställningar. Skaman då se till hur många som fårchansen att lyckas (att bli så bra sommöjligt), eller ska man räkna hur mångasom verkligen lyckas? Kopplat till dettafinns en värdefilosofisk diskussion.Känner svenska folket som kollektiv enstörre tillfredställelse med vetskapen omatt alla som vill, eller i alla fall hartalangen, får chansen? Eller blir tillfredställelsenoch den samlade samhällsnyttanstörre med många mästerskapsdeltagareoch en god publikunderhållning?Vår slutsats är att syftet med elitsatsningarna,liksom utvärderingarna avresultaten, måste påverka såväl bedömningskriteriersom framtida strategieroch anpassade målsättningar för utvecklingenav svensk elitidrott. De gör deinte idag!ReferenserFör en utförlig redogörelse avutgångspunkter, metod, resultatoch referenser se:Centrum för idrottsforskning.För framtids segrar. 2012.Kontaktjosef.fahlen@pedag.umu.sepaul.sjoblom@historia.su.se2/2012 svensk idrottsforskning 13

Paralympics vägmot olympisk statusParalympics har utvecklats till ett globalt idrottsevenemang av rang desenaste 20 åren. Men vägen dit har kantats av spänningar. Konflikterkring organisatoriska frågor, inflytande och olika sätt att se på idrotthar alltid funnits inom handikappidrottsrörelsen.Hans BollingFil.dr.Historiska institutionenStockholms universitetH a n d i k a p p i d r o t t e n fick en hel deluppmärksamhet under 2008. SkyttenJonas Jacobsson belönades med SvenskaDagbladets guldmedalj, statstelevisionenhade dagliga sändningar från de paralympiskaspelen i Peking och frågan om denidrottande kroppen diskuterades livligt isamband med den sydafrikanske sprinternOscar Pistorius kamp mot detinternationella friidrottsförbundet IAAF.Inom idrotten finns det en förkärlek atttala om genombrott och om att skriva insig i rekordböckerna, och det fanns en delsom talade för att 2008 skulle vara åretför handikappidrottens stora genombrottpå bred front. Knappt fyra år senare kanvi konstatera att även om det blev ettgenombrottsår så skedde det inte på bredfront (1).Samma dag som de fjortonde olympiskaspelen invigdes i London 1948 höllsen tävling vid sjukhuset i byn StokeMandeville norr om den engelska huvudstaden.Som idrottstävling betraktat vardet inget särskilt med den. Två lag beståendeav åtta idrottsutövare – 14 män ochtvå kvinnor – tävlade i bågskytte. Alladeltagare var dock ryggmärgsskadade ochrullstolsburna, och tävlingen vid StokeMandeville-sjukhuset har kommit att sessom startskottet för den paralympiskarörelsen. Mannen bakom idrottstävlingarnai Stoke Mandeville, neurokirurgenLudwig Guttmann, ses i dag i vissa kretsarsom den internationella handikappidrottensmotsvarighet till den olympiskarörelsens Pierre de Coubertin.Idrott på högsta nivåNär de paralympiska spelen invigs iLondon den 29 augusti 2012 är det intemycket som påminner om tävlingen somhölls i Stoke Mandeville 64 år tidigare.Under spelen i London kommer de somföljer dem att ta del av idrott på högstanivå. Nära 4 200 idrottsutövare från 160länder kommer att tävla i 20 idrotter:boccia, bordtennis, bågskytte, bänkpress,cykling, fotboll fem- och sjumanna,friidrott, goalball, hästsport, judo, rodd,rullstolsbasket, rullstolsfäktning, rullstolsrugby,rullstolstennis, segling, simning,skytte och volleyboll. De paralympiskaspelen är helt enkelt ett av världensstörsta idrottsevenemang (2). Borta är dentid när handikappidrott, även på elitnivå,sågs som en del av den medicinskarehabiliteringen av funktionshindrade ochdå utövarna bemöttes med kommentaren:Visst är de duktiga som kan, trots att…Den moderna tolkningen av ordetParalympics – att prefixet syftar till detlatinska prefixet para som i parallell ochinte till paraplegic (dubbelsidig förlamning)– kommer att vara sann inte bara iidrottsligt utan även i organisatoriskthänseende. Organisationskommittén förLondon-OS ansvarar nämligen för såvälde olympiska som de paralympiskaspelen. Detta i enlighet med det avtal somslöts mellan Internationella olympiskakommittén (IOK) och Internationellaparalympiska kommittén (IPC) år 2001,ett avtal som fastställer principen om ”ettbud, en stad”. Det innebär att de städersom ansöker om att organisera olympiskaspel också söker att arrangera de paralympiska.I den här artikeln kommer vi att följaden paralympiska rörelsens väg till14 svensk idrottsforskning 2/2012

OS-status. Innan vi går vidare är det dockbäst slå fast att idrottstävlingarna i StokeMandeville 1948 på intet sätt var först påplan. Handikappidrotten har en historiaav organiserat och internationellt idrottsutbytesom sträcker sig avsevärt längretillbaka i tiden än så. Exempelvis höllsinternationella handikappidrottstävlingari tyska Aachen redan år 1927 och inomdövsporten har återkommande världsspel,numera Deaflympics, hållits regelbundetsedan år 1924.De nödvändiga klassernaVad är då handikappidrott? Frågan äregentligen en smula larvig och svaret påden skiljer sig inte från svaren på frågorsom: Vad är fotboll och vad är friidrott?Praktiskt finns det egentligen inte någrabegränsningar i fråga om vilka aktiviteterpersoner med funktionsnedsättningar kanta del av. De begränsningar som finns ärfrämst av ekonomisk art, då den utrustningsom krävs är dyr, eller en fråga omtillgänglighet. Det som utmärker handikappidrottenär istället det arbete somläggs ner på klassificering.Idrottsutövare har alltid önskat atttävla mot personer med likartade förutsättningarså att tävlandet blir meningsfullt– en vinst eller förlust får betydelse.Klassindelning inom handikappidrotten ären förutsättning för att de aktiva ska kunnatävla på någorlunda lika villkor utifrån sinaegna förutsättningar. Det är emellertid ingentingsom är unikt. Tänk till exempel påde olika viktklasserna inom boxning,brottning och tyngdlyftning samt handikappsystemeninom golf och galoppsport.Klassificering är alltså ett sätt attstrukturera tävlandet. Idrottsutövare medfunktionsnedsättningar är indelade iklasser som definieras av deras funktionsnedsättningeller förmåga. Inom denparalympiska rörelsen delas idrottsutövareav tradition in i sex olika grupper: amputerade,cp-skadade, ryggmärgsskadade,synskadade, utvecklingsstörda och engrupp som inkluderar alla som inte passarin de övriga fem grupperna, de andra – lesAutres.Under de senaste decennierna harutvecklingen inom handikappidrotten gåttmot allt färre klasser – en utveckling somses som positiv av de flesta även om dethela tiden handlar om en balansgång. Förfå klasser skapar ett orättvist tävlingssystemoch missgynnar de aktiva med desvåraste funktionshindren, för mångaklasser medför för liten konkurrens ochhotar att sprida ett löjets skimmer överhandikappidrotten. Ett mått på att antaletEn sprakande avslutning avParalympics i ”Fågelboet” iPeking 2008.2/2012 svensk idrottsforskning 15

klasser har minskat vid de paralympiskaspelen, och att det därmed blivit svårare atterövra medalj, får vi om vi jämför spelen iArnhem 1980 med spelen i Peking 2008. IArnhem tävlade knappt 2 000 deltagareom cirka 3 000 medaljer, medan de 3 961tävlande i Peking lämnade den kinesiskahuvudstaden med 1 431 medaljer (3).Förändrad syn på funktionshinderFörändringen i hur idrottsutövare klassatsinom handikappidrotten har en parallell iutvecklingen av synen på personer medfunktionsnedsättningar i samhället i övrigt.Det talas gärna om två olika sätt att se påpersoner med funktionsnedsättning; denmedicinska synen på funktionsnedsättningkontra den sociala. Under större delen av1900-talet kategoriserades personer medfunktionsnedsättningar utifrån dem somvar i behov av medicinsk omsorg, rehabiliteringeller som var segregerade från detövriga samhället. Detta synsätt har kallatsden medicinska modellen. Modellen gjordesig även gällande när personer medfunktionsnedsättning började klassificerasi samband med idrottsutövning. Från cirkaår 1970 förändrades dock synen ochnumera talas det istället om den socialamodellen, vilken riktar uppmärksamhetmot omgivningen och dess betydelse förindividens möjligheter att fungera isamhället. Det har inneburit att intressetför personer med funktionsnedsättningflyttats över från det medicinska ochsocialpolitiska området till det samhällspolitiska.I enlighet med det nya synsättet harockså klassificeringen av idrottsutövaremed funktionsnedsättning kommit attgöras med hänsyn till funktion i stället förfunktionsnedsättning.Handikappidrottsrörelsens hållning äratt klassningen ska utgå från respektiveidrottsgrens speciella karaktäristik ochbaseras på funktion snarare än handikappdiagnos.Att ha en amputerad arm innebärju till exempel på intet sätt samma funktionshinderi alla idrotter. Klassificeringenhar två huvudsyften, dels att avgöra omidrottsutövaren är berättigad att delta ochdels att gruppera idrottsutövarna vidtävlan.Tävlingarna i Stoke MandevilleDet fanns två huvudsakliga skäl till attmannen bakom tävlingarna i Stoke Mandeville,Ludwig Guttmann, ivrade för idrott.Dels för att patienterna skulle träna uppsina kroppar, dels för att idrottsutövadeskulle hjälpa till att motverka anstaltslivetsnegativa inflytande på patienternas humör.Det handlade alltså framför allt om ettmedicinskt rehabiliteringsperspektiv. På såsätt skilde sig den idrott som Guttmannpropagerade för inte från den idrott förrörelsehindrade, framför allt krigsinvalider,som samtidigt slog rot i andra länder.Många människor, främst unga män,drabbades av varaktiga funktionsnedsättningartill följd av andra världskriget.Tävlingarna i Stoke Mandeville ficktidigt en fast organisation och blev årligtåterkommande. Fyra år efter starten, 1952,blev de även internationella i och med attett holländskt lag deltog. Det uppmärksammadesgivetvis av organisationskommitténsom kallade tävlingarna för theFirst International Inter-Spinal UnitSports Festival. Totalt lockade de 130deltagare. Tävlingarna var dock fortfarandeöppna enbart för ryggmärgsskadade.Den handikappidrott som har sina rötteri Stoke Mandeville och Guttmanns verksamhetkännetecknades av ett medicinskt”Ska man arbeta föratt idrottsgrenar förfunktionshindrade skakomma med på detolympiska programmet?Svaret är intesjälvklart...”filantropiskt synsätt, där det handlade omatt rehabilitera personer med funktionsnedsättning.Inom den paralympiskarörelsen i dag är fokuseringen på detidrottsliga mycket tydlig, det handlar omidrottsutövande och ska bedömas påsportsliga grunder.De spänningar som funnits mellan olikasätt att se på handikappidrotten har varitsynlig i klassificeringssystemen. Förespråkarnaav det medicinska synsättet har velatorganisera ett rigoröst klassificeringssysteminom vilket de med samma diagnoserskulle tävla mot varandra. De som harbetraktat handikappidrott som en idrottbland andra har å andra sidan strävat efter16 svensk idrottsforskning 2/2012

att organisera idrotten kring förmåga, däridrottsutövare med olika funktionsnedsättningarmen med likartad förmåga skakunna tävla mot varandra.IPC samlade handikappidrottenInternationellt var handikappidrotten ensplittrad rörelse fram till år 1989 dåInternationella paralympiska kommittén(IPC) bildades. Organisationen ansvararsedan 1994 helt och full för de paralympiskaspelen. IOK var pådrivande i skapandetav en internationell idrottsorganisationsom skulle företräda den samlade handikappidrotten,då man ville ha en samtalsochsamarbetspartner. Samlandet av deninternationella handikappidrotten i enorganisation innebar att man anammadesamma organisationsstruktur som funnitsinom svensk handikappidrott sedanSvenska handikappidrottsförbundet(SHIF) bildades år 1969. När SHIF bildadesskapades en organisation som rymdeidrott för personer med hörselskador,rörelsehinder, synskador och utvecklingstörningoch som var ansluten tillRiksidrottsförbundet (RF). Dövsportenlämnade dock SHIF år 1995 när Sverigesdövas idrottsförbund valdes in sommedlem av RF. I och med bildandet av IPCskapades en tydlig huvudorganisation förden internationella handikappidrotten somkunde driva och utveckla den i en gemensamoch för idrotten gynnsam riktning.Skapandet av IPC innebar också attmånga nationella paralympiska kommittéerbildades runt om i världen. De kom iviss utsträckning att förändra synen påhandikappidrott i flera länder. Till skillnadfrån de organisationer som tidigareorganiserat handikappidrott sökte desamarbete med sina nationella olympiskakommittéer och nationella riksorganisationerför idrott. Det ledde till att de omvärderadesitt förhållande till de förutvarandenationella organisationerna för handikappidrottoch deras internationella federationer.IPC:s ställning stärktes därmed påandra internationella handikappidrottsorganisationersbekostnad, tack vare denorganisationsmodell man valt.OS och Paralympics i samma stadOS-året 1960 flyttade idrottstävlingarnaför ryggmärgsskadade från England ochStoke Mandeville till Italien och Rom. Detinnebar att deltagarna fick chansen att tävlai samma stad som OS-deltagarna. Tävlingarnahar därför kommit att betraktas somde första paralympiska spelen. Detta trotsatt de egentligen bara var de årligt återkommandetävlingarna för ryggmärgsskadadesom flyttat från sin ordinarie tävlingsort.Upplägget från år 1960 upprepades 1964och tävlingarna förlades till OS-stadenTokyo. År 1968 var det emellertid stopp, dåMexico City inte ansåg sig kunna arrangeratävlingar för ryggmärgsskadade idrottsutövare.Trots detta valde man att flytta utspelen från England. Värd för tävlingarnablev istället Tel Aviv.Under 1970-talet kom fler grupper avfunktionshindrade att få tillträde till deparalympiska tävlingarna. I Heidelberg1972 förekom för första gången uppvisningstävlingarmed synskadade idrottsutövareoch i Toronto 1976 hade evenemangetöppnats upp för ett vidare spektrum avidrottsutövare. Där fanns tävlingsklasseräven för amputerade, synskadade och lesAutres. Samtidigt vidgades även spelensorganisatoriska bas.År 1980 introducerades tävlingar ävenför cp-skadade. De fem grupper av funktionshindradesom sedan dess utgjortkärnan i den paralympiska rörelsen hadedärmed blivit paralympiska. I och med attfler hade möjlighet att delta växte tävlingarnaoch antalet klasser blev oerhörtmånga. Det blev uppenbart att klassificeringssystemetvar i behov av en förändring.De paralympiska spelen i Seoul 1988 harkommit att ses som de första i den modernaeran. Det ligger ingen större överdrift ipåståendet att det var då som Paralympicstog steget in i en ny tidsålder. Sedan desshar samtliga paralympiska spel avgjorts påsamma arenor som OS-tävlingarna sammaår. De spel som följt på Seoul 1988 haregentligen bara utgjort ytterligare steg påvägen mot allt större och mer uppmärksammadespel. Nya idrottsgrenar har tillkommit,antalet klasser har minskat, publikochmedieintresset har ökat och deparalympiska spelen har lyckats knyta tillsig världsomspännande företagssponsorer.Paralympics samlar numera cirka 4 000idrottsutövare från hela världen. Blandde nya idrottsgrenar som introducerats ärrullstolsrugby en av de mer spektakulära.De paralympiska spelen i Peking samlade3,44 miljoner åskådare och en total2/2012 svensk idrottsforskning 17

Skuggorna översolskensolympiadenOS i Stockholm har gått till historien som en stor succé. Den nyutkomnaantologin Stockholmsolympiaden 1912 – Tävlingarna, människorna,staden ger en mer nyanserad bild. Skenande kostnader, nationalism,könsdiskriminering och dyra biljetter kastar nytt ljus på spelen.Den 6 juli 2012 är det 100 år sedan speleninvigdes av kung Gustaf V på Stadion iStockholm. Ingen stad i Sverige har trotsett flertal försök lyckats göra om Stockholmsbedrift och få arrangera ett olympisktspel. Forskare som intresserar sigför Stockholmsolympiaden är lyckligtlottade. Tillgången på källor är nästanoändliga. Riksarkivet i Stockholm omfattartotalt 23 hyllmetrar med protokoll frånden stora organisationen kring OS,ansökningshandlingar, korrespondens,fotografier med mera. Arkivets egensamling av tidningsklipp från spelenomfattar 334 arkivvolymer. Det är enveritabel guldgruva. Nämnas bör ocksåden över 1 000 sidor långa officiellarapporten V. Olympiaden. Officiellredogörelse för olympiska spelen iStockholm 1912 som utgavs under ledningav journalisten och idrottsledaren ErikBergvall redan ett år efter spelen.Stockholm den enda kandidatenBeslut om var de olympiska spelen 1912skulle hållas fattades vid IOK:s session iBerlin i maj 1909. Stockholm hade förtfram sin kandidatur vid IOK:s möte iLondon 1908. Det fanns dock en kandidatstadtill, Berlin, som efter påtryckningarfrån skaparen av de modernaolympiska spelen, Pierre de Coubertin,hade avstått från att söka spelen 1908.Det var underförstått att Berlin därförskulle få anordna spelen. Tyskarna fickdock problem, framför allt med attuppföra en arena värdigt ett olympisktspel. När dessutom ordföranden i dentyska olympiska kommittén avled i mars1909 beslutade tyskarna att avstå från attsöka spelen. Därmed var Stockholm denenda kandidaten, men valet var ändå intehelt självklart.Eftersom spelen hade flyttats från denutsedda arrangörsstaden både 1904 (frånChicago till Saint Louis) och 1908 (frånRom till London) ville IOK ha garantierfrån Stockholms sida att man verkligenskulle klara av att genomföra arrangemanget.Den svenska ansökan var dockväl förberedd och förankrad, med löftenfrån regeringen att bidra till finansieringen.Balck och Clarence von Rosen (Sverigesandra ledamot av IOK och senare politisktkontroversiell) lyckades övertyga IOKdelegaternaom att Stockholm verkligenskulle klara av att arrangera olympiskaspel. Berlin lovades, som plåster på såren,att få stå som värd för olympiska spelen1916; spel som aldrig blev av på grund avförsta världskriget. Berlin fick vänta till1936 innan staden fick stå som värd förolympiska spel. Det krävdes således tvåstarka och välrenommerade aktörer i deninternationella idrottsvärlden, Balck ochvon Rosen, för att Stockholm skulle fåolympiska spelen, vilket ger perspektiv påsenare och misslyckade OS-ansökningarfrån svensk sida.Lotteri ordnande finansieringenHuvudansvaret för att trygga de ekonomiskaförutsättningarna för att arrangeraspelen föll märkligt nog på en enskildorganisation, Sveriges centralförening förLeif YttergrenDocentGymnastik- och idrottshögskolanHans BollingFil. dr.Historiska institutionenStockholms universitet2/2012 svensk idrottsforskning 19

