OLYMPISKA SPELEN - GIH

på att de antiinflammatoriska medicinernakan hämma den ökning av antaletsattelitceller som följer av träning, vilketäven stöder teorin att COX-systemet ochbildningen av prostaglandiner har betydelseför sattelitcellernas aktivitet. Ävendjurstudier har visat att satellitcellernasfunktion är viktig för återbildningen avmuskelvävnad, och att hämning av COXkan begränsa satellitcellernas aktivitetvilket har negativa effekter på de uppbyggande(anabola) processer som vanligentriggas av träning (8).Andra effekter och konsekvenserFör många uthållighetsidrottare är såkallad mängdträning en nödvändigförutsättning för framgång. Risken attdrabbas av överbelastningsskador är stor.NSAID är då en enkel lösning för idrottarenatt snabbt kunna återgå till aktivitet.De akuta symptomen minskar, men somtidigare nämnts kan den fullständigaläkningen påverkas negativt av en kontinuerligtillförsel av antiinflammatoriskapreparat. Att maskera kroppens smärtsignalerinnebär även att idrottaren oftafortsätter att belasta den skadade kroppsdelen(6).Ytterligare exempel på felaktig användningär när NSAID används regelbundetunder långa tidsperioder för att dämpasmärtor av mer kronisk karaktär, som tillexempel nedbrytande inflammationer iolika senor (tendinoser) och benhinneinflammation.Det förekommer att idrottarerutinmässigt använder NSAID somsmärtstillande, trots att den formen avbruk bör undvikas. Under de senaste 20åren har medvetenheten om risker ochkonsekvenser av långvarigt eller felaktigtintag av NSAID ökat. År 1996 i Atlantahade cirka 11 procent av de aktiva isvenska olympiska truppen pågåendeNSAID-behandling under OS. Motsvarandesiffra under OS 2008 i Peking varunder tre procent (2).NSAID under tävlingLångvarig hård fysisk belastning medfören stor påfrestning på det kardiovaskulärasystemet (hjärtat och blodkärlen) ochnjurfunktionen. Under långa uthållighetsinriktadetävlingar konsumeras NSAID isyfte att förebygga muskelskador, minskasmärtan och förbättra prestationen. Denhär typen av konsumtion kan dock varamer riskfylld än gynnsam. Även ommedicineringen kan ha en kortsiktigprestationshöjande funktion bör preparatenintas med största försiktighet. Hosfullt friska idrottare med normal vätskebalanskan kroppen vanligen hantera högafysiologiska krav även vid intag av NSAID.Däremot kvarstår det faktum att kroppensförmåga att hantera den fysiologiskabelastningen kan sättas på prov om dettillkommer ytterligare påfrestningar, somtill exempel hög värme och därtill koppladvätskebrist. När de antiinflammatoriskamedicinernas sammantagna bieffekterkombineras med extrem fysisk belastning,rubbningar i salt- och vätskebalansen ochförändringar i blodvolym och kroppstemperatur,kan exempelvis nedsatt njurfunktionfå allvarliga konsekvenser. Även omNSAID inte ensamt orsakar njursvikt ellermagproblem kan konsumtionen medföraen förhöjd risk att drabbas och orsakasvårare komplikationer (6).Det förekommer även att NSAID tasdirekt efter tävling för att påskyndaåterhämtningen. Konsekvensen är att desmärtstillande och inflammationshämmandeeffekterna maskerar kroppenssmärtsignaler och tecken på skada,trötthet och utmattning. Det finns risk attidrottaren lurar kroppen till fortsattarbete under både träning och tävling, ochåtergår till aktivitet för snabbt efter enstor fysisk påfrestning. Det kan på långsikt leda till en obalans mellan belastningoch nedbrytning; vila och återuppbyggnad.Max två veckors behandlingPrecis som andra läkemedel ska olikaNSAID-preparat användas i samråd medkunniga läkare. Som tidigare nämnts harpreparaten positiva effekter främst i detakuta skedet av en skada och den påföljandeinflammationen. Även om behandlingmed antiinflammatorisk medicin ärmotiverat bör ingen idrottare ha ettkontinuerligt intag av NSAID under merän cirka två veckor. Om man fortfarandehar ont efter den tiden bör man ta en nydiskussion tas med sin läkare och övervägaandra alternativ.Referenser1. Alaranta, A. m.fl. Sports Med.2008. 38(6):449-63.2. Berglund, B. Scand J Med SciSports. 2001. 11(6):369-71.3. Wharam, PC. m.fl. Med SciSports Exerc. 2006. 38(4):618-22.4. Page, AJ. m.fl. Clin J SportMed. 2007. 17(1):43-8.5. Hoffman, MD. m.fl. Int JSports Physiol Perform. 2011.6(1):25-37.6. Venables, J. NSAID Use andEndurance Running. AMAAJournal. Winter 2004-2005:5-9.7. McAnulty, S. m.fl. Int J SportsMed. 2007. 28:909-15.8. Mackey, AL. m.fl. J ApplPhysiol.007. 103(2):425-31.9. Wichart, E. m.fl. Eur J ApplPhysiol. 2011. 111(7):1541-4.10. Ong, CK. Clin Med Res. 2007.5(1):19-34.11. Baldwin Lanier, A. IJSM(International Sports Med Journal)2004. 5(2):129-40.12. Tokmakidis, SP. m.fl. JStrength Cond Res. 2003. 17(1):53-9.13. O’Grady, M. m.fl. Med SciSports Exerc. 2000. 32(7):1191-6.14. Krentz, JR. m.fl. Appl PhysiolNutr Metab. 2008. 33(3):470-5.15. Trappe, TA. m.fl. Am JPhysiol Endocrinol Metab. 2002.282(3):551-6.16. Edlund, A. m.fl. Circulation.1985 (71):1113-1120.Kontaktmikael.mattsson@gih.se2/2012 svensk idrottsforskning 43