Generell hänsyn och naturvärdesindikatorer - SLU

Forts. Generell hänsynEn studie från Norrland visar attartrikedomen av fåglar ökar omlövandelen ökar från 0 till 5 % menartrikedomen ökade inte ytterligareom lövandelen ökades.”Foto: Lars Torstensson/IBLGrodor och paddor gynnas av lövförna, fuktighetoch riklig markvegetation vilket skulle kunna betydaatt de gynnas av ökat lövinslag. Bilden till vänster visarvanlig padda, Bufo bufo, som är en art i familjenäkta paddor. Foto: Ola Jennersten / WWFVitryggig hackspett, Dendrocopos leucotos, kräverett landskap med minst 10 % lövskog innehållandemycket död ved. Foto: Brutus Östling / IBLArtsammansättningen av fåglar skiljer sigmellan löv- och barrskog (Donald et al. 1998).Blandskog har en intermediär artsammansättning.Vissa arter är starkt knutna tillen speciell skogstyp: kattuggla, Strix aluco,är beroende av ädellövskog för häckning(Sunde et al. 2001) och vitryggig hackspettkräver lövskog med mycket död ved och lövandelpå beståndsnivå över 90 % (Virkkala etal. 1993). Många fågelarter är direkt knutnatill eller föredrar blandskog (Berg 1997;Girard et al. 2004; Hobson & Bayne 2000;Young et al. 2005), vilket innebär att fördessa arter är lövinslaget på beståndsnivåviktigt.Ett annat exempel är grodor och paddorsom gynnas av lövförna, fuktighet och rikligmarkvegetation (Constible et al. 2001) vilketskulle kunna betyda att de gynnas av ökatlövinslag.För häckande fåglar är alla successionsstadieroch trädslagsblandningar viktigaFoto: Ola Jennersten / WWFStor aspticka, Phellinus populicolaFör många vedsvampar är kvaliteten, (till exempelålder, grovlek, barkstruktur) samt placeringen avlövträden av stor betydelse. Stor aspticka, Phellinuspopulicola, (ovan) är till exempel en sällsynt art somär en bra signalart för skogsmiljöer med gammalasp. Artsammansättning av fåglar skiljer sig åt mellanlöv- och barrskog. Vissa arter är starkt knutnatill en speciell skogstyp: kattuggla, Strix aluco, ärberoende av ädellövskog för häckning (till vänster).För häckande fåglar är alla successionsstadier ochträdslagsblandningar viktiga. En studie från Norrlandvisar att artrikedomen av fåglar ökar om lövandelenökar från 0 till 5 %.(Bosakowski 1997; Hobson & Bayne 2000). Detär därför viktigt med heterogenitet i landskapet.Brist på löv kan påverka populationerpå flera sätt genom direkta och indirektaeffekter på populationer och interaktionermellan arter. Ett exempel är äggpredationsom är högre i barrskog än i bland- eller lövskog,troligtvis beroende på att predatorernalättare upptäcker bon i barrskog (Bayne etal. 1997). Det går inte att fastställa ett generellttröskelvärde (det vill säga, förekomstnivåunder vilken arter inte kan förekomma ilivskraftiga populationer och där utdöenderiskenför arter förväntas öka kraftigt) förhur mycket löv som behövs på bestånds- ochlandskapsnivå eftersom kraven skiljer sigmellan arter och regioner.En studie från Norrland visar att artrikedomenav fåglar ökar om lövandelen ökarfrån 0 till 5 % men artrikedomen ökade inteytterligare om lövandelen ökades (Jansson& Andrén 2003).Foto: Johnny de JongNär det gäller enskilda arter är stjärtmes,vitryggig och mindre hackspett, Dendrocoposminor, och järpe, Bonasa bonasia, relativtvälstuderade och habitatkrav i form avtröskelvärden finns föreslagna för dessa arter.Stjärtmesen är beroende av ett lövinslagi landskapet. En löv- eller blandskogsandelpå landskapsnivå om 15–20 % (1 km 2 rutor)anges som tröskelvärde för att arten ska varafinnas kvar i landskapet på lång