Svenska gymnaster i språngmarschunder en uppvisning på StockholmsStadion OS 1912. Foto: Sverigescentralförening för idrottensfrämjande.idrottens främjande. Under 1900-taletsförsta decennier var det den ekonomisktledande organisationen inom det svenskaidrottslivet och bestod av personer ursamhällets elit (1). Det var således vare sigStockholm stad eller staten som garanteradespelen ekonomiskt. Redan innanStockholm tilldelats spelen hade enutredning om spelens ekonomi genomförts.Den förutsatte att en enklare arenaskulle uppföras på den relativt nyanlagdaÖstermalms idrottsplats. Uppskattningenav kostnaderna för att hålla spelen vardock knappt tilltagna, men med hänvisningtill den sökte Centralföreningentillstånd att få anordna en extra dragning idet så kallade idrottslotteriet för attfinansiera spelen. Sedan man fått enunderhandsgaranti från den konservativaregeringen om att förfrågan skulle bemötaspositiv kunde Viktor Balck tillkännageatt Stockholms var berett att anordnaolympiska spelen 1912, om än i en någotreducerad version.Den ursprungliga avsikten inomsvenska arrangörskretsar var att arrangeraså enkla spel som möjligt utifrån ettdemokratiskt tankesätt. Man ville attspelen enbart skulle omfatta idrottsgrenarsom var tillgängliga för människor (män!)utan hänsyn till samhällsställning ochförmögenhet. Ett slutgiltigt program förStockholms-OS antogs först 1911. Detfaktum att beslutet fattades så sent, och attdet var mer omfattande än vad arrangörernafrån början tänkt sig, innebar självklartfördyringar för arrangörerna. Mantvingades också överge den demokratiskatanken.I den första kostnadskalkylen för spelenberäknades den totala kostnaden förspelens avhållande till 315 000 kronor. Denstörsta utgiften hänförde sig till att uppföraett enklare stadion på Östermalms IP(235 000 kronor). I februari 1910 lades enny kalkyl fram. Den totala kostnaden hadedå stigit till 630 000 kronor. Platsen förbygget hade flyttats till Idrottsparken, dettapå grund av osäkerhet kring den framtidamarkanvändningen av det område därÖstermalms IP var belägen.Från statsmaktens sida krävdes också attarenan skulle vara av mer beständigkaraktär, vilket innebar än högre kostnader.Kostnaden för en sådan arena beräknas imars 1910 till 715 000 kronor. Den totalakostnaden för spelens avhållande steg påmindre än ett år med närapå 170 procenttill 845 000 kronor.Att intäkterna från endast en extradragningi idrottslotteriet inte på långt närräckte till för att täcka dessa kostnader varsjälvklart. Arrangörerna tvingades, genomCentralföreningen, att söka tillstånd förytterligare en dragning samt att utnyttjalotteriets så kallade överskottsmedel för att20 svensk idrottsforskning 2/2012

täcka kostnaderna. De totala intäkternafrån de två extralotterierna samt överskottsmedlenberäknades uppgå till815 000 kronor.Men inte heller dessa kostnadsberäkningarhöll. I september 1911 och maj 1912tvingas organisationskommittén, medBalck som ordförande, erkänna att deraskostnadsberäkningar slagit fel och be omännu mer pengar. Att vara ekonomiskgarant för spelen var dyrbart för Centralföreningen.De olympiska spelen kom alltså, i likhetmed många efterföljare, att bli mycketdyrare än planerat. De många grenarnaledde till ett behov av fler arenor änStadion och antalet deltagare blev fler änvad man från början tänkt sig, drygt 2000. Organisationskommittén betaladedessutom, ofta i strid med amatörbestämmelserna,även den svenska olympiatruppensomfattande och kostsamma förberedelser.Det gällde att ha en trupp som välkunde hävda sig i den hårda konkurrensen;den nationella äran stod på spel ochman förberedde sig minutiöst.Totalt kostade Stockholmsolympiadennästan 2,5 miljoner kronor (cirka112,5 miljoner i 2010 års penningvärde)att arrangera inklusive byggandet avStadion. Denna kostnad täcktes alltså tillstörsta delen av intäkter från idrottslotteriet.Den näst största intäktskällan varbiljettförsäljning som inbringade nästan850 000 kronor.Dyra biljetter och lite publikBiljettförsäljningen ger varje stor idrottsarrangörhuvudbry, då som nu, och detdrabbade också de ansvariga inför Stockholms-OS1912. Det var inte helt lätt förden idrottsintresserade allmänheten att fåtag i biljetter till tävlingarna. Arrangörernaoroade sig nämligen för att biljetternaskulle bli föremål för spekulation,svartabörshandel. Därför beslutades påett tidigt stadium att endast sälja dyraseriebiljetter i förköp. Biljetter tillenskilda tävlingar började säljas först pårespektive tävlingsdag. Huvuddelen avdagbiljetterna kom därmed att säljas motkontant betalning vid Stadions vändkors,vilket innebar att det vid de populärastetävlingarna uppstod köer på flera tusenpersoner med påföljande missnöje.Seriebiljetterna till Stadion var dessutomså dyra, nästintill oåtkomliga för en vanliglöntagare och måste ha exkluderat storadelar av Stockholms befolkning att på platsfölja tävlingarna över flera dagar. Dekostade 50, 75, 100 respektive 200 kronor.Priset för dagsbiljetter på de olika arenornavarierade i kostnad från 1 till 25 kronor. Tillhästtävlingarna på Stadion kostade biljetterna5, 10 respektive 20 kr per dag (3).Efter spelens avslutande gav ocksåAftontidningen organisationskommitténskulden för att Stadions läktare så oftagapat tomma, en slutsats som strider motOS-litteraturen vilken talar om publiksuccé.Spelen var dock ingen publiksuccé, långtdärifrån. Det sades ha berott på just hurbiljetthanteringen skötts. Enligt Aftontidningenhade det varit för komplicerat förintresserade åskådare att komma överbiljetter (4). Även om det var möjligt att fåbiljetter till tävlingar till kostnader som intebör ha legat utom möjligheternas ram förarbetare – en arbetare tjänade i genomsnitt42 öre i timmen år 1912 – var det krävandeatt komma åt dem (5). Ur den aspekten varspelen socialt exkluderande och en aktivitetför främst de besuttna, de fåtal turister somkom till spelen och inte minst de verkligaidrottsentusiasterna. OS-organisationenhade även intäkter från försäljning avprogram och rättigheter av olika slag.Organisationen fri från kvinnorBeslutet i Berlin att tilldela Stockholm deolympiska spelen innebar starten på enfebril aktivitet från Balcks sida. Det handladeinte bara om att iordningsställa allaanläggningar utan också om att hittalämpliga personer för att organisera spelen.Först och främst behövde man tillsätta denGreta Johanson, simhoppare ochSveriges första kvinnliga olympiskaguldmedaljör. Segern kom i grenenraka hopp. Under 100-årsjubiléet harGretas historia fått symboliserakvinnornas underprivilegieradeställning. Totalt deltog 2 490 mänoch 57 kvinnor. Kvinnorna tilläts tävlai simhopp, simning och tennis.Foto: Sveriges centralförening föridrottens främjande.2/2012 svensk idrottsforskning 21

Foto: Johan Pihlbladcentrala och mäktiga organisationskommittén,vilken kom att utgöra navet iarbetet med spelen (6). Därefter tillsattesen rad sektioner och specialkommittéer,sammanlagt 26 stycken, som hade iuppgift att anordna allt ifrån tävlingar iolika idrotter till förströelseaktiviteter förpubliken efter det att tävlingarna slutat fördagen och marknadsföringen av spelenoch Sverige som turistland och Stockholmsom turiststad (7,8).Coubertin uppehöll fram till spelen entät korrespondens med organisatörerna.Han uppmanade dem på ett tidigt stadiumatt inte upprepa upplägget från London-OS 1908. Spelen i Stockholm borde istället”hållas mera rent idrottsmässiga, meranobla och diskreta, mera klassiska ochartistiska, mera intima, framför alltmindre dyrbara” (8). Huruvida de svenskaarrangörerna levde upp till det är tveksamt.Mycket tyder på motsatsen. Dethandlade om att med hjälp av en aggressivmarknadsföring visa upp Sverige, Stockholmoch svensk idrott från sin absolutbästa sida. Den nationella äran stod påspel och då fick inget lämnas åt slumpen.Satsningen från arrangörernas sida vartotal och nationalismen en viktig drivkraft.Gustaf V var spelens ”höge skyddare”och även prinsarna Gustaf Adolf, Carl ochWilhelm var involverad. Kronprins GustafAdolf var engagerad och aktiv hedersordförandei organisationskommittén,prinsarna Carl och Wilhelm dito i kommittéernaför hästsport och tennis. Kungahusetarbetade således hårt för spelen ochgav därmed legitimitet och status åtStockholmsolympiaden. Kvinnornadiskriminerades stort, inte bara somdeltagare, utan lyste nästan helt med sinfrånvaro även i den stora organisationsapparaten.Endast i en specialkommitté varkvinnor representerade: tenniskommittén.Tävlingarna var de dittills största iOS-historien med 2 380 tävlande från 27nationer representerande alla fem kontinenterna.Enligt svensk press svarade demer än väl svarat upp mot de krav somkunde ställas på ett modernt OS-arrangemang(9). Endast 53 kvinnor deltog itävlingarna.Spelen har således gått till historiensom solskensolympiaden eller ”the SwedishMasterpiece”. Vädret var verkligenovanligt bra med lite nederbörd ochmycket sol. Arrangörerna hade tur. I junioch augusti 1912 och i juli 1911 och 1913 varvädret oerhört mycket sämre, det varkallare och regnet öste stundtals ner.Medeltemperaturen under juli 1912 var 18,3grader, två grader högre än 1911 och 1913(10). Juli 1912 var sannerligen en riktigsolskensmånad.AnläggningarnaOlympiska spel brukat förknippas medspektakulära och kostsamma idrottsanläggningar,och inte minst en diskussion omderas nyttjande efter spelen. Hur löstearrangörerna i Stockholm den svåra anläggningsfrågan?Till saken hör att under dennadynamiska period i Stockholms historiasköt intresset för idrott fart på allvar ochidrottsplatser började uppföras runt om istaden, främst på statliga Djurgården. Vidsekelskiftet fanns det bara en idrottsplatsför friidrott och andra idrotter värd namneti Stockholm, Idrottsparken från 1896. Tillen början dominerades anläggningen av encykelbana, bancykling var en synnerligenpopulär idrott i Sverige under 1890-talet,men snart dog intresset ut till fördel förlandsvägscykling. Den andra modesportensom till en början hystes i Idrottsparken vartennis. Av större betydelse för idrottslivet iStockholm var att man år 1901 anlade enbollplan på inneplan på Idrottsparken. Detinnebar att fotbollslagen kunde flytta frånde mera provisoriska förhållandena påGärdet. På vintern anlades en skridskobanaför bland annat bandyspelarna och skridskoåkarna(11).Idrottsparken fick några efterföljare avdet mindre formatet under förra sekletsförsta decennium. Vid 1912 års ingångfanns fyra idrottsplatser i Stockholm:Östermalms IP, Råsunda IP, Tranebergs IPoch Göta lifgardes IP (12). Idrottsparkenrevs hösten 1910, men ersattes underOS-året av en femte, arenornas arena:Stockholms stadion.Hur kunde då arrangörerna på endast treår färdigställa det antal arenor som behövdesför att arrangera OS när varken riksdageller stad var speciellt entusiastiska? Svaretstår delvis att finna i markägarförhållandenai Stockholm. På Djurgården, i vidbemärkelse, tillhörde marken staten ochden, inte minst kungahuset, var betydligtmer idrottspositiv än politikerna i Stockholmsstadsfullmäktige. De olympiska22 svensk idrottsforskning 2/2012

Tanken var först att bygga en tillfällig arena, men det accepterade inte staten. Stadion i nationalromantisk stil, klädd i rötthelsingborgstegel, stod klar för invigning den första juni 1912. Arkitekt Torben Grut. Foto: Sveriges centralförening föridrottens främjande.anläggningarna låg därför på Djurgårdenoch än i dag är antalet idrottsanläggningarstort kring Stadionområdet. Det var i striktmening endast läktaren för rodd, vilkenrevs efter spelen, som låg inom stadensdomäner. Med kungahuset (staten) ochmilitären i ryggen kunde organisationskommitténsatsa fullt ut på anläggningarnapå Djurgården, vilka kompletteradesmed befintliga anläggningar i förorterna(13). Stockholm stad hade således redan förhundra år sedan ett begränsat intresse förbyggande av idrottsanläggningar.StadionDen idrottsanläggning som var av störstabetydelse för OS och Stockholms framtidaidrottsliv var utan tvekan Stadion, som ettsekel efter spelen står kvar som en stoltoch synnerligen vacker symbol för Stockholmsolympiaden1912. Det var också denenda idrottsanläggningen av beståendekaraktär som uppfördes för OS. Att byggaett permanent stadion hade inte ingått iOS-arrangörernas planer till en början.Tanken var att uppföra ett tillfälligtstadion, men efter ingripande från statenförändrades planerna eftersom man inteaccepterade att statliga medel gick till entillfällig arena. Man fordrade ett permanentstadion i sten som efter spelen bordebli statsegendom. Arrangörerna rättadesig efter detta till stor glädje för Stockholmsidrotten.Resultatet blev arkitektens TorbenGruts ringmursliknande byggnad i rötttegel från Helsingborg, som stod klar förinvigning den första juni 1912 (14). IStadion avgjordes tävlingarna i friidrott,brottning och gymnastik, delar av fotbollen,hästtävlingarna (som också avgjordespå Fältridklubbens bana och Lindarängenskapplöpningsbana) och den modernafemkampens ridmoment, som till stor delavgjordes på de olympiska arenorna förrespektive idrott.Stadion var alltså den anläggning somarrangörerna verkligen satsade på, men ioch med att den placerades där Idrottsparkenredan var belägen skedde ingenegentlig förändring av Stockholms totalaidrottstopografi. Organisationskommitténhade även fått erbjudanden om mark fråntvå av de aktiebolag som exploateradeStockholms förstäder, men avböjt (15).I övrigt avgjordes OS-tävlingarna påprovisoriska eller redan befintliga arenor.På så sätt kunde kostnaderna hållas nereoch framför allt kunde det pressadetidsschemat hållas. Av de idrottsanläggningarsom användes vid Stockholmsolympiadenfinns fortfarande några kvar.Förutom Stadion handlar det om anläggningari dess närhet: Östermalms IP,Tennispaviljongen och utetennisbanornasamt Fältridklubbens anläggning (numeraStockholms ryttarstadion). De andra harvid olika tidpunkter rivits. Stockholmsolympiadeninnebar alltså, med undantagför Stadion, inget uppsving vad gälleranläggningar för Stockholmsidrotten.Slutsatsen blir att visst sken solen överStockholmsolympiaden, men i likhet medsolen hade den sina fläckar. Kanske tillmed ganska stora.Referenser1. Bolling, H. Icke blott personligainsatser utan därjämteen riklig tillgång på penningar(opublicerad rapport 1996).2. www.scb.se3. Bergvall, Erik (red.) V. Olympiaden.Officiell redogörelse förolympiska spelen i Stockholm1912. 1913.4. Aftontidningen, 19 juli 1912.5. Prado, S. Nominal and realwages of manufacturing workers,1860–2007. I Edvinsson,Rodney m.fl. (red.): Historicalmonetary and financial statisticsfor Sweden. 2010. s. 511.6. Nordlund Edvinsson, T. Attorganisera olympiska spel. I H.Bolling & L. Yttergren (red):Stockholmsolympiaden 1912.2012.7. Bolling, H. Punsch, prakt ochpatriotism. I H. Bolling & L.Yttergren (red): Stockholmsolympiaden1912. 2012.8. Andersson, P. m.fl. Marknadsföringenav Stockholmsspelen. IH. Bolling & L. Yttergren (red):Stockholmsolympiaden 1912.2012.9. Mallon, B. m.fl. The 1912Olympic Games. 2009.10. www.usk.stockholm.se11. Tjerneld, S. Stockholmsliv.Första delen, norr om Strömmen.1996.12. Nordiskt Idrottslif, 29 september1911.13. Gäfvert, B. Militären ochStockholmsolympiaden. I BoLundström & Maria GussarssonWijk (red.): Den cyklandehumanisten. 2009. s.173–185.14. Ekberg, M. Stockholms olympiastadion,Bebyggelsehistorisktidskrift 40. 2000.15. RA: Stockholmsolympiaden1912: Organisationskommitténsprotokoll A I:1, organisationskommittén,29 september 1909,§ 3.Kontaktleif.yttergren@gih.sehans.bolling@historia.su.se2/2012 svensk idrottsforskning 23

Då konsten blev olympiskOS 1912 fick även kulturen medaljOlympiska spelen i Stockholm 1912 skulle inte bara vara atleternastävling. Pierre de Coubertins dröm var att återuppliva de antika idealenoch ge plats för både konst, musik, litteratur och arkitektur. Mentävlingarna fick en undanskymd roll och mötte starkt motstånd i Sverige.Patrik SteornFil.dr konstvetenskapCentrum för modevetenskapStockholms universitetS h a k e s p e a r e, brittisk pop, nyskrivenopera, konstutställningar och interaktivaljudskulpturer. Vid sidan av sommarspeleni London 2012 finns ett blandat utbudmed kulturupplevelser för de olympiskaidrotternas utövare och dess åskådare.När världens ögon är riktade mot tävlingaroch nationskamp tycks det ambitiösaprogrammet, med tydligt brittiskprofil, syfta till att manifestera en bild avLondon som en kreativ stad i ett kulturlandmed både traditioner och visioner.Kanske en motvikt mot ekonomiska kriseroch växande socialt missnöje?Genom tiderna har konsterna fått intaolika roller vid de olympiska spelen. IStockholm 1912 arrangerades regelrättakonsttävlingar för första gången. Den härartikeln berättar om hur det gick till närmåleri, skulptur, musik, litteratur ocharkitektur blev tävlingsgrenar för förstagången i den moderna olympiska historien.Konflikter präglade genomförandet,men idén om tävlingar i konst var utmanadeoch inspirerade både för konst- ochidrottslivet i det tidiga 1900-talets Sverige.Antikens ideal skulle blomstraAtt återuppliva de antika spelen var enstark drivkraft när Pierre de Coubertinoch hans krets skapade de modernaolympiska spelen vid sekelskiftet 1900. Iden officiella redogörelsen efter spelen iStockholm 1912 beskrivs idén om attinkludera konsten som en naturlig följd avden olympiska idén (1).Coubertins vision var att själva andanhos antikens spel inte bara skulle rekonstruerasoch återupptas, utan också gesförutsättningar att blomstra igen ochblåsa nytt liv i samtiden. Det var alltsåinte bara en antikvurm, utan det handladesamtidigt om att göra OS till ett forum därmoderna nationers krafter och kompetenserställdes mot varandra inom fleraområden än idrott.Konstgrenarna kallades med ettgemensamt namn för Concours d’Art ochvisionen om att foga dessa tävlingar till deolympiska spelen drevs främst av Pierrede Coubertin själv. Redan år 1906 börjadehan på allvar arbeta för att inkluderakonstarterna i de officiella tävlingarna (2).Ett uttalat mål med att inkludera dekonstnärliga grenarna var för Coubertinatt göra spelen mer estetiskt genomtänkta,eller mer eurytmiska, för attanvända hans eget ord (3). Begreppetladdade han med en vision om att göraidrott till en aktivitet där kroppsrörelseharmonierades med inre, fysisk energioch med estetisk gestaltning. Målet var ettslags idrottsligt skådespel där kroppsligkraft och klassisk skönhet smälts sammani en helhet. Alla sorters estetisk verksamhetkunde bidra: fyrverkerier, parader ochflaggor likväl som marmorskulpturer ocholjemålningar.Den tyska idrottsforskaren Andrea24 svensk idrottsforskning 2/2012

