à RSBOK - Urheilumuseo

1 god tid före festens början upphörde regnet och de närmare 2000åskådare, som på lördagen infunnit sig för att se småpojkarnas och -flickornasuppvisningar, behövde trots den rätt kyliga vinden ej ångra sig. Etttrevligt inslag i programmet var en uppvisning i tunnbandsgymnastik avNordens kvinnliga gymnaster - gymnastik'estens bästa prestation. Ettdanslag om 120 folkdansare under Herman Skutnabbas ledning bidrog äventill det fördelaktiga belbetsintrycket av första dagen, som slöt med enIyckad fest i Stadshuset och dans på olika dansbanor.Söndagen grydde med vackert, men något kyligt väder. Från när ochfjärran hade cirka 5000 åskådare infunnit sig och kantade gatorna, där detlånga, prydliga festtåget i stram takt drog förbi. Defiladen mottogs påtorget av högsta ledningen, bland vilka vi fann fru Gertrud Wichmann od,gymnastiklärarna Palle Wirtanen. och Lasse Andersson, samt stadens honoratiores.Fullsatt var det på idrottsplanen, då stadsdirektör J. E. Jaatinen höllhälsningstalet. De manliga gymnasterna under Bruno Backhmds ledningvar först i tur att uppträda, och sedan kom fru Agnes Slotte med de kvinnlig~gymnasterna. Det må villigt erkännas, att såväl de kvinnliga gymnasternasom f1ickorna denna gång var bättre trimmade, vilket länder fruAgnes Slotte tili heder. 1 henne har Norra Idrottsdistriktet en kraft somdet gäller att taga vara på, ty hon är onekligen mogen för större' uppgifter.Med särskilt stora förväntningar motsåg man Hämösands kvin1l1igagY11!llasters uppvisning, och det kan genast fastslås, att de »kom, såg ochsegrade». Samarbetet med stamfränderna västanhavs även på gymnastikensområde är ett lyckat initiativ, som manar tili efterföljd! Då vi ännu nämner,att Kronans och Brahes gymnaster i gymnastiktävlingarna visade sigvara bäst trimmade, att prosten Max Oterdahl i ett formfulländat festtaloch författarna Ole Torvalds och Allan Sandström i högstämda dikter gayytterligare glans oeh innehåll åt festen, har vi väl nämnt det viktigastefrån Norra Idrottsdistriktets stora gymnastikfest, som utom allt andligtoeh lekamligt skönhetsvärde gay Norra Idrottsdistriktet, GIF oeh Nordanen god ekonomisk bebållning.Då vi nu ser, att vårt distrikt som bäst rustar till tre lokala gymnastikfester,nämligen inom Karleby-, Pedersöre- och Nykarlebynejden, fårvi belägg på, aft de senaste festerna burit god frukt. Kanske det ändå ärlitet sanning i Palle Wirtanens alltför artiga yttrande vid sommarens fest:»Nog är de gossar de här österbottningarna, som år efter år anordnarsådana här stora oeh fina gymnastikfester».30K . G. A.Kan CIF utbyggasNär Svenska Finlands Iclrottsförbund - eiler Finlands SvenskaGymnastik- oeh Idrottsförbund, som det då bette - bildades år 1912, vardetta den enda svenskspråkiga idrottsorganisationen i landet, med uppgiftatt handha all svensk idrott. Utom friidrotten omfattade redan mästerskapstävlingarnasprogram under de första åren tennis, inomhushopp, skidlöpningoch backhopp, brottning, cykelåkning oeh tennis, skridskoåkning,fotboll oeh bandy. Ä ven skolidrotten sorterade under förbundets verksamhet.Detta stora program blev förbundet övermäktigt. Mästerskapen i bandyoeh fotboll överflyglades snabbt av Bollförbundets hela landet omfattandemästerskapsturneringar och utmönstrades. Detsamma blev fallet med tennis,brottning oeh skridsko. Svenska Finlands skidförbund bildades 1921 oehövertog skidlöpningen, Skolidrottsförbundet tillkom 1926. Av sent datumär Finlands Svenska Orienteringsförbund som bildades 1945.Med Centralidrottsförbundets uppkomst har även frågan aktualiseratsom ett utbyggande av landets svenska idrott i nya specialförbulld. För endel idrotters vidkommande är frågan icke f. n. aktuell. På svenskt håll ilandet är exempelvis intresset för brottning så minimalt, att ett SvenskaFinlands Brottningsförbund bleve ett förbund utan aktiva, en omständighet,som är. så mycket beklagligare, som Svenska Finland under tidigare år imy'cket hög grad har bidragit till Finlands internationella rykte som enbrottarnation av första rangen.Röster har tidtals höjts för att lagidrotterna i bollspel skulle få sinaegna organisationer på svenskt håll med egna mästerskapsturneringar ochavtal, som skulle reglera samarbetet med de redan existerande organisationerna.Dels har Finlands Bollförbund språkligt intagit en neutral hållning,ieke minst beroende på förbundets högste ledare, vilket har varit ägnatatt tillfredsställa svenskspråkiga klubbars anspråk och göra frågan om egnaorganisationer på detta område inaktuell, de1s kan man icke blunda förbollsportens hårda program, som tar klubbarna helt i anspråk. Vår bollsporthar äntligen avaneerat så långt, att de två verksamma förbundensföreningar medverkar i gemensamma serier, plats för nya serier medgericke det fulltecknade programmet och inga svenska klubbar i Finland lärvara benägna att lämna sitt förbund och sina platser i kampen om mästerskapför något så ovisst som ett eget specialförbund. Den enda potentiellalösningen vore ett svenskt förbund för landets svenska bollklubbar som31