sikt (Jansson& Saari 1999). Jansson & Angelstam (1999)fann att det dessutom inte får vara längre än500 meter mellan habitatfläckarna för attstjärtmesen långsiktigt skulle finnas kvar ilandskapet. För vitryggig hackspett anges10 % av lämpligt habitat (lövskog med mycketdöd ved) som ett tröskelvärde under vilketarten snabbt försvinner (Carlson 2000).Mindre hackspett behöver minst 40 hektarlövdominerad skog utspritt på högst 200hektar för häckning (Wiktander et al. 2001).Ett tröskelvärde på 10 hektar lämpligt habitat(lövskog med mycket död ved) omgivetav skogsmark anges som nödvändigt för attbevara livskraftiga järpepopulationer (Saariet al. 1998).Lövträd är viktiga habitat också förandra organismgrupper som mossor, lavar,däggdjur och insekter. Till exempel visadesig förekomst av lövskogsbestånd inom 500meter och ökad variation i landskapet gynnafåglar och spindlar i ett tall-plantage landskap(Barbaro et al. 2005).Liknande resultat redovisas för svampar(Hattori 2005). För många arter är kvalitetenpå lövträden av stor betydelse (till exempelålder, grovlek, barkstruktur) liksom placeringi beståndet (ill solbelyst, skuggigt, intillrinnande vatten). Förekomst av stora,gamla ädellövträd är viktigt för lavar ochmossor (Gustafsson et al. 1992a; 1992b) ochinsekter (Ranius 2000). För mossor visadesig sluttningar som skuggades av lövträdvara särskilt viktigt (Gustafsson et al. 1992a).Trädhöjd, kronstruktur och lövandel är viktigafaktorer för att förutsäga lavförekomst(Ask & Nilsson 2004). Förekomst av asp påregional nivå är viktigt för förekomst av ettflertal epifytiska moss- och lavarter (Hazell etal. 1998; Ojala et al. 2000), stamtjocklek ochbeståndstäthet i aspens närhet var också viktigafaktorer och artrikedomen ökade medtjockare stam respektive tätare skog (Hazellet al. 1998; Ojala et al. 2000). Gustafsson et al.(1992b) fann dock att förekomst av lövskog idet omgivande landskapet var negativt korreleratmed lavförekomst. Detta kan dockbero på att övriga naturvärden i omgivandebestånd ej undersöktes.Artsammansättningen av örter varierarberoende på andelen barrträd i trädskiktet.Trädslagsblandning och beståndsstrukturpåverkar tillsammans artsammansättningenav växter i busk- och fältskikt (även klimat,lutning och bonitet påverkar) (Berger& Puettmann 2000; Chipman & Johnson 2002;Saetre et al. 1997). Lövandelen på beståndsnivåpåverkar också relationerna mellanolika artgrupper. Till exempel har rena granbeståndfler arter av mossor men färre arterav kärlväxter än blandbestånd av björk ochgran (ca 50 % av varje) (Saetre et al. 1997).Ett fåtal studier visar på vikten av lövinslagför däggdjur. För fladdermöss är lövskognära vatten ett viktigt habitat (de Jong& Ahlén 1991) och artrikedomen av fladdermössär positivt relaterat till arealen lövskogi landskapet (de Jong 1995).Ett annat exempel från Finland är flygekorren,Pteromys volans, för vilken blandskogav löv och gran är viktiga reproduktionshabitat.Flygekorren är också beroende av spridningshabitati form av tall- eller ungskog mellanhabitatfläckarna (Reunanen et al. 2000).Aspbestånd i brukad boreal skog är viktigahabitat för snäckor (Suominen et al. 2003).De förekommer med stor artrikedom i aspbeståndmen inte i omgivande skog. Dentotala mängden asp på landskapsnivå föreslåsha betydelse och bestånd på minst 0,05hektar och med närhet till andra aspbeståndanses särskilt viktiga.16 | GENERELL HÄNSYN OCH NATURVÄRDESINDIKATORER – Världsnaturfonden WWF Världsnaturfonden WWF – GENERELL HÄNSYN OCH NATURVÄRDESINDIKATORER | 17