Walter Winans, USA, vannskulpturtävlingen med bidraget AnAmerican trotter. Den mångsidigeWinans vann även silvermedaljen iskytte. Foto: Hans BollingPetersen menar att Coubertin användekonsttävlingarnas symboliska ellerceremoniella roll som ett sätt att skilja utde olympiska spelen från andra internationellaidrottstävlingar som anordnadesvid denna period (4). Den idealistiska ochromantiska synen på konst och kreativinspiration satte dock käppar i hjulet förden vision Coubertin hade om idrottensroll som en förlösande kraft inom konstenoch om konstens förskönande roll inomidrottens värld. Konsternas roll blevunderordnad i hans vision om att hyllaoch upphöja idrottsutövandets drivkrafter.Kampen om konsttävlingarnaFörberedelserna för Stockholmsspelen varredan i full gång i februari 1910, när densvenska organisationskommitténs ordförandeVictor Balck tog upp en skrivelseom konsttävlingar som den internationellakommittén skickat. Med kronprinsGustav Adolf i spetsen ansåg mötet atttävlingar i konst var en känslig fråga medtanke på hur många olika riktningar ochuppfattningar som fanns (5). De bestämdesig för att rådfråga ett antal konstnärssammanslutningar:Kungliga akademienför de fria konsterna, föreningen De frie,Svenska konstnärernas förening, Konstnärsförbundetoch Svenska teknologföreningensavdelning för husbyggnadskonst.Det framgår av svaren att tanken på attåteruppliva de antika olympiska spelentilltalade den del av konstnärerna.Svenska konstnärernas förening föreslogtill och med tävlingsgrenarna skulleutökas, med hänvisning till grekerna:Antikens folk uppdelade icke människorna imuskelindivider och hjärnindivider. För dem varall mänsklig verksamhet, som ej direkt afsågbrödförvärfvet, idrott eller, som vi äfven kalla det:kultur. Konsten var en af dess högt skattadeyttringar. Därför hade ej blott den bildandekonsten utan äfven musiken och poesienhemortsrätt vid spelen i Olympia. Vore det ejtänkbart att ännu återupplifva dessa högtider.Brev från Axel Lindman, SvenskaKonstnärernas Förening, till svenskaorganisationskommittén 15/4 1910.Förslaget tycks även ha tilltalat Coubertinoch den internationella kommittén,eftersom litteratur och musik fanns medsom grenar när tävlingen introducerasunder påföljande år.Den svenska organisationskommitténgick dock på Konstakademiens ochKonstnärsförbundets negativa linje ochrapporterade det till den internationellakommittén. Idén med konsttävlingar var2/2012 svensk idrottsforskning 25

dock en fråga med symbolisk betydelse förCoubertin som lät meddela att kravet påatt arrangera Concours d’Art var ”oeftergifterligt”– de skulle äga rum oavsett.Den svenska kommittén kalladeåterigen representanter för konstvärldentill ett stort möte för att diskutera saken ijanuari 1911 och vid detta tillfälle gick deemot både tävling och utställning. Coubertinblev både besviken och förvånadoch påpekade för kommittén att desvenska konstnärernas åsikter i den härfrågan var tämligen ovidkommande. Hantog dock på sig att sköta alla frågor somrörde Concours d’Art. Man kan ana att detinte bara var de svenska konstnärernasom var skeptiska till att det skulleanordnas tävlingar i konst. En skeptiskinställning fanns även bland den svenskaidrottens företrädare.Tävlingar inom de olika konstarterna,med på förhand formulerade programeller ämnen, var ingen nyhet för sekelskiftetskonstnärer. Vid de litterära och konstnärligaakademierna i Europa var detalltsedan 1500-talet en etablerad form förundervisning, prisbelöningar och utställningaratt på kvalitativa bedömningsgrunderutse en vinnare. I samband medframväxten av 1800-talets borgerligasamhälle blev pristävlingar ett verktygsom ofta användes av offentliga institutionerför att få fram förslag till byggnader,stadsplaner och även konstnärliga dekorationer(6). Tävlande ingick i den professionellayrkesrollen för konstnärer inte baraunder 1800-talet, utan en bra bit in på1900-talet och för arkitektyrket fortfarandei dag.Att tävla i konstnärlig gestaltning varalltså inte främmande för de svenskakonstnärerna, men själva förfarandettycks för dem främst varit förknippat medoffentlig konst och offentliga miljöer.Dessutom hade konsttävlingar somsådana varit föremål för skarp kritik frånkonstnärerna i Konstnärsförbundet ändasedan 1880-talet (7). De ville inte sekonstnärens kreativitet reduceras till enidrottsgren.Regler, medaljörer och verkDet blev alltså Pierre de Coubertin somsjälv fick ansvara för att den förstaConcours d’Art skulle genomföras vidStockholmsspelen 1912. Ett reglementepublicerades under hösten 1911där detkonstnärliga programmet inte preciserasmer än att de deltagande verken skulle haett direkt samband med idrott (8). Tävlingsbidragen,som inte fick vara offentliggjordasedan tidigare, skulle postas till deCoubertins hemadress i Paris. Det verkarmest troligt att Coubertin själv utgjordejury för konsttävlingarna (9). Vilka konstutövaresom skickade in bidrag tilltävlingarna går inte att få ett fullständigtsvar på i dag, men det finns inga uppgifterom att någon svensk konstnär skulle haställt upp i tävlingen.”Coubertin utsågalltså sitt eget bidragtill vinnare i litteraturklassen.”Under våren 1912 meddelade Coubertinresultaten av tävlingarna till den svenskakommittén. Italienaren Carlo Pellegrinivann guldmedalj i måleri för en fris övervinterns idrotter. Verket finns inte kvar idag, men att döma av konstnärens övrigaefterlämnade verk handlar det om dekorativtenkla och raka skildringar som harstora likheter med samtida affischkonst.Inte minst med bilder som skulle lockaresenärer till turistresemål. AmerikanenWalter Winans vann guldmedalj i skulpturför en statyett kallad Americantrotter. Som konstnär är Winans mestkänd som djurskulptör, och arbetade irealistisk stil. Han tävlade även i skytte ide Olympiska spelen. I samband medtävlingen donerade konstnären statyettentill ett planerat svenskt idrottsmuseumoch Sveriges centralförening för idrottensfrämjande har den fortfarande i sin ägo.Silvermedalj i skulpturgrenen tilldeladesfransmannen George Dubois för Porte duGymnase Moderne, en gipsskiss som intefinns kvar i dag.Coubertin deltagare och juryUrvalet av verk överensstämmer väl medde rekommendationer som Coubertinutfärdat inför tävlingarna. Tävlingssportoch idrott som fritidsnöje finns representeradesom motiv och såväl dekorativkonst i grafisk jugendstil som klassisktrealistisk skulptur finns med. Även de26 svensk idrottsforskning 2/2012

prisbelönta verken i arkitektur ochlitteratur stämmer med de uttaladeönskemålen. Guldmedaljen i arkitekturtilldelades schweizarna Eugène Monodoch Alphonse Laverrière för en byggnadsplantill en modern stadion som skulleplaceras intill Genèvesjön, men planernakom aldrig att realiseras. Musikmedaljengick till italienaren Ricardo Barthelemyför en olympisk marsch, men i dag finnsingen inspelning att tillgå. Tyskland ochFrankrike vann guld i litteratur medpoemet Ode to Sport av Georges Hohrodoch Martin Eschbach, en nio strofer långhyllning till idrott i klassicistisk stil (10).Coubertin valde troligen ut medaljörernapå egen hand och förmodligen plockadehan dessutom in deltagare bland konstutövaresom han själv redan kände till ochfyllde på med bidrag i vissa grenar. Detallra mest flagranta exemplet är attGeorges Hohrod och Martin Eschbachegentligen var en pseudonym för Coubertinsjälv (11). Han utsåg alltså sitt egetbidrag till vinnare i litteraturklassen,vilket visar på hur långt han var bereddatt sträcka sina ansträngningar för att inteprojektet skulle framstå som ett misslyckande.Hemligheten om vem som egentligendoldes bakom pseudonymen behöllCoubertin hela livet.Tävlingar utan genomslagMedaljer och diplom skickades till vinnarnaper post, de deltog inte i någonhögtidlig prisutdelning på Stadion. PåCoubertins begäran ordnade dock densvenska kommittén så att de vinnandebidragen i måleri och skulptur ställdes ut ien tillfällig lokal på Karlavägen 10 underperioden som spelen pågick. Adressen ärinte en plats där konst brukade ställas utvid denna tid och utställningen var intesärskilt omfattande med endast fyradeltagande verk. Ett verk av kanadensarenR. Tait McKenzie inkluderades trots attdet inte fått någon medalj. Medaljongendonerades senare av den amerikanskatruppen till Stadion i Stockholm som ettminne av de olympiska spelen 1912. Densitter fortfarande på arenans ytterfasad inärheten av huvudentrén.Det finns inga recensioner vare sig avverken eller av utställningen som helhet iden svenska pressen. McKenzie, som varpå plats under spelen 1912 i Stockholm,hade enligt hustrun Ethel reagerat starktpå att ingen kände till att hans medaljongställdes ut och var mycket besviken överutställningens obemärkthet. Även konstnärenPellegrini frågade efter informationom sin seger. Varken tävlingarna ellerutställningen tycks alltså ha fått någotstörre genomslag vare sig hos den storapubliken eller inom den mest insattakretsen.Den första upplagan av Concours d’Artkan som helhet bedömas som ett försökfrån Coubertins sida att skapa ett nyttkonstnärligt fält där den tematiskabehandlingen av idrott som motiv stod icentrum. Konsttävlingarna befann sigdock utanför de etablerade arenorna förkonstarterna, med en egen utställningslokali anslutning till idrottsplatserna ochprisvinnare som helst skulle vara bådeidrottare och konstutövare. De prisbelöntaverken blev inte heller uppmärksammadeav kulturskribenter i någonnämnvärd utsträckning. Den svenskaolympiska kommitténs motvilliga agerandekan också tolkas som att det intefanns ett brett konsensus kring att upplåtaidrottens scen just till konst, litteratur,musik och arkitektur. Att genomslaget förkonsttävlingarna uteblev inom kultursfärenär mot bakgrund av denna sammanfattningheller inte särskilt förvånande.Den olympiska utställningenDet är viktigt att framhålla att densvenska konstvärlden inte alls var såointresserad av vare sig idrottsmotiv ellerav de olympiska spelen som evenemang,I fasaden på StockholmsStadion sitter kanadensarenR. Tait McKenzies bronsmedaljong,Joy of Effort. Dendonerades av denamerikanska truppen somett minne av spelen 1912.Foto: Hans Bolling2/2012 svensk idrottsforskning 27

Referenser1. Bergvall, E. (red). Olympiaden:Officiell redogörelse för Olympiskaspelen i Stockholm 1912.1913. s. 760.2. Müller, N. Pierre de Coubertin1863-1937. 2000. s. 605ff.3. de Coubertin, P. Revue Olympique1911. 3:35.4. Petersen, A. Revue Olympique1986. 4-5:249.5. Bygger på dokument ur Riksarkivet:Stockholmsolympiaden1912, Organisationskommitténsprotokoll 1908–1910 samtsmärre ämnesordnade handlingar,Concours d´Art.6. Waern, R. Tävlingarnas tid.Arkitekttävlingarnas betydelse iborgerlighetens Sverige. 1996.7. Björk, T. ”I skärningspunktenmellan tradition och modernism.Richard Bergh och Konstakademien”Richard Bergh Ettkonstnärskall (red. Hans HenrikBrummer), 2002, s. 41.8. Revue Olympique, 1911. 9:131-132.9. Mallon m.fl. The 1912 OlympicGames. Results for All Competitorsin All Events, with Commentary,2002, s. 364.10. Texten finns publicerad påtyska: 5. Olympiaden: Officiellredogörelse för Olympiska speleni Stockholm 1912, s. 763-765,på franska: Revue Olympique1912. 12:179-181 och översatt tillsvenska: Sandblad, H. Idrott,historia och samhälle: Svenskaidrottshistoriska föreningensårsbok 1987, s. 89-109.11. Durry, J. Olympic Review2000. 32: 26-28.12. Nationalmuseums arkiv:Konstnärsförbundet.13. Steorn, P. Nakna män. Maskulinitetoch kreativitet i svenskbildkultur 1900-1915, 2006.14. Som exempel på förvirringensom uppstått kring namnet harkonstvetaren Elisabeth Lidénangivit att Richard Bergh, centralfiguri Konstnärsförbundetsstyrelse, ansvarade för ”konstutställningenvid Olympiskaspelen” när det egentligen ärförbundets egen ”Olympiskautställning” som avses. Lidén,E. Konsten i Sverige. Del 2 från1800 till 1970, (red. Sven Sandström)1994 [ffg. 1974], s. 294.15. Jönsson, Å. Blå boken 2003,s. 160-166, samt Blå boken 2002,s. 150-162.Kontaktpatrik@fashion.su.sevilket redogörelsen ovan kan ge intryck av.Konstnärsförbundet arrangerade exempelvisen utställning som kallades för Denolympiska utställningen.Förbundet hade under de tidigareturerna uttalat sig negativt till såvälConcours d’Art som till en internationellutställning på ämnet konst och idrott.Däremot såg förbundet fördelar med attarrangera en utställning i egen regi iStockholm under sommaren 1912, medanledning av olympiska spelen: ”Helt visstvore det en fördel för utställningen attolympiska spelen ägde rum i Stockholmvid samma tid 1912.” (12) Agerandetavslöjar att det fanns en viss attraktionskrafti idrottstävlingarna både som publiktevenemang och som konstnärlig idé.Konstnärsförbundet ansåg att en egenutställning vore ett bättre sätt att utnyttjatillfället till sin egen fördel, snarare än attdelta i tävling och utställning i regi avOlympiska kommittén. Förbundet varskickligt på att lansera sina medlemmaroch hade agerat som en fri aktör i densvenska konstvärlden sedan 1880-talet.Landskapsmåleri dominerade utställningenenligt katalogen, men mångakonstnärer ställde också ut verk medidrottsanknytning. Carl Eldh ställde utskisser till en skulpturgrupp för Stadionsutsmyckande, Christian Eriksson visade enskridskoåkare och en fäkterska. EugèneJansson hade med flera av sina storamålningar med motiv från badhus, menockså med atleter och akrobater (13). Ackesmålningar Morgonluft och Havslyssnarenframställer nakna manskroppar i naturenpå ett sätt som kan sägas vara inspirerat avidrottens anda. Stilen är dock inte naturtrogen,som hos de verk som Coubertinvalde ut till vinnare, utan mer dramatiskoch skissartad.När det kom till Coubertins kännedomatt de svenska konstnärerna själva organiseraten utställning som de ville kallaolympisk reagerade han omedelbart. I ettbrev till den svenska kommittén ber handem ta sitt ansvar och ingripa emotnamnet. Jag har inte funnit någon uppgiftom att så skedde och fortfarande är detdenna utställning som i svenska sammanhangomtalas som Den olympiska utställningen(14). Coubertins idé om olympiskakonsttävlingar inspirerade förmodligenKonstnärsförbundet inte bara till namnetpå utställningen utan även den tematiskainriktningen och urvalet av utställda verk.Föreställningen om att idrott som motivkunde fungera särskilt kreativt inspirerandevar alltså en vision som faktisktlockade delar av den svenska konstnärskåren,men de ville själva behålla maktenöver motivval och utställningsorganisation.Idrott och konst skiljs åtAtt idrottsliga organisatörer skulle ta sigin på den svenska konstarenan genom attformulera konstnärliga program och delaut medaljer till en internationell skarakonstnärer som gärna också var idrottare,tycks ha gått rakt emot de svenska konstnärernassträvanden efter att skapa enstark nationell konstscen som prägladesav professionalisering och självständighet.Den konstsyn som präglade organiserandetav konsttävlingarna idealiserade ocksåkonsten på ett sådant sätt att konsternatilldelades en förskönande roll inom idrottensvärld. Den skepsis som fanns inomden svenska organisationskommittén tillCoubertins projekt bidrog också till attgenomslaget inom en bredare kultursfäruteblev.Tävlingarna fortsatte dock att äga rumde följande olympiska spelen, till och medår 1948. Svenska konstnärer och arkitekterdeltog vid flera tillfällen och gavSverige två guld och två brons (15). Fråndagens perspektiv, med hundra årsdistans, framstår det som att turernakring Concours d’Art är förknippade medbildandet av både konstens och idrottensegna respektive arenor vid denna tid.Konflikterna är inte bara typiska för sinegen tid utan även högst delaktiga i attskapa en tidsanda som präglades både aven olympisk vision och av konstvärldensrealiteter. Idrottens och kulturens sfärertycks i dag kunna mötas som sinsemellanjämbördiga aktörer. Men numer är debåda snarare underordnade en annansorts vision, formad av viljan att kommersiellt,kulturell och socialt manifestera ochlansera en utpräglat nationell föreställning.28 svensk idrottsforskning 2/2012

Klädda för fotbollLätta, snabba och snyggaEn landslagströja i fotboll är inte bara en fråga om utseende ochfunktion. I sommarens EM och OS är känslan minst lika viktig. Spelarnavill känna sig lätta och snabba. Då är skydd störande, och elastiskakläder med tyget tajt mot huden är en rådande trend.”Man ska inte bara vara fotbollsspelarenu, utan akrobat också”, sade LottaSchelin forward i svenska damfotbollslandslaget,när hon intervjuades i kvällstidningenExpressen år 2007. Hon var dåmodell för Puma underkläder och fickgång på gång slänga sig fram för att skjutavolleyskott, i fotostudion där henneskroppsrörelser skulle förevigas på reklambilderna.Nu är det snart OS igen och dags attnjuta av Lottas akrobatik på planen. Fördet är självklart inte bara i reklamsammanhangtoppspelare måste vara akrobatiska,utan framför allt i sitt jobb påfotbollsplanen. Betydelsen av unikaprestationer har ökat när det gäller attskapa sportstjärnor i dag, enligt sociologenBarry Smart. Han hävdar att publikenvill se stjärnorna uttrycka tävlingsinstinkt,glädje och andra starka känslor såväl somkroppsstyrka, snabbhet och tekniskskicklighet. Allt fler sporthändelser kanses på tv, via webben eller på bilder idagstidningar och specialmagasin.Höjdpunkter från fotbollsmatcher sänds irepris om och om igen. Även åskådare påarenorna kan se repriser på stora bildskärmar.Fotograferna försöker fånga ”detvackra spelet”, vilket för många fotbollsälskareinnefattar spektakulärarörelser som ger bollkontroll eller precisioni skottögonblicket. Att skicklighet ochprestation betonas bidrar alltså samtidigttill estetisering av spelarnas kroppar.Kläderna viktigare än någonsinDe tröjmodeller som vi får se de svenskadamfotbollslandslaget spela i under OS,och herrlandslaget under EM, lanseradestidigare i år. Att spelarna vid stora mästerskapvisas upp i nya kläder kan tolkassom ett bidrag till estetiseringen – klädernaska göra att spelarna ser snygga ut.Med teorier hämtade från materielltinriktad klädforskning kan man dockframför allt se det som att kläderna är(delar av) kroppstekniker. Det betyder atthur plagg är skurna, hur tjocka och hurelastiska de är påverkar hur spelarna kanröra sig och vad de kan utföra teknisktmed kroppen. Tolkade på det sättet ärfotbollskläderna även viktigare än någonsinsom funktionella arbetskläder, somtillåter spelare att prestera optimalt. Menär det så spelare och andra aktiva ifotbollsklubbar på elitnivå ser på kläderför träning och match? Vilka upplevelseroch erfarenheter har de av fotbollskläder idag?För att få svar på de frågorna har jag iforskningsprojektet Fotboll och kläder –En av konsumtionskulturens kopplingarintervjuat 24 spelare från allsvenskafotbollsklubbar på både herr- och damsidan.Jag har även samtalat med drygt tiopersoner som arbetar som materialförvaltare,klädinköpare, sportchef eller tränare.Tolkningar av intervjuerna har visat attuppfattningar om vad som är snyggt (estetiskaaspekter) betyder mycket i dag, menViveka Berggren TorellFil.dr. i etnologiTextilhögskolanHögskolan i Borås2/2012 svensk idrottsforskning 29

