Maskinen - Groove

AnnieTuggarvidareMycket vatten har flutit under broarnasedan Annies Chewing gum speladesflitigt på MTV här i Sverige. Nu är hontillbaka och nyinflyttad i Berlin, somen uppdaterad version av sig själv.Med nytt folk runt sig är Annie redo atterövra världen – igen.Nina MerikallioNorska electropopparen Annie har väntatlänge med uppföljaren till succédebutenAnniemal. Skiva nummer två var planeradatt ges ut på Island Records redan2008, men relationen med skivbolagetkantrade och släppet rann ut i sanden.Nu ger hon istället ut albumet Don’t stoppå sin egen label Totally.– Det har varit en lång process. Allbusiness runt det hela tog väldigt lång tidoch släppet sköts hela tiden fram, mennu har jag fått tillbaka rättigheterna tillmina låtar, säger hon.Även om hon behållit namnet ochflera av låtarna, så är mycket av musikenomarbetad. Skivan är solid och välproduceradoch flörtar med flera av de stilarsom ryms under det stora pop-paraplyet.På Don’t stop trängs klassisk tuggummipopmed ballader och andra, mörkareelement. På det stora hela taget kännssoundet en aning mörkare och lutar meråt den djupa electronican än vad det gjordepå Anniemal.– Ja. Det är ett varierat album. Ljudbildenär lite mörkare men låtarna kännsstarkare den här gången. Det är mer punchi låtarna. Om jag ska vara ärlig så kännerjag mig nöjdare med den här skivan.Annie har gjort alla stopp på resan.Redan som 16-åring skramlade hon meddrömmar i replokalen med indiebandetSuitcase. Därefter har vägen gått via DJbåsenpå klubbarna i Bergen, till att bliinternationell popstjärna som turnerarvärlden runt. På debutskivan samarbetadehon med Timo Kaukolampi, TorbjörnBrundtland från Röyksopp och Richard X.Förutom att Anniemal gav henne enhängiven skara fans och slog knock påkritikerna, så vann skivan också flera priseri hemlandet. Att släppa en uppföljaretill en så pass framgångsrik debut är sällanlätt.– Jag tänkte inte så mycket på detnär jag jobbade med albumet. Jag vet attmånga artister sitter och våndas över attdom ska överträffa sig själva, men jag gillarinte att tävla med mig själv när jag görmusik. Det får ha sin naturliga utvecklingistället, reflekterar Annie.Variation förnöjer visserligen, mennär det kommer till musik kan den bliproblematisk och tolkas som spretig.Annie är medveten om den faran.– Jag var faktiskt väldigt bekymradöver att det skulle bli för varierat. En delartister klämmer ju in massa låtar utan atttänka på att det ska vara ett album, menför min del är det viktigt att det är sammanhängande.Lite som en bok man kanläsa. Jag hade många fler låtar än domtolv som kom med. Det tog väldigt långtid att välja vilka låtar som passade ihop.Att döma av reaktionerna i Storbritannien,där skivan släpptes en veckatidigare än i Norge, så har hon valt väl.Kritikerna skräder inte orden när de lyfterskivan till skyarna.– Jag visste faktiskt inte alls hur detskulle bli mottaget och vad jag skulle förväntamig. Det har ju tagit ganska långtid. Jag blev väldigt glad av det fina mottagandet.Eftersom jag har jobbat på etthelt annorlunda sätt med den här skivanän med den förra, så hade jag inte någrakonkreta förväntningar: det är svårt attveta hur den kommer att tas emot. Ävenförsäljningsmässigt är det svårt att tronågot eftersom skivförsäljningen inte ärvad den var. Om det hade varit början på90-talet så hade det varit lättare att vetavad man kunde vänta sig.Annie har varit med och skrivit allaspåren på skivan utom Songs remindme of you (H. Robinson, Richard X).Hon jobbar på en laptop med mjukvaranAbleton Live och hon försöker alltidbygga melodier och takter till låtarnainnan hon tar in dem i studion.– Jag kan sitta och prova lite medtrummor och ljud men jag är inte så passinsatt att jag känner att jag kan göra debästa beatsen ännu. Sådant behöver jaghjälp med.Sagt och gjort. Namnkunnig hjälp harhon fått, dels av sina tidigare vapendragareTimo och Richard X, men även PaulEpworth som producerat bland andraBloc Party, Babyshambles och PrimalScream. Brian Higgins från det brittiskaproduktionsteamet Xenomania, somproducerat artister som Kylie Minogueoch Saint Etienne, har också varit inblandadi flera av tracksen på skivan. Thelist goes on: på låtarna My love is better,Loco och I can’t let go spelar AlexKapranos från Franz Ferdinand gitarroch I can’t let go är en duett med FredrikSaroea, ena halvan av Datarock.I en bransch där pengastinna lanseringarföredras före egensinnig utstrålningkommer alltid en artist i Annies situation,utan stort bolag i ryggen, få görasig beredd på en osäker och kanske inteså spikrak karriär. Men om det är någonsom är värd succén är det tuggummiprinsessanfrån Bergen.Tor rOssing öBergwww.groove.se 5