Föräldrars attityder till barn och ungdomars - SLU

Enligt SOU 2002:99 är en gynnsam ekonomiska och social utveckling samt en medvetensatsning på barnsäkerhetsarbete inom olika samhällssektorer anledningen till att antaletolycksfall har sjunkit. Det är dock fortfarande allt för många barn som fortfarande skadas,lider och dödas (SOU 2002:99). Det krävs därför ett fortsatt arbete för att kontinuerligt följaupp och identifiera risker i barns och ungdomares vardagsmiljö. För att veta var man ska sättain preventiva åtgärder för att minska risken för ohälsa är en väg att utgå från det uppkomnatillståndet och att följa denna ”uppströms” för att försöka finna olika utlösande faktorer. Barnsäkerhetsdelegationenlyfter fram Nationella Folkhälsokommitténs (SOU 2000:91) sätt attstudera risken för ohälsa genom hälsans bestämningsfaktorer. Utgångspunkten är att människorslivsvillkor och levnadsvanor påverkar utvecklingen av sjukdomar, skador och annanohälsa. Hälsans bestämningsfaktorer är de egenskaper hos den enskilde individen eller i hennesomkringvarande miljö vilken medverkar till att öka eller minska risken att drabbas avohälsa och bristande välbefinnande. Detta jämfört med om individen under i övrigt likvärdigaomständighet inte hade varit utsatt för denna orsak. Den sociala positionen bestämmer i höggrad vilka risker vi utsätts för och vilka möjligheter vi har att välja och påverka dem (SOU2000:91). Många faktorer av betydelse för hälsan är alltså inte knutna direkt till individen utanfinns i den omkringliggande miljön. Den fysiska miljön, beteende, normer, attityder, regleroch lagar är faktorer som har mer med riskerna i individers omgivning än med den enskildeindividen som sådan att göra (SOU 2000:91).Det finns troligen även en skillnad i kultur kring attityden till risker och olyckor samt till attuppsöka hälso- och sjukvård till följd av skada, vilket också kan påverka statistiken kring rapporteringenom skadorna bland barn och ungdom. Rapporten ”Sociala skillnader i skadorbland barn och ungdom” (SOU 2002:68) studerar skador utifrån föräldrarnas yrkestillhörighetoch bygger på statistik kring barn och ungdomar 0-19 år bosatta i Sverige någon gång mellan1990-94. Rapporten visar att barn till arbetare har en större risk att drabbas av skador jämförtmed barn till mellan och högre tjänstemän. Detta beskrivs bero på att barn och ungdomar iolika socioekonomiska grupper har olika förutsättningar vad gäller differentiell exponeringgenom att: a) vissa exponeras för fler risker i den fysiska och sociala omgivningen och harolika tillgång till en säker omgivning; b) differentiell sårbarhet genom olika förutsättningar attundvika att riskerna leder till skada utifrån möjligheten att handskas med risker och undvikaolyckor; c) olika tillgång till hälso- och sjukvård, behandling och rehabilitering (SOU2002:68).Motortrafikskador ökar med stigande ålder och det är främst pojkar i 15-19 års ålder inom allasocioekonomiska grupper som har den högsta skadeincidensen. I denna åldersgrupp har barntill lantbrukare och andra egna företagare högre risk att skadas som motortrafikförare än andrabarn. Barn till egna företagare och lantbrukare i åldern 0-4 år har nästan en två gånger så storrelativ risk att trafikskadas eller skadas som fotgängare än barn i samma ålder till mellan ochhögre tjänstemän. Barn till företagare och lantbrukare i åldern 0-4 år är också de som riskeraratt drabbas av övriga oavsiktliga skador. Studien fann inga direkta skillnader vad gäller fallskadormellan olika socioekonomiska grupper. Angående våldsrelaterade och självtillfogadeskador så löper barn till egna företagare och lantbrukare minst risk (SOU 2002:68). Benfalk &Ringmar (2007) har genom att studera fall av barnolyckor anmälda till Basförsäkringen och10