Polskt jubel efter det första måleti EM-turneringen. Förutom deåtsittande tröjorna, observerade minimala benskydden påmålskytten Robert Lewandowski.strävan efter prestationer och föreställningarom hälsa har också stor del i attforma fotbollsspelares klädupplevelser.Gruppkänsla och proffsighetEn del av det de berättade handlade omatt matchdräkter och träningsställ ärsportuniformer som skapar gruppidentitet,enhet och tillhörighet. Kostymernasom herrlagsspelare har på sig när dekommer till hemmamatcher och debekväma resekläderna som de har då deåker buss till bortamatcher fungerar påsamma sätt. ”Alla ska var likadant klädda– se ut som ett lag!”, sade till exempel enman om sin klubbs resekläder. En annanspelare berättade att det känns literoligare att representera klubben när manär välklädd. För honom var det ävenviktigt att vara snygg för upplevelsen avvad laget presterar på planen: ”Det serbättre ut och man känner sig som ettbättre lag nästan om man har bättrekläder”.Det gäller att ha gott självförtroende föratt kunna prestera på toppnivå. Klädernakan ha just den viktiga psykologiskabetydelsen att bidra till känslan av attlaget är professionellt.Särskilt damlagsspelare berättade attsnygga tränings- och matchdräkter, gärnai insvängd dammodell, ger en känsla avproffsighet. En anledning till detta kanvara att dagens kläder är en positivkontrast till de alldeles för stora gamlaavlagda kläder från klubbarnas herrlagsom en del av tjejerna spelade i när de varyngre. En spelare sade, med tydlig referenstill tidigare plagg hon använt, attkläderna hon spelar i nuförtiden påelitnivå är lätta att röra sig i: ”De ärganska tajta. Inte extremt… men så att duinte känner att de är stora tält som duspringer omkring i.”Den viktiga storlekenÄven bland herrlagsspelarna talades detom klädernas storlekar. En av mina frågorvar om spelarna någonsin hade upplevtatt kläderna hade hindrat dem från attprestera på planen. En man berättade atthan aldrig hade hämmats av att någotplagg satt för hårt. Tvärtom hävdade hanatt kläderna inte fick vara för stora: ”Jagtycker det viktiga är att man är bekväm idet man har på sig och att man kännersig… att det är jag liksom. Jag skulle intevilja ha en jättepösig matchtröja på migalltså… Det kanske skulle förhindra minprestation för att jag inte känner migbekväm och inte trivs i vad jag har påmig”.Designforskaren Judy Attfield skriveratt kläder har speciell betydelse i förhandlingarmellan det inre självet och den yttreomvärlden, eftersom de finns i vårtnärmaste privata utrymme – på kroppendär de ligger an mot huden. Citatet ovankan tolkas som att det handlar just omhur spelaren med hjälp av klädseln passarin sig själv på det ställe i världen där han30 svensk idrottsforskning 2/2012

ska vara verksam. För att han ska kunnagöra sitt bästa på planen räcker det intemed att dra på sig matchdräkten och intasin position som lagspelare. Känslan avatt ”vara jag” måste också finnas med.Fotbollsspelare kan dock inte välja tillexempel modell eller färg på plaggen föratt vara personliga, så som idrottare somtävlar i individuella sporter kan. När detgäller kläder är det bara storleken de kanlaborera med. Annars får man somspelare i ett lag ta till frisyren eller entatuering för att nå ett personligt uttryck.Mannen som citerades har för vana attbära kläder som följer tätt inpå kroppensformer. Det har blivit en del av hanskänsla av själv (hans subjektivitet). Därförmåste, han även när det gäller matchtröjan,välja en storlek som känns kroppsnäraför att känslan av ”jag” ska infinnasig när han är på planen.Lätta för känslan av snabbhetBåde spelare och ledare har en stor tilltrotill de stora sportklädesföretagens produktutveckling.En inköpare sade attproducenterna inte vågar släppa ut sakerpå marknaden som inte fungerar, ochbetonade att fotbollskläder är funktionellai dag. En damlagsspelare hävdade att idag förväntar man sig det bästa materialeti kläderna: ”Tja, vi litar på utvecklingenantar jag… Det handlar mer om att det skase snyggt ut och passa än om materialet”.Märkbara materialförändringar komunder 1990-talet när syntetmaterialensegenskaper förbättrades. En damlagsspelaresade till exempel om dagens matchtröjor:”De andas på ett annat sätt och detär ju annat material, så att – man märkerskillnad … Man svettas mycket och det tarupp det så man inte blir så våt och kall.Det har blivit bättre, det har det.”Spelarna tog även upp att kläder gjordaav tunna, lätta och helst även elastiskatyger känns sköna att ha på sig underträning: ”Man ska inte känna sig trängdav kläderna utan dom ska sitta lätt påkroppen och kunna andas liksom”, sadeen av spelarna. Eftersom lätthet kopplastill snabbhet är det optimala ur spelarnassynvinkel just kläder och skor som kännslätta: ”Man vill ju ha så lätt sko sommöjligt. Man känner sig lite snabbare, ochdet blir lite lättare att springa”, sade tillexempel en man. Jag tolkar spelaressammanblandningar av lätt och snabbsom ett exempel på det viktiga perspektivetatt sinnena samtidigt förnimmer”varandet i världen” ur olika överlappandeperspektiv som tillsammans skapar etthelhetsintryck. Detta är en del av denfranske filosofen Maurice Merleau-Pontysteorier som brukar kallas kroppensfenomenologi. I samma ögonblick somspelaren känner att kroppen rör sigsnabbare än någonsin förr känner hanockså av skornas, jämfört med tidigareskomodellers, lägre vikt. De båda förnimmelsernamixas ihop till en totalupplevelseav lätthet-snabbhet.De ifrågasatta benskyddenÄven benskydden tolkas och värderasutifrån kopplingar mellan lätt och snabbt.Upplevelsen blir då att de ger en oönskadkänsla av extra vikt. Därför är mångaelitspelares benskydd i dag så små attman kan hålla ett skydd i sin handflata.Fotdelen, med tjock skyddande stoppningöver fotknölarna, kan man lätt dra aveftersom den är fastsatt med kardborrebandvid den övre hårda delen som sitteröver smalbenet. En inköpare berättar attdet är nästan bara ungdomsspelare somanvänder fotdelen. Han säger att den görfötterna stelare så det är skönare att spelautan.Spelarna har ett avspänt förhållande tillskador. De tycks se det som en nödvändigdel av spelet att ta risker och att då och dåbli skadad om man vill vara en framgångsrikfotbollsspelare. Att spela medmycket små benskydd eller att träna heltutan dem tycks inte uppfattas som ettstort risktagande jämfört med alla andraskador man kan ådra sig: ”Det är välsällan man får smällar på smalbenetfaktiskt. Mest så blir det på låren ellerfötterna”, sade till exempel en mittfältare.Vanan att utsätta kroppen för hårda tagoch att ta lätt på hälsa har kopplats tillskapandet av manlighet. Men jag harknappast märkt någon skillnad på herrochdamlagsspelares attityder:” Mantänker nog inte så mycket på skyddande.Utan det handlar mer om att det ska varalitet, man ska vara lätt och sådär. Det skainte vara nåt som stör en liksom”, sade endamlagsspelare när vi kom in på benskydden.Hon fortsatte: ”Det är opraktiskt ochlite klumpigt och så. Vi ser liksom inte att2/2012 svensk idrottsforskning 31

Fotbollsspelare anno 2002.det är som att dom ska skydda oss, utandet är mer att det är opraktiskt”. Det honsade hördes som ett eko av vad herrlagsspelaretidigare hade sagt. Enligt en avdem hade vanan att inte tänka så mycketpå skydd att göra med kravet på snabbhet:”Ju högre upp, ju högre nivå man kommerpå fotbollen… Ja, det ska inte finnas någrahinder för att jag ska vara så snabb sommöjligt och sådär… Utan så lite sommöjligt och så lätt som möjligt. Och manska vara så snabb och smidig som möjligt.Och sen får man ta skadorna i så fallkanske”.Ljumskbyxor – aldrig på matchEtt plagg som spelare dock själva nämndesom skyddande är ljumskbyxor. Dels finnstjocka eller tunnare så kallade värmebyxor,helt och hållet eller delvis gjorda avneopren (syntetiskt gummi), dels tunnatights av polyester. När jag lägger framfunderingen att det väl kan bli för varmtibland får jag höra: ”Det ska vara varmt!”.Musklerna ska hållas varma för att minskaskaderisken. Särskilt de tjocka så kalladeVulcan-byxorna ses som ett skyddandeplagg som bidrar till att förebygga muskelskador.Att använda dem kan föra med sigen känsla av att du tar hand om dig själv;du gör vad du kan för att undvika ljumskskador.De ger värme, men ingen avspelarna säger att tjocka ljumskbyxor geren känsla av välbefinnande. Tvärtomberättar en mittfältare att han känner siglite hämmad i dem: ”Det är ganska svårtatt röra sig i dom och sådär. Så dom använderjag inte så mycket”. En annan spelareberättar att han alltid använder ljumskbyxorpå träning, men aldrig under match:”Då tar jag av dom, för man blir lite lättarenär man inte har dom tjocka byxorna påsig… ”Det är ändå lite psykologiskt. Mantar av dom till match och känner sig litelättare för att man inte har så mycket påsig”. Han är villig att offra mer undermatch och en ändring av klädseln kanbidra till att skapa den förnimmelse avlätthet som måste finnas för att känslan avmaximal prestation ska kunna infinna sig.Att prestera bra väger tyngre än att ta varapå varje möjlighet att skydda kroppen.Kroppen försvinner i rätt kläderPå en direkt fråga om matchdräktens färgspelar någon roll nämnde en spelare attfärgen på strumporna kan ha betydelsenär man ska passa bollen utan att ha tidatt titta upp under täta närkamper medmånga personer inblandade. Men förövrigt hade de flesta inte något att säganär jag i intervjuerna ställde frågan vadfotbollskläderna betyder under en match.Några svarade snabbt att då är kläderinget man tänker på för då ligger fokus pådet man ska göra – spela fotboll! Andrafunderade ett tag men kom inte alls pånågot att säga.När de spelare jag intervjuar inte harnågot att säga om klädernas betydelserunder själva spelet tolkar jag det som attfotboll är som bäst när varje spelaresegen kropp har ”försvunnit” från hanseller hennes medvetande. Detta betyderenligt filosofen Leder att kroppen upphöratt vara ett objekt som vi uppmärksammaroch riktar vårt medvetande mot.Istället fungerar den som ”det förnimmandesubjektet” – kroppen blir ettverktyg för vår handlingsinriktadeexistens i tillvaron. Jag har redan varitinne på att klädernas textila materialmöter huden. Att plaggen inte hindrareller hämmar på något sätt är därför ettmateriellt villkor som krävs för attkroppen som objekt ska kunna försvinna.Bara om man kan låta bli att tänka påsina kläder kan man också stänga av demedvetna tankarna på sin kropp ochsinnena kan istället riktas in helt på attförsöka ta in och bearbeta allt somhänder på planen.En spelare beskrev till exempel hurkroppen långt in under matchförberedelsernakan vara ett objekt som manbetraktar utifrån. Men han berättadeockså att när spelet väl kommer igångtänker man inte längre på klädseln ochutseendet: ”Det är klart… Man gör sig iordning och absolut, då tänker man påhur man ser ut och så. Även när manbyter om inför match kan man ju kolla sigi spegeln… Men när det väl är match såtänker man inte nånting på det faktiskt”.Så sent som när man står uppställda påplanen för att ta emot publikens hälsningsapplåderpassar ofta några spelarepå att rätta till strumporna eller dra liteextra i tröjan, vilket jag tolkar somhandlingar inriktade på att få klädernaatt kännas rätt mot kroppen – det villsäga helst inte kännas alls.32 svensk idrottsforskning 2/2012

”En positiv kontrasttill de alldeles förstora gamla avlagdakläder från klubbarnasherrlag som en del avtjejerna spelade i närde var yngre.”Nya kläder – nya känslor?De jag intervjuade använde kategoriernakropp, mellanrum och kläder när detalade om upplevelsen av bekvämlighet.Känslan som eftersträvades var vanligtvisden av luftighet; den av ett mellanrummellan kropp och kläder. Allt fler sportkläderhängs dock inte bara lösa påkroppen för att tillåta den att röra sig sånaturligt som möjligt under dem. Iställetsitter kläderna åt för att forma kroppeneller inverka på kroppens inre processer.Enligt en annonskampanj från Adidas,med fotbollspelare som modeller, kanderas version av så kallade kompressionsunderkläderöka hastigheten i ”processensom skapar energi i musklerna”. Genomatt pressa samman muskler och vävnaderfår kläderna det syresättande blodet attflöda snabbare. Detta sägs förbättraspelarnas prestationer, särskilt när detgäller snabbhet och uppges också förebyggamuskelskador. De stora sportmärkenahar alla egna versioner av plagg avden här typen. Damfotbollsspelare jagintervjuade sade dock att även om kompressionsunderkläderfinns i damstorlekarså var det inget som hela lag i damallsvenskanblev erbjudna att prova. Detberor förmodligen på att sponsoravtalenpå damsidan inte är lika stora som påherrsidan.En fotbollsspelare klädd i kompressionsunderkläderär förstås långt ifrånbilden av cyborgen – en hybrid mellanmänniska och maskin – så som den tillexempel såg ut i Pumas marknadsföringskampanjför fotbollsskor i samband medEM 2008. I reklamen lekte företaget medcyborg-idén genom att montera sammanden svenske landslagsspelaren FredrikLjungbergs överkropp med kraftigarobotben, vars förebilder verkade varahämtade från science fiction-filmer somStar Wars. Men i själva verket är kompressionsplaggenett existerande exempelpå hur kläder skapar en av de människateknologi-symbiosersom börjar lösa uppgränsen mellan natur och kultur. Proteser,konstgjorda organ och plastikoperationerär andra teknologier som ställerfrågan om den mänskliga kroppens naturoch gränser på sin spets.Reklamen talar om att mätningar ilaboratorier visar att kompressionsunderkläderökar spelarnas snabbhet. Men demycket tajta plaggen verkar inte geförnimmelsen av att luft når huden, densom många spelare kopplar samman medkänslan av lätthet och därmed medupplevelsen av snabbhet. En spelareberättade till exempel: ”Det är framför alltväldigt tajt. Tajta – som sitter verkligensom ormskinn!”. Ormskinnet som metafortalar om något tvetydigt – ett yttreskikt som ibland, när man ser ett ömsatskinn ligga på vägen, kan uppfattas somseparat, men som oftast tillhör kroppen.Jag ser det som en verkligt passandemetafor för kläder som påverkar kroppensinre processer. I intervjun som gjordes år2008 berättade samme spelare att enmajoritet av spelarna i hans klubbanvände kompressionsunderkläder. Enmaterialförvaltare för ett annat lag sadedock att bara fyra till fem spelare i hansklubb använde dem: ”Dom är väldigttajta… Det tar nog tid att vänja sig. Ja,dom är ju värre än de vanliga tightsen”.En spelare i klubben sade att han troddedet var lite av en vanesak: ”Har man detett tag så kanske man börjar gilla det. Menspontant så är det inget skönt”.Uppenbarligen finns det allsvenskaklubbar där spelarna redan har vant sigvid den nya känslan som de här underklädernager. I VM 2010 för herrar hadespelarna i vissa lag tröjor av två olikamodeller – varav den ena var mycket tajt.Frågan är om de nya extremt tajta plaggenkommer att bidra till en kulturell omladdningav känslan av snabbhet. Kan detkomma att bli så att känslan av detelastiska tygets tryck mot huden blir detsom fotbollspelare i framtiden förknipparmed snabbhet och en bra prestation? Detfår tiden utvisa.ReferenserAttfield, J. Wild things – Thematerial culture of everyday life.2000.Leder, D. The absent body. 1990.Merleau-Ponty, M. Kroppensfenomenologi. 2007.Mravec, M. Här är Lotta Schelinmodellen. www.expressen.se. 27november 2007.Smart, B. The sport star Modernsport and the cultural economy ofsporting celebrity. 2005.Kontaktviveka.berggren_torell@hb.se2/2012 svensk idrottsforskning 33

Den deprimerade olympiernPå ytan är elitidrottare framgångsrika, vältränade och gör fantastiskaidrottsliga prestationer. De betraktas som vinnarskallar, mentalt tuffaoch osårbara. Men verkligheten är ofta en annan. Depression, ångest,träningsberoende och ätstörningar är vanliga psykiska problem.Göran KenttäLektorGymnastik- och idrottshögskolanE l i t i d r o t t på internationell nivåkan innebära omfattande belöningar ochpositiva upplevelser sett ur flera olikaperspektiv, men priset och kostnadernaför den idrottsliga framgången kan ocksåvara högt. Kraven på dagens elitidrottareoch ledare är ibland mer eller mindreomänskliga och orealistiska både ur ettfysiskt- och mentalt perspektiv (1,2).Pep Guardiola 41 år meddelade på enfullsatt presskonferens den 27 april atthan avgår som huvudtränare för ett avvärldens bästa klubblag i fotboll. Fyraframgångsrika år i Barcelona som resulterati 13 titlar är ett oslagbart facit, men dethar även inneburit en extremt pressad ochkravfylld tillvaro. Skälet till att Guardiolalämnar klubben är att han känner sigutmattad. ”Just nu är jag helt uttömd. Jagmåste få tillbaka energi och få lite perspektivpå tillvaron. Det handlar inte omkapacitet utan att orka med kraven”, sägerGuardiola.Flera av Sveriges mest framgångsrikaelitidrottare har på senare år berättat hurde kämpat för att orka med kraven, vilketdessvärre även i vissa fall resulterat i attidrottskarriären tagit slut. En gemensamnämnare för dessa historier är att svårigheterofta har beskrivits med en störreöppenhet när karriären väl tagit slut.Detta speglas även av att cirka 20 procentav före detta elitidrottare uppger att deofta mådde psykiskt dåligt under tidensom elitidrottare i jämförelse med cirka 10procent av de som är aktiva i dag (opubliceradedata).Kortlivade debatterI det prisbelönta tv-programmet Mästarnasmästare talar många före dettamästare öppet ut om hur livet somD u trötthet, var kommer du ifrån?När du lägger ditt täcke över min kropp,eller suddar ut min blick, då vill jag sova.Just då, just där.Lägga mig ner på marken, sluta ögonen.Lämna allt.Tala inte med mig.Be mig inte tala.Kräv inte att jag ska le.Låt mig slippa gå, slippa stå.Låt mig.Tillåt mig.Ursäkta mig.Dikten är skriven av en idrottare ochspeglar en ambitiös olympisk satsningsom tyvärr fick ett alltför tidigt slut.elitidrottare upplevdes bakom kulisserna.Ett exempel av många är Annichen Kringstadnumera 51 år som nyanserar sinframgångsaga från orientering. Hon blevvärldsmästare som 21-åring och var förstmed att vinna sex VM-guld på raken. Läggdärtill en mängd hyllningar och utmärkelser.På ytan en succé på alla plan. Hontvångsgipsades på grund av att hon intekunde sluta träna trots en stressfraktur.Kringstad led av perfektionism, svagsjälvkänsla och prestationsångest, vilketslutade med att hon lämnade elitidrottenendast 25 år gammal. ”De flesta tror attden som är framgångsrik, som är bäst iklassen också har en god självkänsla. Menså är det inte”, säger Annichen Kringstad.Ett annat omskakande exempel är PatrikSjöberg som långt efter sin karriär öppetberättar om de sexuella övergrepp han34 svensk idrottsforskning 2/2012

utsattes för av sin tränare och tillikastyvpappa. Boken Det du inte såg fick storuppmärksamhet och startade en omfattande,men relativt temporär debatt imedierna. Samma typ av kortlivad debattom psykisk ohälsa blossar ibland upp närnågon svensk eller utländsk idrottsstjärnatalar ut om sina svårigheter, eller i extremafall begår ett självmord.Den 6 maj i år publicerades artikelnVem tar ansvar för våra elitidrottandebarns hälsa på DN debatt. Artikeln ärunderskriven av 14 framstående företrädareför svensk idrott och idrottsmedicin.Tillsammans utrycker de en stor oro för attunga idrottares ambitiösa elitidrottssatsningarleder till skador och utbrändhet. Iartikeln refererar de till policydokumentetOlympic Movment Medical Code sompekar på idrottsrörelsens ansvar för attsäkerställa utövarens välbefinnande,minimera skaderisker, utföra preventivaåtgärder och erbjuda mental support medmera. Författarna till artikeln menar att vii dag inte klarar av att leva upp till intentioneni policydokumentet. Vi bör nog äventillägga att sjukdomar, skador, smärtproblematikoch utbrändhet bör uppmärksammasoch behandlas ur ett multidisciplinärtperspektiv och inte bara som renodlatmedicinska och fysiologiska problem.Syftet med den här artikeln är att belysaett många gånger dåligt uppmärksammattema inom elitidrottens värld, nämligenpsykiska ohälsa. Psykisk ohälsa är ett vittbegrepp som omfattar allt från psykisksjukdom till psykiska besvär som störvälbefinnandet och påverkar ens dagligaliv. Psykisk ohälsa kan bland annat omfattadepression, nedstämdhet, ångest, tvångssyndrom,beroende, missbruk, ätstörningar,bipolär sjukdom, schizofreni,neuropsykiatrisk funktionsnedsättning,samt utmattningssyndrom. Enligt aktuellstatisktik från socialstyrelsen lever 20-40procent av Sveriges befolkning medpsykisk ohälsa. Kraven och arbetstakten iarbetslivet blir – precis som i elitidrottensvärld – allt högre och därmed slås mångayrkesarbetande människor ut på grund avpsykisk ohälsa och nedsatt arbetsförmåga.Klinisk psykologi är ett stort och omfattandeverksamhets- och forskningsområdemed syfte att undersöka, lindra ochbehandla psykisk ohälsa. Inom denkliniska psykologin är det den kognitivabeteendeterapin (KBT) som växer överlägsetsnabbast och har numera ett starktevidensbaserat stöd för många behandlingsformer.Det finns ingen annan terapiformsom i så hög grad har utvärderats förså många olika typer av problem ochgrupper av människor. Denna terapiformutvecklas i takt med nya forskningsresultat,vilket innebär att metoderna ständigtutvärderas och förbättras. KBT är numeraen etablerad och framgångsrik metod förmånga störningar och livsproblem blandannat: specifika fobier, ångestproblematik,depression, stressrelaterad problematik,ätstörningar, tvångssyndrom, smärta,missbruk samt sömnproblem (3).Hur ser det då ut inom elitidrotten?Dessvärre finns det förvånansvärt liteforskning om psykisk ohälsa och elitidrottare,men förekomsten av psykisk ohälsa,till exempel depression, antas vara likavanligt bland elitidrottare som hos befolkningeni övrigt baserat på ett fåtal studier(4).Idrottaren uppfattas som starkVarför finns det då så lite forskning påtemat psykisk ohälsa och elitidrott? Som enutomstående betraktare av vältränade ochframgångsrika elitidrottare är det lätt atttillskriva atleten en närvaro av mentalstyrka och en frånvaro av psykisk ohälsa.Dessutom försöker elitidrottare i regel attminimera och helst radera alla uppenbaratecken på mental svaghet, särskilt i prestationssammanhang.Det är lättare för enelitidrottare att öppet tala om en smärta ifoten i jämförelse med en smärta i själen.Föreställningar och attityder om psykiskohälsa i samhället är generellt förknippatmed en stigmatisering av grupper ellerDen allmänna uppfattningen omatt elitidrottare har ett starktpsyke kan sannolikt förklaravarför så få forskare har valt attstudera hur det verkligen ser ut.2/2012 svensk idrottsforskning 35

