à RSBOK - Urheilumuseo

,arbeta. Men hans idrottsintresse är även stort. Han är i sina bästa år justnu, han vet att han kan prestera någonting, han har idkat idrott under hela sinungdomstid och har svårt att slita sig lös från allt det han redan vuxit in i.Å andra sidan vet han atn han har skyldigheter mot sin familj. Det är desshuvudman han nu är och hans anhörigas Iiv är beroende av hans insats ochden trygghet han kan bjuda dem. Lilla frun viii gärna att mannen skallvara hemma, barnen pockar på att få se sin far ute någon gång, och detfinnes en heI del att arbeta med hemma på lediga stunder. Men far sysslarmed sin idrott så fort han får en ledig stund. Det går en tid, men så börjardet gnissla i det äktenskapliga umgänget. Barnen frågar varför deras pappaär så mycket borta när grannens pappa leker med sina barn så ofta och gårut med dem. N u ställes idrottsmannen inför ett hårt prov. Han kan kanske,om han har en förståelsefull fru, som han kan tala öppet med, söka enmedelväg, som Iikväl i de flesta fall måste beträdas på idrottens bekostnad,eller han sätter sig över andra hänsyn och ägnar sig åt idrotten som förut,och bär följ derna. 1 de flesta fall går det likväl så, att familj elivet tar utsin rätt. Men man kan även anpassa sig mycket i detta fåll, om allt skermed en viss måtta och urskillning. När det riktigt gäller att ställa sig tiliförfogande i idrottens tj änst som aktiv eller ledare kan det finnas fall, dåman nästan måste vara med, om man skall hävda sin förenings färger medära. Så finnes det å andra sidan så många tillfällen då man gott kan varahemma, världens gång rubbas icke därav. Att i ti~och otid vara med är j uändå bra onödigt, man må vara hur intresserad SOIll ht'!lst. Ära och berömmelsekan ju vara tili en viss glädje, men Iyckan i Iivet kan även byggasupp på annan grund. Ä ven här måste 'det vara måtta i allt. Den ungdom,som viii skapa sig en god framtid, har allt skäl att med huvudet kallt gåsin väg på idrottens bana. Det finnes ju ändå så många idrottsgrenar somt. ex. skidlöpning och orientering, vilka inte är i samma mån beroende avtid och tillfälle som många andra idrottsgrenar. Och så har vi det härligafriluftslivet som vi kan idka precis efter råd och lägenhet.Så måste vi även se på idrotten ur ekonomisk synpunkt. En idrottsmaneller ledare, som ett långt liv sysslat med idrott, har inte lagt ned så alldelessmå summor på detta sitt stora livsintresse. N u ställer sig saken Iitetolika om en person, som redan har nått en viss stadga på livets väg göruppoffringar för idrotten, eller om det är en ungdom, som har det småttoch även har många andra utgifter. Det är inte alltid så gott att följa denstora massan åt. Man viii gärna vara med, på intresset är det inget fel, menack vad det är ont om de oumbärliga slantarna. Och det är tyvärr så, attför den som skall vara med, för den blir det alltid att betala. Mer ellermindre. Det är sist och slutligen bra litet som den egna föreningen orkarmed. Huvuddelen skall ändå gå av den enskilda idrottsmannens kassa. Hanfår kanske resan betald och ibland anmälningsavgifterna, men det räcker12endast tili en del. Kost, logi och mycket därtill går nog vanligtvis på denenskildes konto. För att sedan inte tala om all den utrustning som varjeidrottsgren behöver. Mången idrottsgren drar mycket pengar och kan maninte ställa upp i förstklassig utrustning så är man genast handicapad motsina konkurrenter. Även här medför idrotten svårigheter. Nu är det likvältill alllycka så, att har man intresse för nånting, så offrar man även på det.När det gäller ekonomin, så får vi kanske vara glada över att idrottsmannenoffrar sina pengar för en sak som ger honom hälsa och fysisk utveckling.Det finnes ju många sämre saker att sätta sina pengar tili. Frestelseri den vägen finnes tillräckligt. Lyckligast vore det utan tvivel om tieunga finge mera ekonomiskt stöd än tidigare av sin förening eller avidrottsintresserade personer, som äger möjligheter att hjälpa i sådana fall.Det är inte alltid så roligt att vara ung och ha ett brinnande intresse för ensak och så inte få vara med då man inte har den nödiga »valutan». Härfinnes säkert plats för stöd och hjälp i många fall.Med det ovansagda har jag velat få fram några av de synpunkter, sommöter idrotten ivardagsIivet. Det kan vara skäl för oss att ibland äventänka realistiskt och praktiskt på dessa saker, ty vi kan när som helst mötadem i vårt dagliga liv. Det gäller då för oss att på ett förnuftigt sätt gå dengyllene medelväg, som gör att alla parter kan finna en lösning för de kravsom idrotten och vardagslivet ställer på varj e idrottsintresserad människai samhället.Stål.13