enskilda individer, som blir betraktadesom svagare och vekare och avvikande frångenomsnittsmedborgarens samhällsnorm.Denna generella föreställning om psykiskohälsa i samhället innebär paradoxalt attelitidrottare uppfattas som psykisktstarkare och hårdare, vilket lätt associerastill ett orubbligt psyke och en frånvaro avpsykisk ohälsa. Lägg där till att vissanormativa och accepterade beteendeninom elitidrotten i stor utsträckningpåminner om beteenden relaterade tillpsykologisk problematik. Bland elitidrottarefinns det ofta ett överskott av tvångsmässigttränande (trots skada, sjukdomoch trötthet) och ett stort kontrollerandeav diet och kroppsvikt. Hos elitidrottarefinns även en hyperaktivitet som utanförett idrottsligt sammanhang sannoliktskulle uppmärksammas, värderas ochbedömas på ett helt annat sätt. En studiemed 234 elitidrottare i Australien visadeatt 34 procent av dem kunde klassificerassom träningsberoende baserat på självskattningsformulär.Detta är i allmänhetett dysfunktionellt beteende som förknippasmed ett tvångsmässigt förhållningssättsamt ett överdrivet kontrollerande av denegna träningen. Det riskerar att leda tillnegativa konsekvenser på hälsan ochprestationsförmågan (5). Men inomelitidrottens värld anses dessa beteendenvara normala, värdefulla och inte minstnödvändiga för att lyckas, vilket innebäratt dessa beteenden många gånger får enpositiv förstärkning. Sammantaget innebärdet att vi i större utsträckning riskerar attförbise och underskatta förekomstenpsykisk problematik inom elitidrotten.Dessutom kan antagandet om låg förekomstav psykisk ohälsa bland elitidrottaresannolikt förklara att så få forskare valt attstudera hur det verkligen ser ut.Depression och överträningEn depression har många likheter med ettöverträningssyndrom, vilket kan fåkonsekvenser för läkarens och psykologensbedömning samt förslag på behandling.Båda tillstånden varierar i svårighetsgradoch omfattar långvarig utmattning,bristande energi och motivation, sömnsvårigheter,nedsatt aptit, nedsatt arbetsförmåga,irritation, nedstämdhet och ettnedsatt immunförsvar. En yrkesarbetandeperson (icke idrottare) som berättar omovanstående symptom för sin husläkareblir sannolikt sjukskriven med en depressionsdiagnosoch kommer att behandlasmed psykofarmaka eller psykoterapi. Enelitidrottare som beskriver sammasymptom för sin idrottsläkare blir sannoliktklassad som övertränad och fårgenomför ett batteri av medicinska tester.Träningsbelastningen minskas sedansannolikt under en period i samförståndmed tränaren. I fallet med elitidrottarenligger fokus på den nedsatta idrottsligaprestationsförmågan ur ett medicinsktochfysiologiskt perspektiv, medan det ifallet med den yrkesarbetande blir ettpsykofysiobiologiskt synsätt som uppmärksammaren nedsatt social-, kognitivocharbetsförmåga. Det finns med andraord en risk för att kliniska depressionerinom elitidrotten inte upptäcks och får enadekvat behandling (6). Förekomsten avöverträningssyndrom inom elitidrotten ärcirka 30 procent, vilket är baserat på ettflertal studier som även omfattar ungaelitidrottare (7,8). Det kan man jämföramed depression, som räknas till en av destora folksjukdomarna. Cirka 25 av allakvinnor och 15 procent av alla mänkommer någon gång i livet att få enbehandlingskrävande depression. Läsgärna dikten på sidan 34 en gång till ochreflektera en stund över vilket tillståndsom dikten gestaltar.ÅngeststörningarDet finns ett antal ångeststörningar inomden kliniska psykologin som omfattar:specifik fobi, paniksyndrom, tvångssyndrom,social fobi, generaliserad ångeststörningsamt posttraumatiskt stressyndrom.Grovt förenklat innebärångestproblematiken i regel en irrationelloch överdriven rädsla eller oro för något(ett objekt, en situation eller händelse)som stör vardagligt fungerade. Ångestreaktionenomfattar fysiska reaktioner,kognitiva och beteendemässiga symptomsom alla är mycket vanligt förekommandei samband med tävlingsidrott, och somslarvigt och förenklat klumpas ihop tillprestationsångest. Typiska beteenden ärett så kallat undvikande, för att överhuvudtagetinte hamna i situationer som kanframkalla ångest. Flykt från situationenvid minsta lilla tecken på symptom, ellerså kallade säkerhetsbeteenden som syftar36 svensk idrottsforskning 2/2012

till att minska risken för att behövauppleva ångest är vanliga beteenden.Forskningen visar att var tredje människahar haft någon enstaka panikångestattack,men endast 3-5 procent har diagnosenpaniksyndrom. Lägg dessutom till att”Det finns med andraord en risk för attkliniska depressionerinom elitidrotten inteupptäcks och får enadekvat behandling.”ungefär 10-13 procent av befolkningenlider av social ångest som i ett idrottsligtsammanhang sannolikt uppfattas ochbenämns som prestationsångest. Den heltnormala och adekvata prestationsångesten,som en idrottare upplever i eller justinför en tävlingssituation, kan för entränare vara svår att särskilja från en meromfattande ångestproblematik. Enomfattande översiktsartikel inkluderade172 publicerade studier med fokus påpsykisk ohälsa inom idrotten. Där hittademan endast en publicerad undersökningav social ångest och idrott, som dessutomgenomfördes med en grupp studenter (4).I övrigt är ångestproblematiken inomelitidrotten minimalt studerad ur ettkliniskt perspektiv trots att mångaidrottare upplever höga krav på attprestera i sammanhang där bedömningenfrån medierna, publik, tränare ochlagkamrater ofta resulterar i tankar somtill exempel: ”jag får inte visa något teckenpå svaghet”, ”jag får inte göra någotmisstag”, ”jag får inte förlora”, eller ”allakommer att tycka att jag är värdelös”. Närdessa tankar blir alltför jobbiga blir undvikandetav tävlingssituationen ett vanligtsätt att hantera situationen.Hur mycket får medaljen kosta?Vilka samband kan det då finnas mellanpsykisk ohälsa och elitidrott? Reardon ochFactor argumenterar för tre tänkbarasamband enligt följande:• Atleter kan vara mycket framgångsrikai sin idrott trots psykisk ohälsa.Den psykiska ohälsan har dessutominget egentligt samband med idrottsutövandet.• Atleter kan ha valt idrotten som ettsätt att hantera sin psykiska ohälsa.• Atleter kan ha utvecklat och förvärratden psykiska ohälsan som en direktkonsekvens av elitidrotten i sig.En elitidrottare kan till exempel varadeprimerad utan att det finns någotsamband med idrottsutövandet eller så äridrotten ett sätt att hantera depressionen,eller så kan utövandet vara det somresulterat i depression. Men det vanligastesambandet är sannolikt att det är överträningsom resulterar i depression. Depressionkan även förekomma i samband medlångvariga skador, frekventa skador ochsjukdomar, återkommande misslyckandeinom idrotten, åldrande, stressandelivshändelse och när idrottskarriären tarslut. Mycket talar även för att ätstörningarinom idrotten ofta utvecklas och förvärrassom en direkt konsekvens av en elitidrottssatsning.Det är mest frekvent inomidrotter där en lätt kroppsvikt är avcentral betydelse.Den intresserade läsaren bör se SVTdokumentärenThe prize of gold somkommer att sändas dagarna innan London-OS.Folke Rydén som är en etableradreporter och dokumentärfilmare harintervjuat flera av våra mest framståendefriidrottare för att försöka förstå ochbeskriva vad en dedikerad elitidrottssatsningkostar i tid och pengar samt fysisktoch mentalt. Hur mycket får det kosta attnå en olympisk guldmedalj – finns detnågon övre gräns? Hur påverkas deidrottare som lika hängivet genomfört enelitidrottssatsning under många år, mensom aldrig nått de högt uppsatta målenoch till slut ofrivilligt blir tvungna attavsluta sina karriärer? Är det över huvudtaget möjligt att förmedla svar på dessafrågor och ge en rättvis och representativbild av elitidrottens verklighet till en bredpublik? Vi får vänta och se.Elitidrott kommer aldrig att primärthandla om hälsa, men min djupasteövertygelse är att väl samordnade stödfunktioneranpassade till elitidrotten kangöra skillnad. Det vore önskvärt attstödfunktionerna var lika väl utveckladeinom idrottsmedicin och idrottspsykologioch att det vara lika accepterat att ha ont ifoten som att må psykiskt dåligt.Referenser1. Bartholomew, K.J. m.fl. Journalof Sport & Exercise Psychology.2011. 33:75-102.2. Gustafsson, H. m.fl. Psychologyof Sport and Exercise Psychology.2008. 9:800-816.3. Barlow. D. H. Clinical handbookof Psychological disorders.2001.4. Reardon, C.L. m.fl. SportsMedicine. 2010. 40:961-980.5. McNamara, J. m.fl. Journal ofSports Sciences. 2012. 30:755–766.6. Schwenk, T.L. British Journalof Sports Medicine. 2000. 34:4-5.7. Kenttä, G. m.fl. InternationalJournal of Sports Medicine.2001. 22:460-465.8. Matos, N. F. m.fl. Medicineand Science in Sports and Exercise.2011. 7:1287-1294.Kontaktgoran.kentta@gih.se2/2012 svensk idrottsforskning 37

Nya rön om plötslighjärtdödIdrottare som plötsligt faller ihop livlösa har skapat rubriker och diskussioner.En av orsakerna till fenomenet är en sjukdom i hjärtatshögra kammare. En ny avhandling ökar kunskapen om hur kammarenfungerar och hur man diagnostiserar hjärtsjukdomen ARVC.Meriam Åström AneqMed.dr. LäkareFysiologiska klinikenUniversitetssjukhuset iP l ö t s l i g död under ansträngning hosunga personer, under 35 år, beror oftastpå en dold hjärtsjukdom. Varje fall är entragedi och innebär, förutom förlust av enung människas liv, svåra konsekvenser förfamilj och omgivning. En av orsakerna tillplötslig död är arytmogen högerkammarkardiomyopati(ARVC). Det är en ärftlighjärtsjukdom, som medför att hjärtmuskelväggenomvandlas till fett- och bindvävvilket ger en benägenhet för rytmrubbningarsom kan utlösas av fysisk ansträngning.ARVC beskrevs i Italien redan på1700-talet, men i modern tid först i slutetpå 1970 talet då en fransk läkare, GuyFontaine, beskrev sjukdomen hos fyrapatienter med hjärtrytmrubbning (1). Kortdärefter kom flera publikationer omARVC. Initialt ansågs sjukdomen bero påen medfödd avsaknad av hjärtmuskel,dysplasi, men senare forskning visade attförändringarna är förvärvade och utvecklasmed tiden.Drabbar främst yngre mänAndelen sjuka i befolkningen varierarmellan en på 1 000 och en på 5 000 (2),men det kan finnas ett mörkertal dåsymptomen och undersökningsfyndenofta är mycket få under många år. ARVCligger bakom 2-5 procent av plötslig dödbland unga, och förekomsten är högre isamband med ansträngning. I norraItalien har man konstaterat sjukdomen iupp till 20 procent av dödfallen hos yngreidrottsmän (3). De många fallen i Italienskulle kunna bero dels på att sjukdomenär vanligare där och dels att de arbetarmed en mer riktad utredning med fokuspå ARVC.I 30-50 procent av fallen är sjukdomenärftlig, autosomalt dominant, där deträcker med en bärande förälder för att föraarvsanlaget vidare. Båda könen kan bära påarvsanlaget men utvecklingen av symptompåverkas av, för närvarande, okändafaktorer. I flera studier har man konstateratatt sjukdomen drabbar framför allt yngremän och att symptom hos personer undertio års ålder är extremt ovanliga.På senare år har nio olika genetiskaavvikelser kopplade till sjukdomen identifierats.Det finns för dagen ingen enskildparameter för att ställa diagnos, urskiljaden patient som löper högst risk för plötsligarytmidöd eller kunna förutsägalångtidsprognosen. Diagnosen ställs påelektrofysiologiska kriterier med en speciellEKG-metodik, bedömning av hjärtat medultraljud och magnetkameraundersökningar,hjärtmuskelbiopsi och kartläggning avärftlighet och genetiska avvikelser. Behandlingenbestår i dag av mediciner förhjärtrytmrubbning och i vissa fall fårpatienter en defibrillator inopererad (ICD).Flera nya metoderSjukdomen är svår att diagnostisera i tidigastadier på grund av den begränsadeutbredningen, och på grund av att metodernaför att bedöma höger kammare, denmest drabbade delen av hjärtat vid ARVC,hittills varit mindre utvecklade än förbedömning av vänster kammare.Syftet med min avhandling var attutveckla metoder för att förbättrautvärderingen av höger kammares storlek,form och funktion. Sådana metoder är avvärde för att kunna studera träningseffekterpå höger kammare i samband medidrott. De kan också förbättra känslighetenför diagnostik av ARVC med bildgivandehjärtundersökningsmetoder och utgöra ett38 svensk idrottsforskning 2/2012

Antiinflammatoriska medeltroliga storsäljare i OSDet är mycket vanligt att idrottare använder antiinflammatoriskaläkemedel både för att behandla skador och döva smärta. Hur lämpligtär det att använda preparaten under hård träning och tävling, ochvad kan medicineringen ha för konsekvenser?Frida BjörkmanDoktorand i idrottsvetenskap,Gymnastik- och idrottshögskolanC. Mikael MattssonLektor fysiologiGymnastik- och idrottshögskolanA n t i i n f l a m m a t o r i s k a läkemedel sominte är dopingklassade, så kalladeNSAID (Non Steroidal Anti-inflammatoryDrugs) används inom en rad olikaidrotter för att behandla smärtor,inflammationer och muskelo-skeletalaskador (1,2). Både de receptbelagda ochreceptfria läkemedlen är vanliga inomallt från lagbollspel som fotboll ochishockey till individuella grenar somgymnastik och cykling. Det är ävenvanligt att preparaten tas under långaoch påfrestande tävlingar. Det harrapporterats att mellan 30 och 35procent av deltagarna i Ironman-tävlingar(långdistanstriathlon) konsumerarNSAID (3). Motsvarande siffra vidlångdistanslöpning är 35–80 procent(4-7). Även inom multisport (navigeringoch förflyttning genom till exempellöpning, cykling och paddling) ärkonsumtionsgraden hög. Under de långaflerdagarstävlingarna (Adventure Races)är det mellan 30 och över 50 procent avatleterna som tar NSAID under ochdirekt efter tävling (9). Över 90 procenttar NSAID då och då under träningsperioder.Några av de vanligaste preparatensom används är Ibuprofen ochVoltaren (8,9). Preparaten kan förutomsina önskade egenskaper även haallvarliga biverkningar, i värsta fallhjärtinfarkt, och några preparat hardragits tillbaka från marknaden pågrund av detta (10).VerkningsmekanismerNär en skada uppstår i muskeln sker enrad reaktioner för att reparera åkomman.Cyclooxygenase (COX) är ett enzym i detförsta steget av den lokala bildningen avinflammatoriska prostaglandiner. Prostaglandinernahar en viktig funktion iden akuta inflammatoriska fasen blandannat genom att vidga blodkärlen och ökagenomblödningen, vilket underlättar förimmunförsvarets vita blodkroppar (främstmonocyter) att nå det skadade området.När monocyterna gått från blodet in ivävnaden utvecklas de till makrofager,”ätarceller”, vars huvudsakliga uppgift äratt sköta utrensningen och borttransportenav skadad vävnad. Samtidigt lederdenna inflammatoriska reaktion till, föridrottsprestation, negativa konsekvensersom rodnad, svullnad och värmeökning.Den leder även till nedsatt muskelfunktion,minskad rörlighet och förstärkningav smärtimpulserna från det skadadeområdet. NSAID verkar genom att hämmaCOX-systemet och på så sätt dämpa heladen inflammatoriska reaktionen (11).Positivt på kort siktMedicinering med NSAID kan varabefogat om preparaten sätts in vid rätttillfälle, i rätt dos och under en begränsadtidsperiod (främst under de första 24timmarna och upp till tre dagar i sambandmed skadans uppkomst). När en idrottaredrabbas av en akut skada med tillhörande40 svensk idrottsforskning 2/2012

inflammation kan således ett kortvarigtintag av NSAID i direkt anslutning tillskadetillfället ha positiva effekter påläkningen och minska smärta och svullnad.Under det första dygnet efter muskel-och sårskador kan en hämning av denakuta inflammationsfasen begränsaomfattningen av skadan, vilket i sin turkan leda till snabbare rehabilitering (11).Däremot är en viss inflammatoriskreaktion en nödvändig del i den naturligaläkningen och en förutsättning för attskadad muskelvävnad ska kunna återhämtasig. Ett exempel på potentielltnegativ inverkan av NSAID är hämning avmakrofagers roll i läkningsprocessen. Detkan försämra den fullständiga utläkningenav inflammationen och fördröjavävnadens återuppbyggnad, vilket kanleda till långsammare återgång till fullfunktion.Dämpning av den akuta inflammatoriskafasen minskar således smärta ochömhet så att vävnaden fungerar bättre påkort sikt, men den långsiktiga och fullständigaåterhämtningen av muskelfunktionoch styrka tycks alltså vara beroendeav den inflammatoriska processen. Detkan därmed vara kontraproduktivt attstöra läkningsprocessen genom att intaCOX-hämmande NSAID-preparat (11).Dessa negativa effekter av NSAID uppkommerfrämst när preparaten tas av felanledningar eller vid fel tidpunkter. Motbakgrund av detta är det oroande attmånga idrottare har bristande kunskaperom preparatens verkliga användningsområdenoch potentiella bieffekter (1).Biverkningar och riskerUnder alla typer av långvarig fysiskpåfrestning är det viktigt att ha en välfungerande mag- och tarmkanal för attkunna ta upp näring och vätska på etteffektivt sätt. Problem i mag- och tarmkanalenär en vanlig orsak till att idrottaremåste bryta långa tävlingar. Problemtillhör även de vanligaste biverkningarnaav NSAID, vilket gör att långvarig hårdfysisk ansträngning och NSAID-intag kanvara en dålig kombination. NSAID kanäven medföra att kroppen binder en ökadvätskemängd, vilket leder till en viktökningsom är negativ för idrottare i viktbärandesporter som till exempel löpning,cykling, klättring och höjdhopp.Även njur- och leverfunktion kanpåverkas negativt. COX-enzymerna ärviktiga för att upprätthålla en normalnjurfunktion, vilket innebär att njurfunktionenkan försämras vid intag av NSAID.Om en idrottare drabbas av rhabdomyolys(skador på muskelcellerna och dessmembran vilket leder till att myoglobinläcker ut i blod och urin) på grund avextrem fysisk ansträngning kan enförsämrad njurfunktion leda till allvarligasjukhuskrävande komplikationer. I värstafall kan akut njursvikt uppstå även hos igrunden friska idrottare (6,11).En undersökning från fotbolls VM2010 i Sydafrika visar att 40 procentav spelarna tog smärtstillande tabletterinför varje match. Undersökningenpublicerades i British Journalof Sports Medicine. Hur mångamedicinerar under OS i London?2/2012 svensk idrottsforskning 41

Dessutom påverkar NSAID trombocyternaoch blodets koagulationsförmåga,vilket leder till ökad blödningsbenägenhet.Förlängd blödningstid kan fåallvarliga konsekvenser om en idrottaredrabbas av en skada (6,11). Under pågåendebehandling med NSAID kan detäven vara svårare för kvinnor att bligravida (2). Tidigare har olika NSAIDpreparatäven påverkat hjärtfunktionen,och orsakat sammandragningar ihjärtats kranskärl och infarkter hosfriska personer. Den kärlsammandragandeeffekten av NSAID finns fortfarandekvar men effekten skiljer sigmellan de olika preparaten (16). Depreparat som orsakade överdödlighet ihjärtinfarkt har dragits tillbaka (10).Påverkan på musklernaDe flesta har upplevt att muskulaturenkan vara svullen och öm efter en intensiveller långvarig fysisk aktivitet. Närmusklerna belastas mycket hårt, tillexempel genom tung styrketräning ellerintensiv backlöpning, uppstår träningsinducerademikroskador. Under ett tilltvå dygn efter krävande fysisk aktivitetär muskelns funktion nedsatt (ofta mättsom styrka och förmåga att utvecklakraft). Idrottare kan uppleva dessabieffekter som både obehagliga ochovälkomna. Det förekommer därför attde tar NSAID i syfte att minska träningsvärkenoch försöka påskynda återhämtningen.Det finns forskning som harvisat att intag av NSAID före, under ellerdirekt efter fysisk aktiviteten kan minskaträningsvärken och begränsa försämringenav muskelfunktionen. Upplevelsenav snabbare återhämtningen medföräven snabbare återgång till full träning.Det är troligen hämningen av det initialainflammatoriska svaret till följd av denträningsinducerade skadan som gör attåterhämtningen går snabbare (11).Kreatinkinas är ett enzym som kanmätas i plasma och används som markörför att undersöka förekomsten avmuskelskada. Tidigare forskning harvisat att intag av ibuprofen gav lägrenivåer av kreatinkinas efter excentriskbenstyrketräning (12). Även ett förebyggandeintag av diklofenak (Voltaren)minskade nivåerna av enzymet efter 20minuter step-up-träning (13). Andrastudier har däremot inte funnit någonpositiv effekt av NSAID på nivåerna avkreatinkinas eller upplevelsen av träningsvärk,varken efter excentrisk styrketräning(11,14) eller efter långdistanslöpning(7). Effekterna av NSAID är såledesinte entydiga, och även om vissa aspekterav återhämtningen påverkas positivt kanden fullständiga läkningen hämmas ochförsämras (11).Prostaglandinerna har också en viktig”Många idrottare harbristande kunskaperom preparatens verkligaanvändningsområdenoch potentiellabieffekter.”roll i skelettmuskulaturens proteinsyntes,och en hämning av prostaglandinbildningenefter en muskelskada som ärorsakad av träning kan påverka denmuskulära återuppbyggnaden negativt(11). Intag av rekommenderad dos ibuprofen(400 mg) i direkt anslutning tillstyrketräningspassen under ett sex veckorlångt träningsprogram påverkade varkenstyrkeökning eller muskeltillväxt (14).Däremot har högre intag (1 200 mg/dos)visats hämma proteinsyntesen i muskulaturenefter styrketräning (15).Tidigare forskning har även visat attCOX-systemet har en betydelsefull roll isatellitcellernas delning och aktivitet ochden påföljande återbildningen av muskelvävnad.Sattelitcellerna producerar nyamyofibrer som kan smälta samman medmuskelfibrerna för att reparera bådetränings- och akuta skador. Det finnsforskning som har visat att intag avNSAID inte påverkar satellitcellernasantal och funktion och muskels förmågatill återuppbyggnad, medan andra studierhar visat negativ påverkan på bildningenav ny muskelvävnad vid COX-hämningoch påföljande störningar i sattelitcellernasaktivering. Efter en 36 kilometer långlöptävling uppvisade till exempel ickemedicineradelöpare en påtagligt ökadaktivitet i satellitceller, medan de löparesom fick NSAID hade en oförändradsattelitcells-aktivitet. De resultaten tyder42 svensk idrottsforskning 2/2012

på att de antiinflammatoriska medicinernakan hämma den ökning av antaletsattelitceller som följer av träning, vilketäven stöder teorin att COX-systemet ochbildningen av prostaglandiner har betydelseför sattelitcellernas aktivitet. Ävendjurstudier har visat att satellitcellernasfunktion är viktig för återbildningen avmuskelvävnad, och att hämning av COXkan begränsa satellitcellernas aktivitetvilket har negativa effekter på de uppbyggande(anabola) processer som vanligentriggas av träning (8).Andra effekter och konsekvenserFör många uthållighetsidrottare är såkallad mängdträning en nödvändigförutsättning för framgång. Risken attdrabbas av överbelastningsskador är stor.NSAID är då en enkel lösning för idrottarenatt snabbt kunna återgå till aktivitet.De akuta symptomen minskar, men somtidigare nämnts kan den fullständigaläkningen påverkas negativt av en kontinuerligtillförsel av antiinflammatoriskapreparat. Att maskera kroppens smärtsignalerinnebär även att idrottaren oftafortsätter att belasta den skadade kroppsdelen(6).Ytterligare exempel på felaktig användningär när NSAID används regelbundetunder långa tidsperioder för att dämpasmärtor av mer kronisk karaktär, som tillexempel nedbrytande inflammationer iolika senor (tendinoser) och benhinneinflammation.Det förekommer att idrottarerutinmässigt använder NSAID somsmärtstillande, trots att den formen avbruk bör undvikas. Under de senaste 20åren har medvetenheten om risker ochkonsekvenser av långvarigt eller felaktigtintag av NSAID ökat. År 1996 i Atlantahade cirka 11 procent av de aktiva isvenska olympiska truppen pågåendeNSAID-behandling under OS. Motsvarandesiffra under OS 2008 i Peking varunder tre procent (2).NSAID under tävlingLångvarig hård fysisk belastning medfören stor påfrestning på det kardiovaskulärasystemet (hjärtat och blodkärlen) ochnjurfunktionen. Under långa uthållighetsinriktadetävlingar konsumeras NSAID isyfte att förebygga muskelskador, minskasmärtan och förbättra prestationen. Denhär typen av konsumtion kan dock varamer riskfylld än gynnsam. Även ommedicineringen kan ha en kortsiktigprestationshöjande funktion bör preparatenintas med största försiktighet. Hosfullt friska idrottare med normal vätskebalanskan kroppen vanligen hantera högafysiologiska krav även vid intag av NSAID.Däremot kvarstår det faktum att kroppensförmåga att hantera den fysiologiskabelastningen kan sättas på prov om dettillkommer ytterligare påfrestningar, somtill exempel hög värme och därtill koppladvätskebrist. När de antiinflammatoriskamedicinernas sammantagna bieffekterkombineras med extrem fysisk belastning,rubbningar i salt- och vätskebalansen ochförändringar i blodvolym och kroppstemperatur,kan exempelvis nedsatt njurfunktionfå allvarliga konsekvenser. Även omNSAID inte ensamt orsakar njursvikt ellermagproblem kan konsumtionen medföraen förhöjd risk att drabbas och orsakasvårare komplikationer (6).Det förekommer även att NSAID tasdirekt efter tävling för att påskyndaåterhämtningen. Konsekvensen är att desmärtstillande och inflammationshämmandeeffekterna maskerar kroppenssmärtsignaler och tecken på skada,trötthet och utmattning. Det finns risk attidrottaren lurar kroppen till fortsattarbete under både träning och tävling, ochåtergår till aktivitet för snabbt efter enstor fysisk påfrestning. Det kan på långsikt leda till en obalans mellan belastningoch nedbrytning; vila och återuppbyggnad.Max två veckors behandlingPrecis som andra läkemedel ska olikaNSAID-preparat användas i samråd medkunniga läkare. Som tidigare nämnts harpreparaten positiva effekter främst i detakuta skedet av en skada och den påföljandeinflammationen. Även om behandlingmed antiinflammatorisk medicin ärmotiverat bör ingen idrottare ha ettkontinuerligt intag av NSAID under merän cirka två veckor. Om man fortfarandehar ont efter den tiden bör man ta en nydiskussion tas med sin läkare och övervägaandra alternativ.Referenser1. Alaranta, A. m.fl. Sports Med.2008. 38(6):449-63.2. Berglund, B. Scand J Med SciSports. 2001. 11(6):369-71.3. Wharam, PC. m.fl. Med SciSports Exerc. 2006. 38(4):618-22.4. Page, AJ. m.fl. Clin J SportMed. 2007. 17(1):43-8.5. Hoffman, MD. m.fl. Int JSports Physiol Perform. 2011.6(1):25-37.6. Venables, J. NSAID Use andEndurance Running. AMAAJournal. Winter 2004-2005:5-9.7. McAnulty, S. m.fl. Int J SportsMed. 2007. 28:909-15.8. Mackey, AL. m.fl. J ApplPhysiol.007. 103(2):425-31.9. Wichart, E. m.fl. Eur J ApplPhysiol. 2011. 111(7):1541-4.10. Ong, CK. Clin Med Res. 2007.5(1):19-34.11. Baldwin Lanier, A. IJSM(International Sports Med Journal)2004. 5(2):129-40.12. Tokmakidis, SP. m.fl. JStrength Cond Res. 2003. 17(1):53-9.13. O’Grady, M. m.fl. Med SciSports Exerc. 2000. 32(7):1191-6.14. Krentz, JR. m.fl. Appl PhysiolNutr Metab. 2008. 33(3):470-5.15. Trappe, TA. m.fl. Am JPhysiol Endocrinol Metab. 2002.282(3):551-6.16. Edlund, A. m.fl. Circulation.1985 (71):1113-1120.Kontaktmikael.mattsson@gih.se2/2012 svensk idrottsforskning 43

Intervallträningensom ger guldJust nu slipar världens bästa atleter formen för att nå prispallen i OS.Finns det någon optimal träningsform för dem som redan är extremtvältränade? Vad säger vetenskapen om hur man når testvärden somGunde Svan eller en kenyansk stjärnlöpare?C. Mikael Mattssonlektor fysiologiGymnastik- och idrottshögskolanH-C HolmbergProfessorVintersportcentrumMittuniversitetetÖstersundK o n d i t i o n s t r ä n i n g är inga konstigheter.Man kan säga att ju högre syreupptagningdesto bättre ur prestations- ochhälsoperspektiv. För att få bättre syreupptagbehöver man belasta det aerobaenergisystemet. Hur man sedan väljer attbelasta är av mindre betydelse; långdistans,intervaller, korta superhårda insatser– det finns flera olika sätt som kanfungera. Ju lägre nivå man startar pådesto lättare är det att förbättra sig.Omvänt gäller att ju högre nivå destohårdare måste man belasta för att ytterligarebli bättre. En risk är att elitaktivauthållighetsidrottare glömmer dengrundläggande träningsprincipen omprogression. Om man redan är på en högnivå är det lätt att man fortsätter träna påsamma nivå. De behåller konditionen mendet sker ingen förbättring. Men föridrottare på allra högsta nivå fungerar detinte att bara träna mera eller hårdare.Belastningen är redan så hög att ytterligarebelastning inte med säkerhet gerökad prestation. Det finns istället en riskför att gå över gränsen. Den stora fråganblir då givetvis: Vilken träning är optimalför att ytterligare förbättra förmågan hoseliten?Kondition i olika delarDet finns flera fysiologiska parametrarsom bidrar till det vi till vardags kallarkondition eller uthållighetsförmåga. Tredelar går att särskilja som tillsammansbestämmer uthållighetsprestationen. Densätterförsta är den aeroba effekten, det vill sägadet maximala syreupptaget (VO2 ). Detmaxden övre gränsen för konditionsprestationen,och kan liknas vid ettyttertak. Om man kör på högre intensitetän den maximala syreupptagningsförmågankommer man att använda störreandel anaeroba processer och trötthetenkommer oftast inom några minuter. Fåkonditionsidrotter bedrivs dock på dennivån, som de flesta idrottare orkar hålla i3-8 minuter. Vid längre tävlingar är det itillägg den andra delen, nyttjandegraden,som är extra intressant för att avgöratävlingsprestationen. Den bestämmer hurhårt man kan arbeta under en längre tid,och skulle kunna liknas vid ett innertak.Den tredje delen, som bidrar till attavgöra hur fort det går, är arbetsekonomin.Om två personer har samma maximalasyreupptagningsförmåga och sammanyttjandegrad kan prestationen ändåskilja på grund av att de har olika effektivitet.Om man förbättrar sin arbetsekonomigår det att ta sig framåt snabbaremed samma syreförbrukning.Förenklat kan man säga att den maximalasyreupptagningsförmågan begränsasav centrala parametrar som hjärtatsstorlek och förmåga att dra sig samman,samt den totala blodvolymen. Begränsningenför tröskeln sitter snarare på detlokala planet, det vill säga är beroende avmitokondriekapacitet, kapillärtäthet,buffertkapacitet och bloddistribution.Arbetsekonomin bestäms av teknik,biomekaniska förutsättningar, distributionav blod och mitokondriell effektivitet.I den här artikeln kommer vi attfokusera på förbättring av den maximala44 svensk idrottsforskning 2/2012

syreupptagningsförmågan, vilket är denparameter som oftast mäts både i vetenskapligasammanhang och som utvärderingav idrottarnas träningsprogram.Definition av elitI den här artikeln utgår vi ifrån elit inomtraditionella konditionskrävande idrottersom löpning (3 000 meter upp till 10 000meter), cykling (landsväg) och längdskidåkning.Gemensamt för dem är attidrottarna bär sin egen vikt i liknande höggrad, vilket medför att den relativasyreupptagningsförmågan (ml O2/kgkroppsvikt per minut, det vill säga testvärdet)är av stor betydelse. Det exkluderaridrotter som rodd och kanot där prestationenoch resultatet bestäms mer av detabsoluta värdet på syreupptagningen, detvill säga liter syre per minut som kroppenkan ta upp.De valda idrotterna är relativt tydligaur ett fysiologiskt perspektiv, så till vidaatt en förbättring av testvärdet gerförutsättningar för en bättre prestation.Andra uthållighetsgrenar som Ironmantriathlon,multisport, ultra-löpning ställerännu flera olika krav på utövaren som göratt syreupptagningsförmågan inte fårsamma genomslagskraft på resultatlistan.Om vi jämför mellan de olika idrotterna servi följande. Inom triathlon verkar det enligtforskningslitteraturen inte behövas etttestvärde högre än cirka 75 ml/kg per minutför att vara konkurrenskraftig i världseliten(1,2). Hos roddare, som till exempel LassiKaronen, uppmäts ofta de allra högstaabsoluta syreupptagningsvärdena. Meneftersom de samtidigt kan kosta på sig attvara tunga hamnar elitens testvärden påcirka 70 ml/kg (3). Däremot krävs riktigthöga testvärden för att kunna tillhöravärldseliten inom cykel, löpning och längdskidor.Cyklisten Lance Armstrong rapporterasha haft cirka 85 ml/kg (4), de bästakenyanska löparna en bit över 80 ml/kg (5)och längdskidstjärnor som Björn Dählie ochGunde Svan hade under sin storhetstidomkring 90 ml/kg. Motsvarande värden förkvinnor är cirka 15 procent lägre.Frågan för den här artikeln är alltså hurska man träna för att höja sitt maximalasyreupptag från till exempel 75 ml/kg till 85ml/kg?Etta, tvåa, trea och fyra på 10 000meter under VM 2011. SegrarenVivian Jepkemoi Cheruiyot, PriscahJepleting Cherono, Linet ChepkwemoiMasai och Sally Kipyego visadeKenyas styrka i den konditionskrävandegrenen.2/2012 svensk idrottsforskning 45

Gunde Svan hade en extremt högsyreupptagningsförmåga.Intervaller behövsDen första delen av svaret på frågan är –intervaller. Grunden för intervallträningär att dela upp ett hårt träningspass imindre bitar med viloperioder i mellanoch på så sätt möjliggöra att en störremängd arbete på hög intensitet kangenomföras. Det finns en rad parametrarsom kan ändras i ett intervallpass: 1)arbetsintensitet på varje intervall, 2)längd på intervallen, 3) antalet intervaller,4) arbetsintensitet under vilan, och 5)längd på vilan.Det gäller även för motionärer. Redanpå 1950-talet när man började med merstrukturerad konditionsträning skrev P-OÅstrand att hård intervallträning ska ingåi konditionsträningsprogram för förbättringav de syretransporterande organen,och att arbetsperioderna bör vara från 2-3upp till 8-10 minuter långa (6). I ensammanfattning av forskningen kringintervallträning dras slutsatsen att denoptimala intervallängden är 3-7 minuter,där de första intervallerna ska upplevassom ansträngande och den sista sommycket ansträngande. Man bör arbetaöver 90 procent av den maximala syreupptagningsförmågan.Viloperioderna skavara tillräckligt långa för att man skakunna återhämta sig och orka arbeta medsamma intensitet, cirka 2 minuter verkarvara optimalt (7).Det är inte bra att köra för många pass,eftersom det i bästa fall bara innebär attman inte får någon ytterligare förbättringoch i värsta fall att man riskerar att bliövertränad. Någonstans mellan 1-3 passper vecka anses rimligt och normalt (8).Finns det ett genetiskt max?Det finns en relativt spridd tanke på attvarje individ har ett genetiskt max, ochnär man nått taket för maximalt syreupptagberor ytterligare förbättringar iprestation på ökning av andra delar änjust syreupptaget. En referens från ensvensk elitorienterare redovisade en stabilmaximal syreupptagning under niosäsonger från år 1960-1968 (9). Detsammagäller cyklisten Lance Armstrong somfluktuerade kring samma värden från 21till 28 års ålder (4). Att det finns genetiskaskillnader i träningssvar får i dag ansesfastslaget. Exakt hur stor inverkangenerna har kommer att fortsätta diskuteras,men Bouchards forskningsgrupp har ien stor studie räknat fram att upp tillnästan hälften av träningssvaret förförbättring av syreupptagningsförmåganär genetiskt betingat (10). Det betyder ipraktiken att det gäller att ha rätt generom man ska kunna bli världselit inomkonditionsidrott. Annars hjälper det inteens att träna perfekt.Även om den här platån över tid imaximal syreupptagning för elitidrottarefinns klart beskriven forskningen bör manändå fundera över progressionsprincipen,som nämndes i inledningen av den härartikeln. Är det så att eliten som inte hartestvärdet 85 ml/kg per minut kontinuerligtförbättrar sin träning med ökadbelastning (ackumulerad träningsmängd ide olika intensitetszonerna) eller förbättradkost och återhämtning? Eller fortsätterde bara med samma träning år efterår? För att kunna fortsätta diskussionenom intervallträning för att öka syreupptagningsförmåganutgår vi från attidrottarna faktiskt kan bli så pass mycketbättre att de kan nå ett testvärde på 85ml/kg.Forskning om intervallerFör extremt vältränade säger egentligenforskningen ingenting. I dagsläget finnsinga bra genomförda träningsstudier föratt höja den maximala syreupptagningsförmåganmed en grupp idrottare sombörjar på en nivå kring eller över 75 ml/kgper minut.I forskningslitteraturen användsuttrycket vältränad ned till testvärden påcirka 60 ml/kg. Den som är intresserad avriktigt vältränade idrottare bör därför varanoga med att kontrollera ingångsvärdenapå studiepersonerna innan man köperslutsatserna och för över träningsprogrammetpå sina adepter.Till att börja med verkar det klart attinte ens de måttligt vältränade (strax över60 ml/kg) får en förbättring av ytterligareökning av mängden lågintensiv träning(10). Forskningen verkar alltså tyda på atthögintensiv intervallträning behövs.Även om vi sänker inkluderingskriteriettill 70 ml/kg så finns det endast ett fåtalstudier på den gruppen. Det har från olikahåll lagts fram tankar på att arbetsbelastningenbehöver vara mer än 90procent av vVO2 för att dessa idrottaremax46 svensk idrottsforskning 2/2012

ska få ytterligare förbättringar.Förkortningen vVO2 står för den lägstamaxhastighet, eller belastning, som leder tillden maximala syreupptagningen. Högrehastigheter ger inte högre syreupptag meneftersom energikravet är högre kommeren allt större del av energin att kommaifrån anaeroba processer, vilket kommeratt leda till trötthet och kortare totalträningstid. Anledningen till att intensitetenbehöver vara mer än 90 procent skullevara både muskulär genom ökad aktiveringav typ II-fibrer och därmed leda tillökad aerob förmåga även i dessa fibrer(12), och central genom förbättringar avhjärtats väggtjocklek och sammandragandekraft på grund av högt krav på flödeoch arbete mot högt tryck. Ett mål medträningen blir då att spendera så lång tid”Det betyder i praktikenatt det gäller attha rätt gener om manska kunna bli världselitinom konditionsidrott.”som möjligt på eller nära sin maximalasyreupptagningsförmåga. Hur länge manklarar att arbeta på vVO2 skiljermaxberoende på träningsgrad. I en av de fåstudierna med riktigt vältränade löpare(71,6 ± 4,8 ml/kg i ingångsvärden)genomförde löparna en gång i veckan ettnoggrant utformat intervallpass. Försttestades hur länge varje löpare kundehålla vVO2 , och sedan bestämdesmaxintervallernas längd till halva maxtiden.Vilan var lika lång som intervalltiden. Detbetydde i praktiken att de körde 5 intervallerà ungefär 3 minuter i en hastighetav cirka 20,5 kilometer i timmen, medcirka 3 minuters vila mellan intervallerna.Passet ansågs effektivt och efter fyraveckor uppmättes den maximala syreupptagningentill 72,7 ± 4,8 ml/kg, vilket varen icke-signifikant förändring (endast åttaförsökspersoner deltog). Ännu merpositivt var en signifikant förbättring avvVO2 på 0,6 kilometer i timmen (8).maxDen och liknande studier, till exempelmed intervallformen 4 x 4 minuter, medförsökspersoner med lägre syreupptagningsförmågahar på senare år fått ettstort genomslag både i medierna och påelitaktivas träningsupplägg. Man bör docklyfta ett varningens finger eftersom detinte finns någon forskning som jämföreffekten av olika typer av intervaller påsamma grupp med höga testvärden. Denbeskrivna typen av intervaller innebärtotalt cirka 10-15 minuter på 90-100procent av den maximala syreupptagningsförmågan,vilket kan ställas emotlängre intervaller, till exempel 4 x 10-15minut på lite lägre belastning som iställetkan innebära cirka 40 minuter på cirka85-90 procent. Skillnaden blir längre tideller högre intensitet. Om vi tänker attintensiteten är det viktigaste för attbelasta hjärtat går det ju dra det till sinspets. En populär forskningsinriktning ärkring kortare och hårdare intervaller, tillexempel 6-8 x 30 sekunder på 150-250procent av vVO2 . På mindre vältränademaxär resultaten från dessa supramaximalaintervaller mycket positiva.Ett av problemen med longitudinellaträningsstudier är att det är svårt att fåförsökspersoner med riktigt höga testvärden.Dels finns det få personer som har såhöga värden, och dels är de i så fallelitaktiva och därmed inte specielltbenägna att ändra sitt träningsuppläggunder ett antal veckor. Modernareforskning riktar därför i vissa fall in sig påde akuta effekterna av ett enskilt träningspass.Genetiska markörer (mRNA) för tillexempel nybildningen av mitokondriermäts i muskelprover. Man vinner i ochmed att det då kan vara lättare att görastudier med elitidrottare, men förlorar ioch med att man endast mäter en markörsom flera steg senare möjligen leder till enökad syreupptagningsförmåga ellerprestationsförbättring. I en sådan akutstudie genomförde cyklister på svensknationell elitnivå (VO2 68 ± 1 ml/kg permaxminut) två olika typer av träningspass.Det ena var 7 intervaller på 30 sekunder ifull fart. Det innebar att cyklisterna igenomsnitt jobbade på en intensitet sommotsvarade ungefär 250 procent avvVO2 . Den andra intervallformen varmaxpå lägre belastning men under längre tid.Tre intervaller à 20 minuter genomfördespå så hög intensitet som cyklisternaorkade, vilket var knappt 90 procent avvVO2 (15). Efter båda träningspassenmax2/2012 svensk idrottsforskning 47

ökade de genetiska markörerna likamycket, men eftersom 20-minutersintervallernainnebar åtta gånger mer arbete sådrog forskarna slutsatsen att de kortarehögintensiva intervallerna skulle kunnavara en mer tidseffektiv modell förvältränade.Det verkar således finnas vetenskapligabelägg för att minst tre olika typer avintervaller kan ge förbättrande effekt påidrottare med en syreupptagningsförmågakring 70 ml/kg per minut. I slutsatserna itvå välskrivna sammanfattningsartiklar avBillat citeras P-O Åstrand betydligt äldrekommentar om att det fortfarande är enöppen och oklar fråga vilken intervallformsom är bäst (13,14). Den osäkerheten gälleralltså även i dagsläget.Så tränar elitenOm vetenskapen inte kan ge några klarabesked kanske det blir tydligare om vitittar på hur eliten faktiskt tränar. Är detså att de som blir riktigt bra tränar påsamma sätt? I den nyskrivna boken Tränaär livet finns träningsuppläggen för någraav våra genom tiderna bästa svenskalöpare (16). Gunder Hägg som under ettpar år på 1940-talet rankades som världensbäste löpare på alla distanser från 1 500meter till 5 000 meter. Hägg körde de flestapassen i ett högt jämnt tempo. Ofta verkarpassen ha varit kring 4 000-7 000 meterlånga, vilket borde innebära en totalarbetstid på 15-30 minuter. Under hårdaträningsveckor genomförde han två passom dagen. Han lär ha sagt ”Jag sparadealdrig på krutet, utan jag drog på så mycketjag kunde och orkade för att få ut tillräckligt…”(16). Detta kan kontrasteras mot denmer renodlade medeldistanslöparen DanWaern, med både världsrekord på 1 000meter, EM-silver och OS-fyra på 1 500meter, som nästan bara körde intervallträning.Förutom ett pass på knappt en timmeterränglöpning på helgen, med ryck i varjebacke, bestod veckan av ett träningspassvarje dag där innehållet var intervaller,vanligtvis mellan 200-800 meter. Totalarbetstid på passen hamnade på mellan10-13 minuter. Det är möjligt att dettaextrema intervallfokus kan vara lämpligtför medeldistans där man springer i 1,5-4minuter, men för längre arbetstider ochriktigt höga testvärden säger empirin attdet även krävs stor träningsvolym. Trä-NY BOK!Vem platsar i laget?en antologi om idrott och etnisk mångfaldIdrotten är bra på integration påstår många. Men vad betyderdet? Är det sant? Vad säger forskningen? Den här boken gernya perspektiv på idrott och etnisk mångfald. Den innehållerkunskap, lärdomar och goda råd från forskare som bådestuderat och själva deltagit i olika mångfaldsprojekt. Bokenvänder sig till alla verksamma inom idrotten och högskolansom vill främja ökad delaktighet och etnisk mångfald.Beställ på:www.idrottsbokhandeln.se48 svensk idrottsforskning 2/2012

ningen hos svenska längdskidstjärnor somGunde Svan, Thomas Wassberg, Sven-ÅkeLundbäck och Mattias Fredriksson harpräglats av en kombination av stor volymoch hög intensitet. Ett riktvärde är attidrottarna utfört cirka 10 000 timmar avstrukturerad träning från ungdom till”färdig” senior, fördelade på ungefär700-1 200 timmar per år. Receptet harofta varit 10-12 pass i veckan, varav i snitt2-4 pass i veckan av en blandning av olikatyper av intervaller. Under vissa tuffaperioder kunde intervalldosen ökas till4-6 pass i veckan.Erfarenheter från svenska olympiertyder också på att individuella variationer,till exempel fibertypsammansättningeneller mental inställning, ger olika träningssvar.Det finns tankar om att idrottaremed stor andel typ I-fibrer behövermer och svarar bättre på långdistansträningoch tröskelintervaller. Det finnsexempel på att de kräver längre distanseroch rent av kan bli sämre av för myckethårda intervaller. Medan det omvändakan gälla för idrottare med hög andel typII-fibrer.Norska Olympiatoppen och SverigesOlympiska Kommitté har liknande tankarpå hur träningen för att nå medaljer skautföras. Träningsrekommendationernakan sammanfattas så här:• Högintensiv träning är väldigt viktigt.• Det finns inte en enskild träningsmetodeller en speciell intensitetsnivå som gerbäst effekt på idrottarnas aerobakapacitet (maximal syreupptagningsförmåga,nyttjandegrad och arbetsekonomi).• Det är den samlade totala träningensom leder till hög prestationsnivå.Vid en genomgång av hur norska längdskidåkarefaktiskt tränar visade det sig atten stor del av träningen bedrivs på en lågintensitet, och en betydande del på högintensitet, över 90 procent av syreupptagningsförmågan.Endast en liten del avträningen bedrivs däremellan.I studien deltog herrjuniorer som trotssin låga ålder hade testvärden på 69-80ml/kg per minut. De utförde ungefär 75procent av träningspassen på en lågintensitet, 15-20 procent var högintensivaintervallpass och endast 5-10 procentgenomfördes på en intensitet där emellan.(17). Dessa skidåkare fostras i den lyckosammanorska träningsmodellen och sägsi stort sätt följa samma upplägg somtidigare åkare. Om man tittar på desvenska skidstjärnorna som nämndestidigare ser fördelningen av träningspassenungefär likadan ut, och de flesta följeren liknande modell.Fler frågetecknen än svarSammantaget så finns det inga entydigasvar angående optimala intervaller förextremt vältränade. Men det finns destofler frågetecken för framtida forskning atträta ut, bland annat hur man ska periodiserasin träning och hur man ska struktureraträningspassen i ett veckopussel. Tillexempel pågår just nu studier på Gymnastik-och idrottshögskolan om hur träningseffektenpåverkas om man tränar enkombination av styrka och kondition, ochockså om det blir olika resultat beroendepå i vilken ordning som man genomförpassen. På Vintersportcentrum i Östersundgenomförs studier för att jämföraträning där intervallpassen ärkoncentrerade till vissa veckor medträning där de är jämnt fördelade överflera veckor.Det första som ändå verkar utkristalliseras,och som är samma slutsats som itidigare sammanfattningsartiklar (13,18),är att idrottaren oavsett intervallformbehöver köra hårt för att få effekt. Arbetsintensitetenbör åtminstone i vissa passöverstiga 90-95 procent av syreupptagningsförmågan.Förutom intervaller böridrottaren utföra en stor del av träningenpå låg arbetsbelastning.Det andra som bör styra träningsuppläggetär individualisering. Det finnsuppenbarligen exempel på olika vägar tillsamma världsresultat. En hel del projekt iforskningens framkant försöker just nuklargöra individuella skillnader i träningseffektpå olika träningstyper.Referenser1. O’Toole, ML, Douglas, PS.Sports Med. 1995. 19:251-67.2. Millet, GP. m.fl. Eur J ApplPhysiol. 2003. 88:427-30.3. Purge, P. m.fl. J Sports Sci.2006. 24:1075-82.4. Coyle, EF. J Appl Physiol.2005. 98:2191-6.5. Larsen, HB. Comp BiochemPhysiol A Mol Integr Physiol.2003. 136:161-70.6. Åstrand, PO. Hur man skall fåbättre kondition. 1958.7. Laursen, PB. Interval trainingfor endurance performance.Endurance Training – Scienceand practice. 2012. s. 41-50.8. Billat, V. m.fl. Med Sci SportsExerc. 1999. 31:156-63.9. Ekblom, B. Acta Physiol ScandSuppl. 1969. 328:1-45.10. Bouchard, C. m.fl. J ApplPhysiol. 1999. 87:1003-8.11. Londeree, BR. Med Sci SportsExerc. 1997. 29: 837-43.12. Gollnik, PD. m.fl. J Physiol.1974. 241:45-57.13. Billat, V. m.fl. Sports Med.2001. 31:13-31.14. Billat, V m.fl. Sports Med.2001. 31:75-90.15. Psilander, N. m.fl. Eur J ApplPhysiol. 2010. 110:597-606.16. Yttergren, L. Träna är livet.2012.17. Seiler, KS, m.fl. Scand J MedSci Sports. 2006. 16:49-56.18. Midgley, AW. m.fl. SportsMed. 2006. 36:117-132.Kontaktmikael.mattsson@gih.sehc.holmberg@miun.se2/2012 svensk idrottsforskning 49

AV CHRISTIAN CARLSSONJournalist, chefredaktör för tidskriften Idrott & Kunskap”Ge det naiva mer plats”Hälsosam. Demokratiskapande. Fostrande. Se där några vanliga honnörsordom nyttan med att idrotta. Men måste idrottens existensberättigandeverkligen hänga på att den är nyttig? Frågan diskuteradesnyligen på konferensen Idrott & samhällsnytta som arrangerades avCentrum för idrottsforskning och Riksidrottsförbundet.K o m i k e r n Erik Löfmarks son ville inte gåi fotbollsskola. Han ville – äta glass. Dethjälpte inte hur mycket pappa än hänvisadetill samhällsnyttan. Sonen vägrade.Förvånad, någon? Nej, det är nog heltenkelt så att barn går mer på lust än pårationella forskningsargument. Kanskefungerar vi vuxna likadant? För trotsmängder av forsknings- och samhällsinformation– bland annat i form av FYSSoch FaR – som pekar på vikten av fysiskaktivitet så blir allt fler svenskar fetare.Mikael Lindfeldt, teolog och filosof vidÅbo universitet, tror istället på kärlekensevangelium.– Man måste kunna svara: det finnsingen nytta! Det finns ingen nytta i attälska. Däri ligger själen. Barn brukar sägaatt de idrottar för att de älskar det – mendet säger även de fullblodsproffs som jagintervjuat.Han konstaterar att argumentet ”Jagälskar det” är något väldigt naivt i dagenskommersiella värld. Likväl tror han att detär där svaret ligger.– Det flyktiga och naiva måste få ta merplats, säger Mikael Lindfeldt.Basketspelaren som gör ett hoppskottför att sänka en trepoängare, innebandylirarensom gör en ”Zorrofint” eller squash-50 svensk idrottsforskning 2/2012

”Opera och teater tillexempel är något somhelt enkelt anses varabra i sig självt.”Johan R Norbergspelaren som slår en backhandvolley –alla befinner de sig i det tranceliknandetillstånd som psykologen Mihaly Csikszentmihalyikallar flow. Ett mentalt rumdär tiden upphör och allt som skerruntomkring kopplas bort. Utövaren,vare sig det är ett proffs eller en gladamatör, tänker knappast:”Vad bra, nu sänkte jag mitt blodtryck”eller ”ökade jag på min bentäthet”.Det är istället förmodligen längtan efterdet flowliknande tillståndet som utgördet professor Lars-Magnus Engströmvalt att beteckna som ”idrottens egenvärde”,som utgör drivkraften för majoritetenav de som är regelbundet fysisktaktiva på någon nivå.Men när idrottsrörelsen ska motiveravarför den ska tilldelas 1,8 miljarderkronor per år i statsanslag är det inteflowaspekten som lyfts fram. Då är detsnarare de rationella medicinska ochsociala mervärdena – för att åter talamed Lars-Magnus Engström – som utgörhuvudargumenten.Nu är knappast detta med att betonaidrottens mervärden något nytt fenomen.Idrottshistorikern Johan R Norbergpekar på att kritik mot idrottens egenvärdei form av kamp och tävling fannsredan i början av 1900-talet. Tävlandetoch all form av elitism ansågs i ledandepolitiska kretsar rimma illa med tankenpå idrottens bredare folkhälsoaspekter,liksom med byggandet av det svenskafolkhemmet. Det är, som Johan RNorberg framhöll på konferensen,onekligen talande att det kom att dröjaända till år 2009 innan den svenskaregeringen officiellt ställde sig bakomelitidrotten.– När idrottsrörelsens programförklaringIdrott åt alla publiceras på 1970-talet så är det fortfarande idrottensnyttovärden i form av bättre hälsa ochdess sociala fostran som framhålls.Tävlingsidrotten nämns överhuvudtagetinte. I den nu aktuella Idrotten vill ärfortfarande nyttoargumenten i fokusäven om egenvärdet har fått lite merutrymme, säger Johan R Norberg.Men vad är då problemet med attidrottsrörelsen – både förr och i dag –använder olika nyttoargument för attmotivera sin existens? Johan R Norbergpekar här på risken att det isamhället skruvas upp förväntningarsom kan vara svåra att leva upp till. Attidrottsrörelsen tilldelas ett par miljarderkronor för att lösa komplexasamhällsproblem, som till exempelfetma och integration. Besviknakommentarer om att pengarna frånHandslaget inte gjort någon skillnadhar mycket riktigt förekommit såvälinom idrotten som i dagspress.– I RF:s rapport så är Handslaget enstor succé. Forskarna däremot är mertveksamma i sina utvärderingar.Någonstans måste man föra en diskussionkring vad som är rimliga förväntningar.Personligen tror jag att idrottenskulle kunna inspireras av kultursektorni de här frågorna. Opera och teatertill exempel är något som helt enkeltanses vara bra i sig självt. Sedan är detnaturligtvis svårt för en så stor aktörsom idrottsrörelsen att helt bortse frånde samhällsnyttiga aspekterna, menhelt klart borde det själsliga egenvärdetmed att idrotta betonas i högreutsträckning, säger Johan Norberg.Vi står nu inför en het idrottssommarmed såväl Europamästerskap ifotboll som olympiska spel framför oss.Den svenska regeringen har till slut sattned foten och öronmärkt pengar förelitidrotten. Det sker utan någraexplicita hänvisningar till nyttan förmotionsidrotten eller svenskenshälsostatus. I den förra regeringsförklaringenfrån 1998 fanns en formuleringmed om elitidrotten som underhållning”som ger många människor förströelseoch glädje”. Den passusen finns intelängre med. Men de miljontals svenskarsom bänkar sig framför tv-apparaternai sommar skulle säkert gärna plita nedunderhållningsvärde i en kommandeproposition.Röster från konferensen:Är det viktigt att idrottenär samhällsnyttig?Mikael Johansson,idrottskonsulent iLunds kommunIdrotten behöverinte stå till svarsför att vara nyttig.Den behöver intelida av ettkollektivt dåligtsjälvförtroende. Däremotbehöver den utvecklas i taktmed tiden. Men som modellhåller föreningstanken.Gabriella Bragée,distriktsidrottschefSkåneidrottenJag är ny i mittuppdrag och denhär diskussionen ärviktig för mig.Idrotten ärsamhällsnyttig ochnyanserna intressanta attlyssna in här på konferensen.Som kvinna har jämställdhetsfrågangjort särskilt intryck påmig.Johan Kannerberg,verksamhetsutvecklareGolfförbundetVad är nytta? Jagtror att det är olikasaker för olikamänniskor.Betydelsen avsamhällsnytta tror jag ärkopplat till om idrotten ärfinansierad med skattemedeloch graden av hälsoeffekt. Omidrotten får pengar finns ocksåförväntningar från skattebetalarna.Helena Björck,medieansvarigRiksidrottsförbundetOm vi mår bättreoch blir bättresamhällsmedborgareav att idrottaär det självklartpositivt. Men bieffekterna fåraldrig bli viktigare än vad viupplever på och vid sidan omidrottsplanen som aktiva elleråskådare. Det är där dethänder – i ögonblicket, känslanoch spelet.2/2012 svensk idrottsforskning 51

DebattKATARINA SCHENKER, Fil.dr., LinnéuniversitetetVart tog barnen vägen?Riksidrottsförbundets rekommendationer om styrketräning för barn bygger på en rapportav professor Michail Tonkonogi. Katarina Schenker är kritisk mot vad hon anser vara enförskjutning från barnets bästa till idrottens behov av sportsliga framgångar.S y f t e t med dennadebattartikel är attproblematisera styrketräningi unga åldrar irelation till ett barnrättsperspektivinom denorganiserade idrotten. Itakt med ökad talangjaktoch tidig specialiseringmenar jag att fokus flyttasfrån barnets behov och barnetsbästa till idrottens behov av attskapa internationella idrottsligaframgångar. Förskjutningen skertrots att den riskerar att leda till enutgallring och skador, och barnsom aldrig blir inkluderade iidrotten.För att motverka en teknifieringav barn menar jag att den statligtfinansierade idrottsrörelsen, iförsta hand i form av Riksidrottsförbundet(RF), bör ta sitt ansvardå man intresserar sig för ochbelyser samhälleligt konstrueradeidrottsrelaterade fenomen – somexempelvis styrketräning för barn.I det följande vill jag visa på denproblematik som kan uppstå närman utifrån ensidig naturvetenskapligforskning och utan samhällsvetenskapligabegrepputformar rekommendationer somsedan omsätts inom barn- ochungdomsidrotten. Jag utgår frånnågra exempel (men fler ärmöjliga) hämtade från RF:srapport Kunskapsöversikt:styrketräning för barn ochungdom, skriven av professorMichail Tonkonogi.Rapporten är en forskningsgenomgångsom följs avrekommendationer för styrketräningför barn. I förordet beskriverRF den tänkta målgruppen:Vi hoppas att rapporten kan leda till attSF, RF och SISU Idrottsutbildarna i sinutbildningsverksamhet tar hänsyn tilldenna kunskapsöversikt samt attträningsverksamheten i föreningarnautformas i enlighet med de rekommendationersom ges. Vi tror också attrapporten kan utgöra rekommendationerför skolans idrottsverksamhet.Den definition av styrketräningsom används i rapporten är:”fysisk träning som är särskiltdesignad för att öka styrkan”.Styrka definieras som ”förmåganatt med hjälp av muskelkontraktionmotstå eller övervinna yttrekraft”. Som jag tolkar dessadefinitioner innebär de att självaidrottsutövandet i sig inte ärstyrketräning. Men om man görvissa övningar som situps, armhävningareller bänkpress för attbli starkare och därigenom bättrepå sin idrott, eller bara för attallmänt bli starkare, så klassas detsom styrketräning.I rapporten behandlas studierom träningsbarhet av styrka hosbarn, de fysiologiska mekanismernabakom träningseffekterna,varaktighet hos de träningsrelateradestyrkeökningarna hos barnsamt potentiella positiva effekterav styrketräning hos barn ochungdomar. Det senare innebär attstyrketräningen kan leda tillunderlättad motorisk inlärning,förebyggande av skador och ökadskeletthälsa. Forskningsgenomgångenger också vid handen attstyrketräningen kan leda tillskelett- och muskelskador – isynnerhet om tekniken är felaktigeller om det rör sig om extremttunga belastningar eller ballistiskarörelser.Enligt min uppfattning är forskningsresultateni rapporten interelevanta för alla barn. Tonkonogianvänder en retorik som bygger påatt: om A så kan det leda till B sommedför risk för C. På så vis framhållerhan styrketräningens potentiellapositiva effekter på barns ökademotoriska inlärning. Här saknas vadjag kan se naturvetenskapliga belägg.Oavsett om det finns sådana bördenna aspekt främst vara intressantför tävlingsfokuserande barn somtränar ensidigt. Det gäller ävenförebyggande av skador hos ungaidrottare. Ökad skeletthälsa ärrelevant i synnerhet för barn som interör sig så mycket i övrigt, det vill sägafrämst barn som inte inkluderas iidrottsrörelsen. Därför ser jag argumentetsom mindre relevant när vitalar om huruvida idrottsrörelsensbarn bör styrketräna.Genomgången i rapporten följs aven ensidig internationell utblick därvi får ta del av några länders rekommendationerför styrketräning förbarn, det vill säga sådana länder somtar ställning för styrketräning. Dennautblick är för mig märklig, inte minstutifrån professor Åke Andrén-Sandbergspåpekande i ett debattinlägg itidningen Svensk Idrott där hanskriver: ”Att något inte är skadligt ärinte argument nog för att rekommenderadet.” .Rapportens rekommendationer försystematisk styrketräning är dockformulerade så att de tycks gälla allabarn med riktmärket från 7-8 årsålder. De praktiska rekommendationersom följer de mer övergripande ärproblematiska, i synnerhet då barnetsom individ objektifieras, eller frånett naturvetenskapligt perspektiv52 svensk idrottsforskning 2/2012

SvarDetta är precis vad RF gör närman identifierar ett behov och medhjälp av forskare producerar enkunskapsöversikt. En stor mängdackumulerade vetenskapliga datavisar att styrketräning för barn ären viktig del i allsidig träning ochen förutsättning för harmoniskutveckling. I Idrotten vill stipulerarman att ”Idrott för barn ska varalekfull, allsidig och bygga påbarnens egna behov…”. Allsidighetenförutsätter att barns alla fysiskakvalitéer utvecklas. Att åsidosättautveckling av en så pass centralkvalité som styrka, när det finnsöverväldigande vetenskapligabelägg för att styrketräning ärpositivt för barns utveckling ochhälsa, vore verkligen att försummaallsidighet. Schenker söker ställadet humanbiologiska perspektivetmot det samhällsvetenskapliga.Finns det verkligen ett motsatsförelimineras.Det gäller exempelvis dåman talar om att öka effektutvecklingistället för att tala om barn urett barnrättsperspektiv. I rapportenpekas flickorna ut som en gruppsom särskilt behöver styrketräning.Man kan också vända på problemet.Istället för att det är flickornasmuskelstyrka som brister, kan manbetrakta den maskulint kodadeidrotten och träningskulturen somett problem. Varför ska flickornaanpassas, då problemet istället kanhandla om seriesystem, cuper,träningsupplägg, en tidig specialiseringsom leder till ensidig och tungträning eller ledare som bara harnästa match eller tävling i sikte?Min tolkning är att Tonkonogismission inom barnidrotten handlarom hur man ska kunna arbeta medtidig specialisering. Med styrketräningsom komplement kan manträna barnen i större omfattningutan att de skadas mer. Och tilldetta ansluter sig RF, olika specialidrottsförbundoch distriktsförbund,SISU Idrottsutbildarna, ett antalföreningar och flera ledare, om änibland på skilda sätt.Rapportens rekommendationerär att ledarna ”bör vara väl förtrognamed styrketräning somträningsform”. Man kan fråga sigvad väl förtrogna innebär och vemsom tar ansvar om ett barn fårallvarliga skador? Ledaren, föreningen,specialidrottsförbundet,SISU Idrottsutbildarna, RF ellerMichail Tonkonogi? Tonkonogiuttalar sig inte om idrottsrörelsen,utan bara om styrketräning ochbarn – från ett naturvetenskapligtperspektiv. Däremot vittnar hansomfattande engagemang somföreläsare på temat om ett personligtintresse i att föra fram budskapettill idrottsrörelsen. Till skillnadfrån föreningar och ledare kan inteRF belastas med ett juridisktansvar, men däremot ett moraliskt.Så frågan om ansvaret är öppen.Varför ska den statligt finansieradeidrottsrörelsen överhuvudtagetdelta i ett samhällsexperiment, därvi laborerar med barnen?MICHAIL TONKONOGI,Professor i medicinsk vetenskap, Högskolan Dalarna”Styrketräning är positivtför barns utveckling”Michail Tonkonogi svarar och frågar vart det vetenskapligaförhållningssättet tog vägen.I sitt inlägg ifrågasätterKatarina Schenker Riksidrottsförbundets(RF) ansvarstagande ochframför kritik mot idrottsrörelsenoch RF:s rapport Styrketräning förbarn och ungdom. I RF:s forsknings-och utvecklings policyanförs det att förbundet har ansvarför:• att identifiera och lyfta fram föridrotten och idrottsrörelsenangelägna forskningsbehov• att inom idrotten avsätta ellertillskapa egna forskningsresurserför, av RF, beställarstyrdaforskningsinsatser inom prioriteradeområden.hållande? Det skullebehövas en ordentligintellektuell kullerbyttaför att kunna påstå attträning som bygger påkorrekt vetenskapliggrund, framtagen ihumanbiologiskastudier och som gagnarbarns hälsa och utveckling,skulle vara fel ur det samhällsvetenskapligaperspektivet.Det som gagnar varje barn gagnarsamhället.Schenker fokuserar på ordetpotentiella när man talar omstyrketräningens effekter. Dettaspråkbruk är gängse inom forskningskommunikationoch bottnar iett kritiskt förhållningssätt, därgrundbulten är förståelsen attkunskap är provisorisk till sinnatur. Därför, även om det föreliggerväldigt starka belägg, är detvedertaget att undvika tvärsäkrapåståenden. Så ordet potentiella isig ändrar inte det faktum att detfinns väldigt starka och omfattandebelägg för att styrketräning förbarn medför en lång rad positivaeffekter och är en trygg och säkerträningsform.Schenker påstår att resultaten irapporten inte skulle vara relevantaför alla barn. Att allsidigfysisk aktivitet är nyttig för allabarn torde vara välkänt för alla. Ettmärkligt påstående är även att detsaknas naturvetenskapliga beläggför positiva effekter av styrketräning.Schenker verkar ha haft detsvårt att hitta de hundratals studierpublicerade i internationella2/2012 svensk idrottsforskning 53

vetenskapliga tidskrifter. Dettatrots att flera av dem finns i rapportensreferenslista och att man lätthittar dem i forskningsdatabaser.Hon ser inte heller ökad skeletthälsasom ett relevant argument.Man kan undra om de som drabbasav benskörhet och skador och derasfamiljer delar Schenkers uppfattning(i Sverige orsakar benskörhet70 000 frakturer och kostar femmiljarder varje år). Amerikanska,brittiska och kanadensiska forskarorganisationerbetraktar ökadskeletthälsa som ett mycket tungtargument. Givetvis kan ingenhindra Schenker från att ha enalldelles egen uppfattning i frågan.Den internationella överblickenberör, enligt henne ”några ländersom tar ställning för styrketräningför barn”. Att det rör sig omledande forsknings- och idrottsnationersom USA, Kanada ochStorbritannien verkar inte betydaså mycket. Att detta är framståendevästerländska demokratier somtorde värna om barns bästa i minstlika hög grad som Sverige verkarockså sakna betydelse. De sommest aktivt aktualiserar styrketräningför barn i USA är barnläkare,sjukgymnaster och inte minststatliga Department of Health andHuman Services, som i sina riktlinjerskriver: ”As part of their 60 ormore minutes of daily physicalactivity, children and adolescentsshould include muscle-strengtheningphysical activity on at least 3days of the week”. Kan det verkligenvara så att amerikanska staten,barnläkare och sjukgymnasteringår i en hemlig komplott medsyfte att skada amerikanska barn?Forskare i ovannämnda länderuppmuntrar aktivt styrketräningför barn, de tillåter den inte baraför att den är ofarlig. Schenkersresonemang om att ”om något inteär skadligt är inte argument nog föratt rekommendera det” är därförinte tillämpningsbart i detta fall.De praktiska rekommendationernai rapporten påstås objektifierabarn. Dock är det svårt attförstå hur påståendet att barn börträna med vikter som de kan lyfta13-15 gånger och liknande satserskulle kunna objektifiera barn. I såfall är alla som ger träningsrekommendationerskyldiga till sammabrott.Schenker ifrågasätter flickorsbehov av fysisk träning som gerdem möjlighet att idrotta påsamma villkor som pojkar utan attdrabbas av skador. Istället är det”den maskulint kodade idrotten”som ska ändras. Känns dettaresonemang igen? Förr i tiden fickinte flickor spela fotboll, hoppastavhopp eller brottas. Det var jumaskulina idrotter. Rytmiskgymnastik ansågs dock varatillräckligt kvinnlig. Så vilken är enbättre väg att gå – att med vetenskapligtunderbyggd och för derasbehov anpassad träning ge flickormöjlighet till en skadefri idrott påsamma vilkor som pojkar, eller attvrida klockan tillbaka till 1920-talet då det mesta av idrotten varförbjudet för flickor just medargument att det var maskulint?En intressant upptäckt var attSchenker vet mycket bättre än jagsjälv vad min ”mission” är. Det varverkligen en ny upplysning att minmission i livet är tidig specialisering.Jag visste inte ens att jaghade någon särskild mission. Menom jag nu absolut är tvungen attha en så är det snarare att efterbästa förmåga generera ochförmedla forskningsrön till allmänheten.Schenker undrar hur man skatolka påståendet ”ledarna bör varaväl förtrogna med styrketräning”.Det torde vara ganska självklart förde flesta att väl förtrogen innebäratt ledaren har fått en relevantutbildning eller har erfarenhet avstyrketräning.Hon ställer frågan: Vem taransvar i fall ett barn får allvarligaskador (vid styrketräning)? Enmotfråga är: Vill Schenker ta på sigansvaret för de 60 000 svenskabarn som varje år hamnar påakuten på grund av idrottsskador?Med tanke på den kunskap som vibesitter i dag om styrketräningensskadeförebyggande effekter hosbarn och unga, vore det verkligenansvarslöst att inte bedriva skadeförebyggandeträning. En omfattande(154 originalstudier) metaanalysstudieav Abernethy andBleakley kom fram till att träninginriktad på ökad styrka och muskeleffektär överlägsen andraskadeförebyggande strategier hosunga. Andra studier kom tillliknande slutsatser. Med dennagedigna kunskap finns det allaförutsättningar för att undvika attutsätta barn och unga för debelastningar som idrottandeinnebär, innan man har förberettderas kroppar för denna påfrestningmed hjälp av skadeförebyggandestyrketräning.Schenker medger att Styrketräningför barn är en opartiskkunskapsöversikt men lyfter framupphovsmannens engagemang somföreläsare som ett bevis på intresseför att föra ut budskapet. Har detnågonsin varit hemligt? Det ärvarje forskares intresse att förmedlakunskap till andra. Varförskulle man annars skriva artiklar,böcker och hålla föredrag om inteför att kommunicera ut kunskap tillkollegor och allmänheten? Attidrottsorganisationer efterfrågarvetenskapliga rön och söker byggasin verksamhet på en solid vetenskapliggrund är helt i linje medansatserna i Idrotten vill och medidrottens samhällsuppdrag. Attblunda för den vetenskapligautvecklingen och bedriva barnidrottutifrån tyckande och gamlamyter vore verkligen att experimenteramed barnen.Det är välkommet att dettaangelägna ämne kommer upp tilldiskussionen. Dock skulle mankunna önska att diskussionenbyggdes på saklig, vetenskapligargumentation och fördes i etttonläge som anstår en seriös,vetenskaplig debatt. KatarinaSchenkers inlägg lämnar, tyvärr, enhel del att önska i detta avseende.54 svensk idrottsforskning 2/2012

Utlysning av forskningsbidrag år 2013Forskningsbidrag finns nu att söka från Centrum föridrottsforskning (CIF) för 2013. Total summa att fördelaberäknas bli ca 18 miljoner kronor. Ansökan kan avse• Projektbidrag• Studiestöd till forskarstuderande• Lönemedel till nydisputerade• OrganisationsstödAnsökan sker enbart digitalt via CIF:s webbplats www.centrumforidrottsforskning.se där även regler ochanvisningar för hur ansökan skall utformas finns.Skicka in ansökan elektroniskt via ansökningssystemetsenast måndagen den 17 september 2012 kl 17.00(svensk tid). Ansökningsformulärets första sida medunderskrifter skickas dessutom per post till nedanståendeadress. Första sidan skall ha inkommit till CIFsenast den 21 september 2012.ProjektbidragProjektbidrag skall ha klar idrottsrelevans och berörafrågeställningar som:• Idrottskulturen och dess roll i samhället• Individens förhållningssätt och relation till olikauttryck för denna kultur• Hur individen påverkas socialt, psykiskt och fysisktav olika idrottsliga aktiviteter• Människans motoriska och fysiska prestationsförmåga• Förändringar i och påverkan på idrottslig förmågaVi välkomnar ansökningar till projekt som är tvärvetenskapligaliksom projekt som har fokus på samverkannationellt och internationellt.Exempel på inriktningar och frågeställningar påprojekt finns att ladda ner från vår webbplats underrubriken Idrottsforskning och underrubriken Forskningsrapporter.CIF ser möjlighet att bevilja anslag upp till högst400 000 kr per år. Projektmedel som beviljas avser etteller två år. Projektmedel förvaltas av respektive mottagaresinstitution och kan disponeras från januari 2013och två respektive tre år framåt.Särskilda satsningarEn särskild satsning kommer att göras på projekt inomelitidrottsforskning och forskning om barn- och ungdomsidrott.Extra bidrag kommer även att avsättas till forskningom hbt och idrott vilket är en fortsättning på densatsning CIF gjort under 2012.Studiestöd till forskarstuderandeHandledaren står som huvudsökande och ansvarar för denforskarstuderande. Stödet uppgår till 275 000 kr per år.Beviljade medel avser två år och kan efter redovisning ochförnyad ansökan förlängas med ytterligare två år.Lönemedel till nydisputeradeSökanden skall ha disputerat under den senaste femårsperiodeninom idrottsrelaterat ämnesområde. Lönemedelutbetalas med 400 000 kr per år. Beviljade medel utbetalasi två år och kan efter redovisning och förnyad ansökanförlängas med ytterligare två år.OrganisationsstödStöd kan utgå till ideell, nationell förening/organisation sombedriver verksamhet som är värdefull för svensk idrottsforskning,till exempel genom att föra ut forskningsresultat,stimulera till utbildning, genomföra konferenser och ge uttidskrifter eller årsböcker.ÖvrigtFör samtliga ansökningar gäller att det skall finnas en tydligidrottsrelevans och vi välkomnar projekt som sker i direktdialog med idrottsrörelsen. Idrott skall då ses i sin vidabetydelse och kan omfatta tävlingsidrott, motionsidrott,idrott som undervisningsämne, friluftsliv och fysisk rekreation.Idrottsforskning kan ta sin utgångspunkt i samtligavetenskapsområden. Av ansökan ska framgå hur projektetspeglar kvinnors och mäns olika villkor och förutsättningarinom idrotten.CIF vill främja jämställdheten inom sitt område blandannat genom att sträva efter samma beviljningsgrad mellanmän och kvinnor som söker projektbidrag och lönemedel.Beslut om bidrag fattas av CIF:s styrelse den 4 december2012 efter beredning av dess vetenskapliga råd. Beslut omtilldelning publiceras på CIF:s webbplats den 5 december.Beslutsbrev och eventuellt kontrakt skickas ut i december.Bidrag beviljas under förutsättning att medel tilldelas CIF iminst nuvarande omfattning.UpplysningarMarie Broholmer, telefon: 08-402 22 91,e-post: marie.broholmer@gih.seChristine Dartsch, telefon: 08-402 22 55,e-post: christine.dartsch@gih.se55 svensk idrottsforskning 2/2012

2 | 2011 | ÅRGÅNG 203 | 2011 | ÅRGÅNG 201 | 2012 | ÅRGÅNG 21POSTTIDNING B-POSTBEGRÄNSAD EFTERSÄNDNINGVid definitiv eftersändning återsändes försändelsenmed nya adressen på adressidanAVSÄNDARE: CIF, Box 5626, 114 86 StockholmPrenumerera!1 | 2011 | ÅRGÅNG 20TEMA UMEÅPerspektivpå barnidrottenUtbrända idrottareDopingkampens gränserTEMA:Forskning vidLinnéuniversitetetMotion smakar bäst i storstäderHärföraren mot doping 80 år– porträtt av Arne LjungqvistJakten på talangenIshockeyns tidigahistoriaPromenaden somersätter medicinenMultisportarna spränger fysiologiska gränserTema:IDROTTSLYFTETTidernas satsninggranskadEn helårsprenumeration med fyra nummer kostar 200 kr.Beställ på www.centrumforidrottsforskning.se